Bulan, pennkjolen och så jag.

IMG_7057

Torsdag och tre nyanser av vinrött. Perfekta septemberfärgen.
Kashmirtröja från Beyond retro, loppisfyndad mässingsbrosch (formad som en telefon), pennkjol från Vintagefabriken och skor från Stadsmissionen.

IMG_7079

Och 16-veckorsbula på det. IMG_7076

Har fått en mängd mejl av er som vill veta exakt vilken vecka jag är i, så nu ska jag börja skriva ut det. 16 var det nu ja. Lovade mig själv (innan jag blev gravid) att inte gravidmaga mig för mycket i bloggen, men vad fasen. Nu tutar jag och kör!
Tut, tut!



Inred med vintage

IMG_7002

Den här kom jag hem med under armen i förra veckan. Signerad och med doften av nytryckt bok. Det är bara skolkatalog som luktar godare skulle jag säga. Eventuellt även liljekonvalj också. Okej, åter till ämnet.
Tänkte att vi ska kika lite i denna fina bok, Elsa Billgrens ”Inred med vintage”. En otroligt inspirerande bok, som ger pyssel- och loppis-kli i händerna.
Och där någonstans på sidan 13-ish flimrar ju Johns sybord förbi minsann.IMG_7022

I boken ger Elsa en rad med smarta tips om hur du använder gamla ting och tänker nytt. Miljösmart och kreativt!

IMG_7012

Och så Johns sybord, som Elsa har piffat upp med reda-hylla, näsdukspress och sockerströare. Här sitter min kära partner in love och syr flugor vareviga kväll, medan jag ligger på sofflocket.

IMG_7015

Spring och köp vettja! En riktig vintagepärla som uppmanar till miljötänk vill en ju bara ha, eller hur?



Bokrelease för Elsa Billgrens ”Inred med vintage”

IMG_5842

Förra veckan hämtade jag upp min vän Lollo två trappor ner (vi bor ju i samma trappuppgång) för att ta tunnelbanan in till stan. Lollo var 60-talsklädd, med gravidmage och cape.

IMG_5853

Och min 15-veckorsmage var bananas denna dag. Vissa dagar sväller den upp till en boll, och andra dagar syns det knappt. Denna dag var en bolldag. Kanske inte syns framifrån så bra, men kan garantera att bollen var ett faktum.

Höstklädd i marinblått och vinrött – med boll. IMG_5857

Gick av vid hötorget, tittade ut över det gamla Bonnier-huset (där satt jag och jobbade på GLAMOURs redaktion back in the days) och kungatornen. IMG_5860

Mötte upp Linda och så gick vi till Kåken. IMG_5871

Där hade nämligen Elsa Billgren releasefest för sin urfina bok ”Inred med vintage”. IMG_5880

Har man relesefest, ja, då ska en ha ballonger. Så är det ju bara. IMG_5930

I releasevimlet träffade jag en hög med vintagelovers, bland annat en annan Elsa.  IMG_5923

Emily Dahl och Annika var också där så klart. IMG_5919

Efter att vi skålat, gratulerat Elsa med blommor, köpt hennes underbara bok och pratat med alla finisar så pep jag hem med en bok under armen. Lollo hade jag i den andra.





Skarvad klänning och Ankeborgs-fest

IMG_6502

Jojo minsann, denna klänning gick på. Fick förvisso skarva lite med säkerhetsnålar där knapparna inte gick igen, men vad gör man inte för att använda sina gamla kläder in i det sista.
Svängde förbi Emmaus vid Slussen i förmiddags för att leta stretchiga pennkjolar, men föll bara för en hög med koftor. Det blir eventuellt Ankeborgs-fest på mig i höst, för nu har jag bara en drös med överdelar, men inget som passar preggomagen.
Men skam den som ger sig. Till helgen drar jag ut på fyndarjakt!

IMG_6510Vintageklänning från Beyond retro i Zinkensdamm, väska från Vintagefabriken och skor från Swedish hasbeens.
swedish hasbeens by emmas vintage

 



Om inte du hade varit här, hade jag inte varit den jag är.

IMG_2403-RecoveredJag är stum efter valet. Ledsen och rädd inför den klyfta som har skapats i vårt samhälle. En värld som letar syndabockar och vill stänga gränser för dem som behöver öppna famnar som mest. I brist på mina egna ord så tar jag till UnderbaraClaras. Läs det här. 

Och tills jag finner orden igen så vill jag säga en sak.
Om inte hon hade varit här, så hade inte jag varit den jag är. Min one-of-a-kind-vän, med skrattgropar som jag smälter av, med ett hjärta så stort att jag briserar och med en plats i mitt liv som inte går att ersätta. Som skulle skapa avgrundsdjupa hål.
En vän som alltid har ett spex i bakfickan, är som ett tivoli i människoform och som alltid omgärdar mig med de varmaste orden.
Fan Sverige om ni hade hindrat mig från denna vän. Om gränserna hade varit stängda för hennes pappa och om politiken hade varit vad den är i dag. Då hade jag varit en viktig pusselbit fattigare, och hälften så mycket människa som jag är i dag.



Helt klädd i rosa

IMG_6989

En liten bild från i dag, när jag och John cyklade i väg för att rösta. Det är så högtidligt och fint att se folk vallfärda till vallokalerna, där de har rätt att rösta och förändra. Vad det än må vara som en brinner och röstar för.

Själv var jag klädd i rosa klänning, med stolt FI-knapp på bröstet minsann. Och vi kan säga som så här: Det är sista gången på länge jag kan bära denna klänning. Så nu hoppas jag att Fi kommer in i riksdagen, skriver historia och får upp jämställdhetsfrågorna på agendan, för nu blir det inte mer rosa för min del på ett tag.
Heja, heja!



Lummiga trädgårdar, middag på Kallskänken och bye bye Kalmar

IMG_5485

Genom lummig parker, förbi träkåkar och hejande människor som undrade om fotografierna blev bra. Så började min andra dag i Kalmar.

IMG_5490

Utanför det här vänliga, övervälta huset bjöds det på plommon. Ägarna hade ställt ut en skål med trädgårdens plommon som förbipasserande kunde ta av. Så himla gulligt och omtänksamt. Mer sånt!IMG_5518

På eftermiddagen mötte jag upp Madeleine för en fika på vackra Krusenstiernska. Vi smidde planer inför framtiden, skrev listor och så hoppade jag in i en buske för att fånga Madeleine på bild.  IMG_5510

Denna peppiga, varma och skrattgropsprydda människa alltså. Gillar så himlans mycket ska ni veta. IMG_5534

Krusenstiernska alltså. Madeleine berättade att en kan hyra hela den prunkande trädgården för bröllop och fest. Jag som är svag för att anordna fest och galej, målade upp stora garden partyn i huvudet.

IMG_5553

När Krusenstiernska stängde gav vi oss ut bland gränderna och Madeleine visade sina bästa ställen. IMG_5561

Inte helt fult om en säger så. 10004220_531601563649989_310641711_n
Moi på trappen, iklädd klänning och väska från VintagefabrikenIMG_5631Vid fem-snåret mötte vi upp John, kramade Madeleine hejdå och så tog jag John under armen och gick till restaurang Kallskänken (som ElinBodilvintage (<– kolla in hennes shop) tipsat om).IMG_5643

Där åt vi en massa smårätter, som pizza med en massa parmesan och crêpe!IMG_5651

IMG_5437

Efter en snabb middag på Kallskänken gick vi tillbaka till vårt hotell, hämtade våra väskor och valsade mot tåget.

IMG_5666Hej då Kalmar (och tack Madeleine för de fina blommorna som jag fick av dig efter föreläsningen).



Wienerbröd, Bonbons och fantastiska människor

IMG_5463

Förra veckan satte mig på tåget söderut med siktet mot Kalmar, föreläsning i butiken Bonbons och dejt med den förträffliga Madeleine.
Med mig hade jag John som av en slump också skulle till Kalmar just denna dag. Han har nämligen börjat jobba på Linnéuniversitetet, så vi passade på att bo på hotell, äta lång frukost och förälska oss i Kalmar. Alltså vilken stad! Och vilka människor. Blev helt nipprig!

Det första jag gjorde när jag landade i Kalmar var det här. Coca-cola och wienerbröd på café Kullzenska (enda kombon jag får i mig på café). Wienerbröd är det bästa jag vet. Alla gånger. Och kärleksmums. Okej, nog med dessertfantasier.

IMG_5473

Vilade trötta fötter och passade på att bara vara. IMG_5459

Och Kullzenska var exakt, precis rätt plats för just det.

IMG_5453

Med sockerchock i kroppen gick jag genom Kalmar, tittade på alla fina husen och siktade in mig på …IMG_5575

… Den fina butiken Bonbons, där jag skulle hålla föreläsning om ”Blogg som jobb” på kvällen. IMG_5569

Där mötte jag upp Madeleine (och hennes F A N T A S T I S K A mamma, som jag tyvärr inte hann fånga på bild). IMG_5623

Medan Madeleine och hennes mamma förberedde fika inför föreläsningen så tittade jag mig omkring i butiken. Så galet fint!IMG_5590

Madeleine.

IMG_5598

I butiken stod en barnvagnens Rolls Royce, en Silver cross! Vacker, eller hur?

IMG_5607

Voila!IMG_5426

Vid halv sju började det strömma in med folk till butiken. Alla stolar fylldes, jag höll min föreläsning och alla var så himla trevliga att jag helt glömde att fotografera. Fail.
Insåg senare, när jag var på väg hem till hotellet, att jag så gärna velat ha ett minne i kameran från denna drös med människor som jag sent kommer att glömma. Flera av dem hade så klart bloggar som jag tycker att ni ska spana in, bland annat fantastiska Littlemissfixit och Johanna i kulla.
Kalmar alltså. Ligger nog topp ett på favoritstäder i Sverige just nu.



#ImittSverige: Jag ska göra världen varm för dig.

Det är onsdag. Det är säsongspremiär för min rutiga höstkappa och strumpbyxorna har åkt på, fast jag vet att de kommer att hasa ner till knävecket framåt lunch. Grått dis ligger över Stockholm och det har blivit höst. Och kallt. Så oroande, främmande kallt.

Jag går förbi en löpsedel som pratar om trygghet för Sverige, tillsammans med en infälld bild på en välbekant nuna. Det är han, vars politikervänner pratar om trygghet ena sekunden och slår med järnrör i andra. Han är signerad SD, precis som hon som önskar livet ur ensamkommande asylsökande flyktingbarn på ett internetforum, han som jämför invandrare med skadeinsekter och hon som visar upp sin hakkorsprydda arm.
På en TV-skärm flimmrar en finansminister förbi när han talar om att vända på varenda krona och sätter en prislapp på invandrande människors huvuden. Kött och blod blir till dollartecken. Är detta trygghet?
Klappar på min växande gravidmage och viskar att ”du därinne, jag ska göra världen varm för dig”.

Jag tar tunnelbanan till Slussen, slingrar mig fram bland stressade människor som tittar rakt fram, igenomen och förbi. Får en armbåge i den växande magen av en hålögd kvinna som försöker ta sig fram i folkmassan. Hon låtsas inte om det, troligen för att hennes armbågar har gått som en centrifug genom perrongen. Men det är inte hennes fel, det vet jag ju, för egentligen är ju hon som jag. En snäll filur, som kanske drömmer om torp på landet och tycker om att skratta. Men just nu minns hon inte hur man drömmer. Inte hur man skrattar. Hon jobbar troligtvis 200% på sitt jobb, mest för att chefen insett att det är mer lukrativt att bränna ut folk på löpande band än att ha två anställda.

Men jag vet också att en dag tar det stopp. Precis som det gjorde för mig.

Jag klappar magen och viskar ”lille vän, jag ska göra den här världen frisk för dig, vänta bara, snart så mår världen bättre. Och jag ska lära dig skratta, för nu minns jag hur man gör”.

Det är inte längre “Survival of the fittest” som gäller, utan” survival of the superman”. Ju mindre människa du är desto bättre. Men jag vägrar. Vägrar vara robot. Jag vill ju vara jag. Den där människan med svidande känslor, empati och värme. Som skrattar alldeles för högt, stundvis är för översvallande mot nya bekantskaper, inte tvekar att tala om för andra människor när de får mitt hjärta att banka. Och är snabb på att byta stela handslag mot varma kramar.
Och när du, lilla vännen, är här om ett par månader, så ska jag visa att det är precis så man målar världen i färg.

Byter tunnelbana mot Fruängen och blir sist in i sällskap av en gammal tant med käpp innan dörrarna stängs. Det är fullt i tunnelbanan, folk sitter med näsan nere i sina Iphones och det är tyst. Så ofantligt tyst, fast vi är så många. Någon råkar titta upp mot den gamla tanten, men inser snart sitt misstag och tittar ner på sitt scroll igen. Låtsas inte se käppen, det fårade ansiktet och livet som levts så länge.
Jag vill helst av allt säga till alla i vagnen att “sitt för all del ni söta ni, för när ni blir gamla och grå får ni stå”, men jag vet ju också någonstans att det inte är deras fel. De är bara vana att rå om sig själva, inta ta hand om andra. För det är så vår värld ser ut.
Inte deras fel.
Lägger en hand på magen och tänker att “lille vän, du och jag vi ska banne mig ställa oss upp när någon annan behöver vår plats. Är du med på det? Tillsammans kan du och jag göra världen omtänksam”.

Jag går av tunnelbanan i Hornstull, möts av en vägg av avgaser. Så fort jag är innanför tullarna känns det som att köra upp två cigaretter i näsborrarna, med glöden inåt. Tar sikte mot Midsommarkransen, där jag bor. En oas precis utanför stan, omgiven av lummiga parker, lundar, berg och vatten. Där är luften så frisk, eller ja, den är inte tillräckligt frisk för att man ska kunna bygga en enda skola (på grund av luftföroreningarna), men den är i alla fall i 2014 års måttmätt “frisk”. Just precis där, i pittoreska Midsommarkransen jämnas parker och vildvuxna skogsgläntor med marken. Här ska nämligen fler bostadshus uppföras – något som ger rejält med klirr i kassan. Området är nämligen så omtyckt och mäkta populärt – på grund av sina vackra grönområden. Grenarna på de maffiga, gamla träden i lundarna börjar bli allt kalare och det går inte längre att bada i vackra Vinterviken, eftersom platsen är så förorenad att det är “rent” hälsofarligt att ta sig ett dopp.
Klappar på magen och viskar att “jag vill ge dig naturen, vida ängar, löv i träden, frisk luft och sommarnattsbad. Jag ska ge dig det”.

Promenerar hem över Liljeholmsbron och fyller lungorna av bilköns parfym samtidigt som jag ursäktande klappar magen. Den där älskade magen, där framtiden ligger.
Jag vet inte vem du är, men det spelar ingen roll för mig. Det spelar ingen roll om du är pojke eller flicka, för när jag är klar med den här världen så är kvinnor och män lika mycket värda, får lika lön för samma arbete och har samma chanser i livet. Det är det finaste jag kan ge dig. Ett värde. För det är det inte alla som har.
Viskar att “på söndag, då, då ska jag rösta för dig lille vän. För att du ska leva i en värld där vi tar hand om varandra, där vi kan picknicka i parker och bada i sjöarna. Och jag ska rösta för att du, och dina medmänniskor, ska ha ett värde. Utan prislapp.

Jag vill skapa ett land där inte allt – hela tiden – handlar om att maxa plånboken. Med naturen och människor som insats. Jag vill skapa ett land byggt på värme, medmänsklighet, stora visioner och vackra drömmar. Ett land där man minns hur man drömmer, minns hur man skrattar, minns vad livet är.
Ett land som finns till för alla, där alla har en plats och ett värde. Ett medmänskligt land som jag kan vara stolt över.
På söndag röstar jag för att göra skillnad.
Jag röstar för att slippa berätta för mina framtida barn att jag inget gjorde när nazister marscherade in i vår politik, med hakkors på ena armen, ett järnrör i det andra. Ett Sverige som stängdes för dem som behövde vårt fina land som mest.

I min trygga sfär, här i Midsommarkransen, kommer jag aldrig kunna förstå hur det är att komma hit, på flykt undan våld, terror och otrygghet. Men det halmstrå av förståelse som jag kan greppa efter är vad jag själv skulle vilja ha om jag var i samma situation. Om jag flydde från förtryck, förföljelse eller med risk för mitt liv så skulle jag vilja ha trygghet, ett värde bortanför dollar-tecknen, en fristad från terror och ett öppet land som tog emot mig med värme.

Jag vill skapa det landet, därför röstar jag på söndag. Och jag hoppas att du också gör det. Tillsammans kan du och jag göra skillnad.
Rösta vad du vill, men rösta med hjärtat, på en värld som ni själva skulle vilja möta om det var ni som var utsatta.

Själv kommer min röst att hamna på Fi, i hopp om att beröva SD sin vågmästarroll. Men också för deras skarpa miljöpolitik och deras antirasistiska och medmänskliga jämställdhetssyn (där alla människor ska ha samma chanser i livet). Det är det finaste jag kan ge min växande mage, men det är också det finaste jag kan tänka mig att ge dig.

#ImittSverige tar vi hand om varandra. Oavsett kön, bakgrund och härkomst.

Klicka även in hos fantastiska UnderbaraClara, Emily DahlElsa BillgrenBonjour vintage och Jessica Silversaga och läs om hur de vill att Sverige ska se ut. Tillsammans gör vi världen lite varmare.

Använd taggen #imittsverige på Instagram, Facebook eller Twitter och dela med dig av hur du vill att det ska se ut i ditt Sverige. För att läsa andras inlägg under samma hashtag, klicka här. Och glöm inte att rösta på söndag!