Vintagemässan i Stockholm – ses vi där?

Från vintagefestival i Uppsala (ska alldeles strax visa bilder därifrån) till vintagemässa i Stockholm. På söndag den 6 april signerar jag och Sarah Wing boken Vintagefrisyrervintagemässan Bakåt Framåt på Debaser Strand i Hornstull. Ses vi där?

Dessutom tar Vintagefabriken med några riktiga godbitar till mässan, the best of the best kan man säga.

Vad? Vintagemässan Bakåt Framåt
Var? Debaser Strand, T-bana Hornstull
När? Söndagen den 6 april klockan 11.00 -18.00
Hur? 60 kronor i entréavgift.

12 filmer du måste se 2014

Efter förra årets Gatsy-yra och Monica Z-förälskelse är det nu dags att lista 2014 års biopepp. Som den filmnörd, med fabless för svunna tider, har jag grävt ner mig bland de kommande filmerna 2014 och listat 12 filmer som jag (och kanske du) bara måste se. Mycket kostymfilm utlovas! Och en hektisk mars månad.

1. Mandela – vägen till frihet – 24 januari
Spänning, 1950-tal, frihet och kärlek. Detta är filmen som berättar historien om vår tids största frihetskämpe. Nelson Mandela. I filmen “Mandela – vägen till frihet – får vi följa en ung, politisk aktivist som tar sina första politiska kliv under 1940-talet – något som ska prägla hela hans liv. Via fängelse, kärlek och flykt tar vi oss fram till avskaffandet av apartheid – och vi får samtidigt lära känna en annan, privat, sida av denna världskända fredsikon.

2.  Her – 14 februari
Amen alltså jag dör på den här trailern. Först tyckte jag att plotten lät lite lökig, men sedan fick jag se en hjärtekrossad Joaquin Phoenix tokfranskär i ett speciladesignat operativsystem (!?) med en Scarlett Johansson i och då kunde jag inte hejda mig. Måste se.

3. The Monuments Men - 14 februari
Ocean 11 gone andra världskriget. Så beskrivs denna film, som har allt – enligt min mening. Konst, 1940-tal, ett världskrig (är ej krigsförespråkare i vanliga fall), en George Clooney, Matt Damon och att det är based on a true story. Så vad handlar den om? Kortfattat: Under andra världskriget sätts en specialstyrka ihop bestående av konsthistoriker. Deras uppdrag? Sno tillbaka nazi-stulen konst.

4. Boktjuven - 28 februari
Andra världskriget igen. Medan den förödande krigsdimman drar sig tätare om Tyskland, flyr Liesel verkligheten genom att själa böcker från nazisternas stora bokbål. Böckerna kommer väl till pass i skyddsrummens gråa tillflykt under bombningar, men även som en tillflyktsort som delar med juden som hennes fosterfamiljen håller gömd i källaren.

5. Dallas Buyers Club – 7 mars
Ett stycke nedknarkad, homofobisk rodeo-macho, spelad av en lysande Matthew McConaughey, får beskedet att han har fått HIV/AIDS och har 30 dagar kvar att leva.  han spenderar sina dagar väl (eller ja, först knarkiliknarkar han och kör lalalala-Bingo-förnekelse, men sedan börjar han smuggla mediciner från Mexiko). Han blir som ett eget apotek för HIV-smittade, och blir sina (före detta) värsta fienders bästa vän. Ps. Based on a true story.

6. Saving Mr Banks – 14 mars
It’s the 1960′s och “Mary Poppins” ska bli film. Eller ja, det är vad Walt Disney vill i alla fall. Författaren till boken, P. L. Travers, är inte lika begeistrad över att hennes Mr Banks och Mary Poopins ska Hollywood-ifieras. Faktum är att hon inte är särskilt begeistrad över någonting, vilket skär sig i Disneys tingeling-förtrollade gulligull-värld.

7. Yves Saint Laurent – 14 mars
Mannen som gav kvinnorna en le smoking, byxdress och safarijackan – Yves Saint Laurent – blir film. Denna vackra vita duken-skapelse tar avstamp 1957, då den 21-åriga designern gör sin första haute couture-visning för det anrika modehuset Christian Dior. Därifrån seglar vi oss genom Paris, uppstartandet av modemärket Yves Saint Laurent, sinnliga demoner och en livslång kärlek. Men yttersömmen i denna film är ändå mode.
Om du tycker om mode och svunna tider – som jag gör – ja, då måste du se denna modefilm.

8. The Grand Budapest Hotel – 21 mars
Wes Anderson-lovers – unite!  Från rävsvans-vildmarks-rymning i Moonrise Kingdom till rafflande hotellintriger på 1920-talet. Denna finfina film handlar om Gustave H, en legendarisk concierge, och hans wingman, The Lobby Boy, som hamnar i blåsväder när ett av gästerna på hotellet blir mördad (och testamenterar ett dyrbart konstverk till Mr Gustave H). Förutom att se filmen (och trailern ett par sjutusen gånger) vill jag ha postern på väggen.

9. Captain America: Return of the First Avenger – 26 mars
Min favorit-superhjälte – Captain America – flyger in på vita duken igen. Tyvärr inte i ett 1940-tal, men väl med den ganska så sjukt stilige Chris Evans.

10. Grace of Monaco – 28 mars
“You are the fairytale”. Världshistoriens vackraste och sorgligaste actress gone princess-storyn blir film. Den svala Hitchcock-blondinen och 1950-talsikonen Grace Kelly, spelad av Nicole Kidman, lämnade Hollywood för att bli prinsessa av Monaco. Men prinsessdrömmen var inte bara kantad av trinnar och torn. I filmen Grace of Monaco följer vi denna skönhet under ett tidigt 1960-tal, när äktenskapet knakar i fogarna och en politisk kris knackar på dörren.

11. Gentlemen – 17 oktober
Nog för att det är stort nog att Klas Östergrens böcker blir film, men jag är nog ändå mest peppad på att se alla statister flimmra förbi på vita duken. Det känns som halva vintage-Sverige var på plats när denna film spelades in. Som bönorna Jessica Silversaga och Karoline Pettersson till exempel.

12. Serena – premiärdatum ännu inte satt.
Underbara citat-maskinen Jennifer Lawrence och hennes ständiga motspelare Bradley Cooper dyker upp på filmduken igen. Denna gång i filmen Serena som tar fart på en tågperrong 1929, mitt under brinnande börskrasch. Det nygifta paret Pemberton har återvänt till North Carolina och där, på perrongen, står en ung, gravid kvinna som bär Mr Pemberton barn …

21. Tell us about what fashion mean to you.

paris by emmas vintage

fashion by emmas vintage

fashion by emmas vintage

paris by emmas vintage

emmas vintage

 

Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här) nummer 21 ska vi prata mode.

21. Berätta om vad ‘mode’ betyder för dig.

Mode för mig är ett sätt att uttrycka mig, mina intressen och min personlighet. Det är ett sätt att förstärka det som jag brinner för. Min kärlek till svunna tider, vintage, miljöpolitik och färg.
Mode för mig handlar också om ett verktyg för att matcha mitt humör. Om jag klädde mig i en fyrkantig, grå kostym så skulle jag nog känna mig precis så. Som en grå, tillrättalagd kostym. Utan plats för det härj och lek.
Om jag däremot kliver i en vippig vintageklänning, där benen och rumpan kan sprätta och dansa fritt, en crazy-ish cirkusdräkt eller en fodralklänning med magiska detaljer från förr, då får alla hela kroppen – och personligheten – plats. Jag får plats.
Och så har jag nog alltid varit. Även om det har varit små, nästintill osynliga detaljer. Som är jag. Converse till IKEA-uniformen, en brosch på kavajslaget eller ett par randiga, regnbågsstrumpor som ingen annan ser än jag.

För mig är mode även ett finger i luften som berättar om vilken värld vi lever i. Precis som flappern – som visade bar hud och anammade något så banbrytande som raka former – var ett steg framåt för kvinnans frigörelse, lika kreativt blev hantverket under 1930- och 1940-talet då världen skakades av ekonomisk kris och politiskt tumult. Mode har alltid varit ett sätt att  – om än med små medel – visa vem man är, vad man står för – och inte minst: vilken musik man lyssnar på.
Mode är politik, ekonomi, kultur, feminism och personlighet, i ett virrvarr av uttryck. Och har så alltid varit. Med små medel har man spelat banjo på vad som är socialt accepterat. Och just i kittlingen, där den social acceptansen får sig en törn – där skapas mode.

Det kan vara genom ett klädesplagg, en kjolslängd, en korsett eller avsaknaden av den. Eller så kan det vara där mode och personlighet lever i symbios, eller – ännu bättre – där mode kontrasterar den förutfattade meningen. Det är det som gör mode intressant. Som en färgsprakande person i den där grå kostymen, världens snällaste människa i en råtuff outfit med nitapplikationer. Eller en råfeminist med skarpa åsikter, iklädd en vän skapelse.

emmas vintage

emmas vintage

Instaweek: Strandhäng, bubble-utflykt & hopp i plurret

Denna regniga tisdag tycker jag att vi tittar i backspegeln istället för ut genom det regnprickiga fönstret.  Låt oss kika på vad jag hade för mig förra veckan, sett ur mitt Instagram-flöde. Vill du följa mig där så heter jag praktiskt nog emmasundh.
Vecka 30 började på stranden. I Sandviken på Gotland.

Dagen därpå puttrade vi i väg på tur med en bubbla som vi fått låna av våra Visby-kompisar Jens och Mallan. Det är livet det!

Veckan förflöt i lugn semestertakt. Cyklade på vägar jag aldrig cyklat på förut, tillsammans med min hattbeklädda make.

Gassade sol sent på kvällen och hoppade från piren i Katthammarsvik.

Mitt reportage om “Axlar – mode som maktspråk” i Sofis mode landade i butik (spring och köp vettja!). Med tidningen i högsta hugg hoppade jag, John och några vänner in i bubblan  igen och åkte till en Gotlands-favorit …

Fyren i När. Sveriges vackraste fyr. Picknickade bland korna och spelade yatsy, sedan åkte vi hem. På vägen hittade vi kanske världens bästa loppis och ungefär tusen vackra hus och milsvidda ängar. Då mår en allt bra.

Randig bikini & sommardrömmar

damernas värld by emmas vintage

Denna vecka är jag inne och jobbar på mitt gamla jobb på Damernas Värld.  Något jag har saknat är DV:s enorma arkiv av modetidningar som sträcker sig från starten i början av 1940-talet fram till dagens datum. Ni kan ju tänka er hur mycket inspiration som finns i de där hyllmeterna.
Det här omslaget från 1947 är en kär favorit (och är faktiskt förlaga för omslaget som pryder det senaste numret av Damernas Värld).
Exakt så här skulle jag vilja se ut i sommar. Den randiga bikinin, det lockiga håret – jag tar båten när jag ändå är i gång.

Vintage twins FTW – The dress

vintage dress vintagemassan-bakat-framat

The dress. Den här hallonröda vintageklänningen köpte jag på Vintagemässan Bakåt Framåt för några år sedan. Jag föll pladask, men kände samtidigt att den var lite … bekant. Inte så konstigt visade det sig. Min vän Lollo hade så klart en exakt likadan.

Nu kallar jag och Lojsan klänningen för tvillingklänningen. För vi ser ut som evil twins när vi bär den samtidigt. Blondiner, med hallonrött läppstift och mönstrad vintageklänning. Ofta vita strumpbyxor till. Som en blandning mellan The Shining och Hitchcocks svala blondiner.

emmas vintage

Nu har klänningen blivit en … trillingklänning. Bästa Elsa Billgren har nämligen också köpt ett exemplar av denna perfekta vintageklänning – som hon för övrigt passar utmärkt i. Klänningen finns i ett begränsat antal och ibland dimper det ner bilder i min mejlbox med ämnesraden “jag har en likadan hallonröd klänning som du”.
Vi kanske helt enkelt borde ha en klänningsklubb där vi ses i vår klänningar, ser sjukt läskiga ut på håll och pratar om vår enormt goda smak för klänningar.

vintage dress elsa billgren

Sailorsuit och Converse

sailorsuit by emmas vintage

En av de största fördelarna med att bo fem minuter från kontoret är att man kan låstas att det är sommar mitt i smällkallaste vintern. Det är inte många trippande steg dessa Converse behövde ta över isen i morse om man säger så.

sailorsuit converse by emmas vintage

Sailorsuit från Topshop, vita strumpbyxor från Asos.com och röda Converse.

Tropikerna och jag.

shorts by emmas vintage

Tropikerna och jag hänger på mitt hemmakontor i dag. Jag bär min palm-skjorta som jag köpte på Maui för en massa år sedan, Monki-shorts med hög midja, vita strumpbyxor och bolltofflor.
Det här kan ju vara bland det bästa med att vara frilansjournalist –  de där mötesfria dagarna när man kan gå klädd precis som man vill. Som att det vore Hawaii och 30 grader varmt ute.
Det blir liksom en bra motvikt mot alla strama pennkjolarna och alldagliga 50′s-klänningar som jag bär när jag webbkonsultar. Jag är hopplös. Jag tänker teman till och med när jag jobbar. Igår jobbade jag exempelvis på mitt gamla kneg, Bonnier tidskrifter, hela dagen, närmare bestämt med Skonahem.com. Då var det kontorstema med klänning som gällde. Det är ändå tur att jag tar det till kontornivå, så jag inte kommer utklädd till en möbel …
Och i dag är det alltså playa-tema hos Emma Sundh AB! Ananas till lunch och solbrillor framför datorn!

shorts mode by emmas vintage

A wonderful vintage dress

vintage dress by emmas vintage

Jag dör klänningsdöden lite granna. Alltså den här klänningen. Jag älskar den. In i varje söm. Klänningen har varit min mormors och har under de senaste decennierna hängt i min mammas garderob … ända till den dag jag insåg att mormor och jag har samma storlek.
Den sitter nämligen helt perfekt på min kropp.  Jag måste fråga mormor vad den här klänningen har varit med om, om den har varit på fest eller om den bara har hängt i garderoben i väntan på champagne.
Om jag känner min mormor rätt så har den varit på minst tio galej. Om inte mer.

Helst av allt vill jag bo i den här maffiga klänningen nu. Sitta på kontoret i den. Glida fram över grandiosa stengolv. Och vila på små puffar. Kanske inte sova i den, men ungefär allt annat. Mest av allt så vill jag gå på baluns i den. En flådig bal där jag får dansa vals (fast jag inte kan), skåla i champagne och äta pimpinetta snittar. Men det är ju inte så att balinbjudningarna haglar tätt anno 2013.
I vanlig ordning får man i så fall ta saken i egna händer. Inom den närmsta femårsperioden ska jag banne mig anordna en bal. Och då ska den här klänningen få dansa minsann.

Lika mycket respekt i ett par rosettskor som i en maktkavaj

emmas vintage

Nämen titta vem som är med i senaste numret av lokaltidningen Mitt i! Tidningen följer med mig till Lyckliga gatan i Midsommarkransen, där jag ger några väl valda vintagetips, berättar om olika tidsepoker och vad som karaktäriserar dem.
Och så pratar jag om 1950-talet! Jag älskar ju denna tidsepok rent modemässigt, men pjaa, kvinnosynen var väl sisådär på den tiden.
Tyvärr har modet – med dess traditionellt feminina attribut och färgpalett – fått en nedvärderade stämpel, som i mångt och mycket sammankopplats med att man som bärare tycker att kvinnor ska vara fjättrade vid spisen. Som att man tycker att det är okej bara för att man klär sig pastelliga 1950-talsklänningar. Och så är det ju inte.
En ska få lika mycket respekt när en bär en pastellig tylldröm som när en bär en androgyn maktkavaj. Sådetså.

Du kan läsa hela artikeln här om du vill.  

Translation!
Oh look who’s in the latest issue of the local newspaper Mitt i! The magazine followed me to the vintage store Lyckliga gatan in Midsommarkransen, outside Stockholm. In the article I provide a few well-chosen vintage tips, talk about different eras and what characterizes them. And so am I talking about 1950! I just love this era, almost purely fashion-wise, because the women’s situation were, well, not the best at the time.

Unfortunately, the fashion – with its traditionally feminine silhuette and color palette – is often associated with a something bad. Like the carriers of 50′s fashion think that women should be fettered by the stove. Like you think it’s okay just because you dress in pastel 1950s dresses. And it’s not.
One should get as much respect as carrying a pastellig tulle dream dress as wearing an androgynous power blazer. That’s my opinion.