Ett restaurang-besök avslutas med champagne, en duggande januari-lördag övergår i waves i håret och hemmasittarben sprätter ut i en Charleston.
Det är lördag och jag kutar hem från Vintagefabriken, tar trapporna i två steg åt gången och pustar ut i min hall. Ålar på mig en klänning, gör waves i håret med en plattång och förbereder snittar tillsammans med ett gäng välklädda, skrålande godingar.
Kvart i sju går vi ner två våningar. Låster upp dörren till våra kära vänner Lollo och Hasses lägenhet och smyger in med överfyllda snitt-silverfat, prasslande halsband och stora plymer som sveper sig genom dörrkarmar.

När alla är inne, låser vi dörren efter oss och kryper ihop på vardagsrumsgolvet. Väntar. Och väntar.
Per håller utkik genom sovrumsfönstret ner på gatan och snart hörs ett viskande “nu kommer de”. Knäpptyst.

Vi hör hur de kommer in i trappuppgången, låser upp dörren, samtidigt som Louise frågar sig över den starka doften av damparfym. Vi kväver våra skratt, hoppar ut i hallen och sjunger “Ja, må hon leva”. Har man fyllt 30 bara så där, ja, då ska man banne mig ha en överraskningfest. Och vad är väl en bättre överraskning än ett speak easy-galej.

Lisa leder Louise in i sovrummet, där hon tilldelas en kvällens outfit, en kornblå långklänning, endast värdig ett födelsedagsbarn. Under tiden riggar jag upp ett photobooth i hallen, smattrar av bilder på fjädrar, paljetter och allsköns glimrande ting.

Inne i vardagsrummet börjar pokerkorten att vina. 

Med röda läppar, waves i håret och sprakande broscher gör Lollo sin entré.

Och dansar ut i en Charleston tillsammans med Fatima. Dessa två alltså. Som len och långhalm när det vankas fest.

Moi! Vi dricker öl ur papperspåsar – som sig bör – och vin ur kaffekoppar.

Champagnen flödar.

Liksom dekadensen.

Vid midnatt är det dags för frågesport … om sådant som Lollo har speak easy:at under åren.

Jonna och Erik i hallen.

Festen övergår i … nja, not så speak easy. Vardagsrummet blir dansgolv, Lollos trearmad lampa en mikrofon och alla flapperbönor och jazzpjattar förvandlas till ett aldrig tidigare skådat danshärj. Lisa headbangar till nackspärrsnivå, Nina sjunger i en champagneflaska, Per använder tomtebloss som 1930-talets svar på glowsticks och som vi dansar. Jag går hem klockan 04:00 och då skrålar Lollo två saker i mitt öra. 1. att vi ses på fabriken senare (ej sant). 2. Att det var den roligaste fest hon varit med om (förhoppningsvis sant).

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!