8 saker jag längtar efter just nu

– Ny lägenhet. Om exakt en vecka flyttar vi in i vår nya lägenhet. Efter sex (sju?) år i världens bästa trappuppgång (tack alla underbara grannar för alla mjölkslattar, kaffe-kriser, buljong-lån, sladda-förbi-vin, middagar och vardagsbabbel) flyttar vi över gården. Från vår 59-kvadrat taknocksflott till en trerummare på 82 där vi hoppas kunna bo länge. Svindlande!
Inför flytten har jag möblerat varenda hörn i mitt huvud, gjort moodboards, funderat över tapeter och dammsugit auktionssajter och begagnat-maknader (jag har ju köpstopp!) efter allt från nattduksbord till rymligt middagsbord.

– Ett stycke drömkök. Tids nog kommer vi förmodligen rusta upp det gamla köket en aning i vår nya lägenhet. Eller kanske snarare planera om. Jag skulle vilja återanvända så mycket som möjligt (om stommarna tillåter), men planera om köket så att det blir lite mer praktiskt. Just nu är köket långsmalt, taket är sänkt och alla köksskåp, spis, diskho är liksom planerat längs med en låååång vägg. Utan plats för köksbord. Jag har skissat och skissat och hoppas att det går att rumstera om så att köket blir mer centrerat, kunna utnyttja takhöjden och göra smart förvaring. Och så kanske vi får plats med ett litet bord för sent köksbabbel i köket också. Det vore något det.

– #kransenloppis. Vet ni vad? Jag och mina fenomenala loppispartners Karoline och Matilda (vi saknar dig Therese!!!) har sladdat ihop en genial loppisplan i år igen. Tillståndet är kirrat (tack polisen!), så den 3 juni – när syrenerna blommar – blir det loppis i Kransen igen. Boka in (och mer info kommer lite senare).


Min värmländska kompis Marie (spana in @stilkontot_)

– Värmland 4-ever. Varje år möts jag och mina Värmlands-vänner upp för ett dygn värmländskt härj. Vi har varit i Stockholm, Göteborg och i april återvänder vi till brottsplatsen: Karlstad! Bröliga vänner, aldrig sinande fest och Värmland, kan det bli bättre?

– Köpenhamn! Kanske, kanske, kanske piper jag med tåget till Köpenhamn i maj. Om du har Köpenhamn-tips på lut, hojta gärna <3

– Växthus. I mitt förråd på Gotland står 32 fönster, en dubbeldörr och en enkeldörr i väntan på min ankomst. När vi öppnar upp torpet i mars så ska jag bära ut alla delar, mäta och göra en storslagen riktning. Växthus ska det bli!

– Badrum- och vattentankar. När jag inte kan sova ligger jag och funderar på badrummet på torpet. Skulle så fasligt gärna vilja renovera det så småningom. Sätta in det där gamla handfatet som vi köpte på loppis i somras, dra ut den skabbiga duschkabinen och skruttiga plastmattan med hundra skruvhål i (hej ångest), byta ut vattentoaletten till någon form av förbränningstoalett (tips mottages tacksamt) och kanske sätta in ett badkar så vi kan ta hand om mer vatten. Vi vill nämligen utöka vårt trädgårdsland i år, men det kräver ju mer vatten. Eftersom det regnar så lite på Gotland och det råder bevattningsförbud så tar vi hand om varenda slatt (spolar med diskvatten till exempel) och  har en stor regntunna (men måste fixa minst en till). Om någon sitter inne på smarta vatten-sparar-tips: hojta!

– Vår. Jag behöver verkligen den där långa vintern för att kunna uppskatta den där kommande våren. På riktigt. Behöver längtet för att känna pirret. Det där som nästan gör ont i en. Värker. För jag vet att jag kommer att kunna uppskatta ljuset, knopparna och värmen dubbelt upp just precis därför.



Hej hallen och hunden – kommer sakna er!

Hej svejs!
Sitter i onsdagssoffan och kippar med ögonen i hopp om att linserna ska sluta vara så torra. Den här tiden på dygnet är jag så fasligt lat att jag liksom inte ORKAR gå de sju metrarna till badrummet, ta ut linserna och slänga på mig glasögon. Instället sitter jag här och blinkar. Är jag kanske världens lataste människa?

Innan linserna torkar ihop alldeles så ska jag visa vad jag har gjort i dag.
Kanske ett av de roligaste jobben i år. Eh. Jag vet, vi är bara i februari, men har verkligen haft en råmysig dag.
Emily kom över i arla morgonstund, vi preppade med kaffe, babblade, avhandlade. Jag sydde, målade, klippte, slet och åkerbrukade, medan Emily plåtade.
Jag var så inne i mitt DIY:ande att jag inte hann ta någon bild in jobb-action, men smattrade några efter vi jobbat klart.
Vad gjorde vi för jobb då? Jo, ett ett fixa-och-oraganisera-jobb i min hall. Den här hallen som jag kommer sakna som en tok när vi flyttar (OM TYP EN VECKA).

hall tapet sammet DIY sittpuff refurn emmasvintage

Lekte loss med det här William Morris-tyget (absoluta favoriten) som jag köpt från Engelska tapetmagasinet och en gammal sittpuff från Refurn (som tidigare var inklädd i brun manchester).Det där tyget alltså. Jag har storslagna planer!

Vill visa hela jobbet nunununu (blev himla bra!), men kan ju i vanlig ordning inte eftersom det redan är sålt till ett magasin. Men tipsar här på bloggen när jobbet finns att beskåda och magasinet finns i butik.  

Fick sällskap av lille hunden Melvin som bor hos oss just nu. Skällde mest på blixtar och hammare, men var fasligt gullig när det skulle tas kort – så hen fick vara med i jobbet. Gullfjun (tycker till och med kattmänniskan). 

Okej, en till.
Imorgon ska Melvin få följa med mig till kontoret. Jag är lite nervös. Hur gör en med hund i kollektivtrafiken liksom. Vilket dörrpar i tunnelbanan måste jag rikta in mig på för att komma in i djurvagnen och är det längst fram eller länsat bak i bussen en ska hänga?
Nåväl, vi (och alla allergiker) överlever nog. Men om någon ser en förvirrad själ med mops i hand så hjälp mig gärna <3.
Kram!



En februari-söndag på Söder

Halloj!
Äntligen vabb-fri dag! Hej jobb, hej blogg, hej allihop!
Tänkte visa er lite bilder från förra söndagen då jag och gänget pep in till Söder. Vi hade ju varit sjuka i dagarna hundra och skulle snart bli sjuka igen, men det här blev en liten nypa frihet mitt upp i allt det där feber-osiga.
I alla fall. John och mini-räven tog täten medan jag och Bodil släpade efter …

Det fanns ju så mycket fint att kika på. Som den här underbara, rutiga kappan hos Lisa Larsson …

Och alla de här barnskorna (!?) i butiken bredvid, Ritz. Måste gå dit och kika någon gång när de  har öppet känner jag.

Flydde februari-kylan (riktigt bitigt var det) och kilade in på Urban deli där vi mötte upp Johns föräldrar för lunch. 

Majken satte sig I baren medan vi beställde mat.  

Farmors nästtipp och en gull-räv.

Efter lunchen gick vi hit, till Bryggartäppan. Söders gulligaste lekplats!

Bodil och farfar. 

<3

Gjorde ett snabbt stopp inne på Stadsmissionen också där Majken fick en stickad mössa och sedan åkte vi hem till Kransen igen. Majken ville hålla två mackor i händerna, ville hålla mig i handen och samtidigt gå så här. Så många önskningar på en och samma gång. Älskade unge.



En mops, ett vabb och ett tack!

Halloj! Gissa vad jag gör?
Vabbar så klart. Surprise, surprise.
Omhuldar den sista naggande hostan och snuvan hos barnen och tar hand om den här gullisen i samma veva:

Jojo, minsann! Hela långa veckan bor våra kompisar lilla mops hos oss. Bodil har redan proklamerat att det är hennes hund.

Just nu. Det är fullt ös medan de är vakna så nu har jag några gyllene minuter att skapa en stig bland alla flyttkartonger, lego och pusselbitar.

Passar på att göra mig i ordning också – byter pyjamas och sovtofs till det här. Ska i väg lite senare nämligen. 

Och passar på att ge er en stor puss för alla hejarop och fina ord som jag fått den senaste tiden. Ni är bäst!



Vegetarisk grönsakslasagne med fetaost á la Maria

Halloj och bonjour vegetariska, hungriga smaklökar!

Den här veckans vegetariska middagsklubb bjuder på min favoriträtt i ny tappning: nämligen vegetarisk grönsakslasange med basilika och fetaost.

Jag äääääälskar lasagne.
Av många orsaker. Dels för att det bara rätt och slätt är världens godaste rätt, men också för att det går att göra så många varianter och för att lasagne går alldeles prima att frysa in (och är lika god dagen därpå). Utmärkt om en har ett gäng ingredienser som håller på att närma sig bäst-före-datum. Tjoffa ihop vad du har hemma, smaka av, laga till och frys in! Perfekt för härjiga vardagar och sjukstugedagar.

Men nu ska vi testa den Marias fantastiska grönsakslasagne med morot, spenat, basilika och fetaost. Jag ska säga att jag var lite skeptisk till den frysta spenaten, men denna lasange var verkligen supergod. Älskade krämigheten av creme fraisen och att det var så mycket basilika i. Smaka! Kan varmt rekommendera och tusen tack Maria för ditt recept!

Vegetarisk lasagne med basilika och fetaost

4 portioner

Tomatsås:
– 3 morötter
– 2
 gula lökar
– 1 zucchini
– 2 vitlöksklyftor
– 1 passerade tomater
– 2 dl creme fraiche
– 1 msk rapsolja
– 1 chilipeppar
– 2 tsk salt
– 1 tsk svartpeppar
– 1 liten box fryst basilika
Fyllning:
– 300 gram fryst bladspenat
– 1 paket fetaost
 lasagneplattor
– 150 gram gratängost

Gör så här: 
▸ Skala och skär morötter och zucchini i bitar.
▸ Hacka gul lök och vitlök.
▸ Fräs morötter, zucchini, gul lök och vitlök tillsammans. Tillsätt de passerade tomaterna, creme fraiche och alla kryddor utom basilika och chili. Låt koka ihop cirka 10-12 minuter.
▸ Finhacka chilin och ha i tillsammans med basilika. Rör om och ta av ifrån plattan.
▸ Tina spenaten och krama därefter ur vätskan. Smula fetaosten.
▸  Smörj en ungsäker form med rapsolja och börja lägga samman lasagnen; tomatsås, spenat, fetaost, lasagneplattor, tomatsås, spenat, fetaost och lasagneplattor. Avsluta med tomatsås och gratängost.
▸  Grädda i 225 grader ca 30 minuter
▸  Servera med sallad.

Tadaa!

Vill du också vara med i vegetariska middagsklubben med ditt bästa recept? Skicka in ditt bästa vegetariska recept till mig via sundh.emma@gmail.comoch märk det med vego2018. Om du har en blogg eller ett instagramkonto så länkar jag gärna =)



Mina fynd från Antikmässan!

emmasvintage i samarbete med Antikmässan

God morgon på er! Hoppas ni har en härlig söndag framför er.
Jag har precis varit och sista-minuten-piffat den här lägenheten inför visningen i dag. Ni vet den här underbara lägenheten som jag stylade tillsammans med Linda och Lollo från mitt gamla Vintagefabriken. Dör på detaljerna!

Snart ska jag ta tag i operation matlagning och veckans inlägg från vegetariska middagsklubben, men först måste jag ju bara visa vad jag köpte på Antikmässan!

Ett stycke plåtburk (kan fortfarande inte ha för många), ett par emaljtallrikar till torpet, en flott brosch och den här gamla lampan. Den ska antingen ska få bo på övervåningen på torpet eller kanske ska få sitta på väggen i vårt nya kök – inspirerad av Fluga barnvintage.

Dessutom köpte jag den här underbara hängaren med mässingskrokar. Perfekt till barnens rum i nya lägenheten!

Önskar SÅ att jag kunde pipa i väg till Antikmässan i dag med (sista dagen, så helt klart läge för fynd (plus att alla 250 utställare ju plockar fram nya grejer varje mässdag)), men i dag ska här packas ihop lägenhet. Hundratvå flyttkartonger står på hög här och flytten går ju om 10 dagar (!?).
Medan jag gör det, kika på den här filmen när jag kvistar runt på Antikmässan så länge.

Kram och hoppas ni får en fin söndag!



Efterlysning: Ett torp som är till för alla

torp kök gotland

Jag tänkt på det här torp, uthyrning och sommar en hel del. Hur ångestladdat det kan vara. Själv reste vi aldrig utomlands när jag var liten (flög första gången som 18-åring – och då på eget bevåg) utan campade runt Vänern istället. I ett tält för fyra.
En gång åkte vi till Öland, men fick motorstopp med vår gamla bil mitt på Ölandsbron (någon i familjen var tvungen att kissa ut genom bilfönstret, hehe).
Skolstarten var på något sätt så ångestladdad. Alla flashade med Malloca-tischor, exotiska smycken med hajtänder (hello 90’s) och badhanddukar med stora semesterortsnamn på. Skulle kunnat offra mitt högra ben för att få äga något av alla de där neon-tryckta plastemblemen istället för att ingående berätta om dramat på ölandsbron, någon förälders upprörda dalmål och tiden på verkstaden.
Nu i efterhand är jag väldigt stolt över att mina föräldrar prioriterade annat. Långa sommarlov (mina föräldrar jobbade som lärare), en prunkande trädgård, självständig sommardagar och en tanke om miljön.
Vi hade ju ”lyxen” att bo långt ute på landet, med cykelavstånd till sjön (OBS! ej något eftersträvansvärt då, när en skulle ha mexitegelhus med skinnsoffa, gillestuga med biljardbord och pool i ort). Men att kunna kliva ut i grönska, ligga på gräsmattan, käka hallon från trädgården, hoppa double dutch på grusvägen och cykla i väg för ett dopp i sjön –  det är en ynnest. Så här i efterhand.
Inget en skröt om bland Mallis-tischorna, för det var ju ingen status att vara lantis med långa sommarlov. Men det var ju en lyx. Och är. Fortfarande. Och nu har jag den lyxen som jag på något sätt vill försöka förvalta. Kanske även uppmuntra folk att uppskatta. INTE drömma om att korsa världen för att ha något att berätta. Utan stolt berätta om de där latdagarna på ett torp.

Så. Efter en lång och trasslig utläggning: Till nästa sommar skulle jag vilja hyra ut torpet för en spottstyver (eller ja, alltså låna ut) under högsäsong till en familj som annars inte skulle ha råd att semestra på Gotland. Om de nu har en dröm om det vill säga. Fylla kylen med mat och samla ihop pengar till båtbiljett. Kanske en ensamstående som har svårt att få sommaren att gå ihop eller en nyanländ flyktingfamilj som förlorat allt vill spendera en vecka här. Få en paus från vardagen, knapra budgetar och den otillräcklighet som vi alla någonstans känner (fast som skiljer sig åt en aning beroende på förutsättningar). Någon som skulle må bra av att vara här.
Jag är rätt färsk i tanken här, men jag vill verkligen att det här torpet ska kunna finnas till för alla. Är det någon som har tips på bra organisationer att samarbeta kring detta?
Jag tar tacksamt emot tips, idéer och tankar. Som sagt, väldigt färsk i tanken, så kanske vi kan forma det här tillsammans?



Tusen tack.

Jag är helt mållös.
Inte hade jag kunnat tro att min mjuka mage, svämma-ut-lår och vilda rumpdaller skulle betyda så mycket. Skulle ge så många kommenterar, väcka så starka känslor och ge en helt ny betydelse. En helt vanlig vardagskropp som jag ju hänger med rätt ofta om en säger så. Och ett inlägg som legat och bränt i utkastkorgen ett halvår i väntan på någon sorts mod.
Hade jag vetat vad som väntade – den otroliga stormen av kärlek – hade jag aldrig väntat lika länge som ett jättepanda är dräktig.
TACK.
Jag är så mållös, tacksam och så obeskrivligt rörd av allt ni berättar. Fortsätt att kommentera! Ni är mitt bränsle.



Stora, ärliga kroppsinlägget

Hej vänner.
Nu kommer ett 100% ärligt inlägg om något som darrande utelämnande som min kropp. Det här inlägget har legat och bränt i utkast-korgen sedan i oktober. Inväntat någon form av lämpligt tillfälle. Typ februari-blekhet och post-jul I guess.

Efter 35 år i den här kroppen så har jag lärt mig att älska den, men det har banne mig inte varit lätt alla gånger. Det är ett heltidsjobb att vara missnöjd över sin kropp.

Platt mage, sammetslena ben, jämn hud och fast röv – allt det där som rubrikerna skriker åt oss – är inget som jag någonsin har haft. Och kommer aldrig någonsin få. Det är heller inget jag (längre) vill ha, eftersträvar.
Jag har mina prickar, daller och mjuka mage.
Och så har det alltid varit.

Till och med när jag som 12-åring började mixtra med att svälta, kräkas och extremträna i någon kamp mot livet, förväntningarna, kontrollen och problemen, så var min kropp just min – en mjuk kropp (om än då benig och tunn under det mjuka), med prickar och egenheter. Inte alls så där slimmad som jag trodde den skulle bli. Mitt DNA är mjukt. Så är det bara.
Jag har alltid kämpat MOT min kropps utseende. Inte med mina förutsättningar och tillgångar. Jag har våndats genom tonår och 20-någonting, försökt hitta mina vinklar, dragit in magen, hållit ut överarmar i luften och hållit upp lår ovanför stolen så att de inte ska svämma ut som en pannkakssmet i en smörad stekpanna. Av ren vana märker jag att jag fortsätter att dra in magen, resa hållningen och dra ner och bak axlarna – för att hitta mina vinklar. Men de är just det: ett par vinklar. Jag är så inibasken medveten om vad som ska visas – och inte. Och jag hatar det. Att jag ingår i ett mönster. En labyrint med en given väg.
Jag stoppar ner magen i dra-in-trosor och vill helst ha kläder som sitter åt, drar in och formar min kropp – som i vilt tillstånd kanske helst av allt vill svämma ut och ta plats.
Och här försöker jag utmana mig själv. Även om att jag tycker att det är rätt gött med shape-trosor och jag älskar att fånga min kropp i olika vinklar, så jobbar jag på att posera med mer pondus, låta kroppen få ta plats och ge nyanser av hur jag ser ut. Utmana mina invanda mönster. Numera låter jag låren svänga ut och vecken på magen forma mjuka kullar – för jag tycker om det.
Samtidigt måste jag ta sats för att skriva det här inlägget. Jag har inget problem med att visa min kropp – hur den ser ut – egentligen. Men vissa dagar är huden tunn och då blir kommentarer om det här tändstoffet så mycket jobbigare att tackla. Kanske har jag poserat fel, infe för fram en TILLRÄCKLIGT nyanserad bild.
Jag vet att ni som följer den här bloggen är min trogna hejaklack, känner mig, vet att det finns vinklar och vill mig väl, men den här bloggen är ju wide open ut på internet och titt som tätt kikar okända surmörtar in, som har dammsugit hela internet efter något att surmörta sig på. Kanske för att det känns lite bättre för stunden för dem.

Men så här är det: Vi har alla våra mönster, nu gäller det att utmana dem.
Och jag tycker att det här är så inibasken viktigt att skriva om. Kanske för att jag själv har en så stor insikt i alla dessa vinklar, ser att sociala medier är full av dem (men vet också att det finns andra vinklar). Att av 20 smattrade bilder så lägger jag upp en eller två. Förmodligen har jag omedvetet valt just den eller dem för att jag ser slank ut, kroppens former breder ut sig där de ”ska”, min djupa bekymmersrynka inte syns och min kropp kommer till sin fulla rätt – rent normativt. Vi (och jag) blir ständigt matade med hur en kropp ska se ut och det är skrämmande likriktat, trots att alla kroppar är unika. Och här gäller det att försöka tänka på vad som påverkar mig i valen, och vad jag visar upp. Sålla i allt jag ser och försöka gå motströms.

Men det är ju mest den där klännings-bralls-pennkjolen med dra-in-trosa-versionen som ni ser här på bloggen. Det är de vinklarna som jag väljer att visa här. Men det känns så inibasken viktigt att visa på något annat. Andra vinklar. Andra val. Men samma kropp.
För det här är just vad sociala medier handlar om: vinklar. För bakom vinklar finns andra vinklar, och det får vi inte glömma bort – oavsett vad vi ser framför oss. Jag säger inte att sociala medier-varianten är perfekt och att det här är operfekt. Lååångt ifrån. Jag menar att alla vinklar är min kropp.

Jag brukar ju säga att jag har en barbapappa-kropp, vilket många har ifrågasatt. Men om det är någon som vet huruvida jag har en barbapappa-kropp eller ej … så är det ju jag. Jag formar min mjuka kropp i kläder, men nu nu sitter jag här – i bara mässingen.  Utan de där kläderna som smiter åt. Och där är den: magen som jag stuvar om och ner i klänningar, brallor och pennkjolar. Benen som är bäst på att dallra, men som oftast är infångade i strumpbyxor.
Och jag gillar’t. För min kropp är så överjävligt grym. Den har burit barn, fött ut barn, läkt och kommit igen. Den är så mjuk att en katt gärna kurr-mys-trampar på den i tron att det är en kudde. Min kropp säger ifrån när jag är stressad och tar mig upp till dans när jag är på fest.
Den kan bära två barn tre trappor utan hiss och är stark som en oxe om så skulle behövas.

Vissa kanske tycker att det här är utelämnande, men jag är ingen särskilt privat person. Det här är en kropp, som vilken annan. Magen är inte platt, benen vill svämma ut som pannkakssmet och jag har prickar och celluliter. Mitt rump-dallrande är så imponerande att jag gärna bjuder på en show på morgonkvisten. Majken tjoar roat på.
Hon är sådan inspiration. För henne vill jag alltid vara mjuk, dallrig, stark och kunna bjuda på en vardaglig tisdags-kropp. En som gärna svämmar över och är lite all over the place.
Precis som min fenomenala kropp är <3 Och jag som person i största allmänhet.

Ps 1. Vinklarna går att applicera på allt! Inredningsbilder, Gotlandshus, trädgårdar och glada barn-bilder. Härjet, kaoset och dallret finns i varenda vrå.
Ps 2. Det finns så många inspirerande människor därute som visar på alla olika sorters kroppar. Tack för att ni finns, utan er hade det här inlägget aldrig blivit av.



Hyra torp på Gotland vecka 34?

God morgon!
Alltså vad roligt att så många av er var intresserade av att hyra vårt torp i sommar! Fick så många fina mejl.
Nu har vi äntligen planerat upp sommaren och har en sista somrig, varmt-i-havet-vecka kvar. Vecka 34 som är den sista veckan i augusti.
Just precis den här tiden blommar Visby, den största turistvågen har avtagit och det är underbart varmt i havet. Dessutom kommer vår trädgård stå i full blom!
Älskar du augusti och lugn? Eller vill pipa i väg med ett par kompisar eller föräldralediga. Passa på!

Vid intresse, mejla på sundh.emma@gmail.com!

Ps. Om någon vill hyra torp någon helg under hösten för mys så är det bara att höra av sig med önskemål.