Det har varit en aning stökigt sedan vi anlände till fastlandet i måndags morse.
Väl i Nynäshamn så insåg jag (som aldrig glömmer grejer) att jag glömt min ryggsäck – innehållandes laptop, hemnycklar och annat bös – på färjan som precis ankrade loss från Nynäshamn för Visby. Lätt panik. Eller svår panik.
Min ryggsäck guppade över Östersjön ännu en gång och jag fick efterlysa den äventyrliga väskan hos över-grym personal på Destination Gotland.
Eftersom just den färjan skulle vidare till Oskarshamn efter Visby så var väskan tvungen att lämnas mellan båtarna för att ta sig till Nynäshamn. Som en attachéväska med bedford-diamanterna som skulle växlas på neutral mark.
Strax innan klockan 22 på kvällen kunde jag hämta ut min väska och allt var kvar i den (thank gaad). Inga bedford-diamanter, men väl min laptop med alla bilder och jobb som jag tröskar med just nu.
Som om härjet inte var nog fick jag och John ett infall och började måla om barnrummet igår. Det var lite halvmulet och typisk hemmadag. Så vi drog fram rollers, ekologisk färg och satte hela familjen i arbete.
I dag blev vi klara, och strax därefter beger jag mig ut i parken med kidsen, möter upp Matilda som jag arrangerar Kransenloppis med, picknickar och hänger runt. Träffar en urgullig läsare vars ord jag kommer rista in under ögonlocket.
När vi lämnar parken börjar Majken att gråta och jag ser att hon bara gråter med halva ansiktet. Ringer 1177 som rekommenderar oss att åka in för en koll – på en gång. Denna gång blir det John som får åka. Jag och Bodil stannar hemma.
Det kan ju vara exakt ingenting, men mitt mamma-hjärta går sönder i vilket fall. Förmodligen är det ju något av alla fästingbett som spökar, men ska krama den ongen så hårt när hon kommer hem.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!