Ett flygfritt 2018, IKEA, att vara en blubb och heja er!

God eftermiddag!
Alltså HUR ball är det inte att Gudrun Schyman ska köra ett flygfritt valår! Heja! Och att hon utmanar andra partiledare att göra detsamma.
Jag hoppas innerligt att fler hakar på!
Inför nyårsafton så listade jag i mina nyårslöften att jag kör ett flygfritt år – igen (fram till 2020). Då hade jag ingen ANING om vad som väntade runt kröken – den här flyg-stormen.
2018 är tydligen året det blev hutlöst omodernt att flyga helt enkelt. Äntligen är en på modet, hahaha.

Vissa ställen och omständigheter kräver ju flyg, men jag tycker det flygs onödigt mycket på sträckor som går finemang att åka tåg till. Och det jetset-åks i allmänhet mycket hitan och ditan just for the bekvämlighet.
Ett exempel är horden av puttrande taxibilar som stod utanför IKEAs hållbarhets-lunch på Skeppsholmen i Stockholm som jag var på i dag (!?).

Jag ska berätta mer om den där hållbarhetslunchen, men måste bara stolt säga att jag vågade räcka upp handen och ifrågasätta. Ställde en fråga kring materialval och om de skulle ta bort fleece nu när de jobbar så hållbart. INFÖR ALLA SOM VAR DÄR (och det var många). Burr!
Höll på att pinka på mig, men så tänkte jag på er. Att det är banne mig min uppgift och skyldighet att ställa alla de där obekväma frågorna när topparna och pressen är på ett och samma ställe. Å era och mina vägnar. Det var ett par oskyldiga frågor, men vissa dagar krävs det ett extra hårt skal för att ifrågasätta och prata inför folk.
Jag ska berätta mer om IKEA:S hållbarhetssatsning senare, men en bra grej är att de ska jobba mer med bättre materialval och tänka cirkulärt gällande produkterna (kunna återanvända, göra nytt av gammalt och så vidare). Angående plastmaterial så jobbar de på att hitta alternativ …

Det är ju tack vare oss här på internet – framför allt er bakom kommentarstangeterna – som det här händer.
Så TACK! Tack för ert engagemang, era ord och för att ni orkar vara en blubb. Ni vet en sådan där som vågar och orkar ifrågasätta. En sådan där som jag var i dag. En blubb som vågar skaka till i allt det där trevliga, gemytliga. Heja blubbarna!
Jag tänker mycket på att vara en blubb. Nu kanske jag seglar i väg, men jag hoppas ni hänger med i mina tankegångar.
Vissa dagar orkar jag inte. Orkar inte vara en blubb. Känner att jag är som den där 130 ton tunga fettklumpen i Londons avlopp. Som liksom är i vägen for all the joy in the world. Önskar att jag bara kunde ducka och glida med. Ta en sista minuten till Bahamas, hålla för öronen och skrika LALALABINGO! Vara en sådan där som alla älskar, som är så … behaglig.
Som inte kommenterar på the lack of källsortering, frågade om någons kors-och-tvärs-resande och överdrivna konsumtion. Som bara skrek jaaaaaaa när bästisarna föreslår en weekend på Mallis (istället för att styra om allt till Köpenhamn pga då kan en ta tåget). Som bara peppade och var full av medvind. Som någons eviga hejarklack. Som alltid var lätt, härlig och skön.
För när allt kommer till kritan vill jag mest av allt bli älskad av alla.
Helst fler.

Men. Jag vill också ha en framtid. Ett 2050 som inte går på knäna. Och jag vill att mina barn ska växa upp i en vettig värld där andras göttiga levene inte är på bekostnad av andras. För så är det ju. Vad vi gör här påverkar andra än mer. De kommer förlora sina hem, sina länder, sin natur. Vi kommer förmodligen inte märka så mycket här uppe i norr.
Så. Vi har liksom inte tid att gå runt och smutta cocktails och låtsas som ingenting.
Så är det ju. Jag försöker hitta mig själv i blubbandet.
För det är ju egentligen inte frågorna som är problemet, utan företags och medmänniskors tillkortakommanden och ohållbara sätt att förhålla sig som kommer farandes genom luften när en yppat sina frågor. Andras ångest som de ständigt måste jämka mot sina drömmar, bekvämlighet och ekonomi. Blubben blir som en soppåse för alla de där känslorna som vill ut. Fast det borde vara tvärtom.
Om en tänker ett steg till i blubberiet så är det inte jag som är blubben. Det är de som tär på vår miljö.  De är en 130 ton stor fettklump som sätter en jädra massa stopp.
Nog om the life of blubben.

Åter till er. Ni vet inte hur mycket ni har påverkat och påverkar. Mig och alla andra. Så mycket ni har lärt mig. Tack!
I den här världen som jag ändå är en del av – influencervärlden – flygs det rätt så pinsamt mycket. Kors, tvärs. Men 2018 hoppas jag det blir ett slut på detta omoderna strösslande av fossila bränslen. Och det händer ju något, eller hur? Stora influencers som tar flyget till andra sidan jordklotet för att fylla Instagram med soligt stoff ifrågasätts. Det HÄNDER något. Så in och kommentera. Ifrågasätt. Eller peppa hen att hen inspirerar även på hemmaplan. Att hen duger precis som her är. Utan ett hölje av fossila bränslen och polyester kring sig.

Så nu måste jag hämta barnen på förskolan! Men in och kommentera era tankar om saken. Blubberiet och så vidare.
Puss!

ommentarer på “Ett flygfritt 2018, IKEA, att vara en blubb och heja er!

  1. Så bra inlägg! Och jag är så glad att du faktiskt ställde den där obekväma frågan, bra gjort! 😀

    Jag mailade IKEA för ett tag sedan gällande deras plastkassar (de gula och blå) och frågade hur de tänker kring plasten där, om de tittar på att byta ut den till något mer miljövänligt osv. då det ju faktiskt är väldigt många plastkassar det där över hela världen. Har fortfarande inte fått något svar 🙁 Hoppas de sade något om det till er, med tanke på att du skrev att de tittar på alternativ till plast.

  2. Heja dig som vågade ställa dig upp! Så ofta jag slås av tanken att det vore så skönt och enkelt att göra som du besktiver. Bara haka på. Inte tänka ett varv till. Inte vara den jobbiga och tråkiga. Så heja dig som inspirerar!

  3. Hörde som den mäktigaste gospelkören i mitt huvud när jag läste den här texten. TACK för att du skriver om sånt här Emma! Tänker ofta när jag läser din blogg, men särskilt lite längre inlägg som det här, hur mycket jag skulle njuuuuuta av att läsa något längre av dig. Har du några sådana drömmar eller planer?

    Och gospelkören bara: Amen! när du beskrev blubben. Som att läsa om sig själv på pricken (även om mitt blubbande mest fokar på feminism och kritiskt tänkande generellt – men nu blev min inre miljöblubb superinspirerad). Kämpet med att så ofta vara skavig i olika sammanhang samtidigt som en ibland mest hade velat vara mer av en gruppmänniska och ja-sägare. Så skönt med pepp och igenkänning mitt i allt det! Tack (igen)!

    • Men åh, vad glad jag blir. Hade egentligen inte alls tänkt att skriva det här, men det bara rann ur mig. Ibland så!
      Kram

  4. TACK för att du orkar Emma! Även om jag inte går på pressluncher eller liknande utan ”bara” pratar med kollegor och liknade så vet jag hur förbenat svårt det kan vara, även inför nära vänner, att ens våga ge ifrån sig ett litet pip som ”sänker stämningen”. Så stort tack till dig igen Emma, du är en så bra kämpe och förebild, överlag men särskilt i din bransch tänker jag. Fler Emmor behövs!

  5. I en tid då jag plockat bort många influensers ur readern och är för lat för att klicka mig ur readern för att kommentera, älskar jag vilket gott föredöme du är och det vill jag att du ska veta. Dina list-inlägg med miljövänliga tips delas flitigt på Facebook pga din ödmjukhet och att du alltid föregår med gott exempel.

  6. Wow! Du har alltid inspirerat med ditt miljötänk, men nu blir du snart satt på en mental pedistal hos mig. Allt du beskriver, blobben, fantastiskt. Jag blobben rätt bra i lunchrummet, funderade senast idag på om ja bara skulle strunta i allt, börja flyga igen och härja på. Men icke! Ny kraft – tack

  7. Jag hittade hit för inte så länge sen i en dimma av trötthet över att många av de bloggar som jag följt länge blivit mer och mer ”ytliga” och lika. Som jag ser det pratar många i bloggvärlden på om hållbarhet och om att vara medvetna, om att vara här och nu genom yoga och ”rätt” frukostar för att sen i ett andra andetag skriva hur mycket de bara mååååste köpa de där prylarna för x antal tusen, reser till när och fjärran och gör samarbete efter samarbete med nästa i raden av produktkrängare. Influencers kallas tydligen de flesta numera. Om jag ska vara ärlig tycker jag att det är få som på riktigt förtjänar det epitetet i dess positiva bemärkelse. Du däremot gör det med råge!

    Fy fanken va du är bra! Jag blir inspirerad att våga leva ett annat liv, att stå upp och ifrågasätta. Jag vill bli en blubb jag med!

    Heja dig Emma och tack!

  8. Heja Emma! Ja, för visst kan vi blubbar ändå vara peppiga om det gäller blubbiga saker, haha. Så härligt att höra att du vågade ifrågasätta, vet precis hur tråkig en känner sig ”Här kommer jag och förstår göttig stämning igen då”, som att en tar på sig en sån där gul hard hat, kavlar upp ärmarna och lägger ut blöta filtar var en än går. Credd till dig att du sa till, och det är fritt fram att använda oss läsare som alibi, ser att vi är många som särskilt uppskattar ditt miljöengagemang. Keep it up och tack för en härlig, rolig och redig blogg!
    Mvh Kapten Plastbantning

  9. Tack Emma för dina kloka synpunkter! Du är en så bra förebild för din generation – känns så bra o hoppfullt för en som ärr dubbelt så gammal som du…… önskar dig allt gott…. kram

  10. Hej!
    Jag är en ganska ny följare och det liksom spritter av glädje i hela kroppen på mig när jag läser detta inlägg!! Tusen tack för att du vågar vara obekväm i ett samhälle där flygresandet fått löpa amok. Vill också tipsa om facebook-gruppen ”jag flyger inte – för klimatets skull”. Där postas det mängder med intressanta artiklar samt inspirerande inlägg. Jag är skoltrött på vinter, mörker, kyla som så många andra men vi måste tänka på planeten istället för att unna oss ännu en solsemester! Tack för en superb blogg!

  11. Åh ja, släpp blubbarna loss i vår, blev så inspirerad att ifrågasätta ännu mera av den här texten och fortsätta orka vara den där jobbiga djäveln som hela tiden frågar om genus/miljö/jämställdhet osv.

    HEJA!

  12. Jag är också en blubb
    Jag var på information inför att jag skulle börja jobba på Arla och då pratar dom om deras mjölkproduktion och att dom producerar så mycket att dom skickar torrmjölk till afrikanska länder, ”bra va?” Eh… nej. Jag kunde inte vara tyst och berättade för mina nya kollegor om hur Arlas mjölk gör att inhemska bönder inte kan leva på att producera mjölk då torrmjölken är så mycket billigare. En björntjänst helt enkelt.
    Fick jobbet men var inte kvar där så länge

  13. Jag är precis som du. Jag blubbar mig igenom världen (oftast, ibland orkar en bara inte). Tycker du är ett så skönt inslag i bloggvärlden. Ibland vill jag typ länka till din blogg i kommentarsfältet när folk försvarar en bloggare för att denne flyger 10 ggr om året 🙂 Fortsätt det du gör!

  14. Du är fantastisk! Tack för att du ställer de ibland obekväma frågorna! Jag försöker att göra detsamma när jag får chansen, men jag känner också igen hur det vissa dagar är extra svårt och hur en går balansgång med sitt behov att bli älskad. Blir så inspirerad av dig, och hoppas att du vet att vi är många som stöttar dig!

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*