Lyssna på mig i podden ”Källan”

img_8074_5564c6a0ddf2b3751780d495

På grund av post-graviditet-förvirring och allmän (om än tillfällig) svårighet att uttrycka mig i tal (förutom mina allround-ord schubilubi, snofsigrejs och jox som jag svänger med) brukar jag tacka nej till podcasts.
Men när megatrevliga sammetsrösten Sandra/Atilio hör av sig med orden att det var många som hade önskat mig som gäst, ja, då säger en ju bara inte nej. Så är det ju bara. Så nu kan du lyssna på resultatet här: KÄLLAN AVSNITT 32. MED EMMA SUNDH

 

Marint med Majken i magen

Marin-dukning-Foto-Emily-Dahl-6

I varmaste augusti, precis när magen började puta, gjorde jag och Emily Dahl ett jobb tillsammans i Vinterviken. En dukning i marin skärgårdstil, med massa pyssel och smarta återbrukstips.

Resultatet, och massor av fina bilder som Emily har tagit, finns att se i Amelia Sommar som just nu finns ute i butik.

Marin-dukning-Foto-Emily-Dahl-1

De här bilderna betyder så mycket för mig. Vi hade planerat jobbet under sommaren och jag minns att jag tänkte att ”när vi plåtar det där jobbet, då vet jag”. Då vet jag om det där barnet vill stanna kvar i min mage.
Just där och då, någonstans i en kittlandet tanke om att våga tro, när förtvivlande oro gick över i nästan-inte-lika-förtvilande-oro (det var i detta snäva spann jag befann mig under första delen av graviditeten) som jag pustade ut. En aning. Jag hade precis passerat det magiska vecka 12 i graviditeten och jag vågade sakta hoppas att mars 2015 skulle bli den lyckligaste månaden i mitt liv, och inte den sorgligaste. Och nog blev den lycklig alltid.
Tänk att det ligger en mini-Majken där i magen!? En kan ju få svindel för mindre.

Home sweet home Värmland

IMG_0741

Sitter på morgontåget just nu.
Majken ligger och sussar i sin hårdlift till det sövande tågljudet, medan jag och John dricker kaffe och äter medhavda smörgåsar.
Vi är på väg till Värmland. Hem. Till katten Sockan, mina föräldrar, ängsvidder och blommande äppelträd. Landet. Som jag har längtat.
När Majken låg i magen längtade jag precis efter det här. Det var en av mina målbilder. Tankar som tog mig framåt. Att få ta med den där nya människan hem till Värmland, gå vanevägar fram, strosa runt i bekanta dofter och höra ljudet av ingenting. Dessutom ska hon få träffa släkten (gammalmormor som är så taggad!) och få gosa med en katt (viktigt för en kattmänniska som jag).
Och nu är vi på väg! Nyp i armen!

IMG_5470 IMG_0890 IMG_0118 IMG_0719 IMG_0197

IMG_5158-2IMG_0901 IMG_0884 IMG_0192-2  IMG_0437

IMG_5344

Den här känslan.

vintage hairstyles

Kolla vad som damp ner i brevinkastet häromdagen!?
Den amerikanska editionen av boken Vintagefrisyrer som jag skapat tillsammans med Sarah Wing/Retroella och Martina Ankarfyr. Och jojomänsan, på omslaget ligger jag och latar mig på en båt. Jag ska lata mig hela vägen över Atlanten och därefter i amerikanska bokhandlar. Det ni!

Den amerikanska versionen, Vintage hairstyles, släpps på andra sidan Atlanten hösten 2015.

Q&A: Vänskap, gul regnjacka, rosa gardiner och en drös Maui-tips

Halloj! Det bara rullar in frågor i kommentarsfält och via mejl, hurra så roligt! Här nedan svarar jag på några av de frågor som kommit in, fler svar kommer inom kort. Har du en fråga är det bara att ställa den i kommentarsfältet.
Stora kramar
emmaRom emmas vintage

Q: ÄLSKAR dina runda solbrillor. Vart hittar jag likadana?
Johanna
A: Mina runda solglasögon kommer från Monki, kostar en hunka och sitter perfekt på nästippen.
gravid

Q: Hej Emma! Grattis till Majken ännu en gång. Här kommer en liten fråga. Hur ska man hantera negativa människor? Har en vän. Otroligt rolig när vi träffades men det har bara gått utför. Nu beter hon sig som en ung kvinna mitt i puberteten. Korta svar, konstiga blickar, lång utläggningar om varför saker aldrig är bra. Och jag har alltid varit positiv, försökt i alla fall. Det är något jag är uppväxt med. Att se det från den ljusa sidan. Men jag står inte ut. Hur har du hanterat vänner som är negativa?
Bella
A: Hej Bella och tusen tack för dina fina ord! Hmm, tricky fråga alltså. För jag är lite som du. Obotlig optimist som KBT:ar mig genom vardagen från mörkt till ljust. Målar slarvigt tankarna i solgult istället för att leta efter skit i hörnen. Tyvärr är det ju som så att optimister är något av en energitjuvs bästa vän. Tänk dig själv, en söt läsk som aldrig tar slut. Slurp, slurp. Ett tacksamt offer för energitjuvar som suger ut allt tivoli och lämnar ett kalhygge efter sig.
Och vet du vad? Man behöver faktiskt inte ta det. Ta andra människors dåliga humör och negativa tankar.

För några år sedan var det några ytliga bekantskaper som (oberoende av varandra) ville ge lite ”konstruktiv kritik”. Läs: De ville förändra mitt sätt att vara (som passade dem bättre). Kontentan? Jag blev ett ihopplock av andra människors önskemål. Säkert himla praktiskt för dem, med en skräddarsydd vän, men fan vad det skavde i kroppen min. Det var ju inte … jag.
Så berättade jag om detta skav för en vän och då sa hon ”men Emma, du är ju underbar. Skit i dem och häng med mig i stället. För jag tycker om dig. Just the way you are” (Bridget Jones var inte så pjåkig trots allt). Och sådana där meningar borde en ju fan i mig spika upp på väggen, tatuera in i handflatan och omformulera till godis. Och äta upp.

Fuck it, här är jag och jag är så här. Med fel, brister och en massa kul. Take it och leave it.
Vill de inte vara med i min cocktail så är det välkomna att sondera vänskapsterrängen utanför Casa Sundh.
För så är det ju någonstans. Ibland ska man bara inte vara vänner. Matchen funkar inte. Kanske har man dansat sommargator fram, haft skitkul och lovat varandra evig trohet. Men så har en kommit in på varsinna avtagsvägar och hittar inte tillbaka till det där pirret där vänskapen mår bra. Där ekvationen går jämt ut. Det är sorgligt så klart, men en destruktiv vänskap är inget alternativ. Så är det bara.
Det jag försöker surra mig fram till är att matchen kanske inte funkar. Du kanske ska omge dig med människor som lyfter dig istället för att drar ner dig i gyttjebadet av evighetsklag. Och din vän kanske ska omge sig med personer som stämmer in i klagosången. De kan starta en kör. Skönt för alla parter.
För det är just vad vänskap är, en relation där man mår bra, känner sig stark, ger styrka, blir lyft, lyfter, älskar och älskar sig själv. Inte det motsatta. Det är något annat det.

Är det en ytligt bekant så tycker jag bara att du ska vända på klacken och gå åt andra hållet. Du har ingen skyldighet att stanna, lyssna och må dålig efteråt. Faktiskt.
Är det en nära vän, vars beteende (som du beskriver) bara gått utför, ja, då tycker jag att du ska fråga om det är något underliggande som skaver. Varför denna klagosång? Det kan vara bra att sätta ord på klaget, negativiteten och utsugandet. Många gånger vet ju människor inte om när de slukar energi.
För att inte tala om: Berätta hur du känner när denna buffé av misspepp dukas upp framför dig. ”När du svarar kort så tror jag att du är arg på mig, vilket gör att jag rannsakar mig själv. Det suger så enormt mycket energi att försöka tyda vad det är du vill”. Kanske har personen i fråga ett superbra svar som du kan lägga under kategorin ”hon är som hon är och det är cool” eller så har hon bara en tillfällig dipp? Vänskap är trots allt en relation som vilken annan. Ibland behöver man prata om den, sätta ord på saker som skaver och hitta lösningar – tillsammans. Korta svar och konstiga blickar är faktiskt inte okej om man inte råkar ha ransonering av ord. Det skapar osäkerhet, frågor och tvivel. Och det är ingredienser som inte hör hemma i en hälsosam vänskap tycker jag.
Självklart är livet bajs, piss och rinnande diarée ibland – som med all rätt kan tonsättas med klagosång – men det finns gränser. Både för hur mycket en får klaga (utan att göra något åt saken) men också hur mycket klag en orkar lyssna på. Det är ju inte en one way-upplevelse. Man är två i en relation.

Jag tycker att du ska dra öronen åt dig ifall du lämnar en dejt med en konstig magkänsla där du ifrågasätter dig själv, din person, ditt sätt att vara och vad du sa. Då kanske er vänskap slukar mer än vad den ger? Kanske behöver du en paus från personen i fråga? Omge dig med vänner som gillar din optimistiska cocktail helt enkelt, istället för någon som fokuserar på allt som är fel.
Stort lycka till och hoppas att det löser sig.
Kram emma

IMG_4549

Q: Emma – var har du köpt regnjackan? Så snygg!
Frida
A: Ett stycke gul regnjacka har jag köpt på Zalandos herravdelning! Hur fin som helst om jag får säga det själv.

blommig klänning by emmas vintage

Q: Hey! En liten fråga nu när jag flyttar till en mindre lägenhet, när du förvarar kläder på vinden, har du dem i kartonger eller lufttäta påsar? Doftar ju ofta lite unket i sådana utrymmen så undrar hur du löser det?
Taaack på förhand/ Malin
A: Halloj Malin! Mina kläder förvarar jag i lufttäta påsar, mest för att undvika skadedjur som gärna kalasar på kläder. De mest omåttliga förvarar jag hängandes (i klädpåsar) och resten i påsar med dragkedja. Lycka till!
Kram emma

IMG_36142IMG_2643

Q: Jag åker till maui om knappt tre veckor, har du kanske typ tre snabba top of mind-tips att dela??? har läst dina maui-inlägg såklart men frågar ändå om du har något annat specifikt eller hemligt. puss!
Vicky
A: Hej underbara Vicky och alltså avundsjukan över Maui-besöket. Vi ballade ju ur på Maui, sladdade runt i en convertible Mustang och hade ananaser på huvudet. Kortfattad reseguide, hahaha. Mina bästa Maui-tips är:
1. Bo i Napili, exempelvis Napili Shores Resort. Bästa stället enligt oss.
IMG_2765
2. Häng på stranden i Kaanapali, bodysurfa upp på stranden och gå därefter fem meter och beställ in en drink. Avnjut under bastparasoll och titta samtidigt på valarna som sprutar luft längre ut i havet.

IMG_1919-2
3. Se solnedgången – och surfarna – i Paia.

IMG_1832
4. Ta en tur på Hana highway, upp i regnskogen. Bada under ett vattenfall och låtsas att du är med i en 80-talsaffisch.
5. Är du äventyrslysten och icke höjdrädd, åk upp på vulkanen Haleakala.

IMG_3137
6. Häng på Big beach, ät mat från foodtrucks, bada i havet och surfa på vågorna.

IMG_3598-2
7. Köp färsk frukt – mangos och ananas – på Olowalu Juice Stand på Lahaina highway.

IMG_1307 MG_9546 IMG_0787 IMG_669311 IMG_5990-2

Q: Har precis hittat din blogg av en slump och tycker du skriver fint och publicerar fantastiska bilder!
Skulle gärna veta mer om dig (sånt som man vet om man läst bloggen länge, men som jag missat…) Vart bor ni (kanske lite hemma-hos bilder)? Hur och när väcktes ditt intresse för vintage? Vad jobbar du med (förutom bloggen)? Hur kom ni fram till namnet Majken? Vilka är dina favoritbloggar? osv…

Vi har också delat lika på föräldrarledigheten. Jag får ofta frågan ‘Men hur går det för din sambo, funkar det bra att han är hemma?’ Ja, det är klart det går bra, han är världens bästa pappa till våra barn! Ingen har någonsin ställt den frågan till min sambo om hur det går för mig… Så vi är ett tag ifrån att vara ett jämnställt samhälle. Jag hade inte velat skaffa barn med någon som inte tar samma ansvar som mig. Jag förstår att alla inte kan dela helt lika (jobbsituation, ekonomiskt, kan vara svårt om man har ett eget företag) men alla bör ta sitt ansvar, har fått så många dåliga bortförklaringar på varför pappan inte är hemma lika länge… Vill man så kan man ta några månader, eller kanske jobba 90% och hämta barnen efter lunch en dag i veckan för att umgås utan deras mor (detta behövs!). Ingen arbetsgivare är så hård att det inte funkar, då bör man söka ett bättre jobb.

Vi kom in på det jobbiga ämnet i mammagruppen en gång, vad skulle hända om vi blev långtidssjuka eller gick bort. Flera av mammorna sa att de inte litade på att deras sambo kunde ta hand om deras gemensamma barn?!?! Hur kan man skaffa ett och sen fler barn med någon då?

Så, då fick jag skriva av mig lite om föräldrarskap :) Det jag vill säga är att bra att ni delar lika! och du får gärna skriva mycket om hur det fungerar! och hur ni löser olika situationer!
Emma

A: Hej Emma och välkommen hit. Angående föräldrarledighet så inser jag att både jag och John har ett guldläge eftersom vi båda kan arbeta hemifrån och har flexibla jobb. Det är en lyx som inte alla har. Det ska man komma ihåg.
För oss funkar det optimalt eftersom jag är frilans och John jobbar med tidsbestämt projekt. Vi jobbar varannan dag och är hemma med Majken varannan. Ofta jobbar någon av oss hemifrån, vilket gör att vi kan hjälpas åt och kan dela första leendet, jollret och en rolig min. Det är fantastiskt. Och en lyx, det är jag fullt medveten om. Det är litet hattigt att jobba varannan dag, men det funkar. För oss. Givetvis kan jag kasta avundsjuka blickar åt människor som är hemma 100% och fullständigt kan hänge sig. Det vore grejer det!
Alla får göra som de vill, vad som passar dem och vad de trivs med. Inget alternativ är sämre än det andra och de som är hemma 100% är inte automatiskt mindre jämställda, på samma sätt som pappor som inte är hemma är sämre pappor. Dygnet har 24 timmar, och det är ju inte som så att man slutar vara förälder efter klockan 17, stänger dörren och går hem. Så om man är hemma dagtid 100% kan den andra parten ta kvällspasset, eller ta det största ansvaret under helgerna. Man kan dela på olika sätt. Det låter däremot sorgligt att personerna i din föräldrargrupp inte litar på att deras partner kan ta hand om barnet om något skulle hända dem. Där tror jag att det är viktigt att släppa in den andra partnern, låta den hitta sina egna rutiner och sätt. Just det där kämpar jag och John med varje dag när Majken skriker. Båda har en teori om varför hon skriker och båda har lika stor del kärlek och känslor med i det hela, vilket gör det hela svårare. Det viktiga, oavsett hur mycket föräldrarledig man är, är att man känner sig som ett team tycker jag.
Däremot så önskar att det blev mer jämlikt i synen på föräldrarledighet. Att det vore lika självklart för människor att John ska vara hemma, som det är att jag är hemma. Folk vänder sig ofta till mig och frågar hur det är att vara föräldrarledig. Inte konstigt, för det är så som det ofta ser ut i samhället.
När jag gav mig i väg på jobbmöten efter en månad möttes jag av ett hav av ”JOBBAR DU REDAN? VAR ÄR DITT BARN?. Svaret är enkelt. Barnet har en pappa. Och ja, det var ju ingen från frågade John vad fasen han gjorde på jobbet efter att Majken hade kommit till världen. När jag möttes av de där tveksamma ”jobbar du redan”-frågorna (som ofta följs av ett ”själv var jag inte utanför dörren på ett halvår”) så känner jag mig ofta rätt fesen som mamma. En massa borden knackar på prestations-axeln och påminner mig om att jag nog borde låsa in mig med mitt barn och slänga nyckeln. SOM jag har gråtit över det där, känslan av att vara en dålig mamma till min älskade unge. Men då påminner John mig om att när jag kuskar ut och jobbar, så får ju han vara med Majken. Om jag var hemma 100% så skulle han inte kunna vara det, och det har han ju rätt i. Då torkar tårarna ganska snabbt, men det är galet vad samhällets förväntningar gör med oss.
Nu till din andra fråga.
Och lite kort om mig. Jag är uppvuxen långt ute på landet i Värmland, älskar katter och att odla, pyssla och loppisfynda. Brinner för miljön, drömmer om ett torp på landet och  önskar att alla bilar var nedgrävda i tunnlar (= alla städer var bilfria). Sedan 10 år tillbaka jobbar jag som journalist. Genom åren har jag jobbat på Vecko-Revyn, GLAMOUR och Damernas Värld, släppt två böcker och startat två företag (mitt eget frilansföretag och även det kreativa kollektivet Vintagefabriken). Jag bor med min partner John och vår Majken i en två:a i Gamla Midsommarkransen, Stockholm, i samma trappuppgång som min vän/kollega/partner in crime Lollo!
Förutom bloggen jobbar jag som stylist, journalist och bland hoppar jag även in som redaktör på tidningar. Föreläser gör jag också.
Namnet Majken. Ja du, bra fråga. Både jag och John gillade namnet, plus att hon har namnsdag på Johns födelsedag (SOM ÄR I DAG, HURRA!). När vi dryftade våra namnidéer för vår barnmorska (som vi gillar) så sa hon ”Ni ser ut att ha ett barn som heter Majken” och då stod det klart.
Angående mina favoritbloggar så har jag en del drös. Tant Johanna, DrömmaUnderbaraClara, Sandra Beijer, Silversaga, Isabelle Pedersen och så vidare och så vidare.
Några bilder från mitt hem ser du ovan. Vill du ha fler? Ska jag kanske göra ett inlägg om min lägenhet?
Kramar emma

IMG_3110

vintagefabriken-kassa

Q: Har en fråga: era gardiner på Vintagefabriken, vet du var de är ifrån? Har ni sytt själva, vilket material? Vill så gärna ha liknande i mitt sovrum.
Jenny
A: Halloj! Gardinerna på Vintagefabriken är uppsydda av skickliga Lollo. Tyget köpte vi på Textilcentrum i Sundbyberg. Vi frågade specifikt efter tyg med vackert fall som lämpar sig för draperier. Och det blev ju himla bra alltså.

IMG_0967

Q: 1. Är det nåt som du önskar att du visste/hade blivit informerad om innan du blev gravid som du skulle vilja berätta för oss läsare? Typ som jag som fick hemorojder och blev livrädd, och sen när jag snackade med mina vänner visade det sig att typ alla hade fått det efter förslossningen. Varför pratas det inte mer om sånt!
2. Saknar du gravidmagen nåt?
3. Har du tips på några roliga och intressanta bloggar (obs, behöver ej vara bebisbloggar/gravidbloggar)?
4. Hur tänker ni kring miljö och bebis. Blir ju mycket blöjor och skräp nu liksom, jag kan få rå ångest av det och försöker verkligen att inte konsumera i onödan!

Kram och ha en underbar första tid med bebben!

A: Tusen tack kära du! Jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan:
1. Ja, att amning kan ta tid, kräver tålamod och teknik (= ta hjälp!), att du blir en björnmamma (och tycker att obehagliga människor blir ÄNNU obehagligare), att du behöver lullas in i trygghet de första veckorna efter förlossningen och att när barnmorskan säger att det kan komma koagulerat blod efter förlossningen, så är det VERKLIGEN koagulerat (trodde att jag hade fått framfall och att min livmoder var på väg ut). Typ så.
2. Både ja och nej. Jag saknar det fantastiska i att det växer något i den. En väntar, drömmer och spekulerar, känner sparkar och hicka. Det är magiskt. Jag saknar också att det inger viss pondus, som att ”Här går jag runt och har något F A N T A S T I S K going on, så du kan säga hur mycket skit som helst, för jag bryr mig inte”. Lite så. Jag saknar den inte av anledningen att det är tungt och att Majken gör sig tusen gånger bättre i verkligheten än i fantasin.
3. Se svar ovan!
4. Ja, men jag håller med! Det är svårt. Men vi kompenserar med att köpa i stort sett allt begagnat (barnvagn, babysitter, babygym, skötbord, filtar och kläder), plus att vi bara köper ekologiska blöjor eller svanenmärkta. Vi har även skaffat tygblöjor där själva blöjan antingen går att tvätta alternativt kompostera. Vi har tyvärr inte kunnat använda dem ännu, eftersom Majkens navel inte växt ihop som den ska (och just dessa blöjor sitter precis på hennes navel), men vi tänkte köra på tygblöjor i sommar när vi är på landet.  Det blir fina fisken det!

Kom å kalasa!

inbjudan1

Hujedamig, skål och fanfarer! Nu på torsdag ställer jag och mina Vintagefabrikenkompisar till med dubbelkalas! Förutom att vi fyller 2 år (!) och så ställer vi till med releasefest för Tovelisas fina, nyutkomna målarbok.
Vill du ta med en vän och kalasa med oss nu på torsdag den 21 maj mellan kl 17-21? Fyll i formuläret nedan så drar vi två personer som bli inbjudna på vårens kanske finaste kalas (du måste vara 18 år för att komma just denna gång).

Kvällen till ära festar vi till med specialerbjudanden i butiken, tipsrunda med fina priser, en målarhörna och mycket mer.  Hoppas vi ses bland drinkar och pastellgodis!




Spetsklänning och lockar i håret

IMG_4252

 

Här är den! Den rosa vintageklänningen med spets som jag hittade på Beyond retro häromsistens. Den är så befriande opraktisk och … underbar.
Perfekt kontrast till thä ål majti morgonrock som ofta blir uniform nuförtiden.
IMG_4232

Bär den tillsammans med skor från Swedish hasbeens, en gammal cremefärgad kofta och svala lockar i håret. IMG_4322

Drinkar och bebishäng!

IMG_4113

Mitt liv är fullt av konstraster.
En mix av det bästa av två världar.
Som att plocka blåbären ur Berry-yohurten och få pannkaka på torsdag UTAN att äta ärtsoppa innan.

Den första maj tog jag och John med Majken till Söder. Där skulle Majken påbörja sin politiska karriär genom att gå (nåja, rulla igenom) sitt allra första demonstrationståg.

IMG_4092

Men först ladda med mat på Mariatorget.
IMG_4111

Sedan, tåg! Vi gick sist i tåget, med alla andra barnvagnar. IMG_4135
Första maj avslutades med regnvått hår på Hornsgatan, tapas på Hornhuset och mys med bebisen. IMG_4155

Några dagar senare befann jag mig på Mariatorget igen. Men i ett annat ärende. Efter att ha hängt med Majken tillsammans med världens bästa föräldrargrupp, mötte jag upp en färdigjobbad John i tunnelbanan. Jag bytte bebis mot handväska och kamera, sedan pussades vi adjö-sakn-och-ses-snart.
Stod kvar på perrongen, med bubblande saknad i kroppen, när tunnelbanan mot Fruängen – med mina älsklingar i – swischade iväg. Jag borstade av den värsta saknaden och tog därefter trapporna upp till Mariatorget i två kliv.
IMG_4175

Rätade ut mitt rufsiga bebishängshår och slängde upp mig själv på Folkbaren. Där satt Fatima, Lisa, Frida och Nina.
Fatima har fått nytt jobb och det skulle ju firas …

IMG_4185

… med cava. Så klart. Det vill en INTE missa.

IMG_4180

Nina.

IMG_4191

Lollo ramlade in lite senare och var pagesnygg tillsammans med Lisa.  IMG_4200

Vi lusläste menyn, skålade för nya jobb, nykläckta bebisar och peppiga planer. IMG_4202

Åt gjorde vi också. IMG_3826

Från cava och middag på stan till … det här. Några dagar senare ramlade jag och Majken nämligen in hos Lollo. Det var min Majken-dag och den skulle spenderas med barnvagnsåk tillsammans med Lollo och lilla Gertrude.

IMG_3892Och som det skulle åkas.

Lollo rullade ut sin Chevrolet till barnvagn. Så mäktig i jämförelse med vår gnisslande Volvo 240 (Brio från 60-talet). Föga visste jag att jag också skulle ha en sådan här maffig barnvagn en vecka senare. IMG_3851

Gertrude var nöjd med retrogunget och var så gullig att jag gick sönder flera gånger om. IMG_3881

Lollo och Chevan. IMG_4414

Från mysigt barnvagnshäng med Lollo till cava och middag på Urban deli med de här godingarna. Carin och Anna! Vi jobbade tillsammans på Damernas Värld och nu bli de inte av med mig i första taget.
Carin tappade rösten dagen därpå, det säger en del om hur mycket vi måste avhandla varje gång vi ses.
IMG_4415IMG_4426

När vi var helt slut efter allt babbel, sörplade vi i oss sista cavan och sedan cyklade jag hemåt genom ett fredagsbubblande, väldoftande Södermalm. IMG_4466

Och mycket riktigt. Dagen därpå insåg jag att häggen stod i full blom. IMG_4487

Det var lördag och jag, John och Majken traskade ner till Vinterviken i regnet. Jag bjöd John på lunch på bästa barnvagnshänget, Winterviken, det dracks ett par liter kaffe och så pratade vi om ditten och datten medan gullungen sov bredvid oss i softliften. IMG_4501

Med kropparna fulla med bränsle gick vi ut i den nyduschade naturen. Det var så klorofylligt väldoftande. Som att varje knopp väntade på solstrimmas godkännande att fullkomligt explodera. IMG_4538

Invigde nya vrålåket och tog upp halva Vinterviken. BAM!

IMG_4526

Traskade hemåt via Aspudden, tog djupa andetag och insåg att ja, för ett år sedan gick vi molokna runt här och längtade efter … barn.