Q&A: Höstmode, genus, illustrationer och kärleken till Midsommarkransen

IMG_3192

IMG_1620 IMG_1587

Q: Hej Emma,
Nu är hösten här! Gud vad mysigt roligt och fint samma gång men…jag har ingenting att ta på mig!!
Hur får man inspiration från sina gamla kläder som hängt, och slängt och hur gör man när man inte har råd att köpa nya? Hur får jag dem att bli mer intressanta och vilka basplagg rekommenderar du?
Tillsist,
Grattis till bebis! Så spännande! Du och din bebis gjorde min dag även om jag inte känner dig eller ens sett på stan!

Tack också för en fin blogg och alla dina, kloka, visa och underbara ord! Det värmer ändå bort till Frankrike där jag just nu bor.

Varma kramar ,
Isabell
A: Men alltså Isabell! Vilken underbar kommentar. Tusen tack för ditt pepp. Det värmer miljoners i kroppen. Och vad avis jag blir på att du bor i Frankrike! Du anar inte.
Först och främst: Bästa tipset att skaka liv i gamla kläder är att addera detaljer. Det kan vara allt från broscher, skärp, kulörta strumpbyxor till maffiga halsband. Med spännande attiraljer får kläderna nytt liv. När det gäller basplagg så är mitt bästa tips: Pennkjol och kort kofta med rund hals. Går att variera i oändlighet. Pennkjolen kan du bära till blusar och tröjor, medan du kan lägga koftan över axlarna på sommarklänningen och bära precis som den är till både byxor och kjol. Bästa plaggen helt enkelt.
Mixa på nya sätt som du aldrig testat förut och prova dig fram. Ett annat alternativ för att skaka liv i gamla outfits är århundradets äldsta budgetaccessoar – frisyren. Under 1940-talet hade en bara råd att köpa en enda nya outfit per år, vilket banade väg för nya kreativa sätt att variera sin stil – genom frisyrer. Bästa och billigaste accessoaren!
Stort lycka till! Kram emma

MG_0256IMG_9803

saftglas_9-2-2

Q: Hur ska ni tänka kring genus och sånt när barnet kommer?
Kommer ni att berätta för andra tex familj och vänner ang att ni inte vill att de ska leda ert barn i en viss direktion baserat på om den är tjej eller kille tex bara få en viss typ av leksaker, hinta om att den ska bete sig på ett visst sätt eller ha en viss typ av intressen osv pga sitt kön? Och hur kommer ni reagera om det blir så?
Tycker det är intressant pga funderar en del på det själv. Jag och min partner är genusmedvetna men inte våra föräldrar på samma sätt..

Ska ni bo kvar i lyan när ni får barnet/ och i Sthlm eller ej?

Slutligen hur mycket jobbar du i v? Hur blir det med Vintagefabriken när både du och Louise är på mammaledighet & hur lång sådan ska ni ha?

Lycka till med allt!
Kram
Selma

A: Hej Selma (fint namn!)! Många intressanta och viktiga frågor. För mig och John är det enormt viktigt att förmedla till alla att vi får ett barn, inte en pojke eller flicka. Vi vill inte att vårt barn ska behandlas annorlunda på ett eller annat sätt på grund av ett kön. Därför har vi till exempel valt att fixa allt till barnrummet och alla kläder innan barnet kommer till världen. Det är så klart läskigt, eftersom man inte vet om graviditeten kommer gå vägen, men också ett val vi har gjort. Dels för att göra hela graviditeten mer verklig, men också för att vara helt blanka i huvudet när vi står och väljer kläder i secondhandbutiker och gamla gömmor hos våra föräldrar.
Där är jag och John fullkomligt överens.
När barnet kommer så vill vi ge så mycket valfrihet som möjligt till vårt barn, både vad gäller kläder, leksaker och – så klart – identitet. Det är viktigt för oss att visa redan från dag ett att vissa uppgifter eller intressen inte är privilegierad till något kön. Det kan vara allt från att borra upp tavlor, sy kuddfodral, rensa avloppet, laga mat, baka bullar till att plocka svamp och åka vattenrutschkana (hur ofta ser du mammor som åker vattenrutschkanor?). PS. Den sista punkten är mycket viktig för både mig och John :).
Det första året kommer ju barnet inte bry sig, men för oss är det viktigt att ha visioner redan från start.
Mina vänner är jag inte ett dugg orolig för när det gäller genusmedvetenhet. Mer genusmedvetna människor finns nog inte, och för mig är det viktigt att det finns en rad farbröder, tanter och alltmittemellan för vårt barn att ty sig till och ha som förebilder. Jag är ganska ointresserad av att låsa in mig i min lilla värld när barnet kommer, utan önskar att hen får lära känna flera olika personer från start. Skyfflas mellan famnar och hitta trygghet hos en rad människor – oavsett kön.
Vad gäller familj och bekanta, så hoppas jag så klart att de vill hjälpa oss att ge barnet en så bred bild av världen som möjligt, samtidigt som jag inte vill att någon ska vara rädd för att göra fel med vårt barn. Det är en svår fråga. För jag vet någonstans att jag kommer att säga ifrån om jag märker att någon för vårt barn åt ett visst håll, att inte tillåtas leka med vissa saker eller förväntas leka med andra.
En känsla hos mig är att jag nog kommer att vara ganska skarp mot mina egna (relativt genusmedvetna) föräldrar (sorry i förskott om ni läser det här). Vi har den relationen. Vi pratar ofta om genus, hur en vill vara som förälder och vad som är okej och inte – och ingen av oss är sen med sin åsikt.
För mig är det hemskt viktigt att vårt barn inte placeras in i ett fack, och heller inte bara beröms och bedöms genom sina prestationer. Jag vill att mina barn ska känna sig älskade – oavsett. Punkt. Inte på grund av någon variabel. Som Astrid Lindgren en gång lär ha sagt: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”
Okej, lång och kanske flummig utläggning. Men jag hoppas att du fick svar på din fråga. Det är en svår fråga, för den är superviktig för oss samtidigt som det inte alltid är lätt att säga ifrån när det könifieras hitan och ditan. Jag kommer säkert återkomma i frågan om jag känner mig själv rätt =)
Angående boende så kommer vi att bo kvar i vår lilla lya i Midsommarkransen. Några vener i oss längtar ut till landet, men vi har kommit fram till att vi – just nu – vill bo kvar i stan. På sin höjd ha ett till ett litet torp på landet som vi kan åka till på helgerna, där vi kan andas frisk luft och få skit under naglarna. Det är viktigt för oss att vara nära våra vänner, så det står högst upp på listan just nu.
När det gäller jobb så jobbar jag som vanligt. Eller ja, jag tar det väldigt mycket lugnare och jobbar inte på kvällarna som jag gjorde förr (jag orkar helt enkelt inte, och vill inte heller för den delen), men annars lunkar frilansuppdragen på som de brukar.
I vår är tanken är att John och jag ska dela 50/50 från första början. Vi ska se hur vi löser det rent praktiskt, men en dröm vore att dela på veckorna rakt av. Då kan båda fortsätta jobba, ha lika stor inblick i vardagen och i barnets rutiner och behov – från start.
Om den drömmen går i lås så betyder det att jag kommer kunna fortsätta jobba med Vintagefabriken, bloggen och mina frilansuppdrag några dagar i veckan.
Stor kram emma

tapet-makeup-liten

IMG_0830-Recovered

Q: Hej Emma! Visst är det du som har gjort illustrationerna i boken Vintagefrisyrer? Brukar du illustrera som jobb eller bara på fritiden?

/Nyfiken
A: Hej Nyfiken! Jajemänsan, det är jag som har gjort illustrationerna i boken Vintagefrisyrer.  Tyvärr illustrerar jag extremt sällan. När jag var barn ritade jag konstant. Hade alltid färgpennor och stora ark på rulle redo. Mycket kaniner blev det – min specialitet back in the days. Sedan dess har jag illustrerat i perioder, stora målningar har avlöst seriestrippar och karikatyrer. På senare år har det blivit allt mindre gjort på illustrationsfronten, men det var enormt roligt att ta upp det igen i och med Vintagefrisyrer. Numera illustrerar jag nästan bara när det vankas festligheter eller event. Gör affischer, inbjudningar, menyer, men har även fått i uppdrag att göra bloggheaders. Drömmen är att illustrera mer, men tiden räcker sällan till.
Stor kram
emma

IMG_2997 IMG_5305 IMG_8567-1 IMG_2548
Q: Hej Emma!
Jag och min sambo har planer på att köpa en lägenhet och fastnat för Midsommarkransen, då lägenheterna ligger i vår prisklass och det verkar vara ett trevligt område. Så är mest nyfiken på hur du trivs där? För- och nackdelar?

Sedan vill jag bara säga tack för en himla fin blogg! Det är något i dina inlägg som förändrats sen du blev gravid, kan inte sätta ord på vad det är, men nu gillar din blogg ännu mer. Kram!
Malin

A: Hej! Vad gullig du är! Tack för dina fina ord. Och vad roligt att du funderar på att köpa lägenhet i Midsommarkransen! Alltså jag är ju gravt Kransen-frälst, så jag kan inte komma på några nackdelar. Det skulle väl vara att det är dyrt att köpa lägenhet här och att om en en gång har flyttat hit så vill en inte gå utanför Kransen-gränsen.
Fördelarna med Midsommarkransen är att det är som en småstad ett stenkast från tullarna. Här hälsar folk på varandra, går sakta på trottoarerna och snickilisnackar med personalen på Coop. Alla är så enormt trevliga här … för att de hinner vara det. Det är nära till Vintervikens badplats, lummiga kaféer och fantastiska skog. Här finns också många grymma restauranger, mysiga småbutiker (Mimmi Staafs möbelmakeri, 2 little spoons, Kabelverket och Lyckliga gatan till exempel), en gammal biograf, stans bästa pizza (Tellus pizza) och så finns det gott om parker för parkhäng. Och viktigast av allt. En bra pulkabacke!
Jag gillar också att det finns olika sorters boendeformer här. Hyresrätter, funkis-, bostadsrätter, sekelskiftersvåningar, flerfamiljshus och villor. Här trängs studenter, med övervintrade hippies och barnfamiljer.
Hoppas du och din sambo hittar något riktigt fint här.
Stor kram

emma

ommentarer på “Q&A: Höstmode, genus, illustrationer och kärleken till Midsommarkransen

  1. Ang genus och barn så är det skrämmande hur många i de äldre generationerna helt har missat utvecklingen. Sist vi var hos vår dotters farmor och farfar så visade farmor mig fina traktorer som min man lekt med som liten. När jag ville visa dottern traktorerna så höll farmor undan lådan och sa att ”de är till ert nästa barn” (en pojke som fortf ligger i magen). Sånt ger mig magknip! Dottern hade fått en massa dockor med nappflaskor och kammar mm som hon lekte med, iofs nöjd, men att undanhålla ett barn en leksak pga dess kön? Det trodde jag inte att man gjorde, inte ens förr? Efter att ha berättat om händelsen för andra hör jag överallt hur välmenande far- och morföräldrar strikt delar in leksakerna i rätt och fel beroende på kön. Eftersom jag blev så chockad och inte ville bråka sade jag inget när farmors grodor hoppade ur munnen, men nästa gång kommer jag att säga ifrån på skarpen.

    För övrigt säger farmor jämt beundrande att vår dotter är ”en typisk tjej” när hon sorterar och städar leksaker eller hjälper till att vattna blommor. Inte illa ment såklart, men jag blir ändå ledsen när jag förstår att vår son inte kommer att uppmuntras till att sortera eller vattna blommor, för att det är en tjejsyssla. Eller att lillan inte kommer att få leka med traktorer hos farmor om inte jag är där och säger till… Blä för unkna, påtvingade könsroller.

  2. Helena – Tror att detta är extremt vanligt i farmor-/farfar-generationen. Det finns naturligtvis genusmedvetna individer även i den gruppen men generellt tror jag att den gruppen är så präglad av sin extremt icke-genusmedvetna uppväxt att vi får ha förståelse för dem. Min älskade fina farmor var till exempel tvungen att sluta åka skidor, vilket hon älskade, då det enligt hennes föräldrar inte passade sig att som flicka göra det när hon inte längre var ett småbarn. För ett par år sedan sa min farmor till min brorson som glatt visade upp armbandet han hade på sig att pojkar inte kunde ha armband. Jag kände inte att det tjänade något till att säga till henne, men berättade såklart för min brorson att jag tyckte det var jättefint.

    Jag tror helt enkelt att vi får vara nöjda om vår föräldrageneration blir genusmedvetna och tänka på att även deras uppväxt bestod av syslöjd för flickor/träslöjd för pojkar, mammor som hemmafruar och noll komma noll föräldralediga pappor. Jag kan känna att vi får använda vår tolerans även gentemot tidigare generationers olika förutsättningar, men naturligtvis föra diskussioner där vi känner att det krävs.

    Emma – Appropå ditt inlägg – Kan inte Vintagefabriken ordna utbildningar för blivande föräldrar? Jag till exempel skulle väldigt gärna lära mig att skruva upp saker på väggarna och rensa avlopp. Inte för att jag tycker det verkar kul utan för att våra eventuella barn ska se, precis som du skriver, att det inte är en syssla enbart för män. På samma sätt skulle min man behöva lära sig sy i en knapp och plantera pelargoner. Naturligtvis skulle vi kunna lära varandra på hemmaplan, men det låter väldigt mycker roligare och mer sannolikt att det blir av om vi skulle komma iväg tillsammans med en grupp.

    Trevlig helg till er båda!

  3. Hej Emma! Jag har en väldigt liten blogg men drömmer nog mest om att få nå ut till fler. Hur mycket tar du för att göra en header eller gör du mest åt ”kända” bloggare? Ha en fin kväll. Kram.

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*