Jag tänker alltid att jag är så väl förberedd den 1 april, att jag inte kommer att lita på något som sägs. Men icke. Jag föll dit i år igen.
Denna gång av min syster Ellen som lurade mig. Vilket i och för sig inte är så konstigt, för hälften av allt hon säger till mig är ironi eller lur. Det gör det hela ännu mer … enerverande.
Hon ringde upp mig för någon timme sedan och sa att hon och hennes man Christer ska kolla på lägenhet söder om Söder, där jag och John bor. “Vi har tröttnat på Kungsholmen, vi vill ut utanför tullarna”. Under en halv sekund lyckades min hjärna med följande konststycke: göra en frivolt, korka upp champagne, planera morgonpromenader, långfrukostar, komma-över-på-varm-choklad-dejter och kluckskratt i något trapphus någonstans. En syster dörridörr. Den där systern som känner mig som ingen annan gör. Som förstår varje rörelse och varje osagt ord. Den där systern som jag alltid vill ha nära.
En halv sekund.
Sedan insåg jag att min kära syster spelade på min allra svagaste sträng när hon lurades. Jag som kallas fårkatten av mina vänner för att jag vill ha alla samlade nära. Som blir orolig när någon är lite längre bort än någon annan. Om det så är avståndet på de fyra kilometer mellan Kungsholmen (där syrran bor) och Midsommarkransen (där jag bor).
Vi låter min reaktion på när jag avslöjar luret vara osagt här, men om vi säger så här. Det var inte vackert. Mycket stånkande och stönande. Och svidande fårkattshjärta.
Genialt rent objektivt. Extremt irriterande rent systerivt.
Men hatten av för att hon lyckades. Igen.

Har du blivit lurad i dag? Säg ja, snälla.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!