I dag har jag kammat håret och börjat packa inför helgen. I morgon far jag nämligen till Malmö för att gå på Vintagemässan. Där kommer jag och mina vintagekompanjoner att hålla ett litet föredrag om hur man skapar ett vintageparty (på söndag klockan 13.00), signera vår bok Vintageparty och så klart spana in alla andra vintagedarlings.
Vi ses väl?
Det har stått en blå hemlighet uppe på min vind i ett par dagar.
Min man John fyllde nämligen år i söndags. Och vad fick han i paketet? Jo, en blå sprillans ny cykel från Stålhästen.
Klart karln ska ha en cykel tänkte jag och frågade Johns föräldrar, mina föräldrar, min syster och hennes man Christer om de ville vara med på båten. Och de ville det. Så nu swischar John fram på den blå faran över västerbro och fridhemsplan.
I dag hänger jag på Vintagefabriken. Ungefär precis här. Jag har nämligen plåtat av några av alla klänningar, kappor, shorts, byxor, koffertar, glas (och gud vet vad) till Vintagefabriken.se.
Mellan plåtar varven trippar jag runt i min nya topp som jag fyndat på loppis i Värmland. 40 spänn kostade den. Jag tycker att den ser ut som blåbär och hallon i grädde. Med socker på. Bär denna goda topp tillsammans med mina vintageshorts från Ralph Lauren, vita strumpbyxor och blå ballerinaskor (som man kan skutta i (kriterie ett bland mina skor)).
I torsdags slängde jag på mig fjädern, en lång svart klänning och satte en brosch i mitt Retroella-fixade hår (tack bästa Sarah!). Sedan tog jag min käre smoking-klädda man John under armen och for till Bio Rigoletto. Det var nämligen dags för något jag har väntat på i evigheter – premiären av av filmen “The Great Gatsby”.
Utanför Rigoletto stod den här skönheten.
Jag och John mötte upp Carin som jag jobbade med på Damernas Värld förut. Hon är en av mina favoriter därifrån.
Inne i foajén bjöds det på champagne och snittar. Det var hemskt flott.
I vimlet såg jag en stor pälsboa svassa förbi, och det var ju min före detta chef, Martina Bonnier, från Damernas Värld. Alltid lika elegant.
Efter att ha beundrat alla vackra gäster (jag kan ha stått med hakan nere vid knävecken, för alla var verkligen kittade i vackraste 1920-talsstil), så satte vi oss till rätta inne i biosalongen. Filmen har ju fått lite blandade recensioner men jag var hänförd. Av estetiken och Leonardo Dicaprio. Den här versionen var en härlig, knallig kontrast till den svala 70-tals-Gatsbyn med Robert Redford och (öronbedövande) Mia Farrow.
Efter filmen slussades alla gäster med buss från Rigoletto till Grand Hotell. Det var lite som att åka på sightseeing. Förbi NK …
Och Operan och därefter Grand Hotel.
Det var ganska tydligt var entrén var om man säger så …
Grand hotells Vinterträdgård var omgjord till pompös och omåttligt elegant Gatsby-fest.
Det bjöds på buffé, champagne, snittar och …
Mängder av desserter.
Träffade den här damen i vimlet, i söt 20-talsstråhatt.
Min dejt för kvällen. Världens bästa människa.
Alldeles Gatsby-stinna svepte jag pälsboan runt axlarna och slängde min in i en taxi vid midnatt.
Swischade hem i den ljusa stan, hem till Kransen.
Denna mulna tisdag blandar jag högt och lågt. Marc Jacobs med loppis. Ränder med rund väska. Och så låtsas jag att det är lite varmare än vad det är …
Randig klänning från Marc Jacobs som jag fyndade på en vintagebutik i New York. Rund väska som jag hittade på Röda korsets secondhand i Umeå. Randiga sandaletter från mitt nya favorit-fyndarställe, Deichmann. 149 spänn! Det finns mycket som inte är fint där, men det finns himla bra guldkorn.
God morgon sailors! Jag måste ju bara tipsa er om detta: När du köper boken “Vintageparty” via Adlibris får du en fin tygpåse på köpet med illustrationer av uppmärksammade illustratören Jennie Ekström. Fint som snus!
En himlans fin gå bort-present också.
Köp boken Vintageparty och få en tygpåse på köpet!
En liten tradition coming at ya. Tänkte att vi – i vanlig ordning – skulle kika på mitt Instagram-flöde för att se vad jag har haft för mig den senaste veckan? Om du vill följa mig på Instagram så heter jag emmasundh.
Vänster. Måndagen började med att katten Sockan parkerade sig på mig så jag inte kunde gå upp.
Höger. Casual måndag med uppsatt hår och randig tröja. Denna högst bekväma outfit åkte emellertid av redan klockan 14.00 då jag blev intervjuad av en tidning. Så den var inte så casual så länge.
Vänster. Suktade efter den här randiga väskan på Vintagefabriken (du kan följa vintagefabriken på Instagram via @vintagefabriken).
Höger: Trippade gatorna fram i ett par nya skor. Jag har gett dem namnet Bardot-skorna. Nu så här i efterhand, efter detta Instagram-montage, så inser jag att skorna och väskan skulle ha älskat varandra i alla sina dar. Väskan är ju så klart såld till en lycklig (och söt) en.
Vänster: Alltså MIdsommarkransen. Behövs liksom inga kommentarer här.
Höger: Det blev tisdag och jag åkte in till stan för att träffa den underbart trevliga och skickliga designern Maria Westerlind.
Vänster. Det här var onsdagen då denna blommiga klänning fick flytta från mig in i Vintagefabriken. Jag har insett att jag använder den tok för sällan, så nu ska någon annan få köpa den och bli lycklig i den tänker jag.
Höger: På onsdagskvällen rejsade jag förbi min kära vän Lisa för att plocka upp en outfit. Lisa är nämligen lite av en expert på 1920-tal och vintageklänningar, och eftersom jag skulle på premiären av “The Great Gatsby”, så var detta den perfekta källan …
Det blev torsdag, premiärdags och jag såg ut så här. Filmen var magisk. Leonardo Dicaprio likaså. Festen som följde var lika magisk den.
Vänster: Flög upp till Umeå för att gå på min svärmors disputation, hittade en koffert och förälskade mig i denna hemskt trevliga stad. Åkte vidare till Johns lantställe utanför Skellefteå, hade ingen täckning på mobilen och sedan flög jag hem.
Den här underbara plåtburken hittade jag på en backluckesloppis i Värmland för två veckor sedan. Jag föll pladask. Nu ska jag ställa den på bästa plats i köket hemma hos mig. Om jag någon gång tröttnar på den (vilket jag inte tror att jag kommer att göra), så måste jag nog sälja den … i Storbritannien. Tycker ni inte det?
Så här vackert är det just nu på min innergård. Rosa körsbärsträd som blommar i kapp och knoppar som exploderar som popcorn. Jag kan vara lätt partisk, men jag tror minsann att jag bor intill Stockholms vackraste innergård.
Mintfärgade sekelskifteshus och körsbärsträd. Kan det bli bättre? Kan ni tänka er att man ville riva detta på 1960-talet? Hujedamig.
För några dagar sedan fyllde min lilla kompis Isolde två år. Tänka sig va? Ni som har följt bloggen länge minns säkert när hon låg i min kära vän Fatimas mage, när jag och några kompisar anordnade en babyshower i “Äntligen hemma”-modell (vi stormade in, målade spjälsäng, satte upp vimplar i taket och gjorde tavlor av tapeter) och när hon till slut kom till världen. Lilla Isolde.
Och för några dagar sedan fyllde hon två år. Det firades med ett litet kalas i parken. Alla tanter och farbröder var där för att fira sin allra minsta kompis.
Fatima hade gjort mini-kladdkakor till kalaset. Flaggan i topp!
Här sitter Isolde i knät på sin far.
Öppnar noggrant alla paket.
Av ett gäng (däribland jag) fick hon en sailorklänning. Förstås. Hon har tidigare fått en sailorkostym av mig. Jag är så förutsägbar.
Fatima och minstingen Livia.
Sedan satt vi på picknick-filten, drack saft och åt kladdkaka. Vissa var tröttare än andra.
Volang-Linda visade hur en blåste såpbubblor och jag sprang runt som en yr höna efter en ballong-helikopter till tonerna av Isoldes skratt.