It’s a (cat) sign
Bläddrar upp bebisens beräknade ankomst, 8 mars, i Frankie journal och möts av det här. KATTER! It must be a (cat) sign.
Loading Likes...Bläddrar upp bebisens beräknade ankomst, 8 mars, i Frankie journal och möts av det här. KATTER! It must be a (cat) sign.
Loading Likes...Festar till denna fredag med ett stycke frågestund (det var så fasligt länge sedan)!
Pilla ner något du tänkt på, storslagna funderingar och önskeinlägg i kommentarsfältet nedan (eller om du hellre vill skicka ett mejl till emma@emmasundh.com) så ska jag svara så gott jag kan.
Vegomat-tips-jakt, preggo-grubbel, vintageinredningsundringar, frisyr-knas-funderingar, bebistankar eller driva eget-frågetecken – you name it! Fråga vad du vill.
Loading Likes...Vissa dagar känns helt som vanligt. Rent intellektuellt alltså. Eller ja, intellektuellt och intellektuellt. Lägg en gröt i en smart bok och du har en klar bild över läget.
Sedan händer något. Insikten om att det nog – trots allt – inte känns så där himla jättevanligt trots allt. Hormongråten över att önska sig Swedish Grace-tallrikar FAST vi har fullt fungerande tallrikar (!?)(kan ej ta ansvar över detta i skrivande stund) och den oanade faiblessen över delikatessen “ananasringar på konserv”. Gärna att konserven har stått i kylen ett tag. Eller det obeskrivliga längtan efter burkchampinjoner och fiskpinnar. Eller pizzasallad i de där runda plastburkarna (smakar inte likadant i annan behållare). Eller hormonutbrott i Åstaskogen.
Sedan den här känslan.
När kroppen sväller, ansiktet börjar förlora sina drag, ögonen känns som de ska pluppa ut och det låter som Ironman tar en söndagspromenad.
And it getting worse …
Loading Likes...Alltså tack för alla fantastiska namnförslag! Det har bara rasat in bra:iga namn till höger och vänster. Ni är ju bara för härliga!
Ett litet tyvärr är ju att jag råkade hitta ett bebisörngott bland Cirkus Sundhs grejer med ett broderat S på också, så vad sägs om att släppa namnbattlet fritt (utanför H-begränsningen, aka, ALLA namnförslag välkomnas)?
Hit me med era finaste namn!
Gärna ett som svänger bra med Sundhet.
Vad säger ni?
Min fina mamma Märta med en nyfödd, sundhiansk skrutt på axeln.
Den där graciösa, eleganta gravidmagen från vecka 20-ish övergår sakta men säkert i “strandad val”-läge. Jag liksom flyter i land på olika ställen, ofta i sängen, och blir kvar. Tar mig inte upp.
När jag går känner mig som Iron man, och låter troligtvis likadant. Det börjar bli riktigt tungt med den lilla bebisen, som jag så omsorgsfullt har bäddat in i wienerbröd och pizza. Och det märks att hen tycker att det är trångt som attan därinne.
Efter en vecka med lugnaste bebisen i kommun (vi var tvungna att åka in till SÖS för kontroll efter att jag knappt känt av bebisen därinne på flera dagar (allt var fina fisken, och den lilla skrutten blinkade retsamt till oss på ultraljudet), pågår det någon inre misshandel av mina organ. Men ingen kan vara mer lättad mellan aj-skriken än jag.
Fortsätter kofta-pennkjols-konceptet. Tänker mig att det blir någon form av Ebbot-kaftan de sista veckorna (när jag har slutat jobba), så en får njuta medans en kan.
Fem veckor (snart fyra) kvar innan förlossning. Eh. He. He. He … eh.
Nio månaders förberedelse är tydligen inte nog för mig, kan fortfarande inte greppa att det liksom ska komma ett barn till världen. Som ska vara kvar.
Tror fortfarande att det bara är något jag ska ha till låns ett tag. Sedan lämna tillbaka till barnfabriken.
När ska poletten trilla ner egentligen?
Loading Likes...
I vårt vardagsrum står den nu. En liten spjälsäng som jag bara inte kunde motstå. I spjälsängen ligger en kudde – med ett inbroderat “H” – som följde med på köpet.
Nu kan jag bara inte sluta tänka på vad det där H:et står för.
Kanske är det ett namn till bebisen i min mage som ligger där och lurar på kudden?
Vad tror du?
Några namnförslag på lut?
Loading Likes...
Halloj! Som du vet jag älskar ju återanvändning, miljötänk och saker med historia. Till den lilla bebisen i magen vill jag köpa så mycket begagnat som möjligt, så att världen kan fortsätta vara så där vacker som den är.
Men eftersom jag är sängliggande den mesta av preggotiden (loppisrundor är vilda drömmar), så är det lite … svårt. Men så kom jag kom jag på en grej. Thä ålmajti blögg!
Du kanske desperat vill bli av med något som jag söker? Super-winn-winn!
Så här kommer en liten efterlysning. Vill du bli av med något av följande:
– Bärsjal
– Söta barnkläder, gärna vintage (så klart)
– Babysitter
– Leksaker, gärna ekologiska
Har du något av detta som du vill bli av med? Och som söker ett nytt kärleksfullt hem? Eller något annat som du vill tipsa om? Skicka ett mejl till mig, med bild och vad du vill ha för grejen (pris) till emma@emmasundh.com.
Ser fram emot att höra från dig!
Tjing och älska återanvändning!
UPPDATERING! Tusen tack för alla mejl (de fullkomligt rasade in)! Ni är ju bara för underbara. Bärsjal är nu kirrat (tack Petra) och jag har köpt en rad söta bebiskläder. Men jag är så klart sugen på mer. Så klart.
Loading Likes...Skepp å hoj! Pust, stånk, måndagskoj.
Klockan är 18.00 och jag kippar redan med ögonen. Måndag. Måste eventuellt ta en tupplur innan jag kan ta tag i den här kvällen. Men först:
Vecka 5 vinkar vi in med en illustration (gjord av Anna Andersson/formana.se, tackilitack, tack, tack) och en liten måndagslista.
På gång: Just precis nu skulle jag egentligen varit på Ida Sjöstedts visning på modeveckan, smattrat med kameran och bländats av Berns kristallkronor. Men jag har fått lov att boka av alla kvällsroligheter denna vecka. Lite högt blodtryck har gjort att jag måste ta det ännu lugnare. Men på torsdag ska jag (och kameran) dansa i väg på en liten mini-AW på ett ställe runt hörnet tillsammans med Vintagefabriken. Pepp!
Bloggsneakpeak: Nu var det länge sedan vi hade en frågestund, så jag tänkte kicka igång en sådan senare i veckan. Sedan ska jag ju lista Instagram-favoriterna (frisyrinlägget slukade all min tid förra veckan, därav förseningen).
Sedan kommer en liten nostalgitripp. När jag gick igenom alla frisyrbilder, så ramlade jag över hundratals gamla bilder som fanns med på mina gamla bloggar (som tyvärr är nedstängda). Vår gamla lägenhet i Hornstull, loppisfynd, bilder från när jag var liten bebis och en hög med Paris, sommar, picknick i parken och dagar som jag glömt bort. Vill ni se några bilder från arkivet månne?
Ser fram emot: Hemmapyssel, spjälsängsfix och kanske en och annan sydd barnkläd till helgen. Och semla. Måste. Ha. Semla. Nu.
Och så den finaste kommentaren på bloggen:
Alltså Emma, du är så bra! Har följt dig ganska länge och jag är så glad för din skull, det är så knäppt att jag sitter här vid frukostbordet och funderar ”undrar hur det går för Emma” –> hämtar datorn och hittar din blogg som är sparad högst upp. Det finns mycket skit så som näthat och annat fullkomligt galet men det är också galet fint att få möjligheten att följa bloggar och människors liv. Okej nu svamlar jag nog lite. Det jag ville säga var i alla fall; tack för att vi får följa med på din resa och jag vill att du ska veta att du är en inspirationskälla och jag önskar att jag kände dig! Okej, kärleksförklaringen = slut.
KRAM!
Josefine
<3
Loading Likes...
Äntligen! Innan jul blev jag utmanad av Jessica Silversaga att visa upp lite frisyrhistoria –År av hår: Mina frisyrer 2005-2015. Och det har tagit låååång tid att hitta alla bilder kan jag lova.
Så blir det om en har några bilder på hårddisk, andra i dropbox och ungefär en 50 000 bilder någon annanstans. Pust.
Och alltså åren fram till 2009 var en svår nöt att knäcka. För det första finns knappt några bilder på mig (eller så är de borta) och finns det bilder, ja, då är de tagna ungefär runt 03:00-snåret. Gärna tillsammans med någon annan som ser ut att vara i ungefär samma festliga tillstånd som jag (mig själv med sneda ögon har jag inga problem att visa upp, men är inte säker på att de andra på bilderna är lika taggade). Det var snabba år, det är ett som är klart.
Nåväl. Här kommer min frisyrhistoria 2005-2015:
Smygstartar med en förändringsbild 2004-2014.
Den till vänster kommer från mitt pass. Och yes, under (i stort sett) hela gymnasiet var jag mörkhårig. Färgade i allsköns nyanser.
Och till höger har ni 2014 års variant, blond page.
2005
Året började med långt, mörkt hår, megasnedlugg och något litet spänne, för att sedan övergå i det här. Klippte av håret och bar det med min naturlig hårfärg.
Ps. Den ENDA bilden tagen i dagsljus under hela 2005. Vampyr-år.
Och ni ser ju hur svår jag ser ut (= tror att jag är).
2006
Vet inte vad som hände. Eller jo, det här hände. Jag blev fransk. Trodde jag i alla fall. Mörk page coming at you.
Bilden kommer från Vecko-Revyn där jag jobbade vid tidpunkten.
2007
Ett år som jag uppenbarligen jobbade så mycket att jag inte tog några bilder. Hittar jag några så återkommer jag.
Om jag inte minns fel så skippade jag det franska, sparade ut håret och körde snedlugg. Igen.
2008
Ett spännande frisyrår. Året började med lugg (!?), i mellanakten bar jag ofta plommonstop eller margaretaflätor (!?!?!?) och så slutade året med hårkam eller victory rolls (ja, om bilden till höger är den bästa bild jag kan frambringa på mig själv, så förstår ni standarden på bilderna):
2008 togs även den här snajsiga bylinebilden för tidningen GLAMOUR (som jag jobbade på då). Hårkam på ena sidan, uppsatt i nacken och snedlugg. Ungefär som 2015 års frisyr …
2009
Hade megalångt, halvblont hår.
2010
… Och det bara växte och växte under 2010. Bar ofta hårkammar eller flätor uppe på huvudet.
2011
Blonderade håret och blev platinablond. Bar håret i victory rolls …
… eller med hårkam. Känns det igen månne?
2012
Fortsatte att blondera håret, bar det alltid lockat, med två loopar på ena sidan och en på den andra.
2013
Förnyar mig inte nämnvärt.
2014
Lockar håret med foamrollers och bär oerhört mycket sjalett eller hatt.
2015
Återgår till hårkammarna som jag använde så mycket förr i tin.
Med fem veckor kvar innan bebisen kommer blir det inte många knop för fröken Sundh.
Det är som att jag har ett visst antal steg att utnyttja varje dag. Ett högst begränsat antal som tar mig till och från tunnelbanan. Ballar jag ur (som jag gjorde häromdagen) och tror – på det där envisa Emma Sundh-sättet att “vafasen, ett litet sväng-förbi i Liljeholmen kan ju inte skada” – så kommer jag liksom inte … hem. Då blir det snigeltakt hem, med vilopauser i vartannat steg. Måste se förbannat roligt ut. Och att jag fortfarande tror – med mina småttissteg att jag överhuvudtaget kan “svänga förbi” något tyder ju på en viss lack of självkännedom. Eller optimism. Det beror på hur man ser det.
En stor omställning för någon vars medelsteg brukar klippa över en rask meter. Gärna två ( i sinnet).
Så helgerna nuförtiden går mest åt till att vila kroppen. Vara sängliggande. Jag har helt kapitulerat efter veckor av frustration över att kroppen inte vill vara lika aktiv som hjärnan.
Jag har helt enkelt inte säg i frågan. Och som kapitulerad är det ganska njutbart faktiskt (om man inte “svänger förbi Liljis”). Det här med att gilla läget, har verkligen inneburit att jag börjat just gilla läget.
Loading Likes...