Q&A: Drömtorp, min bikini, frisyrer & drömmen om att bli gravid

IMG_1498-1

Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva?
Tack för en inspirerande blogg!
/Åsa.
A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.

Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.

Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana här kollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfat till små, små torp.

Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma

IMG_1833

Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. 
Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn?
Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. 
Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma

IMG_1465IMG_1738

IMG_9680

Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den?
Caroline
A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma

IMG_2643

vintage_möhippa_7041_2Foto: Isabelle Pedersen

 Q: Hej Emma
Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det :) Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran?
Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma

IMG_9270

Q: Hej Emma!
Jag behöver hjälp!
Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade).
Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit.
Hur ska jag ”hjälpa” henne?
Vad hade du gjort?
Väldigt tacksam för svar!
Kram
A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer ”värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.

Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John ”det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, ”då kan vi göra ditten och datten” och ”tänk när ni också får barn, DÅ … ”. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.

För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att ”om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.

En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid.  Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma

IMG_43263

Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i.
Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp?
Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram

A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.

Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.

Stort lycka till!
Kram emma

 

 



Elsa Billgren x The Wild Rose

Elsa Billgren for The Wild Rose press-3

Fredagspepp och vår i luften. Det kräver en spännande nyhet som precis ramlade in i mejlboxen.
Gulliga tusen-järn-i-elden-bröllopsdrottningen Elsa Billgren och skickliga designern Linnéa Bergqvist, som står bakom The Wild Rose (som säljer underbara håraccessoarer på Vintagefabriken) har gjort en fantastisk kollektion med handgjorda bröllopsaccessoarer som du bara måste spana in!

I kollektionen finns bland annat en guldkrona av mässingsblad som är fullkomligt magisk. Hade jag inte redan varit gift (damn!) skulle jag lätt bära den tillsammans med min flådiga brudklänning i spets och en enkel vintagefrisyr.
Och visst bara älskar en samarbetskollektioner mellan drivna, skickliga kvinns? Mer sådant!

Elsa Billgren for The Wild Rose press-2 Elsa Billgren for The Wild Rose press-12 Elsa Billgren for The Wild Rose press-14 Elsa Billgren for The Wild Rose press-16



Finaste koftan från Bekkebråten mini

IMG_9511

Häromdagen kom min fina vän Malin – som driver märket Bekkebråten Mini – över med ett paket och ett kort. Inuti paket låg den här skönheten. En liten kofta i senapsgult och grönt som hon sparat i väntan på bebisen.
Malin är så otroligt uppmärksam och minns de där små detaljerna. Som att jag inte kunde slita blicken från den här koftan till exempel.
Eller som när hon hittade tusensköna-ringarna som jag hade virat medan jag satt och gömde mig i en bod under brinnande Röda vita rosen-lek midsommarafton 2008. Jag hade tänkt att fria till John med de där ringarna, men fegade ur. Friade gjorde jag allt, men många timmar senare, efter ett nattdopp (och en kvälls berusning) och med ringar av gräs som jag virade runt Johns finger. Men Malin, hon tittade de där slängda tusensköna-ringarna i boden, förstod allt och gav dem till oss dagen därpå.
Numera linger just de där tusensköna-ringarna i två askar med halskedja …

IMG_9536

 



Ett februaribarn (och en gravidmage vecka 38)?

gravid vecka 38 emmas vintage

Min rumpa har fått konkurrens och det börjar bli svårt att gå sidledes genom livet (om det är the highest dream of them all).  Ju tyngre jag blir desto smartare låter det med februaribarn. Min mormor Ulla, min mamma Märta och jag, mademoiselle Emma Sundh, är alla födda i februari, så jag känner att det vore på sin plats att bebisen hänger sig till traditionen. Eller så är det (med högsta sannolikhet) en enormt framkrystad anledning att få träffa den där minipersonen snabbare.

gravidmage vecka 38 emmas vintageVaggar in vecka 38 – fullkomligt högröd i ansiktet – med hästbrosch från Tradera, klänning från H&M, blå kofta och skor från Stadsmissionen.

 



Lyckosvindel och saker en inte vet ett dyft om.

IMG_9270

Det känns lite lätt overkligt när jag tittar tillbaka på bloggen och inser att den här preggovalen sportade runt Honolulu och Maui i bikini för ett år sedan.
För exakt 52 veckor sedan packade jag väskan med färg. Efter en tuff vinter ville jag måla hela världen i kulörter, dricka drinkar, titta på solnedgångar och detoxa hjärnan på mörker. Så då gjorde jag just det.
John skulle på konferens om världens hav i Honolulu och jag hakade på.

IMG_9377

Det var magiskt att få byta februari-kylan mot palmer och sommarklänningar.

IMG_9863

Stockholmsvatten mot drinkar under parasoll.

IMG_0983

Snö och kängbeklädda fötter mot barfotapromenader i Honolulu.

IMG_9735

Midsommarkransen-vy mot skyskrapor. emmas-vintage-4

Vintermössa mot solhatt och kappa mot baddräkt. IMG_1919

Rensade hjärnan med sådana här vyer framför ögonen.

IMG_2643

Trodde minsann aldrig att den där magen skulle växa till en preggomage …IMG_2765

… Inte heller att den här outfiten skulle kännas så enormt exotisk efter månader i mysdress. IMG_36142

… Eller att jag ett år senare hade laddat kylen med ananas (det finns en myt om att ananas sätter igång förlossningen och jag är beredd att testa).      IMG_0725

Visste inte heller att de här ölen var några av de sista jag drack (nåja, några till hann jag allt med).  Om jag hade vetat det hade jag njutit hundra gånger om …IMG_9520

Ett år har gått. Och jag får lyckosvindel när jag tänker på hur mycket som lurar bakom hörnen. Som en inte vet ett dyft om …



En ambulerande Cirkus!

IMG_9177

Förra söndagen blev jag totalt superlurad. Jag och John hade varit på profylaxkurs, skulle gå och käka lunch och smälta intrycken. Men det blev det ingenting av. Utanför profylaxportarna stod min syster och väntade. Hon stoppade in oss i en bil och körde söder ut. Hem till LolloIMG_9129

Där väntade sockerbitar (mitt favoritgodis) i randiga burkar och ett gäng med bra människor. IMG_9137

Som de här. IMG_9125

Det bjöds på ungefär allt gott en kan tänka sig! De galningarna hade nämligen ställt till med en minicirkus. Eller en babyshower om du så vill. IMG_9143

Linas lilla Rut var också med. IMG_9134

Nina och Rut.

IMG_9195

Och ett stycke uppsvullen Emma Sundh. IMG_9244

I rummet bredvid låg den här trötta cirkusdirektören och sov. Lille Gertrude, Lollos lilla dotter! IMG_9250

Hon har den finaste bebishörna jag sett. Man kan ju säga som så här: Jag och John har hämtat mycket inspo från detta när vi byggt upp Cirkus lilla hem. Hon är en sann inspiratör den dära Lollo. IMG_9147

I köket, erhm, jag menar i cirkustältet, stökades det och fixades i hundrafemtio. Med en GIGANTISK blöjtårta som centerpiece!

IMG_9230

Gullisvännerna hade nämligen gjort dumplings (något av det bästa jag vet, eftersom jag är lätt besatt av vinäger). IMG_9232

Hela cirkussällskapet slog sig ner och smaskade i sig dumplings, babblade i hundraåttio och skålade i …

IMG_9208

… Mini-Coca Colas. Är det cirkus så är det!IMG_9217

FridaIMG_9220

IMG_9200

Efter cirkuslunchen serverades det femkamp och mockarutor (mitt bästa) i salongen. IMG_9169Lekledaren nummer ett, Fatima, hade satt ihop en femkamp där jag skulle tävla mot alla andra. Jag förlorade stort, men vann pris ändå.

IMG_9269

Mopsen Melvin var cirkushund medan vi satt och babblade ännu mer. Helt emotionellt slutkörd efter finaste cirkusen traskade jag sedan upp två trappor, med famnen full av fina presenter. Hem till mig. Superlurad. Och himla glad.



Sötaste bebiskläderna!

barnkläder bebiskläder vintage emmasvintage.se

Låt mig presentera de absolut sötaste bebiskläderna! Ett virkat, litet set som jag hittade på Tradera häromdagen. Kan liksom inte få nog av sådana här små barnkläder.

Trots att jag ”bara” är i vecka 38, så tycker jag nog att det är dags för den där bebisen att komma snart. Jag och John har väntat länge nog nu. Jag längtar så att visa den där skutten världen, titta in i ett par helt nya ögon och få lära känna en liten miniperson som med all säkerhet kommer bli en riktig lurig prick. Och att få kila ner ett par knubbiga bebisben i den där kortbyxorna …
Komsikomsi!



Jag har jinxat en gång för mycket

swedish grace by emmas vintage

Snörvel, pust och stånk.
Ligger hemma i skrynkelsängen, med glasögon på nästippen, röd nos och omringad av tidningskorr, näsdroppar och uppbunkrade förnödenheter. En kopp med honungsvatten och en nöd-banan.

Det var bara en tidsfråga innan jag skulle hamna här, eftersom jag fullständigt har jinxat sönder mitt briljanta immunförsvar. Barnmorskan kallar mig för stålkärring och jag har orerat sönder frasen ”Jag blir aaaaldrig sjuk” de senaste veckorna. För jag blir aldrig sjuk. Mja, till jag blir sjuk då så klart. Men inte heller då vill jag riktigt erkänna att jag är just sjuk, och efteråt förtränger jag det illa sjukdomsförloppet illa kvickt och intalar mig att det var åååår sedan jag hade feber. Sedan är jag igång igen. Jinxar.

Men nu ligger jag här. Sjuk. Tydligen.
Jinxad stålkärring.



Att tränga in folk i hörn på Coop och gravidmage vecka 37

gravidmage vecka 37 emmas vintage

Den här vill man inte möta i en mörk gränd.
Inte så mycket för att det är mörkt, utan mest för att du troligtvis inte kommer förbi denna stolta ladugårdsdörr om du vill ta dig ut från gränden. Ungefär som när jag råkade tränga in en man i ett hörn inne på Coop i dag …

Nu är jag inne i gravidvecka 37 och det betyder att bebisen kan komma när som helst. De flesta går så klart över tiden, men det är en rafflande tanke. Att hen kan komma NÄR SOM HELST.
Inte optimalt, eftersom det enda jag har packat bb-väskan med är … after eight.

gravid emmas vintageJag kämpar på med min pennkjols-kombo, men måste väl erkänna att det här med skärpet börjar bli lite … ansträngt.
Ute på yttersta hålet och tas av efter lunchtid. Men lite fräsig känner en sig i ett par timmar i alla fall.

 



32 februaris: Croissanter, River Dance och Gyllenborgens mat

IMG_8626

För en vecka sedan, den 4 februari, fyllde jag 32 februaris. John kom in på morgonkvisten, med en frukostbricka de luxe och truddeluttade tills jag vaknade. IMG_8650

Han serverade frukost på silverfat, morgonjuice (mitt bästa) och den traditionella fölsis-croissanten. Där stod också en stor kartong …IMG_8663

Med TÅRTA! Den tog jag med mig till Amelia-redaktionen senare på dagen, smaskade i mig tillsammans med mina gulliga, tillfälliga kollegor och njöt för fulla muggar. IMG_8702

I vår lilla familj ska det förlustas dubbelt upp i croissanter – och med second breakfast – när det vankas födelsedag. Som synes.

IMG_8710

Äta med ögonen. IMG_9053

Jag blev så ofantligt uppvaktad kan jag lova. Stora blombuketter, som den här som jag fick av Lollo och Linda.

IMG_9096
Åkte till jobbet och fick med mig den här hem (tack chefred-Åsa!). En box – illustrerad av underbara Lovisa Burfitt

IMG_9070

… som innehöll helt underbara blommor från lyxiga Eligo!

IMG_8722

Under dagen fick jag ett rosa paket budat till mig. Paketet fick stå på köksbordet hemma ett bra tag … i väntan på mod. Det var signerat min syster och då kan det vara VAD SOM HELST (en gång budade hon en pappersfigur i naturlig storlek föreställande River Dance-hingsten Michael Flatley) …

IMG_8771

Vid sjutiden vankade jag och John några meter, till mitt nya favoritställe: Gyllenborgens mat. Tänk vilken lyx va? Att ha en megabra restaurang, med urgulliga ägare och världsgod mat – precis runt knuten. Här kommer jag spendera många timmar i vår, det är ett som är säkert …IMG_8773

På Gyllenborgens mat serveras det mellanrätter, så här äter en massor av olika rätter, mixar och matchar själv.

IMG_8748

Och den här herrn bjöd minsann. IMG_8784

Efter ett par timmars matnjut, placeboeffekt från det alkoholfria (och stört goda) rosévinet och babbel traskade vi hemåt. Arm i arm. Det var nästan dagsljus ute av all vit snö ute. Nästan …IMG_8834

När jag kom hem öppnade jag det rosa paketet. Det var signerat hela min familj och var så långt från en River dance-hingst en kan komma. Ett survival kit innehållandes mina bästa saker, plus presentkort på behandling och taxi! Perfekt för en preggokropp med ömmande fötter och begränsade steg …
Tusen tack alla gullisar för megafint uppvaktande på min fölsis!