Astrid Lindgrens värld

God morgon i värmen!
Innan jag drar till plurret för att svalka mig så måste jag ju bara prutta ut ett efterfrågat inlägg. Nämligen det om Astrid Lindgrens värld.
Efter att ha bott en natt i världens finaste hus i den lilla staden intill Astrid Lindgrens värld, checkade vi ut och åt vi frukost på Majkens mat. Vi stoppade kinderna fulla med ägg och sedan begav vi oss in …

… bland minihusen. 

Vi gjorde en visit på stadshotellet i Vimmerby – i miniversion.

Och jag var lika begeistrad som barnen. Okej, kanske lite mer.

Hur Wes Anderson-igt är inte detta?

Första minutrarna inne i Astrid Lindgrens värld var barnen storögt tysta. Hänförda av dansen i paviljongen och ville inte gå därifrån. Kunde lätt varit nöjd med dagen efter att ha sett den lilla, lilla staden, men det fanns ju en hel del mer om en säger så.

Vi letade oss in på de små gatorna och …

I var och varannat hus utspelades scener från Astrid Lindgrens böcker. I det här huset köpte Pippi Långstrump 18 kilo karameller. Majken, Bodil och Ester tryckte sina små näsor mot rutorna och hittade storögt. 

Allt var i miniatyr. Så himla gulligt!

Favoritskyltfönster.

Efter den lilla, lilla staden gick vi förbi Villa Villekulla, Hoppetossa, en söderhavsö och stannade till vid en lekpark …

… innan vi gick på upptäcktsfärd i Ronja Rövardotters stora borg! Vilket bygge alltså!

Barnen sprang genom skogen, förbi Törnrosdalen (som vi får ta om ett par år), Kajsa Kavat och Emil i Lönneberga. Majken åkte Saltkråkan-tåget medan jag och Bodil gick på korv-med-bröd-jakt. 

Hur fin var inte den här kiosken? Tyvärr stängd, så vi gick vidare. 

Till slut hittade vi en korvkiosk med världfin personal och så blev det korv-med-bröd-paus på en parkbänk. 

Efteråt lajvade John och Majken Madicken uppe på taket. Och sedan blev det Pippi-show. Efteråt somnade barnen tjongpang i dubbelvagnen. 

John och jag traskade genom parken och tog sikte på …

Stadsmästargården där vi åt lunch medan barnen sov. 

Trädgårdssallad! Så himla fräsch mat kan jag lova. Inget flottigt som lämnar illamående efter sig, utan fräscht och gott. Stor tumme upp. 

När barnen vaknade hade precis Emil-föreställningen börjat. Lätt min favorit! Sådant drag! Efteråt ville Majken tälja en trägubbe. Här satt hon hur länge som helst. 

I hagen intill lilla mini-Katthult stod Emils häst Lukas. Så himla fint! Och apprå på hästar så jag Tengils knektar i ett skogssnår. De satt på sina (riktiga) hästar som väntade på att få rida in i Bröderna Lejonhjärta-föreställningen. Det såg så himla läskigt ut.
Om några år ska jag se den. När jag blivit stor nog, hehehe. 

En av barnens Astrid-favoriter är Nils Karlsson Pyssling. Jag vet inte hur många gånger vi sett filmen. Så vi sa Tjillevippen och så gick vi in i Bertils hus. 

Majken i Bertils säng. 

Det hade hunnit bli eftermiddag och vi började känna oss lite möra. Så vi tog vägen förbi den lilla staden igen.

Jag hittade mitt drömhus. 

Majken och hennes hund gick på upptäcktsfärd mellan husen. 

Kände på dörrhandtag och kikade in genom fönster. 

När klockan närmade sig tre tog vi farväl av minihusen.

Gick förbi bensinstationen, ut från Astrid Lindgrens värld och gjorde oss redo för nästa äventyr. Skåne! Mer om det snart! Nu ska jag dra å bada! Kram på er!

Katthult, ett Narnia-skåp & Astrid Lindgrens värld

När Almedalsveckan drog i gång i förra veckan lämnade vi torpet på Gotland för fastlandet. Den här gången åkte vi inte till Nynäshamn som vi brukar, utan tog båten till Oskarshamn och vidare in i Smålands-skogarna. Efter kringelikrok-vägar upp på höga höjder och ner i djupa skogar kom vi fram. 

Till Katthult. Mina ungar är tokiga i Emil i Lönneberga, så det är ju klart att vi skulle åka hit. 

Och in i snickerboa, hoppfallera! Barnen blev helt saliga därinne (men saligheten hindrade dem inte från att försöka riva stället så klart).

Samling vid pumpen. 

Här mötte vi upp våra kompisar Mick, Emelie och Ester. Tillsammans skulle vi nämligen gå på Astrid Lindgrens värld, men vi började här. I Katthult.

Nedanför huset betade hästar och kor. Och längre ner i slänten …

låg den här vackra tjärnen.

För att gå komma till Tjärnen var en tvingen att gå in i fårhagen. Inte mig emot om en säger så.

Bodil sprang runt till alla får och sjöng ”Bäbä vita lamm” för dem. 

Sedan blev hon trött och ville opp. 

Min lilla Emil!

Vi höll på att inte komma från Katthult för barnen fastande här. I en hästvagn. Mick lekte häst och var liksom FÖR bra. Barnen ville aldrig gå därifrån.
Så det blev ett skrikigt och gråtit good bye till Katthult.. Men det varade inte länge.

För när vi kommit till Vimmerby och Astrid Lindgrens värld så letade vi oss in i den Lilla staden där vi skulle bo. Och alltså herregud! Jag är ju lite av en nörd när det kommer till hus och gamla grejer, och till och med jag blev imponerad. Hela den lilla staden var byggd i gammal stil, med kulturglas i fönstren, gamla tegelpannor på taken och nästan kriminellt smakfulla detaljer. Stockrosor utanför, vackra innergårdar, grindar och pastelliga färger. Det var så fint! Det enda som kanske inte passade in var de moderna låsen på dörrarna och lite armaturer, men det var jag för hänförd för att bry mig om. SÅ fint var det!

Vi gick in i receptionen i den lilla staden och där fanns inte bara urtrevlig personal, utan ett stort Narnia-skåp med utklädningskläder. Jag gick bärsärk. Och kan ha haft tebjudning med ett helt gäng med barn.

Sedan letade vi upp vårt hus. Villan! Den blå grinden gick in till en vacker innergård som flera av husen delade på.

Och alltså HUSET! Smällde av. Och då hade vi ju inte ens kommit in på Astrid Lindgrens värld!?

Här uppe på övervåningen – med de finaste alkoverna – lekte barnen HELA kvällen. 

Lilla Ester som både Bodil och Majken lekte slut på.

På kvällen dukade vi upp middag på baksidan, grillade och gjorde planer inför Astrid Lindgrens värld. Peppen total.

Prickiga klänningar, Iphone-kaniner och vintagefrisyrer

körsbär emmas vintage

Q: Vilken är din absoluta favoritårstid och varför?
Amelie
A: Jag tycker om alla årstider. Eller så här, jag tycker alla årstider har sin charm. Älskar våren när fåglarna kommer, det luktar jord och knopprarna brister. Hänförs av sommarens  ljumma nätter, den totala friheten och ljuva picknickar. Hösten tycker jag fasligt mycket om, för då är naturen så vacker och man myser in och startar en hel massa klubbar. Filmklubbar, middagsklubbar och pysselklubbar. Vintermyset kan jag liksom inte heller vara utan. Knaster under skorna, åka spark ute på landet och det där Kajsa Kavatiga, Astrid Lindgren-myset. Men om jag får välja bort en årstid så får det nog bli våren. Trots att våren är vacker och att jag tycker om den, så är jag lite vemodigt inställd till den vårchock som jag ofta drabbas av. Jag kläcks ut ur vinterbubblan och är som en dagslända som vill fånga livet varje sekund. Om jag får livskriser så inträffar de med högsta sannolikhet under våren. Nog för att de är viktiga och lärorika, men fasen så jobbiga. Så jag väljer bort våren, men behåller alla andra årstider …

emmas vintage prickig klänning

Q: Om du – mot all förmodan – köper nya kläder. Var handlar du då?
Lill
A:  Hej Lill. Vilket vackert namn du har! Jag brukar handla mycket från allehanda nätshoppar. Etsy.com, Asos.com, Modcloth.com och Joythestore är några favoriter som jag återkommer till. Sedan är det klart att jag handlar på H&M, Monki och de andra rävarna ibland. Om du är på jakt efter nyproducerade kläder och accessoarer som andas 1950-talsmode är Maria Westerlind, Jumperfabriken coh Swedish hasbeens att föredra. Just nu har jag spanat in mig på en alldeles underbar sömmerska som eventuellt ska sy upp en klänning åt mig, i sann 1950-talsstil. Hoppas!
Ps. Den prickiga klänningen på bilden kommer från Joythestore

mobil iphone emmas vintage kaninmobil iphone emmas vintage kanin

Q: Hur många mobilskal har du egentligen?
Nyfiken
A: Hahaha, ja, jag har ett par stycken. Några kaninier och en katt. Just nu har jag en vit kanin. Alltså ett skal med öron och svans. Hur klarade man sig utan öron på mobilen  undrar jag?

emma sundh emmas vintage damernas värld

Q: Varför slutade du på Damernas Värld och hur i h-vete vågade du bli frilansjournalist? Jag jobbar själv i mediabranschen och drömmer om att frilansa, men är rädd för den ekonomiska situationen.  Jag vet att många på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederlag. Fick du det och var det därför du slutade? Förstår om du inte vill svara, men är nyfiken. Kan du ta det lugnt med pengar på kontot? Hur är det att vara frilans och saknar du att ha ett fast jobb?
Anonym
A: Det är mycket riktigt att anställda på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederalag. Alltså: ett par löner in på kontot. Riktigt göttigt. Men på frågan om jag fick något avgångsvederlag så är svaret nej. Jag sökte, men fick inte. Om jag hade fått det hade jag kunnat ta det ganska lugnt (vilket jag visserligen betvivlar att jag gjort), men å andra sidan hade jag inte kunnat frilansa med samma frihet som jag kan nu.

Anledningen till att jag slutade på Damernas Värld var att jag fick erbjudande att komma till Leilas förlag, och eftersom jag har jobbat på Bonnier Tidskifter i sju år, så tänkte jag att det var dags att testa vingarna. Testa något annat. Något nytt. Kanske för att inse att jobbet på Damernas värld var det bästa jobbet man kunde tänka sig, kanske för att upptäcka nya sidor hos mig själv. Nya kompetenser.
Det var verkligen inget lätt beslut. Det ska gudarna veta. Jag trivdes så enormt bra på Damernas Värld. Både med mina underbara kollegor och min härliga, humoristiska och kunniga chef, Martina Bonnier. Så det var svårt. Jag började till och med gråta när jag sa upp mig. Tänka sig va. Tårarna rann hejdlöst, eyelinern ramlade ner några meter och där satt jag – i fåtöljen inne på Martinas kontor – snörvlande med fingrarna som misslyckad tårfördämning. Jag brukar inte vara särskilt gråtmild ska tilläggas.
Sedan började jag jobba på Leilas. I samma veva började det hektiska slutarbetet med boken Vintageparty. Jag insåg ganska snabbt att jag var tvungen att välja väg, för min tid gick inte ihop. Att börja nytt jobb kan ju bara krävande nog, och nu hade jag en bok på mina axlar också.
Jag valde mig själv och min bok. Jag hade nog aldrig valt att bli frilans bara så där. Det hade jag nog inte vågat. Men nu var jag liksom så illa tvungen, eftersom det var det snällaste mot mig själv just då. Tiden räckte inte till för båda jobben. Det var ohållbart att jobba dygnet runt som jag hade gjort så länge. Det var en sak när jag jag jobbade på DV, det jobbet skulle jag kunna gjort i sömnen. Inte för att det var lätt, för det ska gudarna veta att det absolut inte var, utan för att jag hade sådant otrolig rutin. Jag levt tidnings- och webbproduktion i flera år.

Nu har jag kastat mig ut i något ovisst. Spännande, extremt läskigt … och fattigt. Som den obotliga optimist jag är så tror jag att det är bra för mig. Att utmana mig själv och även uppskatta de kronor jag har. Känna den där pirrande kvävt-glädje-skrik som bubblar upp när jag har lyckats sälja in ett jobb till en tidning. Det där pirrande bubblet har jag nog inte känt lika starkt sedan DN På stan tipsade om min Skevblogg 2005 eller när jag fick min första text publicerad några månader därefter. Tror även att det var viktigt för mig att välja en väg. Aktivt välja en väg. För om sanningen ska fram så har jag inte sökt ett jobb sedan 2005, utan blivit headhuntad till alla jobb jag haft. Det är klart att det är världens lyx att många tycker att jag är grym på det jag gör, men känslan av att ”glida med” har varit något  jag har funderat mycket på. Ofta i samband med tankar som: Vad vill jag? Vad skulle jag göra om jag fick göra precis vad jag vill? Vad skulle jag göra om jag hade mer tid? Hur skulle det påverka mig och hur skulle jag vara som människa?
En annan sak som spelade in i frilansbeslutet var att varenda kotte i min närhet peppade mig att bli frilans. Den enda som tvivlade på mig – det var jag.
Nu blev det dags att bevisa att jag minsann kan. Inte för någon annan, utan för mig själv. För hur bra jag än är, hur många utmärkelser jag än får, hur mycket pepp som kollegor och vänner strösslar över mig, hur fina ni bloggläsare än är, så kan jag liksom inte ta in det.
För det finns ingen som har så höga krav på mig, ingen som är så kritisk mot mig och pressar mig så hårt – som jag.
Jag tvivlar enormt mycket på mig själv. Och så kan vi ju inte ha det.

Frilanslivet passar nog mig ganska bra just nu. Jag utmanar mig själv varje dag. Som den trygghetssökande människa jag är har jag lite svårt att sova på grund av viss pengastress, men jag tror någonstans att även det är bra för mig. Lära mig att ta det lite mer piano. Bli lite mer cool. Ta dagen som den kommer. Lära mig landa i mig själv och min styrka. Lära mig att INTE jobba dygnet runt. Lära mig att lägga mig ner på soffan, inte göra någonting, och känna att ”fan vad jag är bra”. Det är en utmaning.
Just nu närmar jag mig slutet av jobbet med boken, vardagen börjar sakta men säkert ta sin naturliga form och jag börjar landa efter det senaste halvårets tokjobb.
Jag börjar få tid. När jag tänker efter så är jag hemskt nöjd med tillvaron. Skralt i kassan, men hemskt nöjd.
På frågan om jag saknar ett fast jobb, så är svaret både ja och nej. Skulle rätt företag eller tidning höra av sig och erbjuda mig ett förtjusande, fast jobb, så skulle jag nog inte tacka nej. För jag gillar ju så att jobba med andra människor, hugga tag i projekt och utveckla varumärken. Men som sagt, just nu är jag hemskt nöjd som det är.

Q: Kan du inte berätta om hur du fixar ditt hår så fint? Gärna tips på vilka produkter du använder! Tack för din glädjespridare till blogg som lyser upp mitt mörka Norrland varje dag.
Kram!
Ingrid
A: Nämen tänk att få vara en glädjesprida, vilken ära! Jo serru, jag använder en rad produkter till mitt hår. Eftersom mitt hår tenderar att bli gult (inte en fin färg på mig kan jag lova), tvättar jag håret med någon form av silverschampoo. Två favoriter är Björn Axèns shampoo cool silver och L’Oréal Silver Shampoo. Jag använder silverschampoo vid varje tvätt. Därefter applicerar jag alltid en inpackning. Min absoluta favorit är Revlon Nutri Color Creme 1002 White Platinum. Om jag inte använder inpackning blir mitt hår torrt och trassligt. När jag är färdigtvagad torkar jag håret med en handduk så att det slutar att droppa. I handdukstorkat hår applicerar jag sedan hårolja, närmare bestämt Moroccan oil, och en ärta av värmeskydd. Sedan torkar jag håret med min superduper-hårtork från OBH Nordica Björn Axén (Tools 5195) och borstar igenom det med en mjuk hårborste.

Q: Du har ju jämt så urtjusig frisyr! Hur sjuttsingen gör du dina krullor( eller vad man ska kalla dem), jag får inte till det. Tack för en finfin blogg med massor av inspiration, och lycka till med frilansningen!
Linnea
A: Tacklilitack! Nästa vecka ska jag spela in ett litet klipp hur jag fixar mitt hår, så håll utkik!

vintageparty

Q: Hej söta Emma:) Jag blev Såå nyfiken, rättare sagt, ännumer nyfiken på er bok! Har ni något datum för när den släpps? Den ska garanterat stå i min bokhylla i varje fall:) tack för att du verkar så himlans go och för din inspirerande blogg:)
Ida
A: Du anar inte hur fantastiskt glad jag blir! För den fina komplimangen – men framför allt: För att du är pepp på boken! Bubbelskrik! Boken Vintageparty, som jag skriver och stylar tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo släpps i mars 2013. Inom kort kommer du kunna förbeställa boken via bloggen. Ska bli superduper-spännande!

Q: Hej Emma! Jag vet att många bloggarna kanske ogillar den här frågan och svarar något i stil med ”bra” men bara för att jag är otroligt nyfiken så tänkte jag fråga hur mycket pengar du tjänar på bloggen?
R
A: Jag har fått flera erbjudanden om att flytta min blogg mot betalning. Några skambud, och några riktigt bra. Men det har inte känts rätt, så jag har valt att starta upp den egna portalen emmasvintage.se. Kontantan av detta (och att bloggen bara funnits här en månad) är att jag i skrivande stund inte tjänar ett korvöre på bloggen. Men jag har en plan … var så säker.

skor klänning bröllop emmas vintage