Värmland: Potatisland, en kattfarbror och min barndoms trädgård.

IMG_8906

Tänkte visa lite fler bilder från Värmland. Förutom att vi tog upp ekan ur sjön så hjälpte jag och John mamma och pappa i trädgården.

Vi hjälpte till exempel till att äta upp ungefär en liter plommon och äpplen.
IMG_8949

Inspekterade zucchini-skörden. Tänk om det fanns sådana här bjässar på Coop, då skulle en stå sig en vecka!

IMG_8843

Och så hjälpte vi dem att ta upp potatisen. Allt skulle opp för vinterförvaring. Eftersom jag inte är så rörlig så fick jag i uppgift att sitta och sortera potatisarna. IMG_8868

Stora från små, och bort med gröna och skadade. De naggade och största skulle bli middag på en gång. Så efter en timme i potatislandet försvann pappa in i köket med en hink potäter för att göra potatisgratäng. Mums!IMG_8832

Prick med liten potatis.

IMG_8845

En bjässe.

IMG_8900

Mitt Bullerbyn.

IMG_8614

Den här stiliga kattfarbrorn gjorde oss sällskap i trädgården. Satt i ett äppelträd.
Känner du igen hen? Det är ju vår älskade katt Sockan som fortfarande bor kvar hos mamma och pappa. Från stadskatt till klätterkatt. IMG_8632

Klonade, stillade och balanserade på små, små grenar …IMG_8626

Men så fort jag kom i närheten med kameran så tog showen slut. Så kattigt. IMG_8913

När kroppen sa potatis-stopp traskade jag in mot huset, och bländades av det här eldträdet som stod på ängen på andra sidan vägen. Tänk att det är samma äng som den här somriga sakenIMG_8929

Med höstsol i ögonen gick jag in. Här är huset jag är uppvuxen i. Med guldockra dörr, faluröd fasad, mammas kryddkrukor, kaprifol som klättrar, grusgången där jag hoppade twist som barn och en veranda som jag ständigt tjatar om att få måla röd.

Nästa sommar kanske?IMG_8963Väl inne i huset satte jag i gång att baka bullar. Det var kanelbullens dag, men jag gjorde vaniljbullar istället. Mycket godare.
Och så drack vi kall mjölk, smaskade i oss nybakat bullar och pustade ut efter trädgårdsarbetet.

Värmland: Gula löv, höststigar och en naggad eka

IMG_8712

Förra helgen åkte jag och John hem till ett färgsprakande Värmland. Potatisen skulle opp, ekan skulle tas ur sjön, föräldrar som skulle kramas, katter vars magar en behövde muffla in sig i och ett par löv behövdes sparkas på.

IMG_8708

Lördagen spenderades här. På en lövfylld stig på väg ner mot sjön. 
IMG_8716

Putande mage, dubbla koftor, lång halsduk och varm, egensydd kjol. IMG_8731

IMG_8698

Det här är en av de vackraste platser som finns, den där överväxta stigen som leder ner till sjön Gapern.

IMG_8709

Det luktade höst där jag gick, och solen bländade varannan sekund. Precis så ska det vara på hösten. IMG_8756

IMG_8777

Medan jag stod och hejade på tömde min pappa ekan på vatten tillsammans med John, min syster Ellen och min svåger Christer. Ellen fick i uppgift att ro ekan in mot platsen där den skulle vinterförvaras. Det fanns visst bara en åra kvar, så hon fick lov att paddla. IMG_8799Alldeles blank och våt lades ekan upp-och-ner, medan jag lovade att komma tillbaka och tjära den i maj. Där får den nu ligga i väntan på ännu en sommar.

10 saker jag drömmer om just nu

1. Drömhuset. Ett hus utanför stan, med friskt luft och med en lummig trädgård. Jag vill ju bo i Midsommarkransen, men lantisen i mig drömmer om ett gammalt hus i sekelskiftesstil, med vacker veranda, snickerier och underbara detaljer. Eller kanske ett torp.

IMG_5863

2. Att hitta ett nytt, kärleksfullt hem åt katten Sockan. Det smärtar så grövligt mycket, men han mår verkligen som en prins bland ängar och syrénbuskar. Inte i en lägenhet på 60 kvadrat.

lillelovaknits
3.  Söta barnkläder till skrutten som ligger i min mage. Helst begagnade så klart, alternativt av så bra kvalitet att de håller i tre generationer. Eller mer.
4. En mer miljösmart politik. Det är helt sinnessjukt att pengar i plånboken går före miljön, för om vi inte har någon värld att leva i så kommer ändå inte pengar betyda något.
5. Tracks i P3 (med Kaj Kindvall). Jag saknar Tracks, Kajs röst och att få en eftermiddag av uppdatering. Alltså, jag saknar!
6. Medmänskligare värld. Jag drömmer om att världen blir varmare och mer medmänskligt. Jag är så trött på människor som sätter armbågar rakt i gravidmagen bara för att kunna tränga sig fram i folkmassan på tunnelbanan. Omtanken om andra kan mätas lika lång som snoppen på amöba – om det så handlar om stressade armbågar i trängseln eller om att ge andra utsätta, krigsdrabbade människor hjälp i vårt rika, vackra och trygga land. Jag drömmer om ett Sverige där pengar och tid inte styr våra hjärnor och handlingar, utan omtanken om våra medmänniskor.
7. Det blodröda fältet. Gah! Förkyld och sängliggande som jag är har jag sträckkollat igenom alla TV-serier. Högst på min lista ligger kostymdramat ”Det blodröda fältet”. Nu måste jag vänta en hel vecka på att nästa avsnitt ska läggas upp på SVTplay.se. När SVT ändå är i gång får de gärna slänga upp fler historiska dokumentärer och ”Året var …”. Nu har jag nämligen sett allt om Andra världskriget, spännande tidsdokument och historiska personporträtt, och är hungrig på mer.
8. Hej livet. Mest av allt så drömmer jag om att mitt illamående ska gå över. Morgonillamående är ett skämt, jag är illamående dygnet runt, och efter de där värsta illamående-attackerna blir jag så matt att jag måste sova i tolv timmar i sträck (därav lite dålig blogguppdatering vissa dagar). En positiv sak är så klart att det är svårt att missa att jag är gravid. Inget snack om saken (särskilt inte efter att jag och John var på ultraljud i måndags och såg en sprattlande sparvel som är beräknad till – TADAAA – Internationella kvinnodagen den 8 mars (något som jag kan ha skrikit till barnmorskan i ett peppat lyckorus). Lång parentes).
Men jag kan ändå inte sluta drömma om att må lite bättre, bli sugen på mat (pizza och granny smith-äpplen är det enda jag kan tänka mig att äta) och kunna dricka kaffe igen (blir illamående av blotta doften).
IMG_0687-Recovered IMG_0741

9.  Hösten i Värmland. Snart ska potatisen opp ur trädgårdslandet hemma i Värmland och då åker jag hem, hjälper till att få upp knölarna och får riktigt mycket skit under naglarna. Det blir grejer det.

10. Pennkjolar. Jag erkänner, jag har haft samma outfit på mig sedan i fyra dagar nu, jag blir nämligen så rysligt illamående när kläderna sitter åt. Nu drömmer jag om att sy pennkjolar i alla höstens kulörter, gärna sådana som jag kan ha även efter graviditeten och (så klart) helst av begagnade tyger. Ska bara leta lite tyger, sedan börjar operation pennkjol!

Just precis nu.

IMG_3223
Just precis här jag just nu. I mitt barndoms Värmland.
Sockan är med, lever lantliv som han inte gjort något annat. Mamma och pappa skämmer bort honom med färsk fisk och klappar på magen (det bästa han vet).
Här har jag spenderat större delen av värmeböljan, legat sjuk (därav sporadisk blogguppdatering) och piggat till mig.

IMG_3186
Min gata. En lite sönderregnad grusväg.

IMG_3541

Här i hängmattan har jag legat och läst deckare, sovit och tagit det lugnt.

IMG_3580

Det har varit över 30 grader varmt, så det har knappt gått att röra sig.

IMG_3283
IMG_3414

Om kvällarna har vi ätit sallad, zuccini, gurka, tomat, potatis, lök, purjo och bär från trädgården.

IMG_3303

IMG_3430

Mammas prunkande livsprojekt. IMG_3427

Här blandas smultron med rosa valloblommor. IMG_3357

Pappa fixade även ett minibadkar, som vi kunde svalka oss i de där dagarna det var för varmt för att inte vara i ett iskallt kar.

IMG_3314

Varje kväll har vi suttit på verandan, eller här, under äppelträdet. Här sitter mamma, John, pappa och Christer och äter vietnamesiska vårrullar. Hur gott som helst!          IMG_3191Dimman har legat tät över ängarna, det har åskat, dundrat och regnat. Det bästa med sommaren om du frågar mig.

 

Jordgubbstårta under äppelträdet i Värmland

Här kommer ännu ett lass med bilder från Värmland.
På söndag morgon åt vi frukost ute i trädgården, medan Katten Sockan låg och lapade sol på ett trädgårdsbord.

Dagen spenderades i köket, där jag och John bakade jordgubbstårta till pappa som hade fyllt år. När tårtan var klar dukade vi upp till fika i trädgården.

Tadaa! Jordgubbstårta …

… med massor av jordgubbar och grädde. Som det ska vara.

Vi åt tills vi storknade.

Moi i min bästa sommarfrisyr – margaretaflätor.

Mamma och pappa i matchande tenniströjor. Så satans söta.

Med tårtfyllda magar dukade vi av, och därefter …

… var det dags för trädgårdsarbete. Om det är något jag gillar så är det att gräva, så jag bad snällt om att få gräva – vad som helst. Försökte övertala mina föräldrar att jag skulle få gräva en damm (jag brukar försöka övertala dem till detta, men misslyckas alltid). Men gräva fick jag.

Det blev en ny rabatt där mamma ska sätta rosor och kryddor. Kommer bli fint som snus det.

När rabatten var färdig kraschade jag och John på gräsmattan där vi latade oss tills det var dags att göra middag.

Prunknade trädgård, jordgubbar med glass och middag på verandan

Förra helgen åkte jag och John till Värmland. Till barndomens grusvägar, vajande lupiner och en prunkande trädgård. Hem.

Här, långt bort från allt, kan man andas frisk luft och lyssna på tystnaden.

Vi åt lunch i trädgården, under äppelträdet.

Och åt jordgubbar med vaniljglass.

Eftersom jag och John firade 5-årig bröllopsdag så passade vi på att skåla i champagne.

Pappa, mamma och John. Katten Sockan satt och var stadskattigt rädd för alla flygfän under bordet.

Det växte så att det knakade i trädgården. Grönt precis över allt.

Efter lunch lade vi oss i trädgården och latade oss.

Små stigar mellan trädgårdsland och syrén, och långt där framme ett utedass.

Utedasset är överväxt av kaprifol.

Moi.

På kvällen grillade vi grönsaker och avnjöt middagen på verandan – med utsikt över ängarna och sjön. Där satt vi tills solen gick ner och sedan gick vi och lade oss.

 

Värmland: Vårpromenad, blommiga tapeter och kackel i trädgårdslandet

Förra helgen pep jag och John iväg till Värmland. Hem till mina barndoms trask-grusvägar, vida ängar och blommiga sommarrum.

värmland by emmas vintage

I Värmland var det vår. Det luktade ta-ut-cykeln och pirrig premiärtur på grusiga vägar, uppluckrad jord och porlande bäckar.

Solen sken och tusen fåglar satte soundtracket till helgen.

I trädgårdslandet kämpade rabarbern för att komma upp ur jorden.

Och det blommade i varje hörn.

Ett stenkast från vårt hus bor min underbara moster Katarina. Ute i hennes trädgård sprätter de här tokarna. Kacklar och springer runt.

Kamouflerade höns sprätter efter mask.

Den ståtliga tuppen.

Jag och John har flyttat ut från stora huset och bor numera i mitt gamla sommarrum, ute i trädgården. Hit flydde jag när jag var liten, bodde själv och låtsades att jag hade flyttat hemifrån.  Rummet har fungerat som förvaring de senaste åren, men i julas hade min syster Ellen gjort i ordning rummet, med gamla katttavlor och manglade lakan, redo för inflyttning. Så himla snällt.

Här kan Sockan springa fritt, stå på nattduksbordet och härja.

På lördagen åkte jag och mamma in till Karlstad för en liten loppistur. Hittade en nya antikbutik, med en pratglad ägare som hade en fabless för radioapparater. Här fanns   så mycket spännande kan jag lova. Allt från kartor, Perstorpsbord, porslin till …

… radioapparater så klart. Jag är ju som många av er vet något svag för radioapparater, så jag och ägaren hade en hel del gemensam kan man ju säga.

Lampor en massa hade hen också.

På kvällarna bjöd mamma och pappa på middagar i stora rummet. Svamppaj med kantareller från förra årets skogsskörd.

Inslagna paket, mega-julgran och häng med familjen

julklappar by emmas vintage

På julaftons morgon var det full fart i vårt lilla hus i Värmland. Några lagade mat i köket, en annan gjorde sista minuten-kola och någon annan satt och smidde julrim med pannan djupt försjunken i en hand.

christmas by emmas vintage

Själv flydde upp på övervåningen för att slå in de sista paketen. Där finns nämligen mammas lager av gamla kartonger, julpapper och samlade snören från tidigare jular. Vissa snören hade till och med kvar ”gud jul”-stämplat lack från en svunnen tid. Som hittat!
Rimmen gör jag alltid under någon form av tidspress mellan middagen och julklapps

christmas by emmas vintage

När alla paketen var inpackade klädde jag och John den gigantiska julgranen och dukade bordet i Stora rummet.

christmas by emmas vintage

Ställde fram snaps! I min familj sjungs det i ett på jul. Jag är själv ingen fan av starksprit, men jag gastar gärna med i ”Nu tar vi spårvagnen …”

christmas by emmas vintage

Julgran i hink, klappar och ett vint, gammalt skåp.

christmas by emmas vintage

I köket dukades julbordet upp. Griljerad kalkon, vegetarisk Janssons frestelse, potatis, pappas hembakta bröd, vegetarisk korv, mormors inlagda sill, grönkålsröra, coleslaw och allsköns ting.

christmas by emmas vintage

christmas by emmas vintage

Vår gamla Aga-spis fungerade som värmekälla. På den här spisen (med luckorna nedfällda så klart) satt jag alltid när jag var liten. Värmde mig och tittade ner i grytorna medan pappa lagade mat.

christmas by emmas vintage

Vid 14-snåret satte vi oss till bords.

christmas by emmas vintage

christmas by emmas vintage

Min syster Ellen och min mormor Ulla.

christmas by emmas vintage

John så klart.

christmas by emmas vintage

Efter att ha sjungit oss igenom hela julreportoaren och ätit tills magen putade var det dags för rimpaus. Alla smet i väg till sina rum och stugor och rimmade järnet i en timme eller två. Anfådda, med pillimarisk blick samlades vi därefter i Stora rummet igen. Här skulle det delas ut julklappar och rimmas till tusen. Rimmen är råa, rappa och knappt rumsrena, men som vi skrattar. Min mamma fick ett skrattanfall så hon höll på att inte få luft stackarn.

christmas by emmas vintage

Jag rimmade in i det sista, hann inte klistra på rimmen på paketen och fick istället sitta med fusklapp. Och så där höll vi på. Rimmade, gav julklappar, åt choklad och skrattade. I timmar.

Christmas Tree Hunting

jul by emmas vintage

Varje jul har jag ett ärofyllt uppdrag. Nämligen hugga (eller ja, såga) mig en julgran. Dagen innan julafton går jag därför ut i skogen (i en skog där jag har fått tillåtelse att hugga mig en gran så klart). Vissa år vandrar jag genom skogen själv på jakt, hittar nya stigar, virrar bara nästan bort mig och släpar sedan hem granen själv. Andra år får sällskap.

värmland by emmas vintage

värmland by emmas vintage

I år fick jag sällskap av John, min syster Ellen och min svåger Christer.

jul by emmas vintage

Moi i min landet-jacka som jag hittat långt inne i en garderob.

värmland by emmas vintage

På jakt.

värmland by emmas vintage

John bland björkar och granskott.

värmland by emmas vintage

Efter någon timmes promenad genom de snårigaste partierna har jag alltid några granfinalister. Denna gång föll valet på en gran som John hittade. Den var magisk. Så jag sågade ner den och sedan bar Ellen (som inte syns för allt granris) och Christer i väg med granen. Årets granjakt avklarad.