Q&A: Gotland, blommiga hättor och hur det är att vara lantis i Stockholm

Q: Vaaar hittar man slika ljuvliga baddräkter? Min post preggomage ämnar inte skvalpa offentligt i bikini medan jag jagar lillis på stranden!
Krix
A: Tjena! Den här baddräkten är inköpt hos Vintagefabriken. De har massor av bikinis och baddräkter som sväljer post-preggo-magar och liksom trollar bort dem (nya mönster kommer varenda säsong). Tro mig, jag har en hel limpdeg kvar som lever rullar därinne.

Q: Hej hej! Det verkar så idylliskt miljö på Gotland! Får man fråga hur lång tid det tar från er lägenhetsdörr till stugdörren? Är det inte tufft att få med barn och grejer när det är många byten? Tack på förhand!
Johanna
A: Hej Johanna! Ja, det tar ju ett tag att åka hit, men det gör också att vi stannar längre när vi väl är här. Ingen skytteltrafik direkt. Och ja, det är en helt fantastisk ö alltså.
Det tar ungefär fem timmar skulle jag tippa på. Vi har en sommarbil som vi ärvt av min mormor, som vi ställer av vintertid eftersom vi bor i stan (noll behov). Den tar vi ofta när vi åker hit och passar på att frakta möbler, pinaler, mat och blöjor.
Det tar ungefär 40 minuter från Midsommarkransen till färjan, och sedan tar färjan ungefär tre timmar och därefter är det 20 minuter med bil till vårt torp. Lägg till lite marginal för att starta bilen (den kan vara lite segstartad vilket är ett litet spänningsmoment när en ska passa en färjetid) och trilskande barn och väntan på färja. Så okej, säg fyra timmar då (jädrigt tajt).  Det går alldeles finfint att åka kollektivt hela vägen, så det kanske vi börjar göra när barnen är lite större, och har bilen stående på Gotland istället. Vi får se. Kram Emma

Q: Hur tänker ni kring hus på Gotland, hur man tar sig det? Du brukar alltid verka så noga med miljön och att man skall handla smart o återvunnet.
A: Ja du, detta är ett huvudbry för mig. Önskar mig en liten, liten tågräls över Östersjön i julklapp.
Jag och familjen åker alltid färja till och från Gotland, men vad jag förstått är det jämt skägg i utsläpp gällande färja och flyg. Det är långt i från optimalt. Men jag tänker som så här: Vi flänger inte fram och tillbaka mellan Gotland och fastlandet, utan vi gör ytterst få resor över Östersjön. Istället klumpar vi ihop och är här längre perioder.
Dessutom är ju Gotland som Italien, Frankrike och ibland ett litet Hawaii – och jag har inte behövt korsa halva jordklotet. Men ändå – huvudbry.
Kram emma

Q: Vad heter den blommiga tapeten du har i hallen?
tack,
mvh tea
A:
Den blommiga tapeten är av märket York och inköpt på Engelska tapetmagasinet för en herrans massa år sedan. Där går den inte att få tag i längre, men den går förmodligen att luska reda på.
Kram emma

Q: Mössorna! Har letat ihjäl mig, vart har du hittat? <3
Johannassofia.blogg.se
A: De har jag fyndat på secondhand och tradera (sök på hätta). Nu verkar förvisso Majkens hätta vara på vift, så det finns förmodligen en ganska hätta lättillgängligt någonstans på Visbys gator … (#fail)
Kram emma  

Q: Emma, Varför trivs du i Stockholm? Hur funkar det med barnen i Stockholm? Jag fattar hela grejen med mycket kompisar och umgänge osv. Men jag tänker det vardagliga? Miljön? Hur trivs man? Hur är vardagen med barnen i Stockholm? Är från Värmland, bor just nu i Värmland men är mycket och flänger med barnen i Stockholm och Göteborg. I Göteborg tycks allt vara rätt enkelt, jag vet inte varför men det känns liksom Ok där, att dra runt barn, barnvagnar osv. Mecket funkar helt enkelt. Barnen gillar läget och vi har det rätt najs. Miljön känns snällare. Men Stockholm, det funkar liksom inte? Skitkrångligt med vagnen, upp och ner ur tunnelbanan med vagn och barn, folk som knuffas och skiter fullständigt i barnen, blir irriterade osv. Barnen blir crazy sekunden vi sätter foten på centralen, sen håller det i sig. Känns som att ta sig genom en hinderbana full av vrålstarka gladiatorer?! Kanske kommer jag få jobbmöjligheter där, men tamigtusan, hur kan en lantis anpassa sig till Stockholm? Hur känns vardagen funktionabel?
Ellen
A: Hej Ellen! Jag förstår precis vad du menar. När jag flyttade till Stockholm 2002 så ville jag ha trumsmatter-puls, aldrig sinande fest, ständigt nya bekantskaper och att leva livet ända ut i lilltån. Som att vara på Trädgården under bron prick varje dag. Nu vill jag gärna ha möjlighet till trädgården under bron varje dag, men välja bort det, hehehe. Det var just därför jag flyttade från Hornstull på Södermalm. Jag behövde ett lugn. Lugna sitta-ner-och-höra-fågelkvitter-parker, promenad genom grönska och vidder. Den platsen hittade jag i Midsommarkransen. Det är som en liten småstad i storstaden. Och faktum är att jag sällan lämnar Midsommarkransen. Kanske för att åka in till Söder, men city besöker jag ytterst sällan. I Midsommarkransen lunkar livet, trafiken smyger fram så en kan lätt gå mitt i gatan, det hejas glatt av personalen på Coop och på stammis-caféet AB café småbabblas det över beställningar.
Och lite så är det med Stockholm. En måste hitta sin lilla småstad, om det så är Hökarmossen, Bredäng, Aspudden, Farsta, Ekerö, Rinkeby eller Midsommarkransen.
Men jag håller med dig om Göteborg. Så jädra trevligt att det nästan irriterar. Älskar den där jädra stan vid havet och undrar varför den inte ligger längs med röda tunnelbanan ut mot Fruängen. Är det för mycket begärt?
Kram emma

Ställ en fråga vettja!

Nämen nu tycker jag att bli kör en omgång frågestund. Har du någon fråga på lut? Släng ut frågan i kommentarsfältet nedan (eller skicka ett mejl till emma@emmasvintage.se). Du får fråga precis vad du vill, så ska jag försöka svara efter bästa förmåga.
Första batchen svar kommer imorgon kväll.
Kram!

Latdagar på torpet

Pöh! Jag ligger så mycket efter i bloggandet. Vi kom ju tillbaka till Gotland för flera dagar sedan men det har varit fullt ståhej här med besök av min systers familj och sedan Johns familj, så jag har bara hunnit med en massa Värmland-bloggande. Så vintage.
Så svårt att hinna med på de där glufsande försvinnande lyxtimmarna om kvällen.

I dag for Johns familj och nu har vår lilla familj ett par dagar bara vi innan Fatima, Tommie, Isolde och Livia hälsar på. Sommarens sista besök, sedan stannar vi ytterligare en och en halv vecka och fyller dagarna med sista sommarsucken innan det är dags att återvända till Midsommarkransen.
De där mellandagarna, mellan besöken, är ofta fullproppade med städning, fixning, trädgård och loppis. Och så har jag stora visioner om att jag ska hinna blogga så in i vassen. Vi får se hur det blir med den saken.
Men låt oss börja med det här.
Lite latdagsbilder från torpet.

Det är torrt som ett kakao-paket här på Gotland, och vattenbristen är lika påtaglig som SMHI:s felaktiga prognoser. Det är ju himla härligt med full blown sol, men här längtar vi efter regn så vi kan fylla regntunnorna, hinkarna och de gamla mjölkkannorna som vi inhandlat på loppis. Allt vatten tar vi om hand så vi kan vattna grönsakslandet, kryddkrukor, pallkragar och perennrabatten. Vi blir allt mer uppfinningsrika i jakten om att omhänderta vatten måste jag säga. Potatis-koks-vatten går tillbaka till trädgårdslandet, bajsvatten från barnbad skänks till behövande växter och ska en bara göra en kiss så kan en ju passa på att göra den ute i sommarkvällen istället för att spola bort den.
Det är lite skralt på blomfronten här i torrhetens trädgård, men längs med vägkanterna prunkar det. Så jag tar med Majken ut och plockar korgen full med färg. Hon sitter oftast med en sax och klipper grässtrån medan jag går loss på blommorna. Genial arbetsfördelning.

Sedan jagar jag runt den här tokan bland hinkar och klematis. Hon växlar mellan att vara Nene (som hon kallar sig själv), monster, lejon, bebis och hund. Förvånade ofta jag går runt med en hund faktiskt. Senast på Visbys gator. Hunden går på alla fyra, med tungan ute och vill bli lockad på med ”kom då hunden, ja, kom då!”. Äter med fördel ur skål på marken.

Alla vattenslattar ifrån köket får i första hand tomaterna och den här stolta saken. John har satt den intill trappan och enligt anvisningarna kan den bli tre meter hög. Hoppas nu innerligt att den trivs hos oss och vill vara kvar. 

Vid 10-snåret brukar vi fika loss av vad som finns hemma. Barnen vaknar ju vid fem-sex, så vid tio börjar magen kurra lite lätt både på liten och på stor. 

Och jag då? Ja, här ser ni avdelningen för brutna armar. Saker jag kan göra: rensa ogräs med en hand. Saker jag inte kan göra själv: Sätta upp mitt hår (som kanske synes).

Sovtofs since början av juli.
Ps. Notera att jag sportar Michael Jackson-handsken. 

Jag kan inte heller diska eller byta blöja med min brutna arm (ohnooooo), men jag kan härja på rätt bra med de här två. De har blivit fenor på att hoppa upp på min friska del och bli omkringburna.

Efter ett år känns det verkligen som vi lärt känna det här stället. Och börjat älska det på riktigt. Herregud vilken berg-och-dalbana det varit med vattenläckor, frusna rör, pajad varmvattenberedare, tvestjärtsbesök (innan vi tätade fönstrena), pump i källaren för att bli kvitt den begynnande kräftdammen och små men viktiga renoveringar. Sakta men säkert känns det som torpet börjar acceptera oss <3

Sista sucken av Värmland

Rubriken låter som namnet på en roman, men får istället bli sista inlägget från Värmlandshänget (snart ska vi ge oss i kast med den riktiga godbiten, Gotland (här är jag ju just nu)). Men innan vi kastade loss Destination Gotland så bjur jag in er på våffelkalas. Bodil fyllde ju ett år den 9 juli och det firades i dagarna tre.

Jag är ju svag för kalas, så jag passar på när det fylls år. Och vem vill inte fira den här gladfisen?

Så vi bjöd in min familj på våffelfest.

Gaaanska uppskattat.  

Min pappa anlände först, så han fick vara med på bild. Sedan urartade ju allt (som det gör med två små barn i syltgräddland strax innan lunchtuppluren), så kameran ställdes därhän för att undvika ytterliga teknikhaveri. Mitt i allt detta anlände min mamma, syster, min svåger och deras lilla barn Zea (som jag alltså inte har någon bild på av förklarliga själ). 

Som en liten extra sockertouch denna dag bjöd jag in släkten (mormor, moster, kusin, kusinbarn och hela fadderuttan) på det här samma eftermiddag.

Sedan gick vi ut för att upptäcka skogen. Majkens första möte skulle jag tro.
Midsommarkransens fauna är skral i jämförelse med en djup Värmlandsskog och skit under naglarna, småkryp och skogsäventyr vill jag ge henne.

När hon var bebis plockade vi kantareller med Majken i bärsele, men det räknas liksom inte. Den här gången klivade hon ut och upptäckte ALLT. Vid blotta åsynen av ormbunkarna utbrast hon ”ply” och trodde hon kommit till en paraplyplantering. Sedan stod hon där och låtsades att hon var Totoro och regnet smattrade, trots att det var torrt som en bearnaise i pulverform.

Efter en vecka i det enorma (och vackra) huset var det dags att städa ur. Om vi fått god motion bara av att leva i ett stort hus så var städningen ett maratonlopp. John marade mest, det ska erkännas, men bara att plocka undan efter sig på ENROMA ytor? Pjuu.
Hemma i stan behöver en ju bara ta ett djupt andetag så är damsugningen klar liksom.

Med huset städat och klart, så var det dags att säga hej då och adjö till lånekatten Winston.

De här två hade verkligen funnit varandra och vi insåg att vi måste ha katt. Ja, jag vet, jag har skrivit det förut så snart måste vi göra något åt detta, right?

Somrig yoghurtlyx + megaenkelt DIY

emmasvintage.se i samarbete med Yoggi

Vi är några morgonpigga ena. Eller ja, i alla fall 75% av denna familj (ej jag). Så i arla morgonstund äter vi frukost inne i köket, för att sedan vid 09:30-snåret fika tillsammans. Vissa har då inte kommit ur morgonrocken ännu, och tänker så inte göra än på ett par timmar.

Till fikorna brukar vi leta oss ut i trädgården, till äppelträdet, och smaka på sommaren.
Och passande nog så hörde Yoggi av sig och frågade om vi ville testa lite yoghurt, gjord på svensk mjölk och färska bär, till sommarfikat. Och det vill vi ju så klart.
Kunde till och med lura i de små liven att det var glass (hehe).
Funderar nu på om jag ska ta det hela ett steg längre och frysa in yoghurten för att presentera konceptet ytterligare …

Vi avnjöt skogsbär, hallon och jordgubb och smultron.  Sommar på burk.  Och lite färska jordgubbar också …

Grannkatten ville också vara med, men gömde sig bakom luktärten. 

Efter fikat fick smultron & jordgubbspaketet konvertera till hem för katten. Här går ingenting till spillo. Jag gjorde en liten tidning till katten också, så hen kan ha koll på världsläget. Mycket med Trump nu. Katten är upprörd.

Kattens hem, aka burken, är klädd i blommigt papper från Vintagefabriken och efter kidsen har lekt klart med den (antalet lekar som handlar om att fylla och plocka ur olika former av burkar är oändlig) ska nog burken få bli pennställ till Majkens ritpennor.
Eller kruka till en stickling. Eller vas till en bukett blommor. Eller förvaring för Bodils alla stenar …


Åberg, sommarkvällar och självförsörjande minnen

När vi var i Värmland spenderade vi kvällarna så här. Tillsammans med vår vän Åberg, med utsikt över åkrar, ängar och sjön Gapern.

Sparka grus framför oss, prata om livet, leta efter syrs-sång (var är syrsorna i år?) och …

… liksom suga i oss sommarkväll. Efter det här härjåret så behöver jag det här. Liksom kalibrera om hela själen och kroppen och komma igen, upp och i balans.

Jag bloggade med den här utsikten. Älskar det där kvällshänget, när alla sitter med sitt, munnen går utan tanke och en avhandlar vardagsstrunt och livsomvälvande avgöranden om vartannat.

Och när det är läggdags så går en inte alls till sängs utan piper ut i daggen för att bara fånga en liten, liten sekund till som en ska ha att titta på i kallaste november och träligaste mars. Utslitna klyschor som att ”ladda batterierna” under semestern handlar om att ladda kameran full för min del. Så att jag kan få försvinna in i det här sedan, när höstblåsor kommer, barn skriker och en stöter på tråkpatrull. Recharge:a skiten ur mitt eget liv.
En skulle kunna säga att jag är självförsörjande.

Baddräktspremiär, barnkalas och ett kärt återseende

Spring-i-benen-morgon, baddräktspremiär och mjukt daggbehandlat gräs under fötterna. Bästa starten på en lördag.

Lägg till en morfar vars ben en kan måtta och slänga sig runt och kikskrattet är komplett.

Vid lunch ramlade ett gäng vänner in på jordgubbskalas.

Vår lilla portabla matkvarn Bodil skulle ju firas. Hela ett år!  Lilla, älskade härjbarn.

Barnbord till vänster och kompisbort till höger.

Min kompis Åberg hade kuskat från Göteborg till Värmland för att pricka in några semesterdagar tillsammans med oss och bo över i det stora huset.

Med sig hade hon sin lille Benjamin. De här två, Majken och Benjamin, är jämngamla och hade inte setts på ett år. Ett kärt återseende.

När alla vänner pipit hem till sig traskade vi över till mormor och morfar och klädde ansiktet i vallmo …

… och hängde med Ellen och lillkusin Zea.

De här tre leker så himla fint så en blir rörd. Bodil är ju fortfarande lite ett-års-trubbig i sina kärleksförklaringar, men Majken är helt betagen av Zea. Såg gulligt.

När kvällen kom bestämde sig Majken för att plocka några pioner ur mormors rabatt.

Vi kan kalla denna bild för: slakt.

Fortsatte slåtterturnén genom mormors trädgård. Förbi glashuset, rosorna och till smultronställe efter smultronställe.

Med sig hade hon Åberg och Benjamin <3

Efter en sölig grillmiddag hemma hos mormor och morfar pep vi hem till vår låna-hus för att lägga barn. Sedan sjönk vi ner vid köksbordet, pratade, instagrammade och tittade på utsikten. Kan man bli mätt på sådana här vyer? Jag bara undrar.

Innan jag gick och lade mig intill lånekatten Winston i vårt lånehus, trippade jag ut i trädgården, tassade genom daggen och tog en bild på den sagolika branddammen som ligger intill huset. Näckrosor och liten bro.

Pioner i drömkök, lupinpromenad och huset vi bodde i …

Porslinsho, pinnstolar, gamla vågar, duvblå köksluckor och rosa pioner. Det bästa av juli och gammal charm, samlat i kommuns finaste hus och drömkök (om du frågar mig).
Huset tillhör min kusin Malin och ligger längs en lummig väg, bredvid mitt barndomshem och nästgårds med min moster. En liten Bullerby mitt i Värmland. Min bästa plats (jämte torpet på Gotland så klart).
Det gamla, stora huset har genomgått en förvandling från min mamma Märtas välskötta barndomshem, via restaurangverksamhet med cowboy-tema, till … det här.
Min kusin köpte tillbaka huset in i släkten och har skrapat fram den gamla charmen in i minsta detalj.

Kusinvitamin pep på semester precis när jag, John, Majken och Bodil anlände till Värmland så vi stod i givakt för att agera husvakt åt hennes underbara hus. Och fick en katt och kanin på köpet.
Så vi lajvade snajsigt herrgårdsliv och plockade in pioner från mammas trädgård (snodde dem när hon inte såg och pep över till ”mitt” hus, hehehe). 

Varje morgon började med ett besök hos min snällmoster och hennes höns …

… För att fortsätta längs med den lupinfyllda bekantvägen. Här har en ju ramlat på cykel i rullgruset, blivit vettskrämd av en huggorm, kört moped långt innan lovlig ålder och samlat kantareller i väggrenen ett par gånger.

Den här taggade sötsaken spatserade fram med en väldig fart. Så. Taggad. 

Alltid med armarna upp och sprättande ben. Är så rädd att sluta minnas hennes gulliga 1-årsgång så jag filmar som om livet var en dokusåpa. 

Här är huset!

Fint som snus.

Sedan hem till mormor Märta och leka lite. Som hon pratar om mormor Märta. Och hästbajs. Gärna i kombination.

Efter mormorbesök återvände vi till kusinhuset, badade de här små och föll sedan raklånga ner i semesterbädden.

God morgon från torpet

torp Gotland emmasvintage sovrum

God morgon från torpet, sovrummet och sängen.
Här vaknar vi i arla morgonstund för att utbyta lite rummel i lakanen innan det blir dags att gå ner i köket för frukost. Bodil och Majken intar sängen som det vore en simbassäng, medan jag och John jonglerar barn och kastar in dem till mitten när de slänger sig över sängkanten.
Majken sover ofta mellan mig och John och lilla Bodil sussar i det egenhändigt ihopsnofsade cibbet där till vänster. Men på morgonen möts vi här – i mitten av spetsstöket.

Ps. Vad tycks om det nya bäddsetet? Hittade det på Ellos.se och föll pladask.