Värmland: Vårpromenad, blommiga tapeter och kackel i trädgårdslandet

Förra helgen pep jag och John iväg till Värmland. Hem till mina barndoms trask-grusvägar, vida ängar och blommiga sommarrum.

värmland by emmas vintage

I Värmland var det vår. Det luktade ta-ut-cykeln och pirrig premiärtur på grusiga vägar, uppluckrad jord och porlande bäckar.

Solen sken och tusen fåglar satte soundtracket till helgen.

I trädgårdslandet kämpade rabarbern för att komma upp ur jorden.

Och det blommade i varje hörn.

Ett stenkast från vårt hus bor min underbara moster Katarina. Ute i hennes trädgård sprätter de här tokarna. Kacklar och springer runt.

Kamouflerade höns sprätter efter mask.

Den ståtliga tuppen.

Jag och John har flyttat ut från stora huset och bor numera i mitt gamla sommarrum, ute i trädgården. Hit flydde jag när jag var liten, bodde själv och låtsades att jag hade flyttat hemifrån.  Rummet har fungerat som förvaring de senaste åren, men i julas hade min syster Ellen gjort i ordning rummet, med gamla katttavlor och manglade lakan, redo för inflyttning. Så himla snällt.

Här kan Sockan springa fritt, stå på nattduksbordet och härja.

På lördagen åkte jag och mamma in till Karlstad för en liten loppistur. Hittade en nya antikbutik, med en pratglad ägare som hade en fabless för radioapparater. Här fanns   så mycket spännande kan jag lova. Allt från kartor, Perstorpsbord, porslin till …

… radioapparater så klart. Jag är ju som många av er vet något svag för radioapparater, så jag och ägaren hade en hel del gemensam kan man ju säga.

Lampor en massa hade hen också.

På kvällarna bjöd mamma och pappa på middagar i stora rummet. Svamppaj med kantareller från förra årets skogsskörd.

Inslagna paket, mega-julgran och häng med familjen

julklappar by emmas vintage

På julaftons morgon var det full fart i vårt lilla hus i Värmland. Några lagade mat i köket, en annan gjorde sista minuten-kola och någon annan satt och smidde julrim med pannan djupt försjunken i en hand.

christmas by emmas vintage

Själv flydde upp på övervåningen för att slå in de sista paketen. Där finns nämligen mammas lager av gamla kartonger, julpapper och samlade snören från tidigare jular. Vissa snören hade till och med kvar “gud jul”-stämplat lack från en svunnen tid. Som hittat!
Rimmen gör jag alltid under någon form av tidspress mellan middagen och julklapps

christmas by emmas vintage

När alla paketen var inpackade klädde jag och John den gigantiska julgranen och dukade bordet i Stora rummet.

christmas by emmas vintage

Ställde fram snaps! I min familj sjungs det i ett på jul. Jag är själv ingen fan av starksprit, men jag gastar gärna med i “Nu tar vi spårvagnen …”

christmas by emmas vintage

Julgran i hink, klappar och ett vint, gammalt skåp.

christmas by emmas vintage

I köket dukades julbordet upp. Griljerad kalkon, vegetarisk Janssons frestelse, potatis, pappas hembakta bröd, vegetarisk korv, mormors inlagda sill, grönkålsröra, coleslaw och allsköns ting.

christmas by emmas vintage

christmas by emmas vintage

Vår gamla Aga-spis fungerade som värmekälla. På den här spisen (med luckorna nedfällda så klart) satt jag alltid när jag var liten. Värmde mig och tittade ner i grytorna medan pappa lagade mat.

christmas by emmas vintage

Vid 14-snåret satte vi oss till bords.

christmas by emmas vintage

christmas by emmas vintage

Min syster Ellen och min mormor Ulla.

christmas by emmas vintage

John så klart.

christmas by emmas vintage

Efter att ha sjungit oss igenom hela julreportoaren och ätit tills magen putade var det dags för rimpaus. Alla smet i väg till sina rum och stugor och rimmade järnet i en timme eller två. Anfådda, med pillimarisk blick samlades vi därefter i Stora rummet igen. Här skulle det delas ut julklappar och rimmas till tusen. Rimmen är råa, rappa och knappt rumsrena, men som vi skrattar. Min mamma fick ett skrattanfall så hon höll på att inte få luft stackarn.

christmas by emmas vintage

Jag rimmade in i det sista, hann inte klistra på rimmen på paketen och fick istället sitta med fusklapp. Och så där höll vi på. Rimmade, gav julklappar, åt choklad och skrattade. I timmar.

Christmas Tree Hunting

jul by emmas vintage

Varje jul har jag ett ärofyllt uppdrag. Nämligen hugga (eller ja, såga) mig en julgran. Dagen innan julafton går jag därför ut i skogen (i en skog där jag har fått tillåtelse att hugga mig en gran så klart). Vissa år vandrar jag genom skogen själv på jakt, hittar nya stigar, virrar bara nästan bort mig och släpar sedan hem granen själv. Andra år får sällskap.

värmland by emmas vintage

värmland by emmas vintage

I år fick jag sällskap av John, min syster Ellen och min svåger Christer.

jul by emmas vintage

Moi i min landet-jacka som jag hittat långt inne i en garderob.

värmland by emmas vintage

På jakt.

värmland by emmas vintage

John bland björkar och granskott.

värmland by emmas vintage

Efter någon timmes promenad genom de snårigaste partierna har jag alltid några granfinalister. Denna gång föll valet på en gran som John hittade. Den var magisk. Så jag sågade ner den och sedan bar Ellen (som inte syns för allt granris) och Christer i väg med granen. Årets granjakt avklarad.

Värmland

värmland ny emmas vintage

Här, invirad i frasiga lakan, omgiven av blommig tapet, i en liten stuga har jag spenderat julen. Jag, John och Sockan – som tidigare bott inne i mitt föräldrahem – har flyttat ut i ett av gästhusen, för att katthåren inte ska vara till besvär för allergiker.
När vår lilla familj anlände förra söndagen hade min syster Ellen fixat i ordning, städat, bäddat …

värmland ny emmas vintage

… och satt upp passande tavlor. Hon hade gjort så himla fint. Så nu har vi vårt eget lilla krypin i Värmland. Med dusch, toalett och bastu. Det sistnämna visade sig vara  en riktig hit – för Sockan. När jag bastade en kväll så ville han vara med – på mellersta slafen. Där låg han och kråmade i en evighet. Och vad gör katten när jag gett upp bastubadandet? Jo, han sitter kvar.
Är det en bastukatt jag närt vid min barm?

värmland ny emmas vintage

Värmland var fyra nyanser av grått. Och om natten smattrade regnet mot taket och vinden ven genom skorstenen. Ingen snö förvisso, men underbart i all sin gråhet.

Värmland.

miljö by emmas vintage

Nu tar jag min kappsäck, min katt och far hem. Till Värmland. John är med också. Vi som skulle fira på varsitt håll insåg att det kanske var bäst att fira ihop efter den här hösten.
Så nu åker vi hit, till det totala lugnet, för att vila opp oss ett par dagar.
Längtar som en tok.

värmland by emmas vintage

värmland by emmas vintage

värmland by emmas vintage

 

I min trädgård är det visset, mörkt och kallt.

värmland by emmas vintage

Daggen ligger tung över trädgårdslandet och morgonsolen stiger sakta upp. Det doftar barndom, ångestfylld promenad mot skolbussen och darrande förväntningar. Gamla smärtsamma hjulspår eller en hjärtbankande nyvändning. Ett helvete och en himmel på ett och samma ställe. Det luktar höst.

värmland by emmas vintage

Numera tycker jag om det där, det där som inte längre betyder något. Morgondaggen. Höstkappa, varm andedräkt som skapar små ångpustar ut i kylan.

värmland by emmas vintage

Här är den bästa platsen på jorden. Just precis här, bland vinbärsbuskar och krusbär lekte jag kurragömma när jag var liten. Alldeles bredvid dammen där man kunde dricka färskt vatten ur den lilla fontänen, leta grodor och försöka fånga en skräddare.

värmland by emmas vintage

Hösten tränger på och den prunkande trädgården hemma i Värmland börjar slukna.

värmland by emmas vintage

Växa igen och vissna på en och samma gång.

värmland by emmas vintage

Daggdränka ballerinaskor och barfotafötter vid nyfallna äpplen.

kaprifol by emmas vintage

Den sista kaprifolen.

värmland by emmas vintage

Ett kusinbarn högst uppe i äppelträdet, gastande över vidderna.

värmland by emmas vintage

Som inget hellre vill än att klättra ännu högre upp.

värmland by emmas vintage

Lövkantade grusvägar, värmande halsdukar och en längtan att aldrig behöva lämna denna plats.

Höst, rutiga yllebyxor och förförisk dimma

värmland by emmas vintage

Gamla, nötta grusvägar som jag kan varenda sväng på. Faluröda hus med mostrar som kommer ut och säger hej. Armbågar hängandes över höga staket, med blicken fäst på drömmen om det där speciella huset som jag när i sömnen. Knastrande löv under Converse-skor. Och så jag. I rutiga yllebyxor och lappad, älskad kashmirtröja. I Värmland.

värmland by emmas vintage

Här är jag just nu. Går igenom gamla möbler, illustrerar vid köksbordet och äter smörgåsar med kantareller på. Vill helst av allt gå ut i svampskogen och göra egna fynd. Men både mamma och pappa försäkrar mig om att de har tömt hela jaghittaröverallt-skogen på gula konungar och gängliga trattisar.

värmland by emmas vintage

Dimman ligger tjockt grå över äppelträden, löven ligger i högar och i min trädgård är visset, mörkt och kallt.

värmland by emmas vintage

Sjön, ängarna och vägen ligger dold i dunkel dimma och luften är så där frisk att det nästan värker i näsborrarna.

Värmland.

värmland by emmas vintage

Jag ligger efter lite med uppdateringen. Anledningen är ytterst angenäm. Butiken Vintagefabriken (som jag är delägare i) går som tåget. men nu så.
Tänkte att jag skulle visa några bilder från när jag var i Värmland för två veckor sedan. Jag  och John åkte hem till mina föräldrar på landet för att vila upp oss, gå på loppisar och leta efter möbler i mammas gömmor.

Hemma i Värmland står mitt barnrum kvar. Med blåblommiga tapeter, gamla möbler och lådor med fotografier från förr. Bilden ovan föreställer mig och min storasyster. Jag är farbrorn i vitt hår till vänster.

emma fåtölj by emmas vintage

Där står den gamla fåtöljen som jag som barn tyckte var så gruvligt ful, men som jag nu älskar.

värmland by emmas vintage

Utsikt från grusvägen där jag bor. Min kusin bor i gården som syns till vänster.

sockan by emmas vintage

Katten Sockan var med oss till Värmland. Han hittade tusen favoritställen. I solen.

katt by emmas vintage

Eller i sängen.

blåsippor by emmas vintage

Ute i trädgården stack blåsippor opp.

nässelsoppa by emmas vintage

Det var varmt vid södergaveln på vårt hus, så där dukade vi upp till lunch. Mamma, pappa, John och jag. Nässelsoppa med ägg och hårdbrödmackor med smält ost. Och persilja. Alltid persilja. Om ni ser min mamma, med saxen i ena handen och persiljan i den andra, ja, då har ni sett henne i hennes rätta element. Så ser hon nämligen allt som oftast ut. Redo att klippa några tag över valfri maträtt.
Bilden är tagen från andra våningen.

Lata dagar i Värmland.

köksvåg by emmas vintage

Fyra lata dagar ute på landet. Med en lurvig katt i famnen, pyjamasen på armlängds avstånd, friska promenader i skogen och 11-kaffe tillsammans med mamma, pappa och John. Precis vad jag behövde. Det här är mitt vattenhål. Jag måste liksom åka till landet, till Värmland, med jämna mellanrum för att fungera.

Där kan jag skrota runt i för stora koftor, äta små praliner till frukost, sova djupt i manglade lakan och titta ut på ängarna från köksfönstret. Och pusta ut.

värmland by emmas vintage

Här är jag uppvuxen. Bland lador, äppelträd och total tystnad.

sockan by emmas vintage

Katten Sockan tog efter de lugna stegen jag tog. Hittade en favoritplats.

sockan katt by emmas vintage

I vardagsrumsfönstret.

sockan tassar by emmas vintage

sockan katt by emmas vintage

Där låg han, kurrade högt och gnydde åt småfåglar som flög förbi utanför fönstret.

solglasögon by emmas vintage

När solen nådde sydgaveln traskade jag ut och drack kaffe på en naggad bänk. Virade en filt runt benen och spelade kort med John.

kaffekopp by emmas vintage

falurött hus by emmas vintage

Törpet mitt. Den bästa plasten jag vet. Nu kalt och fruset, men annars lummigt och varmt. I bildens högra hörn har vi en historisk plats. En sommar under slutet av 1980-talet kom dagen som jag hade väntat på. Medan kompisarna åkte på semester till Grekland, Disney land eller fick ett nytt badlakan på Mallorca, stod jag inför något mycket större. Jag skulle få mitt eget trädgårdsland. Det var ungefär 1 x 1 meter och jag fick så VAD JAG VILLE! Den stora lyckan. Jag sådde brudslöja, morötter och rädisor. jag ägnade flera timmar åt att mödosamt göra små skyltar, vattna och kratta. Och sedan … vänta.
Vid det här laget förstår ni nog vilken lantis jag är i grunden. And still are.

torp by emmas vintage

Efter solkaffe gick det promenad. Förbi huset och kullen som pappa alltid körde fort förbi för att det skulle pirra i magen. Ner för backen där solbussen aldrig kom upp om vintrarna och ett häls eller två på bekanta ansikten.

bokhylla by emmas vintage

Mammas överfulla bokhyllor.

trut by emmas vintage

Truten. Han har stått där i urminnes tider den där truten. När jag var yngre och ställde till med FF-fester var truten alltid med. Ofta på dansgolvet. Eller agerade hatt på någon av gästerna. Stackars trut.

värmland by emmas vintage

Utsikten från mitt sovrum. Äppelträd, krusbärsbuskar och ett utedass som min syster har byggt. Min farbror Gunnar brukar alltid säga att man ska ha byggt en monument innan man dör. Det här är min systers monument. Själv filar jag fortfarande på mitt. När jag var liten låg det en damm framför dasset. Den hade en liten plank över sig, så att man kunde balansera över vattnet. Dammen var överväxt med blommor och porlade alltid om natten. Där kunde man också släcka törsten under kurragömman, för där kom dricksvatten ur en liten fontän. Dammen växte igen med tiden och i takt med att kurrigömmans barnben slutade springa upp stigar. Nu finns inget kvar.