Leksand, knäckebröd och en resurssmart jul

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

i betalt samarbete med Leksands knäckebröd

Tidigare i veckan kuskade jag med tåg upp till Leksand.
I Dalarna har jag ju varit många gånger eftersom min pappa kommer därifrån, men jag har aldrig tidigare varit i Leksand – eller Häradsbygden.

Jag förstår varför folk vallfärdar hit. Även i mörka november lyser denna bygd upp, det klingar av dalmål  (trygghet för mig), de faluröda husen ligger tätt och här har inte renoveringshets monterat ner det unika.

Jag var inbjuden av Leksands knäckebröd att vara med och styra upp en jullunch, dekorera en lada med återbruk och säsongsfint och snacka klimat, resurser, jul och halmbalshus.
Och så skulle vi ju smaka julknäcke förstås!

Medan Leksands knäckebröd bakar knäcke av sädesslagen så bygger jag hus av restprodukten – halm! Mitt favoritmaterial!
Leksands knäcke gör ju mestadels bröd på råg, medan vi byggt hus av vetehalm.

Dagen innan jullunchen fixade jag dukningen i ladan med återbrukspyssel, svenska äpplen och torkade apelsiner (som jag fått från en matbutik – apelsiner som annars skulle ha slängts pga osäljbara), medan Leksands-bördiga Karin Stigsdotter dekorerade ladan med kransar både inomhus och utomhus.

Dessutom hade hon gjort den här fantatsiska rågkronan!

Så vacker – prydd med leksandsband som krona på verket. Om jag kommer över närproducerad råg någon gång så ska jag ge mig på att göra en likadan (men gissar att den inte blir lika fin som Karins).

Knäckebröd, rödgran, nötter och svenska äpplen. Det behöver inte vara svårt (eller nyproducerat) för att skapa julkänsla.

Klart!

Och redo för lunch!

Loppisfyndade mässingsljusstakar, svenska äpplen, tygservetter, torkade apelsinskivor, råg i krus, begagnad duk och bordsgranar gjorda av gamla pocketböcker (som jag gjorde för en massa år sedan inför ett tidningsreportage). Och ett ihopplock av gamla stolar som rotats fram ur förråd.

Så var det dags.
Finkappa på och mot bageriet!
Där mötte jag upp en radda gäster, vi fick en dragning om Leksands bröds historia av Annika Sund (bra efternamn) som är markandschef och en del av detta anrika, familjeägda företag.

Hon berättade att Leksands knäckebröd varit fossilfria sedan 2013 och berättade om satsningar, att bageriet värms upp av spillvärme, vad som gjorts historiskt för att sänka klimatavtrycken, men också vad som fanns kvar att göra. Det jobbas skift på bageriet för att använda ugnarna så effektivt det bara går (istället för att stänga av och vänta in tiden och resurserna det krävs att värma upp dem). Leksands knäckebröd klimatkompenserar inte utan använder pengarna för att påskynda sin omställning istället. Intressant tanke, eller vad säger ni?

Efter dragningen fick vi gå en rundvandring i bageriet – i full uniform!

Här har vi deg som ska bli knäckebröd.

Innan vi gick in i bageriet fick jag i uppdrag att se att inte någon gäst blev fast vid det här momentet allt för länge och hamnade på efterkälken från gruppen. Jag förstod inte riktigt varför någon skulle bli stående vid någon maskin ….
Tills jag själv blev det, hahaha.

Misslyckades totalt med mitt uppdrag, för att stå här och se knäckebrödet stansas ut var som att titta på någon som drejar. Så meditativt och härligt.
Och det var som en Jönssonligan-maskin. Bröden stansades ut, degen som skars bort ramlade ner på ett litet transportband och skeppades i väg för att bakas in i degen igen.
Ja, ni fattar.

Bröden åkte sedan in i en ugn och gräddades.

Tadaaaa!

Efter rundvandringen lämnade vi bageriet och utanför stod …

Två stycken nordsvenska hästar …

Med vagn! Det var taxin till lunchladan! Alltså detta kommer jag SENT att glömma kan jag säga.

I sakta (och alldeles lagom) mak färdades vi fram genom novemberkylan.
Den här hästen jobbar vanligtvis i skogen, men hade fått extraknäck(e)!

Framme vid ladan! Och i sällskap av en massa trevliga – bland annat Isabelle!

Här kunde en värma händerna också.

Det bjöds på glögg, julknäcke och lokalproducerat! Och en massa snack!
Karin, som dekorerat utanför, fick jag bara på bild här (skärpning Emma!).

Efter glögg var det dags att kliva in i ladan för lunch!

Så inspirerande att få kliva in i en annan bubbla – nämligen matkreatörs-bubblan!
Himla trevlig bubbla det där. Fick träffa Anna Demirian som driver Kitchenofanna och Jenny Finn som driver kontot Jennysrumochspis.

Till bords!

Med knäcke-tema!

Och vad ska serveras på en julknäcke-lunch? Jo, så klart knäcke med olika tillbehör, signerade Siljansnäs hotell. Till och med dessertens grund var knäckebröd! Sånt här älskar en ju – när några har gått all in på det här:

Fick träffa Jenny Westman som driver Superfoodsweden (och hennes gulliga bebis!) också.

Och medan desserten serverades berättade jag om vårt halmhusbygge för att sedan snacka klimat, jul, resurser och hur vi skulle kunna fira jul på ett vettigare sätt. Och vår roll i sociala medier (vi som når många).

Julen är en av våra mest ohållbara högtider. Vi konsumerar som att det inte fanns en morgondag, vill ha välfyllda bord (vilket riskerar matsvinn), vi köttar loss och dessutom så går det trender i juldekorationer.
Appråpå att Myrorna får in 20 ton möbler och prylar – om dagen.

När vi ger julklappar så vill vi gärna ge bort något nytt, trots att det en faktiskt ger bort är: utläpp. Och detta handlar ju om normer – och där har vi alla en roll att spela.
8 av 10 barn kan tänka sig begagant i julklapp visar en undersökning gjord av Blocket. Ändå lägger vi nyproducerat under granen. Varför?

Och där kan vi – särskilt vi med många följare – går i bräschen. Visa att vi SÅ KLART köper secondhand, lagar lagom med mat,  visar recept på rätter som en kan laga på leftovers, dekorera med ätbart (istället för nyproducerat från Kina) och värna om resureserna.
Eller varför inte testa loss bland vegetariska recept på julbordet och bjud in följarna att tipsa som sina recept – så som vi gjort här på bloggen många gånger inför jul.
För den som vill äta kött på jul – gör det. Men då kanske en ska tagga ner på köttätandet resten av året.

Ofta kallas julen för barnens högtid. Trots det är det sällan en ser julgranar klädda av barn (jag tampas själv med detta, hahaha) och trots att många av oss förknippar julen med traditioner så har julen blivit föremål för trender. Själv är jag uppväxt med att samma julpynt tas fram år efter år, några dekorationer finare än andra så att säga, men det finns en trygghet i det där. Det återkommande.
En trygghet jag tycker att vi ska värna om. Använda det vi har istället för att köpa nytt.

Och så passade jag på att lyfta HållbaraSara (som alla borde följa) som utsett en juloutfit som hon ska bära år ut och år in. Och just det tankesättet har jag kopierat, och här ser ni min outfit. I vinrött.

Vi vuxna behöver ju ta ansvar för kommande jular (och barn) också. Inte ge bort ett pärlhalsband av utsläpp i julklapp till våra barn, and hope for the best.
Vi drömmer trots allt om vita jular – något som med vårt och samhällets beteende – kommer vara ett minne blott om vi inte förändrar beteende. Skåne hade i november metrologisk sommar – just saying.

Efter att jag varit både grinchen och inspiratör (HOPPAS JAG!), så var det dags för kransbinderi med Karin.

Jag band den här kransen av lingonris på en gammal stålgalge. Och så lite leksandsband som pricken över i:et. Kan en sätta upp en krans på dörren till ett hus som inte är klart?
Öppen fråga ba.

När alla gjort en varsin krans var det dags att säga hejdå.

Det blev kramar, knäckebröd och en massa nya bekantskaper. Och med en hel massa julstämning innanför västen kuskade jag hem igen till Värmland.
Så fina, viktiga, vettiga (och GODA!) dagar i Leksand!

Tack alla som gjorde denna dag möjlig. Ett extra tack till Leksands knäckebröd och AnnMarie som lånade ut sin fina lada (och bjöd på fika när vi mest av allt behövde det). Tack!

Loading Likes...

Från fönster och veranda … till badrumsskåp

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

För si så där två år sedan köpte jag det här fönstret på en loppis på Gotland. Fönstret skulle minsann bli ett badrumsskåp – “NÅGON GÅNG I FRAMTIDEN”.

Fönstret stod i förrådet ett år för att sedan följa med i flytten till Värmland. Där stod den i ett nytt förråd och rullade tummarna.
Men så kom hösten och tydligen kom den där framtiden när fönstret skulle bli ett badrumsskåp.

Med hjälp av några brädor som suttit på verandan till friggeboden (de vita som ni ser på bilden) som vi plockade ner i somras, ett par gångjärn, skruv, linoljefärg och det där fönstret snackade jag ihop ett badrumsskåp. Baksidan gjorde jag av ett par brädor från andrasorteringen från träden som stod på vår tomt (förstasorteringen ska bli trägolv i vet hus).

Tadaaaa!

Själva skåpet är alltså gjort av räckena som satt på verandan och hade fin patina, håligheter och annat som gjorde att det såg gammalt. Toppen!

Hur jag gjorde?
Jag mätte fönstret och sågade till brädor som fick bli stomme. De var vitmålade med plastfärg, så det skrapade jag av med hjälp av en speedheater som jag köpt på Blocket.
Skruvade ihop stommen, och satte brädor från andrasorteringen (av vårt egna virke!) baktill för att få stabilitet. Fäste fönstret i stommen med två gångjärn och sedan målade jag mitt badrumsskåp i linoljefärg, i nyansen grön umbra. Fast med lite mer grönt i för att matcha fönstret.

I mammas förråd hittade jag en krok som jag hängde upp i skåpet – för allsköns hårdtvålar.

En spillbit råspont fick bli hyllplan. Och minns ni tvättstället som jag gjorde en ramp till hönsgården av? Den hade några spillbitar kvar som fick ge stöd åt hyllan. Nya inköp? Noll.

Loading Likes...

Ett rosa hönshus tar form – välkommen Dolores, Kapten och Bladis!

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

– I samarbete med Granngården – 

Vårt rosa, återbrukade hönshus börjar ta form och står redo för Dolores, Kapten, Smulan, Dagmar och de andra hönsen. Och så tuppen Bladis så klart.

Och jag tänkte att ni skulle få en kik på vårt hönshus på hjul!

Väggar är på plats, den begagnat-fyndade plywooden har målats i rosa linoljefärg, väggarna har isolerats med sågspån och linskivor, de vita fönstren har skrapats och målats om i engelskt rött och taket är byggt av andrasorterings-plank från träden som tagits ner på tomten. De där plankorna som inte kommer bli golv i nya huset.
Vi har en hel del pill kvar. Fönstren ska drevas, hönsluckan ska isoleras (just nu används en stand-in-lucka som vi skruvar fast på kvällen). Gavlarna är inte målade och så ska vi lägga på ett plåttak som tidigare låg på ett av husen på tomten. Och här står (som ni säkert ser) själva hönsgården vid sidan av, men hönsgården står vanligtvis framför luckan.

Hönsgården har jag byggt av gammalt virke från den nedtagna sommarstugan och putsnät från Granngården. En tager vad en haver så att säga.

Och apprå på det så ser ni något som jag är extra nöjd över, nämligen rampen.

Den har jag byggt av …

Ett gammalt diskställ och en planka!
Pillade loss spjälorna från det gamla diskstället (som jag hittade i sommarstugan), och spikade fast på brädan. Kapade till brädan och målade den i linolja.

Tadaa!
Den ska skruvas fast i öppningen så den inte vobblar.

Den här gamla bokhyllan (också från sommarstugan) fick också ett nytt jobb …

Som reden!
För att redena skulle bli lagom stora kapade jag bokhyllan på mitten, vände på den och skruvade ihop på nytt. För att få stabilitet satte jag en plywood på baksidan. På framsidan  satte jag brädor för att halmen inte ska ramla ut.

Vad barnen gjort medan jag och John byggt hönshus? Startat en konsthall inne i hönshuset. Gulligt va?

Nu står hyllan inne i hönshuset.
Hyllan ska jag måla så snart jag kan. Hönsen använder inte redena än så jag tänker att det är bra att passa på.

Och här har vi de små gullisarna!

Hönshuset har jag målat invändigt med kalkfärg (med släkt kalk från Granngården + vatten), och så har jag satt upp sittpinnar och fyllt i håligheter inne i hönshuset med linoljekitt.

Vill du se hönshuset invändigt? En liten tour?
Klart ni ska få se det! Inlägg kommer inom kort.

Hej då så länge!

Loading Likes...

Era hönsigaste DIY-tips och råd inför att skaffa höns!

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

– i samarbete med Granngården

I början av sommaren påbörjades bygget av ett hönshus på hjul som ni kan läsa om här.
Och vet nu vad? Hönshuset på hjul börjar bli klart! Pirr! Gah! Det har fyndats på begagnathandeln, penslats med linolja och DIY:ats loss.
Och nu får ni en liten, liten tjuvkik och så får ni se resten i nästa vecka, okej?

Jag är ju 100% nybörjare, men har bläddrat i böcker, slukat Granngårdens hönsguide och fått massa tips av grannar.

Om jag ska urskilja några återkommande råd är det att enkelt kunna rengöra hönshuset, och att ha en bajsbräda under sittpinnarna inne i hönshuset. Aå vi har valt att ha en lucka intill sittpinnarna så vi enkelt kan skrapa ur och rengöra. Ett annat återkommande tips är att låta hönsgårdens putsnät gå ner en bra bit i jorden så rovdjur inte gräver sig in och ha nät även ovanför hönsgården. Så det ska vi också kirra.

I samma veva som vi började bygga slängde jag ut en fråga på Instagram. Nämligen om ni hade några smarta, hönsiga DIY-tips eller råd inför att att skaffa höns. Och det ramlade in en hel del DIY-tips och smarta råd, så jag tänkte att ni kunde få ta del av dem. Till min hjälp att presentera alla tips har jag återigen tuppen Martin (min mosters tupp) som bor i kommuns vackraste hönsgård!

 

  • Tidsinställd lucka för morgon + natt. @södrabergsgården har så.
  • Gör hönshuset lättstädat. Och omysigt för ohyra att gömma sig i.
  • Måla hönshuset i kalkfärg för att hålla ohyra borta.
  • Boktips: “Världens vanligaste fågel: en kärleksförklaring till höns” av Per Jensen.
  • Gör en rolig hönsgård med buskar, träd, pinnar.
  • Se till att ha en skiva under bajspinnen i hönshuset – gärna sluttande så det är enkelt att rengöra.
  • Kolla gruppen Mitt hönshus på Facebook. Många bra tips när man bygger. Mkt inspirationsbilder.
  • Gör större än du tror, man vill ha många =)
  • Vi använde gamla störar (obs tjocka) till sittpinnar och potatislådor till reden.
  • Satsa på rovdjursäkert hus och utomhushägn. Om de får gå fritt, mata med något gott inne i gården och ropa så de kan lockas in vid behov. Skydda odlingarna också i så fall.
  • Säkra ordetligt mot räv och duvhök.
  • Kiselgur. Strössla friskt.
  • Sand i stället för strö på golvet. Städas enkelt med kattspade. Mindre lukt. Och så klart: Bajsbräda.
  • @annaneah har byggt ett superfint hönshus.
  • Tuppar är vid ung ålder väldigt “på” hönsen så skaffa ryggskydd. Visste jag inte innan jag började med höns.
  • Vi har tagit ett gammalt bordsunderrede och och satt sittpinnar på. Utrymme under bordet kan bli kycklingbur.
  • Följ Krygegårds hönshus på Instagram. Underbart konto och man lär sig mkt om höns.
  • Husk vagle, en lang rund pinne son hønene sover på om natten.
  • Våra hönor sandbadar helst i vanlig jord eller torv – inte sand som jag trodde att de skulle.
  • Läs på om olika raser, vilka som passar er.
  • Försäkra hönsen.
  • Prata med Lina på Skafferiet på Almars – hon har byggt ett superfint hönshus av barnens gamla lekstuga.
  • Viktigt! Se till att bajsrensningen under pinnarna är lätt att göra enkelt och snabbt.

Har du ytterligare tips? 
Fyll på i kommentarsfältet!

Loading Likes...

Spara vatten: DIY, tips och trix!

  • Kommentarer på inlägget:11 kommentarer

– I samarbete med Granngården

Sommar för mig betyder odling, prunk och att försiktigt kila in sig i naturen. Inte härska över den och försöka fajtas mot den.
Sommar är så klart också:  svalkande dopp, cykla på dammiga grusvägar och äta middagar i solnedgången.
Och så – kanske det bästa och mysigaste – sommarregn!

När det öser ner är det som att fylla förråden, för en vet ju inte när regnet kommer igen.
Vatten är en resurs, en lyxvara, en nödvändighet.
En bristvara och krut för konflikt på vissa ställen. En vardags-vanlis-grej på andra ställen. Som här i Sverige, där vi på många platser tar tillgången till vatten för given. “En resurs som aldrig sinar”. Vi slösar rätt rejält. Tar mångalånga duschar, fyller våra pooler (och fyller om dem när vattnet fått för mycket bös i sig), spolväntar på det kalla vattnet när det ska drickas vatten och vi vattnar våra gräsmattor för att de ska bli gröna och sköna,. Inte för att äta dem, eller för att ge mat åt insekter. Normen säger kortklippta, gröna, välvattnade gräsmattor. Vi till och med spolar ner vårt kiss med dricksvatten. Trots att vi matas med information om att grundvattennivåerna ständigt är låga.

Vatten är något vi ska värna om, snåla med och ta vara på. Så det räcker till alla.
Och i samarbete med Granngården ska jag visa hur jag sparar vatten i min trädgård, på ett resurseffektivt sätt.

Inga nya prylar inhandlades till detta samarbete, utan allt som syns här var ting jag haft i många år, som regntunna, juteväv, fodersäck, rep, slang, droppslang och vattenkanna som inhandlats på Granngården för länge sedan – och som håller än.
Det enda som är nytt är ett munstycke till en kran. Allt går att få tag i begagnat om en så vill.

På Gotland råder det ständig vattenbrist, och därmed också bevattningsförbud. Grundvattennivåerna är låga och att spara på vatten är kutym.
Älskar en trädgård och odling som jag så gäller det att vara kreativ för att få vattnet att räcka om det råkar bli långvarig torka, annars måste en välja vad vattnet ska räcka till. För det är inte bara att plugga i slangen i kranen så att säga. Att spara vatten har blivit lite av en sport, och en känner sig rik när en har regntunnorna fulla till brädden. Tar vattnet slut, så tar det slut.

Allt som allt har jag fyra regntunnor i trädgården.
Två begagnade vintunnor (som ej var billiga), en regntunna i plast som förmodligen följde med torpet och ytterligare en från Granngården som har många år på nacken.
Det är ju ganska lätt att få tag i billiga, begagnade regntunnor, men de är inte alltid så värst … vackra. De kan ha allsköns flashiga färger. Regntunnorna ska ju först och främst fylla en funktion (så klart), men det skadar ju inte att de smälter in i trädgården. Hittar en mindre vackra tunnor som fungerar för ändamålet kan en ju faktiskt snygg-ifiera dem så de smälter in i trädgården lite mer. Och så klart uppdatera den regntunna en har hemma, istället för att köpa en ny.

Jag ska visa hur med ett enkelt DIY!

Här har vi två, gamla regntunnor i plast. Förvisso gröna, så de smälter in i naturens grönska.
Men vad sägs om det här:

Här testade jag att ge regntunnorna ny känsla med hjälp av en gammal fodersäck, rep och och spillvirke från boden. Inget nytt inhandlades för detta DIY, utan allt är återbruk.

Den höga tunnan har jag klätt i fodersäcken (som jag fick sprätta upp lite för att tunnan skulle få plats).
Säcken hålls uppe genom att jag vikt ner kanten i tunnan och också fäst med ett gammalt rep. Ett så kallat fem-minuters-DIY.
Minus locket som jag gjorde av en gammal träskiva, och pja, det tog väl kanske en kvart att såga till med cirkelsåg (rekommenderar dock figursåg, men den var tydligen i stan!) och borra upp ett lagom stort hål i den.

Den andra regntunnan byggde jag ett skal till med hjälp av spillvirke från boden. Plankorna sågade jag till på en höft och fäste med spikband på baksidan. Gick snabbt och så fick jag effekten av en regntunna i trä, men för inga pengar alls.

När jag rensade boden hittade jag gammal juteväv, så jag testade att klä in tunnan i det också. Bara att vira runt, och om en vill: tråckla fast för att snäva åt. Och så klart: rep runt, som fungerar som ett skärp.

Andra sätt att ge den viktiga regntunnan lite med autentiskt utseende är ju att klä den i hönsnät och helt sonika låta växtlighet omsluta regntunnan. Detta ska jag LÄTT testa, men det får bli i nästa trädgård.

Vilken tunna gillade du bäst?

Förutom regntunnor då? Hur kan en förenkla sparandet av regnvatten?
Det första vi gjorde när vi flyttade in i torpet var att sätta upp hängrännor, så huset skulle må bra, men också för att kunna ta hand om allt regnvatten. Ett av de bästa beslut vi fattade var att ha utkastare på stuprören. Vi har en utkastare, men skulle lätt rekommendera flera stycken. Utkastaren sitter på lagom höjd så att en kan ha en regntunna under.
Vi har löst det så att vi har en lite högre regntunna på lut, direkt under utkastaren, och en lägre tunna bredvid. När första regntunnan är full, så rinner det över i den lägre. Inget aktivt val vi gjorde, utan upptäckte att det fungerade efter en regnskur.

Vid varje husknut står dessutom regntunnor, hinkar, vattenkannor och loppisfyndade mjölkkannor som fungerar som reservbehållare om det blir störtskur. Alla försedda med lock så inget barn råkar ramla i.

Min senaste lösning för att ta hand om regnvattnet kommer här!
Och till detta behöver en:
– droppslang (gammal goding från Granngården)
– munstycke med slangklämma
– kran till regntunna (följer ofta med regntunnor)

Monterade kranen på regntunnan, fäste munstycket och kopplade på en slang som jag ledde …

… till tomatodlingen, där jag kopplade in droppslangen. Istället för att gå med vattenkannor, så kan denna lösning ticka på så länge regnvattnet räcker. Och har en många tunnor som är sammanlänkande kan en dra på semester.

Förutom lösningarna jag berättat om här i inlägget, så sparar vi vatten så här på torpet:

Bada badkar: Istället för att ta en dusch (överskattat sommartid), så fyller vi upp badkaret i trädgården med vatten. En bit tvagning, fast utan tvål då. När det badats klart används vattnet till odlingarna.

Liten vattenberedare. Vi har en liten vattenberedare, så duscharna blir automatiskt korta om de måste göras. Samt har så klart resurseffektivt duschmunstycke.

Kokvatten. Allt vatten från potatiskok och skrubba-potatis-vatten, tas om hand i vattenbehållare i köket. Blir många skvättar till slut.

Leftovers. Helt galet vad många halvdruckna vattenglas som står lite var stans på sommaren. Istället för att hälla ut dem i vasken åker de i en liten mjölkkanna som står på diskbänken i köket. Många bäcker små och så vidare.

Utekiss! Är det sommar så är det. Och så är det ju bästa gödningen för växterna också! Win!

 

Vilket är ditt bästa vatten-sparar-tips?

Loading Likes...

Hemgjord tvål i kakform

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

Vad jag gjorde i april 2020? Förutom att vabba barn, vabba barn och vabba barn? Jo, jag gjorde egen tvål, med hjälp av kakformar och lite torkad lavendel.

Är de inte vackra, mina kakforms-tvålar?

Loading Likes...

Vad vill ni se på emmasundh.com – önska!

  • Kommentarer på inlägget:10 kommentarer

Måndag. Ny vecka. Nytt upplägg – med betalvägg!
Och ny uppstyrd person = jag.

Varje vecka – på onsdagar – kommer det komma ut exklusivt material här, för alla som prenumererar (via Patreon). Visst material kommer vara fritt, annat kommer hamna bakom betalväggen.
Planen är att göra mängder av DIY, tips och guider kring hållbarhet! Så nu undrar jag – vad vill ni veta? Har önskemål? Hojta! Jag har skrivit upp en låååång lista över grejer jag vill göra, som jag tror ni skulle gilla. Sy kimono står högst på listan, liksom att visa hur en gör en sänghimmel av en lampskärm och bygga myggdörr (för det är saker ni efterfrågat!). Ju mer ni önskar, desto mer kan jag skräddarsy nya emmasundh 2.0.
Och vad ska detta lilla TV-program med DIY och hållbarhetsveta heta (ska det heta något?)?
Vad tycker ni?

Vad innebär betalväggen?
Inte att jag kommer bli rik, men att jag kan öronmärka fler timmar till att göra material som ni efterfrågar. Nörda in i hållbarhet, stämma av med experter och göra DIY-filmer. Helt enkelt avsäga mig andra jobb, för att jobba för … er.
Detta är också ett sätt att kunna fortsätta hålla hög standard på samarbeten, och låta nålsögat vara snävt.
Endast det bästa kommer att passera in i mina kanaler, vilket både ni läsare, min magkänsla och de företag som jag samarbetar med vinner på.
Vissa månader kommer jag ha många samarbeten, andra färre, beroende på hur många som prenumererar. Har jag en stor inkomst en månad, ja, då ska ju de som prenumererar få mycket material också.
Drömmen är att sätta upp ett tak på antal arbetstimmar, men kanske också lön för mig själv.
Kanske inte sträva efter att tjäna mer, utan känna att det känns rättvist för både er läsare/prenumeranter och mig själv.
Låter detta skitflummigt? Eventuellt.

Nåväl. Jag är supertaggad på att testa detta! Och nu undrar jag: Om ni fick önska material här på bloggen: vad vill ni se/veta?
Hojta! Vissa av önskemålen kommer bli fritt material, annat bakom betalvägg.

Kram och hoppas ni kommer gilla nya emmasundh.com 2.0.

Loading Likes...

DIY:ade vattenflaskor till kidsen

  • Kommentarer på inlägget:9 kommentarer

När vårvärmen tog fart efterfrågades vattenflaskor till kidsen på förskolan, så jag snabbtillverkade de här två på samma tid som ett brödbak.
Ja, alltså jag var tvungen att baka fyra limpor filmjölsbröd för att göra slut på den sista skvätten sirap i de här flaskorna. När jag bakat klart sköljde jag ur flaskorna, lät barnen välja en varsin tapetstuv. Limmade på tapetstuven och skrev deras namn på baksidan av flaskan. Och vilken succé!
De äääääälskar sina vattenflaskor (de var lite skeptiska under processen).
Tips inför varmare väder, om en inte vill köpa nya flaskor.

Receptet på filmjölksbröd hittar du här.

Loading Likes...

Stök, påsk och pizza!

  • Kommentarer på inlägget:5 kommentarer

Var tog tiden vägen? Det är som att timmarna går extra snabbt nu, samtidigt som hjärnan processar så mycket på grund av rådande situation att tröttheten slår till som blixtar ibland. Men i alla fall. Jag tänkte blogga lite om dagarna kring påsk. Känns som den var för ett år sedan, haha! Hur som helst, innan jag sätter i gång vill jag tipsa alla om förklädesfabriken som gör skyddsutrustning till vården. Jag och Maria Soxbo var där i förrigår, och det var så trevligt. Och fint att gör något vettigt. Bor du i Stockholm – skriv upp dig på ett pass. Bor du inte i Stockholm, swisha gärna ett bidrag.

Jag ska försöka dra dit i nästa vecka igen!

Efter sjuhundra dagar hemma (Obs, känsla. Ej mytokvinn) påbörjade operation fixa garderob. Det skulle spacklas och fixas. När allt står på ända i världen är det lika bra att vända hemmet upp-och-ner också. Katten la sig tillrätta i min klädlåda med blusar och tröjor.

Det fixades påskris. Eller ris och ris. Vet inte om jag är beredd att kalla körsbärskvistar för ris.
Satte pappersblommor i kvistar och kände att nu var det påsk. Det blev ju inget sista å första påsken på torpet, och ingen påskkärrings-grej. Och eftersom barnen var snörvliga så blev det ingen äggjakt på innergården (vilket var plan b, efter torpet). Men det blev påskägg inomhus, och det blev pappersblommor. Nog så.

Jag vet inte ens om det var före eller efter påsken jag fick den här på posten, men vill så gärna visa upp den! Det är Miriam Parkman, som jag känner sedan way back, som står bakom boken “Att väva”  tillsammans med Arianna Funk. Och världens bästa fototeam står bakom! Martina Ankarfyr och Anna Larsson bakom Acampher som plåtade Vintageparty när det begav sig. Mäster-team! Alla borde jobba med dem (tips från någon som jobbat med dem).

Ibland smög jag ut från vabbet, ner i snickeriet, för att fixa med en gammal dörr.

En sprakande radio i hörnet och lite tid för mig själv. Och att få göra något annat ett tag.
Den här bilden togs på påskafton.

Just påskafton innehöll en hel del kreativa projekt så att säga. Detta är inte mitt verk, utan barnens.

Grät en hel del på påskafton. Var helt slut. Av så många anledningar. Längtan, sorg, stress, känsla av ensamhet och förvirring kring framtiden. Ett ihopkok av känslor som bubblade upp där och då.
Och jag behövde gråta ur ögonen för att kunna komma igen.

Men John styrde upp påskafton. Vi införde en ny tradition – påskpizza! Dukade på bordet och sa att det här blir bra.

Barnens favorit. Margarita som de säger på ett sätt som bara de kan säga.

Jag fotograferade stök som låg på bordet. Och minnet av några påskägg.
Jag hade klätt påskägg i fint Liberty-tyg … som barnen slitit av. Hahaha. De var fina ett tag i alla fall.

Tog sticklingar, odlade och pratade med där gröna sköna i mitt fönster.

Och någon dag efter påskafton så bakades det vaniljbullar. Det bästa jag vet.

Fångade katten på bild i barnens rum. Och sedan var påsken slut.
Inte den bästa påsk i kvinnominne, men i tider som dessa så vår en vara lycklig för det lilla.

Hur var er påsk?

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta