Jag faller, jag faller, jag faller.

Vad en kan göra precis när en precis lämnat in sin såpbubblefyllda laptop på felsökning och lagning? Ja, först dra en lättnadens suck av morgonbrisen ute på gatan. Sedan ta upp mobilen, ta ett kliv … och sedan tjong pang.
Ja, så började min morgon. Föll pladask på en gata i Nacka strand. Missade att trottoaren tog slut. Mobilen flög ur handen, väskans innehåll inventerades ofrivilligt, foten vek sig och klänningen sprack. Tog emot mig i fallet och frustade mot asfalten tills den blev immig.

”Klöv” sa jag till mig själv, reste mig upp, linkade i väg mot bilen och kände att armen kändes lite konstig. Asch, både stukad fot och arm tänkte jag, skrattade lite åt min förbannade otur (klantighet?) just nu och körde hemåt. Det var lite svårt att svänga med ratten kände jag, men vad vet jag surrade hjärnan, jag har ju aldrig stukat någon arm förut. Hem till Midsommarkransen.
Förmiddagen förflöt i sandlådan, med gummistövelsköp till Bodil i Liljeholmen och kulörtvelande inne på Södermalm.
Det var lite svårt att lyfta barnen, men jag högg i som vanligt och tänkte att jag sjopade mig. Det gjorde ondare. Ondare. Ringde1177. Tog bussen till SöS. Nu gjorde det ONT.
Efter några timmar på akuten, lite svartnande för ögonen, rötgen, rinnande mascara ner till knänivå och dejt med stans roligaste läkarteam stod det klart: Fraktur i vänster arm.  ”Himla slöseri att ramla när du är så fint klädd” sa sjuksystern och syftade på min trasiga, ljusblå klänning. Fick några kartor smärtstillande utskrivet och linkade hemåt.
Nä, nu får denna otursmånad vända tycker jag.
Ändå sjukt tacksam över:
1. Det var inte högerarmen, för då skulle inte detta inlägg kunna skrivas med min flinka högerhand.
2. Mobilen klarade sig i fallsvunget.
3. Jag hade inte min sprillans nya kamera i väskan vars innehåll luktade på Nacka-gata.
4. Jag slipper gips och sjuksköterskan frågade om jag har ovanligt hög smärttröskel (nu kan jag kanske släppa detta med att jag tror att jag sjopar mig stup i kvarten)
5. Det går ju ändå över, även om det i detta nu gör gaaanska ont. Thank gaaad för smärtstillande,

Over and out och stay on the trottoar.

ommentarer på “Jag faller, jag faller, jag faller.

  1. Men gud. Stackars dig!!! Man känner sig ju liksom extra sårbar och eländig tycker jag när man dråsar i backen sådär oväntat pga trottoarkant eller dylikt. Hoppas armen läker snabbt, klänningen lagas flinkt och att resten av sommaren flyter på utan besvärliga färdgupp på vägen!❤️

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*