Flugkaos, torka och värmebölja (ingen bra kombination)

   Efter vår lilla semester på fastlandet kom vi tillbaka till torpet i söndags. Det var potthett i varenda klibbig vrå, men ändå så skönt att komma tilllbaka till torpet efter två veckors uthyrning.
Jag hade en sådan fin vision hur det skulle vara när jag kom tillbaka. Barnen skulle somna i bilen på vägen till torpet (vilket de gjorde) och medan de sov skulle jag ta in alla loppisfynd och passa på att fotografera varenda hörn av torpet. Ni vet, en sådan där grej en tänker att en ska göra när det är fint och städat. Innan illusionen om det städade hemmet totalt fallerar.

Jag kliver ur bilen, det knastrar om mina fötter och jag möts av en svärm av flugor. Barnen sover i bilen, så jag tänker att jag bär in dem i huset så slipper ha flugor i mungiporna. Knastrande går jag över den torra gräsmattan, ser hur trädgårdenlandet tar en sista suck ur torkan, äppelträden har fått gula löv, alla de där solrosfröna som jag och barnen slet med att få ner i jorden i maj vajade som vasstrån i vinden. Tomaterna frodades och zucchinin, allt annat ropade på regn.
Jag öppnar dörren som leder direkt in i köket på torpet och möts av ett sus. Därinne är det om än mer flugor och getingar än utomhus. Om det över huvudtaget är möjligt. Barnen får ligga kvar i bilen, med säkert 50 flugor som sällskap.
Ett fönster måste ha åkt upp på glänt och torpet måste ha susat ut i en festinbjudan. För det var party på hög nivå.
Så den där illusionen om alla de där bilderna grusades rejält. Att jag aldrig lär mig.
För hur härligt det än ser ut att ha ett torp på Gotland så är det alltid något en möts av när återvänder. Så är det att ha ett gammalt hus.
Om det inte är flugor så är det vattenläcka, rör som frusit, elen som gått eller en fågel som flugit in. Det är en gammalt hus och sakta men säkert försöker vi hjälpa det, men det tar tid.
Och just flugor är svåra att värja sig mot en sommar då det är mycket av ALLT. Ja, förutom regn då.
Varje gång jag kör ut till torpet brukar jag föreställa mig att taket flugit av, att det flyttat in en hel familj av råttor eller kanske att det helt enkelt inte står kvar. Allt för att inte bli besviken.
För jag är alltid full av förväntningar och visioner och det är så lätt att de rubbas. Av flugor till exempel. I stället för att plåta nya loppisfynd, mysa runt och känna alla dofter så gick jag runt som en svettig fäktare och slog ihjäl flugor. Två i en smäll var en underdrift. Jag kunde ta fem i ett slag.
Jag har inget problem med insekter egentligen. Ja, förutom tvestjärtar kanske. Men flugor hör liksom till landet. Inget jag störs av. Men kanske inte hela Svealands flugkoloni!?

Lite lätt uppgiven frågade jag om hjälp på Instagram stories och fick så himla mycket tips. Hänga upp en viss sorts blommor på tork, plastfilm på fönstren, hänga upp vattenfyllda plastpåsar och så klart: hålla fönster och dörrar stängda.
Medan tipsen haglade in så storstädade vi. I timtals!

Torkade bort alla flugskitar, la på duk och ställde fram blommorna som de gulliga hyresgästerna hade plockat till oss. Tack!

Med hela torpet fyllt av flugtejp så singlade jag ner i fåtöljen i vardagsrummet. Helt slut. Och svettig. Kändes som jag sprungit ett maraton, men egentligen hade jag bara härjat runt med flugsmällan i en värmebölja. Tog en bild på juli-ljuset som strilade in genom fönstret. Pustade ut och sakta vände uppgivenhet till lugn.

La in den nya nya doktorsväskan som John hittat på loppis. Vår lekkoffert på torpet börjar bli riktigt full nu.
Det blev så klart inte som jag hade tänkt mig. Det blir det sällan. Men flugorna försvinner sakta men säkert. Den här sommaren alltså, inte mer än lovligt knepig.

Värmland: Hallonplock, 20-talslook och ateljé i trädgården

I förra veckan var jag och familjen i Värmland, hemma hos min mamma och pappa som bor längs med en sömning grusväg. Det var innan värmeböljan slog till och dagarna började i långärmat i hallonbuskarna.

Här ville Majken stå hela dagarna och plocka hallon i sin Mumin-kanna. Ätandet överlämnade hon med varm hand till oss. Thank you very much.

Jag botaniserade i mammas hattförråd och hittade den här. Såg ut som en 20-talslady när jag satte upp håret.

Inte mig emot.

Vi plockade rabarber, smultron, vinbär och utnyttjade varenda litet barndomshörn av trädgården.

Här står jag mitt i mammas trädgård. Den är full av potatis, hallon, lök och allt det där som en tycker om. Och överallt finns små öar av blommor.

Precis så här vill jag ha det i min trädgården på Gotland. Problemet är väl att jag är så rastlös. Vill ha prunkat nunununu.

Några hus bort från mina föräldrar bor min moster som har världens finaste höns. Vi sparar varenda litet spagetti-strå för att ha med oss i delikatess-korgen.


Kommuns bästa utsikt.

Efter hönsbesök gick vi hem och rotade fram hallonsaft ur jordkällaren. Här står gamla flaskor som fått ny etikett. Jordkällaren är helt full av hallonsaft, svartvinbärssaft, kantareller och annat smarr.

Drog fram staffli och vattenfärg så de här två konstnärerna fick gå loss. Ballade ju ur efter fem minuter när de började måla på varandra och sedan på oss.

Intill konstnärernas ateljé ligger gästrummet där vi bodde. Lyxen att sova med öppen dörr, eller ja, myggdörr. Höra svalorna, syrsorna och alla nattliga sommarljud.

Innan kvällen blev natt drog jag alltid runt i trädgården. Drog djupa andetag och ville stanna tiden. Vi kröp till kojs och dagen därpå …

… började det om.

Gotland, värmebölja & finbesök

God morgon! Jag vet inte om det är värmeböljan eller ren förvirring, men jag har ju glömt att säga att jag är tillbaka på Gotland.
Det är så svårt det där med sociala medier tycker jag. Jag pruttar ju ut bilder, text och filmer på både Insta stories, Instagram och här på bloggen. Det blir ofta väldigt mycket minsta stories, för jag älskar verkligen att det är så opretentiöst. Gillar ni?

Men. Ibland minns jag inte var det är jag har lagt upp vad, vilken följarskara som fått vilken historia och kanske förutsätter att alla alltid följt med mig i alla medier för att få hela bilden. Nåväl, jag hoppas att ni hänger med i svängarna! Och försöker så klart bli bättre på att hålla alla kanaler i någorlunda schack. Följ mig gärna på Instagram vettja (om du inte redan gör det). Där heter jag rätt och slätt @emmasundh.

Just nu har vi finbesök på torpet! Linda, David och Chaplin är här och vi åker på roadtrip, utflykter och upptäcker ön. Det är nämligen för varmt på torpet, som en kokande gryta i värmeböljan. Här, på stenstranden, vid högklint hängde vi i går. Så vackert!
Vi ses snart! Har ju massor av bilder från Värmland, Stockholm och Gotland. Kommer en masse!

Österlen: Mandelmanns trädgårdar, lunch i växthuset & lavandel-feber

En av sommarens höjdpunkter (hittills) har helt klart varit Mandelmanns trädgårdar som vi besökte i Österlen. Vi bokade biljetter i gråaste mars, när vintern aldrig ville ge sig och det sista vi gjorde innan vi lämnade Österlen för Värmland var att hova in allt fint genom linsen.
Vi parkerade bilen och traskade ner mot Djupadal.

Sist jag var här var för fyra år sedan. Jag var lite smyggravid med Majken, roadtrippade i Österlen med Per, Lisa och John och svängde förbi här efter tips från min mamma. Det var fantastiskt! Några lunkande besökare, fenomenal mat och stockrosor på rad. Precis som nu. Enda skillnaden var kanske att vi var tvungna att köpa biljetter innan och det helt klart var fler av besökarna som ville ta en selfie med charmanta Mandelmanns.

Det första vi gjorde när vi kom in var att beställa mat härinne, i restaurangen. Blev helt betagen av de här lamporna. Någon som vet var de kommer ifrån?

Vi gick in i ett av alla vackra, prunkande växthus och slog oss ner under aprikoserna.

Och vi hade lyxigt sällskap! Anna som jag följt på Instagram i en massa år. Vi hade nämligen ett par extra biljetter, och eftersom jag och Anna bodde i krokarna frågade jag om hon ville följa med.

Vi åt ljuvlig fjällomi

Och så försökte jag fånga Annas lilla gull på bild.

Efter lunch gick vi på upptäcktsfärd genom trädgården, gick mängder av inspiration till trädgården på torpet och ville bara stanna där i havet av växtlighet.

Det fanns gångar överallt – fulla av lavendel och äppelträd! Älskar när det skapas rum i trädgården!

Mitt I trädgården ligger en stor damm. Det liksom osar friskhet över hela trädgården. Om det inte varit så att jag grönt två (!?) stora dammar i mitt liv redan så hade jag lätt anlagt en vid torpet. Pja, om det hade funnits tillstymmelse till regn på ön alltså.

Barnen somnade i vagnen och vi gick runt, drack kaffe och fyllde ögonen med odlingar.

De här spaljéer var så fina tycker jag. Och enkla!   

När det blev eftermiddag var det dags för fika. Mandelbakelse med rabarbersaft!

Majken och Bodil vaknade upp med rufsigt hår och satte sig i skuggan för att sörpla rabarbersaft.           

Hur länge vi stannade? Över fyra timmar!? Helt galet! Men ungarna tyckte det var helt underbart att titta på ankor, grisar, springa i gångarna och gunga på gungan vid dammen. Och fika.  

Det blev en del sådant. Någon åt en bulle som var lika stor som hens ansikte. Nämner inga namn.    

Detta ställe alltså!? När liksom till och med disken är vacker. 

Innan det var dags att fara mot Värmland kikade jag in i ännu ett av alla växthus, tog bilder att ha i inspomappen, köpte en av deras böcker och lite annat härligt från sin gårdsbutik. Sedan pep vi mot Värmland.

Österlen: Kurragömma i äppelodlingarna

Om en är på Österlen så finns det tre saker en måste göra: Se äppelodlingar, dricka äppelmust och äta österlensk pizza. Det liksom ingår.

Sista kvällen med Skåne-gänget spenderades i Vånga, intill Ivösjön. Barnen hade badat nakenbad i sjön och efteråt gick vi upp längs med äppelodlingarna till restaurangen. Vi tittade på medan de gjorde pizzorna, dreglade och väntade. 

Sedan kom de! Pizzorna!

Pizzorna var hur goda som helst, men höjdpunkten var det som hände efteråt. Kurragömma och kull i äppelodlingarna intill.

Barnen sprang i gångarna och jag efter med kameran.

Det gick undan kan jag lova.

Mick paxade en gång och jagade skiten ur de små.

Och jag med!

Majken och Ester. Jämgamla, jämnbusiga, jämnhärliga.

Älskar för övrigt Majkens stil som så slumpartat åkte på när alla kläder blivit blöta i omgångar. Randig tröja, shorts och hatt på sned. 

Så lökigt att gilla när en så uppenbart har klätt på dem själv. Mmm, så ödmjukt. Men ändå: könsneutralt, franskt, praktiskt och jädrigt fint. 

Lärde Majken att akta sig frän brännässlor, grådvärgar, vildvittror och helveteskap.

Kurragömma och kull i all ära, men lite av ett maratonlopp när det är dags att åka hem och en ska jaga fatt på de där. 

Till slut lyckade jag fånga ett prima exemplar! Tog med henne hem, packade väskorna och gjorde oss klara för avfärd dagen därpå. Vad vi skulle göra? Åka till Mandelmanns trädgårdar så klart! Mer om det imorgon! KRAM!

Österlen: Strand, dopp i plurret och solnedgång i Kivik

Under vår tvåveckors-exil från Gotland gjorde vi Österlen ett par dagar. Det var fasligt varmt, så semestern kräva sin strand. En dag åkte vi förbi Brösarps backar och letade oss in på småvägar för att komma fram till Haväng. Vi lastade barnvagnar och händer full på parkeringen och så gick vi mot stranden.

Här var en tvungen att gå snabbt som tusan om en hade sandaler på sig, för sanden var brännhet.

Och jag hade ju just sandaler. Och min nya 40-talsklänning som jag köpt på Torget 11 vintage & secondhand i Åhus. Ett bland många fynd vill jag lova. Så lyxig när en har kompisar som tar med en till fenomenala vintagebutiker och stränder, och en bara kan hänga på.

Nere på stranden smällde vi upp parasoll och sedan kastade vi oss havet.

Äntligen svalka.
Hela långa dagen spenderade vi på stranden. Åt lunch, svalkade oss, byggde sandslott och gick promenader i strandkanten.

Vid 17-snåret började det kurra i magen så då klädde vi på oss började gå mot bilen. Över den lilla ån som slingrade sig fram mot havet.

Majken i hatt från Stadsmissionen och klänning från Torget 11 vintage & secondhand.

Helt slut efter en dag på stranden slog vi oss ner på en restaurang i Kivik och åt middag.

Efter middagen gick vi ner till piren i Kivik. Passerade alla badrocksklädda sommar-österlenare som gick ner för ett kvällsdopp.

Barnen hade fått pyjamas. Tanken var att de skulle få somna i bilen hem (till våra kompisar Mick och Emelie där vi bodde).

Men först en tur ut på piren för att titta på alla badare. En riktig hit!

Österlen: Dopp i plurret, BFF’s och ett franskt fynd

Efter ett dygn i Katthult, Vimmerby och Astrid Lindgrens värld tog vi sällis med våra kompisar Mick, Emelie och Ester mot Skåne och Österlen. De flyttade nämligen ner till Skåne (från Stockholm) för ett år sedan så när vi ändå var på fastlandet passade vi på att hälsa på, hänga och – framförallt – bada!
Värmen denna sommar alltså. Skön, fantastisk, oroande och en total kris för jordbruken.
Direkt efter frukost åkte vi ner till stranden – Bodil i pyjamas. Termometern letade sig nämligen upp mot 30 grader.

Där, vid havet på Österlen, spenderade vi hela långa dagen. Byggde sandslott, åt lunch, plaskade och svalkade oss. 

Jag och Majken fick låna en enhörning som vi guppade ut på. 

När Bodil fick se att vi var ute till havs kom hon springande. ”MAMMA DU HAR GLÖMT DINA SKOR!”

Vadade ut! Som om jag skulle åka till Amerikatt och glömt passet.

De här två. Eller ska jag säga tre, för Majken, Bodil och Ester lekte precis lika bra tillsammans alla tre. Men de här två har förts åt från första stund. Det skiljer tre månader mellan dem och under de första året (när vi var föräldralediga) sågs de nästan jämt. Nu var det ett år sedan de sågs. I deras mått mätt ett halvt liv, men det var som att ingen tid hade passerat. 

Tänk va, att ha sommarkompisar. Så fint!

Efter strand och bad åkte vi till Åhus. Mick och Emelie ville visa mig en bra vintagebutik där. Och OM den var bra? HERREGUD! Bästa jag besökt på år och dag. Tyvärr tog batteriet i kameran slut efter jag tog den här bilden, men om du har vägarna förbi Åhus så besök Torget 11: vintage och secondhand.

Jag fyndade så mycket fint där! Till exempel den här Air France-väskan! Love it! Ska visa upp alla mina fynd, lovar!

Fint o fult, en järnsäng & orangeri på Prima

Innan vi lämnade ön för Astrid Lindgrens värld, Skåne och Värmland så var vi bara tvungna att åka norr över för en utflykt (som paus i allt städande inför uthyrningen under Almedalsveckan). Då passade vi på att ta en kik hos underbara Fint o fult.

Här finns alltid så mycket fint, precis sådant som en vill lägga ögonen på. Runda bord, stolar, piedestaler och burkar.

Jag kunde inte slita ögonen från det här fina dockhuset! Det är ju något visst med saker som är i miniformat, eller hur?

Och det här camping-setet! Har ett likadant utanför husvagnen (så klart) och älskar smartheten i grejer som går att vika ihop till ett litet kuvert.

Barnen hade somnat i bilen upp, men vaknade sakta men säkert upp med kurrande magar.

Jag fastnade för den här järnsängen, som liknar den vi har på torpet – fast större. Vi är ju på jakt efter säng till Majken och Bodil både för torpet och stan (Bodil sover fortfarande i spjälsäng), men vi var för dumma för att fatta något beslut med hungriga barn på armen.
När jag hörde av mig till MonicaFint o fult (alldeles ör sent) och frågade om sängen fanns kvar, så berättade hon att Elsa hade köpt den.
Fint att den hamnar hos henne och den kommer ju bli fasligt vacker i hennes hus, eller hur?

Efter att ha samlat på min glasburkar till skafferiet, bestick, lite barnkläder och nybakat bröd som fanns att köpa så tackade vi så hjärtligt och begav oss i väg för att råda bot på de hungriga magarna. 

Ett rufs och så John utanför Fint o fult. 

Några minuter bort från Fint o fult ligger fantastiska Prima

Det var ganska blåsigt, så vi satte oss i orangeriet som är byggt av gamla fönster.

Jag har ju samlat hela boden full av gamla fönster som någon gång ska bli växthus eller orangeri, så detta är som kolasås för mina ögon.

Våra kompisar Mallan och Jens var med på turen, och medan vi väntade på maten kikade jag och Mallan in i butiken. För övrigt: Älskar Mallans stil och brallor!

Fingrade på allt fint, träffade härliga Emma som driver Fint o Fult tillsammans med sin man och sedan kuskade jag …

… tillbaka till orangeriet. Vi fick in maten som var helt underbart god. Så god att jag åt upp allt i ett nafs och glömde ta kort. 

Något jag däremot tog kort på var det här. Chokladkakan jag åt efteråt. Herregud så god den var! Och så fint att dekorera den med lavandel. Älskar lavendel (funderar för övrigt på att anlägga ett litet lavendelfält på torpet så småningom). 

Århundradets uniform var på och snart skulle vi åka hem och städa långt in på natten. Det här med att hyra ut torp alltså, sådan pärs! Pöh! Särskilt med två småbarn hängandes i kjoltyget.

Men innan vi drog hem till skurhinken var jag vara tvungen att fånga detta på bild. Tänk att spendera en stormig höstdag här. Eller en egna-åskig torsdag. Ska nog tajma in ett riktigt busväder med att åka hit tror jag.

Astrid Lindgrens värld

God morgon i värmen!
Innan jag drar till plurret för att svalka mig så måste jag ju bara prutta ut ett efterfrågat inlägg. Nämligen det om Astrid Lindgrens värld.
Efter att ha bott en natt i världens finaste hus i den lilla staden intill Astrid Lindgrens värld, checkade vi ut och åt vi frukost på Majkens mat. Vi stoppade kinderna fulla med ägg och sedan begav vi oss in …

… bland minihusen. 

Vi gjorde en visit på stadshotellet i Vimmerby – i miniversion.

Och jag var lika begeistrad som barnen. Okej, kanske lite mer.

Hur Wes Anderson-igt är inte detta?

Första minutrarna inne i Astrid Lindgrens värld var barnen storögt tysta. Hänförda av dansen i paviljongen och ville inte gå därifrån. Kunde lätt varit nöjd med dagen efter att ha sett den lilla, lilla staden, men det fanns ju en hel del mer om en säger så.

Vi letade oss in på de små gatorna och …

I var och varannat hus utspelades scener från Astrid Lindgrens böcker. I det här huset köpte Pippi Långstrump 18 kilo karameller. Majken, Bodil och Ester tryckte sina små näsor mot rutorna och hittade storögt. 

Allt var i miniatyr. Så himla gulligt!

Favoritskyltfönster.

Efter den lilla, lilla staden gick vi förbi Villa Villekulla, Hoppetossa, en söderhavsö och stannade till vid en lekpark …

… innan vi gick på upptäcktsfärd i Ronja Rövardotters stora borg! Vilket bygge alltså!

Barnen sprang genom skogen, förbi Törnrosdalen (som vi får ta om ett par år), Kajsa Kavat och Emil i Lönneberga. Majken åkte Saltkråkan-tåget medan jag och Bodil gick på korv-med-bröd-jakt. 

Hur fin var inte den här kiosken? Tyvärr stängd, så vi gick vidare. 

Till slut hittade vi en korvkiosk med världfin personal och så blev det korv-med-bröd-paus på en parkbänk. 

Efteråt lajvade John och Majken Madicken uppe på taket. Och sedan blev det Pippi-show. Efteråt somnade barnen tjongpang i dubbelvagnen. 

John och jag traskade genom parken och tog sikte på …

Stadsmästargården där vi åt lunch medan barnen sov. 

Trädgårdssallad! Så himla fräsch mat kan jag lova. Inget flottigt som lämnar illamående efter sig, utan fräscht och gott. Stor tumme upp. 

När barnen vaknade hade precis Emil-föreställningen börjat. Lätt min favorit! Sådant drag! Efteråt ville Majken tälja en trägubbe. Här satt hon hur länge som helst. 

I hagen intill lilla mini-Katthult stod Emils häst Lukas. Så himla fint! Och apprå på hästar så jag Tengils knektar i ett skogssnår. De satt på sina (riktiga) hästar som väntade på att få rida in i Bröderna Lejonhjärta-föreställningen. Det såg så himla läskigt ut.
Om några år ska jag se den. När jag blivit stor nog, hehehe. 

En av barnens Astrid-favoriter är Nils Karlsson Pyssling. Jag vet inte hur många gånger vi sett filmen. Så vi sa Tjillevippen och så gick vi in i Bertils hus. 

Majken i Bertils säng. 

Det hade hunnit bli eftermiddag och vi började känna oss lite möra. Så vi tog vägen förbi den lilla staden igen.

Jag hittade mitt drömhus. 

Majken och hennes hund gick på upptäcktsfärd mellan husen. 

Kände på dörrhandtag och kikade in genom fönster. 

När klockan närmade sig tre tog vi farväl av minihusen.

Gick förbi bensinstationen, ut från Astrid Lindgrens värld och gjorde oss redo för nästa äventyr. Skåne! Mer om det snart! Nu ska jag dra å bada! Kram på er!

Katthult, ett Narnia-skåp & Astrid Lindgrens värld

När Almedalsveckan drog i gång i förra veckan lämnade vi torpet på Gotland för fastlandet. Den här gången åkte vi inte till Nynäshamn som vi brukar, utan tog båten till Oskarshamn och vidare in i Smålands-skogarna. Efter kringelikrok-vägar upp på höga höjder och ner i djupa skogar kom vi fram. 

Till Katthult. Mina ungar är tokiga i Emil i Lönneberga, så det är ju klart att vi skulle åka hit. 

Och in i snickerboa, hoppfallera! Barnen blev helt saliga därinne (men saligheten hindrade dem inte från att försöka riva stället så klart).

Samling vid pumpen. 

Här mötte vi upp våra kompisar Mick, Emelie och Ester. Tillsammans skulle vi nämligen gå på Astrid Lindgrens värld, men vi började här. I Katthult.

Nedanför huset betade hästar och kor. Och längre ner i slänten …

låg den här vackra tjärnen.

För att gå komma till Tjärnen var en tvingen att gå in i fårhagen. Inte mig emot om en säger så.

Bodil sprang runt till alla får och sjöng ”Bäbä vita lamm” för dem. 

Sedan blev hon trött och ville opp. 

Min lilla Emil!

Vi höll på att inte komma från Katthult för barnen fastande här. I en hästvagn. Mick lekte häst och var liksom FÖR bra. Barnen ville aldrig gå därifrån.
Så det blev ett skrikigt och gråtit good bye till Katthult.. Men det varade inte länge.

För när vi kommit till Vimmerby och Astrid Lindgrens värld så letade vi oss in i den Lilla staden där vi skulle bo. Och alltså herregud! Jag är ju lite av en nörd när det kommer till hus och gamla grejer, och till och med jag blev imponerad. Hela den lilla staden var byggd i gammal stil, med kulturglas i fönstren, gamla tegelpannor på taken och nästan kriminellt smakfulla detaljer. Stockrosor utanför, vackra innergårdar, grindar och pastelliga färger. Det var så fint! Det enda som kanske inte passade in var de moderna låsen på dörrarna och lite armaturer, men det var jag för hänförd för att bry mig om. SÅ fint var det!

Vi gick in i receptionen i den lilla staden och där fanns inte bara urtrevlig personal, utan ett stort Narnia-skåp med utklädningskläder. Jag gick bärsärk. Och kan ha haft tebjudning med ett helt gäng med barn.

Sedan letade vi upp vårt hus. Villan! Den blå grinden gick in till en vacker innergård som flera av husen delade på.

Och alltså HUSET! Smällde av. Och då hade vi ju inte ens kommit in på Astrid Lindgrens värld!?

Här uppe på övervåningen – med de finaste alkoverna – lekte barnen HELA kvällen. 

Lilla Ester som både Bodil och Majken lekte slut på.

På kvällen dukade vi upp middag på baksidan, grillade och gjorde planer inför Astrid Lindgrens värld. Peppen total.