I torsdags slängde jag på mig fjädern, en lång svart klänning och satte en brosch i mitt Retroella-fixade hår (tack bästa Sarah!). Sedan tog jag min käre smoking-klädda man John under armen och for till Bio Rigoletto. Det var nämligen dags för något jag har väntat på i evigheter – premiären av av filmen “The Great Gatsby”.
Utanför Rigoletto stod den här skönheten.
Jag och John mötte upp Carin som jag jobbade med på Damernas Värld förut. Hon är en av mina favoriter därifrån.
Inne i foajén bjöds det på champagne och snittar. Det var hemskt flott.
I vimlet såg jag en stor pälsboa svassa förbi, och det var ju min före detta chef, Martina Bonnier, från Damernas Värld. Alltid lika elegant.
Efter att ha beundrat alla vackra gäster (jag kan ha stått med hakan nere vid knävecken, för alla var verkligen kittade i vackraste 1920-talsstil), så satte vi oss till rätta inne i biosalongen. Filmen har ju fått lite blandade recensioner men jag var hänförd. Av estetiken och Leonardo Dicaprio. Den här versionen var en härlig, knallig kontrast till den svala 70-tals-Gatsbyn med Robert Redford och (öronbedövande) Mia Farrow.
Efter filmen slussades alla gäster med buss från Rigoletto till Grand Hotell. Det var lite som att åka på sightseeing. Förbi NK …
Och Operan och därefter Grand Hotel.
Det var ganska tydligt var entrén var om man säger så …
Grand hotells Vinterträdgård var omgjord till pompös och omåttligt elegant Gatsby-fest.
Det bjöds på buffé, champagne, snittar och …
Mängder av desserter.
Träffade den här damen i vimlet, i söt 20-talsstråhatt.
Min dejt för kvällen. Världens bästa människa.
Alldeles Gatsby-stinna svepte jag pälsboan runt axlarna och slängde min in i en taxi vid midnatt.
Swischade hem i den ljusa stan, hem till Kransen.






























































