Förpacknings-kärlek

Hittade världens sötaste små te-förpackningar på Coop häromdagen. Och som den förpackningsnörd jag är var jag liksom tvungen att köpa mig ett par. Jag är ju hopplös när det gäller förpackningar, går direkt på förpackningen utan att kolla om det är gott eller inte.  Men pja, ananas, apelsin och persika kan ju inte blir hur fel som helst. Bör ju smaka lite Hawaii tänker jag mig.
Ska sätta på en panna vatten, testa pronto och kommer med en uppdatering om förpackningen är lika bra som innehållet.

To be continued.

Uppdatering: Teet var helt okej. Men jag tror banne mig att jag spar förpackningen och byter ut innehållet till ekologiskt!?

Finaste peppet och tillbaka-kaka.

Så surfar man in på en av sina favoritbloggar och så finner man det här.

Emma Sundh är ungefär den peppigaste personen på denna jord! Är man i samma rum som henne blir man liksom bara så himla glad! Varmare, flitigare och vettigare person får man verkligen leta efter! Att allt hon dessutom nuddar vid får ett rosa magiskt skimmer gör ju inte direkt saken värre heller.”

En kan du börja grina för mindre. Så var så god Isabelle. Här får du tillbaka-kaka:

Det finns få personer som jag känner som har sådan karisma som Isabelle Pedersen. Det liksom sprutar konfetti ur ögonen på henne och det är helt jävla omöjligt att inte vilja packa ner henne i en kappsäck och ta med hen hem. Hon är som en pusselbit som automatiskt passar. Känns bra. I magen liksom. Skarp, rolig, empatisk, välbetänkt och genombra. Och sjuhelvetes färgstark.
Isabelle är som den där finska damen Sirkka i Hasse och Tages “Picassos äventyr”, som målar världen i färg (fast Isabelle sjunger bättre). För precis så känns det. Som att grått bli rött och svart blir gult.

Bilden är lånad från Isabellepedersen.se 

Uppdatering: Råkade visst länka till fel Isabelle Pedersen först. Du är säkert en helt underbar människa fel-Isabelle, men nu tar jag bort länken och länkar till rätt-Isabelle. 

Våruppror!

För några år sedan drog jag i gång vårupproret. Det var en vinter som aldrig tycktes ta slut och en kyla som bet sig fast till förbannelse.
I morse, färgades hela Midsommarkransen vit av snö, och jag tänker att det nog är dags att damma av mitt kära våruppror trots allt. Inte minst för att det var genom mitt våruppror som jag upptäckte Isabelle Pedersen (bland andra). Hon skickade våroutfit-bilder och jag föll pladask och nu, så här ett par år senare, så är hon en kär medarbetare på Vintagefabriken och Sockans extra-matte. Tänk vad lite vårpepp kan göra. Det ni!

Tanken med vårupproret är: Om inte våren kommer till mig, så får jag komma till våren. Så därför startar jag härmed ett våruppror. Sprid till alla du känner, på din Facebook, på Instagram, eller via rökmoln vettja, så utrotar vi alla vintersvarta uniformer nu. Vårglädje kan ju inte spridas på ett bättre sätt, eller hur?

GÖR SÅ HÄR: Gå upp på vinden, hämta ner din coolaste vårkappa, ballaste baseballjacka, pastelligaste kjol, blommigaste klänning  eller knalligaste halsband. Fram till den 1 april kör jag vårtema de luxe här på bloggen, med färg, shorts och vårkappa. Och självklart vill jag ha med dig på mitt våruppror. Känns alltid bättre om vi är ett litet gäng. Ser du mig på stan, så kappflasha gärna din våroutfit för mig, så lovar jag att kontra!

Skicka en bild på dig själv i din våroutfit (du ska alltså ha på dig den dagen till ära, inte ta en bild från i våras eller somras) till emma@emmasvintage eller lägg upp på Instagram med taggen #våruppror. Härligaste våroutfiten belönar jag med en present … (psst. Glöm nu för guds skull inte strumpbyxor, kofta och vinterkappa, för jag vill inte att ni ska frysa på vårupprorskuppen. Våren kan du gömma under vinterkappan).

Vinterkläderna kan vi packa ihop i en kappsäck till vinden eller ännu bättre: skänka till hemlösa, som fortfarande kämpar mot kylan. Det tänker i alla fall jag göra.

Låter det som en plan?

Dagen till ära bär jag ett Honolulu-fynd! En skir sommarklänning med tunn kjol. Nu ska jag bara åla på mig ett par tre-fyra strumpbyxor sedan är jag good to go out in the snow.

Hurra!

Obeskrivligt omtänksam (tänker på alla utom sig själv), ödmjuk som få, opretentiös till tusen, alltid full av idéer, finurlig in i minste ven och oerhört kvicktänkt. För att inte tala om välartikulerat. Det är helt stört vilket ordförråd denna människa har. Och framför allt – roligast i kommun. Störd och fullkomligt ljuvlig (sjuk alltså) humor.
Den här sköna bönan – som ni kanske märker att jag är helt såld på – fyller 30 bastis i dag!
Min kära vän, kollega, vapendragare och granne. Vintageprylar.
Det firar vi med kulörta ballonger, sirliga blommor, sjuka presenter och underbar tårta (som vår härliga praktikant Elso har bakat)  på Vintagefabriken. Fest hela dagen!

Foto: Martina Ankarfyr.

8 years together

john by emmas vintage

Tänk va? För 8 år sedan så blev du och jag ihop. Vi hade känt varandra i ett par veckor, men på något vis var det som om vi alltid hade varit i varandras liv. Det kändes så självklart. Att vi skulle vara där – mitt i varandras virrvarrvardag. Du i dina stora, stickade tröjor vars ärmar du hela tiden drog ner över händerna och långa halsdukar som virades hundra varv runt halsen. Och jag i min slitna Converse, Cheap monday-jeans och de där linnena som jag sydde av loppisfyndade örngott i retromönster.
Nu satt vi där på den soldränka sängkanten i mitt slitna miljonprograms-studentrum på Lappkärrsberget. Du skulle tillbaka till Linköping efter några dagar i Stockholm, och det var som att vi aldrig riktigt ville säga adjö. Hjärtan som skrek att “nä vet du vad, det här kan inte ta slut här”.
Tittade under lugg och ville inte skiljas åt. Aldrig skiljas åt.
Där och då – fullkomligt förtrollande av fnitterkärlek – sa du att du nog var lite kär i mig. Och jag svarade att jag nog var lite kär i dig också.
Det var januari, svinkallt och 1960-talsruggigt, men inne i mitt hjärta pågick ett Hawaii-varmt 1990-talstechno.

En månad senare gav du mig en sågbubblemaskin som du hade byggt själv. Två månader därefter flyttade du in i mitt 17 kvadratmeter fula studentrum, ytterligare tre månader senare skrev vi på ett andrahandskontrakt för en lägenhet – på nio månader! När de där nio månaderna hade gått, ja, då gick vi och köpte vår första lägenhet tillsammans, i Hornstull. Ungefär två år efter den där januaridagen friade jag till dig. Året därpå gifte vi oss.
Och åtta år efter den där kalla dagen, med Hawaii-varma hjärtat, är det som att någon bara höjer värmen hela tiden. Jag är fortfarande lika spritter-flin-kär i dig nu som för åtta år sedan. Så det så.

The Wild Rose post

the wild rose by emmas vintage

Titta vad som kom med posten häromdagen! Ett finfint paket, inslaget i sidenband.

the wild rose by emmas vintage

När jag lyfte på locket så vällde doften av min favoritblomma upp: liljekonvalj. Det doftade försommar, ändlös kärlek och pirrande bröllop.
För det var ju liljekonvaljer som jag bar i min krans när jag gifte mig med min John för fyra år sedan.

the wild rose by emmas vintage

Under tunna lager av silkespapper låg det här: En blomaccessoar med pärlor, en fjäril och ett litet paket med världens sötaste innehåll (jag ska visa alldeles strax vad som fanns i).
Paketet fick jag från The Wild Rose, som gör accessoarer av gamla vintagetyger.
Hur fint? Och man älskar ju bara återanvändning! Heja!