Stora, ärliga kroppsinlägget

Hej vänner.
Nu kommer ett 100% ärligt inlägg om något som darrande utelämnande som min kropp. Det här inlägget har legat och bränt i utkast-korgen sedan i oktober. Inväntat någon form av lämpligt tillfälle. Typ februari-blekhet och post-jul I guess.

Efter 35 år i den här kroppen så har jag lärt mig att älska den, men det har banne mig inte varit lätt alla gånger. Det är ett heltidsjobb att vara missnöjd över sin kropp.

Platt mage, sammetslena ben, jämn hud och fast röv – allt det där som rubrikerna skriker åt oss – är inget som jag någonsin har haft. Och kommer aldrig någonsin få. Det är heller inget jag (längre) vill ha, eftersträvar.
Jag har mina prickar, daller och mjuka mage.
Och så har det alltid varit.

Till och med när jag som 12-åring började mixtra med att svälta, kräkas och extremträna i någon kamp mot livet, förväntningarna, kontrollen och problemen, så var min kropp just min – en mjuk kropp (om än då benig och tunn under det mjuka), med prickar och egenheter. Inte alls så där slimmad som jag trodde den skulle bli. Mitt DNA är mjukt. Så är det bara.
Jag har alltid kämpat MOT min kropps utseende. Inte med mina förutsättningar och tillgångar. Jag har våndats genom tonår och 20-någonting, försökt hitta mina vinklar, dragit in magen, hållit ut överarmar i luften och hållit upp lår ovanför stolen så att de inte ska svämma ut som en pannkakssmet i en smörad stekpanna. Av ren vana märker jag att jag fortsätter att dra in magen, resa hållningen och dra ner och bak axlarna – för att hitta mina vinklar. Men de är just det: ett par vinklar. Jag är så inibasken medveten om vad som ska visas – och inte. Och jag hatar det. Att jag ingår i ett mönster. En labyrint med en given väg.
Jag stoppar ner magen i dra-in-trosor och vill helst ha kläder som sitter åt, drar in och formar min kropp – som i vilt tillstånd kanske helst av allt vill svämma ut och ta plats.
Och här försöker jag utmana mig själv. Även om att jag tycker att det är rätt gött med shape-trosor och jag älskar att fånga min kropp i olika vinklar, så jobbar jag på att posera med mer pondus, låta kroppen få ta plats och ge nyanser av hur jag ser ut. Utmana mina invanda mönster. Numera låter jag låren svänga ut och vecken på magen forma mjuka kullar – för jag tycker om det.
Samtidigt måste jag ta sats för att skriva det här inlägget. Jag har inget problem med att visa min kropp – hur den ser ut – egentligen. Men vissa dagar är huden tunn och då blir kommentarer om det här tändstoffet så mycket jobbigare att tackla. Kanske har jag poserat fel, infe för fram en TILLRÄCKLIGT nyanserad bild.
Jag vet att ni som följer den här bloggen är min trogna hejaklack, känner mig, vet att det finns vinklar och vill mig väl, men den här bloggen är ju wide open ut på internet och titt som tätt kikar okända surmörtar in, som har dammsugit hela internet efter något att surmörta sig på. Kanske för att det känns lite bättre för stunden för dem.

Men så här är det: Vi har alla våra mönster, nu gäller det att utmana dem.
Och jag tycker att det här är så inibasken viktigt att skriva om. Kanske för att jag själv har en så stor insikt i alla dessa vinklar, ser att sociala medier är full av dem (men vet också att det finns andra vinklar). Att av 20 smattrade bilder så lägger jag upp en eller två. Förmodligen har jag omedvetet valt just den eller dem för att jag ser slank ut, kroppens former breder ut sig där de ”ska”, min djupa bekymmersrynka inte syns och min kropp kommer till sin fulla rätt – rent normativt. Vi (och jag) blir ständigt matade med hur en kropp ska se ut och det är skrämmande likriktat, trots att alla kroppar är unika. Och här gäller det att försöka tänka på vad som påverkar mig i valen, och vad jag visar upp. Sålla i allt jag ser och försöka gå motströms.

Men det är ju mest den där klännings-bralls-pennkjolen med dra-in-trosa-versionen som ni ser här på bloggen. Det är de vinklarna som jag väljer att visa här. Men det känns så inibasken viktigt att visa på något annat. Andra vinklar. Andra val. Men samma kropp.
För det här är just vad sociala medier handlar om: vinklar. För bakom vinklar finns andra vinklar, och det får vi inte glömma bort – oavsett vad vi ser framför oss. Jag säger inte att sociala medier-varianten är perfekt och att det här är operfekt. Lååångt ifrån. Jag menar att alla vinklar är min kropp.

Jag brukar ju säga att jag har en barbapappa-kropp, vilket många har ifrågasatt. Men om det är någon som vet huruvida jag har en barbapappa-kropp eller ej … så är det ju jag. Jag formar min mjuka kropp i kläder, men nu nu sitter jag här – i bara mässingen.  Utan de där kläderna som smiter åt. Och där är den: magen som jag stuvar om och ner i klänningar, brallor och pennkjolar. Benen som är bäst på att dallra, men som oftast är infångade i strumpbyxor.
Och jag gillar’t. För min kropp är så överjävligt grym. Den har burit barn, fött ut barn, läkt och kommit igen. Den är så mjuk att en katt gärna kurr-mys-trampar på den i tron att det är en kudde. Min kropp säger ifrån när jag är stressad och tar mig upp till dans när jag är på fest.
Den kan bära två barn tre trappor utan hiss och är stark som en oxe om så skulle behövas.

Vissa kanske tycker att det här är utelämnande, men jag är ingen särskilt privat person. Det här är en kropp, som vilken annan. Magen är inte platt, benen vill svämma ut som pannkakssmet och jag har prickar och celluliter. Mitt rump-dallrande är så imponerande att jag gärna bjuder på en show på morgonkvisten. Majken tjoar roat på.
Hon är sådan inspiration. För henne vill jag alltid vara mjuk, dallrig, stark och kunna bjuda på en vardaglig tisdags-kropp. En som gärna svämmar över och är lite all over the place.
Precis som min fenomenala kropp är <3 Och jag som person i största allmänhet.

Ps 1. Vinklarna går att applicera på allt! Inredningsbilder, Gotlandshus, trädgårdar och glada barn-bilder. Härjet, kaoset och dallret finns i varenda vrå.
Ps 2. Det finns så många inspirerande människor därute som visar på alla olika sorters kroppar. Tack för att ni finns, utan er hade det här inlägget aldrig blivit av.

ommentarer på “Stora, ärliga kroppsinlägget

  1. men alltså, emma <3 TACK för att du gör det här, skriver om det här, visar. det här med kroppen har skavt i mig i så många år. hur är det ens möjligt att gå och avsky sin egen kroppshydda så länge? fattar inte, egentligen. ändå kommer jag på mig själv att hålla in magen och välja kläder som döljer. för det här med vinklar, det är så sant. åh, nu svamlar jag bara. blev bara så jäkla glad över att du delar med dig, gör det tillåtande att bara vara. så tack, tusen tack!

  2. Tack! Har aldrig kommenterat på din blogg tidigare, men kikar in titt som tätt. Så viktigt inlägg i en värld som hyllar den ”perfekta” kroppen. En kropp som nästan ingen av oss kan jämföra sig med. Jag tycker att det är modigt av dig att visa dessa bilder och hoppas att dom ska bli så vanliga i våra flöden framöver så att det inte längre upplevs som modigt utan bara helt naturligt

  3. Emma!
    Så fantastiskt fint inlägg! Jag har följt dig länge, och älskar att läsa din blogg! Och nu sitter jag här (efter en hel del kämpade) med min älskade tio-dagars-bebis och tycker om möjligt ännu mer om att läsa det du skriver. Jag går tillbaka i arkivet, läser dina förlossningsberättelser igen, om amning och bebistid och speglar dem i min nya situation. 🙂 Blev så glad när jag läste ditt fina, viktiga och modiga inlägg idag! Stor kram <3

    • Vad fint att mina texter får finnas med där i bakgrunden. Det gör mig himla tacksam. Och en tio dagars! herregud så liten den är då. Allt styrka till dig när allt är så där upp-och-ner som det är just där, precis i början. Kram Emma

  4. Tack Emma!
    Jag har inte följt din blogg särskilt länge men jag blir imponerad och glad! Fortsätt göra det du gör ❤️ Och den där kroppen vi fått som vi nog alla har en sådan hatkärlek inför, den är ju ändå bara bäst!
    Kram från en annan Emma

  5. Så kloka ord <3. Det tog mig 29 år, en graviditet och återhämtning + en mamma som blev sjuk i bröstcancer och blev av med ena bröstet innan jag insåg hur jäkla tacksam jag är över min kropp, att den funkar och att den tar mig framåt i livet. Nu är mitt mål att lära mina döttrar detta redan från början – en utmaning som jag (fasen) ska klara.

  6. Åh <3 Tack fina fina du för att du delar med dig, du är fantastisk! Jag har alltid gett min kropp massa hat och elaka ord, men har under senaste året istället försökt tacka kroppen för allt den gör för mig och se att den faktiskt är fin som den är, trots att den inte ser ut som normen. Tack tack tack för att du delade, blev så glad av att läsa!

  7. Tack för orden. Jag behövde verkligen bli påmind om att jag duger som jag är. Även om det är svårt vissa dagar. Det är så konstigt att jag tycker att alla andra duger som de är. Men jag själv…Det är tydligen nåt annat det. Men jag jobbar på det. Det här inlägget hjälper mig ❤

    • Jag har också dagar då allt det där som jag känner mig så stark i just precis nu känns långt bort. Då allt det där en matats med kommer upp till ytan. Men sakta men säkert hittar jag alla pysande hål av energi-slangen. Snart så.

  8. Tack snälla för ett så fint och öppet inlägg! I snart 30 år har jag varit obekväm i min kropp, har slagits med ätstörningar, träningshets och orimliga krav på mig själv. Det behövs mer influencer som dig Emma, tack för att du gör skillnad!

  9. Men wow!! TACK! Tack för att du är tillräckligt modig! Jag har kämpat hela livet med ätstörningar och fått höra av min egen pappa att jag är vacker när jag är som smalast. Nu har jag dock haft en pappa som utsatt mig för övergrepp så hela min kroppsuppfattning är ju inte riktigt sund. Innan jag babblar bort mig helt skulle jag iaf vilja få fram att du hjälper mig att läka lite när du gör inlägg som det här ❤️. All kärlek till fina, modiga du!

  10. Wow så stark och fin du är!! Och jag inser så lätt man tror att alla och allt är perfekt, fast att man nånstans vet att vi alla väljer våra vinklar. Heja dig och tack!!

  11. Hej!
    Jag har aldrig tidigare kommenterat på någon blogg och har bara helt nyligen upptäckt din blogg och tyckte den verkade ”mysig”. Får inspiration från din och andras bloggar men samtidigt ibland lite ångest över era perfekta liv. Är själv mammaledig med tredje och vardagen är just nu fantastisk men inte instagramvänlig. Vad jag vill komma fram till är WOW vilket fantastiskt blogginlägg på så många sätt. Träffar rätt i prick för hur jag känner (och säkert massvis av andra människor också). TACK! Gillar framförallt den insiktsfulla slutklämmen (Ps1) om hur vinklarna och vad vi visar upp för omvärlden kan appliceras på alla plan i livet. Du verkar stark, duktig, trevlig och samtidigt en av oss dödliga…så underbart inspirerande!
    Med vänlig hälsning,
    Hillevi

    • Bästa Hillevi. Tack för din kommentar. Det betyder lite extra att du aldrig tidigare kommenterat på någon blogg och att jag kanske kan slå hål på den där ångesten. Tro mig, det finns triljoner vinklar. Stor kram på dig! Emma

  12. Vackra Emma! Så fint och bra inlägg <3 Precis så, kroppen är ju först och främst ett alldeles fantastiskt verktyg som tar oss framåt här i livet. Magen när och bär våra barn och sedan tar starka armar över, vad kan man egentligen mer begära? Det glädjer mig att du bjuder på rumpdaller där hemma, för jag tror att det är just så som man sätter grunden för sina barns egna kroppssyn. Jag har turligt nog varit ganska förskonad från kroppshets och obrydd kring min egen kropp, trots daller och dimensioner. Mycket tror jag beror på att min mamma alltid accepterat och älskat sin kropp för vad den är. Den synen smittar liksom av sig och är bland det bästa man kan ge till sina barn <3 Kram Therese

  13. Bästa Emma! Så himla fint och peppigt inlägg! Älskart!
    Tack för att du gör internetz till en bättre plats, med mer vinklar och vrår <3

  14. Även om jag vet att ingen är perfekt som samhällets ideal så var detta inlägg viktigt.
    Tycker att man bombarderas av perfekta ideal på t.ex Instagram och så sitter man där med daller, gropar, lite övervikt, mindre toppiga bröst efter att ha varit gravid med 3 barn på tre år och fött 3 barn och ser inte alls ut så. Har också en lång historia med ätstörningar och även om jag slutit fred min min fantastiska kropp så är jag ändå så medveten om allt det som min kropp inte är.
    Dags att enbart fokusera på hur fantastisk kroppen är istället! Kändes bra att det fanns fler som tänker som mig. Tack för inlägget och ha en härlig helg nu!

  15. Urviktig, tack <3
    Tänk va modiga, vakna och levande många av oss blir när vi får barn. Jag är precis där du är efter mina pseudos; livet är för kort för att ljuga för dom, andra och mig själv om vem jag ÄR. Kram på dig!

  16. Emma Sundh, jag älskar dig!!! Eller åtminstone din blogg eftersom jag ju förstås inte känner dig 🙂 Har läst din blogg i många år och älskar din ärlighet, din styrka, din skörhet och din förmåga att uttrycka allt detta.

    Hälsningar en dallrande 42-åring som fortfarande gömmer, stoppar in, vänder rätt vinkel till och är väldigt medveten om kroppens ”defekter” (men önskar att hon vore lika modig som du).

  17. Det här är så viktigt, tack för en viktig, ärlig och utelämnande text! Senaste året har jag avföljt nästan alla ”perfekta” människor och träningskonton till förmån av body-positive-konton. Märker enorm skillnad, det är verkligen så viktigt!

  18. Men så underbar läsning!!!!!! Det hör var precis vad jag behövde höra, funderar jämt o ständigt på hur jag ska klara av att leva med min nya prickiga 30+ mammakropp. Jag vill bli som du!!! Kram från Karlstad

  19. Emma, Emma, Emma! Ett STORT hjärta till dig, och såklart ett bamsestort Tack för att du vågar publicera detta inlägg. Jag behöver inte säga mer, för allt bra har du ju precis skrivit. <3

  20. Heia heia 😀 Helt fantastisk bra blogginnlegg! Bloggen din er så inspirerende og fin! <3 Du også! Hilsen fra bloggleser i Norge

  21. Kära bästa Emma! Du är såååå vacker! Din kropp är ju fantastisk och ser helt ärligt ut som min (också burit 2 barn). Våra kroppar är de finaste som finns och precis som du, så eftersträvar jag inte slankheten eller whatever. Nu vill jag bara kunna vara stark för att leka och härja med barnen. Du är bäst och vackrast! Förändra aldrig på dig <3

  22. Tack!! Tusen gånger tack!! Min postgravida kropp och ängsliga sinne behövde just det här inlägget med just den texten och just de bilderna! Du är fantastisk på så många sätt!

  23. Så härligt att läsa detta inlägg, kände mig genast lite mer stolt över min kropp.
    Tack fina Emma för att du är du, sprider värme och glädje

  24. Åh vilken underbar post! Jag är 51 och håller fortf på…..Fast jag liksom du säger är mjuk, en barbamamma. Tack för att du gav mig ordet . Och att som 40+are få en unge som älskar ens mage, det är grejor det ☺

  25. Är en sådan tråkig läsare som aldrig skriver kommentarer, trots att jag läser en cirka 20 bloggar om dagen! Men du Emma, så fint och ärligt skriver och visat med bilder! Älskar inlägget, tråkigt att behöva skriva att man är modig när man visar hur de flesta ser ut, men du är på väg att ändra detta!

  26. Herrejösses vad du fick mig att må lite extra bra denna gråa fredag.

    Det är ju precis som du skriver… jag vet om att bilderna som visas i sociala medier är utvalda, jag gör ju för tusan likadant när jag postar en bild i mitt IG-flöde. Men likt förbaskat är det som den rationella delen av hjärnan stänger av när man kollar igenom flödet eller läser sin favvobloggerska (läs du ) senaste uppdatering och ser till synes perfekto-mundo-bodies.

    Så tack!
    Tack för att du visar och skriver om hur det egentligen är- för de allra flesta.

  27. Århundradets viktigaste text. Tack Emma.
    Mvh en dallrande mjuk kvinna som äntligen (efter 32 år) börjat inse att min kropp är som alla andras. ♥️

  28. Kan bara instämma med föregående talare; så otroligt fint att du finns och uttrycker de här känslorna som jag tror att mängder av (framför allt) tjejer och kvinnor bär med sig men antingen alldeles för omedvetet eller för ovilliga att dela med sig av. Det är bedrövligt att man ska behöva gå igenom så stor och viktig del av sitt liv med sån noja och såna hjärnspöken helt i onödan. Kanske kan just såna här inlägg bidra till att fler slipper det framöver. Jag känner precis, precis som du och är så oerhört glad över att du valde att höja rösten. Tack!

  29. Heja dig! Så starkt av dig att skriva detta! ❤️ Jag har alltid haft en komplicerad relation till min kropp, men känner två barn senare, en djup förundran till min egen kropp som kan så häftiga saker, skapa liv och totalt förändras. Jag känner mig också mycket starkare efter barnen. Tack för att du delar med dig. ✊

  30. Alltså – applåder, vissel och vågen ända ner till Linköping! Tack för en fantastisk text och bilder. Min kropp post två graviditeter är inte som den var och det har varit så svårt att acceptera. Varför?! Och min blinda hjärna har på riktigt fått för sig att instagrams smala kroppar är sanningen. Tack för upplysning och uppvaknade!

  31. Stort tack Emma
    Timingen passade perfekt för mig som just nu funderar mycket över min kropp och form.
    Vill ju visa en välvilja och omtanke om mig själv inför mina tre barn, men är samtidigt så sjukt medveten om alla ”brister”. Älskar din blogg, tack

  32. Pingback: Ärligheten

  33. Underbara Emma! Tack tack tack, du satte ord på precis varenda känsla som jag kämpar med. Är mamma till en på 4,5 och en 10 mnd och kämpar så med att älska min kropp. Att älska alt den är och alt den gör för mig. Din resa är med ätstörningar och det hela är som om jag skulle ha skrivit den själv. Ända så är det nästan igen av mina vänner eller familj som visste om hur det var, sen kommer du Emma badass sundh och bara delar med hela Norden. Grymt tufft. Det är jobbigt att lära sig elska sin kropp men vi måste göra det. Hur skall vi annars lära våra barn. Dom gör ju som vi gör, inte som vi säger!

    <3

  34. Tack fantastiska, inspirerande du! Tack för att du visar verkligheten och delar med dig. Tack för att du inspirerar till en bättre självkänsla och en bättre värld 🙂 ♡

  35. Helt fantastiskt skrivet!
    Tack för ett fint och varmt inlägg.
    Att halka in på kroppshatandet är allt för lätt. Slutade ett tag att köpa kläder, fast jag älskar att klä mig i vackra klänningar, för att jag inte var i samma storlek längre. Som att sätta livet på paus för några kilo extra.
    Så fint att du vågade dela med oss läsare. Tack!

  36. Tack ❤från en annan mamma. Med mjuk mage och len hud och gropiga lår. brukar säga att jag har nära till alla mina känslor så nu ska jag banne mig känna efter oxå

  37. Men älsk på detta! Blev helt överväldigad av måbra. Så viktigt och vettig och svårt! En daglig kamp i våra inre som göds alltför mycket av alla typer av media. Otroligt fint inlägg! Tack!

  38. Älskar detta inlägg. Tack för att du berättar om det som borde vara självklart, att vi alla har olika vinklar, men som vi ändå misslyckas med att uppfatta. För mig fick du nu plötsligt många fler dimensioner, som gör dig ännu intressantare att följa. Du är grym!

  39. <3 <3 <3. Jag tycker att sådana här inlägg lätt kan bli a.) ifrågasatt för att VARFÖR ska kvinnor behöva visa upp kroppen, även i sådana här inlägg? och b.) ifrågasatt, precis som du skriver: "du har ju ingen mage att tala om?". Jag tycker dock att du gör det här med bravur och ödmjukhet.

    Tack.

  40. Tack, tack, TACK! <3 Åh, jag behövde det här!

    Jag har alltid avskytt hur mina lår bara flyter ut som pannkakssmet när jag sitter, och det även när jag var smal som en sticka och nu är det bara värre. Och nu har jag en puffig mage som jag battlar med varje dag. Det är så ensamt liksom när alla andra är så förbaskat uppiffade och fotade i fantastiska vinklar så tack så himla mycket för det här inlägget, det betyder så mycket. Blir liksom lite extra våt i ögonen till och med. Du är bäst, tack för att du tar upp så viktiga ämnen och delar med dig av dina tankar <3

  41. Men åh Emma. Så himla bra och viktigt och jag kommer dela det så mycket jag bara kan! Tusen tack för att du är du! och så himla vacker!

  42. Tack ❤️
    Så många bilder under så många år, av hur en lyckad person ska se ut, att en själv slutar älska sin kropp. Och inte ens kan tro på vad andra säger om att den är bra och mjuk&go och finast precis som den är.
    Men på ett blogginläggsögonblick kan det förändras. Lite i taget åtminstone. Tack för vad du delat. Om du vågar älska en mjuk och dallrig kropp, så kan väl också jag göra det vi ses på dansgolvet, där vi kan dallra ikapp!

  43. Tack så mycket för detta! Min kropp är ungefär likadan och jag tycker den är go för det mesta. Mer sen jag fick bebis. Jag vill låta den vara sig själv och lyckas ofta, men ändå skaver det ibland och jag önskar den var annorlunda. Blir så glad och peppad över att se att andras ser likadana ut! Tack! Jag ska på spa i helgen och jag ska ha det riktigt gött och unna kroppen både mat och vila!

  44. Kära Emma……våra kroppar (liksom våra ansikten) skall naturligtvis visa att vi har levt, livet sätter spår och så skall det vara…. Det är så sorgligt att massmedia får så många unga kvinnor att tro att de inte duger med sina helt naturliga kroppar.
    Att vara stolt över sin kropp, denna kropp som vi lever med hela livet varenda minut, vi måste bli bästa vän med den…..
    Tack för ett väldigt fint inlägg, Emma!

  45. Pingback: Slängkyss. | Mokkasin

  46. Tack för att du delar med dig ❤ Det är värdefullt och välbehövligt! Tänk om man skulle sluta fred sin kropp någon dag. Än så länge är det långt kvar. Ibland stannar jag upp och är tacksam att över att kroppen fungerar men desto oftare i princip varje dag är jag missnöjd med både det ena och det andra. Sociala medier bidrar säkert även om man inte vill tro det.

    Tack för ditt inlägg. Upskattar din blogg och läser regelbundet och kommer fortsätta att göra så.

  47. Oj, oj, oj hjälp mä detta var det finaste inlägget jag läst på mycket länge. Shit blir helt gråtig av responsen och hur många som relaterar. Motiverar mig att inte föra vidare mina sjuka kroppstankar på min egen dotter. Om jag lyckas med det så vet jag att jag gjort nåt bra. All kärlek till dig!

  48. Så mycket igenkänning, så mycket skam vi bär! Men åh hoppet tänds ju när jag läser sånt här! Är så inspirerad av dig och din blogg redan, men nu också över din jäkligt starka kropp! Från en som bara bär ett barn fyra trappor upp utan hiss ❤❤❤

  49. Tack för detta fina och viktiga inlägg! Så viktigt, men inte så,enkelt. Man ser på andra, och ser det som är fint, och tittar ner på sig själv och så ser man bara det man inte är nöjd med…

  50. TACK! För att du visar detta, och skriver om detta! Jag brukar aldrig lämna nått litet avtryck eller kommentar men här kände jag att jag bara måste säga; Heja dig!!!

  51. Det här var banne mig det finaste jag läst nånsin i hela bloggosfären! Tack Emma för att du vågar visa fler vinklar, det betyder så ofantligt mycket för mig och andra som också kämpar med självbild och kroppstämjning. Det här inlägget gjorde mig så himla glad!

  52. Bästa fredagsinlägget! Inför myspyshäng med sin myspyskropp liksom. Och tänk vad pepp och bra magkänsla ditt inlägg gav mig. (Och andra!) Fast det borde vara en helt vanlig grej, helt vanlig kropp. Tänk om vi alla skulle variera vinklar på våra kroppar, jämt! Vilken känsla! Men läskigt. Så: modigt av dig! Fast det är sjukt att det ska vara det. Kram!

  53. Tack Emma för ett viktigt modigt och peppigt inlägg! Har varit ganska förskonad från kropphetsen och varit kompis med kroppen tills det att jag blev gravid, och inte riktigt kunde värja mig från kropphetsen-pilarna som kom ilande från vänner, kollegor och helt okända människor. Aj. Kan vi inte bara hylla varandra och omfamna fluffet! Tack för att du påminde mig om hur underbar, magisk och degigt härlig kropp jag har. Den har ju varit bebis-bo och gett mig det finaste jag har. Min lilla tjej.

    Tack tack tack Emma! Det behövs fler av dig!

  54. Hur bra är du då inte? Tänker med lite sorg att du och detta inlägg borde ha funnits när jag var yngre men är samtidigt så glad för att det finns nu för alla att inspireras av – tack för att du är du och för att du delar detta med oss alla! <3

  55. Ett inlägg jag väntat på! Så svårt det ska vara att tycka om sig själv.. vi har bara ett liv. Tack för detta!!! Det sjuka är att varken du eller jag är överviktiga eller tjocka, bara normala. Kärlek till dig och lets dallra!! ❤️ Kram Hanna

  56. Tack tack och tack! Tänk om alla vågade lägga ut en bild på sin mage för att inse att det finns ingen rätt eller fel mage! Bara olika.
    Blev lite tårögd när jag läser detta. Kärlek <3

  57. Man måste på något sätt bli kompis med sin kropp för att vara lite snäll mot den. Inse vad som bara är och kanske skapa sin egen hälsa inifrån först för att verkligen gå vidare att må bra. En slags inre hälsa förmedlas här hos dig, utan hets, det är mod det. För kan vi kvinnor börja njuta av det vi har så kommer kärlek tillbaka och vi kan ta emot den. Hur du ser dig är din sak, hur jag ser dig är min sak. Det är med kroppar ska inte speglas, den är, och ska inte jämföras. Ett nybyggt hus vs. ett från 70-talet…det går liksom inte. Men tänk en sekelskiftesdröm från 1900, oh la la vilket överinseende man får för lite små skavanker då all huscharm från en svunnen tid bara faller över en. Så jag hoppas det finns utrymme för fler kroppar än en shapad gymbyggd kropp. Tak för ditt inlägg, hoppas det visas fler kroppar med mycket charm och lite småskavanker. Inget fel på träningskroppar men de har fått ganska mycket medieutrymme i flera decennier.

  58. Tusen tack för detta! Behövde det precis nu. Sitter i soffan och äter godis. Inte utan dåligt samvete. Har levt med allvarliga ätstörningar i 18 år och hatat min kropp så mycket att jag nästan svultit mig till döds. Nu försöker jag nå en normalvikt och acceptera mig själv vilket är sjukt svårt mycket pga samhällets normer om hur man ska se ut som kvinna. Jag vill bara låta min kropp få koppla av och ta plats. Inte hålla in den. Viktigt ämne att ta upp. Fortsätt med det. Du är fantastisk

  59. Heja heja, så gött inlägg! Kan inte nog poängteras hur viktigt jag tror det är att influencers som du visar en bit av verkligheten, så tack!! Älskar det som nu sker i lavintakt i mitt hörn av www, att typ alla kvinnor ba nä, no more fucks to give. Vi ids inte styras av självhat och späk och manlig blick. Nu äts det för att det är gott och inte för att vi ”unnar oss”, nu får det dallra fritt tamefan istället för att hållas in tills andan tappas och huruvida en random snubbe vill ligga med en eller ej är helt oviktigt. Fatta vilken POWER vi besitter! Att älska sig själv och sitta nöjd är en liten revolution. Nu gör vi revolution! Och håller varandras händer när det blir svårt, som grymma karins konstgrepp sa. Tack!

  60. Tack för detta inlägg! Så himla uppskattat att se en mage som liknar min för en gångs skull. Tack för att du är modig och delar med dig!

  61. Din blogg har verkligen växt på mig. Den har ju alltid varit estetisk och vacker, men jag har ändå bara läst sporadiskt. Kanske för att vi ibland varit på lite olika platser i livet. Men nu tycker jag mer och mer om den, och läser även om gamla kloka inlägg. Du skriver så öppet och odömande, och skickar så fina tankar och idéer. Det här inlägget är nog det vackraste hittills som det är en ynnest att få ta del av. Du är grym! Tack!

  62. Du är så jäkla tuff!! ❤❤❤ Jag älskar din text och känner liksom du att kroppen efter pseudotvillingar ju inte är vad den en gång var, men jäklar vad amazing den är att den både burit och sedan även gett två små skruttar mat i ett helt år även på utsidan! Så himla häftigt! Tusen tack för att du skriver detta, det/du gör skillnad!

  63. normala, vackra människor. Det är så vi ser ut. Tack för dina tankar. Som sagt – så viktigt. Låt våra döttrar få känna sig normala och veta hur riktiga människor ser ut.

  64. Tack tack tack tack. Exakt så. Jag jobbar på kärlek till kroppen men det är så svårt i ett samhälle som lär oss att hata den. En av mina hårdaste fighter som jag tar för mina barns skull. De är så obekymrade om kroppen och jag önskar så att de får fortsätta vara det. Hoppas de kan smitta mig med.
    Det här var ett av dina inlägg som drabbat mig mest. <3

  65. Heja Emma! DET HÄR var ett fantastiskt inlägg med fantastiska bilder! ❤️❤️❤️❤️ Tack för att du skriver det och hoppas på att det inspirerar fler!

  66. Tusen Tack för det bästa blogginlägget jag någonsin läst!! Så ärligt och igenkännande till tusen. Varje ord! Du är såå vacker!!

  67. Modiga Emma! Vilket fantastiskt och viktigt inlägg! Går just runt själv och gnisslar över det där med kroppen, vad en gör med den och tänker om den. Att en egentligen helt oförblommerat bara vill älska och tacka den för att den bär en runt i livet. Att den liksom alltid duger. Kanske extra viktigt känns det för mig nu när jag fått barn och vill föra vidare någon slags självklarhet. Tack för inlägget och modet!

  68. Tack för ärligt och utelämnande inlägg! Igenkänningsfaktorn är hög, och jag vill bara ge dig (och mig själv) en stor kram! Man måste våga älska sin kropp, det är ju det enda man ska stå ut med hela livet!

  69. Hej Emma! Jag är dålig på att vardagskommentera bloggar – har dock följt dig i flera år. Minns dock att jag vid ett tillfälle ställde några kritiska frågor om appen Natural Cycles när du gjorde reklam för den. I efterhand tänkte jag på att du kanske tog illa upp och i så fall vill jag be om ursäkt och förtydliga att det absolut inte var min avsikt att vara en ”surmört” gentemot dig personligen! Jag har alltid tyckt att du verkar så klok och har en så humoristisk ton i ditt skrivande. Beundrar dig också oerhört för ditt miljöengagemang och generösa inställning. Att du äter vegetariskt, är en av få som tar ställning mot flygresor och lånar ut ditt torp gratis är ju helt galet fint. Tjusig är du med, oavsett utstyrsel. Bästa hälsningar!

  70. Hamnade här via en länk i en annan blogg och älskar det du skriver om kroppen. Fyller 49 om några månader och funderar ofta på hur idiotiska och tragiska tankar vi kvinnor går runt med om våra kroppar. Det sväller och putar både här och där, mina lår ser ok ut om jag står upp men sittande… De blir dubbelt så breda på en sekund… Varför kan vi inte bara älska det vi har? Istället är vi så fullmatade med hur det ska se ut, hur en fin kropp är, vad som är ideal och ser ner på mulliga tjejer (som egentligen inte alls är tjocka). Män däremot får se ut hur de vill, en man med mage har pondus. Hur knasigt är inte allt detta?
    Vi borde vara så stolta över oss själv, min kropp har fött tre barn, har ständig värk och ändå ser jag ner på den. Ändå kan jag inte till 100% tro på när min man säger att jag är fin och sexig. Skärpning!
    PS Skulle ALDRIG våga lägga ut bilder som dina på mig själv, MODIGT!

  71. Alltså heja dig och fy för den där kroppshetsen! Så fint att läsa, för oj vad det känns igen. Från någon som anses ha den där normativt perfekta kroppen men hela tiden gömmer sig i stora kläder för att det är så svårt att tro att den duger ändå. Och mest av allt önskar jag bara att jag med min sjukdom (fibromyalgi) ska orka träna och få känna mig stark. För det är ju snarare hur kroppen mår som spelar roll. Är glad att jag känner min kropp så bra som jag gör men fasen vad jag behöver tycka om den som den är också, och låta den förändras.

  72. Pingback: STJÄRNÖGONBLICK 8 | nyklippt, valkonferens och Malmö. | REAKTIONISTA

  73. Viktigt inlägg!! Så himla viktigt. Mjuka kroppar är bäst, runda kroppar med, eller som min, kantig här, rund där och spinkig där. Alla kroppar är bäst, och man får se ut hur man vill. I ganska ung ålder blev min kropp prydd av långa ärr som löper kors och tvärs över magen, 30 cm långa och många har kommenterat det. Jag ser dom dock som livgivande, hade jag inte haft dom ärren hade jag varit död, så jag är så himla stolt över mina ärr. De är vackra för mig.

  74. Tack för ett fantastiskt bra och modigt inlägg!! Det gör skillnad när vi vågar blotta oss såhär. Det är uppenbart att du fått många att må bättre bara genom att kika på kommentarerna här ovan. Väldigt starkt.

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*