Önskeinlägg: Bo trångt med barn

Efter att jag skrev inlägget ”Önskeinlägg: att få barn tätt” så har det vällt in bloggönskningar. Så himla roligt! Det finns nämligen inget bättre än när ni läsare önskar inlägg. Det ger en hint om vad ni gillar att läsa om och exakt vad jag ska plocka av bland alla bloggidéer.
En önskan var att jag skulle skriva om att bo trångt med barn. Klart jag kan.

Just nu bor vi i en sekelskiftestvåa i Midsommarkransen, Stockholm. Vi bor på tre trappor utan hiss (hello, butt-träning) med takåsarna som utsikt. Lägenheten är 59 kvadratmeter stor och har en fantastisk innergård med odlingar, sandlåda och kurragömmaställen.
När familjen växer så tas det nästan för givet att rummen också ska växa istället för att jobba med det man har. Sure, det skulle ju vara göttigt att breda ut sig på kvadratmeter efter kvadratmeter, men samtidigt gillar jag tanken på att bo trångt. Inte kura i varsin ände av något enormt …

Vår tanke är att bo kvar i vår tvåa och istället köpa ett rymligare torp på landet där vi kan breda ut oss. På så sätt kan vi bo kvar i Midsommarkransen, utnyttja den underbara innergården och vara kreativa i vårt sätt att bo i stan. Och få springa av oss i en trädgård på landet helt enkelt.
Både jag och John är vana att bo trångt (började vårt förhållande på 17 kvadratmeter (med stambyte)) och har liksom aldrig vant oss av vid det. Både jag och John är förvisso uppvuxna i hus, men det är inget vi saknar värst mycket. Jag minns mest att hela familjen ändå hängde i köket …
Om det är något jag saknar så är det den obegränsade tillgången på natur.

Hur får vi plats i en tvåa då? Jo, vi har fimpat vardagsrummet. Istället så har vi ett stort sovrum och ett lite mindre barnrum (vårt gamla sovrum).

IMG_3706

Sovrummet
I vårt sovrum finns allt som ett vardagsrum har – bokhyllor, TV och fåtöljer – men också en säng, sängbord och en 20-talsgarderob. Soffan har vi sålt på Blocket, medan vårt soffbord (som bestod av två koffertar) står stiligt i sängänden. Numera kurar vi ihop oss i sängen, tittar på TV-serier och babblar. Plus att vi utnyttjar köket långt mycket mer än vad vi gjorde förut.
Det bästa med detta arrangemang är att lägenheten blev så himla mycket finare! Älskar sovrum (medan jag aldrig riktigt gillade vardagsrummet) så nu får jag liksom gotta mig i det. Plus att vi kan slänga in alla leksaker och barngrejer i ett rum.
När vi fimpade vardagsrummet så var det som att allt föll på plats. Lägenheten – och möblerna – hittade sin harmoni på något vis och varje rum utnyttjas till max.
Får vi gäster hänger vi mestadels i köket eller så hänger vi i sovrummet (där man kan sjunka ner i fåtöljer, sträcka ut sig i sängen eller sitta i ett par gamla biostolar). Det blir intimt, härligt och gemytligt. För mig och John är det inte så viktigt hur man umgås, utan ATT man umgås. Jag tror vi skulle ha lika roligt på ett slott som i en trädkoja. Förmodligen roligare i en träkoja …

Barnrummet
I barnrummet finns – förutom spjälsäng, skåp, fåtölj och leksaker – även en hel massa garderober (som rymmer hela familjens kläder) som vi ska gömma bakom tunga, vackra sammetsdraperier i petroleumgrönt. Det kommer bli effektfullt snarare än att det kommer andas F Ö R V A R I N G.
I framtiden är tanken att Majken och bebisen ska dela på barnrummet. Antingen klämmer vi in två söta retrosängar (där de kan ligga skavfötters och fnittra in på nattakröken) eller så platsbygger vi en våningsäng med smart förvaring. Jag tror att det kommer bli hur mysigt som helst! Om det gick att bo trångt förr i tiden, så borde det ju gå nu tänker jag (när jag, John och vår dåvarande katt bodde i en etta på 34 kvadratmeter i Hornstull så blev vi varse om att en hel familj hade bott på samma yta 50 år tidigare).
De begränsade förvaringsmöjligheterna gör att vi rensar titt som tätt, plus utnyttjar vindförrådet till max. Samlare som jag är tror jag faktiskt att det bara gör mig gott, haha.
Har förvisso stora förhoppningar på det där framtida torpet …

Sedan då?
Kommer det bli trångt? Det beror på hur mycket saker vi har så klart, men också vad vi ska göra i lägenheten. Sure, vi är hemmaråttor som gärna strosar hemma, men älskar också att gå ut och utnyttja staden som faktiskt breder ut sig som ett smörgåsbord utanför dörren. När vi letade lägenhet här så var det viktigt för oss att bo nära ett grönområde. Dels för att lantisen i mig skulle dö lite granna annars, men också för att det blir som ett extra vardagsrum. Att ha en bit natur runt knuten gör att jag inte känner mig så instängd. Tankarna och benen får plats liksom.

ommentarer på “Önskeinlägg: Bo trångt med barn

  1. Å detta inlägg gillade jag massor! Vi downsizar ju nu när vi flyttar. Visserligen 75 kvm men här anses ju det som väldigt trångt för en tvåbarnsfamilj. Men precis som du älskar jag trångt! Lättare att städa, mysigare och miljövänligare! Enklare och roligare att inreda också tycker jag. Det är roligt att vi tänker så lika kring boende. Eller vi fattar ju att ni bara vill härmas men ändå, kul! 😉 Snart flyttar ni väl till Värmland också…. Puss!

    • Vi är ju samma skrot och korn du och jag <3
      Tack för peppen hördu. Ser så himlans mycket fram emot att hänga i er nya lya till våren/sommaren. Gärna trångt.
      Stora kramar

  2. Härligt att läsa hur du (ni) tänker kring att bo i en tvåa med barn 🙂 Dock åh, den där ritningen, äntligen faller saker på plats hur lägenheten sitter ihop ^^;

    • Hahaha, ballade ur på ritningen kan man lugnt säga, men tycker själv om att få lite perspektiv …

  3. Så bra inlägg! Är så allergisk till att man måste flytta till hus och renovera allting till perfektion så fort man får barn. För bara 30 år sedan hade man inte ens rätt till en tvåa (hyreslägenhet) om man inte hade minst två barn. Så det så:) Kram!

    • Word! Och jag håller helt med dig! Tänk vad långt ni skulle ha till Chaplin om ni bodde i ett hus …
      Buhuuu. Kram emma

  4. Känns som en jäklarns sund(h) attityd med att flytta och tänka om istället för att flytta till större om man nu trivs. Ska bli superkul att se hur slutresultatet blir (om det nu finns nått slutresultat, jag menar jag möblerar om i mitt rum hemma var och varannan vecka). Kram på er!

    • Hahaha, I know the feeling =)
      Jag känner mig supertaggad på att bli ”klar” snart kan jag lova!
      Så bilder kommer inom kort.
      Varma hälsningar
      emma

  5. Åh vilket himla bra inlägg! Diggar också skissen 🙂 Går och väntar på vårt första barn nu och är i valet och kvalet om vi ska sälja och köpa större eller kämpa på i trängsel fyra trappor upp utan hiss 🙂
    Tänkte höra hur ni löst det där med skötbord? Ryms det i ert badrum eller har ni det i barnrummet?
    Kram!

    • Hej Linn och stort grattis! Vad spännande!!!
      När Majken kom hade vi skötbord på hjul i duschen. Bara att rulla bort när man skulle duscha. Till barn nummer två skippar vi skötbord. Det var ändå så kort tid Majken kunde ligga där innan hon började rulla runt och göra sig omöjlig (då bli flyttade till sängen).
      Vi har en stötbädd i plast (sådan där man blåser upp sidorna på) som är lätt att torka av. Den åker ofta fram på golvet (inte att rekommendera när man är nyförlöst och kanske har svårt att stå på huk) eller läggs på sängen.
      Hade förvisso inte fungerat för Majken som var en frikissare av rang, men hoppas på att nästa barn spexar aningen mindre (om inte annat har en ju lärt sig hur en byter blöja på en sekund vid det här laget. Med Majken tog det en eeeevighet (och oanade sekunder att söla ner på)).
      Man gör ju vad som passar en bäst, men jag tycker sådana där skötbord som man ställer över badkaret har varit toppen (när jag varit på besök hos andra), men vårt på hjul funderade också himlans bra.
      Kramar emma

      • Tack Emma och tack för tips! Låter inte alls dumt att ha skötbord på hjul i duschen, skulle absolut kunna funka här. Får kolla in de olika lösningar som finns, man vet ju inte vilken sorts kissare man får 😉 Kram!

  6. Peppigt inlägg! Vi tänkte likadant när vi fick barn, bodde också i en tvåa. Dock blev det flytt till en trea ändå efter några månader, för planlösningen funkade inte alls med barn. Den var bara 40 kvm och det gick inte att stänga någon dörr mellan kök och sovrum… Men ja, det funkade de första månaderna i alla fall och trean blir vi kvar i om det blir fler barn i framtiden. Det jag dock är mest nyfiken på vad gäller er boendesituation: trapporna!! Hur tänker ni lösa kånket av barn? Jag tycker det är rätt svettigt med en 1,5-åring, (bor 2 trappor upp utan hiss men blir 3 när man går upp från källaren där vi förvarar vagnen) visserligen vill han gärna gå själv nu och en går bakom, men Majken är kanske inte där än när bebisen kommer? Och så alla tusen saker man har med sig, blöjor, flaskor, extrakläder, det väger ju liksom en del. Tänker alltså på de dagar när en av er är själv med barnen, de dagar man är två blir ju såklart en annan sak!

    • Hej Kristin! Vad roligt att höra från dig. Ja, trapporna har jag varit lite rädd för, helt klart. Barn nummer två kommer ju mitt i sommaren, så tanken är att fly stan de första veckorna (när man själv inte är så stark).
      Majken har precis lärt sig gå och vill helst gå i trapporna själv. Hade jag inte haft en mage i vägen hade jag gärna tagit den TIMMEN det tar att gå upp tre trappor med en 1-åring (eh).
      Planen är att vi byter ut vår fina vagn mot en som vi inte är så rädd om. Den får stå precis utanför porten och slitas med hälsan. Sedan bebis i bärsele och Majken i handen. Tids nog (när kroppen bär och är läkt) kan jag förhoppningsvis bära båda två.
      Allt annat jox, blöjor och sådant, får den andra fixa plus att jag tänker utnyttja tjänster som exempelvis Mathem till fullo. Just nu har vi sådant i en ryggsäck (det här med stajlish skötväska var inget för oss om man säger så).
      Min dröm är att bli en sådan där planerad typ som liksom planerar mat för veckan i TID. Har ju inte hänt ännu i mitt 33-åriga liv, men hoppet lever kvar.
      Redan nu brukar jag ställa finvagnen precis nedanför porten (på innergården) och lämna typ allt utom värdesaker och Majken. Så får John ta upp allt som jag inte orkar ta. Alternativt att jag springer (nåja) ner till vagnen när Majken har somnat. Funkar ju så här års, men i december får jag väl knöla in allt i trappuppgången tänker jag.
      Vi har ju turen att bo i en trappuppgång med mängder av småbarn, så ibland kommer grannen och plingar på, hör om deras barn kan vara hos oss medan hen parkerar bilen eller packar in vad-det-nu-är. Jag gillar verkligen tanken på att hjälpas åt.
      Och våra grannar verkar vara samma skrot och korn. Bästa grejen med att bo i lägenhet kan jag tycka. Alla trappuppgångar är ju inte så, men kanske kan bli.
      Kramar och hoppas vi ses snart!
      Emma

      • Vi kör också mathem och ryggsäck till skötväska : ) Men alltså åh vilken underbar trappuppgång ni verkar bo i! Det måste verkligen underlätta! Jag har inte bekantat mig helt och hållet med mina grannar än, ovanför oss bor en psykiskt sjuk tant (…) men mitt emot oss en trevlig morsa och hennes 3-åring, som jag nog ska bli lite mer kompis med! Absolut toppen med hjälpsamma grannar ju! Ni löser säkert trappsituationen bra : )

        • GÖRT! Jag tycker hela grejen med att bo i stan är att man kan hjälpas åt. Jag är själv inte så drivande i grannhänget (förutom med Lollo då), utan det är några andra härliga som anordnar små get togethers som jag hakar på. Har nog glömt att säga till dem hur tacksam jag är för detta …

  7. Så himla fint och inspirerande inlägg, det lyser liksom igenom i dina inlägg hur kloka och eftertänksamma både du och John är. Jag älskar verkligen ritningen!

    Vi bor i ett pyttehus och jag kan ibland känna en yttre stress från folk som säger ”åh ert hus har så mycket potential, här och här skulle ni kunna bygga ut” och då kan det ibland vara svårt att känna att det är bra som det är. Att det är litet men det är också är ok. Faktum är att vi trivs i det lilla, det kostar inte så mycket att värma upp och en av anledningarna till att det känns trångt är för att vi har…ehmm…lite för mkt grejer. Och jag skapar stök bara genom att andas i ett rum. Men kunde man bo trångt förr så kan man idag tänker jag och säljer av grejer för glatta livet. Jag undrar om vi till mans kommer att gå tillbaka mer till att bo litet, jag hoppas det, jag tror att det är bättre både för relationer, plånbok och miljön.

    • Men vad gullig du är! Och jag måste säga dito! Så inspirerande att läsa om hur ni bor.
      Så himla smart och miljövänligt det är att bo litet. För att inte tala om MYSIGT!
      Och jag håller med dig, jag tror det gör under för relationerna i familjen =)
      Stor kram emma

  8. jag tycker det verkar vara en alldeles strålande lösning! så länge man har ett rejält överkast man kan slänga på sängen när det kommer mycket folk så funkar sova i vardagsrummet relativt smärtlöst. mvh bor på 25 kvm aka kombinerat vardagsrum/sovrum/kök

  9. Intressant inlägg! Vi väntar barn och har letat efter större ett bra tag. (Inte bara pga barn utan även av andra faktorer, konstiga grannar osv) Det är dock tveksamt om vi kommer hitta nåt innan barnet kommer så får nog stå ut i vår lilla tvåa ett tag till. Har ni diskmaskin och tvättmaskin i lägenheten? Om inte, har ni upplevt det som ett problem? Tänker att det borde underlätta vardagslivet väsentligt när man har barn o just nu har vi varken eller. Tvättstugan är dessutom alltid alltid uppbokad. 🙁 Mest det jag är rädd att uppleva som väldigt jobbigt, att det blir trångt i sovrum etc känns inte speciellt problematiskt. Lycka till med ommöbleringen!

    • Stort grattis till lilla barnet i magen =)
      Vi har diskmaskin, men inte tvättmaskin. Men vi brukar ta tiderna som ingen annan vill ha (mitt på dagen) eftersom vi ändå är hemma. Ska väl erkännas att det mest är John som tvättar (han slänger ner Majken i en ergobaby och kvistar iväg till tvättstugan), men tvättandet har inte varit något större problem. När bebisen är liten så blir ju inte kläderna så skitiga (med dregglisar och en tvättlapp kommer man långt), utan det är först nu, när Majken äter riktig mat och springer omkring i sand och lera som behovet av tvätt har blivit större.
      Ofta vaskar vi bort lättare fläckar i handfatet, och sedan försöker vi planera in det där med tvättandet lite mer, så det inte blir akut.
      Varma hälsningar
      emma

  10. Hej, vilket fint och inspirerande inlägg! Det var jag som önskade! Tack! Jag har blivit ännu mer övertygad om att vi blir kvar i vårt älskade Hornstull med kanonbra förskola ett bra tag till – även med ett syskon!

  11. Håller med om att man inte behöver bo så stort. Nu bor vi iofs i hus, men köpte ett ”litet” i hussammanhang. Många tyckte vi skulle köpa större men vi är nöjda med våra kvadratmeter. Tycker också att det låter härligt med ett torp för fy vad gött det är att kunna öppna dörrarna och gå rakt ut på en solvarm altan, låt barnen sova i vagnen i trädgården, plantera blommor/träd/buskar/jordgubbar och hänga under pergolan. Det pirrar i hela mig när jag tänker på att det är vår och sommar snart och vi har allt framför oss!

  12. Haha OMG! Får andnöd av att titta på planritningen 🙂 Bor på 250 billiga kvadratmeter i Småland… Men det har såklart sina egna nackdelar (glesbygdsproblematiken) och vi är ju alla väldigt olika i våra behov. Er lägenhet ser ju underbar ut på bilderna och klarar ni av trångboddheten så förstår jag att ni inte flyttar! Ett torp som komplement blir säkert toppen dock!

    • Hahaha, ja, allt beror ju på vad man är van vid så klart. I Stockholm är det ju trångt, så det känns inte så konstigt att bo litet.
      Här gör ju alla det, jämförelsevis i alla fall.
      250 kvadrat lät ju väldigt härligt måste jag säga =)

  13. Tack! Behövde verkligen det hör inlägget! Bor på 3:e våningen utan hiss, flyttade hit förra året pga diverse problem med grannar, ventilation och mögel (!!) i den gamla. Nu när vi väntar barn kan omgivningen bara inte förstååå hur vi kunde flytta till ett så opraktiskt läge (dvs 3 trappor utan hiss, det faktum att denna är större, fräschare och mer central verkar inte spela in) HUR ska vi göra med vagn? HUR ska vi göra med tvätt när tvättstugan är i källaren? Hur hur hur?!
    Jag har alltid tänkt att fasen det löser sig! Jag kommer inte springa i trappan femtielva gånger om dagen, och behöver jag tvätta varje dag så är ju tiden mitt på dan oftast ledig.
    Vagnen kan parkerad en halvtrappa ner i källaren och jag kan bära upp liggdelen.
    Vi har ordning på så mycket annat med ekonomi och arbete som känns toppen inför kommande föräldrarskap, men det pratas det inte om. 😉

    Så, ditt inlägg kändes väldigt peppande! TACK! 🙂

    • Heja dig Clara! Jag tänker precis som du. Det är ju inte så att man ränner i trapporna för jämnan och man behöver ju inte tvätta varje vecka. Vädra och svabba av de värsta fläckarna i handfatet om det tryter =)
      Stor lycka till!
      Kramar emma

  14. Åh, heja er! Jag tycker att det är tråkigt att det är så mycket hets ang att allt ska vara ”ordnat” innan man skaffar barn, att allt först ska vara på plats enligt en viss mall osv. Tror att det gör att många väntar med barn i onödan. Vi bor med bebis på 39 kvm utan både diskmaskin, tvättmaskin och hiss och älskar det! Låg boendekostnad gör tex att vi kan vara föräldralediga ihop ett halvår. Man är alltid nära varandra och har nära till saker man behöver, lite yta att städa och man kan omöjligt samla på sig onödigt jox. Så trött på alla som förfasar sig över hur vi bor och tjatar om att vi måste flytta till större! Finns det hjärterum så att säga 😀

  15. Haha oj, om jag inte hade kunnat springa in på mitt rum och låsa dörren vet jag inte hur jag hade överlevt barndomen. Men så har jag ju 3 storasystrar också och även om vi inte bråkade så ofta och bodde ute på landet (så vi hade en stor ”trädgård”) så var den där nyckeln min räddning ganska ofta när man var ung och angsty. Kanske kommer man bättre överens om man tvingas att dela rum från början, vad vet jag. Jag hoppas och tror att det kommer gå bra för er i alla fall!

  16. Pingback: Vi har köpt ett torp! | Emmas Vintage

  17. Pingback: Just nu på min innergård | Emmas Vintage

  18. Halkade in på denna blogg nu och är såå glad för det, speciellt för detta inlägg!! Vi hyrde ett stort hus med 4 sovrum när vi fick vårt första barn, dyr kallhyra och upptäckt mögel gjorde att vi köpte en så fin tvåa istället och HIMMEL vad åsikter folk har! ”Hur kan man göra sååå” Det är som sagt ingen mänsklig rättighet med villa etc. Och oavsett är det VÅRT beslut och liv. PS vi trivs bättre än nånsin 🙂 stor kram

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*