Paris, Paris, mitt älskade Paris. Bland böljande balkonger, frisserade parker och baguettespatserande fransoser spenderar jag och John några dagar innan vi ska bränna ner till franska Rivieran. Det är liksom lite lagom. Att lämna Paris blir liksom inte så … sorgset. För där bakom den stenbelagda, nötta knuten väntar ett annat äventyr.
Vår andra dag började med frukost på ett café och en grovplan över dagens bestyr. När jag och John är här tar vi oss runt till fots. Vi går genom Paris, runt, zickzack och fram och tillbaka. Då får vi se allt från franska balkonger som växer igen till små undangömda vintagebutiker och mysiga caféer.
Dagen till ära. I min rosa klänning från Beyond retro.
Dagens första stopp blev på en favorit i repris. Le Fleurs som jag upptäckte av en slump för ett par år sedan.
Inne i denna butik hittar du smycken, väskor, planscher, kuddar, paraplyer och vykort. Eftersom regnet hängde i luften passade jag och John på att köpa ett elegant paraply. Ni ska få se det vid ett senare tillfälle.
Bastille.
Trippade runt i Bastille, hoppades på regn och pep in på Merci.
Det spelar ingen roll vilken butik jag är i, eller vilket land, jag fastnar alltid för Arne Jacobsens typografi från Design Letters.
Inne på Merci låg minikoffertar i blommiga tyger på hög.
Med en stor påse från Merci vandrade vi vidare. John i täten.
Svängde in på en gata helt i min smak …
Det såg ut så här. Tänk att bo här med alla sina vänner. På kvällen drar man ut middagsbord och stolar på gatan. Ställer till med fest eller bara språkar.
En katt i Paris. Så klart.
Moi.
John och jag valde ett varsitt hus. Jag valde ett med fönsterluckor och massor av växter och John valde ett mintgrönt.
Ja, men hörrni. Här kan ju jag bo.
Eller här. Tillsammans med den här rosen.
När vi skulle lämna de fina husen träffade vi på den här. Vi första ögonkastet utbrast jag glatt “katt”, men sedan kom den närmare … med skitläskiga ögon. Han påminde om mästerkatten i stövlar. Ni vet Antonios Banderos-versionen.
Jäktade i väg från Antonio Banderas. In i Mairie.
John med den stora Merci-påsen.
Besökte ännu en välbekant butik, med världens finaste kudde. Kändes som tagen ur en blogg.
Däremellan besökte vi så klart varendaste vintagebutik i Bastille och Mairie.
Med trötta vintage-fötter gick vi tillbaka till hotellet, tvättade bort avgaserna från ansiktet och gjorde oss klara för kvällen. Alltså Paris-kvällen. Det betyder restauranger och barer. Men då fick kameran stanna hemma. Ni får en bild på hur tuffa vi såg ut precis innan vi lämnade hotellrummet istället.
Ps. Jag skriver inte ut några adresser nu. Det kommer sedan, i en guide.
I söndags packade jag ner klänningar, bikini och och köpte mig en ny pocketbok. Det var dags att panga i gång semestern och det gjordes med bravur på Arlanda. Vid lunchtid flög jag och John ner till Paris där vi börjar vår semester.
Väl i Paris letade vi upp vårt hotell, som ligger ett stenkast från vår favoritgata rue Oberkampf, och sedan gick vi till Charbon. Det är tradition. Dit går vi alltid för att skåla i en drink och verkligen förstå att vi är här. Charbon är filmiskt så att det förslår. Och typ alltid öppet. Det gillar man.
I fredags var det midsommarafton. Det firade jag och mina vänner med en urban midsommar. Den första delen av midsommarfirandet kan du se här: Midsommarafton, del 1. Och nu kommer ytterligare bilder.
Först ut är en bild på min vän Fatima och lilla Livia.
Mitt på den lummiga hade jag och John dukat upp ett långbord. Att sitta där under träden, på gruset, kändes kontinentalt på något sätt.
Jag och Livia. Givetvis har hon sailorklänning dagen till ära. Den där familjen vet hur de ska få mig på fall …
Efter sillunch och midsommarkoma bjöds det på jordgubbstårta med lemoncurd. Hej mat-koma gånger två.
Trälådor, silverkaraffer, stallyktor och termosar. Flitigt återanvända ting hos mig.
Den här lilla skuttan satt mitt emot mig och smaskade jordgubbar tills munnen var helt överfull.
Frida, John och Mick.
När det blev midnatt och mörkret föll så sakterligen fick vi en idé! Klart vi skulle se soluppgången i Vinterviken. Och ta årets första nattdopp! Jag tog på mig badrocken och så gick vi ner mot vattnet …
Hamnade på Örnsberget. Och hoppade i! Det var friskt och fantastiskt härligt … de sekunder jag var i. Jag är ju lite av en snabbadare, vattenrädd som jag är …
Sedan satt vi på berget, såg solen gå upp och jag värmde mig i min morgonrock.
När en var någorlunda torr traskades det hem.
Klockan fem-snåret i Midsommarkransen. Magiskt om du frågar mig. Det var helt tyst, folktomt och bara skrattmåsarna hördes. En sådan där morgon som en kommer att se tillbaka till när mörkret faller.
Vecka 25. Semester. Äntligen!
Men innan vi går helt crazy på semesterbilder tänkte jag att vi ska ta en titteluring på den sista skälvande jobbveckan. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Veckan började med att jag fick några gamla tidningar av min mamma. Perfekt lunchläsning/historielektion/insikt (i den rådande kvinnosynen) – i ett.
Veckan lunkade vidare med möten, plåtningar och ett nytt klänningsfynd.
… som såg ut så här. Gotta love it!
Fick även superfina katt-magneter av min vän och kollega Volang-Linda. Hon vet allt vad jag gillar hon.
Fredag och midsommar. De här två evil twins (som bor i samma trappuppgång) hittade varandra på innergården i exakt samma outfit.
Dagens nyheter basunerade ut att inga kransar fanns i Kransen. Vi motbevisade dem med en urban midsommar på vår innergård.
När söndagen kom, ja, då packade jag väskan full med klänningar och gav mig av. Till Paris!
Gotland, Värmland, en ö utanför Valdermarsvik och vattensprids-springande i ett föräldarhem utanför Stockholm i all ära. Men denna midsommar var det dags att testa något som jag aldrig prövat förut. Inte fly stan, inte plocka blommor på en äng, inte dansa knätofsdans runt en stång. Nope.
Fira urban midsommar.
I stan.
Jag och John bjöd in några vänner till midsommarfirande i Midsommarkransen. Närmare bestämt på vår innergård. Trots stans brummande pulserade en bit midsommar på en innergård – mitt bland alla husen. Sillen flödade och kransarna likaså.
Vad än Dagens Nyheter skrev dagen till ära, så fanns de midsommarkransar i Kransen.
Beviset. Själv hade jag nämligen bundit en krans av klöver. Dessa livskraftiga blommor hittade jag ett stenkast från E4:an. Det tog ett tag att hitta vilda blommor (det finns liksom inte så många grönområden med vildvuxna blommor här i Stockholm), men till slut stod de där, mitt i asfalten. Virket till min urbana midsommarkrans. Säkert damaged av alla avgaser, men ändock en krans.
Jag och John dukade upp ett långbord på innergården, under träden. Rotade fram gamla linnedukar, porslin, kristallglas, stallyktor och gröna flaskor.
Emelie anlände med blommor hon hittat på vägen och började tillverka kransar. Inga vanliga bond-lantis-blommor kanske, men vad gör man inte när staden krymper och grönområdena blir färre: tager vad man haver.
När jag och John bjöd in till vår urbana midsommar trodde vi att halva vänskapskretsen hade lantis-planer (som så många har när det vankas midsommar) och det kanske skulle komma fyra personer. Men över tjugo vänner kom för att fira på vår innergård.
Här ser ni några av dem. Här dricker vi rosévin och väntar på lunch.
Carro var en av dem som kom. Henne känner från Värmland. En av de där vännerna som jag har hängt med i femton år och som jag hoppas får ha i mitt liv … livet ut.
Carro och jag lärde känna varandra i ettan på gymnasiet. Vi fann varandra på direkten (jag är ett stort fan av Carros hjärna) och har hittat på en massa tok genom åren. Nu har hon dessutom flyttat till Stockholm. Lyckan!
Lilla Isolde kom också med sin familj. Här leker hon med klossar med sin favorit, Linda.
E4:an-kransen. Lite trött, men vem skulle inte vara det efter att ha växt upp i ett avgasmoln.
Sedan – långt senare än vi tänkt – dukades lunchen fram. Knytis när det är som bäst. På bordet stos senapssill, vegetarisk sill, västerbottenostpaj, lax, bröd, gräslös och färskpotatis.
Tusen ostar och ett par baguetter.
Ta-för-sig-bordet.
Med mat på tallrikarna åt vi midsommarlunch, battlande snapsvisor, skrålade och babblade. Och det var bara början … på en mycket lång midsommarafton.
Men mer om det i morgon!
Den här underbara klänningen hittade jag på Beyond
retro i Zinkensdamm. Tunn som en sommargardin och sval som attan.
När den hängde på galgen på Beyond hade klänningen något så
spännande som kardborrenand i ryggen. Troligen hade dragkedjan
gått sönder – som den ofta gör på gamla kläder – och så hade någon
fiffat till det hela genom att tråckla dig ett kardborreband
istället. I sann Chippendale-stil. När jag kom hem sprätte jag bort
karborrebandet och sydde dit en riktig dragkedja. Vips, så hade
klänningen gått från stripper-snabb till gedigen och välsittande.
I torsdags hade jag bestämt träff med min vän Nina. Vi skulle gå ut och ta en AW. Fira att hon fyllt trettio och kramas lite innan vi skiljdes åt för semester och sommar.
Trodde hon.
Vi möttes upp under Trädgården under bron, insåg att det var stängt, och traskade istället vidare till Tai boat där jag bjöd Nina på en drink.
Medan vi satt där, med palm-speglingar i solglasögonen, höll ett annat gäng på att förbereda en hemlig överrasknings-picknick några meter därifrån.
På en given signal från Frida – som var med i picknick-gänget – föreslog jag att vi skulle gå och käka middag på Nyfiken Gul. Nina hade visserligen redan ätit, men tyckte att det var en bra idé.
Vi gick in på Nyfiken Gul, jag tittade mig omkring diskret och försökte lokalisera picknicken som skulle befinna sig ett stenkast därifrån. Precis när servitören på Nyfiken Gul hade bemödat sig att fixa platser till mig och Nina – trots att det var fullt – sa jag “nä, Nina, vi måste gå härifrån”. Nina tittade på mig med stora ögon, men följde ändå efter mig när jag jäktade ut genom grinden. Med servitörens “Men” jagandes i nacken.
Upp för en kulle och ner igen. Och där …
… Satt de i gröngräset. Sofia, Lina, Frida och Carro (och senare även Fatima). Vi hade lyckats överlista Supersnoken. Min vän Nina vet nämligen allt. Jag är helt övertygad om att hon kan koden till mitt VISA-kort, vet vad jag har för midjemått och kan luska ut var jag gömmer mina gamla dagböcker.
Hon är en supersnok helt enkelt. Inte att hon är en luskande snokare, utan hon liksom bara vet allt. En sådan där person som tar in och registrerar det mesta, i sann spion-style. Hon hade troligtvis varit CIA-agent om hon inte valt en annan bana.
Då kan ni ju förstå att det kändes som ett omöjligt uppdrag att lura henne och ge henne en födelsedagspicknick. Men vi gjorde det.
När vi kom över kullen blåste det omkring en massa frön i luften och ballongerna dansade över gräset. Lina sprang efter och försökte fånga dem.
Nina fick slå sig ner på picknickfilten, serverades skumpa och picknick-gott.
Skål!
Nina. Här röker hon en ballong. Jag och Nina har känt varandra sedan vi var 17 år. Nina var den där coola tjejen som hade skåp över mig när jag gick i ettan på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Jag var fullkomligt livrädd för henne. Stressade ut böckerna ur skåpet, tappade och var klumpig. Så i tvåan på gymnasiet hamnade vi i samma klass. Jourrnalistlinjen. Sedan den dagen har vi gjort ungefär en miljon dumheter, dansat dåliga gator fram, skrattat tills tungan blivit torr, bott i hop i två omgångar och gråtit ögonen ur oss. Vi har varit ett radarpar.
Den senaste tiden har vi inte umgåtts så mycket, men nu har vi funnit tillbaka till varandra. Det känns så hjärtevärmande bra så ni anar inte.
Fatima slöt upp och hade med sig en champagne som hon fått i julklapp. “Morsan på stan” utbrast hon och korkade upp! Hon gick ju sitt andra barn i början på januari, så denna champagne hade sparats till ett speciellt tillfälle. Det var nu.
Till tonerna av musiken på Nyfiken Gul sörplade vi champagne och åt brie. Därefter lämnade vi över ett paket.
I paketet fanns ett par röda heart-sandaler från Swedish Hasbeens. För är det något Nina tycker om så är det Swedish Hasbeens.
Lina.
Tadaaa! Nina sa att hon aldrig skulle ta dem av sig.
Bredvid oss i gröngräset satt ett gammalt par på en parkbänk. De tisslade och tasslade och var så himla söta.
Vid midnatt vinkade vi hej då till varandra, klappade oss på axeln för att vi lurat supersnoken och så cyklade jag hem längs med Årstaviken.
Det var fullmåne och ljust. Precis så som det bara kan vara dagen före midsommar.
Q: Var kan man hitta snygga retro-inspirerade badkläder these day? A: Ja, nu är den i gång – den ständiga jakten på den perfekta baddräkten eller bikinin. Det kan vara lite knivigt, särskilt för mig som har midjan så högt upp. Om jag får välja så vill jag ha rejält höga trosor nämligen. De ska gå ovanför naveln. Men när många kedjor gör ”höga trosor”, så är de aldrig tillräckligt höga nog för fröken Sundh.
Jag är också ett fan av retroinspirerade baddräkter med lågt skurna ben och halterneck-ringning.
Mina bästa tips är för retroinspirerade badkläder är Modcloth.com och Topshop.com, men också Sivletto. Själv kommer jag med största sannorlikhet satsa på en Esther Williams-baddräkt. Och just ja, jag har ett tips till! Butiken Ateljé Oldpå Kungsholmen har bikinis också. Det måste ni spana in!
Q: Åh, hoppas ni får en toppenresa! Har du något tips om något mysigt, bra hotell i Paris? Ingen lyx utan enkelt i trivsamt? Då har man ju mer pengar till klänningsinköp! 🙂
Carina A: Tackartackar! Och smart att lägga pengarna på klänningarna! Jag brukar faktiskt försöka hyra lägenhet när jag är i Paris. Det brukar vara väldigt prisvärt. Jag har – vid ett flertal gånger – hyrt lägenhet via All paris apartments. När jag har bott på hotell så har jag tagit det som varit ledigt just då, men inget jag varmt kan rekommendera. Men jag ska till Paris på söndag och testa ett nytt hotell – kanske har jag fler tips då!
Q: Hur gör du etiketterna? Min sambo brygger eget öl och måste självklart ha en mästerlig etikett på sina flaskor, har du något tips? Moa A: Men så roligt! Ja, hen måste ju ha en etikett – det ju givet. En kan göra etiketter på flera sätt. Antingen på ett tryckeri, där man kan få den utstansade eller så kan en skriva ut själv på etikettpapper. Det senare alternativet brukar jag satsa på. Lätt som en plätt! Sedan är det ju själva formgiveriet kvar då …
När vi gjorde boken Vintageparty så gjorde jag öletiketterna till vårt kapitel “Båtbaluns”. “Vårt” öl döpte jag till sailor beer. Så klart.
Q: Hei kjære Emma.
Jeg bor i Norge, og har dessverre ingen mulighet til å komme til hverken Stockholm, Midtsommarkransen eller Vintagefakriken denne sommeren. Vil det være mulig å kjøpe sløyfene på andre måter?
Marita
A: Hej Marita! Åh, jag önskar att jag kunde säga ja, men tyvärr sker all vår försäljning för närvarande via Vintagefabriken i Midsommarkransen. Vi hoppas kunna öppna upp en webbshop till hösten, när vi har lite mer tid. Tills dess är du – och alla andra som vill – hjärtligt välkomna till vår lilla fabrik.
Kram emma
Q: Hej Emma! Tack för en underbart fin och inspirerande blogg:)
Jag skickade en kommentar till din Q&A men du hade inte med min fråga? I alla fall undrar jag om du snälla kan lägga upp en londonguide? Jag skulle bli jätteglad för jag ska åka dit snart och vill så himla gärna hitta fina vintagefynd!
Tack på förhand
//Ebba A: Hej Ebba! Förlåt att jag inte hann svara på din fråga förra gången. Jag försöker dela upp alla frågor, annars blir det lite för stort projekt att svara på hundra frågor på en dag. Nåväl. Nu ska du få svar på din fråga. London. Jag har tyvärr ingen London-guide. Ännu. Men om jag får bestämma åker jag dit i höst. Allmänt när det gäller London, så är det gatorna runt Brick lane som gäller.
I väntan på min London-guide, så kan jag tipsa om min kära vän Volang-Lindas ypperliga guide till London, den kan du spana in här: En guide till London.
Q: Hej Emma. Jag behöver lite hjälp! Det är nämligen så att min bästa kompis ska gifta sig och på möhippan har vi temat 50’s-“pinkgirls”. Jag har långt hår ungefär ner till svanken och behöver gå till någon som kan få till det i någon fin 50-tals frisyr. Har du/ni någon frisör/salong ni kan tipsa om?
Tack på förhand!
MissV
A: Men åh så roligt! Vilket pepp! Mitt bästa tips är Sarah Wing, aka Retroella! Hon gör magiska vintagefrisyrer. Skulle inte hon ha tid så rekommenderar jag (varmt!) Miriam Parkman som gör frisyrer. Stort lycka till och ha en underbar möhippa!
Q: Var har du köpt det fina campingbordet?
Cecilia A: Hej Cecilia! Ja, visst är det himlans fint det där campingbordet. Jag hittade det på Blocket.se och föll som en fura. Nu fattas bara en Volkswagen-buss och en termos, sedan är livet komplett.
Q: Hej emma! undrar hur du sköter om din hy? den ser så fin ut!! har du någonsin haft problem med finnar o pormaskar? kram!!
Anna A: Hej Anna. Har jag haft problem med finnar och pormasker? OM jag har! Herre min gud! När jag var yngre så var jag en enda stor finne. Jag hade väldigt mycket finnar och skämdes så kopiöst över det. Hade minst en meter tjockt lager smink på mig för att dölja min lätt ojämna hy. Högst upp på min hemliga önskelista stod “vacker hy”. Men utslagen har faktiskt försvunnit. Ju äldre jag blivit, desto mindre utslag. Sedan att jag får någon finne då och då kan man ju faktiskt leva med. En är ju inte perfekt. Hur tar jag hand om min hy då? Jo, regel nummer ett: solskydd. Det är min högsta prio. Jag har väldigt ljus hy vilket gör att jag har lätt att bränna mig. Så jag skyddar alltid min hy med solskyddsfaktor och bär ofta solhatt. Annars förvandlas jag till en kräfta på fem minuter. Plus att min fräken (jag har en enda mitt på näsan) blir större och synligare om den utsätts för sol. Jag tycker i och för sig att den är lite gullig, men det kan ju lätt gå över styr …
En prick mitt på nästan liksom. Som en knapp som man nästan tvångsmässigt vill trycka på. Om jag får tipsa om ett enda solskydd så måste jag tipsa om Kiehl’s Ultra Light Daily Uv Defense Sunscreen spf 50. Den en fantastisk! Och det bästa? Man blir inte så där fet och oljig i hyn som man kan bli av solskyddsfaktor.
Nog pratat om solskydd. I övrigt sköter jag min hy genom att tvätta den morgon och kväll, smörjer in den med kräm efteråt och lägger en ansiktsmask då och då. Ibland använder jag även serum. När det gäller märken så är jag en högst otrogen person som ständigt byter. Nu använder jag dagkrämen från Emma S, med spf 15 – den är fantastisk. Andra märken som jag tycker om är Biotherm och Eucerin.
Q: Hej Emma, jag vill fråga om din väninna från Göteborg (?) som varit med i din blogg ibland och som har brunt hår och som jag tror typ är litteraturvetare eller bibliotekarie..? Alltså jag kommer inte på vad hon heter men fattar du vem jag menar? I alla fall så undrar jag: Har hon någon blogg? Jag vill så gärna hitta en välskriven bokblogg att tycka om! Inomhus
A: Hej! Jag tror att du tänker på min kära vän Åberg. Åh, tyvärr har hon ingen blogg. Men OM hon hade haft det så skulle den vara magisk och full av ord-magi. Jag vet nämligen ingen som skriver så bra som hon gör.
Q: Hej bästa Emma,
Jag såg att ni ska på semester och verkar ha ett finfint upplägg. Vi har liknande planer, men stannar även ett par dagar i Marseille (som är lite av Frankrikes Berlin och i år dessutom kulturhuvudstad, inte dumt alls). Men jag undrar hur ni åker från Frankrike till Sicilien? Kommer ni åka båt? Tips mottages gärna. Tack tack!
Ha en skön midsommar,
Mvh Hanna A: Hej Hanna! Vi skulle ju bila längs med Atlant-kusten … men vi har tänkt om. Vi kör en roadtripp längs Franska Rivieran i stället. Kändes så flott! Vår slutdestination blir Marseille (vi kanske se där!) och därifrån flyger vi till Palermo. Vi kollade på alla möjliga förbindelser, men flyg blev det slutgiltiga valet. Ses! Kram emma
Färskpotatis med dill, dill (senapssill och vegetarisk sill om jag får bestämma), långbord ute i det gröna och blomkransar. På fredag är det midsommarafton. Det är som ett startskott för sommaren. Helt underbart.
För att fira denna högtid så kan du under torsdagen köpa boken Vintageparty (där du får mängder av tips på hur du med hjälp av enkla tips kan anordna en miljö- och budgetsmart fest) till specialpris på Vintagefabriken i Midsommarkransen.
Perfekt inför sommarens alla fester – eller som en gå bort-present.
Under morgondagen kan du köpa ett signerat exemplar av Vintageparty för 220 kronor och få en specialdesignad tygpåse på köpet. Hurra för det.