Vad ska jag ha på mig i morgon?

IMG_5153

Magen växer och garderobens utbud – med vintageklänningar som passats in på millimetern – börjar bli lätt begränsad. En klänning passar! Så nu är den stora frågan vad jag ska ha på mig i morgon?
När jag får tid tänkte jag sy mängder av pennkjolar i olika kulörter som jag kan bära tillsammans med en kofta eller tröja. Ett av höstens alla pysselprojekt.
Just nu kliar det i pysselfingrarna, vill anordna syjuntor, kanske damma av virknålen och sätta tänderna i projekt.

IMG_5167Ljusblå kofta som jag fått i present av min mamma (tack kära mamma), gammal klänning från H&M, skärp från Myrorna, väska från Vintagefabriken och skor från Stadsmissionen.



Det gör ont i varenda ven, men om han har hittat paradiset så måste det bli såhär.

IMG_5863

Han tycker om att bli klappad på magen, ligga inkilad i sängen och forma sig som en kanelbulle i knät. Gärna hoppa upp, mysa ner när man sitter i soffan och tittar på TV eller babblar med trygga vänner. När jag sitter och jobbar vid köksbordet hoppar han upp (fast han inte får), sätter sig bakom dataskärmen, kurrar och höjer tafatt ena tassen som i ett ”hallå nu är jag här”. Han är den mysigaste och vänligaste katt jag haft. Aldrig en vass klo, inte ens när vi leker vilt med snöre under överkastet. Då är det bara hans mjuka, rosa tramdynor som syns. Älskar räkor gör han också … och broccoli.

Katten Sockan har inte haft det lätt. Han hittades sjuk och utmärglad i ett soprum som kattunge. Troligtvis någon som kastat ner honom i sopnedkastet.
Efter veckor i soprummet var han betingad att äta plast, han trodde helt enkelt att det var en del av middagen.
Trots sin tuffa start är han en pratglad katt med personlighet, som älskar sällskap och hatar att vara instängd. Det var troligen Sockan som uppfann begreppet ”Fear of missing out”.Är inte van vid hundar och andra katter, men kompenserar med att vara dubbelt så mycket katt.

I somras tog jag och John med Sockan till mitt föräldrahem i Värmland, tog försiktigt med honom ut i trädgården. Till en början var han mest rädd, men i takt med att veckorna flöt upptäckte vi att han längtade ut, blev modigare. Och lugnare. Problemet med att han åt plast tynade bort, hans jamande avtog och det syntes att trivdes. Fångade möss, kurade in bland syrénerna och kom fram när mamma drack sitt morgonte i trädgården. Lade sig i hennes knä, brydde sig inte om den stora dagstidningen som låg uppvikt över honom och efter morgonmyset försvann han ut i jaktmarkerna igen.
Jag älskar den där katten, men att ta med honom hem till Midsommarkransen (där katter inte får vara ute) när hösten kommer skulle vara djurplågeri.
Denna stadskatt har hittat paradiset … Bland ängar, syrénhäckar och obegränsade jaktmarker. Tyvärr kan inte denna älskade lurvboll fortsätta bo hos mina föräldrar (hur gärna Sockan-frälsta mamma än vill), eftersom det finns vissa allergiproblem i familjen.

Så nu söker jag och John ett kattälskande hem på landet åt Sockan. Denna kattfarbror är inte purung, men har de sötaste vita tassarna och är det mysigaste sällskap man kan tänka sig. En one of a kind katt.

Finns det någon kattälskare därute, som vill ha kärlek i kattform? Hör av dig till emma@emmasvintage.se. 

Under tiden håller jag tummarna, fäller en saknadstår och hoppas innerligt att vår älskade katt hittar ett nytt, fint hem.

IMG_3223

IMG_4447     IMG_2908



2 slott och en möhippa

IMG_4820

Förra helgen kidnappade jag och några vänner denna donna mitt under brinnande föreläsning (som hon höll på sitt jobb). Min kära vän Lisa ska nämligen kärleksfesta sig om två veckor, och det måste ju firas! Efter en liten kräftskiva hemma hos mig, satte vi Lisa i bilen med ögonbindel för ögonen och så åkte vi söderut …IMG_4828

Det Lisa inte visste var att hela gänget hade weekendväskorna packade till bredden. IMG_4836

Hon visste inte heller att vi var på väg rakt mot ett … slott. Närmare bestämt Häringe slott.
Åberg och Lisas syster Emma-Lina leder in henne i foajén, tar av henne ögonbindeln och så säger vi ”tadaaa”. IMG_4855

När vi checkat in i våra rum anordnar vi ett minispa i mitt och Lollos rum. Vi lägger ansiktsmask, dricker skumpa, äter frukt och babblar i hundra åttio. IMG_4879

Alla iklädda obligatorisk morgonrock så klart. IMG_4897

Efter vårt spa piffar vi till oss. Det var nämligen dinner-time!IMG_4891

Lisa med ett stycke lejon. IMG_4901

IMG_4922

Min vän Åberg och så jag. Tänk, vi har känt varandra i närmare 15 år, bott i hop, rest ihop och ändå får jag liksom aldrig nog av människan. IMG_4929

Moi med post-spa-eletriskt hår. IMG_4916

Åberg och Fatima. Vapendragare sedan gymnasiet!

IMG_4981

Inne på slottet är det maffigt värre. Guldmöbler blandas med orientaliska mattor och modern konst.

IMG_4996

IMG_4989

Och en schäslong för eftermiddagsluren. Så klart.
Inne på slottet äter middag, babblar, skrattar till Fatima gråter bort all sin maskara och sedan avslutar vi kvällen med filmvisning (av Lisas husband to be) på rummet. IMG_4965

Dagen därpå vaknar vi opp till skinande sol, hotellfrukost och en läskande pool. IMG_5033

Efter frukost blir det bad. Tänk va, att de förr – när alla it-människor hängde på Häringe slott – hade en vattenrutschkana från andra våningen. Det tyder på god smak (tycker vattenrutschkane-addicted).

IMG_5038

Efter morgondoppet får vi total slottsdille. Packar in weekendväskorna i bilen och bestämmer oss för att äta lunch på ett nytt slott, denna gång Tyresö slott. Är det slottsweekend så är det!

IMG_5059

Tyresö slott är ju också ganska så maffigt. IMG_5046

Med prunkande grönska utanför slottsmuren. IMG_5048

IMG_5057På Tyresö slott äter vi lunch och fikar, sedan kramar vi om varandra, vinkar hej då och skiljs åt efter en amazing slottshelg.
En sak är klar: Mer slottsweekends åt folket!



Inte min plan.

205262Sensommarsol på Södermalm, dans i natten och vajande publikhav. Just precis det är älskar jag med Popaganda, men i år blev det visst ingen festival för mig.

Ligger istället hemma med ömmande fogar, helt slut och knarkar dokumentärer på SVTplay. Inte min plan. Somnade vid 17-snåret i går och vaknade visst nu, sjutton timmar senare. Nä, Popaganda får vänta till nästa år.
Dagens to do blir istället att gå på den anti-rastistiska demonstrationen i Kungsträdgården i dag. Ses vi där?

205277  IMG_8475



Tusen tack och om det där som växer i min mage

IMG_9940

Tusen tack för alla fantastiska hurra-rop, lyckönskningar och nu-börjar-jag-grina-fina kommentarer. Jag är så rörd och ni är så himla fina att en bara smäller av.
Att berätta för er gjorde att graviditeten blev lite mer verklig, som att jag faktiskt vågar hoppas en gnutta. Vågar njuta en sekund. Eftersom min förra graviditet tog slut innan jag hann berätta för er, så känns det extra viktigt att få njuta av att säga de där orden.

Hela sommaren har vi gått och ruvat på denna lilla hemlighet, ägnat all energi åt att försöka att inte hoppas för mycket. Fast hoppet är det enda en tänker på. Parera andras skräckscenarior, undvika allt vad all majti google heter (en blir knäpp av att googla graviditetssymtom, don’t do it) och försöka vara i vår alldeles egna bubbla. Där vi bestämmer reglerna. Bestämma sig för att fokusera på att det faktiskt oftast går bra, inte traggla de få gånger det går åt helvete.

Vi är så klart inte i hamn, men jag måste våga hoppas, våga ställa in mig på att det kommer gå vägen och våga drömma. Våga ta ett djupt andetag och njuta.
Det behövs efter nära ett år av total uppgivenhet. Först sorgen efter det utdragna missfallet som aldrig tycktes ta slut, sedan mitt ganska så ineffektiva sätt att hantera situationen: att jobba järnet, fylla kalendern och dra i gång projekt – allt för att slippa tänka. Och därefter frustrationen att allas ”du är gravid igen om någon månad”, blev två månader, tre månader, fyra månader, fem månader, sex månader och sju månader.
Väntan på ett lotteri, som inte direkt gagnas av att du blir stressad av att det inte går så lätt som du hoppats. Du ska ju gärna vara så där skönt, comsi comsa-avslappnad. Vilket är allt annat än du är när allt du vill är att bara fortsätta den resa som så abrupt tog slut.
Som jag beskrev det för en nära vän: ”Du har planerat att åka till drömmarnas Paris, men blir avslängd i Nynäshamn”.

Stundvis har jag känt att jag blir knäpp, knäpp av att det inte funkar, knäpp av att kroppen spelat mig spratt (försenad mens och gravidtecken gone mad, men utan graviditet) och knäpp av frustrationen av att allt kretsar kring just detta. Trots att en bokar upp roliga resor till Hawaii, ställer till med kalas, hänger med fantastiska vänner, skrattar så att en håller på att kikna, så är det som att någon står och bankar på huvudet vareviga minut. Påminner om att det finns en gräns för hur glad en kan vara. För det har känts lite så, som att en varit fast i en ganska så trång känslolåda, där bara ett visst antal endorfiner har fått plats. Dosen av nedstämdhet, stress och hopplöshet har däremot varit gränslös.
Till detta en frustration att jag – som alltid varit en obotlig optimist – målade fan på väggen vareviga dag. Jag kände inte igen mig själv.
Tyvärr har en stor majoritet av mina vänner och bekanta gått igenom upprepade missfall, sena missfall eller haft svårt att bli gravida, och det vore ju konstigt om det inte påverkade mig.
Men vet ni vad? Det finns andra vänskapskretsar där alla blir gravida på fem röda. Det behöver inte vara svart eller vitt. Och jag inser det nu.

En sak är klar. En skaffar inte barn, en får barn.

Så en dag fick jag nog, sa ”fuck it” och bestämde mig för ta mig upp ur den där frustrationen, jobba betydligt mycket mindre, omge mig med peppiga människor och leva där och då. Inte vänta på att börja leva.
Ironiskt nog blev jag gravid några veckor senare.

Nu har vi gått över den där magiska milstolpen när missfallsrisken sjunker med 65% och försöker pusta ut en aning. Och den där obotliga optimisten som jag gillar så mycket, som är jag, börjar sakta men säkert göra sig påmind igen.
I mars blir jag och min älskade John föräldrar. Till en liten, fantasifull skrutt som jag redan känner att jag kommer att älska mer än livet självt.



En naggande liten nyhet

IMG_5125

Jag har någonting att berätta för er.
Det känns viktigt att jag berättar nu, innan klänningen spricker, knapparna flyger och skärpet automatiskt spänns upp.

IMG_5140

Jag har nämligen fått en liten kula på magen. Och den växer så att det knakar.
I början av mars 2015 kommer förhoppningsvis en minivariant av mig och John till världen.
Jag är nämligen gravid.

Translation!
I have something to tell you.
It’s important that I tell you now, before the dress bursts, buttons fly and belt automatically tightened.
I’ve got a bigger belly. And it grows so fast.
 I am pregnant!, and hopefully a mini version of me and John will come to the world in early March 2015.



En nyhet, modevecka, plåtning och Popaganda

IMG_1985

Pjuu. Denna måndag började Zombie-segt för min del. Tog min inte upp ur sängen, utan bara somnade om och om igen. Men nu är jag uppe, pigg och taggad på en augustivecka som innehåller det här:
- I dag, måndag, tänkte jag berätta en liten nyhet. Klicka in här vid lunchtid vettja.
- På tisdag tänkte jag bajka förbi modeveckan. Tyvärr har jag så gräsligt mycket att göra denna vecka, så jag hinner nog inte gå på så många visningar. Men någon visning ska jag nog kunna klämma in, Ida Sjöstedt till exempel. På kvällen ska jag träffa två av mina favoritkollegor från Damernas Värld. Det är alltid lika magiskt att träffa dem. Det är som en stor dos pepp, serverad i AW-form.
- Onsdagen spenderas med att förbereda en plåtning. Här ska pysslas och planeras kan jag lova.
- På torsdag ska jag snofsa ihop ännu ett jobb med Emily Dahl. Emily ska plåta och jag styla – en kombi som har visat sig vara helt förträfflig. Ska bli galet roligt!
- Till helgen blir det förhoppningsvis Popaganda som sig bör.  Ska du dit? 205277 205202



En bit sommar på bild

IMG_4621

I torsdags kvistade jag och Emily Dahl till underbara Konditori Lyran i Bredäng. Där, ute på deras fantastiska veranda snofsade vi ihop ett inredningsjobb inför nästa sommar.

Det var så galet roligt att jobba tillsammans med Emily. Inför blickarna från en hop underbara, påhejande pensionärer förevigade vi ett stycke sommar därute på verandan. Med en mix av spetsar, Swedish Grace och loppisfynd.

Resultatet av jobbet (med Emilys bilder, och inte mina som du ser här) får du se senare. emily dahlTranslation

Last Thursday me and Emily Dahl went to the wonderful bakery Lyran in Bredäng. There, on their fabulous porch we put together an interior job for next summer.

It was so crazy fun to work with Emily. Before the gaze of a crowd of wonderful, cheering seniors we perpetuated a piece summer out there on the porch. With a mix of lace, Swedish Grace porcelain and flea market finds.

The result of the job (with Emily’s pictures, not mine that you see here), you will see later. 

 



Tips! Vegovecka på Mjölk & arsenik

10624888_794973833881207_3415597279390295364_nI förra veckan slog fantastiska Emily Dahl upp portarna till ännu en blogg. Ett stycke matblogg vid namn Mjölk & arsenik. Peppen!
Jag läser inte så många matbloggar, men den här kommer jag definitivt följa slaviskt. Särskilt med tanke på att hon brassar igång nästa vecka med tema vegetarisk mat.
Jag och John äter helt vegetariskt hemma, och jag kan erkänna att vår matlagningsreportoar skulle behöva lite fler infallsvinklar, så detta är enormt uppskattat.
You go, Emily!
Här ska lagas nya vegetariska maträtter kan jag lova!

 



Hej Kalmar! Nästa vecka ses vi!

blogg-som-jobb

Hojt, hojt alla ni som bor i eller i närheten av Kalmar! Den 3 september piper jag nedåt i Sverige, närmare bestämt till min vän Bonjour Vintage-Madeleine och hennes fantastiska butik Bonbons i Kalmer. Förutom att spana in hennes stört fina shop (man smäller ju av för mindre), så kommer jag hålla föreläsningen ”Blogg som jobb – bloggen som verktyg för att göra karriär”.
Med mig har jag även boken ”Vintagefrisyrer” (som jag har skrivit tillsammans med frisören Retroella) som jag kommer att signera på plats, i fall du vill haffa dig ett exemplar.

Biljetter finns att köpa på Bonbons, Erik & Alexander, Frank eller så skickar du ett mail till hej@bonjourvintage.se för att reservera. Det finns ett begänsat antal biljetter så det är först till kvarn som gäller!

Hoppas vi ses där!
Kram emma