Lucka 21: En bild på någon som jag ska fira jul tillsammans med

IMG_4363

Den här julen ska jag fira med världens bästa människa, min själsfrände John, och så vår lille skrutt i min mage. Tillsammans tar vi tåget upp till Umeå i dag, och därifrån åker vi vidare till Skellefteå och Johns föräldrar. Där ska vi spendera ett par dagar, läsa böcker, laga julmat och bara vara.
Ser så gruvligt mycket fram emot detta ska du veta.
IMG_25371

Detta är lucka 21 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!



Lugn lördag och pennkjolsinfo!

pennkjol

 

Denna lördag blir den lugnaste på länge.
Dagen ska spenderas på Vintagefabriken, långt bort från all julstress och härj. Ska bli himla mysigt.
Ikväll ska jag packa inför morgondagens resa upp till julen i Skellefteå, försöka lista ut vad John har för lurigt på gång (han hållit på med hemlighetsmakeri hela dagen) och äta någon form av hämtmat. Vi har så många bra restauranger i Kransen nu att det börjar bli att välja. Lyx!

Sedan jag började sporta mina nya pennkjolar i trikå, så har frågorna rasat in. Var kommer de ifrån? Hur är passformen?
Jo, serrni. Pennkjolarna är köpta via Asos.com och sitter stört bra. Ganska stora i storleken ändå.  Jag köpte tre på en gång, en senapsgul, en vinröd och en blå, som jag kommer kunna ha till den 8 mars då Cirkus Sundh förhoppningsvis kommer till världen.



Lucka 20: En bild från ett äventyr jag gjort i år

IMG_1919-2

Jag och John roadtrippar Maui runt. Bor där det finns rum och tar dagen som den kommer. Vi har fått nys om ett retreat uppe i regnskogen och drar dit. Får en minst sagt märklig känsla på vägen dit.
Den öde vägen håller på att rasa sönder, broar som leder oss över regnskogens dramatiska skrevor är breda som bilen (knappt tio centimeters utrymme på bägge sidor om bilen) och är utan räcken. Det kan knappt kallas bro. Snarare en liten spång som vi ska över. En känsla av vi inte kan komma därifrån kryper sig på.
Efter en svettig bilfärd kommer vi fram till en märklig plats och en ännu märkligare man tar emot oss. Som tagen ur en film om en skum sekt.
Det är något som känns fel. Jag kan inte beskriva vad, men ni vet när magkänslan bara säger att ”åk härifrån”.
Han vill att vi ska skriva på kontraktet för att bo över, vilket vi gör. Sedan vill han att vi skriver på ett kontrakt att ”om något händer oss på detta ställe, så står de inte som ansvariga”. Det känns konstigt. Om än amerikanskt. Men i detta sammanhang känns det mest konstigt. Och ganska olustigt.
Han berättar att man kan bada i havet nedanför, men att man nog inte ska göra det. Man kan nämligen krossas mot klipporna och dö. Man kan också se på de magiska vattenfallen. Men vägen dit är farlig. Man kan dö. De har inget vatten på stället för tillfället och för att hämta det så måste man ta sig till ett skjul. Och på vägen dit, ja, då kan man typ också dö.
Konklusionen av de kontrakt vi precis hade skrivit på var att vi kunde dö. Och de ville svära sig fria genom ytterligare ett kontrakt.
Jag och John utbyter blickar, har ett panikmöte i en vrå och båda har en konstig känsla i kroppen. Vi bestämmer oss för att försöka dra oss ur kontraktet, men mannen säger att vi blir betalningsskyldiga om de inte kan fylla rummet för natten.
Det ger vi blanka fasen i. Vi bara måste dra därifrån.
Så vi ger oss ut på vägen, knagglar oss fram genom regnskogen medan solen håller på att gå ner och vi siktar in oss på närmsta by. Den olustiga känslan släpper sakta i takt med att vi lämnar detta ställe.
I byn finns ett hotell, med den vänligaste av vänliga kvinnor.
Vi frågar om det finns några rum lediga. Och det finns det. Ett enda.
Det är en svit. Men vi får hyra det för samma pris som ett dubbelrum. Så. Himla. Snällt.
Kvinnan hjälper oss med väskorna in i sviten, visar oss runt och tar oss därefter med ut i den tropiska värmen, genom gångar överhopade av växtlighet och öppnar till sist en port. Bakom porten ligger havet.
Och det är en magisk solnedgång.
Vi sätter oss i sanden, tittar på när en surfare går av sitt skift och pustar ut.

Ett litet naggande äventyr, som slutade med en 80-talssolnedgång.

Detta är lucka 20 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

 



Lucka 19: En bild från min semester/mitt sommarlov

Värmland by emmas vintage

Här, i ett pötthett Värmland, spenderade jag den mesta tiden av min sommar. Läste deckare efter deckare, vaskade mig med iskallt vatten från en gammal zinkbalja och åt mängder av glass. Det var värmebölja och det enda jag kunde göra var att följa katten Sockans exempel: Leta skugga.
Så det gjorde jag. Låg på en trasmatta i trädgården, upprullad med kuddar och flyttade den i takt med att solen kom i kapp mig och brände mig på tårna.  Först på kvällen så släppte värmeböljan sitt grepp, och jag knäppte den här bilden. Tagen precis utanför mitt barndomshem. Med ängarna som utsikt, min kusin Malins hus som tornar upp sig ur syrénhäckarna och en synfomi av syrsor som soundtrack.

Detta är lucka 19 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!



Hot mama coming at ya!

Nej. Nej och åter nej.

Och ett nej till.

Jag är en sådan hot mama just nu så ni anar inte. Det är som att världen lamslås av min blotta existens, så het är jag.
I dag har John nämligen inhandlat broddar till mig. Ja, broddar. Ni läste rätt.
Efter att ha dansat runt som en tjock bambi på isiga vägar i morse – med ena handen på gravidmagen och den andra viftande som en annan bordsfläkt – så fick jag fullständigt kapitulera. Och eftersom jag inte är värst mobil av mig, så fick jag skicka färdtjänsten (John) att inhandla mina angelägenheter.
När blev broddar ett must-have-fashion-statement? Nä just det. Aldrig.

Det är få saker som skiljer mig från en pensionär just nu. Vi går ungefär lika snabbt, har samma hårfärg (minus att min är falsk), utbyter erfarenheter (en tant stannade mig på gatan i dag och berättade exakt var jag skulle gå utan att halka), har ungefär samma krämpor (svårt att gå, höftproblem och en lätt klädsam virrighet). Enda skillnaden är att jag inte är pensionär, utan en kärnfrisk mademoiselle på 31 vintrar.
Föga kunde jag ana att Ecco-skorna jag köpte i höstas var en inkörsport till tyngre pensionärsdroger.

Vad kommer härnäst?
Gissa och vinn en påse Bridge-blandning!
(ps. stödstrumpor inför tågresan upp till Umeå är redan inköpta, så sorry, det kan ni inte gissa på).



Till den lille Cirkus Sundh.

lilla lova knitsHäromdagen ramlade ett vadderat kuvert in genom brevinkastet. Alltså jul-pepps-sprittande-känslorna skjuter just nu i höjden. Hemlig-paket försvinner illa kvickt, medan grå räkningar ligger och samlar damm. Men just det här paketet var varken hemligt eller grått.
Det var från underbara Lille Lova Knits, och innehöll det sötaste lilla bebis-setet till Cirkus Sundh. En mössa med tofs och en playsuit (bak-och-fram ska tilläggas).

Har du sett något sötare?

Nu ska jag bara vänta ett par veckor, sedan ska jag stoppa ner en liten bebis däri.
Stördaste tanke tänkt i dag.

lilla lova knits barnkläder



Lucka 18: En bild på något fint jag fått i år (present, mail, sms)

Herregud vad svårt.
Kan ha varit den lilla bebisbilden på Lollos lille Gertrud som ramlade ner i mobilen för ett par dagar sedan. Eller det magiska lilla babysetet som Mia stickade till mig (alltså gulle!), eller de sötaste bebislakanen eller vego-kokboken som jag fick av Linda … bara så där.
Eller det där fina meddelandet från fantastiska Isabelle McAllister som dök upp från ingenstans i förra veckan, med en hög med pepp och fina ord.

emmas-vintage-1
Eller när Fatima sms:ar mig med emojos som lilla Isolde har bett henne att skicka, ofta tillsammans med en önskan om att leka. Då smälter jag.

IMG_1972
Eller de där sms:en som John ofta skickar en sekund efter att vi har skilts åt, där han säger att han är galen i mig.
Eller det där mejlet som en av er skickade, den ruttnaste av ruttna dagar, med en hög med så mycket fina ord att jag liksom inte kunde svara i en vettig text. Det blev mest ljud tror jag. Och ”åh” (det är mitt vanligaste ord när inget räcker till). Eller det där sms:et från en kär vän som bara vill ge lite av sin kärlek till mig, eller berätta varför just jag betyder något för hen och är oersättlig (just den där dagen när jag kände mig som en blöt, grå försvinnande fläck som ingen skulle sakna, så där som man kan göra ibland). Eller desserterna som jag fick av Lollo en kall vinterdag.

IMG_40292

 

Jag har fått så mycket fint i år. Så mycket pepp och vackra ord, att jag vill ge tillbaka tusen gånger om.

Detta är lucka 18 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!





Ett sinnessjukt roligt uppdrag!

IMG_2732

Innan jag piper i väg och kalasar in Cirkus Sundh (vi kan även kalla detta kalasande för att ”föda barn”) så ska jag hoppa på ett sinnessjukt roligt uppdrag (som jag redan tjuvstartat lite i höst).
Ett sista, naggande projekt, innan jag tar några veckor ledigt, föder lite barn och ställer om till allt det nya (ny familjemedlem, föräldrarledighet och frilansande på 50%).
I januari och februari så ska jag nämligen än en gång äntra mitt gamla häng (arbetsplats), Bonnier-borgen.
Där ska jag redaktöra för den härligt pyssliga och inspirerande tidningen Amelia vår 2015, som jag tidigare har frilansat för.

Alltså peppen på detta uppdrag alltså!
I mars kommer tidningen ut, och jag tror ni kommer att älska den. Ett par välkända ansikten (och bylines) kommer att flimra förbi (hemligt, men tro mig, ni kommer älska’t), tillsammans med allt det där som jag älskar: inredning, vintage, pyssel, bakverk och ett ämne som står mig varmt om hjärtat. Men mer om det när tidningen är ute!

Håll tummarna redan nu för att tidningen säljer som smör så jag får tillfälle att göra ytterligare nummer av denna tidning. Och för att Cirkus Sundh är punktlig, och inte får för sig att dansa in i den här världen tidigare än beräknat.
Puh!

IMG_2812

IMG_3981

Så här såg det ut i Amelia vår förra året, när jag, Lollo och Emily Dahl dukade upp för fransk brunch. Emily Dahl har tagit alla bilderna i tidningens reportage. Bilderna i bloggen är tagna av moi!



Lucka 17: En bild från i höstas som ger mig höstfeeling

IMG_8712Det är något visst med hösten i Värmland. Som att alla färger är extra starka, luften är lättare att andas och hösten vrider in i varje ven.
Mest sannolikt är det ju så klart att när jag kommer hem hit, så slappnar varenda muskel av och jag är mottaglig för allt det där.
Allt det där som jag älskar med hösten. Att gå i bara kofta och bara nästan frysa. Se löven singla ner från träden och sparka vilt i dem med nypåklädda fötter. Känna doften av natur som förmultnar och dör, bara för att väckas till liv efter några månader igen.

Så den här bilden, som John tog på mig när vi är på väg ner till sjön, ger mig enorm höstfeeling.

Detta är lucka 17 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!