Berså, Lyckliga gården och Hablingbo

Denna ö alltså. Det spelar ingen roll om det regnar eller är pötthett, dagarna fylls med ömsom sand mellan tårna och spännande utflykter under regntunga moln. En favoritrutt på ön är en väster-utsflykt som så klart börjar på hos Berså, vid Tofta kyrka. De har så himlens mycket fint att ögonen ploppar ut.

Barnen somnade i bilen hit och när vi kom fram lyfte John över dem i dubbelvagnen. Medan de sov kikade vi runt i butiken.
De här handkrämerna fingrade jag på redan förra året och förstår inte för mitt liv varför jag inte köpte. Köpte inte nu heller och undrar varför!?  Jag har riktiga arbetarhänder, så de behöver allt lite kärlek i William Morris-kostym. Visst?

Den utmärkta planen att barnen skulle fortsätta sova medan vi fikade i lugn och ro … sprack. Totalt. Så det blev melonsölshärj istället för en kvittrande truddeluttfika i gassande semesterberså på tu man hand.

Bodil. Så nöjd över att ha kraschat vår romantic dejt.

Majken låg kvar och myste i vagnen, under mysfilten från Numero74. Typ mjukast i världen.Både barnet och filten.

Efter några minuter vevades även hennes ben igång och jag flashade förmodligen rumpan för hela Tofta församling medan hon gjorde om min klänning till en koja.

Well, well.

När bus övergick i skrik vände vi om på utflykten och utfodrade de små drakarna med pannkakor på Leva kungslador.

Sedan bar det i väg söderut med två nöjda barn. Mot Lyckliga gården.
Ett måste varje år.
Lyckliga gården drivs av Elin, som tidigare hade vintagebutiken Lyckliga gatan i Midsommarkransen. Där var ju jag stammis och på tiden när jag var med i Vintagefabriken låg våra butiker nästan vägg i vägg.

Inne på Lyckliga gården strömmade vi samman med ett gäng vänner.

Medan jag tittade på gamla pinaler och möbler …

Ägnade sig barnen åt att förfölja höns och äta glass. Ändå bra uppdelning av arbete.

Jag provade halva butiken, eller ja, så gott det gick med bruten arm. Och hittade både det ena och det andra (ska visa inom kort).

Vinkade hej då till Elin och hennes familj och riktade in oss på Hablingbo och Hablingbo creperie. Där, bland stockrosor och falu rödfärg skulle det det ätas crepes. Men först plåtas så klart. 

Jag kan inte få nog av de där stockrosorna. Har pillat ner sinnesjukt många frön i trädgården vid torpet, men alltså en skulle ju ha en sådan där lada med stenvägg. #lifegoal

Kolla bara!

Medan jag drunknade i stockrosor och vi väntade på mat så sprang alla kids runt här, framför den stora terassen.
Älskar (ÄLSKAR!) ställen där barnen kan springa omkring precis intill middagsbordet. Då kan en själv sitta och sippa en drink, medan de små liven roar sig själva.

Min kompis Mick hoppade dock in som lekplats.

Och slänggunga för Juno.

Mellan lekvarven åts det crepes på terassen med en hel hög med vänner. Malin till exempel.

Och ja, de här också. John, Mick, min syster Ellen och Christer (som precis anlänt) och Elin och Johan. Fun fact: När jag jobbade på Damernas värld så var Elin praktikant hos mig under ett par månader. Så jädra trevlig och skicklig, så en tappar hakan. Vi lärde känna varandra och rätt som det var kom vi på att vi hade gemensamma vänner på Gotland och sedan dess ses vi titt som tätt här på ön.

Efter middag och ytterligare lek så somnade Majken i vagnen. Helt slut.

Då passade jag på att kika in i butiken som finns bakom alla stockrosor, och intill creperiet.

Muggar i alla sorts färger och mönster, signerade Åsa Lindström. Så katastrofalt fina.
De här, med blåbärsliknande (eller slånbär?), var mina favoriter!

Innan det var dags att lasta in alla barn i bilen och fara hemåt tog jag en bild på min syster och hennes lilla Zea. Min alldeles egna systerdotter!
Lastade därefter in barnen i bilen, startade och sedan skrek de i kapp hela vägen hem. Men så värt varenda sprucken trumhinna.

ommentarer på “Berså, Lyckliga gården och Hablingbo

  1. Så vackra bilder och ett så skönt sätt du har att skriva. Det känns så nära, när både skratten och de nästan spruckna trumhinnorna får vara med. När det blir synligt att livet inte alltid blir som vi planerar, men ändå blir bra. Det gäller ju både i det mindre perspektivet, som sovstunderna, och i det större…. Tack!

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*