Lucka 20: En bild från ett äventyr jag gjort i år

IMG_1919-2

Jag och John roadtrippar Maui runt. Bor där det finns rum och tar dagen som den kommer. Vi har fått nys om ett retreat uppe i regnskogen och drar dit. Får en minst sagt märklig känsla på vägen dit.
Den öde vägen håller på att rasa sönder, broar som leder oss över regnskogens dramatiska skrevor är breda som bilen (knappt tio centimeters utrymme på bägge sidor om bilen) och är utan räcken. Det kan knappt kallas bro. Snarare en liten spång som vi ska över. En känsla av vi inte kan komma därifrån kryper sig på.
Efter en svettig bilfärd kommer vi fram till en märklig plats och en ännu märkligare man tar emot oss. Som tagen ur en film om en skum sekt.
Det är något som känns fel. Jag kan inte beskriva vad, men ni vet när magkänslan bara säger att ”åk härifrån”.
Han vill att vi ska skriva på kontraktet för att bo över, vilket vi gör. Sedan vill han att vi skriver på ett kontrakt att ”om något händer oss på detta ställe, så står de inte som ansvariga”. Det känns konstigt. Om än amerikanskt. Men i detta sammanhang känns det mest konstigt. Och ganska olustigt.
Han berättar att man kan bada i havet nedanför, men att man nog inte ska göra det. Man kan nämligen krossas mot klipporna och dö. Man kan också se på de magiska vattenfallen. Men vägen dit är farlig. Man kan dö. De har inget vatten på stället för tillfället och för att hämta det så måste man ta sig till ett skjul. Och på vägen dit, ja, då kan man typ också dö.
Konklusionen av de kontrakt vi precis hade skrivit på var att vi kunde dö. Och de ville svära sig fria genom ytterligare ett kontrakt.
Jag och John utbyter blickar, har ett panikmöte i en vrå och båda har en konstig känsla i kroppen. Vi bestämmer oss för att försöka dra oss ur kontraktet, men mannen säger att vi blir betalningsskyldiga om de inte kan fylla rummet för natten.
Det ger vi blanka fasen i. Vi bara måste dra därifrån.
Så vi ger oss ut på vägen, knagglar oss fram genom regnskogen medan solen håller på att gå ner och vi siktar in oss på närmsta by. Den olustiga känslan släpper sakta i takt med att vi lämnar detta ställe.
I byn finns ett hotell, med den vänligaste av vänliga kvinnor.
Vi frågar om det finns några rum lediga. Och det finns det. Ett enda.
Det är en svit. Men vi får hyra det för samma pris som ett dubbelrum. Så. Himla. Snällt.
Kvinnan hjälper oss med väskorna in i sviten, visar oss runt och tar oss därefter med ut i den tropiska värmen, genom gångar överhopade av växtlighet och öppnar till sist en port. Bakom porten ligger havet.
Och det är en magisk solnedgång.
Vi sätter oss i sanden, tittar på när en surfare går av sitt skift och pustar ut.

Ett litet naggande äventyr, som slutade med en 80-talssolnedgång.

Detta är lucka 20 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

 

Lucka 19: En bild från min semester/mitt sommarlov

Värmland by emmas vintage

Här, i ett pötthett Värmland, spenderade jag den mesta tiden av min sommar. Läste deckare efter deckare, vaskade mig med iskallt vatten från en gammal zinkbalja och åt mängder av glass. Det var värmebölja och det enda jag kunde göra var att följa katten Sockans exempel: Leta skugga.
Så det gjorde jag. Låg på en trasmatta i trädgården, upprullad med kuddar och flyttade den i takt med att solen kom i kapp mig och brände mig på tårna.  Först på kvällen så släppte värmeböljan sitt grepp, och jag knäppte den här bilden. Tagen precis utanför mitt barndomshem. Med ängarna som utsikt, min kusin Malins hus som tornar upp sig ur syrénhäckarna och en synfomi av syrsor som soundtrack.

Detta är lucka 19 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Lucka 18: En bild på något fint jag fått i år (present, mail, sms)

Herregud vad svårt.
Kan ha varit den lilla bebisbilden på Lollos lille Gertrud som ramlade ner i mobilen för ett par dagar sedan. Eller det magiska lilla babysetet som Mia stickade till mig (alltså gulle!), eller de sötaste bebislakanen eller vego-kokboken som jag fick av Linda … bara så där.
Eller det där fina meddelandet från fantastiska Isabelle McAllister som dök upp från ingenstans i förra veckan, med en hög med pepp och fina ord.

emmas-vintage-1
Eller när Fatima sms:ar mig med emojos som lilla Isolde har bett henne att skicka, ofta tillsammans med en önskan om att leka. Då smälter jag.

IMG_1972
Eller de där sms:en som John ofta skickar en sekund efter att vi har skilts åt, där han säger att han är galen i mig.
Eller det där mejlet som en av er skickade, den ruttnaste av ruttna dagar, med en hög med så mycket fina ord att jag liksom inte kunde svara i en vettig text. Det blev mest ljud tror jag. Och ”åh” (det är mitt vanligaste ord när inget räcker till). Eller det där sms:et från en kär vän som bara vill ge lite av sin kärlek till mig, eller berätta varför just jag betyder något för hen och är oersättlig (just den där dagen när jag kände mig som en blöt, grå försvinnande fläck som ingen skulle sakna, så där som man kan göra ibland). Eller desserterna som jag fick av Lollo en kall vinterdag.

IMG_40292

 

Jag har fått så mycket fint i år. Så mycket pepp och vackra ord, att jag vill ge tillbaka tusen gånger om.

Detta är lucka 18 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Lucka 17: En bild från i höstas som ger mig höstfeeling

IMG_8712Det är något visst med hösten i Värmland. Som att alla färger är extra starka, luften är lättare att andas och hösten vrider in i varje ven.
Mest sannolikt är det ju så klart att när jag kommer hem hit, så slappnar varenda muskel av och jag är mottaglig för allt det där.
Allt det där som jag älskar med hösten. Att gå i bara kofta och bara nästan frysa. Se löven singla ner från träden och sparka vilt i dem med nypåklädda fötter. Känna doften av natur som förmultnar och dör, bara för att väckas till liv efter några månader igen.

Så den här bilden, som John tog på mig när vi är på väg ner till sjön, ger mig enorm höstfeeling.

Detta är lucka 17 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

 

Lucka 16: En selfie/ett självporträtt jag tagit i år

IMG_0753

I april skulle min underbara vän Mick mösexas! Och finns det något som Mick älskar så är det Jönssonligan och att äta dammsugare-praliner. Så vad göra?
En mösexa som är upplagd som en kupp så klart, Dammsugs-kuppen.
Baskern på, flugan likaså och känslan av att ha en plan – tajmat och klart in i minsta detalj.

Bilden tog jag i mitt sovrum, precis innan Jönssonligan skulle storma in i de ”övre regionerna” (vår vind som jag och Jens hade inrett på samma sätt som Dynamit-Harrys kula).

Detta är lucka 16 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta

IMG_4922

Egentligen hade jag tänkt att lägga upp den här bilden på den här luckan, för det finns ingen som jag saknar så mycket som min Åberg. Vi bor på varsin kust, hon lever mitt imaginära Göteborgs-liv och det är som att hon alltid fattas mig. Jag längtar ständigt efter henne. Men hon behövde vara i den här luckan, så är det bara.

Det är ingen som får mig att skratta så mycket som min vän Åberg. Hon har det härligaste och mest smittsamma fnitter och det är som våra hjärnor har en extra – skev – tråd emellan. Som kopplar hejvilt.  Alltid med ett väloljat samspel. Vi avslutar varandras meningar, vi behöver bara göra en gest för att förstå den andras tanke och behöver liksom knappt säga ett ord för att fastna i ett skrattanfall.
Åberg har varit en av mins närmaste vänner i över 15 år, vi har bott ihop i kollektivet Y-front i Stockholm och härjat, gråtit och utforskat varenda vrå av varandra.
I hennes sällskap kan jag vara jag. Med svärta och imaginära smilgropar (är så fasligt avundsjuk på hennes), och där – mitt emellan – så finns det en rå dos svart humor.

Detta är lucka 15 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Lucka 14: En bild som jag inte minns att jag tagit

IMG_5169

Det är juni. Klockan är fem, halv sex-någonting på morgonen.
Jag kan inte somna om. Det går bara inte.
Det luktar dagg, prunkande trädgård, välbekant gästrum och barndom. Och fåglarna är så ivriga att jag blir likadan. Måste upp och ut. Insupa varje sekund av det där som jag har längtat efter under kalla vintermånader och kala vårdagar.
Möts av den här vyn. Värmlandsdimman som ligger tjock över ängarna. Och det är nästan tyst. Inget bilbuller, inget sus och inget avlägset samtal.
Går tillbaka till gästrummet, lägger mig igen, somnar om med katten Sockan i armhålan och vaknar med den här bilden i kameran.

Detta är lucka 14 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år

emmas-vintage-1-3

Just precis här, på ön Tjörn, spenderar jag en vecka varje sommar sedan 25 år tillbaka. Vi (jag och min familj) bor på en gammal barnkoloni gone Värmlands-koloni, där en hög med värmlänningar samlas för salta bad. Det är ofta samma människor som hänger där, så det är alltid som kära återseenden.

Just den här veckan mådde jag som en dränkt katt och skakigt, oroliga gravidveckor skulle precis gå över den magiska 12-veckorsgränsen. Den där gravidmagen (eller ja, uppsvullnaden i alla fall) kom väldigt på mig och här kunde en ana en mage. Men då skulle en nog vara expert. Och just det var en man på kolonin. Han är den gladaste och vänligaste av värmlänningar, och återkommer med sin minst lika glada och vänliga fru till kolonin varje år.
Jag och John stod och lagade mat i det gemensamma köket när han anlände för veckan. Han hälsade på den bredaste, goaste värmländska och konstaterade att här väntades det minsann barn.

Han har sett mig växa upp på håll, träffat mig varje sommar och kunde konstatera på en sekund att det var något som var annorlunda. Helt plötsligt blev allt så verkligt.
Precis där, i stekoset, blockerades alla illamående-stinkande orostankar, och jag tänkte att ”fuck, ja, det här HÄNDER”.

Detta är lucka 13 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Lucka 12: En bild från i somras som väcker min sommarlängtan

IMG_4971

Det här är sommar för mig. Doftande kaprifol, lekfullt fågelkvitter, porlande damm och varm julisol hemma i Värmland. Mer sommar än så här blir det inte.
Bilden är tagen i trädgården, och det lilla huset som skymtas är ett utedass som min syster har byggt. Hon kom hem från några snabba år i London och ville bygga ett monument. Det blev ett dass.

Detta är lucka 12 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

 

Lucka 11: En bild på en person jag saknat i år

IMG_3223

Okej, detta kanske inte är en person. Men om det är någon jag har saknat i år, så är det den här lurvbollen. Vår skrutt-katt Sockan som numera lever vildliv i Värmland.
Det går inte en dag utan att jag tänker på katten som brukar somna i min armhåla.

Detta är lucka 11 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!