Operation tavelvägg

IMG_0188

 

Just nu pågår operation tavelvägg hemma hos mig.
Vardagsrummet är under omgörning – för att skapa  mer förvaring – så allt har bytt plats. Möbler har skyfflats upp på vinden, skåp ska byta rum och snart ska vi sätta upp en bokhylla längs en heeeel vägg i vardagsrummet. Och vips, så fanns en tom vit vägg som krävde tavlor, vykort och fotografier.
Ni ska självklart få se det färdiga vardagsrummet när det är klart, men tills dess får ni en kik på operation tavelvägg.
Där sitter bland annat det här vykortet. Jag låtsas alltid att det är jag och min kära vän Åberg i Paris på 1920-talet. Vi sitter uppe med washitejp, bredvid en fantastisk Nils Dardel-tavla som jag och John fick i bröllopspresent av min snälla mormor. Den har tyvärr hamnat på sniskan så jag måste ta den till en ramverkstad.

IMG_0183

Här sitter också ett vykort med badande gladgökar som jag köpte i Saint Tropez under vår Frankrike-roadtrip förra sommaren. Och bredvid gladgökarna sitter en fotografi av min söta, älskade syster. IMG_0185

Och ett gammalt notblad som jag köpte för en krona på en loppis för en herrans massa år sedan. IMG_0175

Vykort från en antikmarknad i Paris, en bild på den långa trappan i Montmartre och ännu en bild på min sötnöts-syster.

IMG_0179Inte att förglömma, en stor Paris-karta.
Vi får se vad som tillkommer. Vi kan kalla det work in progress.

 



Q&A: Jag som vild 25-åring, min stora förebild och Stockholms bästa frisör

IMG_7671

IMG_3147-2 IMG_1919-1 IMG_9270-3

 

Q: Hej Emma! Jag undrar om du har något drömresemål? I så fall vad?
A: Oja, helst av allt skulle jag vilja åka till Cuba! Det skulle vara grejer det.
Just nu tar jag det lite piano med resandet, eftersom det inte ens var ett år sedan jag och John var på Hawaii. Måste värna om mitt miljösamvete en aning innan jag sätter mig i ett flygplan igen.

IMG_57841 regnjacka

IMG_8814-2 IMG_6104-3

Q: Hej Emma och tack för en underbar blogg! Det är så roligt att följa din gravidresa. Jag har själv inga barn (och vet inte om jag vill ha några), men jag tycker ändå att det är spännande att följa. Jag undrar hur din stil har förändrats sedan du blev gravid?
Kram Alexandra. 
A: Hej Alexandra! Vilka fina ord och vad roligt att du tycker att det är roligt att följa min graviditet. Alltså det är ju en så svår avvägning det här med preggoberteriet. Jag vill ju fortsätta att vara jag, samtidigt som en så stor del av min tankeverksamhet går åt till det där barnet. Men jag försöker skapa någon form av balans.
Ja, det här med gravidkläder är ju inte min kopp te. Kläderna är ofta så generella, som att stilen ska suddas ut när en väntar barn. Min devis är att kunna använda samma kläder gravid som icke-gravid. Vi får se hur länge det håller, hahhaha. Är själv lite nervös inför åttonde och nionde månaden, så det får bli en överraskning för både dig och mig.
Just nu klär jag mig  mest i pennkjolar och koftor, något jag förvisso brukar göra under hösten och vintern, men kanske inte riktigt i den här utsträckningen. Jag älskar ju kläder med markerad midja – klänningar, kjolar och shorts – men eftersom min midja håller på att försvinna så är det inte direkt … aktuellt.
Men förhoppningsvis kommer jag i min garderob någon gång i vår. Ska onekligen bli intressant.
Kramar emma

25

Q: Om några dagar fyller jag tjugofem år! Kan inte du berätta vad du gjorde när du var tjugofem? Vad har förändrats? Jag har en inre bild av att trettio kommer vara min storhetstid… Dessutom tycker jag att det roligaste som finns är att läsa om andras uppväxt, tonår, familjekonstellationer och galna släkt osv. Ta med oss på en resa till sjuttonåriga Emmas Karlstad?
Tack för världens bästa blogg. Kram!

A: Grattis! Hoppas du får en underbar 25-årsdag och att du firar med pompa och ståt. Det ska man göra när en fyller år tycker jag.
Vad jag gjorde när jag var 25 år? Jag bodde i en etta på Högalidsgatan i Hornstull tillsammans med John. Jobbade på tidningen GLAMOUR, var ute och festade VARENDA helg, fikande ungefär varannan dag, anordnade fest för jämnan och bar ofta någon form av hatt.
Hängde ungefär alltid med Åberg, Lisa, Nina, Mick, Erik och Max och var mer vild än tam. Som ni ser på bilderna så satt jag nästan ihop med Lisa (det finns helt klart fler bilder på henne än på någon annan i mitt fotoalbum). Hon bodde bara några kvarter från oss och vi umgicks JÄMT (ps. Lisa, saknar att bo ett stenkast från dig!).
Mina ställen var Debaser Slussen, Trädgården (som då låg på Kungsholmen) och så en massa olika fik så klart. Tog mängder av kort, men hälften var ju suddiga. Hade väl inte tid med något annat.
På Midsommarafton som 25-åring friade jag till John. Det var natt, jag hade badat i sjön och var spritt språngande. Minnesvärt. För båda parter.
Vad som har förändrats är väl att jag inte är ute varenda helg längre. Jag kan ha sagt som 25-åring att jag skulle dö om jag slutade gå ut på klubb. Det gjorde jag inte. Den största förändringen är väl att jag gör väldigt mycket mer varierade saker nu. Förr var det bara drinkar och härj, E4:an till förfesten och sedan raka vägen till ”Gå”. Nu plockar jag det bästa ur kakan och svänger ihop mitt eget recept.
Jag tycker fortfarande att det är precis lika roligt att härja runt, anordna fest och dansa till solen går opp, men känner mig också fullt tillfredsställd med att spendera en helg i svampskogen. Det är väl den största skillnaden skulle jag tro. Rastlösheten är inte lika påtaglig. Jag kunde ju få dåndimpen och megaångest om jag inte skulle får ramla runt på en vecka. Och det fanns nog en osäkerhet där också, att mina vänner skulle glömma mig, att jag skulle missa något, inte hänga med i tugget, att livet skulle passera eller att jag skulle försvinna i en beigehet. Men så var det ju inte heller. Jag var så upptagen med att fånga varje sekund av livet att jag inte hann att njuta. Men jag kommer nog alltid vara mer vild än tam, det tror jag allt.
När det gäller min uppväxt, så kräver det nästan ett eget inägg tror jag bestämt. Återkommer om det =)
Stor kram emma

monica_zetterlund

Q: Stort grattis till graviditeten och tack för en toppenblogg! Här kommer en fråga: Vilka är dina förebilder och varför?
Hanne
A: Åh, tack, vad snäll du är. Jag beundras av människor som vågar vara sig själva, oavsett vad andra tycker och inte gör skillnad på folk. För mig är det så ointressant med tjusiga titlar, milslånga CV:n och creddigheter. För mig spelar det bara roll om jag får en varm känsla i kroppen av personen därinne, bakom skinn, kött och ben.
Min stora idol är Monica Zetterlund. En rivig böna, ett bombnedslag med obeskrivlig humor och ett lingonris i ett cocktailglas. Hon vågade säga ifrån, stå upp för sig själv och gjorde inte skillnad på fölk å fölk.
Jag gjorde faktiskt ett inlägg just detta för länge sedan, det inlägget hittar du här: Monica Z – ett lingonris i ett cocktailglas

Kram emma

 

IMG_0832

Q: Vet att du är blond från start, men ditt hår är ändå helt amazing för att vara blekt!! Vem är din frisör? Sharing is caring <3
OCH vad är dina bästa studentshoppingtips (långt ord) i stockholm?
http://hanniiwh.wordpress.com
A: Halloj! Och tack för fint smicker! Vet du vad, jag är inte så där värst blond naturligt. Jag är mellanblond, råttfärgad, beige, alla de där nyanserna som känns odefinierbara. Jag bleker mitt hår hos den fantastiska frisören Sarah Wing aka Retroella, som jag skrivit boken ”Vintagefrisyrer” tillsammans med. Hon är bäst, trevligast och roligast i stan!
Och så till studentshoppingtipsen i Stockholm. Som den vintage- och miljönörd jag är måste jag ju tipsa om Old touch och Emmaus vid Slussen. Bra, prisvärt och mycket spännande.
Här hittar du en stor guide till Stockholms bästa vintageshopping (om du frågar mig).
Mysiga småbutiker med alltmöjligt hittar du på Södermalm, antingen runt Zinkensdamm, Mariatorget och i Sofo. Stor lycka till!
Kram emma


Detaljer.

IMG_9114

Jobbar hemifrån i dag med en hög med deadlines och julpysselfotografering.
Det känns så lyxigt att stöka runt hemma en fredag. Särskilt i dag, eftersom jag krälade runt på golvet för att fotografera igår. Det får jag sota för i dag. Onda fogar som behöver vila. Då är det skönt att bara röra sig ett par meter från sängen.
Så här ser dagens kontor ut. Min sänghalva.
IMG_9118

 

Med mitt sminkbord som utsikt. IMG_9058

 

Här står favoritparfymer på rad, bredvid mandeloljan. IMG_9123

Och en vas med blommor som blivit över sedan en fotografering och en hög med smycken – som i dag ligger orörda.

IMG_9135



För ett år sedan

IMG_3170

Det här livet alltså.

För ett år sedan genomled jag ett utdraget missfall (som hade börjat i London den 5 oktober). När den här bilden togs hade jag sett ett dunkande hjärta och sedan sett det slockna.

Jag älskar den här bilden, trots att jag var mitt uppe i ett smärtsamt missfall just precis då. Jag gick på morfin och hade bestämt mig för att gå ut, ta på mig min färggladaste kappa och gladaste strumpbyxor. Trots blodet och smärtan. Få en glimt av hösten som pågick utanför mitt sorgsna fönster och försöka vara jag. Mina ögon sved efter litervis av tårar och rösten var tjock efter att ha vänt och vridit på det där förvånat förtvivlade tillståndet som var så svart. Det var en chock att jag – som klarar det mesta – bara inte kunde hantera det där som så många genomlider. Som att kroppen inte lydde mina order, tårarna levde sitt eget liv och känslorna övervann mina så förnuftiga tankar. Att detta barnet bara inte tänkt att bli. Så var det. Men kroppen ville inte förstå. Vägrade. Försökte frenetiskt att styra känslorna uppåt, men det var som att jag grävde upp mig i gropen och någon stod bakom och fyllde igen. Tog mig ingenstans. Fast.
Ville hitta skuld, och inventerade varje hörn av mig själv. Stressade upp mig själv för att jag bara inte kunde banka in skiten och gå vidare. Vidare med livet. Quickfixa!
Var tredje graviditet slutar i missfall. Jag är statistisk. Skit händer. Men det gick bara inte.
Endorfinerna var borta, hoppet och all den där optimismen som jag så många gånger byggt min person på. Helt plötsligt var jag inte jag. Förlorat min beståndsdel.
Det jag inte visste var att jag skulle blöda många dagar till och gråta ut det sista som krävdes för att kunna gå vidare. Så som livet kräver ibland. Att saker ska få ta tid. Läka ut.
Jag behövde tid, men den kravfyllda prestationsmänniskan i mig var sträng. Tvingade mig att försöka bli jag igen, gå till jobbet två dagar senare och försöka ta kontroll över situationen. Så. Jävla. Dumt.
Jag visste inte då vad jag vet nu. Att det var den quickfix. Som ett höghus lagat med silvertejp.
Men framför allt: Jag hade ingen aning om att jag skulle sitta här ett år efteråt. Se ännu en höst, men utan svidande ögon och klump i bröstet. Med en gravidmage med Cirkus Sundh inuti.

Livet alltså.



Värmland: Potatisland, en kattfarbror och min barndoms trädgård.

IMG_8906

Tänkte visa lite fler bilder från Värmland. Förutom att vi tog upp ekan ur sjön så hjälpte jag och John mamma och pappa i trädgården.

Vi hjälpte till exempel till att äta upp ungefär en liter plommon och äpplen.
IMG_8949

Inspekterade zucchini-skörden. Tänk om det fanns sådana här bjässar på Coop, då skulle en stå sig en vecka!

IMG_8843

Och så hjälpte vi dem att ta upp potatisen. Allt skulle opp för vinterförvaring. Eftersom jag inte är så rörlig så fick jag i uppgift att sitta och sortera potatisarna. IMG_8868

Stora från små, och bort med gröna och skadade. De naggade och största skulle bli middag på en gång. Så efter en timme i potatislandet försvann pappa in i köket med en hink potäter för att göra potatisgratäng. Mums!IMG_8832

Prick med liten potatis.

IMG_8845

En bjässe.

IMG_8900

Mitt Bullerbyn.

IMG_8614

Den här stiliga kattfarbrorn gjorde oss sällskap i trädgården. Satt i ett äppelträd.
Känner du igen hen? Det är ju vår älskade katt Sockan som fortfarande bor kvar hos mamma och pappa. Från stadskatt till klätterkatt. IMG_8632

Klonade, stillade och balanserade på små, små grenar …IMG_8626

Men så fort jag kom i närheten med kameran så tog showen slut. Så kattigt. IMG_8913

När kroppen sa potatis-stopp traskade jag in mot huset, och bländades av det här eldträdet som stod på ängen på andra sidan vägen. Tänk att det är samma äng som den här somriga sakenIMG_8929

Med höstsol i ögonen gick jag in. Här är huset jag är uppvuxen i. Med guldockra dörr, faluröd fasad, mammas kryddkrukor, kaprifol som klättrar, grusgången där jag hoppade twist som barn och en veranda som jag ständigt tjatar om att få måla röd.

Nästa sommar kanske?IMG_8963Väl inne i huset satte jag i gång att baka bullar. Det var kanelbullens dag, men jag gjorde vaniljbullar istället. Mycket godare.
Och så drack vi kall mjölk, smaskade i oss nybakat bullar och pustade ut efter trädgårdsarbetet.



Twinings, franska glas och Emily Dahl

IMG_9250

I förra veckan såg det ut så här hemma i mitt kök. Jag stökade fram Twingingsburkar, rutig duk och en hög med porslin, och dukade upp på mitt köksbord.
Vid halv nio-snåret ringde den enastående Emily Dahl på dörren, hon yrde in, lagade ett halvt ton mat och därefter satte vi igång att jobba … och prata om Paradise Hotel.

IMG_9235

Dagens jobb såg lite ut så här.IMG_9256

Det här är ju bara en tjuvkik genom min kamera, men tänkte att ni var nyfikna på vad jag sysslar med om dagarna. Det färdiga resultatet får du se senare.



Gravid i vecka 20 och en sprattlande cirkus i magen

IMG_9486

Halsband och klackar på!

I dag har jag nämligen sprungit runt på pressvisningar halva dagen. Eller ja, sprungit och sprungit. Snarare stapplat fram, kors och tvärs, genom ett halvt avspärrat Stockholm.
Ett par skurkar slog till mot två banker och en växlingskontor – med misstänkta bomber lite varstans i stan. Och så jag, mitt i alltihopa, som ”for” fram med pyttesteg och 20-veckors gravidmage.

IMG_9482

Och apropå magen. Det händer grejer därinne kan jag lova. I förra veckan var jag och John på rutinultraljud och det var någon form av cirkus därinne. Barnet gjorde kullerbyttor och det var inte en lugn stund. Jag hade liksom någon fin bild framför mig att jag skulle gå hem med någon fridfull ultraljudsbild i handen. Icke.
Det där barnet var som en mindre centrifug, så det gick ju knappt att fånga hen på bild. Ett stycke Cirkus Sundh!
Sedan kan jag väl erkänna att jag inte var helt förberedd på hur barn ser ut på ultraljud (kör anti-googling genom hela graviditeten för att inte skrämma upp och oroa mig själv med ruskighetshistorier). Alltså barnet såg ju lite (läs: mycket, men jag försöker ju vara lite härlig här) som en … alien. Hen tittade upp och jag höll på att skita på mig.
Men ingen ser nog särskilt smickrande ut på just ett ultraljud.

Numera känner jag även de där vändningarna och små sparkar (ellervaddetnuär) när jag ska lägga mig om kvällen. Allt det där är ju så himla individuellt, så jag hade ställt in mig på att känna första sparken om sisådär en tio veckor), men Cirkus Sundh har en totalshow och jag är tydligen inbjuden.
Som en vän till mig sa ”ingen hade ju väntat sig annat än härj i din mage”. Ungefär den finaste sak någon kan säga till mig. För jag kanske inte är den lugnaste filen i mejerihyllan …

 

 

 

 



Värmland: Gula löv, höststigar och en naggad eka

IMG_8712

Förra helgen åkte jag och John hem till ett färgsprakande Värmland. Potatisen skulle opp, ekan skulle tas ur sjön, föräldrar som skulle kramas, katter vars magar en behövde muffla in sig i och ett par löv behövdes sparkas på.

IMG_8708

Lördagen spenderades här. På en lövfylld stig på väg ner mot sjön. 
IMG_8716

Putande mage, dubbla koftor, lång halsduk och varm, egensydd kjol. IMG_8731

IMG_8698

Det här är en av de vackraste platser som finns, den där överväxta stigen som leder ner till sjön Gapern.

IMG_8709

Det luktade höst där jag gick, och solen bländade varannan sekund. Precis så ska det vara på hösten. IMG_8756

IMG_8777

Medan jag stod och hejade på tömde min pappa ekan på vatten tillsammans med John, min syster Ellen och min svåger Christer. Ellen fick i uppgift att ro ekan in mot platsen där den skulle vinterförvaras. Det fanns visst bara en åra kvar, så hon fick lov att paddla. IMG_8799Alldeles blank och våt lades ekan upp-och-ner, medan jag lovade att komma tillbaka och tjära den i maj. Där får den nu ligga i väntan på ännu en sommar.



En bit pysslig höst i ett magasin

IMG_6168

Hösten är min absoluta favoritårstid. Det är så enormt vackert ute med alla löv, färger och dimmor.
För ett år sedan bestämde jag och Lollo att vi ville flytta in hösten, skapa löv-vimplar, duka med granna rotfrukter och kapsla in hösten i en burk.

IMG_6182

Så vi dukade upp till höstmiddag i våra grannars matsal. Staplade rotfrukter och grönsaker på hög, drog fram stora grytan på Le Creuset och dekorerade med lövklädda små kvistar.
Resultatet kan du se i nya numret av Drömhem & trädgård – där kan du får en massa pysseltips och även kan se var alla fina saker kommer ifrån. Spring å köp vettja!IMG_6155

 

IMG_6212

IMG_6198

IMG_6188



Upphittade flygbrev!

IMG_9064

Titta vad jag hittade i mamma Märtas gamla byrå i helgen! Gamla oanvända flygbrev som var på väg till loppisen. App, app, app, sa jag.
För det här var ungefär det finaste jag sett, och fulla med nostalgi.
Nu ska här skrivas brev, på det här kontinentalt exotiska sättet.

IMG_9071