Och tårarna bara rinner …

  • Kommentarer på inlägget:4 kommentarer

 

Det är blött på kinderna. Tårarna bara rinner och rinner.
Jag sitter i morgonrock i soffan, TV-nyheterna skvalar oroligt i bakgrunden. Kaffet har kallnat.
Majken ligger på den loppisfyndade filten i vardagsrummet, gnager på det mjuka kossa-gosedjuret och sprattlar samtidigt med snabba strumpbyxeben. Dunk, dunk, dunk låter det när ena hälen ibland stöter till trägolvet. Jag oroar ihjäl mig för att det där dunket ska göra ont i den lilla, lilla hälen. Jag oroar mig också för om hon har det bra där på den varma, mjuka filten.

Samtidigt visar nyheterna bilderna på en liten 3-åring som flutit i land på Turkiets strand. Död.
En flykting som – liksom ordet antyder – har flytt. Det handlar inte om att resa till ett land för jobb, boende och pengar.
Det handlar om något så basalt som att överleva.
Det barnet har bara upplevt krig under sitt korta liv. Ett liv i förtvivlan.
Just det här barnet överlevde inte.
Själv oroar jag mig för en liten häl. Dunk, dunk, dunk.
Min tårar rinner för det där lilla barnet. Som lika väl kunde varit Majken om inte slumpen gjorde att hon föddes i Sverige.
Slumpen gjorde också att jag inte – av ren förtvivlan – lägger mig på ett spår i Ungern för att jag inte får åka med tåget eller tar allt vad jag äger och har för att kanske överleva en båtfärd över Medelhavet. Slumpen gjorde att jag slapp bedja att “jag är inte ett djur, jag är en människa” till de där medmänniskorna som satt framför TV-apparaterna. Med kallt kaffe i koppen. Med ett barn som ligger på en varm filt.
Fan, jag hatar slumpen.
Därför skänker jag hela denna månads annonsintänkter från bloggen till flyktingarna.
När Majken frågar mig om 20 år vad jag gjorde för världen där och då, ja, då ska jag inte säga att jag satt i TV-soffan med kallt kaffe framför mig.

Vill du bidra?
På söndag den 6 september klockan 16:00 anordnas manifestation Refugees welcome på Södermalmstorg i Stockholm för att välkomna flyktingar.
Gå dit
.

Skänka pengar?
Skänk en peng till människor på flykt via Blogghjälpen.

SMA:s GE 100 BLOGGHJÄLPEN till 72672 för att ge 100 kr. Byt ut 100 mot 200, 300, 400 eller 500 för att ge ett högre belopp, t.ex. GE 300 BLOGGHJÄLPEN.

Pengarna går oavkortat till UNHCR – FN:s flyktingorgan.

Loading Likes...

Som ett vykort från 60-talet

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

barnkläder vintage klänning emmasvintage

Av allt som kan ramla ner genom brevinkastet – milslånga räkningar, den sladdriga lokaltidningen, ytterligare ett reklamutskick från apoteksföretaget, fränt hundbajs, en brinnande molotovcocktail – så är just det här något det bästa som kan landa på hallmattan.

Fantastiska Lusefine hade koll på att Majken fyller ett halvår snart (eh, givetvis hade jag snorkoll på det, erhmph) och skickade en present i form av en 60-talsinspirerad barnklänning sydd i retrotyg.
Ska invigas inom kort kan jag lova!

Loading Likes...

För pricken ett år sedan.

  • Kommentarer på inlägget:13 kommentarer

IMG_5153

För pricken ett år sedan gick jag runt med Majken-bula, försökte hitta ett hem till min katt Sockan, stekte fiskpinnar mitt i natten och gjorde feta inspomappar med barnkläder och leksaker.
Blev mörkrädd (och är fortfarande) av det här, kryssade mellan gravidillamående-attackerna och levde på granny smith-äpplen.

Ett år har gått. Känns som ett liv sedan.
Det är något visst med att titta tillbaka. Få perspektiv. Översikt. Inse att livet kan se HELT annorlunda ut om en månad, ett år eller fem. Det finns liksom inga regler.
Det är ungefär den mest läskiga och samtidigt spännande tanke jag kan tänka.

Vad gjorde ni för prick ett år sedan och hur ser era liv ut just nu? Vad har förändrats?

Loading Likes...

På söders bortglömda höjder

  • Kommentarer på inlägget:7 kommentarer

IMG_6567

Något av det bästa jag vet är att spendera föräldrarledighetsdagarna med upptäcktsfärd. Jag går milslånga promenader genom Stockholm. IMG_6565

På gator vars ände jag glömt bort hur de ser ut. Just nu dammsuger jag Söders alla vrår och återupptäcker alla de där ställena som jag förälskade mig i när jag flyttade hit. IMG_6568

Tittar på vyer som jag glömt bort. Uppdaterar bilderna i minnet, samtidigt som jag ger Majken sina allra första. IMG_6712

Det är så sällan som jag bara strövar omkring – utan mål – nuförtiden. Förr i tiden var det så jag spenderade livet.  De senaste dagarna har jag gjort just det. Gått mil, funderat, tagit hundratals bilder och hunnit i kapp i hjärnan – allt i sällskap av Majken.

IMG_6545

Så gjorde jag något som jag bara gör när jag är utomlands. Gick till en kyrkogård.
Katarina kyrka är lite speciell. Det var här jag och John möttes upp när vi skulle på vår allra första dejt.

IMG_6551

Jag har nog inte varit här sedan dess tror jag. Det var snart tio år sedan.
John hade skickat en skiva på posten, avsändare anonym. På skivan fanns en film, med en snubbe vars ansikte jag inte såg (John) som visade upp skyltar med en rebus.
Med hjälp av mina studentkorridorspolare lyckades jag lösa rebusen och fick fram en tid och en plats. Katarina kyrka.
Så jag gick dit på utsatt tid. Höll på att pinka på mig av nervositet. Fan, alltså.
Och där stod han.
I stor stickad tröja och en halsduk som aldrig tycktes ta slut. Så bjöd han mig på middag på en vegetarisk restaurang. Sedan drack vi oss fulla på billig öl på Carmen och gungade i en enorm gunga i Björns trädgård vid Medborgarplatsen.
Lite så.

IMG_6708

Men allt började trots allt här.
Tänk om jag hade vetat att jag tio år senare skulle gå runt här, föräldrarledig med hans barn. Det skulle vara sjukare än Påvens hatt i mina öron, det är ett som är säkert.

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta