Recept: Fiberrika fröbullar

grahamsbullar fröbullar baka recept

Lediga söndagar är det bästa jag vet. Då ska det skrotas hemma i nattskjortan, ätas second breakfast, pyssla, plocka och fixa. Till veckans bästa latdag så måste jag bara tipsa om ännu ett brödrecept.
Sådana här fröbullar passar utmärkt som frukostsmörgås, mellanmål och till middagssoppan. Dessutom behändiga att ha med på barnvagnspromenaden (Majken älskar dem och kan sysselsätta henne i  e v i g h e t e r). Underbara att rosta!

Du behöver: 
50 g margarin
5 dl mjölk
50 g jäst
1 tsk salt
2 msk sirap
1 dl riven morot (här är det bara att brassa på efter tycke och smak)
4 msk linfrön
3 msk psylliumfrön
7 dl grahamsmjöl
4-5 dl vetemjöl

2 msk olivolja
1 ägg
2 msk sesamfrön

Gör så här: Smält smöret i en kastrull, häll i mjölken och värm upp till fingervarmt (37 grader). Smula ner jäst i en bunke och blanda med smör-mjölk-spadet pö om pö. När jästen är upplöst i spadet rör ner salt, sirap, riven morot, linfrö och psylliumfrön. Blanda ner grahamsmjöl och därefter hälften vetemjölet. Arbeta ihop degen och tillsätt vetemjöl efter behov (men spara vetemjöl till utbakningen) tills du fått en smidig deg. Jäs i bunken under en bakduk i sisådär en 30 minuter.
Knåda degen smidig på mjölat bord och dela därefter i två delar. Knåda till två längder och skär sedan varje längd i ungefär 8 bitar. Rulla ihop varje bit till en bulle och lägg på en oljad bakplåt. Jäs under bakduk i ytterligare 30 min.
Vispa ihop ett ägg i en skål och pensla varje bulle med äggblandningen. Strössla över sesamfrön (var inte blyg med fröer, här passar även pumpa- och solrosfrön). Skjuts in i ugnen på 225 grader i 10 minuter. Klart!

 

 

Jag är stark som Tabasco!

inredning vas vintage

Tusen tack för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg. Det är så läskigt att skriva om visioner kring barn (en har ju ingen aning om hur det kommer att bli med två kids liksom), men med era kloka ord, hejarop och egna berättelser så känner jag mig stark som tabasco.

Läser era kommentarer om och om igen medan jag knådar min ömma rygg. Jaja, jag vet. I går tuppskrev jag stolt om min icke-existerande foglossning, men efter att ha kryssat Hägersten runt som en annan post-moped (tillsammans med Linnea från min föräldragrupp), så är jag mer eller mindre halt. Laddar med tens-apparat (äääälskar den), latkvällsposition (hej soffan!) och har ordinerat mig själv apelsiner (cravings) serverat på silverfat.

Önskeinlägg: Att få barn tätt

Har fått frågan om jag skulle kunna skriva ett inlägg om att få barn tätt, so here we go.

IMG_7231-4

Bakgrund
För mig har det här med barn aldrig varit en självklarhet, långt i från. Min mamma var 39 år och pappa 36 när de fick mig och innerst inne har jag nog tänkt att OM jag någonsin VILL ha barn, ja, då kan jag ta det senare. Varken jag eller John var särskilt sugna på det här med kids när vi träffades, däremot har vi med barnslig glädje lekt med andras barn. Om vi ville ha barn, ja, då ville vi ha det med varandra. IMG_8444-2
En sommar kuskade vi kontinenten fram och någonstans mellan Provence, franska rivieran och Sicilien så kom det fram att vi kanske ändå ville ha lite barn. Snart dessutom. Vi blev gravida snabbt och gick all in på tanken på det där efterlängtade semester-infalls-barnet.
I vecka 10 fick vi missfall, något som slog oss hårdare än vi trott. Det var ju liksom inte länge sedan vi var inne i mañana mañana-fasen, där barnlängtet var som en kär dagdröm  att plocka fram en fjösig tisdag. Som strössel på chokladglassen. Något vi kunde drömma om. Att bli gravid igen var inte lika lätt och det var långt i från strössel. Det tog månader. De jävligaste tunnelseende-månaderna i mitt liv.  Blev besatt. Kunde inte tänka på något annat. Känslan av att det var så okontrollerbart, sådant lotteri … var frustrerande. Nitlott varje gång.
Det blev sommar igen och vi vägrade låta barnlängtan svärta ner vår sommar. Vi skålade i spritiga cocktails, målade upp semesterplaner och sa att vi inte ville ha barn. Inte nu i alla fall. Nu ska vi leva sommar, dansa-hela-natten och slå runt.
Jag blev gravid.

IMG_6225-2

Första barnet
Den 15 mars 2015 kom Majken. En lättmanövrerad unge med skrattrynkor på näsan, som kan somna var som helst och leka själv (ett tag). Visst, det har varit skriknätter från hell, vi är uppe och matar och söver om varje natt och vissa veckor har varit kämpiga, men i stort så har det här med kids varit … härligt.
Ska tilläggas att jag har sjukt dåligt minne (jag glömmer lätt saker som är tråkiga eller jobbiga), till förmån för göttigare tankar (ett göttfilter). Vår konsekvensanalys är dessutom lika med noll (”jaha, skrek hon tre nätter i rad efter vi hade tagit med henne på en fest, måste vara en fas”). Vi har kuskat runt med Majken över hela Sverige, tagit tåget till Paris och korsat (och övervunnit) rädslor och utmaningar. Att vi dessutom har delat föräldraskapet (och därmed fått sova varannan natt) har gjort detta med barn:eriet … enkelt. Visst, vi har kämpat för att göra barnlivet enkelt (vi utsätter oss för utmaningar hela tiden, gång på gång), men drog också enkelt-barn-lotten ur spermie-tombolan.
När Majken bara var några få månader gammal och tittade upp på oss med sin lurmin så brast något i oss. Vi ville ha fler sådana här.

IMG_76861

Barn nummer två
Varken jag eller John hade tidigare tänkt tanken på att försöka få barn tätt (John är sladdbarn och mellan mig och min syster skiljer det tre år) och med tanke på att det tog nära ett år att få till Majken så tog vi inget för givet.
Vi ville gärna ha ett barn till. Kom det tätt, ja, då var det härligt, men dröjde det så gjorde det inte så mycket det heller. Det enda vi ville undvika var den där dränerande, energikrävande ”vi-vill-ha-barn-nu-hetsen”. Det finns liksom aldrig en ”rätt tid” för barn. Det är inget man kan planera, utan de kommer när de kommer.
Och den lilla bebisen valde att flytta in nu med detsamma. Jag blev nämligen gravid ganska snart.
Chockartat, men mest av allt underbart. Majken skulle bli storasyster, få en pseudotvilling. En person att dela sitt liv med, sin barndom. Leka med, prata med (om sådant där som en inte vill prata med sina föräldrar om) och skratta med. Precis så har min uppväxt sett ut tillsammans med min syster. Vi bråkade, slogs, pratade, grät, hyssade, lekte och kluckskrattade tills vi låg på golvet och kved.
Att min uppväxt sett ut på det här viset är ju långt ifrån en garanti för att mina knoddisar ska få kluckskratta ikapp, men det finns en chans och that’s good enough for me.

Om att vara gravid 
Mina graviditeter är ju inte direkt en surftrip på Hawaii. Illamående, trötthet och foglossning är receptet för att skapa liv på AB Emma Sundh barnfabrik. När jag väntade Majken fick jag foglossning i vecka 12 och var jag i stort sett sängliggande de sista veckorna på grund av foglossning och sammandragningar. Trots den jobbiga graviditeten så räddes jag inte en till graviditet. Kroppen hade återhämtat sig och jag kände mig stark. Om jag hade lyckats tågluffat ner till Frankrike med fullproppad ryggsäck, kid och barnvagn på axeln, borde jag ju klara att bära ett litet barn? Det enda som oroade mig var det faktum att vi bor på tre trappor utan hiss, men det gav mig bara en sporre att träna mer. Bära ännu mer barnvagn.
Nu är jag gravid i vecka 22 och har under graviditeten varit fruktansvärt illamående (och är fortfarande av och till), men foglossningen lyser med sin ljuva frånvaro. Sure, jag får känningar av foglossning efter en lång barnvagnspromenad kryddat med rövdödarbackar (det finns ett par sådana här i Hägersten), så hinner jag liksom inte tänka nämnvärt på det. Det är uppnerhitochdit. När tröttheten slår till blir det lite mindre uppnerhitochdit och John får ta springet in i sovrummet när Majken skriker på kvällskvisten (eftersom jag är för seg i starten), men annars så märker jag inte av graviditeten så mycket.
I början när jag mådde som sämst kvalade jag inte direkt in som Mother of the year, eftersom jag somnade sup i kvarten (så många gånger som jag liksom slumrade till på mattan medan jag lekte med Majken), mådde som soptipp och inte var den spexigaste skojsiliskojsmamman som äntrat en kabaré. Men jag tänker att jag tar igen det senare. Livet är långt. Öser kramar, pussar och kärlek över Majken och leker med full kraft när jag är pigg. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var lätt stressad i början, när jag inte orkade vara den mamma som jag ville vara. Majken är ju så liten så jag kan ju liksom inte förklara att ”mamma ligger här och skapar liv, det tar lite energi” … Det var kämpigt, men min strategi var (och är) att kuta runt till varje öppen förskola. Det piggade upp både mig och Majken. Jag tror inte Majken har märkt så mycket av sin ospexiga moder, utan det handlar mest om min egen självbild.

Reaktioner
Mjaaaa. Det har varit lite blandad kompott på den fronten. Här på bloggen har det glädjeylats så det piper i öronen (ni anar inte vad glad jag blir), mina nära vänner står med pompoms och hejar, medan andra inte har kunnat dölja sin chock (på mer eller mindre smidiga sätt). I början av graviditeten var jag ganska känslig för folks ifrågasättande tyck och tänk. Ifrågasättande i kombination med hormoncocktail blir sällan bra. Plus att det inte är så där jättemycket att orda om när en väl är gravid …
Min taktik var att omge mig med energitriggande människor och att vända mig till mina OTROLIGT inspirerande vänner som fått barn tätt. Deras ord blev min lag: ”Det är jobbigt i början, men det ger utdelning sedan”.
Numera åker emellertid oljerocken på efter en sekund om det flyger en dräpande kommentar över huvudet.
IMG_0990

Den första tiden-planen 
Bebisen som bor i min mage just nu är beräknad till den 1 juli. När den kommer drar vi bort från stan, alla trappor och uppstyrda gator. Ut på landet. Där kan vi sakta vänja oss vid det nya livet med två små barn, gå i pyjamas hela dagen och leka med Majken. Jag har en målbild som ser ut så här: Jag ligger på en kuddfylld filt i gröngräset och ammar (om det fungerar denna gång) eller flaskar, medan John och Majken kutar runt och lekar kurragömma. Dagarna är fyllda av ingenting och vi tar allt som det kommer. Det kanske regnar i 8 veckor, blir katastrof-härj och skrik-fest, men att ha sådana tankar känns ganska … omotiverande.
När hösten kommer börjar Majken förskola och vi lunkar vidare med vårt 50/50-upplägg med den lilla bebisen. Så går tankarna.
Min inställning är att det blir slitigt till en början, men att det kommer löna sig senare, när de kan leka tillsammans. En insats för dubbel vinst.
Jag som fått min beskärda del av tystnad (uppvuxen långt ute på vischan) ser fram emot tjo och tjim. Härj. Tre djupa andetag och sedan in i dimman.
Majken är invand med att ha barnvakt, och innan den nya bebisen kommer har jag som plan att utöka mitt barnvaktsstall. Förutom att det kan vara bra för oss att ta till, så vill jag verkligen att Majken ska få tillfälle att odla sina egna relationer. Och det görs bäst när föräldrarna inte är med. Detta ska utnyttjas.

IMG_5024

Svartsjuka
Majken kommer att få en pseudotvilling, det betyder att hon inte kommer att minnas tiden när hon var ensambarn. I hennes värld kommer de alltid ha varit två.
Vi introducerar så mycket nytt för Majken hela tiden att jag tror (och hoppas) att en liten bebis (jag menar den är ju SÅ LITEN) inte kommer att göra intrång i hennes värld. Jag och John kommer att vara lediga tillsammans under den första tiden för att göra övergången till två barn så smidig som möjligt. Och för att kunna ge Majken den tid och uppmärksamhet hon behöver.
Vi kommer att försöka dela så mycket vi kan på föräldraskapet, både med Majken och den lilla bebisen, så båda barnen får en dos av sina föräldrar. Vi har ju lyxen att få barn på sommaren, så det kommer vara lugna gatan för mig på frilansfronten och John tar ut semester.
IMG_6953

Barnet i magen
I mina barnplaner är det ju en Majken #2 som ligger i min mage. Så klart. Det är ju min enda referensmall. Barnet inne i magen kan ju bli som ett rejv i skrikform (alla barn är ju olika), men tills Majkens motsats bevisas så tänker jag intala mig själv att vi drar enkelt-barn-lotten ur spermie-tombolan. Igen.

Ekonomi
Som egenföretagare med AB finns det också en ekonomiskt fördel att få barn tätt. Ska tilläggas att det verkligen inte påverkade vår önskan om ett till barn (hade ingen koll på detta innan jag blev gravid). Men så här ligger det till: Om du blir gravid med ditt andra barn inom 1 år och 9 månader så behåller du din SGI, Sjukpenninggrundande inkomst. Majken kommer vara 15-16 månader när tvåan kommer.
Med ett eget företag varierar inkomsten från månad till månad och det är den faktiska lönen som du tar ut som räknas (och det är lite lättare att lägga i en extra växel när man inte har ett barn (dock är det inte optimalt att lägga in en extra växel när man är gravid, trött, illamående och gud vet vad)). Om jag hade väntat med barn så hade jag aldrig kommit upp i samma SGI som jag har nu, så ja, det kommer att gynna mig att få barn tätt.

Denna tidsfrist (att du behåller din SGI) gäller även icke-egenföretagare så klart, men eftersom lönen ofta varierar hos egenföretagare kan det slå lite hårdare än om du är fast anställd. Många väljer däremot att gå ner i arbetstid (som fast anställd) efter att de fått barn, vilket gör att de har svårt att komma upp i sin SGI (från första barnet).
Det ska tilläggas att det finns andra (enklare) sätt att skydda sin SGI än att få barn tätt …

Vi har inställningen att det kan få vara lite knapert under småbarnsåren. Pengar får inte ha makten över oss att fatta beslut (även om pengar så klart alltid kan underlätta). Det är inte tiden i livet då vi ska dra in storkovan, laga mat på sin teriyaki häll, jobba tills det går hål i kalendern, kvista till Bahamas och käka ute på restaurang för jämnan. Vi har hellre knapra timmar än rika minuter.
Så resonerar vi i alla fall.

IMG_6298

Som du kanske märker så har jag växlat på optimismen, men det finns liksom ingen anledning att oroa sig över härj och katastrof. Det kommer med all sannolikhet att bli kämpigt i perioder, men sådant överlever en ju. Kanske får jag en extra rynka, men de ska ju dit tids nog ändå …

 

40-talsklänning & gravidmage vecka 22

gravid gravidmage vecka 22 vänta barn vintage gravidkläder gravidklänning

Den här godbiten som jag köpte av Emma ForsbergVintagebloppis i våras! En 40-klänning som då gav fritt spelrum för en degig post-gravidmage (nej, jag tillhör ej skaran kommer i sina jeans två veckor efter förlossningen).

gravid gravidmage vecka 22 vänta barn vintage gravidkläder klänning

Nu rymmer den en expanderande gravidmage i vecka 22 istället för post-deg. gravid gravidmage vecka 22 vänta barn vintage gravidkläder54 % av graviditeten avklarad och 129 dagar kvar tills Majken blir storasyster. Och föresten, jag fick en fråga om jag inte kan skriva om hur jag tänkt kring det här med att få barn tätt. Visst kan jag det! Inlägg kommer inom kort.

 

 

 

3 små presenter

vintagefabriken

God kväll! Medan jag letar gravidbaddräkt på nätet, tittar på ”Kärlek vid första ögonkastet” och dividerar om jag ska köpa den inbundna uppföljaren till ”Livet efter dig” av Jojo Moyes (trots att den kommer ut som pocket om mindre än en månad), så tänkte jag visa upp tre små fina presenter som jag fick häromdagen.
Kolla!
Ett världsfint anteckningsblock för mina att göra-listor, ett kort att sätta upp på väggen i Majkens rum och ett doftljus till min känsliga gravidnäsa. Detta fina kit fick jag i födelsedagspresent av mina vänner och tillika ex-kollegor på Vintagefabriken, fabrikörerna Linda och Lollo.
Efter att ha jobbat och setts varje dag i flera år så vet de vad de gillar, helt klart. Så fint.

”Varför ens skaffa barn om man inte vill dela på ansvaret?”

Här kommer ett litet måndagskvällstips!
Som ni vet delar jag och John 50/50 på föräldraledigheten, något som jag bland annat skrivit om här. Endast ett fåtal procent delar lika på föräldraledigheten. Visst, det går framåt. Allt fler fäder tar ut en större kaka av fölräldrarledigehten än tidigare och folk gör vad de kan utifrån sina förutsättningar, men det går sakta.
I en intervju med KIT berättar jag och John om varför vi tycker att det är så viktigt att dela på föräldraledigheten. Och hur vi tror att skevheten kan lösas.

LÄS MER: ”Varför ens skaffa barn om man inte vill dela på ansvaret?”

UPPDATERING: Bara för att förtydliga så kritiserar vi inga personer, utan hur samhället och arbetsmarknaden ser ut, exempel att det höjs på ögonbrynen på vissa mansdominerade jobb när män vill ta ut föräldraledighet. Och, detta vet ju ni som följer bloggen och känner mig, jag ser inte ner på någon persons val. Det går att dela på hundratals sätt, dygnet har 24 timmar och veckan har sju dagar. En gör det som passar en bäst, och just detta upplägg (att dela 50/50) passar oss bäst. 

 

En dag i tropikerna

IMG_0348

Förra helgen lämnade jag, John och Majken kalla vinter-Midsommarkransen och tog röda linjen till tropikerna på andra sidan stan. Bergianska trädgården.

IMG_0411

Vi stannade först till vid det soldränkta Gamla orangerietIMG_0355

Här skulle vi nämligen äta lunch, smaska semlor och …IMG_0365

… möta upp Linda, David och lille charmtrollet ChaplinIMG_0374

Gullunge. IMG_0383

Våra solsuktande vinterögon fick en chock inne i det ljusa orangeriet, så Majken fick sporta mina solglasögon. IMG_0413

Efter lunch kvistade vi ut i snön, lämnade Gamla orangeriet och gick några meter …

IMG_0454

Till tropikerna i Edvard Andersons växthus. Vi lämnade den torra vinterkylan och klev in i mjuk, värnade och fuktig regnskog. Det var som att kroppen slappnade av, lungorna öppnade sig och sinnet åkte på charter.

IMG_0428

Vi var överens om att ordinera oss lite tropik titt som tätt, så både jag och Linda köpte oss ett varsitt årskort. IMG_0477

Jag, Majken, Chaplin och Linda.

IMG_0480

Majken ville gärna klappa Chaplin. Eller äta lite på honom. Helst en kombination. IMG_0486

Vi tittade på spännande växter, längtade tillbaka till Maui (som vi var på för två år sedan) och påmindes om att det snart prunkar här i Sverige också.

IMG_0494

Kanske inte i samma banankaliber som Maui, men ett syrén-hägg-doftande potpurri – DET kommer snart.

IMG_0498

Vi smög i gångarna (Majken vill bara gå, gå, gå och gå just nu) …IMG_0508

Och busade runt bland palmbladen. IMG_0523

IMG_0472

När Majken var så här trött lämnade vi tropikerna …IMG_0324

… gav oss ut i vinterkylan. Lite lyckligare. IMG_0332Och så åkte vi hem. Ungefär den bästa dagen på länge. En bit tropik gjorde verkligen susen.

Två harar till barnrummet!

skolplansch koffertmannen emmas vintage barnrum inredning

Vi är i full gång att planera flytten av vårt sovrum till vardagsrummet. Det är lite som ett femtonspel.
Vårt gamla sovrum ska bli barnrum och vardagsrummet ska puts väck. Soffan ska säljas, prylar ska styva om, det ska optimeras och sedan (s e d a n) får vi äntligen börja inreda.
Jag ser så mycket fram emot allt piffande, borrande och skruveri i barnrummet. Draperier ska sys och sättas upp, möbler ska fixas, barnsängar ska skeppas hit (så småningom) och så ska vi planera lite målarjox.

Den här skolplanschen med två harar (som jag köpt hos Koffertmannen) ska opp på väggen tänkte jag tillsammans med gamla böcker och en porslinshylla. Det blir fina fisken det!
Har’é!

Finfina fynd till barnrummet

IMG_0234

När jag kvistade runt i vintagetäta Midsommarkransen häromdagen hittade jag de finaste av fina prylar. Lite ironiskt nog på Vintagefabriken. Som jag skrev tidigare i veckan så har jag gått från delägare i fabriken till att bli mästershoppare. Istället för att tjäna pengar så gör jag av med dem – genialt!
Den här underbara Elsa Beskow-boken plockade jag på mig. Hej barndomsminnen! Jag tänkte sätta upp den i ett gammalt porslinsställ (ska bara hitta det gamla porslinstälbet först) och sätta opp på väggen. Älskar gamla böcker så de ska få agera konst på väggarna i det framtida barnrummet.

IMG_0204Kunde dessutom inte motstå det här setet. En blus och en napphållare från Vintagefabrikens samarbetskollektion med Mini with Friends.