100 % bus, djurstrumpor och ett blommigt barnrum

barnkläder barnrum kofta koftor barnsäng vintage vintagefabriken

För ett tag sedan sportade jag och mina gamla fabrikör-kollegor Lollo och Linda #bortakontor på Pom & Flora på Söder.
Mellan tangenttango och rykande cappuccionosmutt började fabrikörerna fnula på kampanjebilder för Vintagefabrikens barnkoftor i ull, djurspumpor och strumpbyxor.
Eftersom jag älskar deras mix av things (och har trånat efter de där koftorna, stickade av kvinnliga stickkollektiv i Bolivia) så kastade jag ur mig:
– Jag kan plåta!
Sagt och gjort.
Mina två goskorvar Majken och Bodil fick äran att hoppa i kläderna, härja runt i ett  stycke blommigt barnrum och leva rullan.
Nyfikna på kampanjebilderna?
Så här blev några av dem.

barnkläder barnrum kofta vintage vintagefabriken blommig tapet dockvagn

Majken i sin dockvagn i barnrummet, iklädd senpsgul, rättvist stickad kofta från Vintagefabriken. Fin va?

barnkläder barnrum kofta vintage vintagefabriken blommig tapet dockvagn djurstrumpor kläder

Och så djurstrumporna, här i ett par vintage sandaler från Fluga barnvintage. barnkläder barnrum kofta vintage vintagefabriken blommig tapet dockvagn djurstrumpor

Och så Bodil så klart, med halsrosetten på sne’.

barnkläder barnrum kofta vintage vintagefabriken blommig tapet dockvagn djurstrumpor ekologisk pläd barnkläder barnrum kofta vintage vintagefabriken blommig tapet dockvagn djurstrumpor majken

Allt plåtat i vårt blommiga barnrum, med en bok uppochner.

barnkläder barnrum kofta vintage vintagefabriken blommig tapet dockvagn djurstrumpor majken barnbok

barnkläder barnrum kofta vintage vintagefabriken blommig tapet dockvagn djurstrumpor majken telefon

Majken passade på att ringa några samtal också. Brukar bli ett par då och då. Ofta är det katten Findus hon ringer. Det avhandlas mycket om pannkakstårta och så pratas det korv-språket.
Så klart.

barnkläder barnrum kofta vintage vintagefabriken blommig tapet dockvagn djurstrumpor majken bodilSedan drog de!
Som två tonåringar på bakslafen av en trimmad moppe.
Herrå!

Gravidlistan

IMG_7231-4

När blev du mamma?
– Nyss fyllda 32 år kom min spexkorv Majken till världen. Skrynklig, röd och med svart syndarfrisyr (kalufsen blev med tiden blondare).

IMG_76861

Hur många barn har du?
– Snart två. Majken föddes 15 mars 2015 och nästa gullkotte kommer förhoppningsvis i slutet av juni eller (huamigen) i juli. Det blir 15-16 månader mellan kidsen.

IMG_6275-2

Var graviditeterna planerade?
– Majken kom till efter ett missfall och månader av väntan, gråt och förtvivlan. När vi hade gett upp, kastat ägglossningstest och sagt ”nu skiter vi i detta, dricker cocktails och bokar en resa till Paris”, ja, då minsann blev det barn. Barnet i magen var högst oplanerat. Vi var överens om att vi gärna ville ha fler barn (om det gick) och gärna ganska tätt, men med tanke på att det tog så lång tid att få till Majken så hade vi inte så höga förhoppningar. Tji fick vi. IMG_51403

IMG_64391

När berättade du om graviditeterna?
– Vänner och familj fick veta på direkten (om jag skulle få missfall så skulle det kännas konstigt att de inte var med från början, så tänker jag trallalala), men på bloggen ville jag vänta tills vecka 12.  IMG_2809

Hur många barn vill du ha?
– Jag älskar tanken på ett litet skevt härjgäng av minimänniskor. En liten detalj bara. Jag vill eventuellt inte föda fram ett helt … gäng. Ett barn är ju briljant, två är bonus och tre är som varm kolasås på chokladglassen. Ungefär så. Det är så jag tänker nu. Fråga mig igen om ett år (eh) när jag har två värmländska halvblod vid min barm. Men. Jag tycks ständigt överraska mig själv med nya påhitt, så jag gör nog klok i att sätta punkt ungefär … här.

Tätt ihop eller långt isär?
– Tydligen tätt ihop. Alltså vi hoppades ju på någorlunda tätt, men SÅ HÄR TÄTT? Jag är fortfarande i chock. Men finaste kommentaren sedan Gustav Vasa klippte page var när min 93-åriga mormor Ulla sjöng ut lyckan i att ha haft sin 14 månader yngre lillasyster Gitta i sitt liv. Värmen i hennes ord lindade sig inom mig som ett aldrig svalnande duntäcke.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
– Under min graviditet med Majken var jag orimligt orolig. Hade tunnelseende (och i slutet av tunneln väntade katastrof), ständigt tryck för bröstet och trodde jag jinxade hela prylen om jag så kände en tillstymmelse av hopp. Under de första veckorna hade jag väldigt ont i magen, som jobbig mensvärk med stumma, ömmande ben, och jag har helt bombsäker på att det var något var fel. Så kunde det ju inte kännas att vara gravid tänkte jag. Men så känns det tydligen när jag är gravid. Vågade inte träna, vågade inte hoppas och kände efter ungefär varannan sekund om allt stod rätt till. En blir ju knäpp för mindre.
Var även inne på SÖS i panik när jag inte hade känt barnet på några dagar. Träffade världens gulligaste läkare som visade fina hjärtfrekvenser och som omlindande sa att det var bra att vi kom in så vi slapp vara oroliga. Som sagt. Orolig. I slutet av graviditeten hade jag så mycket foglossning och sammandragningar att jag knappt kunde och vågade röra mig. Var i stort sett sängliggande de sista veckorna (och tog mig ut endast med hjälp av John som stöd). Andra graviditeten (än så länge)? Ingen oro, ingen foglossning, träning och en massa hopp.

IMG_0452-2

Hur var graviditeterna?
– Första graviditeten var ganska kämpig med illamående genom hela graviditeten, foglossning (från vecka 12), hormonstormar, sammandragningar och högt blodtryck. Jag hade svårt att röra mig, plus att illamåendet förpassade mig till rätt kassa matvanor (mådde bra av glass, coca cola, ostkrokar, pizza och ett wienerbröd per dag). Denna dream-combo gjorde att jag hade noll muskler och gick upp ganska mycket i vikt = hade en lång startsträcka efter förlossningen. Kände mig som gårdagens pommes frites på ett ungefär.
Megasupersämst strategi. Men: Ny graviditet, ny strategi. Fortfarande en del glass, men denna gången med träning.

Gillade du att vara gravid?
– Ja, det skulle en ju kanske tro eftersom jag så ihärdigt är där igen. Älskade pondusmagen (här går jag runt och SKAPAR LIV), känna sparkar och kullerbyttor. Resten? Nja. Medan alla andra förvandlades till Ernst on speed så försvann all min kreativitet, mina kvicka idéer och mitt driv. Blev som seg kola i hövve. Veckorna mellan 22-30-ish mådde jag som en prins ( jämförelsevis) och var jag lite hög på livet, men i övrigt? Inte superimponerad. Emellertid värt varenda foglossningssteg med tanke på kiddot därinne.
IMG_3310

Visste du vilket kön det skulle bli?
– Nope. Vi var helt övertygade om att det låg en skallig liten Eje i magen. Alltså HELT övertygade. Jag fick en chock när det kom ut en syntare som hette Majken.

Apropå förlossningar. Hur har de varit?
– Kom in när jag var en centimeter öppen (så fail:igt, men jag hade svintäta värkar) och ägnade elva timmar åt att öppna mig. Prisade sedan lustgas, fick epidural (och sa till narkosläkaren att jag älskade honom) och hade inte klarat en sekund utan John (kan rekommendera profylaxkurs (bra grej) om inte annat för samarbetsövningarna). När krystvärkarna kom och barnmorskan började dirigera mig mot allehanda devices var jag helt bakom flötet, hallå, jag ville ju bara bajsa (fattade inte att ungen var på väg ut)! Min bästa grej var duschen. Där satt jag på en pall och smärtan liksom rann av mig.
Fick opereras ett par timmar efter en ganska kass förlossning (ungen kom ju ut, men det var inte helt lyckat med alla inblandade (råkade trevlighets-tacka-ja till en student som fick lite väl fria händer).  Men operationen var faktiskt bästa tänkbara. Jag fick liksom lite tid att smälta vad fasen det var som hade hänt medan övergulliga superproffs sydde ihop mig, sedan rullades jag ner till John och Majken som hade börjat lära känna varandra. Och då var allt prima!

IMG_13821

Hur var första bebistiden?
– Underbar och överväldigande. Känslan av att inte veta vad en håller på med samtidigt som en smågråter, hjärtat hoppar omkring och allt känns läskigt och underbart på en och samma gång. Allt är så fragilt. Och mäktigt. Känslan av att vilja flytta till landet, sätta en glaskupa över vardagen och skydda barnet mot typ … allt. Inte att förglömma: Att göra allt för första gången, fast med ett barn. Minns när jag träffade min kompis Mick och han frågade hur det var med mig. Och det enda jag fick fram var ”Jag har ÅKT BUSS i dag. ÅKT BUSS”.

IMG_6953

Hade du bestämt namnen sedan innan?
– Vi trodde ju att Majken var en Eje, men hade funderat över Sivan, Sickan, Siri och Majken. Majken fick nya namn varje dag tills vår vi sprang på vår barnmorska Monika under ett återbesök och hon sa att vi såg ut att vara föräldrar till någon som heter Majken. Så fick det bli.

Ett råd till blivande mödrar?
– Eh, ja, då måste jag ju säga träna (tro mig, inte värt uppförsbacken efteråt). Tenderar du att vara orolig under graviditeten? Omge dig med människor som ger dig styrka. Skippa de som gärna eldar på din oro (det är svårt nog allt solla bland all information).
Säg inte ja till saker under förlossningen om inte det känns rätt i magen. Du är inte där för att vara trevlig och please:a andra. Du ska tänka på dig själv och vad du mår bra av.
När barnet är fött, pressa dig inte till bristningsgränsen med amningen (om du inte vill så klart). Ta hjälp eller lägg ner, och var stolt över ditt val. Majken är uppdriven på (i stort sett) bara bröstmjölksersättning och hon mår som en katt på eftermiddagsvila. Prima.
Ett annat råd är att försöka dela så mycket som möjligt med din partner. Flaskar ni barnet är det ju enkelt kirrat. Ammar du? Låt din partner fixa blöjbyten, matlagningen och all markservice. Dela på ansvaret så mycket ni kan, det gör vardagen så mycket enklare.
Okej en sista: Laga en massa god mat att ha i frysen (innan barnet kommer). Perfekt att ta fram de där första omvälvande dagarna hemma. Så.

Gravidlistan hittade jag hos den alltid lika inspirerande UnderbaraClara

majken

Om det lilla som växer inuti mig.

gravid  pregnant emmas vintageI väntan på Majken vintern 2015

Än en gång, tack för alla fina ord om det lilla som växer i mig. Det har varit lite kämpigt de senaste veckorna med den förlamande tröttheten, illamående, växande jobbhögar och så vinterkräksjukan på det. Men nu hoppas jag att det vänder.

Just nu är jag i vecka 12, det betyder att det kommer (om allt går som det ska) en liten bebis i slutet av juni, närmare bestämt den 27 juni. Kanske ett litet midsommarbarn?
Majken är då 15, snart 16, månader gammal, vilket betyder att mina små barn kommer bli pseudotvillingar (de kommer inte minnas ett liv innan den andre kom till världen).
Det känns bubblande. Fantastiskt. Och helt rätt. För oss.
När vi väl kommit på att vi ville ha barn (överhuvudtaget), så var det ganska givet för oss att vi ville ha flera barn. Två, eller kanske rent av tre. Om det gick vill säga. Att klämma fram Majken tog ju sin tid, med ett missfall innan, så vi har aldrig tagit något förgivet. Men det är klart att en drömmer. Drömmar kan ingen verklighet råda över.
Så kom det. Plusset på stickan. Det där plusset som jag längtade så hjärtskärande mycket efter förra gången, liksom bara slank dit den här gången. Opps.
Sedan kanske vi inte hade tänkt att ett andra barn skulle komma (riktigt) så tätt, men vad tusan. Syskon blir det och ingen är lyckligare än jag.
Syskon betyder så mycket för mig eftersom min egen syster har varit som en bästa vän. Någon som förstår mig om ingen annan, som vet vad jag har för bagage, som kan relatera och vet mina innersta hemligheter. Som vet vad som gör mig svag, stark, glad och så arg att jag springer ut i lermodd i bara strumplästen (true story). Som jag kan skratta med utan slut. Kluckande skratt där en bara får högst nödvändigt med luft. Och ibland inte ens det.
Min syster betytt allt för mig. Jag hade varit hälften så mycket människa utan henne och fy kattsingen så kul jag har haft (och har) med mitt alldeles eget tivoli.
Nu är ju syskon ingen garanti (vilket alltid (och gärna) ska påpekas i de här sammanhangen), men ett syskon ger en dubbel så stor chans att få just en sådan där relation som jag själv har haft, än inget syskon alls. Så tänker jag trallalla.
Sedan kan jag inte sluta tänka på vårt skeva lilla tokgäng. Jag, John, Majken och noname. <3
Som ett nytt TV-avsnitt varje dag, som min pappa Arne brukar beskriva det.

majken barn sjömanskostym barnkläder sailor emmas vintage

Majken och John sommaren 2015. 
barnvagn majken emmasvintage

Fyndat i sommar: 60-talsklänning

vintageklänning baby vintage dress by emmasvintage
Äntligen hemkommen efter sommarens fläng och packar upp påse efter påse med härliga loppis- och vintagefynd.
Bland annat den här ursöta barnklänningen i 1960-talsstil som jag hittade hos underbara butiken Fint & fult på Gotland i somras. Föll pladask och såg framför mig en lite större, rultande Majken med knästrumpor och bus i blick.

Latdagar, svampplockning och auktion i Värmland

värmland emmasvintage

Efter nio underbara latdagar på Gotland styrde vi kosan västerut, hem till mitt barndomshem i Värmland. En vecka vischa stod på min meny.
Medan John dukade upp ett pop up-kontor och jobbade på distans, tog jag tillfället i akt att spendera föräldrardagarna här istället för i stan.  Ungefär det bästa beslut jag tagit sedan jag kvistade fram till den där John en blöt kväll i Norrköping för sisådär en tio år sedan.

värmland emmasvintage hönsgård

Dagarna spenderades med otaliga barnvagnspromenader på grusvägarna. Förbi min mosters hönsgård, efterregndoftande lövskogar, soldränkta ängar och en och annan hejsjuk katt. majken värmland emmasvintage

Medan John jobbade på övervåningen, spelade Majken piano med mormor eller morfar. En truddelutt per dag, skapar skratt och välbehag.

trädgård odla sockerärtor värmland emmasvintage

Eller så var vi ute i trädgården, sniffade på alla nya dofter, kände på nya former och tog oss en smakbit på allt från smultron, hallon, ärtor och gurka.

trädgård växthus värmland emmasvintage

trädgård potatis värmland emmasvintage

Tittade in hos potatisen gjorde vi också. svamp kantareller svampplockning korg värmland emmasvintage

Men mest av allt sysslade vi med sådant här. Svamp! Jag hängde en korg på barnvagnen, gick långa promenader och plockade MÄNGDER med kantareller.

svamp kantareller svampplockning barn värmland emmasvintage

När jag kom hem hade jag blodad tand, satte Majken i bärselen och gick ut i svampskogen tillsammans med min mamma Märta. Vi gick över stock och sten, genom snår och nedför berg i jakt på de allra bästa kantarellställena. Majken stortrivdes!

barnvagn vintage retro värmland emmasvintage

När klockan slog 17.00 kom John kutandes ner från övervåningen, full av Majken-längt. Då  gick vi ut på promenad med barnvagnen.

skog värmland emmasvintage

En dag tog vi en tur till min mormor, gammor (gammelmormor), som bor några kilometer bort. IMG_4969

Majken hängde i gammors blå sammetssoffa som en annan kunglighet. Lite casual så där.  skog svampplockning värmland emmasvintage

De flesta kvällarna spenderades emellertid här. I skogen. Det bästa sättet att släppa jobbet tyckte John. Kantarelljaktslyckan hade ett järngrepp om mig, så jag tackade inte direkt nej när John föreslog svampplockning. Igen. Så vi begav oss ut i kvällsskogen.

svamp kantareller svampplockning korgar klänning värmland emmasvintage

Jag var första kantarellplockare och korgbärare medan John var spejare och Majken-kramare.

svamp kantareller svampplockning korg värmland emmasvintage

Det var fullkomligt knökfullt med kantareller!

svamp kantareller svampplockning rensa värmland emmasvintage

När vi kom hem med fulla korgar tjoade min pappa Arne och slog sig ner för att rensa. I slutet av veckan hade pappa rensat så mycket svamp att han fått ont i armen.

veranda torp värmland emmasvintage

Den stående rätten var – så klart – kantarellsmörgås på pappas hembakta bröd med sallad från trädgårdslandet.

majken john värmland emmasvintage

Så blev det helg.

John hade så mycket Majken-längt efter en veckas jobb, så Majken satt klistrad i hans famn. majken john värmland emmasvintage

En ultimat busfrö-duo.

auktion värmland emmasvintage

En dag for vi på auktion i norra Värmland. Det fanns så mycket fint kan jag lova.

auktion värmland allmoge emmasvintage

Allt från pompösa skåp och pinnstolar till …auktion värmland emmasvintage

… små, underbara pinaler som fick torplängtet att slå volt på volt. Men det blev inte mycket fynd alltså. Halva Norge var på plats och budade som om det var någon form av Bukowski-auktion. Tråkigt för fyndletare som jag, men kul för de som anordnade auktionen och alla norrmän som fick en bit Värmland med sig hem.

värmland emmasvintage

Helt plötsligt hade en vecka gått – alldeles för fort – och det var dags att säga adjö till alla klöverängar, grusängar och lantisvidder. Säga hej då till min mamma och pappa, till trädgården, till skogen, svampen och till att skråla ”En kulen natt, natt, natt” högt på öde grusvägar (utan att få konstiga blickar på sig). Det gjorde ont i Värmland-hjärtat mitt. värmland landsbygd emmasvintage

En bebis med (en halv) kalufs!?

frisyr emmas vintage

Ponera att man har skrivit en bok om vintagefrisyrer, ja, då är det klart att ens kid får en very vintage hair style. Och då menar jag very vintage.
Eftersom jag själv var kal som en Fårö-skog när jag kom till världen, så jag var fullständigt bombis på att min bebis skulle gå samma hårlösa värld till mötes. Lite gubbigt skalle-Pers-aktigt.
Men nej.
Majken äntrade med ett stycke pensionärsflint och fräsig comb over, som tagen från PRO:s årsmöte.
En halv frisyr.
Världens sötaste halva frisyr om du frågar mig.