Hej randig fredag!

Börjar den här fredagen i randig tröja, tofs i håret och sista-minuten-röjning. Det kommer nämligen en mäklare hit för att kika på vår lägenhet om sisådär 40 minuter.

Vi bor ju som ni vet ganska trångt. Inget vi lider av, men om den-lite-större-drömlägenheten dyker upp så är det ju bra att vara förberedd tänker vi.
Efter mäklarbesök tänkte jag dra med Bodil på promenad, möta upp min kompis Fatima för lunch, sedan dra till Hornstull, handla på Goodstore (för ett presentkort som varit borttappat ett halvår) och så ska jag inhandla lite tapetseringsgrejer för ett projekt som jag har på gång …
Och ikväll?
Då ska jag träffa min kompis Vapnet som jag inte sett på hundra år!
Öl och babbel.
Lyx om du frågar mig.

Vad ska ni göra i helgen?

En helt (o)vanlig onsdag.

Förra onsdagen fyllde min lilla Majken 2 år!
Min lilla plutt.
Eftersom Majken vaknar prick 5 varje morgon så kändes det inte särskilt aktuellt att gå upp i arla morgonstund för att stöka med ballonger, paket och sjungande väcka henne.
Istället hade jag och John pimpat köket kvällen innan. Vi hade lagt fram paket vid hennes plats vid köksbordet, jag hade knopat ihop kalashattar av gammal tapet och julglitter och dessutom gjort Majken-bokstäver av kartong.
Majken älskar ju hattar av alla dess slag så jag behöver kanske inte säga att kalashattarna var en hit. Till och med hatt-ovännen Bodil festade hatt dagen till ära.

Majken öppnade paket (ett sprillans nytt Alfonsspel som John fyndat på Stadsmissionen och en Bamse-tidining), vi bjöd på croissanter (hennes favorit) och så åt vi lång och släpig frukost. En helt vanlig onsdag. Sådant lyx.

Efter lite förmiddagsjobb för min del stängde jag ihop datorn och tog ledigt resten av dagen. Vi satte Bamse-tidningen i handen på Majken, placerade barnen i barnvagnen och drog till Djurgården. Där mötte vi upp Johns föräldrar!

Vi hade nämligen bestämt oss för att fira Majkens födelsedag på Skansen, titta på aporna (ser ni dem?) …

… surekaterna, skallerormarna (jag besparar er bilder på dem), anakondor, papegojor, råttor och fiskar. Majken var helt till sig och jag (som är rädd för ormar) fick KBT:a mig genom rummen.

Efter två timmar inne bland exotiska djur somnade barnen i vagnen medan vi pep in på Gubbhyllan för lunch.
Alltså jag älskar massor av människor, full fart och härj, men det är något visst att ta en hel vanlig dag på ett annars fullsmockat Skansen.

Efter lunchen gick vi upp bland de gamla husen på Skansen.

Förbi Järnhandeln …

Jag kikade in på Konsum (som tyvärr var stängt) genom att stå på en bänk.

Hoppade jag ner.

När Majken vaknat hände det här! Vi frågade om hon ville rida på hästen och och nickade med en nyvaken trött-nick. Hon höll lite krampaktigt i min rockärm de första metrarna sedan förvandlades hon till en cowboy i miniformat.

Efter vi tittat på lodjur, älgar, vildsvin, vinsents och vargar lämnade vi djuräventyret och begav oss till Rosendals trädgård. Här strilade vårsolen in genom växthusen …

… och landade på prunkande blommor.

Vi slog oss ner för lite fika …

… och Majken fick presenter från farmor och farfar!

Rosig om kinderna av vårvärmen avnjöts också en smakis och Majkens första hallongrotta. Den skulle tydligen ätas med sådan vördnad att hon var tvungen att sätta sig vid ett eget bord.

På eftermiddagen lämnade vi växthusvärmen, satte hallongrotts-piggt barn invirad i presentsnöre i vagnen och så åkte vi hem. Bästa dagen på länge (minus anakondan)!

Bästa stället i Stockholm en kall mars-dag

Det finns inget bättre ställe att spendera frusna mars-dagar än att kliva in i en prunkande värld av sommar (du behöver liksom inte ens flyga utomlands, miljöwinn på den!).
Förra lördagen pep hela familjen hit, till Stockholms eget vattenhål för solsuktande ögon: Bergianska trädgården.

Medan kidsen sov middag i den krispiga luften klev jag och John in här, i Gamla orangeriet. Som ni vet gillar jag att hänga här.   

Här mötte vi upp våra familjer och åt lunch i värmande vårsol. Vi skulle fira Majken en aning så vad är väl bättre än att mötas upp här, där vinteroveralls-bös och klumpiga vinterskor är ett minne blott?

FOMO-Bodil vaknade först och fick åla i min mammas famn. 

Hon är helt omöjlig att hålla just nu. Rör varenda muskel varje nanosekund. 

Under tiden satt jag här och kisade. 

Min pappa fick gosa med lilla Zea (mitt systerbarn) och den som led brist av D-vitamin blev botad i ett kick. 

John och ålarn.

När lunchen var uppäten och Majken hade vaknat så sprang vi över till det tropiska växthuset.

Bytte ut vinterskor mot sandaler och lät kosläpps-peppade ben springa fritt.

Bodil och jag i tropikerna.

Fotbollslagsbild med mig, Bodil, kusin Molly och Majken.

På café.

Och de här två alltså. Världens bästa kompisar!

När märgen, själen och allt däremellan hade tinat upp så lämnade vi tropiker och begav oss ut i mars igen.
Världens bästa parantes i vardagen.

Djurstrumpor, snö som faller och Färgfabriken

En lördag för ett par veckor sedan började så här. Ett par djurstrumpor i mina tofflor …

… med kittel och rumlarunt.

Och en hel del stänga-dörr-lekar och en hand som dirigerade ”bort”.

Så jag fick snällt sitta still på mattan medan detta lockiga yrväder sprang in och ut, regisserade mig vad jag skulle göra och ropade på ”maaaammaaaa” så fort hon stängt dörren. 

Det här lockarna alltså. Lätt avis (jag har spikrakt hår när jag inte lockar det). 

Vid lunch letade vi ut i snöovädret, till Färgfabriken i Gröndal. 

Medan kidsen sov i vagnen utanför så slog jag och John oss ner här.

Sörplade kaffe och åt chokladboll, pratade och ditt och datt, torp och målade opp storslagna planer och njöt av varandra sällskap.

John. 

Efter någon timme vaknade Majken och Bodil och då bjöds det på smakis och Majkens bästa (hittills): Croissant.

Denna lilla minimänniska härjade därefter runt i hundraåttio. En uppskattar ju caféer med enorma springytor för 2-åringar med myror i brallan alltså. Har du något sådant cafétips på lut? Tipsa gärna!

GIV MIG KRAFT

Häromdagen skulle jag ta en ny bylinebild tillsammans med kidsen.
Nemas problemas tänkte jag och hivade upp sprattelbarn till höger och vänster.
Att jonglera en 2-åring och 8-månaders på vinterbiceps (dvala) och samtidigt ha frisyren (någorlunda) intakt, ett leende på läpparna och med blott en tankekraft ha skingrat svettpärlor och GIV MIG KRAFT-skrik – det borde ändå vara värt någon form av medalj, right?

Där satt den!

17 bilder från en torsdag

Vad sägs om att börja denna alldeles speciella marsonsdag med en djupdyk rakt ner i en 15 bilder från en torsdag.
Vissa dagar sitter jag ju klistrad framför datorn, med koncentrerad bekymmersrynka i pannan, men inte just den här dagen.
Jag börjar ofta jobba vid 7 på morgonen – från sängen. Laddar med kaffe, dator och kalender sedan sjunker jag ner här.
Jag sonderar mejlboxen, gör att-göra-lista för dagen, skissar jobb och styr upp huvudet.

Efter en timme eller två klär jag på mig och gör mig i ordning. Här är jag torsdagsklädd i favoritkoftan från Emmy design och vintage Whyred som jag köpt på Bodil vintage.

Dagen till ära festade jag till med stans gladaste strumpor!

Vid 11 knackade det på dörren. Bagargrannen hade hängt en påse med nybakt bröd på alla grannars dörrar. TACK!
Smörade en nödmacka (så stört hungrig vid 11) och kutade sedan i väg mot tunnelbanan.

På vägen hittade jag snödroppar på rad. Hej vår!

Klev av vid Slussen, gjorde några ärenden inför ett kommande jobb och kvistade sedan mot Nytorget …

… Och Urban Deli.

Där mötte jag upp John och Bodil för lunch!

Det blev spetskål med det nya, mjölkbaserade köttsubstitutet Mifú.

Efter lunch gjorde jag ännu fler ärenden och satte mig sedan en timme på Fabrique för att kötta jobb. Vid 14 återvände jag till Midsommarkransen och svängde förbi Svenska armaturer.

Jag var nämligen på jakt efter en ny lampa till  köket …
Finns en hel del att välja mellan.

Till slut bestämde jag mig. Medan Erik byggde ihop lampan efter mina önskemål (alltså hur smidigt?) så gick jag runt och tog bilder. Det blev en glaskupa (vintage) med mässingsdetaljer och tvinnad textilsladd. Ni ska få se resultatet inom kort.

Det är ju så här en vill att butiker ska se ut, eller hur?

 

Här finns liksom ALLT! Och det som inte finns fixar Erik, det gillar en ju.

Med lampa under armen gick jag hemåt, förbi Aktiebolaget Mack …

… och landade till slut här, där jag började dagen. I sängen. Där packade jag upp ett stycke ny skönhetsrutin och sedan avslutade jag operation jobbdag.

Bland saftglas, blåsinstrument och William Morris-tapeter

Häromdagen kvistade jag snett över gatan och hamnade här, bland saftglas, sneda köksluckor och stans flottaste samling av Stig Lindbergs Berså-porslin.

Jag hade nämligen blivit hembjuden till Karoline på lunch. Så himla trevligt!

Det är sinnessjukt hur nära vi bor varandra. Vi skulle liksom krasst kunna vinka till varandra genom fönstret. Ja, om det inte stod ett hus i vägen.
Jag tycker det är post-slöseri! Att jag har haft denna rappa kvinna intill knuten hur länge som helst, utan att älga över. Nåväl. 

Jag blev bjuden på smarrig, megagod lunch, vi babblade blogg, torp och en gigantisk loppis som vi planerar här i Midsommarkransen.

Det kladdades anteckningar och smiddes planer. Sådant gillar jag.

Här har vi Karoline i köket.

Hemma hos Karoline var det vår. Gigantiska palmer, pluttodlingar på tillväxt, vårsol som sken in genom fönstret och massor av färg.

Överallt hängde det gitarrer och blåsinstrument. Har en hört Karoline sjunga så förstår en varför … Och om ni inte hört henne sjunga, så tycker jag att ni ska lyssna ögonaböj.

Här har ni mig.
Smygandes runt i bland William Morris-tapeter.
Och detta hemliga, tapet-doftande-saftglas-Stige-Lindgergs-berså-vårhem fanns där, snett över gatan bara.
Karoline, det är inte sista gången jag kommer på besök, var så säker. <3

Tandläkarskåp, ekologiska barnkläder, vårfrukost och jakten på en kökslampa

Hej söndagskväll, temacke-tid och snart en ny vecka.
Innan vi ska marsmåndaga oss, så tänkte jag låta er följa med på en vecka Emma Sundh.
Så här såg förra veckan ut i en snabbrecap.
Måndagen började med gråväder och det nya tandläkarskåpet. 

Satte gamla bukettblommor i småvaser och räddade vad som räddas kan.

Tisdagen började si sådär. Ont i halsen och inställda planer. Men on the good side? Bagargrannen kom med nybakta bullar och John kom hem med krya-på-dig-bukett.
Det borde fasen vara lag på att få lite omtanke när en är krasslig tycker jag (mest för att en blir så inibomben glad för omtanken).

Den här gladskiten gjorde all krasslighet mycket bättre …

… och det faktum att det doftade vår i Midsommarkransen.

Det blev torsdag, halsontet var borta och jag stack för att hälsa på Greta på Haymarket.

Älskar verkligen Haymarket. Det gör liksom ont i ögonen av färg.

Uttänkt in i minsta detalj. Men det var inte därför jag var här …

… Utan för att träffa de här! I ett av Haymarkets rum huserade nämligen The Sleepy Collection. De visade upp sin kollektion …

… med ekologiska unisex barnkläder (och även vuxenvarianter) genom att låta ett gäng kids (bland annat den här sötnöten) rumla runt i en hotellsäng.   

När jag lämnade Haymarket …

… Såg jag inte ett skit. City är av glas och vårsolen bländade mig i varenda vinkel.

Så jag kvistade vidare, mot Sveavägen och Polhem PR. Tog en bild i deras badrumsspegel  …

… Och blev bjuden på pressfrukost för Indiska. De visade upp sin nya vårkollektion …

… och bjöd på frukost.

Jag träffade bästa Hanna från Amelia, fyllde ögon med fransar, broderier, böljande klänningar, flätade korgar och rotting (mycket fint på Indiska i vår kan jag lova).

Och fångade detta gäng i världsfin fåtölj.

Det blev fredag, jag gick på Mamas pressfrukost för ”Tre ska bli noll” (den fantatisska kampanjen som Elaine Eksvärd har dragit igång), träffade denna megatrevliga bratrio: Nisse, Hanna och Hejhej-vardag.
Sedan grät jag.
Fan alltså. Statistiken säger att tre i varje klass kommer bli (eller har blivit) utsatta för sexualbrott.
Så sjukt.
Inte min unge alltså. Ingen annans unge heller för den delen.
Med denna gråtbriserande siffra i huvudet har Elaine (tillsammans med en proffsgrupp) satt ihop Förskolebrevet, ett brev som du kan tipsa dina barns förskola om. Brevet innehåller riktlinjer för hur förskolorna – första instansen som barnen kommer i kontakt med – kan jobba med att stärka barnens integritet. Men också ge verktyg för att upptäcka om något är galet – tidigt. Barnen ger ju signaler, det gäller bara för oss vuxna att kunna tyda dem. Kunna larma. I tid.
Tipsa din förskola vettja, så hjälper vi varandra (och varandras ungar).
Tre SKA bli noll.

Det blev lördag. Min kompis Nina kom över med sin lille Ossian. Kidsen lekte i hundratrettio medan vi babblade. Och när kidsen skulle sova fortsatte vi att babbla. Gick ut på promenad, sövde barnen i barnvagnarna, satte oss i solen utanför Koloni vid Telefonplan och käkade lunch. Typiskt bra lördag. 

Passade även på att svänga förbi Svenska armaturer. Jag är nämligen på jakt efter en ny kökslampa …

Här finns det ju en HEL DEL att välja mellan om en säger så.  

Och så slutade helgen. Med lampdrömmar, vår och en massa bra och viktigt i tanken.

Årets viktigaste frukost (+ världens coolaste jacka)

Imorse slängde jag på mig stans coolaste jacka (om jag får säga det själv) och plaskade iväg på regngator till årets viktigaste frukost.

Blöt som en katt landade jag här, i en underbar våning vid Hötorget.

Det är ju prick fem dagar till internationella kvinnodagen, något som jag, megacoola hejhejvardag-Louise och Läkarmissionen ville uppmärksamma med årets viktigaste frukost.

Tillsammans hade vi bjudit in några väl valda personer att smaska gott och lyssna till en superviktig grej, nämligen hur vi kan förändra livet för kvinnor världen över.
Några av de som kom var Karoline och Klara.

Alltså Rastlösheten-Klara <3 Hur stylish?

Och coolaste katten i stan, Knivlisa.

Det var så många härliga på en och samma plats, som Linda och Lollo till exempel.

Vi mumsade i oss av allt gott …

… och lyssnade till Anna Stadling som spelade rysfint.

Och här har vi Hanna på Läkarmissionen.
Vi sågs på en fest för ett tag sedan och jag bara föll pladask. Först för Hanna. Några veckor senare tog vi en fika och hon berättade där hon Läkarmissionens projekt #varjeflicka. Då föll jag pladask för det också. Sign me up, sa jag, nu ska vi förändra världen.

För så här är det.
3 miljoner flickor könstympas varje år. Utan smärtlindring.
Anledningen? Traditioner, myter och okunskap.
Det finns massor av myter kring en icke könstympad kvinna. Till exempel att hon inte kan få barn. Många flickor könstympas alltså för att de ska kunna gifta sig och få barn, vilket är så snett att jag inte vet var jag ska börja. Könsstympningen blir liksom en form av inträde i vuxenlivet (även om många bara är barn när de utsätts för detta ingrepp).
Flickor som vägrar könsstympning blir ofta utsatta för mobbing, stenkastning eller att de förskjuts från sina familjer. Det behövs enormt mod för att stå emot.
Men. Det behöver inte vara så här.
Det går att förändra.
Det går att göra skillnad …
Här kan du se hur du kan förändra livet för varje flicka. 

När vi gråtit en stund i grupp efter att ha sett den här filmen och lyssnat till gripande berättelser fångades alla bra:iga på bild.


Monki hade varit så snälla (thank you) och skänkt jackor som jag hade feminist-pimpat.
En av dessa jackor lottade vi ut bland frukostbesökarna.
Och en jacka har jag kvar i mina ägor, öronmärkt till en av er …