Ni vet de där dagarna en aldrig kommer att glömma? Förrförra lördagen var precis en sådan. Då gifte sig nämligen mina kära vänner Per och Lisa ute på Långholmen. Det luktade höst när jag, Linda och Lollo dekorerade middagslokalen, lade ut trasmattor i trädgården, fixade med ett polaroid-photobooth och knöt pompoms runt stolarna. 

Vid fyra-snåret flanerade de här stiliga två in i trädgården. 

De gick in till tonerna av “Det snurrar i min skalle” som Erik, John, Mick, Max, John och Helena hade gjort en underbar version av. 

Jag stod längst bak och snörvlade bakom mina solglasögon. Vågade inte möta någon av minna vänners blickar, då hade det brustit totalt. Så där stod jag bra, med kameran framför ögonen, fotograferade och försökte blicka frenetiskt med ögonen för att se något för alla tårar.

Efter vigseln gick jag fram och kramade en hop rödgråtna vänner. Som min älskade vän Åberg, med tåriga ögon. Kvällens toastisar, Lollo (också hon lätt rörd som ni säkert ser) och min John, välkomnade alla gäster. 

Och sedan skålade vi i champagne! Här tillsammans med forever-Värmland-vapendragare Åberg, Nina och Tommie. 

Fatima och så jag. Hon i sin farmors senapsgula 50-talsklänning och jag i en omsydd Stadsmissionen-klänning (som jag fick sy ut dagen innan bröllopet, puh!)

Emily Dahl, som var the royal photographer, tog ett kort på Lisa och hennes buddies. Och i vanlig ordning så kan vi liksom inte hejda oss. Det är liksom så här vi är …
Som Spice girls on crack. Inga finmöbler att ha i salongerna, snarare en betongskyskrapa i en landsvägsrefug. Linda, jag, Lollo, Lisa, Fatima, Nina, Åberg och Frida.

Under ett träd – som Lollo och Linda hade dekorerat med hängande blomvaser och pompoms – stod en koffert med polariodkameror.

Linda och Lollo, som gjorde i stort sett allt imponerande dekorationsarbete. Jag stod mest för inbjudan, menyn (men dessa kan jag visa en annan gång om ni vill) och lite dukningspilleri. 

Tommie och Thomas.

De här tre godingarna har jag gjort många hyss med kan jag lova. Här snabelskålar de för Per och Lisa.

Fatima. 

Efter mingel, häng och skålande var det dags att gå in i middagssalen. Som bordsplacering hade Lisa och Per valt att ha äpplen – fint!

Lisa och Per älskar art deco så vi hade rotat fram det allra flottaste ur våra gömmor att dekorera borden med. Silverfat, vaser i olika kulörter och så blommor i mustiga färger.

Honnörsbordet anno 2014. Och här fick jag minsann sitta!

Linda och Mallan satt ett stenkast bort. Och så här såg det ut i salen, så fasligt vackert. 

Middagen serverades och det hölls hundrafyrtio helt outstandig tal. Jag både skrattade tills käkarna värkte och grät tills tårkanalerna var helt slutkörda och torkade.

Det var dagen före valet, vilket syntes lite varstans …

Skymningen föll och det serverades dessert, medan jag var ute och traskade i trädgården, fotograferade Linda och Lollos dekorationer. 

I ett nafs tömdes middagssalen …

Och Lisa tog på sig festklänningen! Det var så klart dags för dansgolv!Och som vi dansade! Thomas visar förvisso upp sin öl, men det står någon och gastar i bakgrunden. Moi.

Jag dansade tills festen var slut, fogarna brände och jag var helt fullmatad av endorfiner. Det var helt magiskt! Och så oerhört roligt.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!