En sommar genom Instagram-linsen

emmas-vintage-10

Den alldeles förträffligt fina sommar-semestern 2014 började efter midsommar med en tur ner till Skåne. Där plockade jag blommor tillsammans med Mallan, var på världens finaste kärleksfest och skålade för bästa Mick och Emelie. Efter bröllop, dans och fest puttrade jag och John i väg till Österlen tillsammans med Lisa och Per. Vårt första stopp blev Talldungens gårdshotell.

emmas-vintage-9

Under några pirrande första semesterdagar kuskade vi runt bland fantastiska trädgårdar, ståtliga ängar, pizzadoftande restauranger och läskande äppelmusterier. emmas-vintage-8

Och så åkte vi så klart till en kilometerlång strand. Kändes precis som Danmark. emmas-vintage-7

Innan vi for tillbaka till Stockholm hann vi besöka lite slott, se ett tjog mäktiga alléer och äta plockmat på Hörte brygga.

emmas-vintage-6

Efter ett snabbstopp i Stockholm gick karavanen till Gotland för en veckas latmaskeri av rang. Jag och några vänner hade hyrt ett gammalt, gotländskt stenhus där vi bodde. På dagarna latade vi oss, åkte på loppis och badade i havet. emmas-vintage-5

Svalkade mig i det som jag trodde bara var en tillfällig värme (tji fick jag) och låg i skuggan under parasoll. emmas-vintage-4

Åt hallon en masse, suktade efter crêpes och åkte på utflykter. Efter Gotland (med en kort mellanlandning i Stockholm) kuskade jag hem till Värmland.  emmas-vintage-3

I Hot-land var det så sinnessjukt varmt att det enda jag pallade att göra var att ligga här, i en hängmatta under äppelträden. emmas-vintage-2

Svängde förbi Stockholm i ett par dagar för att göra ett jobb tillsammans med Emily Dahl. Men i Stockholm gick det bara inte att vara. Det var för varmt. Jag och John tittade på SMHI-appen, såg att det var fem grader svalare i Värmland, så vi satte oss på tåget dit istället. Värmeemigranter. Några dagar senare gick semestertåget vidare till Tjörn för en veckas 100% obligatorisk närvaroemmas-vintage-1Där bodde vi i vanlig ordning på Karlstads egen koloni (före detta barnkoloni) Sunna. Tog svala dopp i havet, åt rökta räkor och läste deckare.

Fransk vårbrunch

Låt vårsolen strila in genom fönstret och stöka fram med eiffeltorn, tårtlika pannkakshögar, DIY-piffade loppisbestick, franska tidningar och le parfait-glasburkar med patentlock. Här ska det ätas fransk vårbrunch!
I nya numret av Amelia vår har jag och Lollo dukat upp till vårens härligaste brunch, där vi ger mängder av tips och delar med oss av några favoritrecept. Spring och köp nya numret vettja!

De fina bilderna i tidningen har den eminenta Emily Dahl tagit (och bilderna här på le blog? Ja, de har ju jag tagit så klart).

amelia vår by emmas vintage

amelia vår by emmas vintage

 

September 2013: Nattliga cykelturer, franska bakverk & ett Värmland i dimma

- retronostalgiska rosettfrisyrs-januari
- jazzande födelsedags-februari
- virvlande Vintagefabriks-mars
- ett vårvackert maj med nagg i kanten
- midsommardoppat, Paris-toppat juni.
- roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
- salta augusti med gryningsfester och guldskor

September tar vid – efter en fullmatad semester – och jag uppdaterar bloggen med Instagram-flugor, tillbakablickar och guldskor. Det händer så mycket just i detta sommar-nu att jag knappt hinner med att uppdatera bloggen med rumlarunt-livet. Vintagefabriken öppnar, vi kör möhippor varenda ledig sekund, jag gasar på frilansuppdragen, räsercyklar på möten och har med mig kameran var jag än går.

Tar igen livet, och bloggar ikapp om modeveckan i Stockholm, där jag hängde med …

… denna sköna böna.

Dricker underbara drinkar på Lisas balkong, högst ovetandes om att jag är preggo.

Lägger upp bilder från Håkan Hellströms konfettikonsert på Popaganda, som var det absolut sista som hände i augusti.

Nattur genom Stockholm med mina vänner Lollo och Hasse.

Lollo och jag längtar efter höstkoftor, men det är fortfarande varmt i solen. Denna vindiga sensommardag vandrar vi ut från vår prunkande innergård i Midsommarkransen och överraskar vår vän Lina med en möhippa.

Tillsammans med Lollo och Emily Dahl plåtar jag vintervarma jobb och drömmer om hösten.

Rumlar runt i min favoritklänning mest hela tiden. Och jag som bara skulle ”låna” den av Vintagefabriken för den här bilden.

John och jag köper oss ett Fabrikör-skåp från IKEA, som passar så bra i vårt kök att vi aldrig vill gå därifrån.

Klär mig i höst, med ny vintageklänning i ull från Beyond retro. Det är varmt.

Tittar på gamla bilder från långhårsdagar och gröndörrs-romantik i Hornstull.

Får denna fantatsiska bok i min hand, Franska bakverk av Mia Öhrn. Right up my alley, kan man ju lugnt säga. När alla har gått hem från jobbet testar jag alla klänningar i butiken och lyssnar på högljudd jazz.

Katy Kimbells underbara illustrationer i boken Franska bakverk.

Flyr hem till Värmland över en helg för att gå på välbekanta vackergrusvägar och andas in frisk lantluft med doft av förmultna löv och skördetider.

Sniffar i mig det sista av kaprifol från trädgården.

Och fotograferar morgondimmor.

September avslutas med att jag inviger en 1950-talsutställning och sportar höstkappa – med bara ben!

Photoshoot – behind the scenes

american pancakes by emmas vintage

Vårskön, fransk brunch med fiffiga pyssel och underbara bakverk. Så här såg det ut när jag, Vintageprylar och Emily Dahl plåtade ett fantastiskt jobb i förra veckan.

Nyfiken på resultatet? Spana in Amelia vår som kommer ut i butik om ett par veckor!

Translation!
Spring fresh brunch with nifty crafts and wonderful pastries. Here’s how it looked when I, Vintageprylar and Emily Dahl styled and photographed a wonderful job last week. 

Curious about the result? Check out our Amelia vår – out in stores in a few weeks!

June 2013: Picnic in a meadow, a midsummer night swim & wonderful Paris

Retronostalgiska rosettfrisyrs-januari, jazzande födelsedags-februari, virvlande Vintagefabriks-mars  och ett vårvackert maj med nagg i kanten. Tänkte fortsätta sammanfattningen av 2013.

Köket dränks i ljus och min franska emaljkanna svämmar över av pioner. Det har blivit juni 2013.

På mitt rutiga golv i köket står en radioapparat från 1950-talet. Det luktar blommor och somriga förväntningar.

John inviger cykeln han fått i födelsedagspresent. Vi cyklar nästan överallt …

Även till de allra närmsta platserna. Svandammsparken till exempel  …

… som börjar här, vid vårt hus.

Vinkar adjö till mitt gamla pass som går ut (yes, jag var mörkhårig från att jag var 15 år tills jag var 22-ish).

Min John börjar sy flugor för fulla muggar och jag formger den lilla etiketten till det som blir Dr. Johns prima festflugor. Stolt.

Det är sommar. På riktigt.

Den 6 juni har jag och John bröllopsdag, en dag som firas på samma sätt – och på samma plats – varje år. Här, under vårt hemliga träd. Där dukar vi upp till picknick, skålar i champagne, håller om varandra, småpratar och spelar kort eller yatsy.

Vid eftermiddagen kommer en hög med vänner, vi dricker vin och spelar brännboll (även det en tradition).

Juni är månaden då vi hänger här. Under bron.

På Trädgården så klart.

Jag, Sarah Wing och Martina Ankarfyr börjar jobba med boken Vintagefrisyrer. En himlans fin dag i juni plåtas exempelvis Karoline. Kvällen avlustas på Calexico’s och jag önskar att det var jag som formgivit deras menyer. Darn!

Med picknickkorg i handen intar jag och John Sigtuna med omnejd. En loppisrunda de luxe.


Jag bär min nya klänning från Vintagefabriken och det är utan-kofta-varmt.

Sommarklänningar i kvadrat på bloggen. Vintagefabrikens egen sömmerska Ida syr upp den perfekta sommarklänningen i några få exemplar. Vi längtar efter sommarbad, så vi skänker vinsten från klänningsförsäljningen till världens hav (via Naturskyddsföreningen). Allt för att vi ska kunna bada i havet i framtiden.

Min vän Nina fyller 30 bast och det firas med en överraskningspicknick, ballonger och paket från Swedish hasbeens.

Jag cyklar hem genom sommarnatten, till tonerna av digert fågelkvitter, längs med Årstaviken. Det osar sommar.

Vaknar upp till midsommarafton och går ut för att binda mig en likadan krans som Emily Dahl har i boken Vintageparty.

Dukar upp till midsommarfest på innergården i Midsommarkransen, med klöverkrans i håret.

En hel hög med vänner strömmar in på innergården. Några lastar upp mat, en annan svänger i hop en tårta och en tredje dukar fint på bordet. Emelie hjälper alla att fixa sig en krans.

Mat för ett helt kompani.

Med pionknoppar på bordet, en midsommarfest dränkt i solsken och mat som aldrig sinar slår vi oss ner till bords, äter och pratar. I timtals.

När sill, färskpotatis, västerbottenostpaj och en rad andra sätter är uppätna, så smaskar vi i oss jordgubbstårta.

John.

Mick i kranskeps.

Fatima och lilla Livia.

Vi möter midsommardagen i gryningen, med morgondopp i Vinterviken.

Och kommer hem först när solen går opp.

Dagen därpå drar jag och John till ett somrigt Paris!


Gick till vårt favoritställe på Rue Oberkampf och skålade för att vi än en gång var i vår favoritstad. Paris.

21. Tell us about what fashion mean to you.

paris by emmas vintage

fashion by emmas vintage

fashion by emmas vintage

paris by emmas vintage

emmas vintage

 

Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i ”berätta om”-kalendern här) nummer 21 ska vi prata mode.

21. Berätta om vad ‘mode’ betyder för dig.

Mode för mig är ett sätt att uttrycka mig, mina intressen och min personlighet. Det är ett sätt att förstärka det som jag brinner för. Min kärlek till svunna tider, vintage, miljöpolitik och färg.
Mode för mig handlar också om ett verktyg för att matcha mitt humör. Om jag klädde mig i en fyrkantig, grå kostym så skulle jag nog känna mig precis så. Som en grå, tillrättalagd kostym. Utan plats för det härj och lek.
Om jag däremot kliver i en vippig vintageklänning, där benen och rumpan kan sprätta och dansa fritt, en crazy-ish cirkusdräkt eller en fodralklänning med magiska detaljer från förr, då får alla hela kroppen – och personligheten – plats. Jag får plats.
Och så har jag nog alltid varit. Även om det har varit små, nästintill osynliga detaljer. Som är jag. Converse till IKEA-uniformen, en brosch på kavajslaget eller ett par randiga, regnbågsstrumpor som ingen annan ser än jag.

För mig är mode även ett finger i luften som berättar om vilken värld vi lever i. Precis som flappern – som visade bar hud och anammade något så banbrytande som raka former – var ett steg framåt för kvinnans frigörelse, lika kreativt blev hantverket under 1930- och 1940-talet då världen skakades av ekonomisk kris och politiskt tumult. Mode har alltid varit ett sätt att  – om än med små medel – visa vem man är, vad man står för – och inte minst: vilken musik man lyssnar på.
Mode är politik, ekonomi, kultur, feminism och personlighet, i ett virrvarr av uttryck. Och har så alltid varit. Med små medel har man spelat banjo på vad som är socialt accepterat. Och just i kittlingen, där den social acceptansen får sig en törn – där skapas mode.

Det kan vara genom ett klädesplagg, en kjolslängd, en korsett eller avsaknaden av den. Eller så kan det vara där mode och personlighet lever i symbios, eller – ännu bättre – där mode kontrasterar den förutfattade meningen. Det är det som gör mode intressant. Som en färgsprakande person i den där grå kostymen, världens snällaste människa i en råtuff outfit med nitapplikationer. Eller en råfeminist med skarpa åsikter, iklädd en vän skapelse.

emmas vintage

emmas vintage

20. Tell us about your graduation day.

Fyra dagar kvar till julafton och fyra luckor kvar i Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i ”berätta om”-kalendern här).
I lucka nummer 20 döljer sig en dos nostalgi, från en vitklädd dag med hatt på sned. Tyvärr har jag inga bilder här i Stockholm, men jag lovar att rota fram en när jag är i Värmland under jul. Hur låter det?

20. Berätta om din student.

Det är juni 2002 och dagen jag har längtat efter. Starten på allt. Jag hade bestämt mig för att just den här dagen skulle allt vända. All skit skulle jag lägga bakom mig. Jag skulle stå upp för mig själv, jag skulle flytta, sluta dejta velpellen som fick mig att må dåligt, jag skulle sluta min terapi, jag skulle förverkliga alla mina drömmar och jag skulle bli lycklig. Minsann. Just den där dagen, starten på livet, råkade vara den varmaste i mannaminne. Sminket rann och mascaran låg som en kaka nedanför ögat. Men vem fasen bryr sig om det, när det är starten på allt?
Jag bar en vit, figurnära klänning i crepe som gick nedanför knäna, med en transparent panel längst ner. Jag hade nästintill svart hår med lite rödlila ton i. Håret var långt, trassligt och på toppen satt studentmössan på sned.
Dagen började med samling för alla 3:or i anrika aulan på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Jag satt bredvid min vän Fatima. Vi fnittrade samtidigt som vi smög fram en miniflaska med skumpa som vi drack ur till tonerna av rektorns ord om ”den stora framtiden”.
Vi sjöng studentsången och därefter fick vi springa ut från aulan, ner för den pampiga trappan och ner på Stora torget där min familj väntade i hettan. Med en skylt på mig som barn. Blommor och champagne hängdes runt halsen, och någon märklig man – som jag aldrig tidigare träffat – sjöng högt för mig. Lite sådär lite för pinsamt högt för Stora torget i Karlstad. Mamma hängde oroligt en mininmal champagneflaska runt halsen på mig, och såg orolig ut. Och det har hon nog rätt i att vara. Måttfull och lugn var inte ord som yppades särskilt många gånger omkring mig under de där sista åren på gymnasiet.
Med pussmärken på kinden sprang jag sedan i väg mot lastbilsflaket som skulle ta oss ett par ärevarv runt Karlstad. Killarna i klassen rökte cigarr, bolmade ut rök och försökte se världvana ut, jag skrek så att jag blev hes, tog kort med kameran rakt ut i luften och Nina svimmade i sin vita le smoking-kostym. Dösnygg som vanligt. Fast hon svimmade.
När vi hade varvat staden ett par gånger, stöttat upp Nina i värmen och känt att vi var så där odödliga om man bara känner sig på sin studentdag, så mötte min syster Ellen och min syssling Cathrine upp mig. De stoppade in mig i en discobil där mini-skumpa byttes mot en stor variant. De körde hem mig till landet, till tonerna av Abba och Stevie Wonder.  Till det barndomshem som jag lämnat tre år tidigare, för att flytta hemifrån tok för tidigt.
Mitt i trädgården, i min älskade trädgård, väntade ett långbord med middag. En studentmottagning med släkt och vänner. Jag är ju yngst i släkten, så alla – enligt vett och etikett – skålade med mig (man får bara skåla med folk som är yngre än en själv, så jag låg risigt till).
Gästerna hurrade för alla MVG:n jag hade norpat åt mig och det hölls tal till höger och vänster. Det var himlans fint. Och jag kände mig stark. Starkare än någonsin.
När man är yngst i släkten är det svårt att få sin röst hörd, trots att man råkar ha en ganska så klar stämma. Jag hade bestämt mig ett halvår innan att på min studentdag skulle jag höras. Då skulle allt förändras.  Jag skulle sluta känna mig som en grå mus, för jag var ju ett tivoli! Jag skulle visa vem jag var, jag skulle tala till punkt, jag skulle våga vara mig själv, visa hela mitt register trots att det kanske inte passade in.
Och nog blev det sanning alltid.
Efter desserten lämnade jag festen, blev skjutsad in till stan. På restaurang Fredens uteservering satt hela min klass, Journalistklassen J3E. När alla mina vänner fick syn på mig så började de busvissla och hojta. Mina bomullsvänner som alltid fick mig att känna mig som starkast i världen. Som ett färgsprakande tivoli utan stängningstider.
Jag minns inte riktigt vad som hände sedan, men jag kan nog satsa min halva hand på att jag och mina kompisar gick ut på något av alla uteställen, hånglade med några snubbar och var ute hela natten.
Några dagar senare packade jag ihop min lilla lägenhet på Södra Klaragatan 10 i Karlstad och flyttade. Till Stockholm.

4. Tell me about how you get your clothes to last longer.

Lucka nummer 4 i Emily Dahls eminenta julkalender (läs hur du deltar i ”berätta om”-kalendern här) innehåller en liten kärleksförklaring till min garderob, i form av:

4. Berätta om hur du får dina kläder att hålla längre.
För mig finns inget miljömördigt slit och släng. När jag köper ett en klänning, väska eller en kopp, så köper jag för livet. Det kan ta ett år för mig att snoka rätt på den perfekta koftan, men när jag väl köper den så är tanken att jag ska kunna bära den för all framtid. Det fina i att ha en specifik stil istället för att följa trender.
Och det är just det här tänket som genomsyrar mitt sätt att både shoppa och därefter ta hand om mina älskade ting och jag funnit i världens alla hörn. Jag lappar, lagar, byter dragkedjor och putsar mina skor in i minsta söm. Det ska tilläggas att de kläder jag köper redan från början har riktigt bra kvalité. Jag försöker alltid köpa sådant som är producerat i Europa (helst i Sverige), eller är begagnat. Några av alla de vintagekläder jag äger har över 70 år på nacken. Det är var jag kallar hållbart mode.

Förr i tiden slängde man ju aldrig kläder, utan man lagade dem tills de föll sönder och därefter gjorde man trasor och trasmattor av bitarna. Fanns ett större sjok kvar, av exempelvis en herrock, ja, då sydde man en barnkappa av stuven. Ett tänk som i mångt och mycket har försvunnit i en sjuk värld där allt handlar om pengar och inte alls om våra barns framtid.

 

2. Tell us what you are wearing today.

december kappa by emmas vintage

Nu är det dags för nästa lucka i Emily Dahls eminenta julkalender (läs hur du deltar i ”berätta om”-kalendern här):
2. Berätta om vad du har på dig i dag.
Här står jag. Vid Adolf Fredriks kyrka inne i stan, i brinnade lunchtimme. Jag har bytt Midsommarkrans och Vintagefabriken mot vikariat på Bonnier den här veckan. Det är otroligt roligt att gå i de välbekanta korridorerna, träffa före detta kollegor och få tillfälle att jobba med nya personer. Även om Vintagefabriken-bubblan är redigt härlig, så är det spännande att vifta med kängfoten över nygamla trösklar.

Dagen till ära bär jag min lila Beyond retro-kappa (från Brighton), senapsgula strumbyxor och stört bekväma mockaskor med gummisula från Roots (köpte dem för ett par år sedan och hittade dem långt in i garderoben häromdagen). Under kappan är jag naken.
Nä då, under bär jag min lila favoritklänning från Vintagefabriken och kofta från Jumperfabriken.

december kappa by emmas vintage

Translation!

It’s time for the next post in Emily Dahl’s eminent advent calendar (read how to participate in the ”tell me” calendar here):

2. Tell us about what you are wearing today.
Here I stand. Outside the Adolf Fredrik Church in the Stockholm city, in buring lunch hour. I have changed the surburban Midsommarkransen and the freelance office/vintage store Vintagefabriken to the big magazine company Bonnier this week. It’s incredibly fun to go in the familiar corridors, meet former colleagues and have the opportunity to work with new people. Although the Vintagefabriken bubble is firmly lovely, it’s exciting to wave with my winter shoe over reinvention thresholds.

To mark the occasion, I wear my purple Beyond retro Gown (from Brighton), mustard yellow tights and disturbed comfortable suede shoes with rubber soles from Roots (bought them a few years ago and found them far into the closet the other day). Under the cloak, I am naked.
Nah, I wear my purple favorite dress from Vintagefabriken and cardigan from Jumperfabriken.

skor by emmas vintage

Instaweek: Book-secrets, Bonjour-friday and a radio for sale

Bokhemligheter, Bonjour-besök, inredningsjobb, tre citroner och ett väldans gott wienerbröd. Det har hänt en hel de de senaste veckorna (citronerna och wienerbrödet kanske inte var någon kioskvältare, men även små, naggande goda saker har ju också en plats i min vardag).
Tänkte summera de två senaste veckorna, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag i vanlig ordning emmasundh.

Denna nostalgitripp börjar här, på Norstedts förlag på vackra Riddarholmen. En liten hint vad jag har jobbat med det senaste halvåret, nämligen det här: Vintagefrisyrer – the book! Efter bokmöte med redaktören Gabriella kvistade jag vidare veckan genom att duka upp till höst, närmare bestämt ett dukningsjobb som kommer i ett magasin nästa höst.

Det blev fredag, bästa Bonjour-Madeleine kom på besök och jag visade upp mitt nymålade skåp. Från mahogny till mintgrönt.

Sålde en radioapparat via min bloppis till en dögullig tjej och festade till med en frågestund (du kan så klart fortfarande ställa frågor om du vill).

Härliga Emily Dahl kastade ut en instafråga, vad jag gjorde precis just då. Och svaret? Lade citroner på fat och förberedde mitt hem på omslagsfotografering. Exakt vad får ni se om ett par veckor. Efter plåtningen ålade jag på mig finklänning för att gå och möta Katniss och Peeta, aka ”The Hunger Games” (med risk att bli nerslagen av alla Hunger Games-fan: Jag tyckte tyvärr att filmen var sådär. Jag älskar ju böckerna, men filmerna alltså … nä).

Lördagen såg ut så här. Det var inte många knop som gjordes den dagen. Söndagen firades med mitt bästa – wienerbröd.