Vi har köpt en buss (som ska bli gäststuga)!

Halloj!
Som några säkert sett på Instagram så avslutar jag och John den här sommaren med att … köpa en rosa buss!

Hur normala människor avslutar sommaren? Jag har ingen aning, har aldrig varit en. Men vi tyckte att det var helt rimligt att köpa en rosa buss.
Det är en gammal högerstyrd Volvo-buss som varit klarröd tidigare, men som nu solblekts till vackert rosa. Tack solen för det.
Efter lite efterforskningar har jag konstaterat med mitt metallsinne att det är en Volvo B635, förmodligen från 1963. Det här är en av de 200 som tillverkades mellan 1958-1963.
Framtill står det SJ mot Landvetter, så i den här har det troligtvis skumpats en hel rad förväntansfulla Göteborgs-resenärer.

Bussen tillhörde tidigare våra gulliga grannar och har stått på deras gård, lite undangömt, med bara den flotta stjärten som putat ut lite för nyfikna ögon. Hela sommaren har vi gått där, med barnvagnen, och spanat. John hörde sig för en dag när grannarna gick förbi, frågade om vi fick köpa den och tjong pang så var den helt plötsligt vår.
Och inte nog med det: Grannarna hjälpte oss att bogsera hit bussen med hjälp av en traktor. Det var en syn ska ni veta (lade upp några klipp på Instagram storys om någon såg?).
Vet inte riktigt hur en återgäldar en buss-bärgning, men får fnula på den tror jag.

Motorn fungerar med andra ord inte, men vad gör väl det.
Tids nog ska denna rosa skönhet (namnförslag emottages tacksamt) nämligen bli guest house.
En rosa, fluffigt gäststuga med hundra smarta lösningar (om vi kommer på dem).
Det går liksom inte riktigt att ens sniffa på hur obeskrivligt, fenomenalt pirrig jag är inför det här projektet. Hur bygger en om en buss liksom? Jag har ingen aning, men snart vet jag (nog), hehehe.

Är ni nyfikna på hur den ser ut inuti?
Låt oss kika in …

Tadaaa! Ett stycke buss, och praktiskt nog: utan säten! Golvet är lite tjosanhejsan (eftersom takluckan saknas), men det ska vi råda bot på. Ny taklucka ska kirras (på något vis … hej novis), och så nytt golv då. Sedan tänker jag mig en dubbelsäng där längst bak. Ett love seat, så klart. Några kloka lösningar på enkelsängar och utfällbara bord ska vi nog också smida fram under årets mörka månader. Ser detta så klart i mitt huvud, så jag måste nog göra en skiss för omvärlden. Mina inrednings-VR-glasögon ska bli skiss!

Ratten och förarsätet måste ju sitta kvar. Bästa lekplatsen ju!
Det är ju en hel del som måste göras med den (först och främst skrubba fram den under år av smuts), men det ska bli så oerhört roligt.

Och det bästa? Jag blir glad bara av att titta på den!
Det är som en rosa pralin som sprätter strössel i ögonen på mig.
Till våren ska jag plantera stockrosor och solrosor intill, så bussen känner sig välkommen.

Hehehe.
Så här blir det när två impulsiva människor utan broms lever tillsammans.
Nu står den alltså här, på vår äng, med underbar utsikt över fälten.

Lilla Bjers (och en fin grej jag ska visa) <3

Hej på er! Alltså jag har en sådan himla fin grej att visa er ikväll (surfa in här vid 21-snåret vettja), men först ska jag visa lite hur en dag i början av augusti såg ut.
Det var mitt under brinnande semesterveckor (knökat på ön), medeltidssärken var fortfarande på kem och besöken här på torpet avlöste varandra (älskar’t!).
En sådan där mellandag, när det bara var jag, John och barnen bestämde vi oss för att pipa i väg till Lilla Bjers för lunch.

Majken köpte färska morötter från den lilla gårdsbutiken, och det smakade som det flottaste, sötaste godis. Vi proppade i oss ett knippe innan maten, slängde sedan i oss en KRAV-odlad kompott av smarr från restaurangen.

Medan jag och John drack kaffe sprang de här runt, runt på gräsmattan bredvid vårt bord.

Ler och långhalm.

Nu är Majken 2,5 år och Bodil 1 år och de leker, härjar, springer, jagar varandra, kittlar och … wrestlar. Det senare ibland lite väl mycket för min smak, men jag tränar på att bita ihop och tyst lida igenom när jag ser den ena mosa in sin hand i den andres fejs så alla ansiktsdrag försvinner. Ser ju så oskönt ut, men de skrattar så att de förmodligen kissar på sig.

Efter mat och kaffe kikade vi in i växthuset intill restaurangen. Som jag drömmer om ett eget växthus, med len betong att sätta sina sommarfötter på (nästa sommar kanske!). 

Majken, som älskar huvudbonader, spatserade ut genom växthuset så här. Ut i trädgården, förbi alla lunchgäster och in i ett tält.

Kom tillbaka med en sko, en vattenflaska och blusen på sned.

Efter att ha rivit stället (närapå) pep vi hem – med endast lite morotsblast som souvenir.

Gullpatrull, en välkänd trappa & Hotell Stelor

I slutet av juli fick vi storstilat besök av Johns familj. Det var då vi slog på stora trumman och köpte en husvagn, för vi insåg att om vi skulle få plats med alla härliga människor som vill komma (och som vi vill ska komma) hit, så krävs det en massiv massa sovplatser. Sagt och gjort. Husvagn fick det bli.
Och dagen efter anlände Johns föräldrar tillsammans med Johns influgna Kanada-syster Mimmi och hennes två barn Joseph och Sarah och Stockholms-syrran Anna och hennes lilla Molly. Det var full rulle hela tiden, så jag hann inte ta så där värst mycket kort, men en kväll förevigade jag, nämligen en alldeles speciell sådan.

Johns föräldrar är så himla härliga. De gillar att se sig om kring, upptäcka, äta god mat – och de gör det med stil. Riktiga livsnjutare.
Så en kväll åkte locktången fram (!), Johns mamma svepte sjalen om halsen och så begav vi oss – hela högen – till Hotel Stelor, och en välkänd trappa.
Känner ni igen? 

För ett år sedan, när Bodil var alldeles purfärsk, var vi här tillsammans med Johns föräldrar. Då var det Majken som satt där på trappan.

Men hon ville då visst inte återupprepa en i mitt huvud tio år lång framtidstradition. Kom och sitt här sa jag med min mjukaste röst, men alltid när en vill något för mycket är det som att autopiloten mot precis tvärtom åker på.

Bodil däremot!
Så nu B L I R det en tio-årig-lång-framtids-tradition. Den enda garanti jag har är emellertid att jag själv kommer vara med på bild, I guess. 

Efteråt stegade vi fram och förbi stolar och bord, in genom restauranger och där …

Längst in i restaurangen, bland bolltistlar och levande ljus …

… väntade ett långbord. Och de där i mitten, Johns föräldrar, de firade 50-årig bröllopsdag och ville bjuda alla på storslagen middag.
Förstå vad fint.
Det beställdes sprattelvatten och ropades in trerätters till höger och vänster. Här skulle firas!

Och som vi firade!

Det här hörnet av bordet firade alldeles speciellt genom att spagetti-sprinka hela restaurangen.

Bodil åt kanske upp hela Stelors brödproviant också, men herregud så gott det var (okej, erkänner, det var jag). 

Snart kippade Bodil med blicken och det var dags att lägga barn. 

Restaurangen tömdes på folk …

… barnen somnade gott på trerätters plus glass och samtidigt började Marit Bergman spela i Stelors lada intill restaurangen.
Som jag älskar Gotland alltså. ”Ett inverterat Stockholm” som John brukar säga (när Stockholm är folktomt och dött, är det knökat och fest här).
Vet inte om det var bubblet, men jag råkade visst bara stegade in på konserten – utan att betala (snopet för den som stod i entrén när 173 cm Emma Sundh bara går förbi). Snart dök min Visby-kompis Mallan upp, konsertredo med två biljetter, varav jag fick den ena (TACK Mallan och förlåt Stelor för bad behavior). 

Mitt I konserten vaknade Bodil i vagnen, så hon fick sitta med under några låtar Marit. Hennes allra första konsert! Och behöver jag säga att de där stora ögonen höll på att ploppa ut?
Well. Innan konserten var slut pep vi hem med barnen (som så klart vaknade och höll låda hela vägen hem). Vår plan var ju att de skulle sova sött heeeeela långa kvällen och natten, men istället blev det vilda western, Ingmar Bergman och Kneippbyn i en enda stor totalshow (and not a pleasant one).
Men det var det värt!

Ljugarn, Bruna dörren och ett nästan-dopp i havet

Nu hoppar vi lite mellan augusti-projekt på torpet och lite juli-blogging.
I slutet av juli pep vi nämligen öster ut, till Ljugarn. Sist jag var här måste varit omkring 2010, när jag, John och vår kompis Mick cyklade från det årliga sommarkollot i Katthammarsvik till den sinnesjukt vackra fyren i När på en liten nätt dagstur. På vägen stannade vi till här, i fina Ljugarn. Men jag hade glömt hur katastrofalt vackert det är alltså. Himmel och pannkisar.
Det ena vackra huset efter det andra pampar upp sig som en snickarglädjes-juvel med spröjs och glasverandor.

Liksom resten av semester-Gotland svängde vi in på Bruna dörren vid lunchtid, det första vi gjorde.

I restaurerad sovtofs och solglasögon avnjöts pizza. John åt potatispizza (!), medan jag slog på stora trumman och snofsade i mig en kapprischååååååsa. Jag är så förutsägbar.
Insert bild på pizza här (den var för god, hann inte ta någon bild).

Efteråt sjönk vi ner här och tittade på medan kidsen lekte med lego. Jäste pizza i våra egen små pizzaugnar och konstaterade att vi älskar restauranger som har tänkt på barnen (så vi slipper).

Hade den här vyn och fick lust att bygga en kiosk till barnen och måla den så här. Fint va? Som en glass med vanilj, mango och hallon.

Sedan gjorde vi oss redo för …

STRANDEN!
Bodil alltså, ett riktigt sandlådebarn. Kan sitta och pilla med (och provsmaka) sand i en evighet.

Därefter blev det bad. Det var ganska strömt i havet, så det blev inget dopp. Svårt att hålla sig ovan ytan med en arm.

Tittade avundsjukt på alla andra tvåarmade människor i stället. Och Bodil kroppsbyggar-spände sig lite casual inför Ljugarns finest.

Med sand i hela håret och in i varenda kroppsveck satte vi oss i bilen och gasade mot Hemse och Kuriåsa.

Vi var egentligen på jakt efter ett klädskåp, men det här med att sondera efter en specifik sak är ju inte riktigt min melodi. Allt ska tittas på. Så klart.

Kom vi ut med något klädskåp? Nope, nej och nein. Men en golvlampa till vardagsrummet!
Egentligen letar jag efter en två- eller trearmad med rosa skärmar (hade en sådan en gång som jag sålde, buhäää), men den här will do fine. Hittar jag drömlampan så få den här bo på övervåningen.

Torparkök och blommor från trädgården

torp kök gotland

Augustikvällar i köket på torpet, med puttrande kaffe i Mockamastern (som ska drickas så fort barnen behagar somna) och köksbordet är uppstädat efter dagens tromber i kavat storlek 22 och 25.

Jag har plockat in några blommor från perennrabatten och ställt i små vaser. Perennrabatten ser inte mycket ut för världen än (första året och extremt torr sommar), men där finns i alla fall anisisop, bolltistlar, brudslöja och malva där och en helt drös med plantor som blommat lite titt som tätt.

Imorgon är det en vecka kvar tills vi återvänder till stan och Midsommarkransen för några veckor. Så ambivalenta känslor jag har inför att lämna och återvända. Längtar till lägenheten, alla projekt, mina vänner och nya förskolan för kidsen, men har svårt att lämna torpet, trädgården och friheten. Och vännerna här förstås.
Innan vi far tillbaka ska vi påbörja operation anlägga ny grusgång (den tidigare var fullgjord förmodligen inför en försäljning) och skörda lite potatis, sockerärtor och zucchini. Hålla tummarna för en regnig höst och städa ur varenda vrå så inte mössen tycker att det ser ut som en inbjudande bed and breakfast.

Men innan vi far tillbaka så ska jag maxa med Gotland. Herregud, jag har så mycket bilder och upplevelser som ligger och väntar på er.
Stay tuned.

Visby <3

God kväll! Nu ligger barnen nedbäddade i sina sängar, jag har dragit en ösa-bort-grejer-rajd genom torpet (hur kan hela inredningen vändas upp-och-ner efter tre timmar inomhus?) och har precis parkerat mig i sammetssoffan. John sitter i fåtöljen mittemot.
Nu ska det bloggas och svaras på mejl innan klockan 21.00, för då börjar TV-serie-timmen.
Med två kids som ränner runt finns det cirka noll tid över för annat, så de där timmarna på kvällen, efter de små har somnat (och när de sover lunch), passar vi på att jobba.
Men nu är det ju ändå lördag, så då slänger vi ihop laptopsen, gör kvällsmackor och vilar bruten armen. Tölig grej för övrigt: Frakturen läkte så himla fint och för några dagar sedan kändes armen nästan som vanligt, men i går knakade det till när jag gjorde någon konstig rörelse i fånga-barn-hävning, så nu isar det och känns inte alls så där bra. Booring.

Nåväl, innan jag slår ihop laptopen så måste jag bara visa några bilder från Visby som jag tog häromdagen. Så himla, himla vackert just nu, eller hur?

  

Så, nu blir det lördagsmys!
Ps. Har du något tips på en TV-serie jag måste se? Tipsa mig gärna!

25 grader Gotland

Pöh! Jag lider med de stackars särkklädda capebärarna på Medeltidsveckan i Visby just nu. Gotland kokar nämligen av värme. Men förmodligen är doften liksom lite mer HK (historiskt korrekt) med lite svettlök sprinklad över ringmuren.

Här hemma på torpet har barnen sprungit nakenfis hela dagen och alldeles strax ska vi pipa i väg för att svalka oss i havet. Vi gör en repris på gårdagen då det såg ut så här i min Instagram story:

Ändå rätt skickligt med en bruten arm, right?

Och så dagens dans tillsammans med Bodil. Ska kirra en till i dag tror jag och lägga upp på Instagram storys (@emmasundh).

Kolla, kolla!

Säg hej till vår alldeles egna potatis!
Eftersom vi kom igång med odlingen så sent var det tveksamt om det nya trädgårdslandet skulle ge något. Plus att vi inte har jordförbättrat något värst, utan slängde på ytterst lite gödsel som vi fick av grannen.
Men tji fick vi. Nu har vi både potatis, sockerärtor, sallad, solrosor, tomater, gurka, zucchini, bondbönor och majs in the making.

Kaputt dator och de där bilderna som försvann

I juli spillde ju jag någon matsked såpbubblebös över min dator – innehållandes … ja, allt. Det var ju det där sabla såpbubbleböset som ledde till att jag senare bröt armen (efter att jag lämnat in min dator). Hej otursmånad.
Nåväl. Varken datorn eller det som fanns på den gick att rädda. År av bilder som poff försvann. Det mesta hade jag backuppat, men en hel del bilder hade inte hunnit synkat med iCloud eller Dropbox pga överfull dator. Exempelvis bilderna från en helt underbar junidag i Visby. Det var en sådan där dag som kroppskänslorna bara var i balans, barnen var på glatt humör och inget smutskorn låg och skavde i någon ven eller låg an mot en nerv. De där bilderna har jag sörjt.
Sörjt så mycket att jag ville återskapa varenda gränd-tur, husfasad och ros några veckor senare.
Men så lyckades supersnoken John återskapa några av bilderna från min kamera (LOVE YOU). Långt i från alla bilder, men några i alla fall.

Som de där bilderna när jag, Majken och Bodil härjar loss vid ringmuren. 

Stapplande 1-åringssteg över kullerstenen.

<3  

Och den här bilden. Bodils min …

… för att inte tala om den här.

Botaniska trädgården som doftade underbart av junirosor.

Och allt detta.

Bodil som vill vända på veranda sten i hela Visby. 

Och gärna smaka på dem också,

John med Majken på axlarna, skumpande längs med gatorna.

Husvagn, växthus av gamla fönster och en gång av klätterväxter

Det puttrar av projekt på torpet i vanlig ordning. Förutom att vi kutar på loppis för jämnan på jakt efter ett gammalt linneskåp till sovrummet, badkar, (fler) regntunnor, cyklar och assietter till torpet, så har vi ett gäng större projekt. Eller vi har ju exakt hur många projekt som helst (det ska planteras träd, grusgången ska fixas till (den är fulgjord, så numera är det mer gräs än grusgång), ytterdörren ska renoveras, köksdörren ska bytas ut, torpet behöver tätas på sina ställen och sedan är det projekt övervåning), men just nu är det tre projekt som jag liksom inte kan sluta pilla med …

1. Jag har blivit med husvagn! En senapsgul husvagn från 1977 som har fått jobbet som gäststuga (när vi blir många på torpet)! Just nu är den inredd i blåspetsad fejk-siden och fräckt 90-talsmönster, men jag tänker att den ska bli puderrosa inuti. Lite franslampa också (så klart). Och så måste det ingå tidsenliga träningsoveraller.

2. Växthus. Under sommaren har jag kuskat runt och samlat ihop cirka 50 spröjsade fönster som ska bli växthus så småningom. Har rullat runt halva Gotland, varit inne i spännande uthus som dammat igen, träffat trevliga under-luggen-lustiga farbröder, lastat bagageutrymmet full och sedan snigelkört hem för att fönstrens inte ska gå sönder. Och dessutom FÅTT en 1930-talspardörr med spröjsade glas. Det var lite joxigt att få med den hem på biltaket, men nu står den hemma på torpet i väntan på växthus.

3. En gång av klätterväxter. Vi har en enorm tomt som består av en tredjedel lummig trädgård och resten äng och hästhage. Tanken är att vi sakta ska erövra mer äng och lumma till dem med mer äppelträd, jordgubbar och trädgård. Jag vill skapa en massa rum, så nu har vi gjort en gång med bågar av vidjor och planterat humle, kaprifol och klematis som kan klättra runt bågarna. Bild kommer när humlen klättrat till sig, för nu ser det inte mycket ut för världen.

Slut på projektrapport.