Klockan 06:29 på torpet

Jag är ingen morgonpigg människa av naturen – långt i från – men eftersom mina två kids uppenbarligen inte ärvt min vargtimma-motor, så åtnjuter jag nu både livet som nattmänniska och morgonmänniska. Aka, jag sover helt enkelt inte så mycket nu för tiden.
En himla fin grej med att gå upp tidigt är att jag får se världen vakna upp.
Som när Majken liksom draaaaaar upp mig och ska ta med mig ut på äventyr.
När vi är på torpet vill hon helst gå ut.

Även om jag till en början är lite svårövertalad, så förstår jag henne: Oktober på Gotland är något alldeles speciellt.
Så på med tjocksockor, två-tre lager tröjor, vira ett par varv med halsduken och sedan dra på kängorna och ut i daggen.

Trästegen står intill äppelträdet och solrosorna står stolt (nåja, några av dem i alla fall) i trädgårdslandet. Vi fick så himla få äpplen i år, men desto mer päron.

Majsen (HALLÅ, VI HAR ODLAT MAJS!) som tuppar sig. Tre plantor kom upp … av ungefär tio frön. Nästa år, då blir det majsfält, hehehe. Blodad tand.

Majken vill helst plocka av busksalladen som jag tycker är en briljant grej att odla. Växer så att det knakar, fräsch och himla god. Plus att en kan klocka buskarna som bukett.

Hittade rödbetor också. Jag hade glömt att jag satt frön, så det blev en överraskning. Rödbetorna var hemskt små, men de fick komma upp ändå. Nästa år ska jag sätta fröna i jorden lite tidigare …

Vårt lilla torp där i skuggan av solrosen. Köket med köksingången till vänster och vardagsrummet till höger. 

Så där någonstans börjar dagen.

42 snabba (bortglömda) sommarbilder

Innan oktober börjar och jag ska vältra mig i höst, så tänkte jag riva av det sista sommarplåstret. Jag gick igenom alla bilder från sommaren och insåg att det fanns så många bilder som jag inte hunnit blogga. Fullt upptagen med att leva!
Så nu fyller jag igen varenda litet sommarhål och ger er …

Den 19 maj. John fyllde år och vi hade barnvakt. Här är huset jag bor i och även om det är sent på kvällen så är det fortfarande så ljust. Den lilla kvartersbiografen vars neonskyltar lyser till höger därborta och så blombutiken till vänster. Där, hos underbara Afarin, köper jag alla mina blommor och kikar in ibland för att kolla läget.
Högst upp i huset bor vi. Om du går förbi, kika opp, för jag och barnen står ofta i fönstret och väntar på att någon ska vinka …

Bodil var så liten. Kunde inte gå ännu, och jag gick mest runt i jeans och randig tröja från Paris.

Bus-Bosse och jag.

Utsikten över den prunkande innergården från mitt köksfönster. Tänk att jag ratade denna bilden när det skulle bloggas där i maj. Så blasé inför allt det där som nu känns så längtansfullt och långt borta.

I mitten av juni åkte vi till vårt torp på Gotland. Trädgården var helt igenväxt och det luktade  kaprifol överallt.

Jag råkade ta en bild på vår trappa och äppelträden i ett steg, men det blev ju ganska bra ändå, hehehe. Fångade en bit försommar och vildvuxen trädgård.
John slog av allt gräs med lie och sedan behövde vi inte klippa gräsmattan på hela sommaren eftersom det var så torrt. 

Bäddade nytt i sovrummet och vande oss sakta vid landet. Det tar alltid lite tid innan jag släpper stan-jag och going back to mitt lantis-arv där jag struntar i småkryp och liksom släpper ner axlarna några centimeter. Dock är jag fortfarande inte kompis med tvestjärtar hur mycket lantis in my heart jag än är. Nästa år kanske.

Hängde små pyjamasar på tork.

Åkte till stranden.

… Med mitt gäng.  Men det var varmare i sanden än i havet.

Det blev juli, jag bröt armen och hade på mig shorts som var extremt svåra att knäppa med en hand.

Men en bruten hand hindrar inte en loppisfyndare av rang. Var på så många loppisar! Det här – trasmattor, Kockums-skål, medicinflaska, ugnsformar, vaser, lampa, potatispress och Bamse-tidningar – gav jag inte många kronor för.

Det badades en hel del på trappan. Himla praktiskt, för plasket blir bevattning för blommorna nedanför.

Grannkatten Torres kom förbi var och varannan dag, låg på trappan, ålades sig i kattmyntan och myste med oss.

Själv så hejade jag på min molokna perennrabatt. Nästa år ska jag göra om allt. Göra den dubbelt så bred och sätta alla blommor med lite nivåskillnader, i olika rader, så den liksom väller ut … så småningom. Gah, jag är så otålig.

Satte en vacker ros intill trappan som ser ut så här. Hoppas innerligt att den kommer att trivas här.

Här syns den lite bättre.

Majken fick konstiga fläckar över hela kroppen, vi hängde på Visby lasarett en kväll och så fick hon antihistamin. Helt sjuk grej. Rödfläckig på hela kroppen och uppsvullna händer och fötter. Efter några dagar försvann det. Men shit, vad oroliga vi var.

Majkens bästa. ”Gunga matta”. Helst ville hon rulla in sig som en kokong och så skulle jag öppna och stänga med ett ”GOD NATT – GOD MORGON”.

Titt som tätt åkte vi till Leva kungslador och satt i deras lejongula soffa.

Och hoppade lite också. Fölåt.

Köpte en klematis och massa kaprifol som John fick äran att plantera ut #brutenarm

Älskar sådana här dagar. När vi får besök, fika övergår i spontanmiddag och stök i trädgården.

Och ja, den här tokfransen lärde sig gå också.    

Det bästa med Gotland? Förutom att det är så många härliga som kommer hit om sommaren (till exempel kom min barndoms-bästis Anna förbi vårt torp, SÅ himla roligt!)? Ja, det måste väl ändå vara att tämja in de som bor och har sommarhus här och korstvärsa fram och tillbaka på fikor. Denna dags besök bestod i Mick, Emelie och Ester (ni vet de som vi bott hos i Katthammarsvik i en massa år innan vi köpte torp). I samma veva bodde min syster Ellen över med sin familj. Fullt hus, precis som jag vill ha det!

Vi begav oss till stranden trots att det var kallt. Skam den som ger sig. Några led lite mer n andra som synes.

Och så fick John till årets bild. En hög med vänner på hemliga stranden, en hund (Sickan), jag som flashar röven medan jag tar kort på Majken med mobilen och så Bodil.
Bodil, Bodil, Bodil.

Jag och Majken.

Eftersom julivärmen och strandhänget lyste med sin frånvaro, så fick Visby sin beskärda dos av oss istället.

Och av hunden. Majken förvandlas till hund titt som tätt.

I slutet av juli bar det av på storloppis! Taggat gäng här va.

Detta fyndade jag!

Trotsade mulna dagar och badade lite i havet. Jag är trots allt dotter till en storbadare (vill ju inte att mamma ska skämmas).  

Augusti kom och Fatima med den. Vi besteg pannkaksträdet och klättrade på däck. Så himla roligt hälsar klätterfantast med bruten arm.

Ja, just hon på bilden ja (som var lätt avis på alla kiddos).

   

När sommarens alla besök var till ända kom värmen. Och strandhänget. 

Vi rav av alla stränder på några dagar och fyllde torpet med sand.
Himla fin sommar så här i backspegeln. Ja, minus vattkoppor (i början av juni), bruten arm, laptop som fick spåbubbla över sig (bye, bye tusentals bilder), John som fick ryggskott och Majkens fläckincident. Asch, kommer förmodligen ha förträngt allt detta så fort jag tar i tu med hösten. Ny årstid, nya möjligheter.

På torpfronten (en massa) nytt

Denna höst är full av förändringar. Nytt kontor på Södermalm, ett nymålat kök och sovrum i vår lägenhet i Midsommarkransen och – som om det inte vore nog – en hel del projekt på torpet på Gotland.

I nästa vecka åker vi till torpet en sväng, tar upp det sista ur grönsakslandet innan frosten kommer och plockar undan grejer på övervåningen. För snart kommer det renoveras däruppe. Jojomensan.

Om några veckor kommer ett helt fixargäng till torpet. Två roliga snickare och en trevlig elektriker. Elektrikern ska sätta in jordfelsbrytare, gå över all el, sätta upp fler uttag, dra el upp till övervåningen och sätta upp utomhusaramtur i gammal stil (just nu sitter en inte-super-snygg-och-dessutom-trasig-rörelse-senor-lampa utomhus). Snickarna ska bland annat isolera trasig källarlucka och gå loss på övervåningen: det kommer byggas väggar, förvaring och tätas till. Istället för en enda stor råvind så kommer det bli två små rum däruppe.  Dessutom kommer de gamla, trasiga englasfönstrena bytas ut till nygjorda i gammal stil som en fönstersnickare kommer att tillverka.

Till våren tänkte jag tapetsera häruppe, sätta upp brandstege på utsidan och nästa sommar blir det till att inviga som sovrum. Längtar ihjäl mig.

Efter många vändor fram och tillbaka, vel och huvudbry, har vi beställt nya ytterdörrar av en snickare. Älskar de där unika pardörrarna på torpet, men för det första går de inåt, är hemskt tunna och på sina ställen är det inte mycket kvar av dem. De SER hemskt fina ut, men de är fulla med sprickor och trät mår inte så bra efter år av fel tröskel (det har regnat in under dörrarna).
En snickare som specialist på gamla dörrar har varit och kikat på dörrarna i två omgångar, och nu står det klart att det kommer bli svårt att renovera dem. Så nu ska snickaren göra nya, fina dörrar i gammal stil istället. Pardörrarna får vi hitta på något spännande med, för de är ju en del av det här torpet.

Grusgången till bästingången är nästintill klar. Jag hann inte plåta det färdiga resultatet innan vi gav oss av, men ska göra det när vi åker tillbaka i oktober.
Till höger (utanför bild) har vi ett hav av rosenbuskar som ligger ner. I höst ska vi sätta upp armeringsnät som rosorna ska få klättra på. Kommer nog bli himla fint om ett par år.

Och. Sist men inte minst. Den rosa bussen. Det blir sommarens projekt, tillsammans med växthus gjort av gamla fönster.
En radda bra grejer att drömma om under de månader som torpet är för kallt att bo i. Men sen – med nya dörrar som inte läcker som ett soll – då kanske vi kan vara här längre in på säsongen!

Och apropå sommarhus! Nu är Elsa Billgren på väg till ön, så kika in hos henne vettja och full hornhinnan med Gotland. Det kommer jag göra!

 

Sommarens sista suck på torpet

Asch, visst behöver vi en bit Gotland i dag? Här kommer ett gäng bilder från sommarens sista dagar på torpet.

Det här är vyn från vårt vardagsrumsfönster. Det gamla äppelträdet, tvätt på tork och ett litet hörn av vårt uthus som just för tillfället är fullt med gamla fönster som ska bli växthus.

Augusti, barnen springer runt i pyjamas (eller sprittsprångande för den delen) hela dagen och småäter dill och koriander (!) ur pallkragarna.

Jag beställer hem en massa tapetprover och önskar lite att det fanns fler rum på torpet. Vill ha tapeter överallt. Nu har jag emellertid hittat plats för åtminstone fyra av dem …

Jag plockar in malva och brudslöja från trädgården och sätter i vaser.

Vissa dagar rullar vi ut gammal skyddspapp på gräsmattan och hivar ut färg som barnen får kravla runt i. Det blir ett gigantiskt konstverk vill jag lova, med en flirt till Andy Warhols Oxidation Painting. Hehehe. 

Trädgårdslandet fylls av det här! Potatis, zucchini, sockerärtor och krondill. Vi plockar, packar ner och ger bort en del till grannarna.

Trädgårdslandet är som en brokig djungel. I alla fall om en är två år gammal och kan gömma sig där.

Jag introducerar rabarber för Majken och Bodil. De delar den på mitten och Bodil äter upp stjälken medan Majken marscherade runt ägorna med blasten i ena näven. 

Och jag kvistar efter.
Alltså det där håret! Lilla, lilla guldlock.

Sätter upp tapetprover på övervåningen och packar ihop täcken och kuddar efter sommarens sista gäster.

Vi åker på utflykt till det här ödehuset (för tredje gången den här sommaren). Som jag skulle vilja ta hand om det där huset. Kan inte titta mig mätt på det.

Och så köper vi ju en rosa buss, som grannen snällt bogserar till oss. 

Har jag sagt att vi har världens bästa grannar?

I vår ska jag rengöra den här skönheten! Polera opp och göra fin.

Njuter in i det sista av det här.. Ängsblommor på köksbordet och varmt kvällsljus.

Och sommarkvällar som blir allt kortare. 

Vad tror ni om det här då? Ett blommigt sovrum? Tyck till!

Våra Visby-vänner kommer på besök, barnen härjar i husvagnen, vi leker dunkkurragömma och så gräddar vi våfflor under äppelträdet och äter med hela kroppen.

Och Majken och Bodil får en sista dos av sina älskade sommarkompisar. <3

Finbesök, trädgårdsäventyr & strandhäng

Här kommer fler bilder från sommaren på torpet! Har ju inte hunnit blogga allt medan jag var där (på långa vägar), så tänkte sprinkla halva hösten med sommar istället.

I början av augusti fick vi traditionsenligt (since förra året) finbesök på torpet av våra vänner Fatima och Tommie och deras barn Isolde och Livia.
Frukost övergick i vattenfärgsmålning av den lilla kiosken som John har byggt i hop av gammalt jox som vi hittat i förråden.

Trädgården fylldes med lek, äventyr och upptäcksfärd bland nyckelpigor och stenbumlingar. 

Majken försökte ta kort på en nyckelpiga med Johns mobil.

Potatisblast och solrosor har skapat en djungel där i trädgården, med perfekta gångar och gömställen. Majken brukar ofta ligga där i en klyka och inspektera djurlivet på nära håll.

Efter morgonlek i långfrukost och trädgårdshäng pep vi i väg till stranden.

Det blåste och vågorna var vilda …

Så vi gömde oss i en varm gryta bakom sanddynerna.

Där åt vi lunch, drack kaffe och fikade mellan badvarven.

Plus hade en fenomenal utsikt från sanddynernas toppar.

Därefter blev det dopp! Havet hade varit så kallt hela sommaren, men där, i början av augusti var det underbart. Vågorna sköljde fram och ingen av oss ville gå opp.

På stranden satt Majken och vevade runt med benen i den varma sanden och tittade på badgänget som höll utkik efter största vågorna. Själv ville hon helst inte nudda vattnet.

Och tja, det var årets första dopp där och då. Hade bara plaskat runt i den kalla Östersjö-soppan innan, men nu blev det dopp i plurret för hela Sundhs-kroppen.

Min bästa tid på stranden är eftermiddagen, när ljuset är varmt och vinden har mojnat.

Så där hängde vi hela eftermiddagen tills det blev dags att …

Pipa hemåt till torpet för att göra sig i ordning för Visby-hangout med Fatima. Men mer om det senare.
Hej svejs så länge!

Tack Gotland och #siggetorpet

God kväll!
Nu har vi landat hemma i Stockholm efter en lång sommar på Gotland och vid vårt torp mitt på ön, Dalhem. Jag har fyllt veranda vrå av sommaren med sirlig sand, prunk, projekt (köpt en husvagn, scoutat gamla spröjsade fönster till växthus, köpt en buss!), och så har jag lekt en hel del hund också. Låtsaspinkat på varenda trästam på hela mellersta Gotland.

Det känns så konstigt att vara hemma. Fint, men ändå vemodigt. Lägenheten är främmande (har glömt var osthyveln finns och var barnens pysselgrejer håller hus) och jag känner mig lite hudlös. Saknar trädgården, myset och alla projekt. Samtidigt är det så ofantligt spännande att vara hemma, i en ommöblerad lägenhet (ska visa er sen), med piff på gång och roliga jobb framöver …

Men … Landet gör något med mig. Ängslighet är som bortblåst och jag liksom hittar kärnan i mig själv, där jag inte ber om ursäkt för vem jag är, tänker på hur jag är (obviously, voff), utan bara … är. Tror Gotland och gotlänningarna smittar av mig med sin självklarhet. Eller lantisar i största allmänhet! Eller så är det bara livet i ett hus och en trädgård, där livet lunkar utan förbipasserande. Vad vet jag.
Men en sak vet jag :Jag hoppas så innerligt att jag kan hålla kvar vid den där självklara känslan. Det totala självklara. Den där Emma Sundh som gick och köpte sig en rosa buss för att hon kände för det, inte tänkte på alla patruller en kunde stöta på. Och faktiskt inte kunde ett dyft om gamla bussar. Så nu är den rosa bussen inte bara en flott buss, den är en påminnelse att bara köra på, gasa och inte vända sig om.

Tack Gotland, alla fina ställen och underbara personer. <3

           

                       

Vi har köpt en buss (som ska bli gäststuga)!

Halloj!
Som några säkert sett på Instagram så avslutar jag och John den här sommaren med att … köpa en rosa buss!

Hur normala människor avslutar sommaren? Jag har ingen aning, har aldrig varit en. Men vi tyckte att det var helt rimligt att köpa en rosa buss.
Det är en gammal högerstyrd Volvo-buss som varit klarröd tidigare, men som nu solblekts till vackert rosa. Tack solen för det.
Efter lite efterforskningar har jag konstaterat med mitt metallsinne att det är en Volvo B635, förmodligen från 1963. Det här är en av de 200 som tillverkades mellan 1958-1963.
Framtill står det SJ mot Landvetter, så i den här har det troligtvis skumpats en hel rad förväntansfulla Göteborgs-resenärer.

Bussen tillhörde tidigare våra gulliga grannar och har stått på deras gård, lite undangömt, med bara den flotta stjärten som putat ut lite för nyfikna ögon. Hela sommaren har vi gått där, med barnvagnen, och spanat. John hörde sig för en dag när grannarna gick förbi, frågade om vi fick köpa den och tjong pang så var den helt plötsligt vår.
Och inte nog med det: Grannarna hjälpte oss att bogsera hit bussen med hjälp av en traktor. Det var en syn ska ni veta (lade upp några klipp på Instagram storys om någon såg?).
Vet inte riktigt hur en återgäldar en buss-bärgning, men får fnula på den tror jag.

Motorn fungerar med andra ord inte, men vad gör väl det.
Tids nog ska denna rosa skönhet (namnförslag emottages tacksamt) nämligen bli guest house.
En rosa, fluffigt gäststuga med hundra smarta lösningar (om vi kommer på dem).
Det går liksom inte riktigt att ens sniffa på hur obeskrivligt, fenomenalt pirrig jag är inför det här projektet. Hur bygger en om en buss liksom? Jag har ingen aning, men snart vet jag (nog), hehehe.

Är ni nyfikna på hur den ser ut inuti?
Låt oss kika in …

Tadaaa! Ett stycke buss, och praktiskt nog: utan säten! Golvet är lite tjosanhejsan (eftersom takluckan saknas), men det ska vi råda bot på. Ny taklucka ska kirras (på något vis … hej novis), och så nytt golv då. Sedan tänker jag mig en dubbelsäng där längst bak. Ett love seat, så klart. Några kloka lösningar på enkelsängar och utfällbara bord ska vi nog också smida fram under årets mörka månader. Ser detta så klart i mitt huvud, så jag måste nog göra en skiss för omvärlden. Mina inrednings-VR-glasögon ska bli skiss!

Ratten och förarsätet måste ju sitta kvar. Bästa lekplatsen ju!
Det är ju en hel del som måste göras med den (först och främst skrubba fram den under år av smuts), men det ska bli så oerhört roligt.

Och det bästa? Jag blir glad bara av att titta på den!
Det är som en rosa pralin som sprätter strössel i ögonen på mig.
Till våren ska jag plantera stockrosor och solrosor intill, så bussen känner sig välkommen.

Hehehe.
Så här blir det när två impulsiva människor utan broms lever tillsammans.
Nu står den alltså här, på vår äng, med underbar utsikt över fälten.

Lilla Bjers (och en fin grej jag ska visa) <3

Hej på er! Alltså jag har en sådan himla fin grej att visa er ikväll (surfa in här vid 21-snåret vettja), men först ska jag visa lite hur en dag i början av augusti såg ut.
Det var mitt under brinnande semesterveckor (knökat på ön), medeltidssärken var fortfarande på kem och besöken här på torpet avlöste varandra (älskar’t!).
En sådan där mellandag, när det bara var jag, John och barnen bestämde vi oss för att pipa i väg till Lilla Bjers för lunch.

Majken köpte färska morötter från den lilla gårdsbutiken, och det smakade som det flottaste, sötaste godis. Vi proppade i oss ett knippe innan maten, slängde sedan i oss en KRAV-odlad kompott av smarr från restaurangen.

Medan jag och John drack kaffe sprang de här runt, runt på gräsmattan bredvid vårt bord.

Ler och långhalm.

Nu är Majken 2,5 år och Bodil 1 år och de leker, härjar, springer, jagar varandra, kittlar och … wrestlar. Det senare ibland lite väl mycket för min smak, men jag tränar på att bita ihop och tyst lida igenom när jag ser den ena mosa in sin hand i den andres fejs så alla ansiktsdrag försvinner. Ser ju så oskönt ut, men de skrattar så att de förmodligen kissar på sig.

Efter mat och kaffe kikade vi in i växthuset intill restaurangen. Som jag drömmer om ett eget växthus, med len betong att sätta sina sommarfötter på (nästa sommar kanske!). 

Majken, som älskar huvudbonader, spatserade ut genom växthuset så här. Ut i trädgården, förbi alla lunchgäster och in i ett tält.

Kom tillbaka med en sko, en vattenflaska och blusen på sned.

Efter att ha rivit stället (närapå) pep vi hem – med endast lite morotsblast som souvenir.

Gullpatrull, en välkänd trappa & Hotell Stelor

I slutet av juli fick vi storstilat besök av Johns familj. Det var då vi slog på stora trumman och köpte en husvagn, för vi insåg att om vi skulle få plats med alla härliga människor som vill komma (och som vi vill ska komma) hit, så krävs det en massiv massa sovplatser. Sagt och gjort. Husvagn fick det bli.
Och dagen efter anlände Johns föräldrar tillsammans med Johns influgna Kanada-syster Mimmi och hennes två barn Joseph och Sarah och Stockholms-syrran Anna och hennes lilla Molly. Det var full rulle hela tiden, så jag hann inte ta så där värst mycket kort, men en kväll förevigade jag, nämligen en alldeles speciell sådan.

Johns föräldrar är så himla härliga. De gillar att se sig om kring, upptäcka, äta god mat – och de gör det med stil. Riktiga livsnjutare.
Så en kväll åkte locktången fram (!), Johns mamma svepte sjalen om halsen och så begav vi oss – hela högen – till Hotel Stelor, och en välkänd trappa.
Känner ni igen? 

För ett år sedan, när Bodil var alldeles purfärsk, var vi här tillsammans med Johns föräldrar. Då var det Majken som satt där på trappan.

Men hon ville då visst inte återupprepa en i mitt huvud tio år lång framtidstradition. Kom och sitt här sa jag med min mjukaste röst, men alltid när en vill något för mycket är det som att autopiloten mot precis tvärtom åker på.

Bodil däremot!
Så nu B L I R det en tio-årig-lång-framtids-tradition. Den enda garanti jag har är emellertid att jag själv kommer vara med på bild, I guess. 

Efteråt stegade vi fram och förbi stolar och bord, in genom restauranger och där …

Längst in i restaurangen, bland bolltistlar och levande ljus …

… väntade ett långbord. Och de där i mitten, Johns föräldrar, de firade 50-årig bröllopsdag och ville bjuda alla på storslagen middag.
Förstå vad fint.
Det beställdes sprattelvatten och ropades in trerätters till höger och vänster. Här skulle firas!

Och som vi firade!

Det här hörnet av bordet firade alldeles speciellt genom att spagetti-sprinka hela restaurangen.

Bodil åt kanske upp hela Stelors brödproviant också, men herregud så gott det var (okej, erkänner, det var jag). 

Snart kippade Bodil med blicken och det var dags att lägga barn. 

Restaurangen tömdes på folk …

… barnen somnade gott på trerätters plus glass och samtidigt började Marit Bergman spela i Stelors lada intill restaurangen.
Som jag älskar Gotland alltså. ”Ett inverterat Stockholm” som John brukar säga (när Stockholm är folktomt och dött, är det knökat och fest här).
Vet inte om det var bubblet, men jag råkade visst bara stegade in på konserten – utan att betala (snopet för den som stod i entrén när 173 cm Emma Sundh bara går förbi). Snart dök min Visby-kompis Mallan upp, konsertredo med två biljetter, varav jag fick den ena (TACK Mallan och förlåt Stelor för bad behavior). 

Mitt I konserten vaknade Bodil i vagnen, så hon fick sitta med under några låtar Marit. Hennes allra första konsert! Och behöver jag säga att de där stora ögonen höll på att ploppa ut?
Well. Innan konserten var slut pep vi hem med barnen (som så klart vaknade och höll låda hela vägen hem). Vår plan var ju att de skulle sova sött heeeeela långa kvällen och natten, men istället blev det vilda western, Ingmar Bergman och Kneippbyn i en enda stor totalshow (and not a pleasant one).
Men det var det värt!

Ljugarn, Bruna dörren och ett nästan-dopp i havet

Nu hoppar vi lite mellan augusti-projekt på torpet och lite juli-blogging.
I slutet av juli pep vi nämligen öster ut, till Ljugarn. Sist jag var här måste varit omkring 2010, när jag, John och vår kompis Mick cyklade från det årliga sommarkollot i Katthammarsvik till den sinnesjukt vackra fyren i När på en liten nätt dagstur. På vägen stannade vi till här, i fina Ljugarn. Men jag hade glömt hur katastrofalt vackert det är alltså. Himmel och pannkisar.
Det ena vackra huset efter det andra pampar upp sig som en snickarglädjes-juvel med spröjs och glasverandor.

Liksom resten av semester-Gotland svängde vi in på Bruna dörren vid lunchtid, det första vi gjorde.

I restaurerad sovtofs och solglasögon avnjöts pizza. John åt potatispizza (!), medan jag slog på stora trumman och snofsade i mig en kapprischååååååsa. Jag är så förutsägbar.
Insert bild på pizza här (den var för god, hann inte ta någon bild).

Efteråt sjönk vi ner här och tittade på medan kidsen lekte med lego. Jäste pizza i våra egen små pizzaugnar och konstaterade att vi älskar restauranger som har tänkt på barnen (så vi slipper).

Hade den här vyn och fick lust att bygga en kiosk till barnen och måla den så här. Fint va? Som en glass med vanilj, mango och hallon.

Sedan gjorde vi oss redo för …

STRANDEN!
Bodil alltså, ett riktigt sandlådebarn. Kan sitta och pilla med (och provsmaka) sand i en evighet.

Därefter blev det bad. Det var ganska strömt i havet, så det blev inget dopp. Svårt att hålla sig ovan ytan med en arm.

Tittade avundsjukt på alla andra tvåarmade människor i stället. Och Bodil kroppsbyggar-spände sig lite casual inför Ljugarns finest.

Med sand i hela håret och in i varenda kroppsveck satte vi oss i bilen och gasade mot Hemse och Kuriåsa.

Vi var egentligen på jakt efter ett klädskåp, men det här med att sondera efter en specifik sak är ju inte riktigt min melodi. Allt ska tittas på. Så klart.

Kom vi ut med något klädskåp? Nope, nej och nein. Men en golvlampa till vardagsrummet!
Egentligen letar jag efter en två- eller trearmad med rosa skärmar (hade en sådan en gång som jag sålde, buhäää), men den här will do fine. Hittar jag drömlampan så få den här bo på övervåningen.