Det är modigt att känna efter.

IMG_6275

När jag sitter i mitt lilla torp på Gotland om 40 år och mina barn frågar mig vad JAG gjorde när världen brann. Ja, då vill jag kunna svara stolt. Att jo, jag gjorde något för att försöka hjälpa. Jag satt inte framför TV:n, blippande förbi när det blev för jobbigt och istället snapchattade en hund som räckte ut tungan, pillade mig i naveln och undrade vilken smarrig rätt jag skulle laga till middag. Jag vågade titta. Och känna.
Känna mig in i tanken att inte känna mig trygg i mitt hem, min stad, min gata. Känna mig in i känslan av att se mitt barn bli skjuten av en prickskytt på gatan, se blodet rinna, känna den tunga kroppen av ett livlöst barn i mina händer, att känna tomheten. Känna ovissheten om var min syster befinner sig, om hon kommit iland i säkerhet efter att ha betalat dyra pengar för att komma med en gummibåt som ska ta henne över ett kilometerdjupt hav som lätt slukar minsta kilo. Att inte veta om jag kommer att få se min stora kärlek i livet igen. Känna armarna omkring min hals igen. Se in i den där blicken igen.
Ja, det är jobbigt. Men inte tillnärmelsevis så jobbigt som att uppleva det på riktigt. Och det är modigt att våga känna efter.
Gör det du också.
Sedan tycker jag att du skänker en slant för vad du tycker att känslan är värd.
Det ska jag göra.

För så här är det:  För ett år fylldes flöden av den 3-åriga Aylan Kurdi som flutit i land på en strand i Medelhavet. Världen stannade och samlade in pengar för att hjälpa människor i nöd, människor som flydde för att kunna fortsätta leva, men istället dog på vägen.
Då samlade jag – tillsammans med några megagrymma bloggkollegor –  in nära 50 000 kronor som gick raka vägen till människor till UNHCR – FN:s flyktingorgan.
Och nu är det dags igen.

Ett år senare har nyhetsvärdet avstannat, men inte behovet av hjälp. 65 miljoner människor är på flykt just i detta nu. Den största siffran sedan andra världskriget.
Efter ett peppande mejl från en av mina läsare (TACK!) slängde jag ut frågan i bloggosfären om vi skulle försöka samla i hop ytterligare en slant till människor på flykt. Och vilket gensvar!

På tio dagar hoppas vi – med din hjälp – att samla ihop 10 000 kronor (gärna mer) till människor på flykt. Tillsammans kan vi göra skillnad. Ge din gåva här. 
Pengarna går oavkortat till UNHCR – FN:s flyktingorgan.

TACK!

Vinn en cykel från Stålhästen

SAMARBETE-NY
stålhästen cykel grön
Den här hösten låter jag höstkappan fladdra i vinden i sällskap av en alldeles ny, miljösmart ponny of steel. Min röda polle ska få flytta till torpet på Gotland, medan denna stadshingst – i den perfekta gröna nyansen – kommer att ta mig mellan cafékontor, äventyr och cava-dejter.
Vill du också rulla färgsprakande september-gator fram på en rivig cykel? Klart du vill!
Nu återupprepar jag succén från förra året och tävlar ut en sådan här stilig hingst (värde 4 090 kr (cykel inklusive frakt)) från svenska favoriten Stålhästen.
Herr- eller dammodell – du väljer!Det enda du behöver göra är:
1. Följ @stålhästen och @emmasundh på Instagram
2. Sladda in på mitt Instagram-konto (@emmasundh) och tillhörande tävlingsinlägg, tagga en vän som du vill rulla hösten fram tillsammans med.
3. Berätta var du vill cykla med just denna person och varför (typ: ”jag vill cykla till Blå porten på Djurgården tillsammans med xxx, eftersom varje minut med dig är som en kolasås på vaniljglass”. Typ så. Vi kan se det som en kombinerat tävlingsmotivering/invite =)Tävlingen pågår i en vecka och vinnaren utses av mig. Namnet på vinnaren, tillsammans med det vinnande bidraget, publiceras här, på emmasvintage.se.
Seså, lägg upp med ditt bidrag på Instagram, tipsa alla cykel-älskare du känner (eller någon som helt klart behöver en ny cykel) och håll sedan tummarna.
Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

img_0146

Bland guld, drinkar och Emily Dahl

img_9108

Mäh, jag har ju helt glömt att visa när jag sprang i väg i solnedgången mot premiäröppningen av nya H&M Home-butiken! Så, här kommer det.

Efter att ha nattat barn i en evighet hoppade jag ner i en 40-talsklänning, smet i mina vinröda favoritskor från Stadsmissionen och sprang till tunnelbanan.

img_9227

Begav mig till Drottninggatan och nya H&M Home-butiken. Inifrån den sprillans nya lokalen dunkade disco (Britney Spears, Paris Hilton och Carola), drinkar flödade och modefolk och inredningsnördar dansade sida vid sida.
img_9140

Där, mitt i allt, mötte upp min dejt för the evening, den förträffliga Emily Dahl (du kan läsa hennes inlägg om H&M Home-kvällen här). Vi babblade i hundratjugo, recap:ade sommaren, pimplade drinkar och tittade på inredningsdetalj efter inredningsdetalj. img_9145

En sådan här slank ner däremellan. img_9133

Gled runt bland guld, linne, trä och keramik och insåg att butiken liksom aldrig tog slut.

img_9206img_9155

Intill ett badkar fullt av guld hittade vi Kakan Hermansson. Starstruck.

img_9200

Kort därefter var det någon som hade tagit sig ett bad. Ej jag tyvärr. img_9178

Och i ett annat hörn hittade jag Emily i sötaste badhandduken för barn. Så gölligt!img_9185

I samma hörn fanns kattporslin. Hejdå, hejdå, hejdå!img_9191

Emily och jag snappade av bilder i spegeln … img_9224

… och så sprang in i duon bakom Dunke design också. De har ju butik i Midsommarkransen och har fått den stora äran att fylla nya H&M Home-butiken med möbler.  img_9217Till exempel den här soffan som var ungefär omöjlig att fånga på bild pga ett eskalerande dansgolv intill.
När Carolas 80-talsstämma klingat ut i ett sista vrål stängde festen. Skrattande sensommarfolk vällde ut och vi med dem.

Q&A: Ekologiska skönhetsfavoriter, torpet på Gotland & pseudotvillingar

ekologiska skönhetsprodukter tips

Q: Hej Emma! Jag har en fråga som jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig med? Du gillar ju ekologiska och miljösmarta skönhetsprodukter, kan inte du tipsa om några favoriter?
Amel
A: Hej Amel! Klart jag kan. Genom åren har jag testat M Ä N G D E R av skönhetsprodukter. Dels för att jag har jobbat på tidningar som GLAMOUR och Damernas Värld där det liksom ingår att testa alla former av skönhetsprodukter, men också för att jag har torrt hår och knepig hy som få produkter rår på (jag har extremt torr hy). Jag är en torris helt enkelt. En kräsen sådan.
Just nu gillar jag handkräm, face oil och forest extract moisturiser från svenska Björk and berries, fuktgivande ansiktskräm från Estelle & thild, svart mascara från Maria Åkerberg, vårdanden schampoo och balsam från Lernberger Stafsing (med ekologisk olja), ögonbrynskit från Une, solpuder från Maria Åkerberg och deodorant från Oliv (svanenmärkt och gjord av vårdande jungfruolivolja från ekologiska odlingar). Ett axplock ur badrumsskåpet!
Kram emma

IMG_4863-copyIMG_4886-Recovered

Q: Vilket torp ni har fått tag i! Såg huset på Instagram och det ser verkligen idylliskt ut. Är det mycket att fixa eller är det färdigrenoverat? Hur stor trädgård har ni? 
A: Hej! Ja, det är himla gölligt det däringa torpet alltså. Om du vill kika på alla torpbilder så finns de under hashtaggen #siggetorpet.
Torpet är i himla bra skick, men liksom med alla hus finns det alltid att göra. Det är fönster som behöver kittas, ytterdörr som ska tätas, hängrännor som ska upp och övervåning som ska fixas till. Men det är inga mega-renoveringar som står på agendan vilket passar vår situation med barnhärj himla bra. Sure, jag hade (och har) en stor dröm om att ta mig an ett riktigt renoveringsobjekt, sätta min egen touch och byggnadsvårda loss i lugn och ro, men med två gapande småkids i kjolstyget blir man inte direkt någon harmonisk mys-torpare som blandar äggoljetempera i små kärl, filar lister till perfektion och lagar tapeter med hjälp av handmålning. En behöver kriminellt vassa spadar, grova arbetarhandskar, jord som sprätter och eventuellt en svets (har googlat svetskurser så metallen sprätter här hemma). Därför har vi gett oss på trädgården i första hand. Och vi har en gaaaanska stor sådan. Vår tomt är 1,2 hektar, vilket ger en hel del valkar i händerna så att säga … Här ska det anläggas trädgårdsland, rosenpergola, pumpapergola (okej, jag har snöat in på pergola därav svetskursen), ett växthus och kanske så småningom ett attefallshus. Ungefär så.
Kram emma

IMG_0813

Q: Hej! Tack för en fantastisk fin och inspirerande blogg!
Jag undrar vart vinylspelaren kommer ifrån, är så sugen på en snygg och bra!
Tack på förhand /F
A: Hej och tack för fina ord! Vinylspelaren är inköpt på Urban Outfitters för en massa år sedan. Kan varmt rekommendera den!
Kram emma

img_8423IMG_7306

Q: Åh så härligt! Jag måste bara fråga, dina blå skor ser ljuvliga ut! Vart är de ifrån?
Hanna
A: Hej Hanna! Mina blå ballerinaskor är inköpta på Deichmann. De verkar återkomma varje säsong, så spana in! Kram emma

IMG_7389

Q: Det skulle vara intressant om du vill utveckla det här med pseudotvilling-grejen för jag förstår inte varför det är så viktigt. Det återkommer ständigt här på bloggen och jag tycker att det känns så konstruerat. Jag har aldrig stött på någon innan som har tyckt att det är någon grej. De är syskon. Räcker inte det? Och som tvillingmorsa kan jag ju säga att har en inte haft två, små, krävande, nyfödda ungar samtidigt så vet en INGET om hur det är att ha tvillingar. Det är fasen en kamp och det jobbigaste jag någonsin gjort.
Annie
Hej Annie! All eloge till alla tvillingmorsor säger jag bara! Att ha ett kidd kan vara väl så krävande och ju fler de blir desto starkare armar, fler ögon och snabbare ben önskar en att en hade. Ju närmare de är i ålder (tvillingar eller pseudotvillingar) är också en parameter för härjet. Eller ja, alla åldersskillnader har väl sina för- och nackdelar och kämpighetsgrad, men att ha en 1,5-åring med hundrafem kilometer i timmen i benen utan konsekvensanalys och en liten sparv till bebis i famnen – det är en extra krydda i barnmaten så att säga.
Men också så underbart. Jag smälter av tanken av att pseudotvillingar inte kommer att minnas livet utan varandra – precis som tvillingsyskon.
Jag har tänkt mycket på detta med pseudotvillingar. Om det är en grej eller inte. Och ja, jag tycker det är det. För mig. Inte för att det är något speciellt i kategorin status, utan för att det är bra att det finns ett ord på syskon som är nära i ålder.

Detta är ju inte en benämning som jag använder gentemot Majken och Bodil. I deras värld är de bara syskon. Men här på bloggen tycker jag att det har en poäng att använda benämningen. Varför?
Jo, när jag själv blev gravid med Bodil så googlade jag sönder ”pseudotvillingar,” ”barn nära i ålder”, ”få barn tätt” och allehanda varianter av ovannämnda ord (på samma sätt som jag antar att en som tvillingförälder googlar ”tvillingar”?). Jag sökte en lugn hand i en ganska så kännbar nervositet kring dubbelföräldrarskapet och hittade massor av människor som såg högst så levande ut. Och det var just detta jag var ute efter. Folk som hade överlevt denna stora utmaning och det var precis det som mina nerver behövde.
Och nu vill jag vara den där lugna handen åt andra. Ett levande, glatt fejs liksom.

Numera fullkomligt dräller det in mejl och kommentarer från föräldrar som har fått eller som väntar sitt andra barn (tätt inpå sitt första) och som har hittat hit till bloggen. Jag får mängder av frågor, tack, pepp och tips från människor som har just psuedotvillingar och tillsammans gör vi varandra lite starkare. Och lugnare.
Att använda pseodutvillingsbegreppet handlar inte om att göra anspråk på att de skulle vara tvillingar, utan ett sätt att söka information, jämlikar och tips. Hur ska en hantera syskonen när de är så jämna i ålder exempelvis? Ett storasyskon som inte alls är stor utan högst liten. Sådana saker.
Nope, jag vet inte hur det är att ha två nyfödda samtidigt. Men föräldrarskapet är ju inte heller någon tävling i erfarenheter? Utan just en bank för erfarenheter där en kan låna om det behövs. Det hoppas jag i alla fall.
I ärlighetens namn så tycker jag inte att det är så noga. Jag är nöjd om människor – med eller utan barn, hittar hit till bloggen, att vi kan mötas bland ettor och nollor i cyberspace och att världen blir lite mindre och varmare. Typ så.
Kram emma

Syrran, äpplet och jag.

IMG_6732

Just precis så här börjar de flesta morgonkvistar på torpet. Majken, alltid med ett äpple i handen, stryker handen över Bodils huvud när hon ligger i sin lilla korg, som vi behändigt nog lagt i skrindan. Passar perfekt.

IMG_6760

När Bodil är klappad och klar ger sig ekipaget i väg på promenad. Majken skjuter på.

IMG_6763

Här får Majken hjälp av sin kusin Molly att dra Bodilvagnen. IMG_6766

Majken vil gärna fixa och trixa, fälla upp sufletten och kanske bara lägga sig lite granna bredvid Bodil. Lite.

IMG_6770

När grannkatten skymtas längre bort släpper Majken allt.

IMG_6792

Syrra, vagn, föräldrar. Men äpplet, ja, det släpper hon inte. Grannakatten är omåttligt förtjust i Majken. Stryker sig kring hennes ben och låter 1,5-åringens (stundvis) oeleganta smekningar passera. IMG_6816

Efter  vi kommer hem får Bodil ligga kvar medan ger sig ut på nästa äventyr. Brukar vara att plocka av alla tomater på tomatplantan runt hörnet eller höll en hink med vatten över sig. Sådana viktiga saker .IMG_6813Samtidigt som Bodil snusar sött av post-skrind-skakningar.

 

Back in town

retro barnvagn vintage midsommarkransen stockholm

Hej svejs från Midsommarkransen! Just nu mellanlandar jag och min lilla familj hemma i stan. Här sportar vi retrovagn, hänger i parken och introducerar lilla Bodil för nyfikna vänner.

På tisdag drar vi till Gotland igen för två veckors sista latdagar med utflykter och strandhäng innan inskolning på förskola och back to work.
Och jo. Jag har en bra och en dålig nyhet. Den dåliga är att jag inte hunnit blogga så mycket under sommaren. Att ha två barn är (än så länge) inte alls så jobbigt och krävande som jag först trott, men tiden bara rinner i väg.
Nu till den bra nyheten. Kameran har smattrat som ett asplöv, så jag kommer kunna förse er med sommarbilden ända in i oktober! Det ni!
Inte helt fy skam va?
retrovagn vintage

retrovagn

Säg hej till Majkens vrålåk

IMG_5274

 

Titta vad jag ropade in på auktion på Gotland för ett tag sedan! En alldeles lagom gnisslande gammal skrinda.
Jag var ju ungefär sämst på att att ropa in så där proffsigt med skambud (blev liksom så till mig i trasorna att glatt ropade ”jag tar’n vid första bästa tillfälle).
Nåväl. Som nybliven skrind-ägarare är jag i alla fall mäkta nöjd. Majken stortrivs i sin skrinda. Eller bakom den (vill gärna skjuta på).

5 dagar över tiden …

gravid vecka 41 pregnant maternity

Hej från torpet, det tomma vardagsrummet och väntan på en bebis som aldrig kommer. Nu har jag gått fem dagar över tiden. På fredag ska jag till barnmorskan igen och den 12 juli är jag inbokad för ultraljud (och kan bli i gångsatt samma dag).

Ju längre tiden går desto mer förberedda blir vi. Alltså allt ordnar sig ju alltid, oavsett hur mycken en har fixat innan, men nu är vi verkligen superkittade. Majken-manualen sitter på kylskåpet, skafferiet är fullt av ta-med-mat, John har en arsenal av färdigmat i frysen, sängen har bäddats med plastfrotté om vattnet skulle gå mitt i natten och min mamma (aka barnvakten) har anlänt till ön – mitt under brinnande Almedalsvecka. Kameranbatteriet är på laddning och mobilkameran är tömd.
Så redo.

gravid vecka 41 pregnant maternity dress vintageNu väntar vi bara på värkarna. 

pregnant-week-41Försöker veva igång dem på allehanda sätt. Har klippt gräsmattan med handjagare och gått långa barnvagnspromenader. Inget händer. Ännu.

 

Bebis på väg?

IMG_1183s

Just precis nu sitter jag här, i ett stökigt kokhett sovrum – överbelamrat med saker som ska flyttas till torpet. Gravidmagen är spänd till tusen och jag är förpassad till sängen.
Bebisen i magen (som planeras komma på Gotland den 1 juli), har nämligen börjat hinta om att avlägga visit.
Häromdagen hade jag världens sammandragningar, ryggont och mensvärkssmärtor. Reloadade tensen (mitt bästa) och fick visst genrepa lite profylax.
Jag trodde på allvar att det var dags. Och fick panik.
Detta var inte min plan.
Sedan dess har jag haft sammandragningar för jämnan och eventuellt har monsieur slempropp left the building. Mina annars så rappa steg är nere på ett sakta lunk.

Min förra graviditet var allt annat än rappa steg – en tung graviditet kantad av foglossning från vecka 12, konstant illamående, sammandragningar och högt blodtryck (var i stort sett sängliggande de sista veckorna). Den andra graviditeten? Minus illamående så har jag mått prima, kunnat gå långa promenader, härjat runt med Majken och sprungit runt som en annan maraton-löpare. Till och med gått i högklackat (omöjlig tanke förra graviditeten)!?
Det har inte funnits någon kropp som har satt gränser, utan gräsnerna har jag satt helt själv. Med andra ord: Inga gränser.
Uppe halva natten, roddat med Majken, jobbat i hundraåttio och sedan snurrat jag runt på pressvisningar, möten och plåtningar. Jag har knappt hunnit reflektera att jag varit gravid.

Då och då har jag haft aktivitetutlösta sammandragningar, men jag har i ärlighetens namn ignorerat dem. Kört på. Kroppen och jag har ju liksom mått så bra.
Min barnmorska har varit på mig länge om att ta det lugnare, men jag har försökt övertyga henne (läs: mig själv) om att sammandragningarna inte är någon big deal. De har ju gått över när jag satt mig ner eller tagit det lugnt.
För två veckor sedan sa min barnmorska ”vi får väl se vem som vinner, du eller bebisen”. Och då började jag inse att det liksom kanske inte var läge att flytta berg eller låtsas om att jag inte var gravid. Det ska inte vara en kamp mellan vilja och bebis. Det ska vara 100% bebis. Men det är svårt. Att lägga viljor och drömmar åt sidan och bara … vara.

När de där förvärkssmärtorna kom häromdagen däremot … Då var jag inte så kaxig längre. Jag insåg att det kommer att komma en bebis. Och det ganska snart.
I går var jag hos barnmorskan och hon sa att det var dags att vila. På allvar. Ja, om jag inte ville att bebisen skulle komma för tidigt vill säga. Det är ju ingen fara på taket om bebisen kommer nu så klart (vecka 36), men den får ju gärna götta till sig lite mer. Så nu tömmer jag kalendern, stryker onödiga todo:s och river av några sista jobb – från sängen.
Nu ska den här magen, med tillhörande kropp, vila.

IMG_1260s

Gulp.

Jag skulle ju visa bilder från Gotland och det där torpet som vi var för att kika på. Precis när jag skulle lägga upp alla bilder på bloggen så kraschade hela datorn.
Kaputt.
Snälla John lämnade in datorn på lagning i går i hopp om att alla de tusentals bilder (TUSENTALS) som jag inte hunnit backup:a ska kunna räddas. Pöh!
Nu håller jag tummarna så att de vitnar kan jag lova.