Önskeinlägg: Min klimatpåverkan i siffror

God morgon på er!
Låt oss börja den här lördagen med önskeinlägg på temat miljö och klimat som ramlade in i går. Önskan var att jag skulle visa på mitt avtryck på miljön. Det kan ju inte komma mer lägligt än mitt i osande värmeböljan, i ett brinnande land och när södra Europa hotas med ”skräckvärme” som löpsedlarna skriker ut. Upp mot 50 grader varmt. Pöh. Och jag som lider och får hjärtklappning vid 34. Och för att inte tala om Earth Overshoot Day som inträffade den 1 augusti – dagen då världens befolkning (alltså du och jag) har förbrukat upp jordens resurser för i år. Det vi shoppar, förbrukar och äter from now on är är kredit. Eller nu ljög jag. För faktum är att vi i Sverige har levt på kredit sedan i våras, för vi konsumerar, reser och göttar oss så mycket i vårt rika land att vi passerat den linjen för länge sedan.

Vi lever på kredit och vi har inte så lång tid på oss innan det är för sent att vända skutan innan konsekvenserna är för stora. Vi har livets viktigaste deadline. Planen? Alla på jorden måste ändra sitt beteende. Jag också.
Forskare har larmat om nyckfullare väder kopplat till utsläpp i evigheter, samtidigt som vi människor flyger MER (det har väl inte undgått någon att flyg försämrar klimatet avsevärt, och att höghöjdseffekten gör att vi inte vet exakt hur dåligt flyget är för klimatet – egentligen. Vi vet bara att det är jädrigt dåligt. Men ändå kostar en resa tur- och retur lika mycket som att köpa en Rodebjer-klänning på rea (vilket i dag är en ny sorts valuta, Rodebjer-valutan).

Hur klimatsmart är jag då?
I mitt huvud är jag en miljövän av rang, men jag ska ärligt säga att jag har mina brister. Helt klart. Och nu ska vi kika på dem tänkte jag. Fläka ut mig.

Jag är lat, bekväm och glömmer. Men jag är ingen surgubbe i gamla galoscher som vägrar tro på forskning och ålar på mig när det viskas om att förändra mitt beteende. Jag VILL vara i framkant, fatta ratten, sätta tonen och skapa förändring. Inte sitta i baksätet och låta någon annan köra.
Men gör jag det då?
Med jämna mellanrum brukar jag testa mig på klimatkontot för att se hur jag ligger till, men nu har det kommit en fräsig snabbvariant från WWF, Klimatkakylatorn,  som jag såg någon tipsa om på Facebook, så vi kör den. Häng på!

Så här ser mitt boende ut.

Tyvärr har vi direktverkande el i vårt gamla hus, men vi har (åtminstone) miljömärkt el. Jag är nästan säker på att alla våra lampor är LED, men safe:ade med ett ”de flesta”.
Och handen på hjärtat kring att släcka lamporna: Jag är rätt dålig på det och släcker för det mesta, men kan lätt hamna i mysträsket med lampor tända lite varstans. Är ju mörkrädd, men är å andra sidan ännu räddare för vad som händer om vi skulle sabba den här planeten. Rymden är min absolut värsta grej att tänka på. Och ja, vi svävar ju boll i rymden som börjar få nog av vårt sätt att ta livet med extravagans.
I barnrummet har vi en lampa tänd om natten, men borde hitta något smartare när jag tänker på det. Förslag mottages tacksamt.

Återvinning är min bästa sport! ÄLSKAR att återvinna och har som mål att ha noll i soppåsen. Kanske om ett år när båda barnen är helt blöjfria. Får skynda på potträningen känns jag.
Önskar på riktigt att det fanns en sport som hette återvinning för jag skulle LÄTT ställa upp.

Nu kommer vi till maten. Vi äter ju vegetariskt hemma (men jag kan lyxa med skaldjur och kött om jag blir bjuden eller är på restaurang) och köper inte mat som färdats över halva jordklotet, som bananer. En och annan vattenmelon inhandlades under försommaren av ren och skär slentrian, men det måste ju vara urtypen av frukt som en köper som småbarnsförälder utan att fundera ett extra varv hur världsvan denna lilla boll faktiskt är.

Försöker köpa det mesta ekologiskt, som mjölk, ägg, potatis, yoghurt, smör, kryddor, pasta, sallad, frukt, halloumi och ost, men har några softspots. Som bröd till exempel. Förr så bakade både jag och John ganska mycket, och det skulle jag verkligen vilja komma igång med igen. Som terapi!
Matsvinnet skyller jag på barnen, men jag vet egentligen att jag är feschlig. Låter generöst John äta upp barnens rester och någon grej som stått i kylen i en vecka. Däremot så är jag ganska bra att ha koll på kylskåpet och gör en omelett på lite allt möjligt som håller på att bli dåligt. Men John är bättre på att äta ALLT. Han kan se en middag som en fullständig energipåfyllnad, medan jag är lite mer smaknörd och vill åt njutet.

Köpte en ny mobil i våras eftersom min gamla trotjänare inte kunde hålla batteritiden längre än en förmiddag och dessutom hängde sig Instagram – hela tiden. Kunde ta en timme att lägga upp en bild. Lite lätt stressande. Blir svårt när en – som jag – jobbar med mobilen hela tiden, lägger upp stories, bloggar och instagrammar. Sure, jag gör ju det så klart för nöjes skull, men det är också en del av mitt jobb.
Funderade på en Fairphone och försökte hitta en mobil i begagnat skick (fölk köper ju telefoner som om det vore lördagsgodis nu för tiden), men hittade ingen som passade. Och av ren bekvämlighet valde jag en Iphone eftersom jag kan den. Så det blev en ny mobil. Men det är väl just den där bekvämligheten som en måste utmana en aning för att hitta nya sätt att leva. 

Bil äger jag ingen, men jag hyr av en kompis under sommaren. I den här uträkningen har jag inte räknat med den, men längre ner kan du se ett resultat när en bil är med (eftersom jag de facto använde en).
Övrigt resande är nog medel skulle jag tro. Har nära till det mesta och cyklar till jobbet på Södemalm. Ska jag längre tar jag tåget.

Flyger inte, om det inte är kris. Och det är det ju sällan. Har inga släktingar eller kompisar som bor utomlands numera, så jag slipper den känslomässiga delen av resande. Men jag åker färja till Gotland, och som tur är kommer miljövänligare färjor inom kort. Färjorna fanns inte med i denna uträkning, men finns med på klimatkontot (och enligt den drar färjan inte lika mycket som flyget (och slipper höghöjdseffekten) . 

Köper ju (nästan) uteslutande vintage och secondhand när det gäller kläder och inredning, men skor är det ofta svårt. Har dock haft turen att hitta helt oanvända skor secondhand de senaste åren. Men pja, är svag för skor, så där har vi också en stor svaghet i klimathålet. Ongarnas skor köper jag på Tradera, de använder sina så kort.
Hygienartiklar och smink lägger jag inga kopiösa summor på, men försöker välja närproducerat, ekologiskt och hållbart. 

Inget nytt inhandlat, vad jag kan komma på i alla fall. Bara secondhand och vintage. 

Sport är ju inte min gren va, men internet är. Lägger (tyvärr) ganska mycket på internet eftersom det är mitt jobb.

Ja, nu är det ju lite svårt att säga eftersom jag köpte ett torp för tre år sedan och precis har flyttat till större lägenhet. Det blir många projekt i början så klart, men tanken är ju inte att det ska fixas i evighet. Och jag låter projekten ta tid.
Om jag utgår från förra lägenheten, så bodde jag där i nära sju år och målade om vardagsrum och kök och tapetserade i hall och sovrum. Skulle inte göra om något av rummen igen, om inte någon rev sönder hela lägenheten förstås.
Men ja, jag tycker hela renoveringssvängen är svår. Det renoveras tok för mycket och det renoveras ofta trendigt och daterat 2018, vilket också innebär att det kommer vara hutlöst omodern om fem-tio år. Jag är nog värd kritik för att jag bidrar till önskan om förändring när jag plåtar projekt och inredning, men hoppas innerligt att jag inspirerar till återbruk, DIY och att tänka långsiktigt och hållbart. Renovera med tanken om att detta inte ska behöva göras igen. Renovera för att ta hand och vårda, inte för att en sett en ny trend på Instagram.
På torpet renoverar vi mest för att ta hand om huset, men jag ska bli bättre på att ifrågasätta mina val. Fråga mig om det verkligen är nödvändigt.
I höst ska vi förmodligen renovera badrummet på torpet eftersom det är ett gammal kök med tusen hål i väggen (mys i ett våtrum) och dörren går inte helt att stänga för att något har svällt. Detta gör vi EN gång. Aldrig mer.

Så dags att kika på resultatet:

Min största utmaning är konsumtionen, så här måste jag bättra mig. Jag hade ju tre köpfria månader i vintras och är sugen på att återupprepa, för det blir liksom lite som en detox. Efteråt börjar en om på noll och samhällets konsumtionshets kan inte nå en på samma sätt tycker jag.

Men så var det ju det här med bilen. Jag äger ingen, men hyr under sommaren och vid några enstaka tillfällen när vi ska till torpet.

Vi åker ju alltid allihopa i bilen, men it’s still a bil.

Jag har ingen aning om hur mycket vi kör, men drog till med 2000 km eftersom det kanske ändå ger en hint. Drömmen är att ha en minibuss stående här på Gotland så att vi kan åka kollektivt hit och även samåka med alla gäster när det vankas utflykt. Den här sommaren har det varit exceptionellt mycket bil för vår del. Den här värmeböljan och grytan som torpet står i har jagat oss mot kusten i stort sett varje dag. Det har varit en sådan lyx att vara hemma de dagar temperaturen varit på ”svala” 28 grader. Och så en tur till fastlandet på det. Nästa sommar får vi bli lite smartare i vårt bilåkande, det är ett som är säkert.
Barnen kommer vara äldre då och allt behöver inte vara rädda-förståndet-bekvämt tänker jag. Det kommer finnas mindre plats för bortförklaringar.

För med bilen så åker mina utsläpp upp med mer än ett ton! Galet!

Pja, detta är mina siffor. Märk väl att jag inte har räknat med torpet, så jag ligger ju högre än det här. Jag har försökt att hitta ett sätt att kunna räkna med det också, men vettetusan hur jag ska göra för att få någon bra siffra. När jag lägger till ytterligare kvadratmeter för boende kommer mitt boende upp i 0,76 istället för 0,75, men vet inte om det gör min uträkning rättvisa eftersom det är ett hus.
Men en liten slutkommentar då: Tack för detta önskeinlägg. Även om jag tycker och tror att jag är miljömedveten så behöver jag påminnas. Alltid. Om matsvinnet, lamporna och om konsumtion. Alltid om konsumtion. Och om hur jäkla awesome jag är som inte flyger!
Heja mig på den punkten, men buuu på några andra. Och för alla er som inte flyger eller funderar på det kan jag rekommendera Facebook-gruppen Jag flyger inte – för klimatets skull. 
Men nu vet jag vad jag har att jobba på, så gör jag om detta om ett år, right?

Gotland: Under mitt parasoll, Katthammarsvik och randiga shorts

Innan juli övergick i augusti och värmeböljan brände i varje veck så gömde jag mig här. Under ett parasoll på en lugn strand vid Katthammarsvik på östra Gotland tillsammans med ett gäng vänner.

Perfekt accessoar visade det sig eftersom ungarna kutade runt och jag vingade efter med en bit skugga i bakfickan. 

Vi spenderade hela långa dagen här, för att sedan …

… bege oss ner till hamnen i Katthammarsvik för att än en gång på på Rökeriet.

Vi kalasade på räkor, strömming och lax och jonglerade trötta ungar. Mick på bilden har inget med trötta ungar att göra, tämligen pigg, men han var den enda som fastande på bild innan maten kom in och det blev dags för att äta i ett fäktande bland getingar.   

Efter-maten-och-badet-trötta blev de här två ner-tjoffade i vagnen för en tur ut på piren (obligatoriskt). Och i ett försök att hålla dem vakna så att de inte skulle somna för tidigt. Majken har precis slutat med sin lunchvila (för det mesta), så det är lite tjosanhejsan just nu. Och jag har lite panik. De där 40 minuters egentid som en hade mitt på dagen är nu gone.

Och alltså de där randiga shortsen jag har på bild. De hänger med och blir liksom lite extra trendiga var femte år på ett ungefär. De måste ha säkert sex år på nacken. Inköpta på Beyond retro i Zinkensdamm om jag inte missminner mig. 

En njöt. 

De andra lavjade torktumlare. 

Mötte upp resten av gänget längst ut på piren för att titta på solnedgång och säga adjö för den här dagen.

Gotland: Mellan pastellparasoll, dopp i havet och fyren i När

Varje dag är en kopia av den förra just nu. Vakna, äta frukost, känna hur fukten och värmen stiger och ökar, packa badväskan med badkläder som knappt hunnit torka mellan doppen, kolla in algläget på SMHI och dubbelchecka med den smarta badgruppen på Facebook. Och sedan ge sig i väg. Mot dopp. I förrgår bockade vi av ett utflyktsmål som stått högst upp i veckor – När.
Vi smällde upp pastelliga parasoll, lade oss under och hade utsikt över Fyren i När.

Jag låg under vårt stökiga camp och läste Bamse-tidningar för Majken och Bodil.

Som ålade sig upp och ner över mig i vanlig ordning.

Sedan, lagom kokta och ångade …

… Abbey Road:ade vi ner mot havet.
Om förra årets mission var att få ongarna att bada (de doppade en tå på sin höjd) så är årets uppdrag att få dem att gå upp någon gång. Med simpuffar och badringar guppar de i havet och skriker ”JAG SIMMAR – SJÄLV”.   Lyckan! Och en annan ligger och guppar bredvid som följebåt. Inte mig emot.

Men när eftermiddagen kom drog algerna in. Eller cyanobakterierna som Majken lärt sig att säga. Jojo, forskarens dotter lär sig i tid (det är just cyanobakterier som John har forskat på de senaste åren (inte nu längre)). Vi packade ihop alla hundra pinaler, lunchen och badringar och så begav vi oss mot en av de vackraste platserna på denna ö, fyren i När.

Vi var här för ganska precis fem år sedan och då var hela udden blå av blåeld, men nu var allt torrt och beige.

Hittade skugga och en bänk under ett träd. Majken tyckte att det skulle spelas Pippi-bingo, jag tyckte vi kunde sitta och njuta och Bodil skrek. 

SOM hon skrek. Men det syns ju inte på bild som tur är, så vi kan ju låtsas att livet är zen.

Jag och fyren. Alltså kolla de här bilderna som jag tog för fem år sedan. Vilken liten skrutt! Vi åkte hit i lånad bubbla och jag hade samma klänning på mig. Nästan. Denna har jag låtit sy upp (tack Ateljé OLD) eftersom jag använde sönder min gamla, älskade vintageklänning. 

Sätter en påminnelse i mobilen om att åka hit om fem år igen då. Då är jag 40 bast! Följer ni mig fortfarande då?

Gotland: Loppis i Dalhem, fynd och dopp i Katthammarsvik

Den 21 juli var det stor loppis i Dalhem – runt knuten från där vårt lilla torp ligger. Jag, John och kidsen hängde på avspärrningsbandet klockan 10.00 och flanerade in när bandet klipptes och rotade rätt på några grejer som fattas torpet. Jag och Elsa hade bytt loppis-letar-listor med varandra innan så vi kunde hålla utkik åt varandra. Bra grej!

Loppis i värmebölja, lite av en extremsport. 

Efter loppisen bjöd vi på fika hemma i vår trädgård, i vårt skuggigaste hörn. Jag hade stolt berättat för Elsa och Pontus att vi fått bukt med fluginvasionen och SOM TUR VAR inte hade några getingar. Så ställde vi fram saft, bullar och kaffe på bordet och sedan såg vi inget mer. För vi blev invaderade. Vi prövade att sitta under sänghimlen som vi satt upp i äppelträdet, men samma sak där. Det slutade med att alla gick runt och fikade, jag kutade efter något barn och det fanns noll tid att prata.

Efter ett tag kom våra vänner Mick, Emelie och deras lilla Ester förbi med sin hund Sickan. 

Två var väldigt lyckliga trots det minst sagt misslyckade fikan. 

När alla hade åkt hem från härjet plåtade jag några av mina fynd. Som den här tavlan som jag ska sätt upp i hallen i stan. 

Några av fynden från loppisen. Spetsörongott, plåtburk (jag tänker säng till barnens lekmöss), småsmå ramar till ett kommande dockhus, vägglampa till sovrummet och så speglar. Fyndade även en gammal cykelsadel (har ett gäng begagnade cyklar på torpet som jag sakta men säkert renoverar upp), en sittpuff och lite annat jox.  

Det blev eftermiddag och pötthett på torpet så vi tog rygg på Mick, Emelie och Ester och for till Katthammarsvik för bad, middag och häng. 

Älskar Katthammarsvik. För en massa år sedan bjöd Mick in till sommarkollo i sin stuga här i Katthammarsvik. Varje år cyklade vi från Visby till Katthammarsvik – i karavan – för en vecka i hans familjs stuga. Jag var nog för ung för att förstå hur lyxigt det var. Gotland, vänner, stuga vid havet, kvällsdopp från piren, räkor på Rökeriet och gitarr i syrénbersån långt in på natten. Det kanske är några av mina livs bästa sommarminnen som har utspelat sig här. Tack för det Mick.

Nu var vi tillbaka. Med håv. 

För det här är också så mycket sommar för mig. Varje år åkte jag, min mamma och min syster till Tjörn. Vi badade i havet, fiskade krabbor och fångade med håv. Kunde ligga på bryggan i Linneviken vid Kyrkesund i evigheter – tittandes ner i havet. Här fanns det mest sjögräs, men lika spännande för den som inte vet något annat.  

Svidade om till baddräkt. 

Och fick sällis av storbadaren Bodil.  

När vi hade testat Östersjöns utbud av håv-fångst (mjaaaa), så kastade jag mig ut i havet längst ut på bryggan. Majekn och Bodil räknade och skrek ”HEJA MAMMA”. Jag som egentligen är rädd för havet (får PANIK av att tänka på vad som finns i det, djupet och oändligheten (och badar helst när någon redan är i vattnet) slängde mig. Gjorde bomben och skvätte ner hela Östergarn.

Traskade sakta mot Rökeriet som ligger intill badstranden. 

Blöta i håret (eller stubben) mötte vi upp Mick, Emelie och Ester där. Här skulle ätas räkor! 

Utsikten var helt okej. 

Efter middagen gick vi ut på piren.

Lycka i en 2-årings kropp. 

Och en 3-årings. 

Piren var ljuvlig, men lite läskig med två barn som springer åt olika håll. Hade andan i halsgropen hela tiden. 

Vi sa hej då till det här efterlängtade gänget.  

Hoppade in i vår bil och åkte hem. Eller kanske snarare i vår lånade Saab som stod bredvid.

Gotland: Visby, rosa hus och stockros-bonanza

God morgon!
Det ska bli kokande 31 grader på torpet i dag (imorgon 33!?), så just nu sitter jag i AC-svala bilen på väg till havet. Jag blir knäpp i den här värmen. Är verkligen inte tillverkad och förpackad för det här klimatet. Jag som knappt svettas när jag tränar har varit som en brandsprinkel i veckor nu. Drömmer om besök på Ica Kvantum i Visby. En lång tros via frysdisken. Svalka. 27 grader är okej, bara under 30-strecket.

Samma dag som Linda, David och Chaplin lämnade ön prickade vi in en helt-okej-sval dag i Visby.

Jag visade Linda en av mina favoritgator …

… och den här övervuxna dörren! Kolla hur den krånglar sig fram över trappsteg och över kullersten.

Ska bli så roligt att se Lindas bilder sen. Blir lite som den forna SVT-serien ”Nudlar och 08:or” där en får följa personer ur olika vinklar. I TVÅ OLIKA KANALER.

Nästa stopp blev Krönet för lunch. Ganska vass utsikt från uteserveringen va? Bästa ställen på kvällen, för där vid horisonten går solen ner.

Jag var go och gla, inknölad mellan oljefat och bara jädrigt nöjd. Barnen sov och det betyder att en kan tänka lite. Se saker. Prata.

När de vaknade fick de lite lunch och sedan hittade de den här kiosken. 

Chaplin och Bodil.   

Jag matchade ett hus!  

Vi flanerade genom Visby, kikade in på H10, Akantus och red på en bock. 

Planen var att gå till skuggan i Botaniska, men det tar ju ett tag med barn och sådana som vill fånga allt på bild. Ändå skönt att en har sällskap när en segar sig fram. 

Fick på alla stenplattor genom Botaniska och insåg att vi nog behövde fika.

Svängde in på Bredablick, beställde kaffe och chokladbollar.

Och slog oss ner här. 

De bästa fikställena har klätterträd förstås.         

Vi lekte kurragömma och alla barn gömde sig här. I en hög.    

På med sandalerna för att ta oss tillbaka till vår minibuss och vidare mot färjan där vi skulle vinka av Linda, David och Chaplin.  

Vi tog den fina vägen till bilen, förbi snickarglädje …

Och prunkande trädgårdar.

Flanörerna. När jag la upp den här bilden på Instagram var det flera som sa att det såg ut som vi var tillbaka i Astrid Lindgrens värld, fast som om vi krympt en smula för att passa med minihusen. 

Upp, upp, upp!

Jag och John har bestämt att vi ska bo i Visby när vi blir gamla och grå. Grundplanen var Frankrike, men vad fasen: Detta är ju bättre!

Kanske här?

Eller här?

Eller här?

Ska bara spara lite pengar först, hehe.

Linda och lilla Chaplin.

Stockros-bonanza!

Fick hjälp att  köra vagnen sista biten.   

Och tog ett gängfoto innan det var dags att säga hejdå. Innan vi skiljdes åt fick jag en present av Linda. Så himla omtänksamt.    

Från Akantus! Vad var det i då?

Mina drömmars necessär! TACK! Dret-mega-super-tack!

Gotland: Roadtrip, fynd och en perfekt badstrand

I förra veckan, när Linda, David och Chaplin var på besök kuskade vi runt i vår hyrda minibuss.
Roadtrip till våra bästa roadtrip-låtar med David som DJ och drömmar om en egen minibuss. Inte att ha i stan, utan kanske ha här på Gotland. Så att gästerna (och vi) kan åka kollektivt hit och sedan samåka. Kanske även använda som övernattningsbuss om en vill kuska i väg för äventyr (tack för inspo Elin på Bodil vintage).
Det vore något det. Lägg till de nya, miljövänliga gasbåtarna som Destination Gotland har i rockärmen och det skulle kunna bli lättare (och kännas bättre) att åka hit ofta.
Nåväl, sidospår.

Vårt första stopp på turen blev Fint o fult. John stod ute med halvsovande barn i armarna, medan jag …

Gick in bland stormlyktor och annat fint.

Monica! Världens gölligaste människa.

Här måste en gå flera varv, för alltid är det något nytt en hittar.

Linda var helt betagen. Och visst är det underbart med gäster som fullständigt älskar allt en drar med dem på. 

Jag är lite extra svag för sådana här lampor. Kan för mitt liv inte förstå varför jag inte köpte den här? Jaja, förmodligen hamnar den hos någon som hyser samma lampkärlek som jag. Det blir fint det!

Kikade ut genom ett fönster och där satt John, Chaplin och Majken och läste en bok.

Passade på att svepa en kaffe och glass innan det var dags att …

Betala för de här fina.

Satte oss i minibussen och åkte vidare till …

Prima gård som ligger några minuter bort.

Vi tog ett bord i skuggan, beställare mat och medan vi väntade så …

… kikade jag in i butiken, pratade med Emma som driver Prima tillsammans med sin man.

Detta är sommaren då stenlador och källare är högsta drömmen!

Maten kom in och vi smaskade i oss …

… det här!

Ansiktet för sommarens värmebölja. Klibbet, rufset, känslan. 

David och John. 

Medan vi åt opp och babblade så satte sig barnen här för att leka. Hur mycket älskar en ställen med lekplatser för barn? ENORMT mycket.

Prima bjöd på glass eftersom det var så hett. Dagens andra.  

Sög ut den sista värmen innan vi …

… gick mot bilen och körde österut.

Mot Ar!

Vi hade fått tips av Fint o fult-Monica om att åka hit och herregud vad vi älskade detta!
Först begav vi oss ut på en udde, kastade lite sten i vattnet …

… och balanserade på stenar.

Med värmen gassande mot pannan gick vi sedan mot en liten badplats, förbi det här lilla huset.

Hej Medelhavet!

Hoppade i plurret på en gång.

Hela eftermiddagen hängde vi här. Det var lite stenig botten och en del vågor, så kanske inte urtypen av barnvänlig strand. Men barnen älskade den. Och vi med.

Med salt i håret och bara så där lagom torr (för torr kan en ju inte vara den här sommaren, så tynar en ju bort) packade vi ihop oss från stranden.

 

Hej då lilla strand.

Och sedan tjoff in med allt i roadtrip-minibussen och hem.

Gotland: Morgondopp, Berså butik & Högklint

God morgon!
Här på torpet har vi precis ätit frukost, hälsat på grannkatten Torres som kommit på morgonvisit och planerat lite projekt. Sommarens sista besök lämnade ön i går, så nu väntar två veckor av oplanerat latmaskeri. I dagarna kommer en av grannarna sätta upp en hästhage på vår tomt, eftersom vi har en äng (som syns på bilden här). Så dumt att den bara står eftersom det råder brist på bete. Så snart kommer vi ha två hästar här på gården! Lycka! De kommer bara stå någon timme per dag eftersom det är solgryta på ängen, men ändå. Och apropå solgryta: Hoppas bara att temperaturen sjunker lite så vi kan vara på torpet. Vi har galet lite skugga (måste plantera mer träd!) och det går liksom inte att andas. Pöh! Så varje dag drar vi oss mot kusten, vinden och svalkan.
De flesta dagar börjar med ett dopp i badkaret. Som den här onsdagen i förra veckan när Majken drog fram trädgårdsslangen och fyllde badkaret.

Jag hoppade i med barnen och kylde ner mig en smula. Ibland går jag bara och doppar huvudet där i badkaret – så jag kan tänka.

Efter morgondoppet tog vi vår hyrda minibuss och for till Berså butik. Ville verkligen visa denna pärla för Linda som var på besök.

Och hon älskade butiken så klart – vem gör det inte?

Fint så in i vassen (höhöhö), eller hur?

Jag gick i vanlig ordning och pillade på den här necessären. En liten tradition som jag lagt mig till med. 

Inte nog med att ögonen får sig en gofika, så finns här världens gulligaste personal. Alltid så himla härliga och gulliga. Ni vet, lite småbabbel och hur-är-läget. Jag uppskattar sånt så himla mycket, när det inte är så anonymt liksom.

 

Söta små vaser. Passar årets blomskörd, hehehe. Kammar just nu noll ur den torkade perennrabatten.

När vi sonderat veranda hörn i butiken så tog vi en glassfika i trädgården. 

Linda och David.

När vi fikat klart åkte vi till havet.

Det fick bli Gnisvärd för dagen.

Hängde på stranden …

… badade …

Och några timmar senare vinkade vi adjöss för att bege oss mot …

Högklint och stenstrand.

Min nya favoritplats!

Majken beundrade havet tillsammans med Linda, medan …

Jag och Bodil gick på upptäcktsfärd.

Upp mot Fridhems pensionat. Jag har aldrig varit här, utan bara kärat ner mig på avstånd och bokat rum åt andra. Bokade in mina föräldrar här förra året och var något avis när de berättade om hur vackert det var – i verkligheten.

Men så är det ju ett kungligt sommarresidens också – med enorm veranda!

Jag och Bodil gick in, frågade snällt i receptionen om vi fick kika in i pensionatet. Den trevliga kvinnan som tog emot oss var från Värmland, så det gick ju så klart hur bra som helst att komma in för en försiktig titt <3

Det var så vackert!

Glasverandan var redo för ett parti och solnedgång. Pensionatet ligger nämligen med utsikt över havet – och solnedgången.

Så typdikt att en har torp på Gotland, annars skulle jag lätt bo över på alla de där fantastiska ställena som en hittar.

På vägen ner från pensionatet la jag ögonen på det här lilla huset som låg med utsikt över havet. Drömmen!
Några dagar senare upptäckte John att han hade bokat färja tillbaka till Stockholm på fel dag (en vecka senare än vi tänkt), och det enda färjeavgången som fanns kvar var en måndag. Och vi som ska hyra ut torpet från söndag! Vad göra? Hyra det här så klart!!!
All ambivalens som kapslas in i de där sista dagarna på ön förvandlades till någon form av längt.

Efter högklint åkte vi hem, åt middag under sänghimmelen och bestämde vi oss för att ta en kvällspromenad/läggningspromenad. Jag bäddade i dubbelvagnen för Majken och Bodil, och byggde ihop en liten droska till Chaplin.

Vi gick förbi alla fälten och såg Dalhem därborta i fjärran. 

In på grusvägar och förbi ödehus.

Vi hittade salmbär längs med vägen och plockade händerna fulla.

Chaplin och Bodil somnade på studs.

Men Majken ville springa alla vägar fram, plocka salmbär och titta på kossor.

Det var helt tyst. Det enda söm hördes var …

… sommarens bästa ljud: syrsor och svalor.

När vi kom hem hade alla barnen somnat. Så då satte vi oss här – under äppelträdet – och spelade spel. Bästa dagen på sommaren tror jag bestämt!

En järnsäng har flyttat in!

järnsäng barnrum barnsäng Gotland torp

Igår anlände den här skönheten – en järnsäng – och dess tvillingkompanjon till torpet. Det är två växasängar från 1800-talet och jag är helt nerkärad ska jag säga er.
Det här ska bli Majken och Bodils nya sängar hemma i stan, men tills den dagen vi tar med dem hem får den ena jobba som dagbädd i vardagsrummet. Den andra står just nu ute i trädgården där jag gjorde en Elsa Billgren igår och bullade upp med kuddar, plädar och madrasser.
Vill ha en sådan här i vartenda hörn känner jag, men behovet i stan är störst, så vi börjar där.

Gotland: Plåthuset, ett par järnsängar och konsert på stelor

Tack för feedbacken på bilderna i förra inlägget! Så bra och tänkvärda tankar! Och jag håller med. Lekte loss med en stämningsfull, kornig preset, men håller med om att det ser ut som att bilderna ser ut att vara av dålig kvalité.
I samma veva som jag redigerade de korniga bilderna från trädgården så passade jag på att prutta ut bilder från samma dag, så här kommer den korniga fortsättningen!

Efter morgonskörd pep vi iväg på utflykt till grannsocknen Hörsne här på Gotland. Där bor nämligen Plåthuset-Therese med sin partner John, lilla Harry och en bebis på väg. De bor i ett plåthus! Det ligger så vackert intill ängarna, med dignande äppelträd i trädgården.

Therese vid den här urmysiga uteplatsen! Funderar allvarligt på att bjuda in mig själv på grillkväll någon gång. Kanske nästa sommar när det inte är totalt grillförbud på ön. Vad säger du Therese?

Medan barnen hoppade studsmatta la jag mig här.

Den här sommaren alltså. Alltid saltstänkt hår i minsta-möjliga-ansträning-frisyr. Så fort en ens försöker piffa dig så förvandlas allt det fixade till ett slätt ark efter fem minuter.  Så lika bra att strunta i det.

Det dukades fram kaffe, saft och bakverk …

Och så blev det fika. Medan jag, Therese, John, Linda och David drack kaffe gick andra (min) John runt med kameran och smattrade.

På taket ovanför oss låg den här gosproppen!

Och bredvid oss fanns barnbordet med Chaplin, Harry och Majken. Bodil hade somnat efter att hoppat runt som en galning i studsmattan.

När Bodil vaknade fick hon en liten egenfika.

Medan Bodil fikade fick vi en rundvandring bland alla spännande projekt, i Johns ateljé och i …

… deras fina hus!

Den här utsikten från övervåningen <3

Chaplin och Harry fann varandra på en gång och satt inne på Harrys rum och pysslade.

Efter några timmars häng var det dags att vinka adjö.

In med alla i minibussen som vi hade hyrt. Majken ville köra!

Och i väg till stranden för att svalka oss i hettan.

Där badade vi ett slag och lekte i sanden, och det var faktiskt molnigt för första gånger på veckor.  Så skönt! 

Med havet i håret åkte vi vidare till Slite och Grönlunds auktioner. Hade nämligen blivit tipsad från två håll att åka hit.

Här fanns så mycket fint!

Men jag hade bespetsat mig på de här sängarna.
Medan jag velade om den här sängen tipsade nämligen Monica Fint o fult mig om att det fanns två här, och sedan lade Elsa upp en bild på dem. Så himla snällt och fint när andra engagerar sig, tipsar och håller utkik. 

Det tog ju hundra år för mig att gå igenom allt spännande där. Men till slut betalade jag för sängarna och så åkte vi vidare.

Till Stelor. Där hade John bokat bord för hela gänget!

Majken rymde de första hon gjorde och när jag hade vallat alla ungar tillbaka till restaurangen så väntade …

… bubbel!

Medan vi väntade på maten så plåtade jag och Linda varenda liten pinal …

… och kollade in deras fina shop!

Majken hämtade Bodil som hade rymt och tappat brallan.

Middagen var ett kaos, men det ordnade upp sig när vi flyttade ut och barnen fick härja loss. Thank god för restauranger som har lekhörna säger jag bara.

Som om lekhörna inte var nog! Det dök upp en ponny som en fick rida på.

Majken …

 

Och så Chaplin!     

Så världsvan till häst!

Efter middag och ponnyridning började en konsert i Stelors lada. Atomic Swing! Eller ja, Atomic Wings som de hette för kvällen.

Vår vision var att barnen skulle somna i vagnen lagom till konserten började, men nej, nej, de ville vara med.

Till slut slocknade Bodil i vagnen. Vi parkerade den precis utanför ladan, så vi kunde titta på konserten och hålla kolla på Bodil också.

Och Majken? Hon ville se HELA konserten.

Utanför ladan satt de här partyprissarna. De hade haft en helkväll, det var ju tydligt. 

Konserten tog slut, vi packade in oss i minibussen och så åkte vi hem – fortfarande med baddräkten på.