För att fira emmasvintage.se så tänkte jag korka upp en frågestund. Var ju så länge sedan. Fråga vad du vill och jag lovar att svara så ärligt jag bara kan.
Skriv din fråga i kommentarsfältet eller mejla mig på emma@emmasvintage.se
Jag har en ny liten kärlek hemma. En vit, luddig kofta med pärlor på som jag köpte i går. Den är helt underbar och har den perfekta längden. Jag är nämligen inget fan av långa koftor. Vill att de helst ska sluta vid midjan eftersom resten av min garderob börjar just där denna typ av kofta just slutar. Passar till alla vippiga kjolar, tajta pennkjolar och byxor med hög midja.
Hurra! Efter månader av hemlighetsmakeri kan jag nu äntligen avslöja några finfina detaljer om en alldeles speciellt bok. Nämligen boken “Vintageparty – Fyndiga tips för flärdfulla fester”, som skriven av viss vintagetrio …
Välkommen hit, till min alldeles egen portal, emmasvintage.se.
Det känns så pirrigt, som sockerdricka som rinner genom kroppen, och jag är så otroligt taggad att driva emmasvintage, göra klart min bok (klockan 12.00 i dag avslöjar jag mer om den) och påbörja tusen nya projekt.
Att starta upp den här emmasvintage.se är som att flytta in i en ny lägenhet. Man flyttar in, möblerar om, fixar och pular, känner in och njuter. Lite så är det just nu. Det kommer bli så fint. Och det kommer bli 100% jag. Lika mycket hängivet bloggande och lika mycket pepp och pompom.
Skepp å hoj kära sailors, nu kör vi!
Och till sist ett stort tack till min syster Ellen som har peppat, kommit med sin superexpertis och hjälpt mig att starta upp emmasvintage.se
Måndag. Nylockad i håret. Peppad till tusen. Bolltofflor på. Och cirkusdräkten så klart. Hur kan en vecka som börjar med cirkusdräkt gå fel?
Så här ser min vecka ut:
måndag: Illustrera tre damer till boken #secretvintageproject. Och gratta denna ärta som fyller år i dag. Hurra, hurra, hurra!
tisdag: Träffa min kära vän Vapnet. Längtar. Har inte träffat henne på evigheter.
onsdag: Frukostmöte om spännande projekt tillsammans med Silversaga, Volangisen och Lollo.
torsdag: Dricka te med den eminenta, förtjusande Kristin Lundell.
fredag: Ännu en spännande plåtning. På kvällskvisten far jag sedan till Uppsala med mina fantastiska vänner för den årliga hänghelgen. I ett lånat hus ska vi kramas, laga mat, prata och ha pyjamasparty.
Cirkusdräkt från Modcloth.com, vita strumpbyxor från Asos.com och bolltofflor från H&M.
Är du nyfiken på vad min bok handlar om? Ni vet den jag skriver tillsammans med mina kompajoner, vapendragare och tillika vänner Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo?
Tänkte att jag skulle berätta det i morgon. Någon som är peppad?
Foto: Isabelle Pedersen
Tavla som hänger i köket hemma hos Emma Sundh/Emmas vintage.
För några månader sedan föll jag pladask för ett nummer av tidningen “Se” från 1941. Omslaget föreställer två damer i solglasögon och är så där sprudlande härligt som ett tidningsomslag ska vara.
Tidningen Se var en bildreportagetidskrift som Bonnier gav ut back in the days. I Bonniers korridorer finns gamla omslagsbilder från äldre titlar, och jag har alltid fastnat för just Se-omslagen. De tidiga omslagen kanske jag ska tillägga, för under 1960-talet så blev Se allt mer en herrtidning …
Detta exemplar av Se, som jag hittade på Tradera.se, är emellertid långt i från herrtidningarnas troskanter. Eller icketroskanter.
En dag låg min fina Se-tidningen uppslängd på köksbordet och jag insåg hur bra den passade i köket. Ville ha upp tidningen på väggen, som en tavla, men tyckte att den var lite väl liten. Häromdagen kvistade jag till ABA inne i stan, lämna in ett USB med ett inscannat omslag och fick omslaget utskrivet som poster. Nu är den inramad, klar och hänger äntligen i köket. Här ser du resultatet.
Dessa herrar står i min bokhylla i vardagsrummet, framför min Old touch-bok och bredvid ett alldeles fenomenalt vackert doftljus från Elizabeth Arden. De stirrar på mig strängt, men är hemskt fina. Jag blir alltid lika glad när jag ser dem. Uppstyrda, stiliga och redo.
Herrar i plast måste vara den bästa inredningsdetaljen. Jag har flera stycken, särskilt av Dupontarna. Tror liksom aldrig att jag kan få riktigt nog. Det är herrarna och koffertarna som är mina svaga inredningspunkter. Och pompoms, porslinskatter och pastellglas.
Som den nostalgiker jag är så måste jag ju bara visa hur det såg ut på bloggen för exakt ett år sedan. Då fyllde Volang-Linda 28 bast, vilket firades med brunch i hennes kök. Jag hade på min tvillingklänningen (jag och Lollo kallar den så eftersom vi har en varsin och ser ut som tvillingar när vi bär dem).
Bästa Volangen.
Jag kikar på en av presenterna hon fått, och blir så avundsjuk, så avundsjuk. Detta är en helt fantastik kalender från Frankie magazine. Illustrationer på var och varannan sida, snirkliga bokstäver och finurlig text.
Lollo i tvillingklänningen.
Ett par envisa ballerinaskor i oktoberlöven.
Och så jag.
Det har hänt mycket det senaste året. Jag har flyttat till Midsommarkransen, gjort en bok, bytt jobb, flyttat min blogg emmas vintage till en ny portal och skissat på en rad nya bokidéer.
Nu är det dags för ännu ett nytt kapitel. Jag har valt att säga upp mig från mitt jobb på Leilas förlag Walter & Books. Det blev en kort visit, men det känns ändå som ett helt rätt beslut. Anledningen till att jag slutar är att jobbet med boken och alla mina sidoprojekt just nu tar alldeles för mycket tid. Jag har ju jobbat dygnet runt i ett halvår, med ett vanligt jobb på dagarna och med bok och andra projekt (exempelvis denna blogg) på kvällar och nätter. Men nu är det dags att sakta ner aningens, ta hand om mig själv, bloggen emmas vintage och nörda in i mina projekt.
Jag kom till en punkt där jag kände att jag var tvungen att välja en väg: Antingen ge järnet på mitt dagjobb, eller satsa helhjärtat på boken, bloggen och alla sidoprojekt. Hjärtat fick välja och jag valde mig själv.
Bloggen hittar du från och med nu på min egen portal emmasvintage.se, arbetet med boken är på sluttampen och efter det ska ge mig in helhjärtat i mitt nya yrke som frilansjournalist/webbredaktör. Du kan från och med nu kalla mig Lansen (frilansen), för det är vad mina vänner Erik och Max numera kallar mig.