Today is the day.

emma sundh by martina ankarfyr

Efter sju månaders jobb – dag som natt – åker boken Vintagefrisyrer äntligen till tryck. Pjuuu. Det här med att skriva en bok per år, mjaa, det är ju hemskt roligt. Men som vi har slitit, jag, bästa frisören Retroella-Sarah, underbara fotografen Martina Ankarfyr, den skickliga formgivaren Katy Kimbell och Norstedts-gänget.
Nu är det bara en lång väntan till i mars 2014 när boken släpps. Medan sidorna trycks i en rasande takt under julen ska jag äta vegetarisk Janssons frestelse och moffla i mig Aladdin (men lämna alla likörer, trillingnöten och den där vita i mitten). Och så ska jag ligga lite så där som jag gör på bilden. Fast på soffan. Inte i fören på en båt vid Långholmen, som tur är.

Foto: Den eminenta Martina Ankarfyr för boken Vintagefrisyrer. 

Everything you want to know about beauty

Det började med kulörta ögonskuggor, cerise läppstift och låtsascigaretter med folieglöd på Dallas-kontoret (pappas arbetsrum). Jag (vid tidpunkten sju öppen hög) och min syster (några äpplen högre) var utklädda till vampiga damer som fyllde i (pappas) blanketter, svärtade fingrarna med karbonpapper och målade tipex på alla stämplar. Det var just här – i Sue Ellen-karaktär – som jag tog mina första trevande sminkstrykningar. Min boss, en bestämd dam, med taskig peruk, 1970-talsglasögon och sju storlekar för stora high heels uppslängda på skrivbordkanten var min coach i mammas badrumsskåp. Min syster.
Jag såg fördjävligt ut, och skulle nog så göra i ett par år. Det var innan jag började använda smink och frisyrer för att framhäva mina karaktärsdrag … istället för att gömma mig bakom tjockt crémepuder och tonårshyns bästa vän – indieluggen.
Om detta – och att jag använder smink för att uttrycka det tivoli som pågår inom mig – berättar jag om Beauty InsiderRodeo.net. Där avslöjar jag även mina mina skönhetsfavoriter och berättar varför mina grannar är de snyggaste jag vet. Spana in vettja!

Psst. Den skickliga och stört trevliga fotografen Christian Gustavsson kom hem till mig i söndags kväll – med fantastiska Isabelle Pederson – och tog dessa fina bilder. Sväng förbi deras bloggar efter ni läst Beauty Insider vettja. Bra människor med bra bloggar.

It started with colored eye shadows, pink lipstick and fake cigarettes with foil glow for the Dallas office (dad’s home office) . I ( at the time about five years old) and my sister (three years older) dressed as vamp ladies who filled in (dads) forms, blackened fingers with carbon paper and painted Tipex on all stamps. It was here – in the Sue Ellen character – I took my first tentative makeup steps. My boss, a certain lady, with shitty wig, 1970s glasses and seven sizes too big high heels on the edge of the desk was my coach in mother’s bathroom cabinet. My sister .
I looked … like hell, and would probably do so for some years. That was before I started using makeup and hairstyles to accentuate my trait of character … Instead of hiding behind thick foundations and the skin of a fourteen year old’s best friend – indie bangs .

You can read about this – my history of makeup and hair – on the Beauty Insider at Rodeo.net. Here I reveal my beauty favorites and tell you why my neighbors are the most good looking. Check it out!

Psst. The skilled and nice photographer Christian Gustavsson came to my home on Sunday night – with fantastic Isabelle Pederson - and took these great photos  Swing past their blogs after you read Beauty Insider. Good people with good blogs.


Onsdagsstepp och minibasker på sned.

minibasker brogues by emmas vintage

Jag ska måla den här hösten i de vackraste färger och i den gladaste steppen. Bära de flottaste huvudbonaderna, de piffigaste strumpbyxorna och de flottaste skorna. Snurra upp håret i glädjefulla loopar, strecka på en fet eyeliner och göra ceriserosa pussmärken på dimmiga fönsterrutor.
Små triviala ting som för stunden målar svartvitt till färg.

Translation!

I’ll paint this fall in the most beautiful colors and in the happiest steppe. Wearing the fanciest headgear, the sassy best pantyhose and most elegant shoes. Twist my hair into joyful loops, stretch on a bold eyeliner and make cerise pink kiss marks on foggy windows.
Little trivial things that nowadays turn black and white into color.

minibasker brogues by emmas vintage

Minibasker från Vintagefabriken, kofta från Jumperfabriken, telefonbrosch från Tradera.se, rutiga byxor från Gengåvan i Karlstad, senapsgula strumpbyxor från H&M och svartvita brogues från Asos.com.

Mini Beret from Vintagefabriken, cardigan Jumperfabriken, telephone brooch from Tradera.se, plaid pants from Gengåvan in Karlstad, mustard yellow tights from H&M and black and white brogues from Asos.com.

minibasker brogues by emmas vintage

En underbar vintageklänning

vintage dress by emmas vintage

Det var love at first sight. En ljust grön vintageklänning i skir tyll.
Hittade denna godbit hos danska FN92 på Vintagemässan i Malmö för två veckor. Underbara Pia Storm hejade på och sa att det var en typisk Emma Sundh-klänning. Jag är bredd att hålla med.
Denna danska tylldröm ska jag bära vid ett mycket speciellt tillfälle. Kanske på min födelsedagsfest i augusti?

Instaweek: Jag som mörkhårig och min fjärde bröllopsdag

Måndag och ny vecka. Det betyder en summering av den förra. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.

Vecka 23 började med ett besök hos  Polisen. Jag skulle nämligen säga adjö till den mörkhåriga ladyn som frontat mitt pass sedan 2003. Så här såg jag alltså ut då. För exakt 10 år sedan. Jag var 20 år, hade bott i Stockholm i ett år, hade mörkt hår i en fläta på sidan. En snedbena som var uppsatt med hårnål om dagen och släpptes ut till en indie-rullgardin om kvällen. Skrammliga örhängen hade jag i öronen och en massa sjalar runt halsen. Det skulle man ha.

Veckan lunkade på och jag instagrammade en underbar smaragdgrön klänning. Jag hade köpt den till mig själv, men jag fyllde liksom inte ut den i tuttarna så jag gav den till butiken istället. Den kommer hitta sin rätta ägare, just den rätta ägaren var tyvärr inte jag.

En kväll for jag till Östermalm och hälsade på en man vid namn Bengt.
Bengt var en ytterst trevlig man som hade läst om mig i Dagens Nyheter och nu ville skänka mig en Singer-symaskin och gamla mönster från 1950- och 1960-talen. Alltså Bengt. I love you.

Onsdag morgon spenderades på ett tak inne i Stockholm. Närmare bestämt på World trade center. Anledningen till detta besök var ingen mindre än Emma Wiklund som lanserade sin första doft. Den heter Rue de Varenne och är inspirerad av kvarteren där hon hade sin första egna bostad. I Paris. Underbart! Tycker verkligen om Emma så himla mycket. Hon är så varm och härlig varendaste gång man träffar henne.

När jag kom tillbaka till kontoret slog värmen till. Och jag som bar byxor och täta skor. Inte okej. Så jag testade en fantastisk blommig klänning från Vintagefabriken som jag sneglat på … Och köpte den! Kunde inte motstå.

6 juni. Min och Johns bröllopsdag. Ett himla bra datum, för vi kommer alltid vara lediga denna dag så att vi kan göra det vi alltid gör: Picknick under det här trädet.
Det är faktiskt samma träd som är med i kapitlet Picknickparty i boken Vintageparty (och just detta kapitel plåtades – fanfar – den 6 juni 2012).
Jag och John slöade i skuggan, drack champagne, småpratade och höll om varandra. På eftermiddagen anslöt några av våra vänner för brännboll och rosévin.

Fredagen kom och det stod Trädgården under bron på agendan. Äntligen! En sommar är inte komplett utan Trädgården.

När lördagens seglade in åkte jag och John på en miniroadtrip till Sigtuna. Där hade vi nämligen aldrig varit. En liten stad som är söt som socker. Vi kom lagom tills allt stängde, vilket var himla skönt, då fick vi nämligen alla gator för oss själva.
Och jag passade på att inviga min nya klänning och blå ballerinaskor.

Besökte några loppisar på vägen och köpte bland annat en ny bil. Visst är den himlans fin?

 

Värmländska i etern

 

rosett frisyr by emmas vintage

emma sundh by emmas vintage

eiffeltorn emma sundh by emmas vintage

Nu ni! Det är ju många av er som undrar … hur jag låter. Här kommer svaret.
För några veckor sedan intervjuades jag av “Tidsmaskinen” om frisyrer under 1940-, 1950- och 1960-talen. Här kan ni lyssna på avsnittet:
Tidsmaskinen: Om frisyrer och hattbruk

Hej värmländska!

Dagens Nyheter.

dagens nyheter emma sundh

I fredags satt jag – med regndränkt hår i en Emma-fåtölj – i Dagens Nyheter. Jojo mänsan. Jag hade blivit utsedd till “Dagens stockholmare”. När de ringde upp mig så förklarade jag snällt att det kanske var lite för mycket Värmland i mig för att jag ska kallas stockholmare. Men de ville visst ha med mig en då.

This friday I sat – with rain drenched hair in an “Emma armchair” – in Sweden’s biggest newspaper, Dagens nyheter. I had been appointed “Today’s local of Stockholm.” When they called me I explained that perhaps I was a little too much of a hillbilly to be named a local of Sweden’s capital. But they wanted me anyway. 

dn emma sundh by emmas vintage

Här sitter jag alltså. Omringade av koffertar och pompoms i min hallonröda vintageklänning. Ni får också en glimt in i Vintagefabriken som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Louise.

Here I sit, surrounded by trunks and pompoms in my raspberry red vintage dress, at Vintagefabriken. You get a glimpse into the Vintagefabriken (office and upcoming vintage shop) which I have together with Volang-Linda and Vintageprylar-Louise.

dn emma sundh vintagefabriken by emmas vintage

Ute i landet frontade jag tydligen hela tidningen, med omslag och allt. Men i Stockholm fick jag snällt nöja mig med Stockholms-delen. Inte fy skam om man säger så.
Butiksdelen i Vintagefabriken (som jag och Lollo ansvarar för) och som ni skymtar i DN öppnas upp i maj.

Out in the country I apparently fronted the hole magazine, with a cover and everything. But in Stockholm, I just fronted the Stockholm part of the news paper. Not too bad if you say so.
The shop in Vintagefabriken (which I and Lollo is responsible for) opened up in May. Woop woop!

Med hallonrött läppstift och lockar i håret

Nämen titta vad Anna Grundberg skapade i natt, ett förtjusande portätt av moi med hallonrött läppstift och lockar i håret. Vilken ära! Tack Anna!

Translation!
Oh look what Anna Grundberg created last night, a delightful portrait of moi with raspberry red lipstick and curls in my hair. What an honor! Thank you Anna!

My bookshelf.

bokhylla by emmas vintage

För ett tag sedan blev jag intervjuad av Johanna K på Bokhora.se, som tydligen har följt min blogg under flera år! Tänk va, jag tror fortfarande att det bara är mina vänner som läser min blogg, men jag ser ju era kommentarer och så klart på statistiken att ni är flera tusen. Paff är ett förmildrande ord i detta sammanhang.
Det jag vill säga med det här är att det är en stor sådan ära att få bli intervjuad Johanna K och av Bokhora! Tyvärr hade jag helt missat att intervjun låg uppe, så jag har inte länkat. Och jag som hade lovat att lägga upp en bild och allt. Skäms på mig.
Men nu så.

I intervjun kan du läsa om framtida bokprojekt, bokdrömmar, min obsession vid Anne på Grönkulla, feministiska förebilder, vilken bok som fick mig att gå halvvägs till Gävle och vilka böcker jag tycker att du ska läsa om du har lite tid över …

Läs hela intervjun här: Måndagsmöte: Emma Sundh. 

Translation!
A while ago I was interviewed by Johanna K at Bokhora.se, who apparently have followed my blog for years! I still think that it’s just my friends who read my blog, but I can see your comments and of course the statistics that you are several thousand. Stunned is an attenuating word in this context.

What I mean by this is that it’s such a great honor to be interviewed Johanna K and Bokhora! Unfortunately, I had totally missed that interview was up running online, so I have not linked. And I had promised to post a picture of my bookshelf and everything. Shame on me.

In the interview, you can read about future book project, my obsession for Anne of Green Gables, feminist role models, the book that made me go half way to Gävle and what books I think you should read if you have some spare time …

Read the full interview here: The Monday Meeting: Emma Sundh.