Oktober, november, december …

Hej då, goodbye och adiós till 2016:s tillbakablick! Jag tänkte att vi river av årets sista tre månader i ett svep eftersom de ligger så nära i tiden.
Let’s börja med oktober. Vackra, fina och fullkomligt megasjuka oktober.

Förkylningar, höstblåsor, feber och läkarbesök avlöste varandra från september till ja … nu. Det var minst sagt en knäckande höst. Att få två barn tätt är en utmaning, att alla inblandade dessutom är sjuka är aningen för mycket äventyr för min smak. Jag tappade modet så många gånger och ville skopa upp en hög energi ur någon depå, men nä, det fanns inget.
Att vara sjuk är ju inget för sociala katter som jag och därtill allt det nya med två barn. Jag  vettetusan vad jag hade gjort om de där glimtarna av bra inte funnits där:

Långsamma upptäcktsfärder genom varm oktobersol, med liten hand i min.

En dos grannkatts-gos, gölliga hättor och omtänksamma vänner som skickade uppmuntrade och underhållande meddelanden.

Piffiga outfits och basker på sned.

Åkte till Gotland och hängde på torpet med ett gäng kompisar en helg.
Det var fint trots att Majken fick 40 graders feber och John snart hängde på sjukdomståget. Jag kände mig som Stålmannen när jag rattade Bodil, baddade feber-pannor, städade ur torpet inför vintern så det inte fanns en enda muslockande smula, plockade undan trädgårdsmöbler, packade bilen och tömde träden på äpplen.
Det borde finnas medaljer för sådana som jag.

Besök av mamma och utflykt till Rosenhill där vi mustade alla Golands-äpplen!

Jag tapetserade om i barnrummet, fyndade en barnsäng på blocket och gjorde en pappgirlang av gamla kartonger. 

Gullis-overload och århundrades roligaste barnmodeplåtning (resultatet kommer i mars)!

Kollektionen Bonjour Jumperfabriken lanserades! 

Det blev november, jag ljusade upp allt grått med att sätta upp adventstjärnor först i hela kommun och sedan låg jag sjuk resten av tiden.

Traskade runt med en kappklädd unge med händerna fulla i löv.

December kom och jag packade in paket.

Och lät er läsare utmana mig i blogginlägg. Ni önskade ämne – jag skrev, fotograferade och youtube:ade.

Julafton skulle egentligen ha firats i Skellefteå, men (fanfar) John och Majken fick influensa, så julafton spenderades hemma i Midsommarkransen. 

2016 alltså.
Vilket år. Så fruktansvärt skit på så många vis med Trump, en kvinnosyn anno 1800-tal, terrordåd, en klick skitstvövlar som har som hobby att kränka kvinnor på intenetz (skaffa katt för feeen) och fullständigt omänsklig politik i sann ”rå-om-mig-själv-men-skit-i-alla-andra-anda.
Trots det. Eller kanske snarare också: ett råfint år.
Ett torp, en egen trädgård, en bebis och så en alldeles egen systerdotter som kom på självaste julafton. En blomstrande eko-trend, Michelle Obama, hopp om ett varmare samtalsklimat genom ”jag-är-här” och att det blivit högsta mode att köpa förpackningsfria livsmedel och att kreativt pussla ihop kylskåpets innehåll för att undvika matsvinn. Restfest och matlåda har aldrig känts mer piffigt.

För mig har varit ett tufft år. Gravid för andra gången på två år och därefter två barn under två. Det är ingen lugn Netflix-söndag med hämtpizza och ett hångel direkt.
Det är mer Mount Everest.
Med en high five på toppen.
För jag har trots aldrig mått bättre. Känt mig starkare (psykiskt) och utmanat mig så mycket som jag gör nu. Den känslan <3

Juli 2016: Gravid i vecka 40, barnkalas under äppelträdet och till slut en liten Vera som blev en Bodil

binda krans blommor midsommar torp gotland

Vet du vad en behöver en grå, drippdroppande januari-dag som denna? En bit varm juli på hornhinnan.
Så nu tycker jag att vi beger oss just dit. Till sviterna (och bilderna) av en midsommarafton på torpet på Gotland

barnkalas sommar torp Gotland

Jag var höggravid och förlossningen var beräknad till den 1 juli. Vi hade besök av Fatima och hennes underbara kidz, Isolde och Livia. De hade hoppats på att min mage skulle poppa och de skulle få vara först på plats att hälsa på den nya människan. Men ingen unge kom så istället ställde jag till med barnkalas under äppelträdet.

barnkalas sommar idéer torp trädgård gotland

Jag hängde upp rislampor och honey combs i trädet, dukade upp jordgubbstårta och sedan smaskades det barnkalas kan jag lova.

gravid vecka 40 höggravid torp gotland

Dagarna gick och ingen bebis kom. Jag klippte gräsmattan, grävde hål för nya äppelträd och tänkte att det skulle dra i gång någon form av förlossning. Icke.
Här står jag, gravid i vecka 40 plus fem dagar.

barn skrinda torp gotland

Spenderade väntande dagar på auktioner (köpte världens finaste gamla skrinda) …

gotland strand sandstrand barnvänlig

Hängde på stranden …

miljövänliga barnkläder klimatsmart kläder ekologiska

Och skrev den här guiden: Här köper jag fina, miljövänliga och klimatsmarta barnkläder (& underbar inredning för barn).
gotland sommar torp

Gick på upptäcktsfärder …

blommor trädgård torp gotland

Och plockade blommor i trädgården.

bebis

Nio dagar över tiden kom hon äntligen! Förlossningen tog två (!?) timmar. Det här med att det går snabbare med andra barnet var tydligen sant. pseudotvillingar

Majken och hennes syster Vera. Ja, hon hette Vera ett par dagar. Hon såg verkligen ut som en Vera, men efter en vecka ändrade vi oss. Klart att vi skulle ha en Bodil!

Jag grät mycket. Väldigt mycket. Det var hormonfyrverkerier, känslan av otillräcklighet, tjorvig och smärtsam amning och nattsvarta tankar. Jag ville inte. Något.
Ville bort. Inte från Bodil, Majken eller John. Utan från mig själv. Jag som hade mått så bra under graviditeten hade helt plötsligt så svårt att hålla ihop. Sa föga på bloggen, men nu vet ni.
Men efter några veckor släppte det nattsvarta.
pseudotvillingar

Juli avslutades med några dagars Stockholms-häng. Rullade barnvagn, picknickade och  träffade kompisar.

Mars 2016: Naken gravidmage, barnrum, lägenhetsvisning och våfflor en masse

Vi river av nostalitrippen genom förra året i en rasande fart. Mars började med randig pyjamas och en naken gravidmage i vecka 24. Tänk att Bodil-fisen låg där i. Stört!

Flydde vinterkylan och jobbade från ett växthus! Ungefär det smartaste jag gjort!

Hängde på olika caféer, jobbade och lekte kontor. Alltså jag MÅSTE ta upp denna #bortakontor-pryl igen!

Inredde barnrummet så här. Vi kan väl konstatera att det ser HELT annorlunda ut mindre än ett år senare …

Sportade den där pyjamasen gaaaanska så hårt.

Visade en karta över vår lägenhet. Compact living, yes sir!

Majken fyllde ett år och lärde sig gå!

Jag stack i väg på hotell tillsammans med 15 kompisar! SÅ ROLIGT!

Åt MÄNGDER av våfflor på våffeldagen och …

… ropade in våren med ett våruppror. Vad säger ni, ska jag köra ett våruppror i år med? Gillar ni upplägget?
KRAM!

En annorlunda julafton

Med inställda julplaner började vi sakta ställa in oss på jul hemma på två rum och kök. Julafton började med morgonpigg Majken (sjusovaren (tillika nattugglan) Bodil låg kvar i sängen), frukost i köket och fyra tända ljus i adventsljusstaken.

Snart badade lägenheten i morgonljus.

Pyjamas byttes mot sjömansskjorta från Bodil vintage.

Och kryddades med kurragömma.

Själv släntrade jag ner i min midnattsblå spetsklänning från Jumperfabriken.  

Vid 11-snåret dukade vi upp till 100% vegetarisk jullunch.  

Surdegsbröd, vegetarisk senapssill, grönkålssallad, vegetarisk janssons frestelse och vegetarisk skinka. Och till detta? Bubbel!

Efter lunch tog jag århundradets roligaste bild på Bodil.
För några veckor sedan sa min kompis Sofia ”det ser ut som Bodil ser in i min själ” och jag börjar förstå vad hon menar …

Efter lunch sov Majken middag. Mini-me och jag roade oss med att fylla Instagram med sådana här bilder.

När båda barnen sov fyllde vi varje vrå av lägenheten med julmusik, öppnade lite julklappar och fixade det sista inför …

… båda barnen vaknade och härjet tog fart igen.

Majken kikade i julklappsbok …

… och wrestlades lite med syrran. 

Med jämna mellanrum fick de öppna en julklapp tillsammans. Det största paketet var från moster Ellen och Christer.
Paketet innehöll …

… ett piano!
Vi fick underhållning av dessa två prick hela julaftonskvällen tills det var dags att krypa till kojs.
Hur firade du jul?

Världens finaste julklapp

Det var en minst sagt annorlunda jul 2016. Förutom att vi vår resa till Skellefteå blev inställd i två omgångar eftersom the Sundhs blev sjuka omvartannat, så fick jag världshistoriens bästa julklapp!

På självaste julafton blev jag nämligen moster till en liten Zea!
Mitt under brinnande Kalle Anka, när det var som att världen stod still och biltrafiken tog ett djupt andetag, kastade jag mig in i en taxi och drog till BB på Karolinska. Tryckte nervöst på hissknapparna och pirrade i varenda ven.
Där fick jag gråta en skvätt, krama om min syster och träffa en alldeles ny människa.
<3

dagen efter …

Så här har jag spenderat den första dagen på 2017.
Med rufsigt hår, med tavlor på snedden, lägenheten upp-och-ner, halvbäddad säng, med Majken rännandes runt i ständig kurragömmalek och med lilla Bodil som helt klart är den gladaste katten i stan.

Happy new year!

Gott nytt år vänner!
I går firade jag av den sista delen av decemberutmaningen (tack hörrni för alla 31 spännande utmaningar!) och 2016.
Tack och adjö 2016 – ett krävande år, fyllt av sjukdom, graviditet och politisk kalabalik. Det bästa med det här året var att Bodil landade i min famn, Majken skrattade sig rakt in i hjärtats alla skrymslen, ett torp på Gotland blev vårt och våra kompisar kom dit och hängde. Och att jag är prick lika kär i John nu som när vi träffades för elva år sedan.
Jag ser så mycket fram emot 2017.

Det nya året firades in i tyll tillsammans med vänner, ett par ostron, mängder av bubbel och underbar bouillabaisse hemma hos oss i Midsommarkransen.
Hur firade ni? Och hur var ert 2016?
KRAM

Nyårslöften 2017

I går kunde du läsa om mina förhoppningar och drömmar inför 2017. Ett smärre renoveringsdrömmeri kan vi ju helt klart sammanfatta det som.
Nu till mina löften (gulp).

– Bli snällare mot mig själv. Istället för att vara hård och rannsaka mig själv varje gång någon slänger ovälkomna ord i ansiktet på mig, så ska jag rannsaka hålet de kommer från.

– Lära mig svetsa. Det SKA bli en rosenpergola på torpet.

– Bli stark. Efter två graviditeter längtar jag efter muskler och att kunna röra mig obehindrat, utan att vara så in i kattsingen stel.

– Åka på en loveweekend med John. Utan barn. Tips emottages tacksamt!

– Shoppa miljösmart(are). För att få hamna i min shoppingpåse så ska det finnas en hållbar tanke bakom produktion och val av material, annars blir det inget. Konsumentmakt FTW!

– Skriva synopsis på en ny bok. Nu ska det ske.

– Skippa matsvinnet. Titt som tätt åker mat halvnaggad mat ner i komposten. 2017 är året då jag blir matsmart och lagar mat INNAN saker blir dåliga. Och blir de naggade, ja, så kan jag faktiskt skära bort det som är dåligt. Det ska bli mitt löfte: att inte vara så in i bängen mat-känslig.

– Jag ska sluta vara rädd för småkryp.

 

Mitt första blogginlägg – så såg det ut!

Det finns ett undangömt kapitel om mig. Min allra första blogg.
Jag har inte besökt bloggen på ÅR, så jag visste inte ens om den fanns kvar, men jojomänsan, där låg den och skvalpade på en öde internetstrand. Skev. Full med photoshopmontage, dimmiga bilder och skumma texter.

Eftersom dagens decemberutmaning är:
”Mitt första blogginlägg – så såg det ut.
 
Republicera och berätta om din första bloggpost” så finns det bara en sak att göra. Going back to skev.

Det är tisdagen den 4 oktober 2005, jag är 22 år, bor i studentkorridor, är ute på klubb är singel och skriver ofta hemliga brev till under pseudonym. Ibland låtsas jag vara företag, institutioner och stundvis även Peter le Marc.

tisdag, oktober 04, 2005

Peter le Marc

 
Vaknade mellan brunblommig lakan. Tittade mig yrvaket omkring i det brutalt stökiga studentrummet som jag för tillfället delar med min syster. 17 kvadratmeter syskonkärlek. Kan det bli bättre?
– ja.
Bredvid min säng fann jag kvarlevor av ett kafferus och nån gammal baksmälla som aldrig tycktes lämna min kropp. Blandat med en nyvaken värmländsk fysionomi betyder det kaos. Eller kanske möjligtvis skevhet.
På mitt nattduksbord låg ett brev som jag någon gång under natten hade skrivit, stoppat ner i kuvert och försett med frimärke.
Efter ett hastigt uppsprättande läste jag brevet. Ett beundrarbrev som skrivits under psydonymet ”Peter le Marc”. Brevet var adresserat till en av mina närmaste vänner, Åberg. Brevet hade jag fyllt av vackra ord och facination inför hennes begynnande författarkarriär.”Väl mött, Peter.
Ps. Är det okej om jag kallar dej ‘Tess’?”
Förseglade brevet på nytt. Dansade ner mot postlådan vid ICA och tog ett hastigt farväl av mitt brev, nu någon annans.
Kvar finns nu rester av eldorados snabbkaffe i en alldeles för stor mugg och ett skrivbord fullt av papper. Utkast av brev från Peter, Mauro, Gessle och de andra rövarna.
Kaffet från eldorado är skevhetens drog och förvandlar blonda studentskor till brutala, gravt störda mademoiseller med hjärnor som skrumpna katrinplommon. För några timmar. Kvar finns skitig disk och en Åberg som skräckfullt läser Peterbrev.Och nu har jag då alltså gått i spår av politiker, silverfiskar och en och annan moderat… Jag har skaffat mig en blogg.

//emma