Knoppande syréner, snöslask och #våruppror

Ligger nedbäddad under tre täcken, hör snön piska mot fönstret och skulle egentligen ha gjort gjort en bildkavalkad från en liten fest här på bloggen.
Men kroppen orkar bara inte. Jag örker int!
Vill bara sova. Slut, trött, kaputt efter en härjig föräldraledig dag med krasslig, frustrerad 8 månaders med hundra tänder på väg ut.
Så i dag är jag snäll mot mig själv. Kurar ner och bara är.

Istället får ni en bild som jag tog i dag, en liten bit vår som flyttat in hos mig. En bukett syréner som knoppar sig medan snöslasket drar in över Stockholm.
Nu ska jag fylla ögonen med mitt bästa just nu: era bidrag i #våruppror.

7 underbara grejer en onsdag

God morgon!
Eftersom jag älskar punktform och listor så kommer en minilista över sju underbara grejer just nu.

– TV-serien ”Big little lies”! kan vi prata om den? Reese Witherspoon, Nicole Kidman, Alexander Skarsgård och Zoe Kravitz. Bästa jag sett på länge.

– Mina nya handgjorda tofflor från Minimocks. Älskar dem!

– Tillsammans har vi samlat in 4 950 kronor i min insmaling mot könsstympning. Heja!
Det betyder att 25 flickor får skyddat boende och lär sig om sina rättigheter. Och viktigast: Undviker att bli könsstympad. Bästa feministiska grejen att göra om du frågar mig.

– Den här döfina boken som min danska internetcrush Pia Storm har skapat!

– Tillsammans med ett supergäng så smider jag ihop en enorm loppis i Midsommarkransen den 14 maj. Så. Jädra. Kul.
Sitter just i detta nu och ritar de sista illustrationerna till postern. Jag illustrerar så sinnessjukt sällan numera, så varje gång jag sätter mig är det som att börja om från noll. Svetten lackar, ångesten spirar och axlarna spänns, men efter en halvtimme släpper allt och ångest förvandlas till kul.

– Att jag fyndade att det här på en barnbazar på Telefonplan i helgen, plus tre par skor, lego och en massa annat fint. Älskar barnloppisar alltså! Och begagnat så klart.

– Alla fantastiska outfits som har ramlat in under hashtaggen #våruppror. Älskar, älskar varenda en av dem! På bilden ser ni underbara Isabelle Pedersen som jag faktiskt lärde känna via #våruppror. Hon la upp en outfit, jag älskade hennes stil (redan då) och sedan blev vi kompis! Kul va?
Ps. Isabelle är gravid och flyttar snart tillbaka till Stockholm, typ två av de bästa nyheterna jag hört på länge =)

– Måste till sist peppa på TICSE, The Influencer Convention Sweden, för dig som bloggar, instagrammar (eller vill börja) och vill lära dig mer. Kanske ha det som jobb till och med! Om jag inte hade så fullt upp så skulle jag signa upp mig på ALLT, det är så inspirerande föreläsare och workshops i år. Till exempel så har Made by Mary en workshop i matfoto. Hej dröm! Nästa år SKA jag gå!

Vinn ett valfritt plagg från Jumperfabriken!

emmasvingtage.se i samarbete med Jumperfabriken

Som ni säkert har sett rullar det en popup-undersökning på min blogg just nu. Jag är så inibasken nyfikna på er, vad ni gillar och vad ni vill se mer av, så för att göra bloggen bättre så får ni gärna komma med feedback via undersökningen.
Det är GULD värt!
Som tack har du chans att vinna ett valfritt plagg från ljuvliga Jumperfabriken!

En sövande godnatt-saga

emmasvintage.se i samarbete med BookBeat

Det här med nattning av barn är en ständigt återkommande delikatess på leva-med-barn-menyn. Under de två åren som vi föräldrat har vi testat allt från havsbrus, lugnande yogamusik, sega gamla barn-serier på TV och släpiga sagor lästa som Skalman i Bamse. Allt för att komma ner i varv med kvällspexare av rang (arv från mig i rakt nedstigande led).
Resultatet har väl varit lätt splittrat kan vi konstatera.
Det har blivit ömsom tålamodstest med sprattelbarn ömsom total avslappning (inte bara för barnet ska tilläggas (läs: undertecknad somnar vid varje läggning)).

Nytt på nattningsmenyn står uppföljaren till braksuccén och den internationella bästsäljaren ”Kaninen som så gärna ville somna” (som sägs fälla härjbarn som käglor i sänghalmen) nämligen ”Elefanten som så gärna ville somna”, av Carl-Johan Forssén Ehrlin som vi lyssnar på tillsammans via min ljusboksapp BookBeat.

Det finns en anledning till att de varnar för att inte köra bil samtidigt som en lyssnar på boken, för den är uppläst på den allra sömnläskande språk. Hittills har jag somnat vid varenda läggning, nu gäller det bara att kungshärjet vänjer sig och förstår finessen.
Har du lyssnat?
Funkar boken på ditt barn?
Och hur går era nattningar till? Berätta och dela med dig!

Vill du testa detta bejublade nattningsrecept på ditt kid – gratis?
Från och med i dag kan du som emmasvintage-läsare signa upp dig på BookBeat (Bonniers nya ljudbokstjänst) och lyssna fritt i en hel månad.

Följ länken nedan, ange koden emmasvintage och så kirrar internetz automatisch så att du kan lyssna en månad gratis (det står att du kan lyssna 14 dagar gratis, men detta ändras alltså när du använder koden). Du kan lyssna exakt HUR mycket du vill, välja mellan tusentals böcker från nya som gamla författare och ja, vill du inte lyssna så finns böckerna som e-böcker.
Ingen bindningstid och du kan när som helst avsluta prenumerationen.


LYSSNA FRITT PÅ BOOKBEAT EN MÅNAD

John svarar på era frågor!

God morgon!
Jag blev så inspirerad av Elsa Billgrens take på Q&A, där hennes partner Pontus svarade på läsarnas frågor, så jag tänkte kopiera konceptet (läs Pontus svar här för övrigt, väldigt underhållande).
John florerar ju här nästan lika mycket som jag och ofta får jag frågor som involverar honom, om det så handlar om relationer, föräldraskap eller livet vi lever tillsammans. Men ni har ju bara mitt perspektiv, så nu släpper jag in min partner in crime.

Så ställ en fråga i kommentarsfältet nedan eller om du vill slänga i väg ett mejl via sundh.emma@gmail.com så kommer svar i nästa vecka.
Ska bli sjukt kul att läsa!

Q&A: Torp, vegetariska recept och farliga (?) loppislampor

Q: Hej Emma! När ska ni åka till torpet igen? Ser fram emot bilder!
Karin
A: Hej Karin! Snart, snart, snaaart! I slutet av april åker vi till torpet på Gotland igen och öppnar upp för säsongen. Så taggad!
Kram emma

halloumisallad vegetarisk mat recept

Q: Snälla, snälla kan du inte dela med dig av era vardagsrecept? Har också två småbarn och vill komma igång med att handla på nätet!
Ea
A: Hej Ea!
I den bästa av uppstyrda världar så skulle jag vara en sådan som kollar kylskåpet, skafferiet, se vad jag har hemma, bläddrar i kokböcker och sedan göra en meny innan jag harmoniskt går och handlar i butik. Men det har ju aldrig hänt.
Istället handlas middag i någon form av panik, vitt och brett utan struktur med skrikande unge och svett som lackar. Kors och tvärs och motströms kutar jag omkring i butiken på jakt efter en ingrediens som jag inte vet om den existerar. Mitt sämsta sortens jag.
Tills jag hittade mitt strukturerade jag som tydligen kunde väckas till liv via matappar!
Måste verkligen slå ett slag för att handla mat via nätet. Älskar det! Inte nog med att det går snabbt, så kan jag lätt koka ihop en meny efter vad jag har hemma (slipper matsvinn!). Och det bästa: jag kan handla klockan 22:45 när barnen sover, köket är uppstyrt och jag går in i min bästa tid på dygnet.
Nog om detta och mer om recept: Jag kan skriva ett inlägg med mina 5 bästa vardagsrecept som passar barn om du vill?
Inlägg kommer inom kort!
Kram emma

Q: Älskar kombinationen rosa och gult, både på Majkens strumpbyxor och kofta samt på kuddarna på Färgfabriken. Råkar du veta varifrån kuddarna kommer? Gissar att den gula är Afroart, men den rosa är också härlig. Tack för att man får kika in här titt som tätt och fyllas av inspiration <3
Michaela

A: Hej! Ja, visst blir en glad av mixen! Tyvärr vet jag inte exakt var kuddarna kommer ifrån, men håller med dig om att Afroart är en bra gissning.
Sprang för övrigt förbi 2littlespoons i helgen och såg att de har himla fina kuddar från Linum där, i rosa och gult. Kika in vettja.
Kram emma


Q: Vad fin!! Lampor är verkligen så roligt att köpa på loppis, finns ofta så mycket fint! Jag har bytt el på en del lampor jag köpt men alltid haft en lite gnagande känsla att man borde låta nån som vet vad hen gör göra det. Vad fick du betala? Kram!

Sara
A: Hej Sara! Jag har också övervägt att byta elen själv, men jag är en tok för orolig själ (i relation till min kunskap om el). Jag har lämnat in lamporna på Elektriska Svea på Södermalm i Stockholm och har då fått betala 500 kronor per ljuskälla. Då har lampan fått ny el, fina sladdar, strömbytare som passar stilen, en upprustning och så de har kollat så sladden inte slaver någonstans (och därmed utgör en risk). Jag är särskilt noga med sådana här lampor som är av metall, eftersom metall som bekant leder el.
Eftersom loppislamporna inte kostat många kronor så bränner det inte lika mycket i plånboken kan jag tycka.
Hade jag varit en fena på el skulle jag gärna gjort det själv, men är helt enkelt för dålig.
Kram emma

diy kids decor barnrum pyssel inredning kartong

Q: Hej! Vars har ni köpt tapeten? Söker mig galen efter den då jag tänkte ha den som fondvägg i flickans rum men hittar den inte. Kan du hjälpa mig?
Älskar din blogg och njuter av dina vackra bilder du lägger upp
Mvh Josefina
A: Hej Josefina! Tapeten kommer från Mr Perswall och heter ”Blossom”.
Kram emma

Q: Vart kommer dina fina tofflor ifrån?
Anna Katrín

A: Hej! Tofflorna har jag fått från min mamma som alltid oroar sig för kalla fötter. Tror de är inköpta på Hemtex, men det var ett tag sedan.
Kram emma

Q: Stort grattis till Majken! Vad tiden går fort 😀
Vilka söta skor hon har, var har du köpt de?
Kramar!
Gabriela

A: Tack! Skorna har jag köpt på Stadsmissionen. Splitternya och helt oanvända!
Kram emma

Q: Kan du inte dela receptet på den där afrikanska grytan ?! Blev himlans nyfiken!! Sitter lite fast i den vegetariska matlagningen så allt nytt uppskattas
Betty
A: Absolut! Receptet kommer från Linas vegetariska matkasse, så jag kan inte alls ta åt mig äran. Kan varmt rekommendera deras vegetariska matkasse (ej sponsrad på något sätt) som kan ge lite extra, smakrik inspo när vardagen känns likasamma.
Varsågod:
Leblebi – Nordafrikansk böngryta med rostad aubergine och koriander
Ingredienser: 

1 aubergine
2 förpackningar blandade bönor
1 burk finhackade tomater
1 gul lök
hel spiskummin (typ helt omöjligt att få tag i har jag märkt, så ta vanlig spiskummin)
1 (gärna två) kruka färsk koriander
2 vitlöksklyftor
chiliflakes
1 tärning grönsaksbuljong

matyoghurt
olivolja
paprikapulver
salt

couscous

Gör så här:
1. Hetta upp ugnen till 250 grader med grilleffekt.
2. Skär aubergine i grova bitar. Lägg i en ugnsform och blanda med lite olivolja och 1/2 tsk salt. Tillaga högt upp i ugnen tills den blivit rostad, cirka 10 min.
3. Häll av och skölj 2 förpackningar blandade bönor. Finhacka lök och koriander (ink stjälkar). Skiva vitlöksklyftorna.
4. Fräs lök och vitlök i 3 msk olivolja i 4-6 min, tills löken är riktigt mjuk. Tillsätt 1 1/2 msk hel spiskummin och fräs ytterligare i 1-2 min.
5. Rör ner i grytan: 1 msk paprikapulver, 1/2-1 tsk chiliflakes, 2/3 av koriandern, bönor, finhackade tomater, 2 dl vatten och 1 tärning grönsaksbuljong. Låt sjuda minst 20 min, gärna längre. Rör då och då.
6. Tillaga 1 förpackning couscous enligt anvisningen på förpackningen (måttet 1 förpackning couscous utgår ju alltså vad linas matkasse skickade med, så ta 4-6 portioner på ett ungefär).
7. Red soppan genom att mixa lite av grytan med stavmixer direkt i kastrullen. Grytan ska fortfarande vara lite grov i konsistensen.
8. Toppa leblebi med rostad aubergine och resterande finhackad koriander. Servera till couscous och 2 dl matyoghurt.

barnkläder barnskor kavat uni vintage

Q: Använder du engångsblöjor eller tygblöjor? Något jag funderar mycket på. Blir tokig på hur mycket blöjor man slänger varje dag. Men det är ju så smidigt.
nouw.com/sillyme

A: Hej! Ja, blöjor alltså. Detta aber! Vi använder engångsblöjor från Minstingen (svanenmärkta blöjor till bra pris), eftersom vi inte äger någon tvättmaskin. Hade vi haft tvättmaskin så hade jag lätt använt tygblöjor eftersom våra sopor består av 99% blöjor.
Kram emma

Q: Tack för din fina fina blogg! ALLTID inspirerande när en behöver bli pigg Tänkte på en till fråga om mat, visst var det så att du gjorde veckoplanering när du beställde hem? Det är ju typ min dröm att jag ska komma igång med det, men verkar ej få tummen ur. Så tänkte höra om du skulle vilja blogga om hur en veckomeny ser ut hos er? Tyckte tex att det där med restfest på torsdagar lät toppen! Här hemma känns det som om samma rätter går på repeat och vi behöver räddas från spaghettiträsket!
Linn
A: Hej Linn! Vad roligt att många är intresserade av veckomenyer! Har fått en hel del kommentarer om detta, så ett inlägg om veckomeny och handla mat via nätet kommer inom kort. Stay tuned.
Kram emma

Var det någon som sa 19 grader och sol?

God morgon du marsmåndag! Den här dagen alltså. <3

Ljuva sommartiden gjorde att våra kids vaknade 06.00 istället för 05.00 och SMHI säger att det ska bli 19 grader och sol i Stockholm i dag.
Detta firas med ett #våruppror i Monkijeans, slitna Converse, Hawaii-skjorta inköpt i secondhandbutik i Honolulu och basebolljacka, också den från Monki.

Kram på er (och tack för fina ord och megabra tips till desperata i det här inlägget: Om missfall och när man inte blir gravid. Ni är så kloka och helt enkelt bäst!)

Om missfall och när man inte blir gravid

För ett tag sedan fick jag en fråga om jag kunde skriva om när det inte blir.
När en vill så mycket att varje cell försöker. När en försöker påverka i stort sett det enda som inte går att påverka. När en vill bli gravid, och det inte går.
För ungefär tre år sedan var jag där.
I avgrunden. För jo, det är så det känns.
Varje barnvagn och gravidmage är ett fuck you-finger framför ögonen på en. Inte på grund av missundsamhet utan för att det gör … ont. I hjärtat.
Det är som en jojo av hopp och förtvivlan. Hopp när en tror att nu, NU, NUUU händer det. Mensen är sen. Detta livsavgörande ögonblick, denna tid som en ska njutas och räknas ner.
Det bläddras i kalendrar, 9 månader framåt, aha, maj! Det blir en majbebis! Åh, perfekt inför sommaren. Och sedan försökaförsöka inte tänka på det, för att det kan gå fel. Det kanske inte blir något, men kanske ändå bara litelite snegla på kalendern igen. Och bara litelite fundera över ett namn. Eller två.
En blir imponerad över hur många tankar som kan fädras kors tvärs inom loppet av en omens och en mens. För att inte tala om missfall.
Själv fick jag ett missfall i vecka tio. Tidigt kan en tänka. Men på de veckor, eller ska jag säga 35 dagarna eller 840 timmarna eller 50 400 minuterna hinns det tänkas, hoppas och drömmas en hel del. Det hinns ringas till MVC, skrivas in och gratuleras av barnmorskan.
Ett samtal som måste tas tillbaka i samma veva som blodet forsar. Ett nervöst ”hej, jag är inskriven hos er, men nu vill jag inte vara det längre, eller alltså, jag vill, men alltså det blev inget. Jag har fått missfall”.

Det är sinnessjukt svårt att bli gravid. För vissa.
Och det är inget en kan påverka med några högskolepoäng, genom att känna rätt folk eller en resumé av goda egenskaper.

I högstadiet lärde jag mig ALLT om hur jag INTE skulle bli gravid. Det skulle ätas p-piller,  spiral skulle stoppas in, det var koppar och det var hormon, pessar kunde en också ha eller så kunde jag äta dagenefter-piller. Och kondom också. Så klart. Gärna trippla eller en 170 cm stor som i ”Nakna pistolen”.
I sexualkunskapen lät det som att det kastades bebisar på en som liksom fastade som frön i kardborre.  Däremot talades (och talas) det föga om det motsatta. När bebisarna INTE fastnar. När en står där som en beredd kardborre och bara väntar på att fånga lite frön. Men alla frön flyger i vinden – åt fel håll. Som en övertaggad målvakt i målburen utan några spelare på planen.
Det känns som att hela kroppen är gjord av frånstötande felmagnet.
Det finns inget som gnager sönder innanmätet mer. Det är så fullständigt okontrollerbart och varje månad när det inte blir, när mensen kommer, är som en fors av blod och besvikelse. Livet som skulle förändras har precis tagit ett kliv tillbaka.
Åt helt fel håll.
På grund av något jädra lotteri!?

Förväntningar och hopp fuckar upp kroppen och snart blir det en tradition att mensen blir sen, du tar ett gravidtetstest och kort därefter kommer mensen som ett kvitto som tack för väl utfört drömarbete. Och då försöker du sänka förväntningarna och strunta i hoppet, men det går ju så där, eftersom du är en tänkande människa med hjärnceller som arbetar prick hela tiden.

Jag och John fick missfall i vecka 10 (förmodligen hade vi fått ett tidigt missfall innan det också). Innan jag fick missfall tänkte jag på tidiga missfall med en axelryckning. Blir det så blir det, blir det inte så är det väl menat så tänkte jag. Jag klarar av det mesta, så varför inte detta? Jag var mentalt förbredd kände jag, särskilt med tanke på att vi inte hade tagit oss över det magiska 12-veckorsberget.
Men det var INNAN jag fick missfall.
Chocken över hur ont det gjorde, hur besviken jag var, hur det magiska datumet suddades ut ur kalendern. Och alla veckonedräkningar som jag kluddat dit i blyerts. Vecka 12 – magiska datumet. Vecka 17 – kommer det synas en bula då? Vecka 20 – kommer jag känna bebisen sparka? Vecka 30 – hur ser jag ut då?
Mycket sudd blev det. Som att drömma om världens härligaste resa på 10 månader, boka och uppdatera passet, måla upp rutter i kalendern. Och sedan behöva boka av och sudda ut. Allt.
För att slippa tänka på gnaget och allt sudd så begravde jag mig i jobb. På ytan såg jag nog engagerad ut, men på insidan grät jag. Jag mådde verkligen inte bra. Av flera anledningar. Men missfallet öppnade alla sorgportar. All skit som hade lagrats därinne kom ut i samma veva.
Jag klarade inte av situationen så vi sökte hjälp. Jag behövde komma framåt. På något vis.  En centimeter upp från allt det mörka räckte. Så vi började utreda varför det inte blev något. Och det var nog det bästa jag gjort. Eller ja, inte den första läkaren som var högst oprofessionell. Men till slut hamnade vi hos en kvinna som liksom tittade på mig med varma mamma-ögon. Hon förstod. Dammarna öppnades och jag grät. Som jag grät.
Den nya läkaren skulle ta vid utredningen som den första läkaren hade påbörjat. Då hade redan mina äggledare spolats, jag hade blivit medicinerad med ovulationsstimulerande tabletter, men någon efterföljande kontrollundersökning hade inte gjorts av den tidigare läkaren.
Jag visste det inte då, men jag var gravid.
Det är så klart svårt att veta vad som påverkade att jag blev gravid (var det spolningen, medicinen, var det bara tur i lottodragningen eller stod solen i zenit?), men att börja en utredning var samma sak som att röra sig framåt.
Det var en utandning efter månader av håll-andan.
Det var framför allt skönt att få veta, få veta om kroppen fungerar som den ska. Om förutsättningarna finns, eller om en behöver hjälp.
Det pratas föga om det senare. Om hjälpen. Utredningarna. Om IVF.
Och det tycker jag är så inibasken synd.
Hälften av alla mina vänner och bekanta har gått en utredning, fått stimulerande behandlingar eller fått barn via IVF. Så lätt är det banne mig inte att bli gravid.
Förutom för vissa.
Men för den andra hälften (de som är iklädda kardborrde-dräkt och taggat står redo med vaginan upprätt), kan det behövas hjälp. Om inte annat för att prata om allt det där dränerande med att få missfall eller när graviditetstest efter graviditetstest visar negativt.

Jag hade på riktigt gått sönder om jag inte fått hjälp. Eller vad fan, jag var redan trasig. Det kändes så i alla fall. För det blev ju inget barn och jag mådde skit.
Samtidigt ploppade det ut barn till höger och vänster som en sådan där konformad 80-talsleksak med knapp för att skjuta ut en boll. Precis så kändes det. Och min knapp var trasig.
En av de mest stressande känslorna jag hade var att det måste ske nu, jag måste bli gravid nu, för sedan är det för sent. Det är NU alla får barn. Nu, nu, nu. Förhoppningar och drömmar om att tajma en kompis som grusas vid varje mens. Framtidsscenarier där jämnåriga barn leker och håller varandra i handen. Somrar i gröngräset. Eller mörkmålade flashar där alla kompisar har tonårsbarn medan du vaggar spädis. Och nej, detta är inte drömmar en styr över. De bara finns där.

Men.
Om det det är något som förändras innan och efter barn så är det tidsbegrepp. Längtansmånader känns som år, men tjoff så gick ett år med barn och sedan ett till. Stressen som var så påtagligt (och livsavgörande) har ingenting med verkligeheten att göra. För det finns inga givna livsplaner.
Medan vi försökte få barn sprutade barnen ut i vänskapskretsen, men efter jag hade outat min graviditet visade det sig att mina TVÅ bästa kompisar väntade barn samma år som jag.
En viktig aspekt av det här med barn är att det inte finns en given plan, ett recept för hur livet ska se ut. Hur gammal en ska vara och hur många år det ska vara mellan barnen. Det går inte att planera.
Min största stress var just detta. Tiden. Att jag såg framför mig att det skulle ta så in i basken lång tid att bli gravid och sedan vara gravid och sedan – om en ville ha fler barn – så skulle det ta ytterligare år (och hur gammal skulle jag vara DÅ?) och tjoff så var jag 100 och typ död.
Men istället blev det tjoffpangbam – TVÅ BARN på två år!
Det jag försöker förmedla är att livet händer. Det kan inte planeras, delas in i år. Tjongbang så händer det. Men.
Ta hjälp. Inte för bebis skull.
Utan för din.

Fyndat på Myrorna till barnrummet!

Titta vad jag hittade på Myrorna häromdagen! En världsfin vägglampa för typ inga pengar alls!
Perfekt sänglampa till lilla Majken, i hennes lilla sovalkov i barnrummet.
Har letat länge efter en mässingslampa med glaskupa som passar bra tillsammans med den blommiga tapeten i Majkens och Bodils barnrum. Och där, bland allt lampbråte, låg den: Den perfekta vägglampan!
Snygg, tidlös, begagnad och därmed miljösnäll – allt jag vill ha!

Vill ni se hur den ser ut ovanför barnsängen månne?

Hej randig fredag!

Börjar den här fredagen i randig tröja, tofs i håret och sista-minuten-röjning. Det kommer nämligen en mäklare hit för att kika på vår lägenhet om sisådär 40 minuter.

Vi bor ju som ni vet ganska trångt. Inget vi lider av, men om den-lite-större-drömlägenheten dyker upp så är det ju bra att vara förberedd tänker vi.
Efter mäklarbesök tänkte jag dra med Bodil på promenad, möta upp min kompis Fatima för lunch, sedan dra till Hornstull, handla på Goodstore (för ett presentkort som varit borttappat ett halvår) och så ska jag inhandla lite tapetseringsgrejer för ett projekt som jag har på gång …
Och ikväll?
Då ska jag träffa min kompis Vapnet som jag inte sett på hundra år!
Öl och babbel.
Lyx om du frågar mig.

Vad ska ni göra i helgen?