Nu är det vår i Midsommarkransen. Äntligen! Jag har dammat av både vårkappa och ballerinaskor, rullat ut cykeln och putsat ett tjog solglasögon nu. Vi skulle kunna säga att jag är redo att göra våren 2013.

I helgen var jag hemma i Värmland för att fira påsk och vila upp mig. Jag var så trött så trött – var tvungen att sova middag minst en gång per dag – så det blev ett enkelt påskfirande. Vi åt ägg från min mosters höns. Naturligt färgade minsann. Det är samma höns som skymtar förbi på den femte bilden här. Min moster bor nämligen två hus bort. Det är vad jag kallar närproducerade ägg.

Burksill.

Min mormor Ulla kom på påsklunch och valde snaps till mig. Hon tyckte den här – med tre badande damer – passade mig. Sedan sjöng vi snapsvisor, skålade och åt tills magens kändes som den skulle spricka.

Med mat i munnen och sovfrisyrsrufs. Men med läppstift och eyeliner. Prioriteringar.

John.

Efter lunchen var jag tvungen att lägga mig i sängen igen. Jag somnade visst så här jag. Med en katthatt.

Jag tänker alltid att jag är så väl förberedd den 1 april, att jag inte kommer att lita på något som sägs. Men icke. Jag föll dit i år igen.
Denna gång av min syster Ellen som lurade mig. Vilket i och för sig inte är så konstigt, för hälften av allt hon säger till mig är ironi eller lur. Det gör det hela ännu mer … enerverande.
Hon ringde upp mig för någon timme sedan och sa att hon och hennes man Christer ska kolla på lägenhet söder om Söder, där jag och John bor. “Vi har tröttnat på Kungsholmen, vi vill ut utanför tullarna”. Under en halv sekund lyckades min hjärna med följande konststycke: göra en frivolt, korka upp champagne, planera morgonpromenader, långfrukostar, komma-över-på-varm-choklad-dejter och kluckskratt i något trapphus någonstans. En syster dörridörr. Den där systern som känner mig som ingen annan gör. Som förstår varje rörelse och varje osagt ord. Den där systern som jag alltid vill ha nära.
En halv sekund.
Sedan insåg jag att min kära syster spelade på min allra svagaste sträng när hon lurades. Jag som kallas fårkatten av mina vänner för att jag vill ha alla samlade nära. Som blir orolig när någon är lite längre bort än någon annan. Om det så är avståndet på de fyra kilometer mellan Kungsholmen (där syrran bor) och Midsommarkransen (där jag bor).
Vi låter min reaktion på när jag avslöjar luret vara osagt här, men om vi säger så här. Det var inte vackert. Mycket stånkande och stönande. Och svidande fårkattshjärta.
Genialt rent objektivt. Extremt irriterande rent systerivt.
Men hatten av för att hon lyckades. Igen.

Har du blivit lurad i dag? Säg ja, snälla.

Söndag i det sundhianska hemmet.
Långfrukost i sängen, jobb med hemligt projekt (som jag kommer att avslöja inom kort), lunch med min mamma Märta som är i stan och min syster Ellen, spring med snöre och lek med katten Sockan, promenad i Midsommarkrans-solen och strax lite söndagsvila.

Just nu ser det ut så här hemma. Katten Sockan i sovrumsfönstret, bland askar, minikoffertar, hattar och gamla telefoner. Bara att titta på denna gosboll och kurrmaskin är som terapi. Inte ett uns stresshormon kan klämma sig fram, framför denna rogivande syn.

Det droppar från taken, några kvitter hörs från ett träd, solen lyser starkare än på länge  och man måste hoppa mellan vattenpölarna. Det börjar lukta vår ute.
Igår eftermiddag flanerade jag och John ut i den smältande snön.

It drops from the ceiling, some birds sounds from a tree, the sun shines stronger than ever and you have to jump between the puddles. It starts to smell springtime outside.
Yesterday afternoon me and John strolled out of the melting snow.

Passade på att ta en tur på isen vid Vinterviken. Jag som är en orolig själ rabblade lågstadieramsan “inlopp, utlopp, brygga, bro” och gick bara där andra människor nyss hade traskat.

We took the opportunity to take a ride on the ice at Vinterviken. I’m a troubled soul rattled primary school chant “inlet, outlet, bridge, jetty” (we learned a chant to remember where the ice was often weak) and just went where other people had just trudged.

Det var underbart – och extremt ljus.
It was wonderful – and extremely light.

Aj för ögonen.
Hurt my eyes.  

Vi hade sällskap av halva Stockholm.
Half of Stockholm’s population were also there.  

Resten av halvan satt vid det här huset i Vinterviken, drack varm choklad och kisade mot solen.

The other half sat here, outside this house in Vinterviken, drank hot chocolate and tried to get a little sun light.

Brygga. Inte säker is. Som synes.
Not a safe place.  

Efter ispromenad och suktande efter varm choklad återvände vi till Gamla Midsommarkransen. Här är det nämligen vår året om.

After the walk on the ice, longing for hot chocolate, we returned to the Gamla Midsommarkransen. Here it was, the spring. Aprilgatan = april street. 

Särskilt i hörnet vårgatan och aprilgatan.
Particularly here, in the corner of Aprilgatan (april street) and Vårgatan (spring street).