Q&A: Barnkläder, bank-strul, flytt och ny lägenhet

Q: Hej. Vart är tjejernas jackor ifrån? Är det ull? 🙂
nina
A: Hej Nina! Barnens jackor är av ull och kommer från Disana. Hur varma och mjuka som helst!
Kram emma

Q: Visst skrev du tidigare att du inte fick något banklån till ny lägenhet? Eller har jag missat något? Men ändå flyttrensar du. Har du något annat på gång? Men bra att rensa ut bland det man har och så fint du gör det inför julen. Hoppas ni får en större lägenhet, det behövs när Majken och Bodil blir större. Lycka till
Stina
A:
Hej Stina!
Jag det där med banken var en pärs.
Först verkade allt gå som tåget, banken verkade positiv och jag började vältra mig tapeter, köksbord och begagnade soffor (VI KOMMER HA ETT VARDAGSRUM!).
Men så drog banken i nödbromsen när de såg att jag bara jobbat full tid sedan i september och varit föräldraledig i nära två år. Trots att jag har högre lön än John så var det mitt egenföretagande som satte stopp i maskineriet.

Hur jag och John hade delat på föräldraledigheten – 50% från scratch och därmed jobbat varannan dag – var totalt främmande och inget de kunde räkna på verkade det som.
Att jag jobbat 50% och dragit in lika mycket i mitt företag som en heltidare och tagit en bra aktieutdelning i mitt aktiebolag var inget de kunde ta i beaktande. Så drömmen dog. Och det gjorde lite ont så klart.
Lägg till allt som gick fel just den där skälvande veckan och hela vardagen blev liksom grågrågrå. Grusade förhoppning och en stor dos frustration. Framförallt över att prata med ett dussin olika bankpersoner via telefon, utan att få prata med en och samma. Eller att få träffa någon IRL!?

Vad hände då?
John, som kanske är den lugnaste filbunken i kommun, blev lite … arg. Han gick till ett bankkontor inne i stan och fick prata med en person IRL (en älskar ju internet många gånger, men människor alltså, det är svårslaget). Han berättade om vår föräldraledighet, hur vi hade lagt upp den, rabblade siffror för mitt företag, visade kalkyler över vår ekonomi och bostad. Sedan skrev jag ett mejl till denna person och berättade om mitt företag, hur många år jag varit i branschen och kopplade in min fantastiska redovisningskonsult. Det flög rapporter över internet och min redovisningskonsult kunde styrka att lönen jag tar ut inte är något som jag själv hittat på, utan något som hen har rekommenderat mig efter att ha sett på mitt företag och vad jag drar in i det – över tid.
Så efter många fram-och-tillbaka så fick vi till slut vårt lånelöfte och kunde gå vidare med bostadsköpet. Så nu är den (snart) vår! Den första mars flyttar vi in!
Kram emma

Q: Var kommer den fantastiska klänningen från som Majken bär?
A: Den här klänningen kommer från Newbie. Majken Ä L S K A R den!
När den här bilden togs så hade hon haft på den i två dagar och sovit i den. Vägrade ta av sig den. Men jag förstår henne. Den är mjuk som bara den!
Klänningen kommer från förra årets kollektion (tror jag), så ta en sväng på Tradera vettja (när jag kikade alldeles nyss fanns det åtminstone ett exemplar där …).
Stort lycka till
Kram emma

Q: Först och främst måste jag tacka för en fin blogg. Blir alltid så inspirerad av att kika in här, denna gång var det din frisyr som blev en inspirationskälla. Margaretaflätor kommer i år få pryda min äldsta dotters huvud på julafton. Nu till min önskan, du liksom jag har två döttrar. Mina är några år äldre, den äldsta fyller 10 år om några dagar. Jag tycker dina barn har så fina kläder och undrar därför om du kan göra en litet inlägg om barnkläder fast till äldre barn. Det hade varit toppen. En trevlig tredje adventshelg önskar jag dig.
Yrsa

A: Hej och tack föö dina fina ord! Klart jag kan göra ett inlägg om detta. Kommer i nästa vecka!
Kram och hoppas du får en fin advent!
emma

Q: Kan du inte berätta lite om den nya lägenheten? När kommer ni sälja er?
Sofie
A: Hej Sofie! Den nya lägenheten är en trerummare på 83 kvadratmeter, med gammalt trägolv, två kakelugnar och högt till tak (förutom i köket där det är sänkt, men det ska vi fixa till så småningom). Köket är ganska avlångt (inte någon plats för något större köksbord), så i vardagsrummet kommer vi ha både soffa och ett stoooort middagsbord.
Lägenheten har två sovrum, ett ganska stort och ett lite mindre. Vi har fortfarande inte bestämt om det är barenen eller vi som får det stora rummet. Vi får helt enkelt känna in när vi flyttar in. Badrummet är litet (mindre än det vi har nu), men å andra sidan har vi liksom ett mellanrum mitt i lägenheten som jag tänker att vi ska tapetsera med någon härlig tapet.
Jag har i ärlighetens namn inte kommit så långt med tapet- och färgtänket, utan harvar på med vår lägenhet som vi ska göra klar för visning.
Vi skrev på kontrakt med mäklare i torsdags och planen är att den ska plåtas i början av januari. Sedan kommer et rulla på med visningar i slutet av januari. Men om ni vill glutta på vår lägenhet på Hemnet är en skarp gissning att den dyker upp där i mitten av januari.
Kram emma

Q&A: Ny lägenhet, sänghimmel, önskelistor och att lägga två barn (samtidigt)

Hej och god kväll!
Som utlovat kommer här en hel drös med svar på frågor som legat och skvalpat i kommentarsfältet. Eftersom det har kommit in så många frågor (KUL!) så svarar jag på resten innan veckan är slut. Så håll utkik.
Go katt på er som min kompis Fatima brukar säga <3barnrum inredning kids kidsdecor interior

Q: Vad är det för tapet? blev så kär!
Dessi
A: Hej Dessi! Tapeten heter ”Blossom” och kommer från Mr Perswall! Älskar den!
Kram emma

Q: Men åh grattis till lägenheten!!!
Är det kakelugnar och trägolv m.m i denna lägenhet också?
Kram Åse
A: Hej Åse! Jajemänsan! Två fungerande kakelugnar (det är i huvudsak så de här gamla lägenheterna värms upp) och trägolv i hela lägenheten. Längtar så till mars. Försöker fokusera på att fixa i ordning vår lägenhet inför visning i januari, men kan liksom inte sluta tänka på den nya …
Kram emma

Q: Åh, vart har du köpt Bodils mössa? Så fin!
Sara
A: Denna underbara, broderade hätta har hon ärvt av mig. Jag tror (kanske någon här vet) att det är en Leksands-hätta. Om jag inte minns fel så har min mamma berättat för mig att det var en av mina dalmas-släktingar som köpte den där för en himla massa år sedan. Så himla fin är den och ett helt makalöst hantverk!
Kram emma

Q: Hej Emma,
Vilka snygga braxor! Var kommer de ifrån? Loppis? Jag har ett par liknande ifrån Whyred och såg ett par ursnygga i en second hand-butik i Paris som jag inte köpte! Ångrar det djupt!
Camilla
A: Hej Camilla! De här vida byxorna med hög midja (bästa kombon om du frågar mig) är inköpta på &other stories. Kanske finns de – eller några liknande – i butik nu!
Kram emma

Q: Hei!
Hvilken leppestift har du på deg på disse bildene? Ser så naturlig og fin ut 🙂
Ingvild
A: Hej Ingvild. Vilket vackert namn du har! Läppstiftet heter midnight mauve och kommer från Max Factor. En klar en favorit jämte Estelle and Thilds ekologiska läppglans i nyansen ”garden party”.
Kram emma

Q: Fråga: hur har ni fäst sänghimlen i taket? Vill gääääärna ha ngt liknande här hemma men är rädd att den ska ramla ner ( gissar att den är rätt rolig att dra i) . Älsk på bloggen f.ö!!
Johanna
A: Men vad gullig du är Johanna! Jag har fäst den med en rejäl krok. Inte de där fjösiga krokarna som ofta säljs i set, utan en riktigt rejäl en. Eftersom jag är nojigast i kommun så gick jag och drog i den där sänghimmeln i fyra veckor efter att jag hängt opp den. Men sedan svingade Majken i den en dag och då insåg jag vilken fenomenal konstruktion jag hade gjort – både gällande sänghimmel och upphängning, hahaha.
Kram och lycka till.
Emma

Q: Nu när du öppnar upp för frågor haha.
Hur i all världen nattar man två små barn??
Min äldsta på två år börjar nattas runt 19 tiden. Somnar väl 30 min senare. Min bebis på 4 mån blir trött runt 18 tiden. Hur göööör man för att det inte ska uppstå kaos och att alla väcker alla?
Ska tilläggas att äldsta sover i vår stora säng då jag och lillen sover i eget rum (ammar hela natten) så när jag är själv och ska natta båda så blir det bara såååå jobbigt!
Tips? Råd? 😀
Gabriela
A: Hej Gabriela! Ja, det här med nattning och teknik går i vågor. En tror att en har knäckt någon kod och sedan ändrar ongarna kod som om det vore någon jädra inbrotts-hög-risk-bank. Blir galen. Vi har testat oss fram och ”styrt” sömnen på dagen för att få dem i fas, alltså samma fas. Nu käkar vid mat vid 18-snåret, badar vid 18:30, sedan Bolibompa och välling vid 19-isch och saga. De brukar somna vid 20-rycket. Ibland lätt, ibland samtidigt, men oftast somnar de vid olika tider och med en hel del kamp. Vi börjar med att natta dem i deras rum.
Eftersom de har små växasängar som vi storingar inte ryms i så ligger vi i en myspöl på golvet, fylld av massa kuddar och filtar. Där läser vi saga.
Det första året lade vi oftast ett barn var, men sedan i somras kör vi gemensam läggning för att en av oss ska kunna vara ”fri”.
Båda barnen sover i samma rum och det är faktiskt förvånansvärt sällan de väcker varandra. Men så var det inte i början. Det var ett par veckor av dubbel-vakning, stök och bök där, men till slut vande de sig vid varandras läten och kan nu sova igenom det mesta – i samma rum. Men så fort vi hör ett skrik bär vi in det barnet till oss. Det blir dock ganska kaosigt om båda vaknar och har svårt att somna om, för då är ofta hela familjen vakna. Händer som tur är inte allt för ofta nu förtiden.

Vi försöker varva läggningarna, men oftast blir det John som lägger faktiskt. Han har lite mer … tålamod. Och är liksom taggad på att hitta nya metoder. Där är vi olika.

Bodil kan inte ligga still så hon får lyssna på bok medan hon bläddrar i en annan. Majken brukar somna av sagan, men ibland kommer hon in i vårt sovrum under nattningen och vill ha liten egentid med saga med den föräldern som inte lägger. Så ganska ofta nattar vi varsitt barn ändå, och sedan bär vi in Majken till sin säng efter att hon har somnat.
Just nu är det ganska mycket spring mellan rummen vid läggning. ”Jag vill sova i min säng, jag vill sova i mamma och pappas säng”. Fram och tillbaka. Vi försöker få rätsida på det där, men det är svårt. Bodil är som en liten maskin så henne brukar vi ofta få gunga till sömns om hon är för härjig och vägrar komma till ro.

När jag nattar barnen själv så brukar jag köra the easy way out med barnen. Minsta möjliga motstånd. Jag läser för båda barnen inne i deras rum (medan Bodil kör sin grej), sedan har jag märkt att jag faktiskt kan säga till Majken att ”nu ska jag natta Bodil” och så står jag och gungar Bodil medan Majken tittar på eller tittar i en bok. Väntar inte på härjet, utan kör vaggning (även om vi egentligen vill komma bort från det, eftersom det såsmåning om kommer bli lite … tungt). Det skulle bli ramaskri om jag lämnade rummet för att natta ett av barnen, så då försöker jag göra det till min och Majkens ”gemensamma uppgift”. När Bodil har somnat så läser jag för Majken tills hon somnar. Tids nog vill jag också bli en sådan där som läser en saga, säger god natt och går ut, men vi är inte riktigt där ännu känner jag.
Blir det totalt crazy banana-kris så har jag ett krispaket (om jag är själv). Det heter ”Natti, natti cirkus” och finns på Youtube. Lågt ljud och ganska mörk skärm gör susen. Somnar ofta själv också eftersom det är så låååååångsamt.

Ska tilläggas att jag var fullständigt livrädd för att vara själv med barnen över natten (och natta dem själv) det första halvåret … eh … året. Minns inte när jag nattade båda barnen själv första gången, men det var ganska sent. Hatten av för alla som pallar det, men jag var INTE en av dem. Vi försökte pussla så mycket det gick med kvällsaktiviteter och mellanlandningar för läggning, för att göra det så enkelt som möjligt.

När vi flyttar till nya lägenheten ska Majken få en stor säng så vi kan köra läggningen där. Kanske att Bodil kan tänka sig att ligga ner vid läggning då också, hehehe.
Vet inte om jag kunde komma med några tip och råd, annat än att se om 2-åringen kanske kan involveras? Det går ju inte alltid, men ibland. Alternativt sysselsätta 2-åringen med något rogivande som en blädderbok medan det lilla barnet nattas. Barn är ju så olika så det som funkar för en funkar ju inte för andra. Om någon skulle givit mig tipset att sätta Bodil ålen Sundh med ”något rogivande” när hon skulle nattas skulle jag skratta rakt ut. Men med Majken funkar det.
Kanske någon tvåbarnsförälder där ute sitter på supertips, hojta i så fall (jag vill också veta)!
Kram och lycka till (och hatten av för dig).

Q: Hur ordnar du det praktiskt med önskelistorna? Skickar du ut samma lista till hela släkten eller hur gör du? Kan du ge ett exempel på hur listorna kan se ut? Tycker det är svårt att önska något miljövänligt av släkt som inte bryr sig om sånt så är nyfiken på hur en lista kan se ut.
Sara
A: Hej Sara! Jag skickade ut barnens önskelista (som jag och John satt ihop) till min familj via vår chattgrupp som vi har i WhatsApp och John skickade det till sin familj. Hur de löser vem som köper vad får de lösa själva =)
Här har jag copy/paste:at in önskelistan från chatgruppen.
– Lego: könsneutralt, kreativt och gärna på temat bygga (typ grävskopa och hus, inte våld eller vapen),
– Hemmasydda kläder.
– Små dockhusmöbler till Maileg-mössen. Begagnat!
Träbilar från Betón.
Docka i naturgummi från Lapland eco store (vi har en gammal som jag hittat på loppis, men gammal plast är som bekant inte så hälsosam).
Och till detta skickade jag länkar.

Gällandet legot så gjorde jag ganska mycket research och skrev en lång utläggning om att det gärna får vara begagnat, men inte FÖR gammalt, och inga böjbara delar eller genomskinlig plast, eftersom de tydligen innehåller hormonstörande ämnen. Legoplast i sig klassas som okej plast. Och så lade jag till ”Ingenting går också bra. Eller som Majken sa när jag frågade vad hon önskade sig av Tomten: ”Äpple och Bobo”.
Men av erfarenhet så vet jag ju också att många gärna vill ge. Så då får ni den här listan att spinna loss på. Hellre EN sak än flera eftersom vi bor litet”.
Majkens önskelista är en bra reminder tycker jag.
Hur mycket vi vuxna än håller på att julklappsplanera och joxa så vill Majken ändå bara ha en frukt och sin syster.
<3

Q: Tackar för tips! Varifrån är valen? Har sett den innan, men hittar den inte.
Clara
A: Den kommer från Talpatings! Underbar är den, och ekologisk!
Kram emma

Fira en hållbar jul (hur gör en?)

Q: Emma! Du som är så klok, miljösmart och kreativ.  Hur gör ni med julklappar? Kanske har du skrivit något om det som jag missat …  Jag får panik av allt plastigt i leksaksaffärerna. Har inte pengar nog för att köpa dyra eko-leksaker. Är det loppis som gäller? Får iofs panik av det med. Så. Mycket. Prylar!  Hur många paket ska en ge sina barn? Jag tänker… inte så många. Tycker de har allt de behöver men nåt måste de ju få? Åååh, denna galna konsumtionshögtid alltså. (Jag älskar julen, men inte julklappar, och då tänker vi ändå bara köpa till barnen).
A: Hej kära, kära Kristin!
Jag håller med dig till tusen. Den där fadda eftersmaken av överfulla kassar med bös som släpas längs med trottoarerna så här års. Billigt bös som ratas efter en vecka, eller ännu värre: Går sönder.
Gåvor som förvisso ges av kärlek (OCH DET ÄR JU JUST DET SOM GÖR DET SÅ SVÅRT), men blir mest ett berg av ångest och svall av grejer som inte går att få någon översikt över.
Jag tycker det här med gåvor är så knivigt. Att få saker är något fint och kärleksfullt, men att få saker en inte vill ha visar bara på att personen i fråga inte har koll eller tagit sig tid att få koll (lite hafsigt så där). Samtidigt som en inte vill vara en krånglig person som någon har svårt att sätta fingret på. Jag förespråkar därför en, enda uttänkt, kvalitativ klapp. Och med kvalitativ menar jag inte nödvändigtvis dyr, utan mer något som håller länge.
Att få någons tid och omtanke är för mig den bästa klappen. Eller att någon kvistat runt i secondhandbutiker för att hitta en klapp som passar mig, en mässingsljusstake för en tjuga eller något som personen vet att jag gillar. Just den där tanken är det finaste skulle jag säga. Okej, lång utläggning.

Vi kommer att fira jul i Värmland i år och i familjen köper vi endast en klapp per barn, med medföljande rim. De vuxna får endast ett rim, undantag min mormor som ska få Fatima Bremmers ”Ett jävla solsken” av mig.
Eller ja, jag kommer (förhoppningsvis) få en klapp av John. Vi har som tradition att rimma till varje klapp (ganska långa rim, och det kan hålla nere antal paket eftersom det är jädra svårt att rimma till tusen klappar).
Vi har bett våra familjer att bara köpa en klapp (helst inga alls) till barnen, och OM de väljer att köpa en klapp så har vi sagt att vi uppskattar att det är från önskelistan (saker vi vet att de gillar att leka med och som är begagnade, eko och hållbart). Dels för att vi inte har plats för sakerna, men framför allt ur ett hållbarhets- och uppskattningsperspektiv. Jag vill att barnen ska uppskatta de klappar de får, inte drunkna i ett berg av papper, kartonger och bös. Bättre att få en grej som de håller kär. Eller packa in en gammal klapp som de nyupptäcker. Själva överraskningen är ju trots allt halva grejen.
Jag har till exempel frågat min skickliga mamma om hon inte kan sy något till barnen. Så uppskattat! Dels för mig som älskar småkläder, hehehe, men också barnen. Majken älskar sin lilla halsduk som ”mormor gjort”.
Till barnen har jag köpt en Brio-leksaksspis via Blocket och varsin emaljmugg med Elsa Beskow-mönster (som blir perfekt som måltidsmugg), och John har köpt WWF-apa till Bodil och kaplastavar till Majken från Tradera. Eftersom vi åker till Värmland och inte orkar frakta en spis så får de den till helgen. Kan verkligen varmt rekommendera Blocket och Tradera om en inte vill ut i hetsen.
Och om barnen redan har allt? Slå in något gammalt. Eller bygg något i i återbrukad wellpapp (byggde ett hus häromdagen av en kartong och skar ut fönster och dörrar med en mattkniv).

Q&A: Vego-barn, drömboende och om jag äger ett par termobrallor?

Halloj!

Biter tag i en rad med frågor som legat och skvalpat i kommentarsfält och mejlbox. Jag tror det är de sista osvarade, men om du saknar någon fråga eller har någon undring på lager – skriv i kommentarsfältet eller släng i väg ett mejl så drar jag en Q&A-vända till innan veckans slut.
Kram och hoppas ni får en underbar dag i gråvädret …


Q: Huj, så tjusiga skor i inlägget!! Märke?
Signe
A: Visst är de flotta? Skorna kommer från Rieker.
Kram emma

Q: Äter barnen också vegetariskt? Behöver dom då tillskott av vitaminer?
Lena
A: Hej Lena! Barnen (och vi) äter i stort sett helt vegetariskt hemma (förutom fisk som jag serverar dem ibland eftersom det är en favoriträtt för dem), men barnen äter det som serveras på förskolan. När de är äldre får de själva bestämma om de vill bli vegetarianer eller inte. Jag vill kunna presentera all sorts mat för dem, så det finns inte så mycket pekpinnar hemma.
Vi lagar väldigt varierad mat hemma och ser alltid till att det finns en bra mix av proteiner och vitaminer. John har varit vegetarian i snart tjugo år så han har ganska bra koll.
Kram emma

Q: Om du fick bo var som helst, var skulle du bo då?
Pia

A: Hej Pia! Antingen skulle jag vilja bo i ett vackert putsat sekelskifteshus (kanske göra om det till flerfamiljshus och kunna bo tillsammans med kompisar) eller på samma (eller närliggande)  innergård som jag bor nu – fast i en större lägenhet. Även om jag älskar gamla hus så är närheten till kompisar det viktigast.
Kram emma

Q: Hej Emma! Det känns som du är en person som är bra på att förverklig många av dina drömmar. Vad står näst på drömlistan?
Anna
A: Katt. Eller gärna flera. Kolla bara Anna Kubels gull här oppe!? Men vi måste nog flytta till något större innan katt-drömmen kan gå i uppfyllelse. Och växthus.
Kram emma

Q: Du som har småbarn, äger du liksom vinterkläder. Eller funktionkläder? Eller går du alltid runt i kappa och klänning?
Hanna

A: Ohnooo, så här går jag runt för det mesta, men jag klär mig efter aktivitet som alla andra. Jag har termobrallor (heter det fortfarande det? Eller ska en ha sådana där skalbrallor nu?) och parkas för pulkabacken (som jag hade hoppats att få använda i helgen, men nu försvann ju snön) och går ofta runt i jeans och parkas i lekparken om helgerna. Oavsett vad jag har på mig är det viktigt för mig att mina barn ser att jag kan slänga mig ner och göra en snöängel, gegga runt i trädgårdslandet och härja loss. Jag vill visa att jag är en orädd mamma som inte tvekar att skita ner mig eller bli blöt i håret. Jag vill stå först i kön på vattenlandet, skrika högst i pulkabacken (true story) och slänga mig hejdlöst till höger och vänster (men ej bryta några fler armar tack).
Nästa inköp blir regnställ. Har en regnjacka, men behöver brallor så jag kan lägg mig raklång i vattenpölar.
Kram emma

Q: Kul med Q&A!
Jag är nyfiken på din garderob… hur ser den ut? Hur förvarar du alla fina klänningar? ( för du har väl rätt många?)
Koftor och tröjor går ju alltid bra att stapla i högar, så jag tycker det är just klänningarna och kjolarna som gör att garderoben drar iväg i formatet..;) tänkte att det kunde vara kul med inspiration och om du har några bra tips
Jenny

A: Hej Jenny! Hade tänkt att ta en bild på min garderob i morse, men glömde bort. Men här ovan ser du utsidan av den, där bakom sammetsdraperierna. I barnrummet (vårt gamla sovrum) är nämligen en vägg fylld av smarta IKEA-system med utdragslådor för tröjor, byxor och underkläder och gott om plats för att hänga klänningar.  Dessutom har vi en garderob där vi har klädstångar från golv till tak (för att maxa takhöjden) och en vind med en klädhäst fylld med kläder i förvaringspåsar.
Ska försöka ta en bild någon dag så du får se hur det ser ut bakom draperierna, men där får vi plats med hela familjens kläder minsann.
Och här ser du lite mer av förvaringen i vår lilla lägenhet:
Kram emma

Q: Hei, jag har blitt inspirert av månedens emne og vil bytte ut mine produkter etter hvert som de blir tomme til mer hållbara produkter. Nå har jeg gått tom for både ansiktsrens og shampo. Jeg har funnet flere gode alternativer til ansiktsrens, men jeg lurer på om du har noen tips til shampo? Evt merker som produserer ekologiske hårprodukter?
Stine
A: Hej och heja dig Stine! Vilken inspiratör du är! Jag har testat en rad hållbara hårprodukter och måste slå ett slag för svensktillverkade, hållbara Lernberger Stafsing.
Jag tycker många märken som gör ekologiska schampon, exempelvis Faith in nature och Urtekram, fungerar helt okej som rengörande schampo, men det beror ju lite på vad en är ute efter för effekt av schampot.  Har även testat hård-schampo (koncentrerat som hård-tvål) efter att en läsare här tipsat om det. Hur smart grej? Perfekt när en är på resa också.
En hårvårdsserie som jag själv inte lagt vantarna på än, men som jag tycker verkar lovande är Björn Axéns organic-kollektion.
Såg att geniala Evelina har tipsat om några produkter, som jag själv också är väldigt sugen på att testa när badrummets schampo- och balsamförråd står tomma.
Dessutom: Jag kan tänka mig att någon av alla ni underbara hållbarhets-kämpar också som läser sitter inne på något tips också? Fyll i så fall kommentarsfältet.
Stor kram och hoppas du hittar ett schampo du gillar!
Emma

Avslutar med den här gulliga, gamla bilden. Inte för att den har någonting med någonting att göra, utan bara för att den påminner om våren …

Q&A: Julklapptips, flaska barn och miljöångest

Q: Hur länge gäller erbjudandet med Eat Sweden?
A: Forever! Eat Sweden och Spa Sweden börjar gälla nu, så börja lyxa redan nu tycker jag. Och bästa julklappen ju!
Kram emma

Q: Kör du med gravidstrumbyxor eller vanliga? Så svårt att hitta fina gravidstrumbyxor. 
Hanna
A: Jag kör vanliga strumpbyxor! De här från Lindex är ganska höga i midjan så de funkar även på gravidmagen. Kram Emma

Q: Åh, jag har två följdfrågor!
1) Var det svårt att få Bodil att ta flaska? Ammar fortfarande min tredje unge och till skillnad från de tidigare VÄGRAR han alla flaskor och nappar vi har provar (och det är många!) Känner mig rätt låst och vill helst sluta helt snart men känns rätt hopplöst just nu.
2) Hur tänker du kring fina/dyra kläder och förskola? Tänker att det är mer irriterande om en mössa eller tröja som kostar flera hundralappar försvinner än en som kostade mindre. + HUR lyckas du och den andra lagerpåklädaren klä på små barn så många lager utan att det innebär svettigt världskrig i hallen varje morgon? Så imponerande! Jag kör ”bara” två lager men det är ändå den jobbigaste delen av varje dag.

Tack för en toppen blogg!
Emelie
A: Hej Emelie! Då kommer ett gäng svar här!
1. Vi testade olika flaskor och nappar och hade mindsettet att kämpa lika mycket med flaska och napp som med amning (och SOM jag kämpade). Bodil hade ju napp som nyfödd, men vägrade sedan för att bli helt napp-beroende vid fyra månader. Men som sagt, vi testade olika typer av flaskor och matade fram ersättning eller utpumpad bröstmjölk ur flaskan som hon fick smaka på (innan vi gav henne flaskan helt och hållet). Det var lite trixigt i perioder, precis som med amningen. Alla barn är ju olika, men för oss fungerade Medela-flaskorna finemang.

2. Ja, de bär ju inte så där jättedyra kläder till förskolan, det mesta är ju secondhand. Gamla vintagekläder och exempelvis hättor som jag haft när jag varit liten får de bära på helgen istället. Istället kör vi på förskolekläder (enfärgat, ofta marinblått som inte slukar fläckar så lätt) och helgkläder (lite finare kläder som vi är lite mer rädda om). Det känns viktigt att de ska få leka, lera ner sig och härja runt – oavsett vad de har på sig – men just när saker kommer bort är ju hur tråkigt som helst.
Jag är en jäkel på att namna precis allt (har klistra-på-namnlappar liggande vid ytterdörren för last minute-fix) och försöker göra exempel de dyra ullmössorna unika genom att sätta dit egna garnbollar på toppen =)
Och så till frågan om lager på lager och det eventuella världskriget, hehehe. Jag säger bara Barnkanalen. Efter frukost brukar kidsen få se på Barnkarnalen och medan de är helt fast i fåret Shaun så klär vi på dem rubbet. När de tröttnat på Barnkanalen, ja, då är de redo att gå till förskolan. Allt som oftast lägger vi fram vad de ska ha på sig dagen innan och lägger fram en Bodil-hög och en Majken-hög (med kläder, mellanlager, tjocksockor och overaller och skor) och sedan ruschar vi på dem kläderna i ett svep. Så fort vi börjar leta efter något så får dyrbar fast-i-tv:n-tid åt, så det gäller att maxa.
Kram och stort lycka till
Emma

Q: Hej, varifrån är den fina apan? Ska själv ha barn snart och spanat efter en mjukis-apa.
Ida
A: Visst är den gullig? Just den här kommer från 2littlespoons och märket heter Jellycat. Kram Emma

Q: Så bra önskelista, kom på att en ryggsäck behöver jag verkligen önska mig jag också!

Vill tacka dig för att du är så jäkla vettig och rolig och smart! Har blivit mer miljösmart tack vare dina tips och nu har jag precis läst hur jäkla akut den här klimatkrisen är… får sådan ångest av all mörk läsning. Hur bemöter man folk som inte verkar bry sig det minsta? Eller när man läser vissa bloggar vars ägare åker på tio flygresor på ett halvår med ursäkten att hen ”behöver” det. Gudars, jag blir tokig.
Kajsa

A: Men åh, TACK för dina värmande ord! De värmer lika mycket som en flygresa till Miami.
Ja, jag får också ångest och kan bli lite stressad över att människor i största allmänhet inte förstår allvaret, och väljer att blunda, boka ytterligare en weekend till New York samtidigt som vi de facto håller på att förstöra för framtida generationer.
Jag tycker att en har rätt att ifrågasätta, för det är din planet också. Jag brukar gå fram och säga till folk som står med bilen på tomgång (för att det är lite kallt, snaaark), och helt enkelt vänligt be dem stänga av motorn med ett ”vore underbart om du tänkte på miljön en smula istället för att slentrian-ösa ut lite fossila bränslen”. Folk tar det ofta hur bra som helst, ursäktar och tackar för att en säger till. Men att vara obekväm tar kraft, så här får du ett ös med pepp och tack i förväg för att du gör något.
Så. Påverka med att ifrågasätta, men framför allt peppa. Vissa vill ju sätta sig på tvären baraföratt så det gäller att smidigt ta sig an miljöbovarna. Då får en gaska fram det med humor, gratulera dem till ett modernt tankesätt och gå vidare. Att försöka ”omvända” någon går sällan, men en kan försöka öppna ögonen en aning kanske. Eller få dem att tro att det är deras egna geniala idé att gå med i en bilpool istället för att ha egen bil.
Jag tänker på alla kommentarer här på bloggen, de hjälper mig att påminna mig själv om att leva klimatsmart. Så sluta aldrig påminna och kommentera!
Kram emma

 

Q&A: Bebisförbereseler, barnkläder, ulljackor och ett torp som står tomt

Halloj och god kväll!
Nu har jag svarat på första batchen frågor som ramlat in i kommentarsfälten den senaste tiden. Det blev en mix av bebis-förberedelse, den perfekta bebis-garderoben och ett stycke torp.Q: Emma, hjääääälp! Vi ska ha bebis snart. Hur tänkte du kring garderoben till din nyfödda? Vad behöver man? Hur gör man miljövänliga val? Vart handlar man?
Sara
A: Hej Sara! Stort grattis! Vad spännande! Jag gjorde en lista i våras: Lev klimatsmart med barn: 21 små saker som gör skillnad. Hoppas den kan hjälpa på vägen.
Gällande garderob så kan jag rekommendera Tradera och loppis. Bebisarna använder kläderna så himla kort (de växer ju så att det knakar det första året), så mycket är sprillans nytt även i secondhand-svängen. Och vad ska en satsa på då? Smaksak så klart, men jag gillade verkligen kombinationen omlottbody och strumpbyxor. Strumpor åker bara av …
Och pyjamas all day long.
Lycka till!
Kram emma

Q: Fantastiska bilder som vanligt!
Skulle så gärna önska (kanske redan finns men jag missat) ett inlägg kring tips och trix för att hålla sig någorlunda miljösmart när man får en spädis! Är i v39 nu och känner redan att man börjat överkonsumera, saker man tror sig behöva och kläder man inte vet om de passar eller ej. Du med erfarenhet, kan du inte ge en blivande nojig (ja för allt, inte bara konsumering;) morsa lite tips inför första babytiden.
Ps, älskar de gråa ulljackorna dina knoddar bär, från var?
Kram Emma
A: Halloj Emma! Så mycket spännande du har framför dig! Wiiho! Ett nytt liv liksom! Heja så här på slutspurten. Snart kommer du få se in i ett par helt nya ögon, det du!
Mitt bästa tips för nojiga är att omge sig med göttiga människor. Inte sådana där som gärna vill skvalpa över sin egen oro på andra. Kör din grej!
Gällande miljön så kika på listan i frågan ovanför, där har jag samlat lite tips.
En tror ju att en behöver marknadens alla uppfinningar, men en klarar sig gott på en tiondel (om ens det). Mina bästa köp har lätt varit: Barnvagn (med softlift i om du måste gå i trappor), babynest, ergobaby och nappar. Herregud, vad skulle jag gjort utan nappar!? Testa olika nappar och ge inte opp, det är mitt bästa napptips (Bodil tog napp i början, slutade sedan och började igen vid fyra månader). Jag köpte allt (förutom nappar då) via Blocket. Hur smidigt och billigt som helst.
Tvättlappar i tyg är finemang också. Du kan slakta en handduk och klippa till så många tvättlappar som du förmår. De är kalas att ha till allt söl, blöta upp för att rengöra bebis och torkar bort en bebiskräks i ett vips.
Bra att ha hemma för föräldrarna: Infryst mat för kaosdagar, purelan för bröstvårtorna, bröstmjölksuppsamlare och bröstpump (om du vill/kan amma).
Om du vill/kan flaska så rekommenderar jag en termos (vi har en från Klean Kanteen) och Medela-flaskor. Kanske inte de mest miljövänliga flaskorna, men de var himla praktiska (och gav inte för mycket ersättning så att allt kom upp igen). Vi rengjorde dem, torkade ur dem med ren kökshandduk och måttade upp mjölkersättning. Sedan stoppade vi ner en tre-fyra sådana där färdig-upp-måttade flaskor i en ryggsäck tillsammans med en flaska med kallt vatten och en termos med kokat vatten. Hur praktiskt som helst.
Med första barnet höll vi på att mäta temperatur med termometer och grejer. Med andra barnet var det mer tjosanhejsan. Tjongpang-smaka-servera.
Och så ett kom i håg: det finns triljoner produkter därute som vill bli köpta. Stå emot.
Stort lycka till!
Ps. Jackorna är från Disana <3
Emma

Q: Är det inte läskigt att ha huset tomt hela vintern? Vi hade hus i småland innan vi sålde det och där hände det ofta att någon brytit sej in och bott i huset på vintern…
Daniella
A: Hej Daniella! Nja, tycker det är ganska cool. För det första har vi världens bästa grannar som har koll på vårt torp, men sedan tror jag inte att det i dagsläget är särskilt skönt att bo i vårt torp. Det drar eftersom fönster och dörrar har stora sprickor (som ska åtgärdas), så hatten av för den som vill spendera vintern där.
Kram emma

Q: Jag har akut habegär på barnens kappor, de är helt fantastiska! var är de ifrån? 🙂
A: Visst är de härliga? Och varma! De kommer från märket Disana. Perfekt som jacka vår och höst, och när vintern kommer får de sportas under overallen om det blir riktigt kallt.
Kram emma

Q: Har du någon mood board med bebiskläder (nyfödd) på Pinterest eller liknande? Letar inspiration till en lite mer gammaldags hållbar babystil.
Sara

A: Hej! Jajemänsan! Jag har en som innehåller både inredning och barnkläder. Kika här. 

Q&A: Värmland, frisyrer & tips mot förskoleunklukt

Q: Alltså, jag bröt handleden i vintras och jag hade aldrig klarat mig utan gips. Så jag blir såklart nyfiken… om armen är bruten varför är den inte gipsad? Behöver den inte stöttning? Fia
A: Hej Fia! Men stackare! Jag bröt min arm uppe vid armbågen och frakturen ligger så inbäddad i armen att den redan har stöd, så inget gips behövdes (även om det kändes som det behövdes när två kids gjorde elbow drop på en).
Kram emma

Q: Som den Värmlandsböna jag är undrar jag var dina föräldrar bor? Kul att veta, och Värmland är ju fantastiskt vackert!
/N
A: Tjena värmlandsböna! Och ja, jag kan bara hålla med dig om att Värmland är fantastiskt vackert. Saknar vyerna, men framförallt det göttiga fölket. Gillar vardagsbabblet och att det inte är så ängsligt. Nåväl, jag är uppväxt utanför Karlstad (mellan Karlstad och Molkom), i Alsters församling, nära sjön Gapern.

Det är sjön Gapern som du kan se på bilden ovan …
Kram emma

Q: Åh, vart är den fina karamellklänningen ifrån? Helt fantastisk! Och dina bilder får mig helt klart sugen på en resa till Visby.
Emelie
A: Hej Emelie! Den randiga klänningen är vintage och inköpt på Beyond retro. Som ögongodis, eller hur?
Och hojta om du söker boende på Gotland i sommar. Vi kommer nog hyra ut vårt lilla torp någon eller några veckor nästa sommar.
Kram emma

Q: Hej! Jag undrar om din bok Vintagefrisyrer kommer att släppas
igen? Vill verkligen sååå gärna ha den och söker med lykta och ljus
Fanny
A: Hej Fanny! Tyvärr är boken Vintagefrisyrer helt slutsåld och den kommer inte tryckas igen som det ser ut nu. Kolla om den finns begagnat på nätet eller på bibblan!
Ps. Finns däremot att köpa utomlands, på engelska. 
Kram emma

Q: Hej Emma,
Vill tacka för det fantastiska inlägget om att leva klimatsmart med barn. Så himla bra!!!
Undrar om du har tips på tvättmedel. Har kört Via Sensitive (dvs utan parfym), men känner att alla dagiskläder får en liten unken lukt efter tvätten. Att ändra till Via Color känns inte så bra för barnets hud.
Även om du har tips på regnkläder.
Fortsatt trevlig dag!
Kram
A: Hej! Vad roligt att du gillade inlägget ”Leva klimatsmart med barn”! Tänkte skriva fler sådana där guider om det uppskattas (?).
Så till dina frågor. Vi kör Ocean tvättmedel (svensktillverkat och miljömärkt) eller Änglamarks tvättmedel på torpet, medan vi har självdoserande tvättmaskiner inne i stan (hur bra som helst eftersom överdosering av tvättmedel tydligen förstör tvättmaskinerna, bidrar till stor miljöbelastning och lämnar kvar smuts och unklukt i kläderna  (<– hade ingen aning om detta innan).
I hear ya angående den unkna doften, men har börjat tvätta alla barnens kläder i ett högre gradtal titt som tätt, istället för 40, om det är mycket unk.
Kanske inte det bästa för miljön, men det funkar i alla fall.
Det går ju att vädra bort det mesta, men förskoledoften sitter som betong.
Om det hinns så försöker jag ta bort unkenlukts-fläckar med galltvål innan tvätt. Galltvål alltså. Genialt.
Kanske har någon av alla smarta läsare något ytterligare geni-tips på frågan? Kommentera gärna!

Gällande regnkläder så kan jag varmt rekommendera Strömbergs regnkläder. Har utsetts till bäst i test och är tio gånger så rejäla än de billigare alternativen som rivs upp lätt som en plätt. En miljösmart kompis tipsade om att investera i just nya regnkläder, eftersom äldre regnkläder kan innehålla tråkiga kemikalier. Så köp nya eller kolla in typ Tradera efter regnkläder modell nya, alltså inte retro (jääädrigt synd eftersom jag köpt en massa gulliga regnjackor på loppis over the years. Fail).
Kram och lycka till!

Inskolning på förskolan – hur gör man?

Hej svejs på måndagseftermiddagen eller vad det är nu? Post-luch?
Jag vet, jag vet, jag ska svara på alla era frågor som kommit in, men först tar jag en akutfråga som ramlade in just now.

Q: Emma, kan vi prata om inskolning? Är mitt i med min lillunge och går ju sönder. Hur gör ni? Hur gör man? Snörvel..
/Anna
A: Hej Anna! Oh, maaaaj vad jag känner med dig! Som jag grät när Majken skulle skolas in. En sommar av extrem mammig- och pappighet skulle övergå i förskola. Sure, vi hade hängt på låset till varje öppen förskola och hängt med andra kids under större delen av föräldraledigheten, men när förskolan började – vad hade en för det? Inget!

När vi skolade in Majken stack jag från inskolningen med Majken under armen dag tre. Jag hade varit så ball hela inskolningen, snickelsnackat med de andra föräldrarna, ammat mellan varven (John kom förbi med Bodil titt som tätt) och känt att det här går ju finemang. Majken hade ömsom lekt ömsom varit ledsen, vilket ändå kändes som en okej reaktion på något helt nytt.
Men dag tre så fick jag se ett annat barn stå själv på gården, lite längre ifrån de andra klasarna av barn, och då brast det. Inte så att barnet i fråga var ledset eller så, utan det räckte med att det stod ensamt i ett hörn. Fantasin och mörkermolnen gick spinn.
”Måste gå, kommer sen”, snyftade jag till förskolepersonlen. Tog med mig Majken, gick hem, grät mot Johns axel, laddade om, grät igen och gick sedan tillbaka till förskolan.
Det var så himla smärtsamt. Att tänka på alla stunder som Majken kanske var ensam, någon var dum mot henne, inte fick vara med. Jag målade upp hundra olika senarion och tidpunkter då jag inte skulle vara där, inte kunde skydda, inte kunde trösta. Att lämna henne gick emot ALLT i hela kroppen, men shit alltså.
Så här ett år senare (när vi ska skola in Bodil), så vet jag att det blir bra. Så himla, himla bra. Även om det gör ont att lämna och barnet skriker, så går det över. Förskolepersonlen är proffs på att avleda och även om en själv lunkar molocket från förskolan, gömmer sig i buskarna, spejar, gråter och liksom slits ut från sitt inre, så är det ett helt faktiskt tillfälle för barnet att skapa egna relationer och ett sammanhang. Känna sig trygg med andra och växa.

Även om det var gaaaanska mycket personalomsättning på vår förra förskola (pga osäker framtid för förskolan), så litade jag fullt på förskolepersonlen och deras otroliga briljans. Ja, det kanske krävdes ett par samtal till min kompis Fatima, som jobbat på förskola, bara för att försäkra mig om att personalen har koll på alla barn, men Majken trivdes som fisken. Hon grät lite vid lämning (vissa dagar mer än andra), men jag kramade om henne, sa att jag kommer snart tillbaka, överlämnade henne till en av förskole-favoriterna, sa hej då och gick sedan ganska snabbt. Rev av plåstret snabbt så att säga. Det skreks ju ganska rejält några gånger, vilket slet i sär mig, men efter några minuter så satt de där – förskolefavoriten och några små barn – och sjöng imsevimse spindeln på en trapp.
Efter varje lämning smsade jag och John med varandra och avlade rapport. Och pö om pö övergick skrik i att Majken bara gick och lekte med sina nyvunna föris-kompisar i sandlådan. Och då började en grina för det också, hahaha. Att de inte skrek och var ledsna över att en gick. Kanske knappt fick en kram.

Majken hade sina trygga vuxna, Margareta (som slutade) och sedan Tony, som hon hade sett ut efter noga prövning. Det var vuxna som hon tydde sig till, pratade om och som hon sprang mot, gav en kram och busade med under lugg. Att få se den relationen! Herregud,  så fint.

Nu börjar vi en sprillans ny förskola, LM Gården, vid Telefonplan i Stockholm, och det kommer förmodligen gråtas en del. Antingen vid inskolningen, eller senare, men gråten försvinner så snabbt och ersätts av grym pedagogik, nya sånger, kompisar och förmågan att ratta sig fram i gruppen. Här är det inte lika mycket personalomsättning, utan en välrenommerad, trygg och otroligt uppstyrd förskola. För Majken gör det ju detsamma, hon trivdes ju hur bra som helst på förra (och vi kommer sakna Tony), men tryggheten att folk inte slutar gör mycket. För oss.

I dag gick barnen sin första dag på förskolan. Bodil är yngst i gruppen (den enda som är född 2016, buhhööö), men å andra sidan så har hon sin syster, vår lill-kompis Ossian (min kompis Ninas barn) och grannbarnet Finn i samma grupp.
Förhoppningsvis hittar hon ”sin” vuxna favorit snabbt i gruppen, och de som hon tyr sig till.  Dessutom pratar vi (okej, det kanske är jag som pratar) väldigt mycket om att ta hand om andra härhemma. Jag menar ju indirekt att Majken ska se efter Bodil, men jag tror i och för sig att pansar-Bodil kan ta hand om sig själv.

I helgen var vi på förskolans gård och testlekte lite. Prövade rutschkanan, pröv-åt sanden i sandlådan och kikade på alla gömställen. Glädjande nog var några andra barn i samma grupp där med samma mission. Så Majken har redan fått träffa några framtida kompisar. Bodil försökte hänga på så gott det gick och det smärtade så att se hennes rultande hallå-jag-är-här-gång efter Majken. Annars är ju Majken och Bodil som ler- och långhalm, men det var tydligt att Majken tydde sig till de andra barnen nu och liksom sprang ifrån Bodil. Hjärt-slit.
Herregud, börjar böla bara jag tänker på det.

Som du märker är jag ganska nära till gråt i rungande inskolnings-härj, hehehe. Även om jag gör det för andra gången. Men det är ju inte så konstigt. En har burit, tröstat, oroat sig och slitit sitt hår för de där små, och så helt plötsligt så ska de starta sitt egna liv. Herregud, blir så blödig när jag tänker på det. Går sönder.
Men så vet jag ju också att det blir så himla bra, bara en kommer över inskolnings-puckeln. När en får längta.
Och som en kompis sa till mig när jag skulle skola in Majken: Du är inte den första som gråtit i en buske utanför förskolan. Och så är det ju.
Men det kan få vara så tänker jag. En kan få oroa sig, sörja ömsom glädjas över att de ska få bli lite egna.
Så, på torsdag, när det är dags att lämna för första gången finns Emma Sundh, rödgråten och dan att beskåda någonstans runt Telefonplan.
Fritt inträde! Välkomna!

Ps. Snabba lämningar är att föredra, annars drar man bara ut på det hela. Lycka till och hoppas att mitt svar hjälpte lite på vägen.
Kram emma

Livet med pseudotvillingar – del 3

Hej och god kväll!
Medan sanden sipprar av mig efter dagens strandhäng tänkte jag svara på en fråga på temat pseudotvillingar som kom in under frågestunden häromsistens. Titt som tätt har jag pladdrat ner hur livet med två blöjbarn lunkar på. Eller ja, lunka är väl kanske lite fel ordval, snarare som ett 90-talsrejv. Så sablarna kul, men ganska utmattande.
Nu var det fasligt länge sedan jag skev något på ämnet (se Livet med pseudotvillingar och Pseudotvillingar: Att få barn tätt), så frågan kunde inte komma mer rätt i tid. Dags att dokumentera.

Så till frågan:
Q: Ååh, grattis i efterskott lilla Bodil! Jag har läst dina inlägg om pseudotvillingar så många gånger, både under min andra graviditet och nu igen när den yngsta pseudotvillingen är född. Tack för att du skriver så bra, kände mig faktiskt lite mer redo för de här första trassliga månaderna efter att ha läst hur det var för er. Nu har det stabiliserats lite (fast man vänjer sig nog aldrig helt vid de kolliderande viljorna och olika behoven) så nu bävar jag i stället inför när den yngre börjar röra sig mer…hur springer man efter två barn samtidigt liksom? Skulle vara fint om du ville skriva någon gång mer om hur det är med två barn tätt nu när de båda är lite större och kräver mer.
Emelie

A: Hej Emelie och grattis till din lilla (som börjar bli stor nu, right?). Och vad fint att mina ord har kunnat hjälpa dig på vägen. Om jag säger så här: Jag hade nog varit mer orolig, vilsen och oförberedd på pseudotvillingar om det inte vore så att två av mina kompisar – Fatima och Marie – banade väg med egna små pseudotvillingar (till er: tack för oförglömligt stöd och alla hejarop, gullisar!). Okej, underdrift, jag hade nog freakat i gravidvecka 7 om det inte vore för att jag sett dem överleva …
Och så många som kommit fram till mig under året och pepprat mig med ord som ”det är lite kämpigt i börja, men en få igen allt sedan flera gånger om”. Tack alla ni pseudotvillingföräldrar som håller humöret och tålamodet uppe.
Som Fatima sa: ”Första året är som ett svart hål”, och det kan jag skriva under på. Det är kaotiskt, förvirrat och upp-och-ned, en måste samarbeta som partners och leva liksom omlott, men jag tycker att det blir lättare och lättare för varje dag som går. Särskilt när ett barn går att resonera och prata med, hjälpligt, men ändå. När Bodil fyllde ett år skålade vi inte bara för henne, utan att vi klarat av det där första året av härj.
Innan Bodil kom förberedde jag mig på full kalabalik, och riktigt så jädrigt blev det ju inte. Däremot var vi sjuka nästan hela första året vilket var oerhört kämpigt och slitsamt, rent orkesmässigt. Jag och John har aldrig bråkat särskilt mycket i vårt förhållande, men med två små (sjuka) skrikbarn har vardagen tett sig lite mer … utmanande. Det helt klart varit mer tjafsigt oss emellan. Mest för att en inte riktigt hinner komma i fas med varandra, stämma av eller babbla bort en eftermiddag i solen. Det har helt klart varit tufft, men herregud så jädra bra vi blivit på att samarbeta. Och vi klarar banne mig allt känns det som. Vi har varit på en ett år lång konferens om teamwork helt enkelt.

Majken är nu 2,5 och Bodil är 13 månader. Det skiljer 16 månader mellan dem.
Det är full fart, åt alla håll och kanter, men bubblande roligt. De interagerar, leker med varandra, eller bredvid, dansar, sjunger, kramas godnatt och när de vaknar om mornarna ropar de efter varandra efter bästa förmåga. Vill till varandra. De kluckskrattar tills de kiknar och drar varandra i håret (eller ja, det är mest Bodil som drar Majken i håret). Det är ganska mycket konflikthantering stup i kvarten, men jag försöker tänka på att det är just precis där som uppfodran sker. Inte när allt är lugnt, stilla och harmoniskt.
De där två kommer bli proffs att ta hänsyn (får jag hoppas), samarbeta och hela tiden vara i relation till andra människor. Så småingom kanske de även kan lära sig att dela på leksaker utan totalt känslohaveri, hehehe (#LIVSMÅL). Majken har precis snappat upp frasen ”Bobos tur”, vilket i och för sig ofta används när hon tröttnat på att leka med något och givmilt visar att nu är det Bodils tur att leka (och funkar inte så bra åt andra hållet), men det är en bit på vägen.
Jag säger till dem (i min fantasi med en lugn, harmonisk röst, men jag vet att jag biter till ganska ofta i affekt, rädsla eller frustration) och sedan brukar jag försöka berätta varför jag säger till, varför Bodil inte får äta sand och varför det inte är en bra idé att balansera på trädgårdsbordet. Eller ja, det är min vision i alla fall att lägga till den där förklarande frasen. Det hinns ju inte alltid med.
Även om de är småttingar så vill jag träna på att kommunicera om allt – redan nu. Inte att de nödvändigtvis förstår prick varenda ord, utan för att jag ska lära mig att inte bara säga nej, nej, nej, utan faktiskt förklara varför jag säger nej.

Vi försöker att hålla barnen på en så jämn nivå som möjligt, alltså att inte intala dem att de är lilla- och storasyster eller att någon är ”stor” så de måste klara mer än den andra. De är skitsmå båda två, så vi försöker att behandla dem så lika som möjligt (vilket stundvis kan vara en utmaning). Majken har under den senaste tiden börjar säga till Bodil när hon äter sand eller går in i badrummet och härjar loss (situationer där vi brukar säga nej och stopp) och tyvärr i samma hopplösa nu-har-jag-sagt-detta-sjuttitusen-gånger-tonläge , hehehe. ”BOOOOODIL”.
Så nu tränar jag och John på den där mjuka Bodil-tillsägelsen, för att vi inte ska bli lika generade när Majken apar efter …
Lillmänniskan äter ju sand som en annan knaprar i sig nachos under en taco-tisdag. Herregud. Svårt att hålla tålamodet uppe när hela svealands sandlager ska processas genom denna barnamage!?
Jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med att Majken vill hjälpa till och ha koll om jag ska vara ärlig. Det är väl en naturlig utveckling förvisso. Men. Det är ju hur bra som helst (för min del), samtidigt som jag inte vill att hon ska känna att hon ska behöva ha koll eller vara en extraförälder. I och för sig är det ju en fin grej att ha koll på sin syrra (bläddrar i framtidsarkivet till när de är 13 år och ute på sin första fezt), så ja, okej. Senast i dag sa Majken till Bodil att hon inte får ha vattenballonger utanför badrummet (något jag hade sagt till om dagen innan). Så stört gulligt att höra en liten vuxen-röst i Majken, men som sagt, lite kluven (någon som har något smart att säga om saken, kommentera gärna).

Angående rörlighet så har de fått röra sig fritt, men ganska begränsat. Okej, det där lät fel, men inne i stan så riktade jag bara in mig på inhängande lekplatser där jag kunde ha koll (och där de inte kunde springa i väg så långt). Vår innergård var fenomenal, liksom lekparker som angränsade till grönområden och inte trafik. Sedan såg jag till att alltid ha en bärsele med mig. Om ett barn vägrade sitta i vagn eller envisades med att springa bort så fick det sitta i bärsele. Om båda barnen trilskades och visade sig rymningsbenägna försökte jag samla dem som en annan fårhund. Det blev mycket rop om att få se Babyloonz med ”Godmorgonlåten” eller ”Hej Jycke” på min Iphone – eller löfte om att få spela Radioapan när vi kom hem. Eller så stack jag åt dem ett varsitt kex, ett russin eller en äppelbit. Allt för att samla trupperna när situationen blev för krävande.
Majken kan jag ändå locka med saker, så när hennes trotsben börjar spatsera åt fel håll så går det ändå att köpslå. Bodil, eller avfallskvarnen som vi kallar henne, har alltid blivit nöjd med en bit mat i handen. Och det här med napp alltså. Hur skulle jag klara mig utan dem? Ja, jag vettetusan. Det är ju som knark för dem, men vi har som regel att de inte får använda dem under dagen, annat än när de ska sova (går så där), men då kan vi köpslå med nappar också. Eller ett erbjudande om att få rida på min rygg.
Till och med med en bruten arm kan jag bära båda barnen (Majken rider på ryggen och håller om min hals, medan jag bär Bodil med min högerarm). Inga långa sträckor så klart, men så långt som nöden kräver.
Bodil började gå när hon var 11 månader, och det har verkligen varit en ynnest att ha spenderat de första gå-månaderna på torpet, i en trädgård. På så sätt har vi kunnat ha bra koll på henne. Hon är ju inte så snabb, så hon kommer inte så långt om en tittar bort några sekunder, men det är klart: det är mycket hålla-koll-på-Bodil-tid. Och Majken så klart, men hon springer inte i väg så långt och rör sig ofta ganska nära Bodil. Däremot klättrar hon. På allt. Något som Bodil inspireras av.
Några saker som hjälpt i härjet är the power of sandlåda (Bodil verkar vara ett sandlådebarn till skillnad från Majken), att torpet är totalsäkrat med grindar överallt, plus att Majken (trots sin ringa ålder) är ganska självgående. Vi kan släppa ut henne i trädgården själv, vet att hon kan gå ner för stentrappan och leka loss (men vi har så klart smygkoll genom fönstret). Det går en väg förbi vårt torp, men imponerande nog så skyr hon den som elden (hon har sjuk respekt för bilar och har redan ha hajat prylen med att gå åt sidan när det kommer en bil (hon slänger sig i diket)). Men så här: När jag är själv väljer jag alltid aktivitet efter hur mycket koll jag kan ha. Det kanske inte blir de mest aktiva springa-runt-stockholm-och-testa-gränserna-lekarna, utan de lämnar jag med varm hand åt helger och semesterdagar när vi är två som kan ha koll.
När de springer åt olika håll eller allt urartar brukar jag locka med fika, så kommer de som små invallade, dreglande får. Att fika kan innebära ett glas vatten är inget som de bekymrar sig nämnvärt om. Än.
En sak som just nu inte rimmar lätt är läggningarna. Bodil somnar lättast i bärsele, medan Majken helst vill ha en sagostund. Bodil är som en skalbagge som landat på rygg så fort det yppas något om sagostund – P A N I K – och vägrar att ligga ner. Så det går (för närvarande) inte att lägga dem samtidigt, vilket gör oss lite begränsade (svårt att ta en night out och lämna hela härjpaketet åt den andra). Vi hade en plan att försöka göra något åt det under sommaren, men varje förändring kräver ju sin energi. Kanske blir det ett försök när vi kommer tillbaka till stan. John är fenomenal att se det hela som en utmaning, så jag har fått ta igen några missade kvällar ute (efter två gravidår), medan jag varit lite mer nervös inför härjet. Men jag ska ta mig an det så fort den brutna armen har läkt.

Så här, om kvällen, när jag skriver det här och de två sover sött i sovrummet intill, så känns livet med pseudotvillingar så jädra fint. Det kommer förmodligen känns en nypa annorlunda klockan 05:38 imorgon när Majken ropar efter Bobo, men vad gör väl det?
Poff så är de tonåringar och då kommer en längta tillbaka till när de ville krama en, sitta i knät och – kanske till och med – vakna i arla morgonstund.
Kram emma

Q&A: Gotland, blommiga hättor och hur det är att vara lantis i Stockholm

Q: Vaaar hittar man slika ljuvliga baddräkter? Min post preggomage ämnar inte skvalpa offentligt i bikini medan jag jagar lillis på stranden!
Krix
A: Tjena! Den här baddräkten är inköpt hos Vintagefabriken. De har massor av bikinis och baddräkter som sväljer post-preggo-magar och liksom trollar bort dem (nya mönster kommer varenda säsong). Tro mig, jag har en hel limpdeg kvar som lever rullar därinne.

Q: Hej hej! Det verkar så idylliskt miljö på Gotland! Får man fråga hur lång tid det tar från er lägenhetsdörr till stugdörren? Är det inte tufft att få med barn och grejer när det är många byten? Tack på förhand!
Johanna
A: Hej Johanna! Ja, det tar ju ett tag att åka hit, men det gör också att vi stannar längre när vi väl är här. Ingen skytteltrafik direkt. Och ja, det är en helt fantastisk ö alltså.
Det tar ungefär fem timmar skulle jag tippa på. Vi har en sommarbil som vi ärvt av min mormor, som vi ställer av vintertid eftersom vi bor i stan (noll behov). Den tar vi ofta när vi åker hit och passar på att frakta möbler, pinaler, mat och blöjor.
Det tar ungefär 40 minuter från Midsommarkransen till färjan, och sedan tar färjan ungefär tre timmar och därefter är det 20 minuter med bil till vårt torp. Lägg till lite marginal för att starta bilen (den kan vara lite segstartad vilket är ett litet spänningsmoment när en ska passa en färjetid) och trilskande barn och väntan på färja. Så okej, säg fyra timmar då (jädrigt tajt).  Det går alldeles finfint att åka kollektivt hela vägen, så det kanske vi börjar göra när barnen är lite större, och har bilen stående på Gotland istället. Vi får se. Kram Emma

Q: Hur tänker ni kring hus på Gotland, hur man tar sig det? Du brukar alltid verka så noga med miljön och att man skall handla smart o återvunnet.
A: Ja du, detta är ett huvudbry för mig. Önskar mig en liten, liten tågräls över Östersjön i julklapp.
Jag och familjen åker alltid färja till och från Gotland, men vad jag förstått är det jämt skägg i utsläpp gällande färja och flyg. Det är långt i från optimalt. Men jag tänker som så här: Vi flänger inte fram och tillbaka mellan Gotland och fastlandet, utan vi gör ytterst få resor över Östersjön. Istället klumpar vi ihop och är här längre perioder.
Dessutom är ju Gotland som Italien, Frankrike och ibland ett litet Hawaii – och jag har inte behövt korsa halva jordklotet. Men ändå – huvudbry.
Kram emma

Q: Vad heter den blommiga tapeten du har i hallen?
tack,
mvh tea
A:
Den blommiga tapeten är av märket York och inköpt på Engelska tapetmagasinet för en herrans massa år sedan. Där går den inte att få tag i längre, men den går förmodligen att luska reda på.
Kram emma

Q: Mössorna! Har letat ihjäl mig, vart har du hittat? <3
Johannassofia.blogg.se
A: De har jag fyndat på secondhand och tradera (sök på hätta). Nu verkar förvisso Majkens hätta vara på vift, så det finns förmodligen en ganska hätta lättillgängligt någonstans på Visbys gator … (#fail)
Kram emma  

Q: Emma, Varför trivs du i Stockholm? Hur funkar det med barnen i Stockholm? Jag fattar hela grejen med mycket kompisar och umgänge osv. Men jag tänker det vardagliga? Miljön? Hur trivs man? Hur är vardagen med barnen i Stockholm? Är från Värmland, bor just nu i Värmland men är mycket och flänger med barnen i Stockholm och Göteborg. I Göteborg tycks allt vara rätt enkelt, jag vet inte varför men det känns liksom Ok där, att dra runt barn, barnvagnar osv. Mecket funkar helt enkelt. Barnen gillar läget och vi har det rätt najs. Miljön känns snällare. Men Stockholm, det funkar liksom inte? Skitkrångligt med vagnen, upp och ner ur tunnelbanan med vagn och barn, folk som knuffas och skiter fullständigt i barnen, blir irriterade osv. Barnen blir crazy sekunden vi sätter foten på centralen, sen håller det i sig. Känns som att ta sig genom en hinderbana full av vrålstarka gladiatorer?! Kanske kommer jag få jobbmöjligheter där, men tamigtusan, hur kan en lantis anpassa sig till Stockholm? Hur känns vardagen funktionabel?
Ellen
A: Hej Ellen! Jag förstår precis vad du menar. När jag flyttade till Stockholm 2002 så ville jag ha trumsmatter-puls, aldrig sinande fest, ständigt nya bekantskaper och att leva livet ända ut i lilltån. Som att vara på Trädgården under bron prick varje dag. Nu vill jag gärna ha möjlighet till trädgården under bron varje dag, men välja bort det, hehehe. Det var just därför jag flyttade från Hornstull på Södermalm. Jag behövde ett lugn. Lugna sitta-ner-och-höra-fågelkvitter-parker, promenad genom grönska och vidder. Den platsen hittade jag i Midsommarkransen. Det är som en liten småstad i storstaden. Och faktum är att jag sällan lämnar Midsommarkransen. Kanske för att åka in till Söder, men city besöker jag ytterst sällan. I Midsommarkransen lunkar livet, trafiken smyger fram så en kan lätt gå mitt i gatan, det hejas glatt av personalen på Coop och på stammis-caféet AB café småbabblas det över beställningar.
Och lite så är det med Stockholm. En måste hitta sin lilla småstad, om det så är Hökarmossen, Bredäng, Aspudden, Farsta, Ekerö, Rinkeby eller Midsommarkransen.
Men jag håller med dig om Göteborg. Så jädra trevligt att det nästan irriterar. Älskar den där jädra stan vid havet och undrar varför den inte ligger längs med röda tunnelbanan ut mot Fruängen. Är det för mycket begärt?
Kram emma