Säg hej till Majkens vrålåk

IMG_5274

 

Titta vad jag ropade in på auktion på Gotland för ett tag sedan! En alldeles lagom gnisslande gammal skrinda.
Jag var ju ungefär sämst på att att ropa in så där proffsigt med skambud (blev liksom så till mig i trasorna att glatt ropade ”jag tar’n vid första bästa tillfälle).
Nåväl. Som nybliven skrind-ägarare är jag i alla fall mäkta nöjd. Majken stortrivs i sin skrinda. Eller bakom den (vill gärna skjuta på).

5 dagar över tiden …

gravid vecka 41 pregnant maternity

Hej från torpet, det tomma vardagsrummet och väntan på en bebis som aldrig kommer. Nu har jag gått fem dagar över tiden. På fredag ska jag till barnmorskan igen och den 12 juli är jag inbokad för ultraljud (och kan bli i gångsatt samma dag).

Ju längre tiden går desto mer förberedda blir vi. Alltså allt ordnar sig ju alltid, oavsett hur mycken en har fixat innan, men nu är vi verkligen superkittade. Majken-manualen sitter på kylskåpet, skafferiet är fullt av ta-med-mat, John har en arsenal av färdigmat i frysen, sängen har bäddats med plastfrotté om vattnet skulle gå mitt i natten och min mamma (aka barnvakten) har anlänt till ön – mitt under brinnande Almedalsvecka. Kameranbatteriet är på laddning och mobilkameran är tömd.
Så redo.

gravid vecka 41 pregnant maternity dress vintageNu väntar vi bara på värkarna. 

pregnant-week-41Försöker veva igång dem på allehanda sätt. Har klippt gräsmattan med handjagare och gått långa barnvagnspromenader. Inget händer. Ännu.

 

Bebis på väg?

IMG_1183s

Just precis nu sitter jag här, i ett stökigt kokhett sovrum – överbelamrat med saker som ska flyttas till torpet. Gravidmagen är spänd till tusen och jag är förpassad till sängen.
Bebisen i magen (som planeras komma på Gotland den 1 juli), har nämligen börjat hinta om att avlägga visit.
Häromdagen hade jag världens sammandragningar, ryggont och mensvärkssmärtor. Reloadade tensen (mitt bästa) och fick visst genrepa lite profylax.
Jag trodde på allvar att det var dags. Och fick panik.
Detta var inte min plan.
Sedan dess har jag haft sammandragningar för jämnan och eventuellt har monsieur slempropp left the building. Mina annars så rappa steg är nere på ett sakta lunk.

Min förra graviditet var allt annat än rappa steg – en tung graviditet kantad av foglossning från vecka 12, konstant illamående, sammandragningar och högt blodtryck (var i stort sett sängliggande de sista veckorna). Den andra graviditeten? Minus illamående så har jag mått prima, kunnat gå långa promenader, härjat runt med Majken och sprungit runt som en annan maraton-löpare. Till och med gått i högklackat (omöjlig tanke förra graviditeten)!?
Det har inte funnits någon kropp som har satt gränser, utan gräsnerna har jag satt helt själv. Med andra ord: Inga gränser.
Uppe halva natten, roddat med Majken, jobbat i hundraåttio och sedan snurrat jag runt på pressvisningar, möten och plåtningar. Jag har knappt hunnit reflektera att jag varit gravid.

Då och då har jag haft aktivitetutlösta sammandragningar, men jag har i ärlighetens namn ignorerat dem. Kört på. Kroppen och jag har ju liksom mått så bra.
Min barnmorska har varit på mig länge om att ta det lugnare, men jag har försökt övertyga henne (läs: mig själv) om att sammandragningarna inte är någon big deal. De har ju gått över när jag satt mig ner eller tagit det lugnt.
För två veckor sedan sa min barnmorska ”vi får väl se vem som vinner, du eller bebisen”. Och då började jag inse att det liksom kanske inte var läge att flytta berg eller låtsas om att jag inte var gravid. Det ska inte vara en kamp mellan vilja och bebis. Det ska vara 100% bebis. Men det är svårt. Att lägga viljor och drömmar åt sidan och bara … vara.

När de där förvärkssmärtorna kom häromdagen däremot … Då var jag inte så kaxig längre. Jag insåg att det kommer att komma en bebis. Och det ganska snart.
I går var jag hos barnmorskan och hon sa att det var dags att vila. På allvar. Ja, om jag inte ville att bebisen skulle komma för tidigt vill säga. Det är ju ingen fara på taket om bebisen kommer nu så klart (vecka 36), men den får ju gärna götta till sig lite mer. Så nu tömmer jag kalendern, stryker onödiga todo:s och river av några sista jobb – från sängen.
Nu ska den här magen, med tillhörande kropp, vila.

IMG_1260s

Gulp.

Jag skulle ju visa bilder från Gotland och det där torpet som vi var för att kika på. Precis när jag skulle lägga upp alla bilder på bloggen så kraschade hela datorn.
Kaputt.
Snälla John lämnade in datorn på lagning i går i hopp om att alla de tusentals bilder (TUSENTALS) som jag inte hunnit backup:a ska kunna räddas. Pöh!
Nu håller jag tummarna så att de vitnar kan jag lova.

Kom å köp!

UPPDATERING! Klänningen är såld, men mer omber upp inom kort. Först till kvarn är det som gäller. 

Jag håller på med en major garderobsrensning. Jag är ju en samlare av rang, men nu är alla förråd fulla och garderoben skriker efter luft. Så nu måste jag bara göra mig av med godingar, hur mycket jag än tycker om dem.

Först ut ur garderoben är en rutig 50-talsklänning i råsiden som jag köpte i Berlin för en herrans massa år sedan. Dragkedja i sidan och uppskattad till storlek 36-38:a (71 cm i midjan).
Pris: 400 pix plus frakt.
Någon som vill köpa? I så fall – mejla mig på emma@emmasvintage.se!

IMG_6230

För prick ett år sedan …

majken baby

… kom Majken till världen med ett vrål. Alltså mitt vrål. Och lite henne också.
15 mars 2015.
Det var i särklass den mest omtumlande, skevaste, utomjordiskt märkliga och mest fantastiska dag jag har varit med om. Hela förlossningen var som en dimma, där Johns hand i min var det enda som kändes verkligt.
Med stapplande steg gick vi några dagar senare ut i en enorm värld. Vi tre. Aldrig tidigare har något känts så stort. Så verkligt och samtidigt på låtsas.
Allt var nytt. Hela livet liksom.
Och nu har ett år gått av det där nya.

I dag fyller min lilla spillevink till unge ett år, något som har firats med ett nytt blåmärke (någon blev VILD i en urballad titt-ut-lek), lodjurstittande på Skansen, racerkörning med vagnen på Östermalm och prickiga paket.
Jag älskar den där ungen så gränslöst mycket. Mer och mer för varje dag som går.

Ni ska få se massor av bilder, promise. Men nu måste denna preggoberten vila.
Ses imorgon!

”Varför ens skaffa barn om man inte vill dela på ansvaret?”

Här kommer ett litet måndagskvällstips!
Som ni vet delar jag och John 50/50 på föräldraledigheten, något som jag bland annat skrivit om här. Endast ett fåtal procent delar lika på föräldraledigheten. Visst, det går framåt. Allt fler fäder tar ut en större kaka av fölräldrarledigehten än tidigare och folk gör vad de kan utifrån sina förutsättningar, men det går sakta.
I en intervju med KIT berättar jag och John om varför vi tycker att det är så viktigt att dela på föräldraledigheten. Och hur vi tror att skevheten kan lösas.

LÄS MER: ”Varför ens skaffa barn om man inte vill dela på ansvaret?”

UPPDATERING: Bara för att förtydliga så kritiserar vi inga personer, utan hur samhället och arbetsmarknaden ser ut, exempel att det höjs på ögonbrynen på vissa mansdominerade jobb när män vill ta ut föräldraledighet. Och, detta vet ju ni som följer bloggen och känner mig, jag ser inte ner på någon persons val. Det går att dela på hundratals sätt, dygnet har 24 timmar och veckan har sju dagar. En gör det som passar en bäst, och just detta upplägg (att dela 50/50) passar oss bäst. 

 

DIY: Gör ett eget mobilfodral

IMG_9527-RecoveredTisdagshej!
När jag lade upp ett stycke kontorsbild med min Iphone på första parkett ramlade mejl och kommentarer in. Var kommer det ifrån??
Jo, det ska jag tala om! Det är världens enklaste DIY! Köpte ett genomskinligt fodral i plast på Kjell & Co, passade in ett stycke favoritpapper (detta fashionabla papper kommer från Rifle paper Co) och klippte ut. Voila!
Lätt som en plätt! Och inte nog med det – du kan byta hur ofta du vill.

EmmyEnnui har också gjort ett eget mobilskal. Hon använde tapet. Hur snyggt?

En liten (sen) julhälsning

Här kommer en sen liten julhälsning från mig och en nyss morotsäten Majken.
Jag lyckades med konststycket att resa ifrån min kamerakortläsare (grrr!), men nu har jag snokat reda på en sladd härute på den värmlänska landsbygden. Winn!
Så GOD JUL alla gullisar!

IMG_7186 IMG_7187

Pöh! Årets pärs!

Det var varit lite skralt på uppdateringsfronten här på  bloggen de senaste dagarna. Men det har sin lilla förklaring. Lilla Majken åkte på vinterkräken i onsdags, John satte på sig influensahatten och jag insjuknade snart också i vinterkräken. Onda virus!
Så nu ligger vi här i en hög.
Slut, kaputt och matta efter årets värsta pärs.
Just snygg start på december. Men å andra sidan kan det ju bara bli bättre nu, eller hur?