I lördags gick jag och John upp i ottan, klädde på oss varma tröjor och gjorde oss redo för en viktig lördag. Det första viktiga vi gjorde denna dag var att åka pulka ner för junikullen i Midsommarkransen, tillsammans med ett stycke familj: Fatima, Tommie, Isolde och Livia. Tyvärr fick kameran ligga hemma på laddning just under pulkaåkningen, men jag har lovat Isolde att vi ska åka pulka snart igen och då ska härjet minsann plåtas.

När vi pulkat ner för backen, tjutit av magpirr och druckit varm choklad begav vi oss in till Södermalm – för dagens andra viktiga. Manifestation mot sexuellt våld – för samtycke, på Medborgarplatsen.

Fatima och Isolde.

Det var isande kallt ute. Men det kändes enormt viktigt att vara där. Jag är inte mycket för att bara trycka slentrian-“gilla” på random grejer för att visa var jag står. För mig är det viktigt att gå ut, ställa mig på ett torg, visa mitt stöd och säga att nä, vet ni vad, vi är många här som tycker att det här är viktigt, så lyssna på oss.

Och säga att alla ska ha samma chanser i livet, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller klädsel. Så det så.

Efter manifestationen drack vi varmt kaffe och åt godsaker på Vurma vid Nytorget. Värmde frusna tår innanför igenimmade fönster.

Vid skymningen sa jag “well, well” (Isolde repeterade efter mig), vi tog på oss alla lager sticktröjor igen och sedan vinkade vi hejdå till familjen. Snön dinglade ner över Södermalm, alla näsor var röda och trottoarens medpassagerare halkade ömsom vänster, ömsom höger. Det var isande kallt, men ändå kändes det lite varmt på något vis. Så där varmt som det bara kan kännas när 3 000 människor samlas på en plats för att försöka göra världen lite bättre.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!