Augustibad och barnlängt

Sommarens sista besök är över och vännerna Fatima, Tommie och deras barn Isolde och Livia har åkte hem. Det känns så himla … tomt.
Älskar när det är full fart på torpet, stolarna fylls och det babblas i ett JAS 39 gripen-hög ljudnivå (och fart). Nu ska vi ta vara på de sista dagarna här, innan vi ska återvända till Stockholm och ett nytt liv.
Den 21:e augusti lämnar vi torpet för några veckor, sedan väntar tio dagar hemma innan inskolning av förskola börjar. Ett ny vardag med hämtningar, lämningar och jobb.

Det känns så konstigt att båda barnen ska börja förskolan och att jag och John ska börja jobba full tid efter att ha varit föräldralediga i en smärre evighet.
Jag har inte jobbat full tid sedan februari 2015 (en månad innan Majken kom) och nu är det back to work, fullklottrade idéblock och brinnande roliga projekt.
Majken och Bodil kommer börja på samma avdelning på förskolan, men eftersom Bodil är så liten (13 månader) så kommer vi pröva oss fram i en lunk som passar henne. Vi funderar på att börja hämta barnen efter lunchvilan och sedan trappa upp gradvis.

Jag längtar så galet mycket efter att börja jobba mer (mysig föräldraledighet i all ära, men jobb är en tio gånger lättare uppgift tycker jag) och har så mycket spännande projekt som jag vill sätta i gång med, men kommer längta ihjäl mig efter de där små två som nu sitter där och plaskar.
Det är ju totalt kaos varje dag, men så fort det infinner sig några sekunders harmoni så glöms all svett, stortjut och alla tålamodspröviningar bort, jag pussar runda kinder och funderar över exakt hur många fler barn en kan ha.
Sedan dunkar Bodil en hink i Majkens huvud och ordet harmoni suddas ut ur Nationalencyklopedin ordlista.

Men alltså.
Hur ska jag klara mig utan att få höra Majkens babbel hela dagarna? Hennes eviga prat om ”JÄTTESTOOOJ BAJSKOO” och när hon går in för att vara en hund, äta som en hund och dregla … som en hund.  Se Bodils sprättande gång och gapande sattygsminer och mitt bästa: tjuvtitta in i sovrummet när Bodil precis har vaknat i sin säng, se hur hon kryper upp till Majken och sedan kan sitta i en evighet och klappa på hennes lockiga sömntröttshuvud, längtande efter lek med syster.
Gullungar <3

ommentarer på “Augustibad och barnlängt

  1. Åh Emma. Så fint du skriver. Min livmoder ger ifrån sig små tysta skrik varje dag efter en liten en.
    Det känns som att stå på 10:an i badhallen. Hoppa hoppa hoppa hoppa. Vågar inte. Bara hoppa. Varför hoppar jag bara inte istället för att sönderanalysera hur hela min existens skulle se ut med en liten på min arm.

    Aja, en dag ett liv.

    • Asch, det är bara att tuta och köra och se om det blir något. Det är lite som en TV-serie att ha barn – ett nytt avsnitt varje dag.

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*