Tack Gotland och #siggetorpet

God kväll!
Nu har vi landat hemma i Stockholm efter en lång sommar på Gotland och vid vårt torp mitt på ön, Dalhem. Jag har fyllt veranda vrå av sommaren med sirlig sand, prunk, projekt (köpt en husvagn, scoutat gamla spröjsade fönster till växthus, köpt en buss!), och så har jag lekt en hel del hund också. Låtsaspinkat på varenda trästam på hela mellersta Gotland.

Det känns så konstigt att vara hemma. Fint, men ändå vemodigt. Lägenheten är främmande (har glömt var osthyveln finns och var barnens pysselgrejer håller hus) och jag känner mig lite hudlös. Saknar trädgården, myset och alla projekt. Samtidigt är det så ofantligt spännande att vara hemma, i en ommöblerad lägenhet (ska visa er sen), med piff på gång och roliga jobb framöver …

Men … Landet gör något med mig. Ängslighet är som bortblåst och jag liksom hittar kärnan i mig själv, där jag inte ber om ursäkt för vem jag är, tänker på hur jag är (obviously, voff), utan bara … är. Tror Gotland och gotlänningarna smittar av mig med sin självklarhet. Eller lantisar i största allmänhet! Eller så är det bara livet i ett hus och en trädgård, där livet lunkar utan förbipasserande. Vad vet jag.
Men en sak vet jag :Jag hoppas så innerligt att jag kan hålla kvar vid den där självklara känslan. Det totala självklara. Den där Emma Sundh som gick och köpte sig en rosa buss för att hon kände för det, inte tänkte på alla patruller en kunde stöta på. Och faktiskt inte kunde ett dyft om gamla bussar. Så nu är den rosa bussen inte bara en flott buss, den är en påminnelse att bara köra på, gasa och inte vända sig om.

Tack Gotland, alla fina ställen och underbara personer. <3

           

                       

ommentarer på “Tack Gotland och #siggetorpet

  1. Jag har grym Gotlandsblues och vi har varit hemma i en hel månad… Har du lyckats luska ut något om det öde huset i Dalhem? Ser så himla spännande ut!

  2. Låter härligt att hitta sig själv på det där sättet! Ovardag och ostadsliv kanske gör susen mellan varven. Och guld med Gotlandshus att ladda upp i om den känslan nångång trasslas bort i vardagsdjungeln, verkligen, vilket livs-kap!

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*