Ett bröllop ute i det fria

IMG_6661

Ni vet de där dagarna en aldrig kommer att glömma? Förrförra lördagen var precis en sådan. Då gifte sig nämligen mina kära vänner Per och Lisa ute på Långholmen. Det luktade höst när jag, Linda och Lollo dekorerade middagslokalen, lade ut trasmattor i trädgården, fixade med ett polaroid-photobooth och knöt pompoms runt stolarna. IMG_6674

Vid fyra-snåret flanerade de här stiliga två in i trädgården. IMG_6684

De gick in till tonerna av ”Det snurrar i min skalle” som Erik, John, Mick, Max, John och Helena hade gjort en underbar version av. IMG_6688

Jag stod längst bak och snörvlade bakom mina solglasögon. Vågade inte möta någon av minna vänners blickar, då hade det brustit totalt. Så där stod jag bra, med kameran framför ögonen, fotograferade och försökte blicka frenetiskt med ögonen för att se något för alla tårar.

IMG_6752

Efter vigseln gick jag fram och kramade en hop rödgråtna vänner. Som min älskade vän Åberg, med tåriga ögon. IMG_6750Kvällens toastisar, Lollo (också hon lätt rörd som ni säkert ser) och min John, välkomnade alla gäster. IMG_6762

Och sedan skålade vi i champagne! Här tillsammans med forever-Värmland-vapendragare Åberg, Nina och TommieIMG_6771

Fatima och så jag. Hon i sin farmors senapsgula 50-talsklänning och jag i en omsydd Stadsmissionen-klänning (som jag fick sy ut dagen innan bröllopet, puh!)IMG_6787

Emily Dahl, som var the royal photographer, tog ett kort på Lisa och hennes buddies. Och i vanlig ordning så kan vi liksom inte hejda oss. Det är liksom så här vi är …
Som Spice girls on crack. Inga finmöbler att ha i salongerna, snarare en betongskyskrapa i en landsvägsrefug. Linda, jag, Lollo, Lisa, Fatima, Nina, Åberg och Frida.

IMG_6813

Under ett träd – som Lollo och Linda hade dekorerat med hängande blomvaser och pompoms – stod en koffert med polariodkameror.

IMG_6789

Linda och Lollo, som gjorde i stort sett allt imponerande dekorationsarbete. Jag stod mest för inbjudan, menyn (men dessa kan jag visa en annan gång om ni vill) och lite dukningspilleri. IMG_6800

Tommie och Thomas.

IMG_6793

De här tre godingarna har jag gjort många hyss med kan jag lova. Här snabelskålar de för Per och Lisa.

IMG_6828

Fatima. IMG_6872

Efter mingel, häng och skålande var det dags att gå in i middagssalen. Som bordsplacering hade Lisa och Per valt att ha äpplen – fint! IMG_6908

Lisa och Per älskar art deco så vi hade rotat fram det allra flottaste ur våra gömmor att dekorera borden med. Silverfat, vaser i olika kulörter och så blommor i mustiga färger.

IMG_6896 IMG_6889

Honnörsbordet anno 2014. Och här fick jag minsann sitta!IMG_6874

Linda och Mallan satt ett stenkast bort. IMG_6917Och så här såg det ut i salen, så fasligt vackert. IMG_6935

Middagen serverades och det hölls hundrafyrtio helt outstandig tal. Jag både skrattade tills käkarna värkte och grät tills tårkanalerna var helt slutkörda och torkade.
IMG_6936

Det var dagen före valet, vilket syntes lite varstans …IMG_6930

Skymningen föll och det serverades dessert, medan jag var ute och traskade i trädgården, fotograferade Linda och Lollos dekorationer. IMG_6933

I ett nafs tömdes middagssalen …IMG_6937

Och Lisa tog på sig festklänningen! Det var så klart dags för dansgolv!IMG_6968Och som vi dansade! Thomas visar förvisso upp sin öl, men det står någon och gastar i bakgrunden. Moi.

Jag dansade tills festen var slut, fogarna brände och jag var helt fullmatad av endorfiner. Det var helt magiskt! Och så oerhört roligt.

Bröllop, 20-talsvågor och champagne

IMG_6617

En lördagsmorgon i september ramlade jag in hos vänner Per och Lisa i Horntull. Halft fixad i håret, med en ljusblå (panik-utlagd) klänning som jag hittat på Stadsmissionen och med min kamera i högsta hugg.

IMG_6549

Inne i lägenheten luktade det salong och förväntningar. Miriam Parkman hjälpte Lisa att fixa 20-talsvågor i håret och få på sig sin ömtåliga vintageklänning. Det nalkades nämligen kärleksfest/bröllop. IMG_6568

Lisa, min kära, underbara vän since 2004-ish.

IMG_6534

Champagnen slogs upp i kupor, vi skålade och så fixade vi vidare. IMG_6585

Lisa sminkade sig medan jag …
IMG_6636

… Tog kort på Pers snygga outfit. Vinrött, tweed, blommigt och blått! Så oerhört snygg kombination.

IMG_6590

Lisa – fortfarande med hårklämmor i håret – och Miriam. Vid ett-snåret åkte hårklämmorna ut, floret sattes fast och det var dags att bege sig mot Långholmen där vigsel, middag och fest skulle hållas. Och vilket bröllop alltså!

Pjuu, okej, detta bröllop kräver ett eget inlägg (kommer inom kort, var så säker).
Tjing så länge!

Midsommar i Midsommarkransen

För andra året i rad spenderades midsommarafton på innergården i Midsommarkransen. Jag bar blåklint i rufsigt hår och min rosa favoritklänning.

Linda och jag gjorde kransar till barnen av jasmin och fläderblommor.

Lille Chaplin i blomsterkrans i mitt knä. Chaplin var emellertid mer intresserad av att äta opp kransen än att ha den på huvudet, så Linda och jag räknade till tre och sedan tog vi bilden. En sekund senare var kransen i munnen igen.

Jag slog på stora tårttrumman! Bakade en maffig tårta med massor av grädde på. Mums!

På köksgolvet satt de här gullisarna. Livia, Isolde och min bra-iga vän Fatima. Jag drog i vanlig ordning fram trummor, träklossar, leksaksbilar och annat jox som jag har hemma.

När vi fixat klart inne var det dags att duka upp på innergården.

Linda tände ljus i det mulna midsommarvädret.

Senapsill, vegobiffar, gräddfil och gräslök.

Ett stycke midsommarbuffé.

… Med Flora-smör som jag fick med ett bud. Himla passande på midsommarbordet: en sommarförpackning i limiterad upplaga, designad av Lars Wallin.

John i fin, egensydd fluga.

Härliga och roliga Helen, som är en ny bekantskap som jag hoppas att jag får chans att lära känna bättre.

Det blev lite kyligt efter ett tag så då åkte filtar, halsdukar och hoodies fram.

Vi slog oss ner, skålade och satt här ungefär hela kvällen.

Picknick, kakbuffé och namngivningskalas

I söndags cyklade jag och John över Västerbron – med paket under armen och pioner i cykelkorgen. I en liten lummig lund i Rålis hade nämligen våra fantastiska vänner Linda och David dukat upp för kalas. Deras gullunge Chaplin skulle nämligen ges ett namn. Eller ett par namn så att han kan välja och vraka när han blir äldre.

I skuggan av ett par träd stod kakor, bakelser och allsköns desserter uppdukade på bord,  trälådor och hattaskar.

Både Linda och David är grymma på att baka, så här fanns liksom ALLT man kan drömma om i sina vildaste kakdrömmar. 

På en stege stod en lemonadtunna och på stegen stod drickburkar.

I lådor, på brickor och på trälådor fanns bakverk. Mums!

Och på gräsmattan en hög med vänner. Som Lisa och lille mopsen Mellis.

Alla gästerna försågs sig med gott och sedan slog vi oss ner på filtar.

Johns urval.

Bra:iga människor.

Fatima var så klart också där, här med gullisen Juni (hennes mamma, min vän, Frida lyckades jag tyvärr inte fånga på bild).

Lojsan var ju också där så klart. Vi är de där blonda toktanterna som busar i kapp med Chaplin tills han kvider av skratt. Han skrattar nog lite mer åt Lollos bus, men det gör å andra sidan jag också. Men när jag kallar honom ”min buskorv” och klappar händerna så skrattar han ett underbart skratt som liksom värmer inifrån och ut.

Ett stycke molnmugg och tre bakverk.

Moi.

Medan vi smaskade bakverk så började namngivningsceremonin och vi gav Chaplin ett namn. David sjöng fint och spelade gitarr och jag grinade så mycket att jag fick mascara i öronen.

Fina lilla familjen.

För att försöka få tårarna under kontroll koncentrerade jag mig på att ta en massa kort.

Och ett till.

Efter ceremonin gick Chaplin en lite promenad med John.

Alltså gullo.

På en filt stod två stycken små koffertar. En med en massa vykort i och en tom. Där kunde man skriva ett meddelande till Chaplin som han kan ha med sig i livet. Himlans fint.

Och sedan blev det så klart presentöppning. Alla barnen hjälpte till att öppna paket medan Chaplin tyckte att det var rysligt roligt med silkepapper.
Världens finaste dag. Lite som en dröm faktiskt. Med bra:iga människor, och så Chaplin förstås. Min lilla gullis-buskorv.

Barnkalas!

En finfin söndag, när blommorna på träden virvlade runt i luften, traskade jag i väg mot barnkalas. Min kompis Isolde fyllde nämligen hela 3 år! Den dagen hon kom till världen minns jag som i går. Du vet, en sådan där dag man kommer att minnas för all framtid.

Jag satt på Långholmen, firade årets första picknick och alla kompisar hade telefonkedja varendaste timme.  När det lilla underverket kom till världen så stannade den ett litet tag, sedan överöstes hon med presenter. Det var som att det fanns ett uppdämt presentbehov som behövdes stillas.  Min vän Fatima var nämligen den första nära vännen som blev preggo (och hennes T så klart), så det var liksom lite speciellt på något vis. Något som ingen av oss hade varit med om, varken hon, han, hen, jag eller någon annan.

Jag hade paket med mig så klart, innehållandes en målarbok som jag gjort själv.

Halvvägs bytte jag till finskorna. En vill ju vara fin när en ska på kalas.

Kakbord in the making.

Födelsedagsbarnet! Hurra!
Här väntar hon blygt på tårtan och alla vuxna står och hejar på.

Isolde blåste ut ljusen snabbare än snabbt, så jag hann inte fånga det på bild. Något jag däremot hann fånga var min glass med maräng och massor av strössel.

Hängde med det här söttrollet, Chaplin.

Och lilla gullo-Juni.

Det var en hel hög med vänner där, Frida till exempel. Och hon var också den enda jag lyckades fånga på bild. Ibland är det ju så där, att man vill vara där och då. Inte sitta bakom en kamera i tre timmar, och detta var just en sådan dag. När huden var tunn och en bara vill hänga med bra:iga vänner. Ställa kameran en bit ifrån och bara vara. Så jag gjorde just det.

En fiskedamm fångade jag på bild i alla fall, och 75% av världens bästa familj. Fatima stod bakom fiskedammsskynket.

Sent på eftermiddagen gick jag och John hem genom regnet. Det var första riktiga sommarregnet minsann. Och det är ju något alldeles speciellt.

Sickan, Vanheden och Dynamit Harry

Bedford-diamanterna!
Förra helgen var jag på svenhippa eller inför-kärleks-baluns-pepp för en av mina allra bästaste vänner, Mick. Eftersom han älskar Jönssonligan, så var det ju ganska så givet att svenhippan blev en kupp. Han blev upplockad med en flyktbil förklädd till en polisbild (”det är ju ingen som snor en polisbil”) av Dynamit-Harry och Doris i arla morgonstund. I handen fick han en Vanheden-uniform, en rasp, baguette och ett kort där det stod följande:

”Släng på dig borsalino! Ståplats i Nybroviken hägrar om du inte snabbt som attan kilar på dig denna uniform tillsammans ett par italiensk dojor och dina rutiga byxor. Sitter som stulen vettu. Du har fem minuter att röja dina spår i Doris lägenhet innan Wall Enberg kommer. En polisbil står och bränner nedanför din port. Bästa flyktbilen, Vanheden, det är ju trots allt ingen som snor en polisbil.”

Här har vi dem, brosan och Ödlan. Eller Sickan och Vanheden. Men framför allt bröderna Björn och Mick.

Vanhenden fick i uppdrag att frita Sickan (eller ska jag säga tio stycken Sickan från Långholmens fängelse) och sedan for alla till ”de övre regionerna”, alltså Dynamit-Harrys tjuvkula (vår vind).
Här har ni mig i Sickan-style. Smuttande sprattelvatten. Så klart.

Eld i berget! Här sitter vi och smider planer och käkar korv med bröd, inslagna i folie (som i IKEA-kuppen).

Vanheden.

Jens-Sickan har en plan. Allt är tajmat och klart – in i minsta detalj.

Björn-Sickan.

Blå ängeln här. Falken har landat. Operationen kan börja.
Alla Sickan redo. För bastubad.

Efter bastubad så mötte vi upp ännu en Sickan, nämligen Lisa, vid Wall Enbergs högkvarter.

Jens, Mallan och Lisa.

Jag och Bedford-diamanterna.

John.
Tillsammans siktade vi in oss på kinesrestaurangen som låg på bottenvåningen i Wall Enbergs imperium. Käkade lite mat, drack mer sprattelvatten och sedan fick vi även tag i den topphemliga elektroniska utrustningen.

Med en attacheväska med den topphemliga, elektroniska utrustningen i gick vi till Ugglan. där fanns nämligen ett kassaskåp av märket Frans Jäger som behövdes tömmas.

Inne på Ugglan avledde Vanheden barpersonlaen med hjälp av ett trick (”ingenting här, ingenting där, barapbaaaarmpbarapbaramp”), medan Sickan kunde tjuvs till sig ännu en väska. Men den visade sig vara full av – korkar! Men under korkarna låg guldtackor (punchrullar inslagna i guldfolie).

Vi firade två lyckade kupper med öl.

Dynamit-Harry.

Satsade givetvis alla pengar på spel. Här spelar jag och Mallan fussball.

Extremt koncentrerade.

Natten föll över söder och vi traskade hem med elektronisk utrustning, korkar och halvätna guldtackor. En så sjukt fin och rolig kväll kan jag lova.

Glad pastell-påsk

Glad pastell-påsk på er!
Medan jag är oppe i Skellefteå och målar ägg, går promenader längs älven och tar en tre-fyra middagstupplurer, så tänkte jag bjuda på lite bilder från förra årets pastell-påsk.
Jag, Volang-Linda och Vintageprylar-Louise dukade upp till påsk i mitt kök, men pastellfärgade ägg, bakelser med flaggspel, haröron-servetter och ägg i snapsglas. Allt loppisfyndat så klart. Eller ja, inte bakelserna, men allt annat.

Releasefest för Vintagefrisyrer

I torsdags hängde jag här. Vid solnedgången över Riddarfjärden, Norstedts förlag närmare bestämt. Det vankades nämligen releasefest för boken Vintagefrisyrer.

Jag, Sarah Wing och Martina Ankarfyr (som står bakom boken Vintagefrisyrer) staplade champagnetorn, hängde upp glittrande lampor, ställde blommor i karaffer, gjorde snittar och tände ljus i kandelabrar (till vår hjälp hade vi ett underbart gäng så klart. Tackilitack). Det vankades nämligen Speak easy-fest!

Vid 19-snåret strömmade alla gäster in i lokalen. Lollo till exempel. Alltså hur bra passar hon inte i 20-talsstassen?

Underbara Lisen.

Gästerna drack champagne ur kupor, sherry ur kaffekoppar och så fanns det ju så klart öl från Södra maltfabriken i påse.

Emily Dahl pep förbi festen och köpte en bok också.

Moi i fejkad page.

Dessa tre ladys är modeller i boken: Kristin Harrysson, En blommig tekopp-Emelie och Retrolover-Johanna.

Min mormors vind-Carrå.

Min käresta.

The Bridettes, med Karoline (som frontar bokomslget) uppträdde på scenen. Så stört bra.

Mina kära vänner Lollo och Lisa.

Un Velo-Emelie kom till festen och jag kände inte igen henne!

En hel hög med vänner kom för att fira bok. Som Volang-Linda, Fatima, Carro och Lisa till exempel.

Här har vi fröken Wing herself! Best frisörska ever.

Linda hade med sin lille Chappe. Han vaknade lagom till festen var i gång om man säger så.

Lina (en av modellerna i boken) tillsammans med den eminenta Miriam Parkman i vårt Photobooth.

Min kära far.

Photoboothet gick varmt om man säger så. Min syster Ellen och hennes man Christos.

I Photobooth:et kunde man även testa att vara omslagsmodell. John passade ypperligt!

Miriam.

Alla gäster var så otroligt vackra, coola och härliga. Tack för allt bokpepp, men framför allt – tack till alla för att ni kom.

Fjädrar, champagne och Charlston: Speak easy-fest för Louise!

speak easy fest

Ett restaurang-besök avslutas med champagne, en duggande januari-lördag övergår i waves i håret och hemmasittarben sprätter ut i en Charleston.
Det är lördag och jag kutar hem från Vintagefabriken, tar trapporna i två steg åt gången och pustar ut i min hall. Ålar på mig en klänning, gör waves i håret med en plattång och förbereder snittar tillsammans med ett gäng välklädda, skrålande godingar.
Kvart i sju går vi ner två våningar. Låster upp dörren till våra kära vänner Lollo och Hasses lägenhet och smyger in med överfyllda snitt-silverfat, prasslande halsband och stora plymer som sveper sig genom dörrkarmar.

speak easy fest

När alla är inne, låser vi dörren efter oss och kryper ihop på vardagsrumsgolvet. Väntar. Och väntar.
Per håller utkik genom sovrumsfönstret ner på gatan och snart hörs ett viskande ”nu kommer de”. Knäpptyst.

speak easy fest

Vi hör hur de kommer in i trappuppgången, låser upp dörren, samtidigt som Louise frågar sig över den starka doften av damparfym. Vi kväver våra skratt, hoppar ut i hallen och sjunger ”Ja, må hon leva”. Har man fyllt 30 bara så där, ja, då ska man banne mig ha en överraskningfest. Och vad är väl en bättre överraskning än ett speak easy-galej.

speak easy fest

Lisa leder Louise in i sovrummet, där hon tilldelas en kvällens outfit, en kornblå långklänning, endast värdig ett födelsedagsbarn. Under tiden riggar jag upp ett photobooth i hallen, smattrar av bilder på fjädrar, paljetter och allsköns glimrande ting.

speak easy fest

Inne i vardagsrummet börjar pokerkorten att vina. speak easy fest

Med röda läppar, waves i håret och sprakande broscher gör Lollo sin entré.

speak easy fest

Och dansar ut i en Charleston tillsammans med Fatima. Dessa två alltså. Som len och långhalm när det vankas fest.

 

emmas vintage

Moi! Vi dricker öl ur papperspåsar – som sig bör – och vin ur kaffekoppar.

speak easy fest

Champagnen flödar.

speak easy fest

Liksom dekadensen.

speak easy fest

speak easy fest

Vid midnatt är det dags för frågesport … om sådant som Lollo har speak easy:at under åren.

speak easy fest

Jonna och Erik i hallen.

speak easy fest

Festen övergår i … nja, not så speak easy. Vardagsrummet blir dansgolv, Lollos trearmad lampa en mikrofon och alla flapperbönor och jazzpjattar förvandlas till ett aldrig tidigare skådat danshärj. Lisa headbangar till nackspärrsnivå, Nina sjunger i en champagneflaska, Per använder tomtebloss som 1930-talets svar på glowsticks och som vi dansar. Jag går hem klockan 04:00 och då skrålar Lollo två saker i mitt öra. 1. att vi ses på fabriken senare (ej sant). 2. Att det var den roligaste fest hon varit med om (förhoppningsvis sant).

New years eve

12 dagar har gått sedan nyårsafton. Tusen projekt, lika många jobb och en rivstart kom i vägen för bloggandet. Men nu ska jag visa några bilder från en alldeles förträfflig nyårsafton. Dagen började så här: New years eve: party preparations

När eftermiddagen kom bytte jag vardagskofta mot feststass. Ett stycke nyårsklänning i blå sammet närmare bestämt. Jag hittade klänningen på Emmaus på Södermalm, ålade på mig den och var tvungen att slå till. Kostade bara 300 kronor. Jag som alltid bär tyllfluff eller galaklänning bestämde mig för att klä mig lite diskret denna nyårsafton (som jag trodde skulle bli en lugn historia). Är du nyfiken på hur klänningen ser ut på månne?

Till klänningen bär jag denna afton mitt flitigt använda Topshop-halsband. Fint ska det ju vara när det vankas nyårsfest.

interior by emmas vintage

Piffar till lunch och middagsbordet. Vi bestämmer oss nämligen för att köra en all day and night:er. Långlunch som övergår i häng, som övergår i middag som övergår i fest.

Sockan sitter i fåtöljen och lyssnar medan Fatima och Linda pratar.

Linda och lille Chappe.

Vi känner oss mäkta kontinentala när lunchen serveras klockan fyra. Vegetarisk bouillabaisse, som liksom inte går att sluta äta.

John.

Vi skålar i champagne och pratar tills öronen blir ömma. Sjunger snapsvisor gör vi också.

Vid 12-slaget springer vi ut till Svandammsparken. Det är full fest ute på gatan. En man spelar trumpet, ett gäng står och dansar med tomtebloss, några andra skrålar sånger och ett par ungdomar hånglar i hundraåttio. Som att natten ska förvandlas till vardag vilken sekund som helst.

nyår by emmas vintage

Himlen färgas i konfetti och jag önskar att min mamma kunde se spektaklet – hon som älskar fyrverkerier.

nyår by emmas vintage

Det är vackert. Och jag är rädd. Klockan står 00.00 och det blir 2014. Vi jublar i kör med resten av Kransen, kramas hårt, skålar i klirrande skumpaflaskor och önskar att det här året ska bli finemang.

Efteråt är gatan slöjan krutrök. Vi lämnar brottsplatsen och beger oss upp till festen igen. En lugn historia …

Ja, tills denna böna dyker upp. Vid ett-snåret knackar ett annat middagsgäng på ytterdörren och helt plötsligt når nyårsfesten en ny nivå. Det blandas bloody marys, jag skrattar så mycket att jag tror att käken ska gå ur led och jag ramlar i säng först vid 05.00.