Maui: Ananashattar, fruktmarknader och hej då till Maui

Efter några dagars Maui-fläng så kom till slut den sista dagen i paradiset. Böl.
Vi bestämde oss för att spendera de sista palbeklädda timmarna i lilla byn Napil på Mauis nordöstra kust. På vägen dit svängde vi förbi en fruktmarknad som fanns längs med vägen. Där hittade vi en fashionabel ananashatt! Ärtigt värre, eller hur?

På marknaden såldes nyplockad frukt från Maui. Det är annat än svenska äpplen kan jag säga.

Intill fruktmarknaden fanns även en fruktbil, där en kunde köpa sig juice och smoothies.

Så här ser det ut lite varstans på Maui. Ananasförsäljning, kokosnötsstånd, fruktbilar och bananmarknader. Vi kan kalla det Mauis svar på korvkiosken.

Med bakluckan full i frukt och med mangos framför ögonen åkte vi norr ut.

Väl framme i Napili åkte kläderna av och jag slängde på mig Maui-uniformen igen.

Och så gick vi ner till stranden.

Där låg vi sedan hela långa dagen och spanade efter valar. Och vi såg HUR många som helst. Det ni ser mitt i den här bilden (till vänster om supparen) är en val som precis slängt sig upp ovanför ytan och snärtat till med bakfenan. Jag fick inte med det graciösa hoppet, men väl vattenplasket efteråt. Det var en bjässe kan jag lova.

När kvällen kom festade vi till på den här. Ananasen alltså.

Sedan var det dags att packa ihop väskan, vika ihop Hawaii-skjotan och säga hej då till Maui. Vilken resa!

Maui (dag 4): Gullo-bränna & hajar på vägen

I tidig morgontimma (i emma sundh mått mätt) hoppade jag i min svalaste klänning från Beyond retro, packade badväskan och klev i mina Swedish hasbeens-hearts.
Som den bleka lintott jag är fullständigt bodde jag i min secondhand-fyndade hatt under hela resan.

ford mustang by emmas vintage

Slank ner shot gun på det här vrålåket, fräste iväg och styrde ratten mot stranden.

Efter att ha gått ett halvt liv i sanden (aka jobbigt) slog vi läger, sparkade av oss skorna och  bredde ut solkrämer, korgväskor, böcker och badhanddukar i sanden.

Svepte ett par sådana här.

Här spenderade vi hela långa varmdagen. Magiskt var det. Jag är ju expert på att dra i gång projekt, planera in tusen saker och smida planer, men denna dag var fokus att försöka göra allt annat än det. Alltså absolut ingenting.

Spenderade dagen med den här utsikten. Hoppade i plurret ett par gånger. Det var läskigt som fasen. Det syns inte på bilden, men det var stundvis höga vågor. Jag simmade ut, såg en val (waaaah!), ville simma in igen, det kom stora vågor med starka strömmar i och det var banne mig svårt att komma in till stranden. Puh!

Väl uppe hjälpte jag John med solkrämen.

Letade mig fram till skuggan och vilade huden en aning.

På eftermiddagen packade vi ihop prickiga badlakan och begav oss i väg med mustangen igen.

Sladdade förbi ett par hajar på vägen och letade oss därefter fram till nattens hotell.

Maui (dag 3): Turkost vatten, prickig bikini och bye bye John

Efter en natt på Sue Ellen-hotellet satte vi oss i Ford mustangen och drog – gastande vår nya DIY-hit “Mustang Sally” – vidare på vår Maui-roadtrip. Vi siktade in oss på Kaanapali, där vi bodde och hängde sist vi var på Maui.

Efter en snabb lunch på Hula bar svalkade vi oss i vågorna. Det var så ofattbart varmt att det kändes som att jag skulle smälta bort.

Mellan svalk-varven satt jag och kikade mot vågorna och fick se mitt livs första val. Det var stört.

Enorma vågor slog in mot stranden. Här ser ni John. Vi kan kalla den här bilden “Bye bye John”. Kort därefter gick ett förälskat par förbi på stranden, hand i hand. Så romantiskt. Tills en våg fällde en av dem och tog med sig hen ut i vattnet. Såg fördjävla roligt ut alltså. Särskilt eftersom den andra fortsatte gå som att ingenting hade hänt. Och stackar’n som låg och flöt i vattenbrynet …

Invigde min nya bikinitopp också. En prickig sak från Forever21, tillsammans med mina sailor-bikinitrosor. Och så hatten från Savers så klart.
Vid fyra-snåret packade vi ihop badhanddukarna och gav oss i väg på tur igen.

Lämnade Kaanapali för Lahaina, där jag fick dregla lite i den fina vintage poster-butiken.

Lagom till att solen gick ner checkade vi in på nattens hotell och insåg att här hade vi varit tidigare. Fint som snus var det, även andra gången.

Maui dag 2: Kullerbytta ner i plurret och Sue Ellen-hotell

Precis nedanför vårt hotell i Paia sträckte en underbar sandstrand ut sig som en båge. Jag och John gjorde nya avtryck i den släta sanden, medan havet fylldes med surfare med solblekta, rufsiga kalufser.

Vi slog oss ner i sanden, blundade och pustade ut.

Med jämna mellanrum var jag tvungen att svalka mig i havet. Det forsade in vågor in mot strandkanten. De såg så harmlösa ut, men fällde mig i en handvändning. Vips så gjorde jag en tre-fyra kullerbyttor ner i plurret.

Invigde min nya solhatt som jag köpt inne på secondhandbutiken Savers för en spottstyver.

Och underhöll John från strandkanten, med en nätt liten show. Skojsiliskojs, spexilispex.

Efter en hel dag på stranden i Paia cabbade vi ner, torkade håret i vinddraget och begav oss mot andra sidan ön.

Vi kom fram i skymningen, lagom till solnedgången.

Vi checkade in i på ett gammalt 1970-talshotell. Om Sue Ellen hade semestrat inkognito på Maui hade hon definitivt bott över på detta hotell.

När vi hade ställt in väskorna på rummet gick vi till stranden för att se solnedgången.

Kryssade mellan vadande i havet, sandstränder och vita stenar.

John.

Till ljudet av skvalpande vågor såg vi solen gå ner vid horisonten. Det blev fullständigt kolsvart och sedan försökte vi ta oss hem. Det var svårt kan man lugnt säga.

Maui, dag 1: Regnskogsvägar, surfarstäder och magiska solnedgångar

honolulu by emmas vintage

I måndags lämnade jag det här. Maffiga Honolulu-hotell, graciösa boulevarder och parasolltäta stränder och for till en välbekant ö, nämligen Maui. Det var fem år sedan jag och John var här. Nygifta och dana. Åh, vi var så små!

Maui är precis så där vackert som jag minns det. Regnskogsvägar, trädtunnlar och en kompakt doft. Av blommor, hav och frukt.

John ballar ur och hyr en röd Ford Mustang. Hemma kallar jag honom “måttfullhetens man”, men det epitet gäller tydligen inte på semester.
Här står han i sin “bil-säljar-posé” vid sockerrörsfälten på nordkusten.

Tillsammans med vår nya mustang-kompis riktar vi in oss på en liten by som heter Paia som vi besökte sist Behöver jag säga att jag blev lätt avis på den här folkabussen vi mötte på vägen. Ge mig!

Paia är en pittoresk by, fullknökad med vackra, nötta hus, surfare och hippies. Ganska så perfekt med andra ord.

maui by emmas vintage

Paia kallas “windsurfing capital of the world” och jo, det märks. Överallt. Hälften av befolkningen knallar runt barfota med en bräda under armen, sitter i sin surfar-bil, med sin surfar-hund, i sin surfar-våtdräkt, med sin surfar-frisyr.

Mitt i virrvarret av små butiker, ekologiska matvaruhandlar och surfar-pickups hittar vi en antikbutik som bland annat säljer gamla skyltar, leksaker och spelautomater.

Intill byn ligger en vacker, bågformad strand. Vågorna stormar in samtidigt som himlen färgas rosa. Det är fullkomligt magiskt!

Ett par surfare går av sitt pass ba.

Paia får fem palmer av fem möjliga och vi bestämmer oss för att att övernatta. Vi går in på ett hotell (sa jag att vi sportar spontan-semester-stylen), frågar om de har några rum (ett kvar) och vi får en swit, med terass och hela tjottaflöjten. Så ja, det tar vi!
Lite så såg den första dagen ut minsann. Vill du se mer?

Bye bye Honolulu, Aloha Maui!

Bye bye Honolulu! Nu har vi lämnat pastellhotell, palmvajande boulevarder och Johns havkonferens för sköna Maui. En helt magisk ö med stränder, en vulkan, fantastisk regnskog och dammig öken. Här kommer vi stanna ett par dagar, roadtrippa runt ön, testa olika hotell, stränder och restauranger.

Vi ses i vågorna!

Honolulu: Gigantiska löv, smattrande regn och vardag på stranden

Vinden ven mellan hotellkomplexen hela natten och när jag klev ner på Honolulus regndränkta gator virvlade det runt enorma, knalliga löv i hettan.

Det var fuktigt, kvavt och frodigt. Det doftade sommarregn.

Tog mig en tur genom det här hotellet, som bara i sig är som ett litet museum. Ett rosa slott precis vid stranden. Flådigt och vackert, och så där Elvis-aktigt som man vill att det ska vara.

Sportar Hawaii-uniform i tropikerna. Ps. Jag har hittat en till Hawaii-skjorta nu! Vill ni se?

Så kom regnet igen. Fullkomligt öste ner och jag satte mig här. Det här mina vänner är ett shoppingcenter i Honolulu som – så klart (det är ju så avslappnat här) – har viloplatser på terassen. Bara att ta sig en tupplur under parasollet.

Och som i en handvändning var regnet borta och solen sken igenom de stora träden.

Letade mig ner till stranden.

Och mötte upp John.

Morgonkaffe.

Här spenderade jag sedan hela eftermiddagen, men bok (är helt fast i “Nycklen” just nu), melonpaus och topp i plurret.

Kring eftermiddagen knallade vi hem till hotellet, förbi rosa, turkosa, ljusblå, runda och startrek-inspirerade hotell. Fint som snus.

Honolulu: Salta dopp på surfar stränder

Med badkläder, bok och solcréme i väskan ger jag och John oss i väg på upptäcktsfärd på hawaiigator vi aldrig varit på förut. Där, nedanför frodiga berg och snåriga stigar,   hittar vi en strand där det bara var vi och ett gäng surfare.

Jag kliver i vågorna och väntar på att de ska doppa mig. De gör de så småningom. Med ett splash är jag helt doppad, med klibbigt salt i ögonen och i håret.

Bad-John.

Saltdoppad från topp till tå i kvällssolen.

Vi äter vattenmelon, läser böcker och kisar för att se surfarna glida på vågorna ute på havet.

När solen skymmer åker Hawaii-skjortan på och vi åker hem, köper bamse-stora pizzor på vägen och ser på två avsnitt av “House of cards”.

Honolulu (dag 4): Frukost på stranden, China town och 80-tals-solnedgång

På onsdagsmorgonen går jag och John upp i ottan, packar ner badlakan, köper kaffe på Strabucks och börjar traska mot stranden. Vi ska äta frukost vid havet innan det är dags för John att dra till Honolulu Convention center. En ganska så bra start på dagen kan en tycka.

starbucks by emmas vintage

Jag – och mannen i blått – är lite piggare än alla andra på stranden kan man ju säga.

Jag vinkar av John vid bussen, jobbar ett par timmar och vid lunchtid åker jag upp till China town.

Här är det full fart!  Ett behagligt surr av pratglada människor och det säljs bananer och ananas till höger och vänster.

honolulu by emmas vintage

Hittar min drömbil runt en knut.

Och förundras över hur vacker en gammal neonskylt kan te sig, även om det bara står parkering.

Besöker de mest underbara butiker, pratar så mycket med the locals att jag får ont i käkarna och sprätter runt med mina Swedish hasbeens-skor (som jag får många komplimanger för).

När det blir eftermiddag tar jag bussen till stranden och spenderar hela eftermiddagen här, i sanden med min bok.

När solen är på väg ner dyker den här fina upp.

Och vi avslutar kvällen där vi började …

När vi lämnar stranden ser det ut som en 80-talsaffisch. Solnedgång, vajande palmer och suppare som ger sig ner i havet för en paddeltur.