Glömda hus och #hiddenplacesworkshop

detta inlägg har modifierats efter första publicering

Förra veckan var ju jag på #hiddenplacesworkshop som anordnades av Babes in boyland och Mokkasin. Plotten till denna workshop var: gammal undangömd herrgård, ett ton gamla grejer och tjugo personer som längtade efter att experimentera runt därinne. Skapa miljöer, DIY:a, storytella och testa och utmana sin kreativitet och sitt tankesätt.

Just precis det här inlägget såg annorlunda ut från början, men efter kommentarer har jag tagit bort i stort sett all text. Alla är fria att tolka in vad de vill här. Men jag vill inte göra det.

Jag drunknar i bilder efter den där torsdagen, så det blir en liten följetång det här.
Efter att vi gått runt i herrgården och kikat in i vartenda rum så fick vi bygga miljöer.

Stack i väg för att hämta grejer och inne i blomrummet träffade jag Agnes som driver det F A N T A S T I S K A kontot Cashew kitchen. Alla måste följa!

Plockade på mig en hel hög blommor och …

… återvände till barnrummen.

Därinne fanns massor av grejer. Så kavlade vi upp ärmarna och började bygga miljöer.


Däruppe, i kylan, med dammkorn som dansade runt och liksom nynnade om att här är allt lugnt och fridfullt. Det var så fridfullt, fast en inte har en aning om vad som hänt just precis där. 

När jag kom ner gick jag in i syrummet och var tvungen att fånga Anna och Malin från Mrs Mighetto på bild.

Så himla gulliga!

Den där vasen gick jag runt med halva dagen. Så sablans vacker.

Innan det var dags att pipa iväg på lunch fångade jag Sofia och Malin. Typexempel på människor som borde komma i trippla upplagor pga underbara.

Så här såg det ut lite varstans i huset. Här ligger Fatima och fångar ett rum på bild.

Vi åt lunch (Malin snett mittemot!) och sedan var det dags för pass två, men det tar vi i morgon för nu har era skrollfingrar domnat, right?
KRAM

ommentarer på “Glömda hus och #hiddenplacesworkshop

  1. Emma. Underbara! Du är ju bara helt fantastisk. Jag sa ju det, allt du tar i blir guld. Och världsviktigt . Och hjärta ❤️ Allt på samma gång, det är det som är så fint!

    • Men nu börjar jag grina. TACK snälla du. OCH DETSAMMA! Herregud vad du inspirerar! Så glad att jag signade up på workshopen och fick ta del av några procent av din otroliga hjärna! Kram på dig!

  2. Väldigt vackra bilder men tyvärr kände jag att det var rätt okänsligt att skapa en ”känsla av flykt” genom perfekta små stilleben med en bok lite snyggt vriden, en perfekt vas på golvet sådär lite ”naturligt” och en gullig halvpackad koffert. Jag kände bara hur detta var den priviligerades syn på hur till och med något så hemskt som att tvingas lämna sitt hem skulle kunna passa i nästa månads inredningsmagasin.

    Jag älskar dina projekt Emma men här känns det otroligt fel och väldigt priviligerat. Förlåt för årets elakaste lommentar, jag vill verkligen inget illa. Bara undvika att se ett trendigt krigshärgat hem i nästa Family Living.

    • Hej! Som du säkert förstår så ska detta inte in i någon inredningstidning. Jag var på en workshop där vi under några få minuter skulle skapa en scen. Jag brukar ofta skapa miljöer som är vackra. Punkt. Nu ville jag träna min hjärna att berätta en historia genom styling. Jag vet inte hur det ser ut i ett krigshärjat hem. Jag är priviligerad (som jag också skriver i texten: detta är något som vi är ovana vid), men jag måste kunna få krypa in i känslan. Försöka förstå. Också skapa en förståelse varför vissa människor kommer till vårt land och saknar pass, viktiga papper och annat nödvändigt som vi kräver av folk som flytt för sitt liv. Hur ska vi få folk att läsa, ta in, känna känslor, förstå andra? Kom gärna med förslag! Jag är all ears!

  3. Jag kunde inte hålla med mer. Skapa ett stylingprojekt av människors helvete? Snacka om kulturell appropriering när den är som galnast. Är det som behövs för att tala till folks känslor att vi ska förstå att blomvasen åker i golvet när vi behöver fly är vi illa ute.

    Och hur ska man ”såklart förstå” att detta inte ska in i en inredningstidning när det hamnar på din blogg med en stor mängd följare?

    (Vem som flyr hade ens möjlighet att vara ute och plocka blommor dagen innan? )

    • Jag har nu tagit bort all text. Nu är det bara stök.
      Jag förstår hur du tänker och jag var dålig på att beskriva min tankegång. Jag försökte göra något bra, men det blev dåligt.
      Tack för din kommentar.

    • När jag var liten var det krig mellan Iran och Irak. Jag var (vad jag själv inte förstod då) ett privilegierat svenskt litet barn. SVT sände då en serie om en flicka på flykt från kriget. Två centrala delar i berättelsen var vallmoblommor och en docka. Trots att de var på flykt plockade flickan vallmo när hon kunde, för det påminde om hennes hem.
      Berättelsen satte djupa spår i mig och var nog det som lade grunden till min öppna syn på personer med annan bakgrund än min egen.
      Vad vill jag ha sagt med det här? Jo, människor tar till sig andras öden på olika sätt just för att vi alla är olika. Och ibland kan bilden av en blomma vara helt rätt sätt. Det viktigaste är nog ändå att vi alla gör vad vi kan för att skapa förståelse och öppenhet. Sedan kanske det sättet inte tilltalar alla, men om det talar till bra en enda kan det ha varit värt det! Eller vad säger du Maria, är det bättre att försöka göra skillnad än att inte göra något alls?

      Tack Emma för att du fick mig att åter tänka på flickan från min barndom, flickan med vallmon som hjälpte ett privilegierat svenskt barn att öppna sitt hjärta.

    • Flykt kan se väldigt olika ut. Det är inte helt ovanligt att den inte är planerad. Det är inte alla som flyr undan ett brinnande krig utan det kan även vara flykt undan förföljelse för att du har fel jobb eller engagerar dig i fel saker. Det gör att du kanske är tvungen att fly mitt i en vanlig vardag. Kanske inte kan komma hem från jobbet en dag. I ett sånt scenario är blommorna inte så otroliga.

  4. Tycker inte du ska känna skuld Emma. Vi dina läsare vet att du av alla bloggare har hjärtat på rätta stället. Jag tror att du som många svenskar med kultur/försäljnings/marknadsförings-jobb brottas med tanken hur man kan använda sitt arbete för att göra något gott. Att kränga grejer känns ofta så… meningslöst (tycker jag som också jobbar med det alltså) Jag tolkade er workshop till just det – ett försök att använda er kreativitet till att göra något gott. Hade det varit en tidning så kanske texten krävt lite redigering, men nu är detta en personlig blogg, och det tycker jag alla läsare bör ha i åtanke. Ha en fin påsk!

  5. Så himla fint! Det berör :)! Jag tycker att det du gör är konst och konst ska skava och göra lite ont. För vissa historier gör ont att läsa, se och uppleva. Konst kan vara osmakligt och vackert samtidigt. Men bra konst berör alltid. Bra jobbat ❤️

  6. Jag tyckte det var jättefina bilder! Såg texten och bilderna som konst, vackert och tänkvärt och gripande.

  7. Jag tycker inte heller att du ska känna skuld Emma!! Såg bilderna som den konst de är och som är tänkt att beröra vilket det gjorde…Jag tänker ofta på att det kunde varit jag och mina barn när jag ser och hör berättelser från tex Syrien och jag funderar ofta på om vi verkligen hade fått med oss tex pass etc om vi hade behövt fly.. Tycker det är viktigt att belysa just det för oss privilegierade!

    KRAM

  8. Pingback: Hidden Places Workshop - Cashew Kitchen

  9. Har du läst Miss Peregrines hem för besynnerliga barn? Dina bilder påminner väldigt mycket om den berättelsen. En slags drömsk paus i en historia… svårt att förklara.

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*