Busiga ungar (och en katt) i Visby

Torpet på Gotland i all ära, men efter en kaotisk förmiddag med gråtande och onöjda barn åkte vi in till Visby. Dessa stadsungar hade började jiddra om ”sakna mina vänner”. Lantisen i mig tittade chockartat på Majken vars mun hade yppat dessa ord. Ska de inte vara typ tolv år innan de börjar sakna sina vänner? Småbarn ska väl stå och pilla bark av ett träd en halv dag, äta sand, stoppa ner handen i geggamojja och intressera sig för pinnar i alla fall ett halv sekel till (eller var det bara jag som gjorde det?). Inte FOMO-sakna gänget.
Nåväl. Förhoppningsvis vet lill-människan inte vad orden betyder, utan spexade bara loss med några tombola-valda fraser. Hope so, annars blir det en ljuvlig sommar 2018 när vi ska hänga på torpet i veckor, hehehe … he … he.
Förmiddagen blev med andra ord ofotograferad pga ovanstående. Men i Visby var det glada miner minsann.

Medan John handlade mat och fixade en massa ärenden så tog jag med barnen på en svängom i gränderna. De fick varsin bulle eftersom det näääästan var kanelbullens dag (dagen därpå).


Sommar på Gotland i all ära, men det är något visst med de där soldränkta och folktomma oktobergatorna. Alldeles stilla är det på sina håll.

Ni ser ju hur jädra glada de är (ps. När jag läste till journalist så var regel nummer ett att inte vara ironisk i text, men ni känner mig ganska väl vid det här laget va?)

När vi nådde Botaniska trädgården hade kanelbullarna kickat in.

Vi träffade en urhärlig katt …

… och balanserades på stenmurar. 

John anslöt till gänget på bänken. Så lyxigt att ha alla på samma bild. Ja, förutom jag då. 

<3

Här hade vi någon fin tanke om att vi skulle sitta i lugn och ro för att fika. Vi satt ner i en sekund och sedan slåttrades Botaniska fram av de där två minivarianterna av mig och John.

När klockan blev fem var det dags att gå. Bodil fick sitta i vagnen …

Och Majken fick rida ”häst”. 

Ut genom grinden från Botaniska …

Och hem till våra Visby-kompisar för studsmatta och middag. Det här kanske var den bästa kvällen i Majken och Bodils liv. For Real. Ebbot, Moses och Juno är så gulliga med Majken och Bodil. Hmmm … kanske var dem Majken syftade på när hon jiddrade om ”saknar mina vänner”. Förmodligen.

ommentarer på “Busiga ungar (och en katt) i Visby

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*