Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om

IMG_2908

Varje kväll somnade han i min armhåla – på rygg med bakbenen upp i skyn. På morgon stod han bestämt på min mage, med samma min som om han vore fullt på klädd för dagen och jag bara sjusov bort livet. Efter frukost lade han sig till rätta i sängen igen, ofta så här. Som en kanelbulls-gosboll som liksom är så gosig att han inte kan få nog av sig själv – och tar varje tillfälle att visa detta för omvärlden.
Nu bor vår älskade katthemskatt Sockan hemma hos mina föräldrar i Värmland. Tills vidare. Och som han trivs.
Varje vecka skickar mamma och pappa bilder på små tassmärken, lurviga sovpositioner, nya favoritplatser och en utläggning om hans senaste äventyr.

Just den här bilden, som jag tog någon gång i vintras, ligger som bakgrund på min dator. Som en påminnelse om vad som är viktigt här i världen.

Det här var lucka 7 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.
Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

 

Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året

Honolulu by emmas vintage

I mars packade jag väskan med färg och drog till Hawaii tillsammans med John. Han skulle dit på konferens, medan jag passade på att byta frilanskontor mot strand.
Första veckan spenderade vi i Honolulu. Dagarna spenderades med att upptäckte staden, skriva artiklar i skuggan, pimpla paraplydrinkar och bada. Helt okej arbetsförhållanden.

Honolulu by emmas vintage Honolulu by emmas vintage  Honolulu beach by emmas vintage

Honolulu hotel by emmas vintage Honolulu by emmas vintageMaui road trip by emmas vintage

Efter en vecka i Honolulu begav vi oss till Maui för några latdagar. Semester på riktigt med andra ord.
Det var så himla härligt att hänga bara vi, käka ananas, bada bland valarna (okej, lite överdrivet, men de var banne mig inte långt i från), läsa böcker, försöka uttala alla ortnamn och bara babbla. Maui road trip by emmas vintage

Maui road trip by emmas vintage

Maui road trip by emmas vintage

Maui road trip by emmas vintageMaui road trip by emmas vintage      Maui road trip by emmas vintage

Det här var lucka 6 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.
Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

 

Lucka 4: En bild jag tog när jag kände mig sorgsen/deppig/ledsen

IMG_4261

Den här underbart fina dagen började i förtvivlade tårar och utmattande gråt.
Några veckor tidigare hade vi passerat det där datumet i maj då vi egentligen skulle blivit tre. Ett datum som så många efter missfallet hade refererat till som ”då är ni gravida igen”. Det var vi inte. En missad deadline för några som aldrig skjuter på en sådan.
I samma veva påbörjade vi den där jobbiga fertilitetsutredningen, gjorde en smärtsam spolning av äggledarna, gick på undersökningar, tog prover och hörde läkarens stolta röst som sa ”att många kommer inte tillbaka hit”.  Det skulle inte vi heller göra. Men av andra anledningar.

Min mens var sen sedan några dagar, halsbrännan var tillbaka och brösten ömmade på det där preggosättet som jag kände igen. Jag använde varje nerv, varje cell, varje ven av min kropp för att spjärna emot. Inte hoppas för mycket, inte glädjas, inte tänka framåt. Istället ockuperade jag varje sekund med jobbprojekt och vara precis som vanligt. Där och då.
Men den här morgonen började i blodbad. Mensen kom med bravur och det var som att dra ut proppen ur tårkanalen. All kraft som jag lagt på att vara precis så där vanlig, leva i nuet, inte hoppas, bara sögs ur mig. Kvar fanns en stor klump av ångest och frustration över att kroppen inte fungerade som jag ville, spelade mig elaka spratt och den bedövande motviljan att behöva gå tillbaka till den där dumma fertilitetsläkaren. Samtidigt kände jag en enorm skam över att det här påverkade mig så mycket. Att jag inte kunde vara lite mer easy going. Stark.
Jag var så arg på mig själv. Fruktansvärt, in i norden, arg.
Kände mig dum, eftersom det finns de som har det så himla mycket värre. Som har rätt att vara ledsna. På riktigt.

Jag var pinnen och körsbäret i en cocktail av ilska, skam och frustration.

Det var söndag och allt jag ville var att stänga igen tårkanalsslussen, dra ur sladdarna till känsloaggregatet och bli … jag. Trycka på restart, så som jag brukade göra.
Just den här dagen skulle älskade Chaplin få sitt namn. En dag som jag längtat till. Som inte fick svärtas ner av min cocktail.
Jag minns att jag använde varje muskel i kroppen för att ta mig upp ur sängen den dagen. Drog på mig min favoritklänning, fick sminka om mig tre gånger och sedan cyklade jag och John i väg till försommarprunkande Rålambshovsparken.  Där skulle Chaplins namngivningskalas hållas.
Det var så fasligt vackert och Linda gav mig en varm kram. Det var som att min kropp var som en slamsug, som sög åt sig allt det där som stod uppdukat framför mig.

IMG_4412

Min cocktail av tomhet fylldes av allt det där. Värme, bakelser, vänner, försommar och så ofantligt mycket hopp. Men också avslappning. Varje muskel som varit på helspänn i månader bara orkade inte hålla tillbaka längre. Det var som att kroppen tinade just precis där och då, skämdes över sprattet, gav med sig, släppte allt och bara tog in det som var viktigt. Egentligen. Och det var det här. 
Kapitulerade efter allt spjärn. På riktigt. Huden försvann, murarna föll och det var så … skönt.
Helt plötsligt såg jag löven på träden i skärpa, kände hur försommargräset doftade, såg alla mina vänners klara ansikten – som om de var upplysta, kände blodet forsa fram genom kroppen och tog in varje frekvens. Tillät mig att känna precis så.
Bakom mina solglasögon torkade utmattningstårar och ersattes av fina, rörda droppar som inte slutade rinna.

IMG_4309

Och min lealösa kropp fylldes av det här. IMG_4434

Och det här. IMG_4425

 

Och det här. IMG_4354

Det blev en av de finaste dagar jag varit med om. Och viktigaste.
Efter namngivningskalaset cyklade jag och John till Tjoget i Hornstull, beställde in tre drinkar var, drack upp och bestämde oss för att leva livet fullt ut sommaren 2014. Skippa fertilitetsläkare, undersökningar och en massa förhoppningar. Vi skulle som vi sa ”skita i allt”.  Och det gjorde vi också.
En månad senare var jag gravid.

Det här var lucka 4 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.
Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Q&A: Om barnnamn, graviditet och härjiga vänner med kids

God morgon! Alltså tusen tack för alla spännande frågor, det var så kul att läsa ska ni veta. Jag ska svara på dem alla, promise!

Tycker att vi börjar denna torsdag med svaren på de första frågorna som ramlade in.
Stor kram

IMG_8085

Q: Har ni kommit fram till några namn? Och vet ni vad det är för kön på den lilla krabaten?
Alexandra
A: Hej Alexandra! Den lilla krabaten är fortfarande namnlös. Vi är inställda på att se vad det blir för person, vad hen ser ut att heta och därefter gå på känsla. Klart att vi bollar en hel del namn, men kommer inte bestämma oss förrän bebisen har kommit till världen. Magen kallar vi emellertid för  … Surfer Sundh. Ej seriöst ska tilläggas. Det hela började med att min syster frågade om vi funderat på namn och jag hör mig själv säga Surfer Sundh. Mest för att det svängde så fasligt. Jag såg att hon jobbade med att låta öppen och entusiastisk, men det var ganska obvious att hon tyckte att det var ett märkligt namn. Men mission complete: hon blev totallurad. Så nu har magen fått namnet Surfer.
När det gäller kön, så har vi bestämt oss för att inte ta reda på vad det är för kön. Dels för att det blir en överraskning, men också för att vi inte vill bli påverkade av traditionella könsroller. Planen är att inhandla alla bebiskläder, måla spjälsäng och göra fint i barnhörnan – utan att ha ett kön i åtanke. Utan ett barn. Det känns väldigt befriande på något vis.
Kram emma

IMG_8157

Q: Hejhopp! Jag undrar om du ”planerade” eller ”förberedde” dig inför att bli gravid? Kanske skum fråga, men jag hoppas du förstår på ett ungefär. =)
Karin
kingemarson.wordpress.com
A:
Hej Karin! Jag tror att jag förstår din fråga. Svarar jag helt galet, så får du hojta =)
Min förra graviditet (som tyvärr slutade i ett långdraget missfall  i vecka 10) var relativt oplanerad. En avslappnad ”händer det så händer det”-inställning, som resulterade i att jag  ungefär två-tre månader blev jag gravid. Efter missfallet så ville vi bara fortsätta den resa vi påbörjat, bli gravida igen, så fort som möjligt. Folk runt omkring oss sa ”om någon månad är ni gravida igen”, men månaderna gick. När vi hade försökt i ungefär ett år – med första gravidförsöket och missfallet inräknat – så bestämde vi oss för att påbörja en utredning. Att försöka bli gravid, men ”misslyckas” gång på gång är nämligen enormt påfrestande, även för oss som ändå inte hade försökt så länge. Som ett månadslotteri som en ständigt drog nitlotten i. Det var en höst, vinter och en vår med många tårar kan jag lova. Så för att känna att vi tog oss ett steg framåt började vi gå en utredning på vårdcentralen i Fruängen. De tog alla sorts prover, men det var inga fel på varken mig eller John. På vårdcentralen genomgick jag bland annat en äggledarspolning. Besöket började med att jag hörde hur de imiterade mig i fikarummet och jag fick ingen förklaring om hur spolningen skulle gå till, trots att jag frågade gång på gång. Själva spolningen gjorde väldigt ont, och när jag frågade om det skulle göra så där ont, så sa de att jag skulle ha gråtit av smärta om den spolningen hade misslyckats. Hela besöket var obehagligt på alla sätt och vis, och bemötandet var så kallt och jobbigt. Jag grät varje gång jag skulle dit.
Vid nästa besök fick jag ett recept utskrivet på ägglossningstriggande medicin, och i samma veva bad vi om att få våra journaler utlämnade. Vi ville aldrig sätta vår fötter där igen. Jag knaprade ägglossningstriggande medicin och efter några veckor fick vi tid hos en underbar läkare på Sophiahemmet. Där och då brast det. De var så enormt proffsiga. En kvinna med förstående ögon, blommor på träskorna och färggranna glasögon sa att de skulle ta hand om oss. Det var den totala tryggheten och värmen, ingen som hånfullt imiterade mig i fikarummet, utan som såg oss som människor. Det var precis det jag behövde.
I samma veva blev det sommar.  Jag och John sa till varandra ”att nu får det vara nog”, nu lever vi livet i sommar, pimplar drinkar, dansar natten lång och försöker att inte tänka på det som aldrig blev. Där någonstans, i den totala härjet, blev jag gravid.
Lång utläggning, men det var varken planerat eller oplanerat. För hur mycket vi än planerade, med ägglossningstest och allt vad det var, så hände absolut ingenting. Det är något en inte råder över, hur mycket en än vill …
Kram emma

IMG_3423

Q: Kan du inte skriva någonting om miljön/klimatet? Är en miljövetarstudent som får en (tragisk) kick av hjälplösheten man känner. Din text till ”i mitt Sverige” var himla bra.
Kram!
Emma
A: Hej Emma! Tack för ditt fina pepp och härligt att det finns fler därute som bryr sig om vår miljö. Jag skriver om miljö med jämna mellanrum, du kan bland annat läsa ”Varför oförstörbara strumpbyxor inte finns””Jag utmanar dig (och mig)”, ”Gifter i frukt, barnlöshet och sjukdomar – när det naturliga blir onaturligt” och ”Jag har tagit sms-lån och nu står jag i evig skuld”. Kommer definitivt skriva mer som miljö – var så säker! Och när det känns så där hopplöst, tänk på att vi är många som kämpar för en bättre värld. Heja dig! Stor kram emma

IMG_0411-2 IMG_4971-2

Q: Vad är det viktigaste i ditt liv?
Hanna
brevfranrom.wordpress.com
A:
Hej Hanna! Oj, vilken svår fråga. Jag var tvungen att fundera en rejäl stund, för mitt fokus har ändrats en aning de senaste åren. Om du hade frågat mig för sisådär tre år sedan så skulle nog spännande projekt, jobb stått jämte kärleken till John, min familj och vänner. Jag kommer så klart alltid tycka att det är oerhört roligt att dra igång projekt, jobba och härja runt, men viktigast i mitt liv? Nej.
Det bästa jag vet – och även det viktigaste – i mitt liv ärJohn. Och om jag inte fick gå ut i svampskogen i Värmland, andas frisk luft på ängarna därhemma, kluckskratta med min syster Ellen, få dela mitt liv tillsammans med mina fantastiska vänner och dansa tills benen värker  – ja, då skulle det här livet kännas bra fattigt.
Kram emma

IMG_4875

Q: Hej! Det blir en barnfråga från mig också, eftersom jag själv tänker så mycket på det… Har du alltid velat ha barn? Jag vacklar så, ibland tycker jag att det känns självklart och ibland vill jag inte alls. Så därför försöker jag undersöka ämnet grundligt :) Hur vet man om det är en bra idé att försöka få barn? Man kan ju liksom inte ångra sig…
Jess
A: Åh, Jess, jag känner igen mig S Å  M Y C K E T. För några år sedan var jag inte säker på om jag ville ha barn över huvudtaget. Det fanns så oerhört mycket annat som jag ville göra, och jag antog att jag var tvungen att välja. Att det ena uteslöt det andra. Och jag ville inte förändras. Bli en person som enbart pratade blöjor och bajs, utan jag vill ju vara jag.
Men jag har insett att jag inte behöver välja, jag kan skapa mitt eget liv. Så som jag vill ha det. Utan blöjsnack, bara med en till människa. Jag vill ta med den där mini-JohnEmma på alla mina upptåg, visa hen världen och upptäcka allt det där som jag älskar. Och jag kommer att vara jag.
För mig blev det här med barn viktigare i takt med att mina föräldrar blivit sämre. Jag insåg att det här livet inte är för evigt. Saker förändras. Och jag vill att mina barn (och ja, jag vill ha en hel hög av barn om det är möjligt) ska ha en dos av mina skeva föräldrar, och det hoppas (och tror) jag att det finns oceaner av tid för. Men ju mer ocean desto bättre tänker jag.
Sedan är det klart att jag påverkas av att många av mina vänner har eller väntar barn. De är ett kvitto på ett gäng stört roliga människor som är precis som vanligt, fast med en ny krydda. De mixar röjarfest med stjärtlappsrace, härjiga weekendresor med barnvagnspromenader och roliga jobbprojekt med rutschkane-pepp. Och dessutom har jag ju fått en rad nya mini-kompisar! Winn!
Jag är övertygad om att en aldrig kommer att ångra ett barn, däremot tror jag att en kan ångra att en aldrig försökte.
Kram emma

Q: Har du planerat något inför din förlossning? Föda hemma, i vatten, kejsarsnitt etc?
Nike
A: Hej Nike. Ojojoj, jag har inte planerat ett dugg, hahaha. Det enda jag ser framför mig är våra delmål, vecka 18 (som jag är i nu), vecka 20 (då jag är halvvägs in i graviditeten) och vecka 25 (då barnet skulle kunna klara sig utanför livmodern om något skulle gå fel). Längre än så har jag faktiskt inte tänkt. Det enda jag tänkt är att jag är öppen för allt. Jag har inga do’s eller don’ts.
Kram emma

Tweed-torsdag med galopperande häst

IMG_7664

”Tweed-torsdag med galopperande häst” hade klingat en aningens bättre om det var en riktig polle med i bilden. Bara en liten hade räckt.
Ett tweed-klätt jag, som visade upp dagens klädval, galopperande fram över Midsommarkransens slätter. Kanske höll om magen på ett fashionabelt sätt?
Tanken är inte ny om en säger så. Jag och Lollo pratar ofta om att ha en varsin ponny som vi kan rida på till fabriken. Istället för cykel. Kanske en lånehäst. Lite som alvedon-cyklarna i Stockholm, fast i hästform. Alvedon-hästar.
Men kransen har för det första inga vidder och det råder akut brist på just hästar i Midsommarkransen. Så jag får bära en som brosch i stället. Inte lika roligt.

IMG_7677

Kashmirtröja från Beyond retro, loppisfyndad hästbrosch, skärp från Myrorna, kjol som jag har fått låna av min vän Lisa (tack!), vinröda strumpbyxor från H&M och nya höstskor från Ecco.

En nyhet, modevecka, plåtning och Popaganda

IMG_1985

Pjuu. Denna måndag började Zombie-segt för min del. Tog min inte upp ur sängen, utan bara somnade om och om igen. Men nu är jag uppe, pigg och taggad på en augustivecka som innehåller det här:
- I dag, måndag, tänkte jag berätta en liten nyhet. Klicka in här vid lunchtid vettja.
- På tisdag tänkte jag bajka förbi modeveckan. Tyvärr har jag så gräsligt mycket att göra denna vecka, så jag hinner nog inte gå på så många visningar. Men någon visning ska jag nog kunna klämma in, Ida Sjöstedt till exempel. På kvällen ska jag träffa två av mina favoritkollegor från Damernas Värld. Det är alltid lika magiskt att träffa dem. Det är som en stor dos pepp, serverad i AW-form.
- Onsdagen spenderas med att förbereda en plåtning. Här ska pysslas och planeras kan jag lova.
- På torsdag ska jag snofsa ihop ännu ett jobb med Emily Dahl. Emily ska plåta och jag styla – en kombi som har visat sig vara helt förträfflig. Ska bli galet roligt!
- Till helgen blir det förhoppningsvis Popaganda som sig bör.  Ska du dit? 205277 205202

And we’re up and running again

IMG_3999

Pjuu! Det tog sin lilla tid, men nu är bloggen uppe och rullar igen efter att ha legat nere i ett dygn. Vilken saknad!
Under tiden bloggen har krånglat så har jag suttit här, på Tjörn, och lapat sol en sista semestervecka.
Fler bilder kommer snart, var så säker.
Kram emma

Västkusten och 100% obligatorisk närvaro

IMG_4503

Precis just nu sitter jag i bilen på väg mot västkusten. Datorn i knät, John vid ratten och ett stycke smattrande regn mot vindrutan. Varje år i augusti åker vi hit, till Tjörn. Och har så gjort i över tjugo år. Jag, min mamma Märta och min syster Ellen. 100% obligatorisk närvaro. De senaste åren har vi fått tillökning till vårt lilla gäng av John och min svåger Christer. Pappa brukar stanna hemma i Värmland, med ursäkten att han tycker att det blåser för mycket på fliten. Men inte i år. I år är han med (keps nedpackad). IMG_4154

Där cyklar vi en massa, hittar nya badplatser och letar efter bryggor att doppa sig i från.

IMG_3995-2

Varje dag kräver sitt dopp. Min mamma Märta är den flitigaste dopparen. Varje morgon ska det doppas innan frukost. Den eller dom följer henne i hasorna tar ”Stora märten”. De som missar en gång får snällt nöja sig med ”Lilla märten”.  IMG_5178

 

Och så klättrar vi i berg. Mitt bästa! Gärna hoppa mellan klyftor och ta stora språng. IMG_5252

När jag var liten pirrade det alltid i magen när jag åkte över Tjörnbron. Såg havet, kände doften av hav, ljung och tång. Det var och är något visst att åka hit. 100% efterlängtad, obligatorisk närvaro.

Got Gotland, ett hus med veranda och goda vänner-häng

mg_2143

Äntligen! Klockan är 08:26 och jag sitter på båten över till Gotland. Där har jag hyrt ett hus med en vacker veranda och prunkande trädgård. Där ska jag spendera en vecka tillsammans med en hög med vänner. Några av dem har aldrig varit på Gotland, andra har varit där i storm. Själv hävdar jag att det alltid är bra väder på öjn. Magnifika blixtoväder inräknade.

I en hel vecka ska vi lata oss, göra utflykter, plaska i plurret och hänga. Ska bli helt underbart.
Ingen sommar utan Gotland, så är det ju bara.

mg_2041

IMG_1058

IMG_1239IMG_1846