Q&A: Värmland, frisyrer & tips mot förskoleunklukt

Q: Alltså, jag bröt handleden i vintras och jag hade aldrig klarat mig utan gips. Så jag blir såklart nyfiken… om armen är bruten varför är den inte gipsad? Behöver den inte stöttning? Fia
A: Hej Fia! Men stackare! Jag bröt min arm uppe vid armbågen och frakturen ligger så inbäddad i armen att den redan har stöd, så inget gips behövdes (även om det kändes som det behövdes när två kids gjorde elbow drop på en).
Kram emma

Q: Som den Värmlandsböna jag är undrar jag var dina föräldrar bor? Kul att veta, och Värmland är ju fantastiskt vackert!
/N
A: Tjena värmlandsböna! Och ja, jag kan bara hålla med dig om att Värmland är fantastiskt vackert. Saknar vyerna, men framförallt det göttiga fölket. Gillar vardagsbabblet och att det inte är så ängsligt. Nåväl, jag är uppväxt utanför Karlstad (mellan Karlstad och Molkom), i Alsters församling, nära sjön Gapern.

Det är sjön Gapern som du kan se på bilden ovan …
Kram emma

Q: Åh, vart är den fina karamellklänningen ifrån? Helt fantastisk! Och dina bilder får mig helt klart sugen på en resa till Visby.
Emelie
A: Hej Emelie! Den randiga klänningen är vintage och inköpt på Beyond retro. Som ögongodis, eller hur?
Och hojta om du söker boende på Gotland i sommar. Vi kommer nog hyra ut vårt lilla torp någon eller några veckor nästa sommar.
Kram emma

Q: Hej! Jag undrar om din bok Vintagefrisyrer kommer att släppas
igen? Vill verkligen sååå gärna ha den och söker med lykta och ljus
Fanny
A: Hej Fanny! Tyvärr är boken Vintagefrisyrer helt slutsåld och den kommer inte tryckas igen som det ser ut nu. Kolla om den finns begagnat på nätet eller på bibblan!
Ps. Finns däremot att köpa utomlands, på engelska. 
Kram emma

Q: Hej Emma,
Vill tacka för det fantastiska inlägget om att leva klimatsmart med barn. Så himla bra!!!
Undrar om du har tips på tvättmedel. Har kört Via Sensitive (dvs utan parfym), men känner att alla dagiskläder får en liten unken lukt efter tvätten. Att ändra till Via Color känns inte så bra för barnets hud.
Även om du har tips på regnkläder.
Fortsatt trevlig dag!
Kram
A: Hej! Vad roligt att du gillade inlägget ”Leva klimatsmart med barn”! Tänkte skriva fler sådana där guider om det uppskattas (?).
Så till dina frågor. Vi kör Ocean tvättmedel (svensktillverkat och miljömärkt) eller Änglamarks tvättmedel på torpet, medan vi har självdoserande tvättmaskiner inne i stan (hur bra som helst eftersom överdosering av tvättmedel tydligen förstör tvättmaskinerna, bidrar till stor miljöbelastning och lämnar kvar smuts och unklukt i kläderna  (<– hade ingen aning om detta innan).
I hear ya angående den unkna doften, men har börjat tvätta alla barnens kläder i ett högre gradtal titt som tätt, istället för 40, om det är mycket unk.
Kanske inte det bästa för miljön, men det funkar i alla fall.
Det går ju att vädra bort det mesta, men förskoledoften sitter som betong.
Om det hinns så försöker jag ta bort unkenlukts-fläckar med galltvål innan tvätt. Galltvål alltså. Genialt.
Kanske har någon av alla smarta läsare något ytterligare geni-tips på frågan? Kommentera gärna!

Gällande regnkläder så kan jag varmt rekommendera Strömbergs regnkläder. Har utsetts till bäst i test och är tio gånger så rejäla än de billigare alternativen som rivs upp lätt som en plätt. En miljösmart kompis tipsade om att investera i just nya regnkläder, eftersom äldre regnkläder kan innehålla tråkiga kemikalier. Så köp nya eller kolla in typ Tradera efter regnkläder modell nya, alltså inte retro (jääädrigt synd eftersom jag köpt en massa gulliga regnjackor på loppis over the years. Fail).
Kram och lycka till!

Inskolning på förskolan – hur gör man?

Hej svejs på måndagseftermiddagen eller vad det är nu? Post-luch?
Jag vet, jag vet, jag ska svara på alla era frågor som kommit in, men först tar jag en akutfråga som ramlade in just now.

Q: Emma, kan vi prata om inskolning? Är mitt i med min lillunge och går ju sönder. Hur gör ni? Hur gör man? Snörvel..
/Anna
A: Hej Anna! Oh, maaaaj vad jag känner med dig! Som jag grät när Majken skulle skolas in. En sommar av extrem mammig- och pappighet skulle övergå i förskola. Sure, vi hade hängt på låset till varje öppen förskola och hängt med andra kids under större delen av föräldraledigheten, men när förskolan började – vad hade en för det? Inget!

När vi skolade in Majken stack jag från inskolningen med Majken under armen dag tre. Jag hade varit så ball hela inskolningen, snickelsnackat med de andra föräldrarna, ammat mellan varven (John kom förbi med Bodil titt som tätt) och känt att det här går ju finemang. Majken hade ömsom lekt ömsom varit ledsen, vilket ändå kändes som en okej reaktion på något helt nytt.
Men dag tre så fick jag se ett annat barn stå själv på gården, lite längre ifrån de andra klasarna av barn, och då brast det. Inte så att barnet i fråga var ledset eller så, utan det räckte med att det stod ensamt i ett hörn. Fantasin och mörkermolnen gick spinn.
”Måste gå, kommer sen”, snyftade jag till förskolepersonlen. Tog med mig Majken, gick hem, grät mot Johns axel, laddade om, grät igen och gick sedan tillbaka till förskolan.
Det var så himla smärtsamt. Att tänka på alla stunder som Majken kanske var ensam, någon var dum mot henne, inte fick vara med. Jag målade upp hundra olika senarion och tidpunkter då jag inte skulle vara där, inte kunde skydda, inte kunde trösta. Att lämna henne gick emot ALLT i hela kroppen, men shit alltså.
Så här ett år senare (när vi ska skola in Bodil), så vet jag att det blir bra. Så himla, himla bra. Även om det gör ont att lämna och barnet skriker, så går det över. Förskolepersonlen är proffs på att avleda och även om en själv lunkar molocket från förskolan, gömmer sig i buskarna, spejar, gråter och liksom slits ut från sitt inre, så är det ett helt faktiskt tillfälle för barnet att skapa egna relationer och ett sammanhang. Känna sig trygg med andra och växa.

Även om det var gaaaanska mycket personalomsättning på vår förra förskola (pga osäker framtid för förskolan), så litade jag fullt på förskolepersonlen och deras otroliga briljans. Ja, det kanske krävdes ett par samtal till min kompis Fatima, som jobbat på förskola, bara för att försäkra mig om att personalen har koll på alla barn, men Majken trivdes som fisken. Hon grät lite vid lämning (vissa dagar mer än andra), men jag kramade om henne, sa att jag kommer snart tillbaka, överlämnade henne till en av förskole-favoriterna, sa hej då och gick sedan ganska snabbt. Rev av plåstret snabbt så att säga. Det skreks ju ganska rejält några gånger, vilket slet i sär mig, men efter några minuter så satt de där – förskolefavoriten och några små barn – och sjöng imsevimse spindeln på en trapp.
Efter varje lämning smsade jag och John med varandra och avlade rapport. Och pö om pö övergick skrik i att Majken bara gick och lekte med sina nyvunna föris-kompisar i sandlådan. Och då började en grina för det också, hahaha. Att de inte skrek och var ledsna över att en gick. Kanske knappt fick en kram.

Majken hade sina trygga vuxna, Margareta (som slutade) och sedan Tony, som hon hade sett ut efter noga prövning. Det var vuxna som hon tydde sig till, pratade om och som hon sprang mot, gav en kram och busade med under lugg. Att få se den relationen! Herregud,  så fint.

Nu börjar vi en sprillans ny förskola, LM Gården, vid Telefonplan i Stockholm, och det kommer förmodligen gråtas en del. Antingen vid inskolningen, eller senare, men gråten försvinner så snabbt och ersätts av grym pedagogik, nya sånger, kompisar och förmågan att ratta sig fram i gruppen. Här är det inte lika mycket personalomsättning, utan en välrenommerad, trygg och otroligt uppstyrd förskola. För Majken gör det ju detsamma, hon trivdes ju hur bra som helst på förra (och vi kommer sakna Tony), men tryggheten att folk inte slutar gör mycket. För oss.

I dag gick barnen sin första dag på förskolan. Bodil är yngst i gruppen (den enda som är född 2016, buhhööö), men å andra sidan så har hon sin syster, vår lill-kompis Ossian (min kompis Ninas barn) och grannbarnet Finn i samma grupp.
Förhoppningsvis hittar hon ”sin” vuxna favorit snabbt i gruppen, och de som hon tyr sig till.  Dessutom pratar vi (okej, det kanske är jag som pratar) väldigt mycket om att ta hand om andra härhemma. Jag menar ju indirekt att Majken ska se efter Bodil, men jag tror i och för sig att pansar-Bodil kan ta hand om sig själv.

I helgen var vi på förskolans gård och testlekte lite. Prövade rutschkanan, pröv-åt sanden i sandlådan och kikade på alla gömställen. Glädjande nog var några andra barn i samma grupp där med samma mission. Så Majken har redan fått träffa några framtida kompisar. Bodil försökte hänga på så gott det gick och det smärtade så att se hennes rultande hallå-jag-är-här-gång efter Majken. Annars är ju Majken och Bodil som ler- och långhalm, men det var tydligt att Majken tydde sig till de andra barnen nu och liksom sprang ifrån Bodil. Hjärt-slit.
Herregud, börjar böla bara jag tänker på det.

Som du märker är jag ganska nära till gråt i rungande inskolnings-härj, hehehe. Även om jag gör det för andra gången. Men det är ju inte så konstigt. En har burit, tröstat, oroat sig och slitit sitt hår för de där små, och så helt plötsligt så ska de starta sitt egna liv. Herregud, blir så blödig när jag tänker på det. Går sönder.
Men så vet jag ju också att det blir så himla bra, bara en kommer över inskolnings-puckeln. När en får längta.
Och som en kompis sa till mig när jag skulle skola in Majken: Du är inte den första som gråtit i en buske utanför förskolan. Och så är det ju.
Men det kan få vara så tänker jag. En kan få oroa sig, sörja ömsom glädjas över att de ska få bli lite egna.
Så, på torsdag, när det är dags att lämna för första gången finns Emma Sundh, rödgråten och dan att beskåda någonstans runt Telefonplan.
Fritt inträde! Välkomna!

Ps. Snabba lämningar är att föredra, annars drar man bara ut på det hela. Lycka till och hoppas att mitt svar hjälpte lite på vägen.
Kram emma

Livet med pseudotvillingar – del 3

Hej och god kväll!
Medan sanden sipprar av mig efter dagens strandhäng tänkte jag svara på en fråga på temat pseudotvillingar som kom in under frågestunden häromsistens. Titt som tätt har jag pladdrat ner hur livet med två blöjbarn lunkar på. Eller ja, lunka är väl kanske lite fel ordval, snarare som ett 90-talsrejv. Så sablarna kul, men ganska utmattande.
Nu var det fasligt länge sedan jag skev något på ämnet (se Livet med pseudotvillingar och Pseudotvillingar: Att få barn tätt), så frågan kunde inte komma mer rätt i tid. Dags att dokumentera.

Så till frågan:
Q: Ååh, grattis i efterskott lilla Bodil! Jag har läst dina inlägg om pseudotvillingar så många gånger, både under min andra graviditet och nu igen när den yngsta pseudotvillingen är född. Tack för att du skriver så bra, kände mig faktiskt lite mer redo för de här första trassliga månaderna efter att ha läst hur det var för er. Nu har det stabiliserats lite (fast man vänjer sig nog aldrig helt vid de kolliderande viljorna och olika behoven) så nu bävar jag i stället inför när den yngre börjar röra sig mer…hur springer man efter två barn samtidigt liksom? Skulle vara fint om du ville skriva någon gång mer om hur det är med två barn tätt nu när de båda är lite större och kräver mer.
Emelie

A: Hej Emelie och grattis till din lilla (som börjar bli stor nu, right?). Och vad fint att mina ord har kunnat hjälpa dig på vägen. Om jag säger så här: Jag hade nog varit mer orolig, vilsen och oförberedd på pseudotvillingar om det inte vore så att två av mina kompisar – Fatima och Marie – banade väg med egna små pseudotvillingar (till er: tack för oförglömligt stöd och alla hejarop, gullisar!). Okej, underdrift, jag hade nog freakat i gravidvecka 7 om det inte vore för att jag sett dem överleva …
Och så många som kommit fram till mig under året och pepprat mig med ord som ”det är lite kämpigt i börja, men en få igen allt sedan flera gånger om”. Tack alla ni pseudotvillingföräldrar som håller humöret och tålamodet uppe.
Som Fatima sa: ”Första året är som ett svart hål”, och det kan jag skriva under på. Det är kaotiskt, förvirrat och upp-och-ned, en måste samarbeta som partners och leva liksom omlott, men jag tycker att det blir lättare och lättare för varje dag som går. Särskilt när ett barn går att resonera och prata med, hjälpligt, men ändå. När Bodil fyllde ett år skålade vi inte bara för henne, utan att vi klarat av det där första året av härj.
Innan Bodil kom förberedde jag mig på full kalabalik, och riktigt så jädrigt blev det ju inte. Däremot var vi sjuka nästan hela första året vilket var oerhört kämpigt och slitsamt, rent orkesmässigt. Jag och John har aldrig bråkat särskilt mycket i vårt förhållande, men med två små (sjuka) skrikbarn har vardagen tett sig lite mer … utmanande. Det helt klart varit mer tjafsigt oss emellan. Mest för att en inte riktigt hinner komma i fas med varandra, stämma av eller babbla bort en eftermiddag i solen. Det har helt klart varit tufft, men herregud så jädra bra vi blivit på att samarbeta. Och vi klarar banne mig allt känns det som. Vi har varit på en ett år lång konferens om teamwork helt enkelt.

Majken är nu 2,5 och Bodil är 13 månader. Det skiljer 16 månader mellan dem.
Det är full fart, åt alla håll och kanter, men bubblande roligt. De interagerar, leker med varandra, eller bredvid, dansar, sjunger, kramas godnatt och när de vaknar om mornarna ropar de efter varandra efter bästa förmåga. Vill till varandra. De kluckskrattar tills de kiknar och drar varandra i håret (eller ja, det är mest Bodil som drar Majken i håret). Det är ganska mycket konflikthantering stup i kvarten, men jag försöker tänka på att det är just precis där som uppfodran sker. Inte när allt är lugnt, stilla och harmoniskt.
De där två kommer bli proffs att ta hänsyn (får jag hoppas), samarbeta och hela tiden vara i relation till andra människor. Så småingom kanske de även kan lära sig att dela på leksaker utan totalt känslohaveri, hehehe (#LIVSMÅL). Majken har precis snappat upp frasen ”Bobos tur”, vilket i och för sig ofta används när hon tröttnat på att leka med något och givmilt visar att nu är det Bodils tur att leka (och funkar inte så bra åt andra hållet), men det är en bit på vägen.
Jag säger till dem (i min fantasi med en lugn, harmonisk röst, men jag vet att jag biter till ganska ofta i affekt, rädsla eller frustration) och sedan brukar jag försöka berätta varför jag säger till, varför Bodil inte får äta sand och varför det inte är en bra idé att balansera på trädgårdsbordet. Eller ja, det är min vision i alla fall att lägga till den där förklarande frasen. Det hinns ju inte alltid med.
Även om de är småttingar så vill jag träna på att kommunicera om allt – redan nu. Inte att de nödvändigtvis förstår prick varenda ord, utan för att jag ska lära mig att inte bara säga nej, nej, nej, utan faktiskt förklara varför jag säger nej.

Vi försöker att hålla barnen på en så jämn nivå som möjligt, alltså att inte intala dem att de är lilla- och storasyster eller att någon är ”stor” så de måste klara mer än den andra. De är skitsmå båda två, så vi försöker att behandla dem så lika som möjligt (vilket stundvis kan vara en utmaning). Majken har under den senaste tiden börjar säga till Bodil när hon äter sand eller går in i badrummet och härjar loss (situationer där vi brukar säga nej och stopp) och tyvärr i samma hopplösa nu-har-jag-sagt-detta-sjuttitusen-gånger-tonläge , hehehe. ”BOOOOODIL”.
Så nu tränar jag och John på den där mjuka Bodil-tillsägelsen, för att vi inte ska bli lika generade när Majken apar efter …
Lillmänniskan äter ju sand som en annan knaprar i sig nachos under en taco-tisdag. Herregud. Svårt att hålla tålamodet uppe när hela svealands sandlager ska processas genom denna barnamage!?
Jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med att Majken vill hjälpa till och ha koll om jag ska vara ärlig. Det är väl en naturlig utveckling förvisso. Men. Det är ju hur bra som helst (för min del), samtidigt som jag inte vill att hon ska känna att hon ska behöva ha koll eller vara en extraförälder. I och för sig är det ju en fin grej att ha koll på sin syrra (bläddrar i framtidsarkivet till när de är 13 år och ute på sin första fezt), så ja, okej. Senast i dag sa Majken till Bodil att hon inte får ha vattenballonger utanför badrummet (något jag hade sagt till om dagen innan). Så stört gulligt att höra en liten vuxen-röst i Majken, men som sagt, lite kluven (någon som har något smart att säga om saken, kommentera gärna).

Angående rörlighet så har de fått röra sig fritt, men ganska begränsat. Okej, det där lät fel, men inne i stan så riktade jag bara in mig på inhängande lekplatser där jag kunde ha koll (och där de inte kunde springa i väg så långt). Vår innergård var fenomenal, liksom lekparker som angränsade till grönområden och inte trafik. Sedan såg jag till att alltid ha en bärsele med mig. Om ett barn vägrade sitta i vagn eller envisades med att springa bort så fick det sitta i bärsele. Om båda barnen trilskades och visade sig rymningsbenägna försökte jag samla dem som en annan fårhund. Det blev mycket rop om att få se Babyloonz med ”Godmorgonlåten” eller ”Hej Jycke” på min Iphone – eller löfte om att få spela Radioapan när vi kom hem. Eller så stack jag åt dem ett varsitt kex, ett russin eller en äppelbit. Allt för att samla trupperna när situationen blev för krävande.
Majken kan jag ändå locka med saker, så när hennes trotsben börjar spatsera åt fel håll så går det ändå att köpslå. Bodil, eller avfallskvarnen som vi kallar henne, har alltid blivit nöjd med en bit mat i handen. Och det här med napp alltså. Hur skulle jag klara mig utan dem? Ja, jag vettetusan. Det är ju som knark för dem, men vi har som regel att de inte får använda dem under dagen, annat än när de ska sova (går så där), men då kan vi köpslå med nappar också. Eller ett erbjudande om att få rida på min rygg.
Till och med med en bruten arm kan jag bära båda barnen (Majken rider på ryggen och håller om min hals, medan jag bär Bodil med min högerarm). Inga långa sträckor så klart, men så långt som nöden kräver.
Bodil började gå när hon var 11 månader, och det har verkligen varit en ynnest att ha spenderat de första gå-månaderna på torpet, i en trädgård. På så sätt har vi kunnat ha bra koll på henne. Hon är ju inte så snabb, så hon kommer inte så långt om en tittar bort några sekunder, men det är klart: det är mycket hålla-koll-på-Bodil-tid. Och Majken så klart, men hon springer inte i väg så långt och rör sig ofta ganska nära Bodil. Däremot klättrar hon. På allt. Något som Bodil inspireras av.
Några saker som hjälpt i härjet är the power of sandlåda (Bodil verkar vara ett sandlådebarn till skillnad från Majken), att torpet är totalsäkrat med grindar överallt, plus att Majken (trots sin ringa ålder) är ganska självgående. Vi kan släppa ut henne i trädgården själv, vet att hon kan gå ner för stentrappan och leka loss (men vi har så klart smygkoll genom fönstret). Det går en väg förbi vårt torp, men imponerande nog så skyr hon den som elden (hon har sjuk respekt för bilar och har redan ha hajat prylen med att gå åt sidan när det kommer en bil (hon slänger sig i diket)). Men så här: När jag är själv väljer jag alltid aktivitet efter hur mycket koll jag kan ha. Det kanske inte blir de mest aktiva springa-runt-stockholm-och-testa-gränserna-lekarna, utan de lämnar jag med varm hand åt helger och semesterdagar när vi är två som kan ha koll.
När de springer åt olika håll eller allt urartar brukar jag locka med fika, så kommer de som små invallade, dreglande får. Att fika kan innebära ett glas vatten är inget som de bekymrar sig nämnvärt om. Än.
En sak som just nu inte rimmar lätt är läggningarna. Bodil somnar lättast i bärsele, medan Majken helst vill ha en sagostund. Bodil är som en skalbagge som landat på rygg så fort det yppas något om sagostund – P A N I K – och vägrar att ligga ner. Så det går (för närvarande) inte att lägga dem samtidigt, vilket gör oss lite begränsade (svårt att ta en night out och lämna hela härjpaketet åt den andra). Vi hade en plan att försöka göra något åt det under sommaren, men varje förändring kräver ju sin energi. Kanske blir det ett försök när vi kommer tillbaka till stan. John är fenomenal att se det hela som en utmaning, så jag har fått ta igen några missade kvällar ute (efter två gravidår), medan jag varit lite mer nervös inför härjet. Men jag ska ta mig an det så fort den brutna armen har läkt.

Så här, om kvällen, när jag skriver det här och de två sover sött i sovrummet intill, så känns livet med pseudotvillingar så jädra fint. Det kommer förmodligen känns en nypa annorlunda klockan 05:38 imorgon när Majken ropar efter Bobo, men vad gör väl det?
Poff så är de tonåringar och då kommer en längta tillbaka till när de ville krama en, sitta i knät och – kanske till och med – vakna i arla morgonstund.
Kram emma

Q&A: Gotland, blommiga hättor och hur det är att vara lantis i Stockholm

Q: Vaaar hittar man slika ljuvliga baddräkter? Min post preggomage ämnar inte skvalpa offentligt i bikini medan jag jagar lillis på stranden!
Krix
A: Tjena! Den här baddräkten är inköpt hos Vintagefabriken. De har massor av bikinis och baddräkter som sväljer post-preggo-magar och liksom trollar bort dem (nya mönster kommer varenda säsong). Tro mig, jag har en hel limpdeg kvar som lever rullar därinne.

Q: Hej hej! Det verkar så idylliskt miljö på Gotland! Får man fråga hur lång tid det tar från er lägenhetsdörr till stugdörren? Är det inte tufft att få med barn och grejer när det är många byten? Tack på förhand!
Johanna
A: Hej Johanna! Ja, det tar ju ett tag att åka hit, men det gör också att vi stannar längre när vi väl är här. Ingen skytteltrafik direkt. Och ja, det är en helt fantastisk ö alltså.
Det tar ungefär fem timmar skulle jag tippa på. Vi har en sommarbil som vi ärvt av min mormor, som vi ställer av vintertid eftersom vi bor i stan (noll behov). Den tar vi ofta när vi åker hit och passar på att frakta möbler, pinaler, mat och blöjor.
Det tar ungefär 40 minuter från Midsommarkransen till färjan, och sedan tar färjan ungefär tre timmar och därefter är det 20 minuter med bil till vårt torp. Lägg till lite marginal för att starta bilen (den kan vara lite segstartad vilket är ett litet spänningsmoment när en ska passa en färjetid) och trilskande barn och väntan på färja. Så okej, säg fyra timmar då (jädrigt tajt).  Det går alldeles finfint att åka kollektivt hela vägen, så det kanske vi börjar göra när barnen är lite större, och har bilen stående på Gotland istället. Vi får se. Kram Emma

Q: Hur tänker ni kring hus på Gotland, hur man tar sig det? Du brukar alltid verka så noga med miljön och att man skall handla smart o återvunnet.
A: Ja du, detta är ett huvudbry för mig. Önskar mig en liten, liten tågräls över Östersjön i julklapp.
Jag och familjen åker alltid färja till och från Gotland, men vad jag förstått är det jämt skägg i utsläpp gällande färja och flyg. Det är långt i från optimalt. Men jag tänker som så här: Vi flänger inte fram och tillbaka mellan Gotland och fastlandet, utan vi gör ytterst få resor över Östersjön. Istället klumpar vi ihop och är här längre perioder.
Dessutom är ju Gotland som Italien, Frankrike och ibland ett litet Hawaii – och jag har inte behövt korsa halva jordklotet. Men ändå – huvudbry.
Kram emma

Q: Vad heter den blommiga tapeten du har i hallen?
tack,
mvh tea
A:
Den blommiga tapeten är av märket York och inköpt på Engelska tapetmagasinet för en herrans massa år sedan. Där går den inte att få tag i längre, men den går förmodligen att luska reda på.
Kram emma

Q: Mössorna! Har letat ihjäl mig, vart har du hittat? <3
Johannassofia.blogg.se
A: De har jag fyndat på secondhand och tradera (sök på hätta). Nu verkar förvisso Majkens hätta vara på vift, så det finns förmodligen en ganska hätta lättillgängligt någonstans på Visbys gator … (#fail)
Kram emma  

Q: Emma, Varför trivs du i Stockholm? Hur funkar det med barnen i Stockholm? Jag fattar hela grejen med mycket kompisar och umgänge osv. Men jag tänker det vardagliga? Miljön? Hur trivs man? Hur är vardagen med barnen i Stockholm? Är från Värmland, bor just nu i Värmland men är mycket och flänger med barnen i Stockholm och Göteborg. I Göteborg tycks allt vara rätt enkelt, jag vet inte varför men det känns liksom Ok där, att dra runt barn, barnvagnar osv. Mecket funkar helt enkelt. Barnen gillar läget och vi har det rätt najs. Miljön känns snällare. Men Stockholm, det funkar liksom inte? Skitkrångligt med vagnen, upp och ner ur tunnelbanan med vagn och barn, folk som knuffas och skiter fullständigt i barnen, blir irriterade osv. Barnen blir crazy sekunden vi sätter foten på centralen, sen håller det i sig. Känns som att ta sig genom en hinderbana full av vrålstarka gladiatorer?! Kanske kommer jag få jobbmöjligheter där, men tamigtusan, hur kan en lantis anpassa sig till Stockholm? Hur känns vardagen funktionabel?
Ellen
A: Hej Ellen! Jag förstår precis vad du menar. När jag flyttade till Stockholm 2002 så ville jag ha trumsmatter-puls, aldrig sinande fest, ständigt nya bekantskaper och att leva livet ända ut i lilltån. Som att vara på Trädgården under bron prick varje dag. Nu vill jag gärna ha möjlighet till trädgården under bron varje dag, men välja bort det, hehehe. Det var just därför jag flyttade från Hornstull på Södermalm. Jag behövde ett lugn. Lugna sitta-ner-och-höra-fågelkvitter-parker, promenad genom grönska och vidder. Den platsen hittade jag i Midsommarkransen. Det är som en liten småstad i storstaden. Och faktum är att jag sällan lämnar Midsommarkransen. Kanske för att åka in till Söder, men city besöker jag ytterst sällan. I Midsommarkransen lunkar livet, trafiken smyger fram så en kan lätt gå mitt i gatan, det hejas glatt av personalen på Coop och på stammis-caféet AB café småbabblas det över beställningar.
Och lite så är det med Stockholm. En måste hitta sin lilla småstad, om det så är Hökarmossen, Bredäng, Aspudden, Farsta, Ekerö, Rinkeby eller Midsommarkransen.
Men jag håller med dig om Göteborg. Så jädra trevligt att det nästan irriterar. Älskar den där jädra stan vid havet och undrar varför den inte ligger längs med röda tunnelbanan ut mot Fruängen. Är det för mycket begärt?
Kram emma

Ställ en fråga vettja!

Nämen nu tycker jag att bli kör en omgång frågestund. Har du någon fråga på lut? Släng ut frågan i kommentarsfältet nedan (eller skicka ett mejl till emma@emmasvintage.se). Du får fråga precis vad du vill, så ska jag försöka svara efter bästa förmåga.
Första batchen svar kommer imorgon kväll.
Kram!

John svarar på era frågor, del 1

Medan jag dansar ut från duschen i cancan så tänkte jag att ni skulle få läsa Johns svar på era frågor (del 1). Så himla roligt att läsa (både era frågor och hans svar).
Det kommer en del två inom kort. Missade du att ställa någon fråga, så fyll kommentarsfältet så kommer den i del tv-versionen.

Kram!

Q: Hej John! Drömmer du om fler barn i framtiden? Tror du ni kommer bo kvar i Stockholm eller har du en längtan om att bo någon annanstans i Sverige eller i världen ?
Betty
A: Det där med barn pendlar verkligen. Jag är så himla glad att få vara pappa till de två härligaste skevkorvarna i världen och ibland känns det som om jag skulle vilja ha minst 5 till. Men jag lutar nog åt att just nu får det vara vi fyra ett tag. När det gäller boende så känns det som om vi ungefär vartannat år diskuterar storslagna planer om att flytta till annan lägenhet, stad eller till och med land. För oss hänger det mycket på var vi har mest socialt liv och just nu är det Stockholm. Jag reste och bodde en del utomlands direkt efter gymnasiet och under ett sabbatsår på universitetet så jag känner mig klar med att bo utomlands.
/John

Q: Jag skulle vilja veta lite mer om hur ni planerade ert bröllop!! Var ni överens om hur ni ville ha det eller var det mycket kompromissande om hur många gäster det skulle bli, hur mycket det skulle kosta, var ni skulle vara etc. Själv hade jag och min man väldigt mycket olika åsikter (och konflikter) när vi planerade vårt bröllop så det är intressant att veta hur andra hade det under planeringsstadiet.
Ellen
A: Oj det känns som en evighet sen så det är svårt att komma ihåg exakt. Men jag minns tydligt att det var viktigt för oss båda att kunna bjuda många vänner och ha dom samlade på en plats över minst en natt. Så när vi hittade stället på Barnens Ö så var det liksom självklart att vi skulle ha ett bröllopskollo. Fokus var på att försöka få till den där avslappnade känslan som infinner sig när människor träffas, går och lägger sig och vaknar upp tillsammans på samma plats. Platsen satte en gräns för antalet gäster så det svåra var att välja vilka vi ville bjuda men eftersom vi var överens om att vi förutom närmaste familjen ville bjuda personer vi umgåtts med den senaste tiden så behövde vi inte kompromissa vad jag minns. Men vi spenderade helt klart en massa tid på att prata ihop oss om hur vi ville lägga upp det.
/John


Q: Emma beskriver sig själv med ord som ”skev” och ”härj”. Håller du med? Om ja, förtydliga! Om nej, vilka ord tycker du stämmer bättre och varför?
Pauline
A:
Ja jag håller definitivt med. Skev därför att hon själv har och uppskattar en skev sorts humor. Jag menar första gången vi träffades sa hon att hon visste att vi var menade för varandra. Visst, väldigt romantiskt, men också skevt. Men skevheten yttrar sig också i att skicka märkliga brev till vänner med hyss/ret, gå vidare från en maskerad till nattklubb utklädd till butler eller bara dansa can can ut från duschen en vanlig vardagskväll. Plus hennes sätt att skriva förstås. Att hon liksom har en egen skev version av Svenska akademiens ordlista i huvudet. Men det framgår ju av hennes blogg. Härj därför att det alltid händer massor runt Emma, eller jag ska nog säga hon får massor att hända runt sig.
/John

Q: Jag vill gärna veta hur föräldraskapet har påverkat dig som person men även som partner? Vad har varit de största skillnaderna mellan att gå från två pers till fyra?
Gabriela
A:
Jag tror en grej är att det gjort mig mer självmedveten. Alltså att jag tänker oftare på att vad jag gör och säger eftersom det påverkar hur mina barn tänker om sig själva och sin omgivning. Det är också nåt som jag och Emma försöker prata om ofta: hur vi funkar som föräldrar, hur vi ska bemöta trots, uppmuntra barnen att dela med sig och känna sig säkra på sig själva och så vidare. Jag har nog också blivit oroligare. Både Emma och jag kan vara oroliga själar (men vi kompletterar varandra genom att när den ena är orolig kan den andra vara den som lugnar) och den känslan är ju starkare nu med två små barn som härjar runt i världen. Den största skillnaden att gå från två till fyra är nog helt klart tiden. Att jag och Emma tvingas planera veckorna mycket mer än tidigare för att dels hitta tid för vänner men också för varandra så förhållandet inte bara sker på slentrian.

Q: Hej John! Har du och Emma några egenskaper som kompletterar varandra bra? Eller är ni väldigt lika i mycket? Hälsningar Hanna
A
: Jag gillar att tömma diskmaskinen och hon gillar att fylla den. Okej det är i och för sig sant men kanske inte exakt det du undrade över. Vi är väldigt lika i mycket som till exempel livsåskådning, att peppa igång varandra och ta tag i saker, men vi kompletterar varandra när det gäller dygnsrytm. På gott och ont. Emma är en nattuggla som kommer igång på allvar efter klockan 22 på kvällen. Då är ingenting omöjligt för henne och hon kan gå fram som en virvelvind på olika projekt långt in på natten. Själv börjar jag tackla av vid 22.30 och det är bara i undantagsfall jag orkar hänga på in i nattsuddandet. Men från och med 5 på morgonen så är det totalt andra bullar. Då har jag inga problem att stiga upp och jag älskar den där känslan att vara uppe med solen och ha hela dagen framför mig. Det har varit rätt bra eftersom jag kan räkna på mina fingrar antalet gånger som Majken vaknat efter klockan 06.00.
/John

Q: Hej John! Jag undrar om det alltid varit lika självklart att leva med en färgstark person så som Emma? Alltså typ som ung vuxen.
Josefine

A: Haha vilken rolig fråga! Jag tror inte jag reflekterade över det innan jag träffade Emma. Men nånting klickade ju uppenbarligen väldigt snabbt mellan oss (och gör det fortfarande). Nu (som halvung vuxen?) känns det i alla fall väldigt självklart att leva med just Emma :).
/John

Q: Har ni samma inredningssmak eller har du fått kompromissa i smak med tanke på liten yta och Emmas intresse? Har du någon klenod hon inte gillar men du vill ha kvar?
Stina

A: Vår smak har nog vuxit fram över åren vi bott ihop. Det har alltid funnits en röd tråd av begagnat/vintage i stilen (förutom kanske när vi bodde ihop under några månader på 21 kvadratmeters studentrum på Lappis i Stockholm). Vi pratar ofta om vad som passar var, ommålningar, tapetsering, möbler osv osv, men det är absolut så att Emma har ett djupare intresse och betydligt mer kunskap på området än jag. Och jag tycker att hon har ett grymt bra öga för vad som blir fint. När det gäller prylar är jag väldigt osentimental så det har inte funnits några klenoder att tycka illa om. Men Emma har vid nåt tillfälle beklagat sig över att de gamla rollspelsböckerna jag köpt har omslag som inte passar in i den övriga stilen, och där kan jag ju hålla med :).
/John

Q: Halloj gud va kul! Jag undrar vad hos Emma du föll för och fortfarande gör varje varje dag?
Madelene

A: Jag föll och faller fortfarande pladask för hur ärlig, rolig, kreativ och omtänksam hon är. Hon tänker väldigt mycket på om andra mår bra och kan inte bara se på om någon verkar må dåligt eller har det svårt. Det är väldigt inspirerande. Och nu när vi båda är föräldrar är det superhäftigt att se hur bra hon är med våra barn. Sen har vi också sjukt roligt ihop.
/John

Q: Hur skiljer sig era stilar rent stil och inredningsmässigt? Tycker ni ofta lika när det kommer till sånt eller är ni olika och får jämka?
A: Vi har ju levt ihop så länge nu (vi flyttade ihop 2006) så vår inredningsstil har vi fått att växa fram tillsammans (se också svaret på frågan ovan).
/John

John svarar på era frågor!

God morgon!
Jag blev så inspirerad av Elsa Billgrens take på Q&A, där hennes partner Pontus svarade på läsarnas frågor, så jag tänkte kopiera konceptet (läs Pontus svar här för övrigt, väldigt underhållande).
John florerar ju här nästan lika mycket som jag och ofta får jag frågor som involverar honom, om det så handlar om relationer, föräldraskap eller livet vi lever tillsammans. Men ni har ju bara mitt perspektiv, så nu släpper jag in min partner in crime.

Så ställ en fråga i kommentarsfältet nedan eller om du vill slänga i väg ett mejl via sundh.emma@gmail.com så kommer svar i nästa vecka.
Ska bli sjukt kul att läsa!

Q&A: Torp, vegetariska recept och farliga (?) loppislampor

Q: Hej Emma! När ska ni åka till torpet igen? Ser fram emot bilder!
Karin
A: Hej Karin! Snart, snart, snaaart! I slutet av april åker vi till torpet på Gotland igen och öppnar upp för säsongen. Så taggad!
Kram emma

halloumisallad vegetarisk mat recept

Q: Snälla, snälla kan du inte dela med dig av era vardagsrecept? Har också två småbarn och vill komma igång med att handla på nätet!
Ea
A: Hej Ea!
I den bästa av uppstyrda världar så skulle jag vara en sådan som kollar kylskåpet, skafferiet, se vad jag har hemma, bläddrar i kokböcker och sedan göra en meny innan jag harmoniskt går och handlar i butik. Men det har ju aldrig hänt.
Istället handlas middag i någon form av panik, vitt och brett utan struktur med skrikande unge och svett som lackar. Kors och tvärs och motströms kutar jag omkring i butiken på jakt efter en ingrediens som jag inte vet om den existerar. Mitt sämsta sortens jag.
Tills jag hittade mitt strukturerade jag som tydligen kunde väckas till liv via matappar!
Måste verkligen slå ett slag för att handla mat via nätet. Älskar det! Inte nog med att det går snabbt, så kan jag lätt koka ihop en meny efter vad jag har hemma (slipper matsvinn!). Och det bästa: jag kan handla klockan 22:45 när barnen sover, köket är uppstyrt och jag går in i min bästa tid på dygnet.
Nog om detta och mer om recept: Jag kan skriva ett inlägg med mina 5 bästa vardagsrecept som passar barn om du vill?
Inlägg kommer inom kort!
Kram emma

Q: Älskar kombinationen rosa och gult, både på Majkens strumpbyxor och kofta samt på kuddarna på Färgfabriken. Råkar du veta varifrån kuddarna kommer? Gissar att den gula är Afroart, men den rosa är också härlig. Tack för att man får kika in här titt som tätt och fyllas av inspiration <3
Michaela

A: Hej! Ja, visst blir en glad av mixen! Tyvärr vet jag inte exakt var kuddarna kommer ifrån, men håller med dig om att Afroart är en bra gissning.
Sprang för övrigt förbi 2littlespoons i helgen och såg att de har himla fina kuddar från Linum där, i rosa och gult. Kika in vettja.
Kram emma


Q: Vad fin!! Lampor är verkligen så roligt att köpa på loppis, finns ofta så mycket fint! Jag har bytt el på en del lampor jag köpt men alltid haft en lite gnagande känsla att man borde låta nån som vet vad hen gör göra det. Vad fick du betala? Kram!

Sara
A: Hej Sara! Jag har också övervägt att byta elen själv, men jag är en tok för orolig själ (i relation till min kunskap om el). Jag har lämnat in lamporna på Elektriska Svea på Södermalm i Stockholm och har då fått betala 500 kronor per ljuskälla. Då har lampan fått ny el, fina sladdar, strömbytare som passar stilen, en upprustning och så de har kollat så sladden inte slaver någonstans (och därmed utgör en risk). Jag är särskilt noga med sådana här lampor som är av metall, eftersom metall som bekant leder el.
Eftersom loppislamporna inte kostat många kronor så bränner det inte lika mycket i plånboken kan jag tycka.
Hade jag varit en fena på el skulle jag gärna gjort det själv, men är helt enkelt för dålig.
Kram emma

diy kids decor barnrum pyssel inredning kartong

Q: Hej! Vars har ni köpt tapeten? Söker mig galen efter den då jag tänkte ha den som fondvägg i flickans rum men hittar den inte. Kan du hjälpa mig?
Älskar din blogg och njuter av dina vackra bilder du lägger upp
Mvh Josefina
A: Hej Josefina! Tapeten kommer från Mr Perswall och heter ”Blossom”.
Kram emma

Q: Vart kommer dina fina tofflor ifrån?
Anna Katrín

A: Hej! Tofflorna har jag fått från min mamma som alltid oroar sig för kalla fötter. Tror de är inköpta på Hemtex, men det var ett tag sedan.
Kram emma

Q: Stort grattis till Majken! Vad tiden går fort 😀
Vilka söta skor hon har, var har du köpt de?
Kramar!
Gabriela

A: Tack! Skorna har jag köpt på Stadsmissionen. Splitternya och helt oanvända!
Kram emma

Q: Kan du inte dela receptet på den där afrikanska grytan ?! Blev himlans nyfiken!! Sitter lite fast i den vegetariska matlagningen så allt nytt uppskattas
Betty
A: Absolut! Receptet kommer från Linas vegetariska matkasse, så jag kan inte alls ta åt mig äran. Kan varmt rekommendera deras vegetariska matkasse (ej sponsrad på något sätt) som kan ge lite extra, smakrik inspo när vardagen känns likasamma.
Varsågod:
Leblebi – Nordafrikansk böngryta med rostad aubergine och koriander
Ingredienser: 

1 aubergine
2 förpackningar blandade bönor
1 burk finhackade tomater
1 gul lök
hel spiskummin (typ helt omöjligt att få tag i har jag märkt, så ta vanlig spiskummin)
1 (gärna två) kruka färsk koriander
2 vitlöksklyftor
chiliflakes
1 tärning grönsaksbuljong

matyoghurt
olivolja
paprikapulver
salt

couscous

Gör så här:
1. Hetta upp ugnen till 250 grader med grilleffekt.
2. Skär aubergine i grova bitar. Lägg i en ugnsform och blanda med lite olivolja och 1/2 tsk salt. Tillaga högt upp i ugnen tills den blivit rostad, cirka 10 min.
3. Häll av och skölj 2 förpackningar blandade bönor. Finhacka lök och koriander (ink stjälkar). Skiva vitlöksklyftorna.
4. Fräs lök och vitlök i 3 msk olivolja i 4-6 min, tills löken är riktigt mjuk. Tillsätt 1 1/2 msk hel spiskummin och fräs ytterligare i 1-2 min.
5. Rör ner i grytan: 1 msk paprikapulver, 1/2-1 tsk chiliflakes, 2/3 av koriandern, bönor, finhackade tomater, 2 dl vatten och 1 tärning grönsaksbuljong. Låt sjuda minst 20 min, gärna längre. Rör då och då.
6. Tillaga 1 förpackning couscous enligt anvisningen på förpackningen (måttet 1 förpackning couscous utgår ju alltså vad linas matkasse skickade med, så ta 4-6 portioner på ett ungefär).
7. Red soppan genom att mixa lite av grytan med stavmixer direkt i kastrullen. Grytan ska fortfarande vara lite grov i konsistensen.
8. Toppa leblebi med rostad aubergine och resterande finhackad koriander. Servera till couscous och 2 dl matyoghurt.

barnkläder barnskor kavat uni vintage

Q: Använder du engångsblöjor eller tygblöjor? Något jag funderar mycket på. Blir tokig på hur mycket blöjor man slänger varje dag. Men det är ju så smidigt.
nouw.com/sillyme

A: Hej! Ja, blöjor alltså. Detta aber! Vi använder engångsblöjor från Minstingen (svanenmärkta blöjor till bra pris), eftersom vi inte äger någon tvättmaskin. Hade vi haft tvättmaskin så hade jag lätt använt tygblöjor eftersom våra sopor består av 99% blöjor.
Kram emma

Q: Tack för din fina fina blogg! ALLTID inspirerande när en behöver bli pigg Tänkte på en till fråga om mat, visst var det så att du gjorde veckoplanering när du beställde hem? Det är ju typ min dröm att jag ska komma igång med det, men verkar ej få tummen ur. Så tänkte höra om du skulle vilja blogga om hur en veckomeny ser ut hos er? Tyckte tex att det där med restfest på torsdagar lät toppen! Här hemma känns det som om samma rätter går på repeat och vi behöver räddas från spaghettiträsket!
Linn
A: Hej Linn! Vad roligt att många är intresserade av veckomenyer! Har fått en hel del kommentarer om detta, så ett inlägg om veckomeny och handla mat via nätet kommer inom kort. Stay tuned.
Kram emma

Q&A: Vad jag lever på, större lägenhet och ekologiska barnkläder

God måndagmorgon!
Jag har (i vanlig ordning) gjort en alldeles för optimistisk att-göra-lista, tror att måndagar har extra många timmar och sitter fortfarande i pyjamas. Typiskt mig.
Så, vad passar väl bättre än att riva igång den här veckan med en Q&A? Här kommer svar på de frågor som ramlat in från er läsare i kommentarsfält och mejlbox den senaste veckan. Det blir lite katt, en jädra massa ekologiska barnkläder (!?), lite boendestatus och en rapport från matnörden.
Kram på er!

Q: Du som älskar katter, varför har du inte en katt?
Jessica

A: Ja du, det frågar jag mig exakt varje dag. Saknar katt hela tiden. Men just nu bor vi litet, har ingen möjlighet att släppa ut katten och flänger mycket fram och tillbaka mellan Stockholm och Gotland. Men så fort någon av dessa parametrar förändras, DÅ!
Kan liksom inte se ett liv tomt på katt. Så är det ju …
PS. Kattbild tagen på Mandelmanns på Österlen, ni har väl inte missat programmet?
Kram

Q: Jag har förstått att ni bor fyra personer på 60 kavdrat. Är det inte trångt? Har ni planer på att flytta?
Anna
A: Det är ganska mysigt faktiskt, särskilt nu när det i vår och en kan vara ute mer. I höstas, när hela högen var sjuka och instängda? Not så mysigt. Och ja, vi kollar efter större, men det är banne mig svårt alltså. Jag älskar den här lägenheten, så det är trixigt att hitta något som mäter sig med den, även om de erbjuder en massa kvadratmeter. Men ja, vi är på jakt efter större (men har ingen brådska).
Kram emma

barnkläder barnskor mössa uni vintage j

Q: Hej Emma! Tack för en grym blogg ! Jag undrar, hur tänker du kring vilka material en bör klä sina barn i? Till exempel fleece, är det alltid dåligt eller bara om det är ”dålig fleece”? Och hur farligt är det egentligen med icke ekologiska kläder? Kram från småförvirrad nybliven mamma
Nina
A: Hej Nina! Jag tänker nästan ohälsosamt mycket på just den här frågan. Tycker att det är sjukt intressant. Viktigt. Jag köper ju endast barnkläder (och saker över huvudtaget) där produktionen är ansvarsfull på något sätt. Helst vill jag handla ekologiskt, fairtrade, GOTS- och Oeko-Tex-certifierat, närproducerat och av icke resurskrävande material. Eller ja, begagnat, som så klart är det bästa (i många fall, men inte i regnklädesväg som kanske är den snårigaste djungeln av dem alla. Pöh!)
Jag undviker helt att köpa polyester och fleece eftersom det är rena plaster, men eftersom jag har ärvt en hel del fleeceplagg låter jag kidsen använda dem i nödfall eftersom jag inte vill tvätta dem (fleece avger plastpartiklar som går rakt ut i sjöar och hav för den som undrade).
Istället tar jag försiktigt bort enstaka fläckar med en trasa och satsar allt krut på att övergå till ullfleece (älskar ullfleece! Värmande, lika mjukt som fleece och bra investering eftersom det är högt andrahandsvärde på ullfleece).
Undrar för övrigt vad en gör av sina plastiga fleeceplagg när en har fleecebantat? Ska en lämna dem till Myrorna och låta fler tvätta ut partiklarna eller ska en återvinna dem på något vis? Vad är bäst för miljön?

Försöker också träna på att inte tvätta så ofta vilket är ett skämt i småbarnssammanhang. Herregud alltså. Men ofta kommer jag på mig själv med att bara vilja sortera barnkläder i två kategorier: rena in i gardeoben och smustiga i tvättkorgen. Jag är så programmerad att dela upp dem i de här kategorierna och ofta hamnar en body med en liten äppelfläck på i tvättkorgen, trots att den kan användas en gång till. Så. Jag har korgar under barnens sängar där halvanvända kläder ligger. Ska Majkens till förskolan och härja runt i lera är det ur denna klädpott som kläderna tas. Plus att de numera får äta blåbärssmoothie som nakenfisar efter otaliga haverier.
När det gäller ekologiskt som oekologiskt är det ju inte helt enkelt det heller. Allt som är ekologiskt är ju inte automatiskt bra, eftersom det är ett sådant vitt begrepp. Det kan ju till exempel ha färdats hundra tusen mil, men å andra sidan gjort gott på plats för ett kvinnokollektiv som numera har fått en trygghetsbas och blivit oberoende.
Eftersom jag och många med mig tycker det här är snårigt så tänkte jag göra något åt det inom kort, stay tuned, jag har en idé!
Men tills dess så handlar jag mest ull och begagnat.
Okej, detta blev en uppsats, men jag tycker det är intressant med material. Eller ja, framför allt SVÅRT. Kom gärna med smarta tips alla läsare, ni brukar göra det så bra!
Kram emma

Q: Jag blir så nyfiken på vilken mataffär på nätet du handlar hos? Jag vet att man inte ska göra reklam osv men på en rak fråga kanske du får svara? 🙂 Just nu handlar vi på mathem och när jag testar andra så blir jag lite förvirrad över upplägget och hittar inte lika lätt det jag vill ha = trillar tillbaka till mathem.
A: Halloj! Här får en fråga vad en vill vettu!
Jag har tidigare handlat på Mathem, vilket har fungerat super. Men de senaste gångerna har jag handlat via Hemköp av den enkla anledningen att de har svanenmärkta Minstingen-blöjor, ekologisk välling och mjölkersättning, aka stapelvaror hos oss. Gillar också att Hemköp listar de varor som jag köper ofta både i butik och via nätet så jag kan plocka min standardkasse i ett nafs. Dock gillar jag att Mathem är en renodlad app och inte bara en sajt (som Hemköp).
För ett tag sedan satte jag ihop en Sundh-kasse med tio varor i olika matappar (sådant som vi köper mycket och ofta) för att göra en jämförelse. Jag vet, meganördigt, men det var ändå bra att få en överblick på vad en köper, hitta de bästa ekologiska alternativen och  se var jag kunde få bästa priset. Även om resultatet var marginellt så (skilde typ tjugo-trettio spänn), så var Hemköp bäst för just oss och vår matkasse. Lång utläggning, blablablabla, men förmodligen och förhoppningsvis svar på din fråga
Lycka till i matdjungeln!
Ps. Borde finnas en app där man satte ihop sin standardkasse och fick bästa pris på den just nu.
Kram matnörden

Q: Åh fin soffa hon har! Vet du var hon köpt den? Kan du fråga?
Elin
A: Hej Elin! Karoline hälsar att den är köpt secondhand! Tillverkad på 60-talet! Så ta en kik i närmsta secondhandbutik vettja.
Kram emma

matbord inredning kök kontor

Q: Jag är nyfiken på vilka typer av arbetsuppgifter du jobbar med nuförtiden. Jag skulle gärna vilja våga bli frilansare själv, och vill gärna höra vad andra inspirerande människor som du sysslar med. Vad gör du för att få brödfödan på bordet?
Sara
A: Hej Sara! Jag jobbar ju som bloggare, journalist och stylist. Ibland åtar jag mig även  illustrationsuppdrag, plåtar kampanjebilder eller bröllop, föreläser och hoppar in som redaktör eller styr upp projekt, men numera tar bloggen så mycket tid att jag inte riktigt hinner med. Och ja, titt som tätt skriver jag en bok också. Jag gör lite allt möjligt med andra ord, men bloggen är min stora bas kan en väl säga.
Brödfödan får jag just nu via bloggen och som journalist/stylist, men kanske mest det förstnämnda.
Kram och lycka till!
emma

Q: Vad är det bästa vs sämsta med att vara egenföretagare? Och har du enskild firma eller AB?
Nyfiken
A: Hej du nyfikna! Jag har ett Aktiebolag, snajsigt och påhittigt döpt till Emma Sundh AB. Och ja, det bästa är friheten, att jag kan jobba varsomhelst ifrån och att jag kan lägga upp jobbet som jag vill (jobba kväll om jag vill hänga med kidsen en eftermiddag istället). Det sämsta, jag är aldrig ledig, jag kan jobba exakt hur mycket som helst och det är ingen som täcker upp för mig när jag blir sjuk. Finns ingen Emma Sundh-klon som kan vikariera liksom.
Kram emma

Q: Alltså ja måste bara fråga dig – minns du var du köpte den guldiga lagerkransen till G-festen? Såååå fint å precis vad ja är ute efter just nu till en maskerad men är omöjligt att hitta… 🙁
A: Hej! Jag tror jag köpte den på H&M om jag inte minns fel … Men det var ju ett par år sedan.

Q: Wow tröjan! Min kropp skriker ”måste haaa den!!”. Var är den ifrån?
A: Tröjan, eller jackan, är från Monki. Men det är jag som skrivit feminist på den =) Eklaste DIY i mannaminne kan jag lova.
Kram emma

Q&A: Jeans med hög midja, eyeliner och det här med att inte kunna få barn

Halloj!
Kickar i gång marsmåndag med traditionsenlig Q&A!
I dag avhandlar vi jeans med hög midja, ekologisk mat (plus budget), drömmig morgonrock och det här med att inte få barn. Eller ja, snart i alla fall.

Q: Hej Emma! Ramlade över den här bilden på dig och undrar var dina shorts kommer från? Är de vintage?
A: Hej! Nope, de är inte vintage. Dessa underbara shorts (i linne) kommer från Emma & Malena. Hur härliga som helst.
Kram emma

Q: Hej Emma! Lökig fråga kanske, men hur mycket pengar lägger er familj på mat på ett ungefär? Jag tycker ofta att det drar i väg så mycket, särskilt om man ska handla hållbart och ekologiskt. Hur göra? 
Mia
A: Hej Mia! Ja, herregud. Svår nöt att knäcka det där med mat alltså.
Vi lägger nog ganska lite på mat, jämförelsevis. Ungefär 3000-4000 per månad (inklusive blöjor och jox (aka en ganska stor post). Sedan i höstas gör jag menyer för en till två veckor framåt och handlar sedan rubbet via nätet, allt för att undvika matsvinn, slippa nödpasta varje dag och kunna köpa så mycket som möjligt ekologiskt, svanenmärkt och fairtrade. Och kanske främst: Slippa släpa kassar tre trappor utan hiss. Mvh, lat.
Det är finemang!
Sedan jag började göra menyer köper vi mindre hämtmat (alltså sjukt mycket mindre) och dessutom handlar vi inte på tom mage (och köper en massa bös som sedan blir liggande). Kanske mest jag som tenderar att balla ur på Coop, hehehe, men ändå.
Vi köper i stort sett allt ekologiskt (så långt det går) och så har vi kopierat min kompis Fatimas geniala koncept ”restfest”. Kommuns bästa uppfinning. Varje torsdag är det plockmatsfest av vad som finns i kylen. Det kan vara allt från lasagne till stekt ägg med sallad.
Målet är att inte slänga någon som helst mat, och ja, därmed spara pengar. Går ganska bra, men jag har helt klart mer att lära (jobbar med min feschlighet).
Kram emma

Q: Älskar din morgonrock! Varifrån?
Stina
A: Hej Stina! morgonrocken kommer från Indiska. Finns i butik nu!
Kram emma

Q: Var är halsduken ifrån? Så snygg!
Jenni
A: Hej! Visst är den fin? Halsduken köpte jag på H&M i höstas …
Kram emma

Q: Vad er det for jeans du køpt?
Linnea
A: Hej Linnea! Det här är jeansen! Ett par jeans med hög midja! De kommer från Monki, modellen heter Oki och är ekologisk.
Bra va?
Kram emma

Q: Hej Emma! Jag söker efter boken vintagefrisyrer men hittar den ingenstans? Det står att den är slutsåld!
Kommer det fler chanser?:)
Kram Fanny    
A: Åh, jag får så himla mycket mejl om detta. Just nu finns bara den amerikanska versionen att få tag i. galet ju. Men, jag slängde precis iväg ett mejl till Norstedts för att se om den går att få tag i eller kommer att tryckas på nytt (håll tummarna), stay tuned.
Kram emma

Q: Hej Emma och tack för en inspirerande blogg!
Jag undrar tre saker angående din stil: Var hittar en bra strumbyxor? Jag hittar aldrig några jag trivs i! Har massor av fina klänningar och kjolar som bara får komma ut när det är bara-ben-väder och det är ju himla synd!
Var kan jag hitta fina koftor i kort modell, såna som du brukar ha?
Och till sist, vad rekommenderar du för eyeliner?

Kram
Michaela
A:
Hej Michaela! Tack för dina fina ord. De värmer ska du veta. Nu ska jag försöka svara på dina frågor. Strumpbyxor. Det är svårt att hitta tjocka strumpbyxor som håller länge tycker jag. Bäst hittills är Lindex varianter tycker jag. Tunna strumpbyxor köper jag från Swedish stockings (ekologiska!). Mina korta koftor kommer från Emmy design. Spana in! De släpper nya varianter varje säsong. Och så eyeliner. Det finns bara en.
L’Oréal Paris Super Liner Perfect Slim i fägen ”intense black”. Den är lätt att applicera, sitter bra och kladdar inte.
Kram och lycka till!
Emma

Q: Jag skulle gärna vilja att du (om du orkar så klart) skrev lite om tiden innan du blev gravid med Majken. Jag är precis där nu, har fått ett missfall och det vill sig bara inte att bli gravid igen. Varje gång mensen kommer så går jag sönder. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Är övertygad om att det är något fel på mig och min kropp, att alla mina vänner kommer få barn före mig och försvinna iväg, att jag kommer att få kämpa med ivf och att vår relation kommer att ta stryk. Ja, du hör ju. Totalt katastroftänkande. Du har ju skrivit en del om det, men jag vill gärna höra mer. Hur hanterade du det? Tack för en fantastisk blogg!
Sofia
A: Åh, Sofia. Jag känner igen mig så himla mycket i dina ord. Jag har varit precis där. I slitet. I tårarna. I hopplösheten. Jag ska försöka skriva ett inlägg om detta i veckan.  Kramar i massor så länge.
emma