Q&A: Drömtorp, min bikini, frisyrer & drömmen om att bli gravid

IMG_1498-1

Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva?
Tack för en inspirerande blogg!
/Åsa.
A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.

Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.

Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana här kollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfat till små, små torp.

Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma

IMG_1833

Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. 
Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn?
Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. 
Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma

IMG_1465IMG_1738

IMG_9680

Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den?
Caroline
A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma

IMG_2643

vintage_möhippa_7041_2Foto: Isabelle Pedersen

 Q: Hej Emma
Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det :) Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran?
Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma

IMG_9270

Q: Hej Emma!
Jag behöver hjälp!
Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade).
Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit.
Hur ska jag ”hjälpa” henne?
Vad hade du gjort?
Väldigt tacksam för svar!
Kram
A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer ”värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.

Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John ”det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, ”då kan vi göra ditten och datten” och ”tänk när ni också får barn, DÅ … ”. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.

För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att ”om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.

En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid.  Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma

IMG_43263

Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i.
Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp?
Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram

A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.

Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.

Stort lycka till!
Kram emma

 

 

En månad full av fest och hemligheter.

IMG_5068-2

Denna lördag är jag hemma vid kakelugnen och baddar min sjuka vapendragares panna. Jag behöver bara titta på John febriga ögon för att smälta totalt. Själv är jag inte den kaxigaste i gänget, tog nämligen influensa-vaccin i går och känner mig lätt hängig.
Mellan baddningsvarven går jag igenom gamla bilder, och minns hur mitt liv såg ut för exakt ett år sedan. En november-månad full av fest och hemligheter, som började  här.
I Varberg.
IMG_5072-2

Efter en jobbig höst flydde jag och min familj till Varberg, doppade fötterna Leninbadet, gick långa promenader, rensade hjärnan, pratade och åt en massa god mat. Precis vad trasiga jag behövde. En massa bomull, inlindat i Varberg-hav.

IMG_4858-2

När jag kom hem ställde jag och mina kompanjoner till mest fest på Vintagefabriken. Vi bjöd in en massa vintagevurmare (som Emma på bilden till exempel), skålade i bubbel och spelade jazz på hög volym. IMG_4889-2

Lollo och jag som tragglade oss igenom den där jobbiga hösten, sida vid sida, med mycket gråt. Vi grävde ner oss i fest och jobb. Då hade ingen av oss någon aning om att vi ett år senare skulle ha varsin växande kalaskula där vi saknade en. emmas-vintage-instagram-2-2

Bytte vintageklänningar mot High school.

emmas-vintage-instagram-3IMG_6804

Fyllde kalendern till bredden och rände runt på pressvisningar. IMG_6720

Här på Littlephant x Bemz.  IMG_6377

Hängde två trappor ner, hos Lollo. Där dracks det drinkar. IMG_6526

Gick på cocktailfest hos de här gullisarna, Lina och OskarIMG_6485

Avslöjade en liten hemlighet, nämligen vad jag hade gjort hela långa sommarenIMG_0685

… nämligen illustrerat och skivit en bok om vintagefrisyrer tillsammans med Sarah Wing. Har jag förresten berättat att den ska släppas i USA 2015?

IMG_6308

Den här underbara, Bonjour-Madeleine, kom på besök och jag dreglade över hennes Miss Pomeranz-klänning.

Rodeo_Emma-Sundh_0127klarweb

Rodeo intervjuade mig om mina skönhetsrutiner och makeuptips.
Foto: Christian Gustavsson.        IMG_7608_2-2

Insåg att det var ett år sedan jag traskade kullerstensgator fram på Riddarholmen. IMG_7616-2

Inför boksläppet av Vintageparty. Som vi jobbade.  IMG_7609

IMG_5345

Gick på UnderbaraClaras bra:iga Saltå kvarn-frukostar och lyssnade storörat på bästa duon Clara Lidström och Annakarin Nyberg

IMG_5304

IMG_5752

Gick en stickkurs på Vintagefabriken minsann. IMG_56852-2

Och så kom den här ut. Ett stycke Älskade hem vars omslag jag och Lollo stylat. IMG_56911-2

En dos vintageinredning pillade vi visst också in …

IMG_8102

November slutade som den började. Med fest och bubbel på Vintagefabriken. Denna gången hattfest.

IMG_8125

Denna stiliga lady, Sandra, vann hattävlingen som vi anordnade. Och ja, ni förstår nog varför. Smashing!

IMG_8583-2

Och inte att förglömma, den årliga bokstavsfesten som jag och John anordnar sista helgen i november varje år (2014 är inget undantag).
Här har vi Isabelle som var helt elektrisk. IMG_8537-2

Och Carin som Edie Sedgwick.

Q&A: Den stora kärleken, katt-längt och att köpa spjälsäng i vecka 19

mg_2128 IMG_5649 IMG_1239-11
Q: Hellu, älskar att läsa andras kärlekshistorier så min fråga är när, hur och var du träffade mannen i ditt liv.
Caroline Olsson

A: Hej Caroline! Jag älskar också att läsa andras kärlekshistorier, jag kan gotta mig i dem i timtals. En av de finaste storys jag vet handlar om en nära väns farmor som jobbade på kondis. Varje dag kom en ung karl in och beställde ett glas mjölk – bara för att han skulle få en skymt av denna stiliga fröken. Och där började deras kärlekshistoria. Jag tycker om de där historierna, för kärleken kan liksom stiga in genom dörren, be om ett glas mjölk – när man minst anar det.
Mannen i mitt liv är John. När jag träffade honom så föll allt på plats, han var min pusselbit. Min själsfrände. Här kan du läsa om vår minst sagt speciella kärlekshistoria. Hoppas du gillar.
Stor kram emma

IMG_8185

Q: Hej Emma!
Missade denna frågestund och satsar på nästa med en kanske känslig fråga men för mig ett verkligt etiskt dilemma när det kommer till graviditet, jag är själv 31 och vill gärna ha barn snart och undrar helt enkelt hur du ställer dig till kub-testet och dess underlag för ev. beslut att fortsätta sin graviditet? jag tycker det är mycket skrämmande att människor väljer att ta bort ett barn som visar sig ha downs syndrom, samtidigt vet jag inte hur jag själv skulle reagera om jag väl stod in för det beslutet själv vilket jag skäms för och vilket gör att jag helst bara skulle vilja undvika att ta det för att ha det beslutet i mina händer.
Elin
A: Hej Elin! Tack för en viktig och intressant fråga. Jag och John stod inför valet att göra KUB-test och valde att tacka nej. Alla har olika skäl till att göra KUB, så jag kan bara utgå från mig själv i denna fråga. Och jag kan inte annat än att hålla med dig.
Jag och John fick missfall för ett år sedan och det dröjde innan vi blev gravida igen. Att då – när vi fått vänta så länge – ta bort ett barn på grund av ”dåliga odds” fanns – och finns – inte i vår tankevärld. Vårt första ”barn” sållades ut automatiskt genom missfall. Kroppen tog hand om det som ändå inte var livsdugligt. Där gör kroppen och naturen ett val.
Jag vill inte sitta med den makten att bestämma vad som är livsdugligt och inte i mina händer, jag vill få det barn som det var tänkt att jag ska få. Och jag kommer älska det no matter what.
Jag är en orolig själ och om jag känner mig själv rätt så skulle ett KUB-test gjort mig trillioner mycket mer orolig än vad jag är i dag. Och då är jag ändå rejält orolig. Men här är alla olika så klart.
Vill passa på att tipsa om ett himla bra inlägg om fosterdiagnostik som UnderbaraClara gjorde för ett tag sedan. Läs!
Stor kram emma

Q: Hur tänker ni kring namn? Vill ni ha klassiska/släktnamn, nya, mer moderna namn?
Jag är själv 16 år som började på gymnasiet (samhälle) för bara 5 veckor sedan, har du några tips inför mina kommande tre år?

Så kul med frågestund!
Emmy
A: Åh, hej Emmy, och vad spännande att du börjat gymnasiet (nu var det ju några veckor redan, men jag hoppas att du trivs). Gymnasiet var helt klart min bästa tid! Jag flyttade hemifrån, hade mitt första förhållande och så åkte jag med den vilda känslo-berg-och-dal-banan. Hjärtekrossad och dödskär om vartannat. Och så hade jag så förbannat roligt. Under den här tiden så träffade även några av mina allra närmast vänner. En drös skeva underbarisar. Och den kärlekshistorien kommer att hålla livet ut tror jag bestämt. Så mitt första råd är att njuta, ha roligt och häng med folk. Och plugga så klart, fast det ingår ju liksom.
Så var det ju det här med namn också. Vi har inte kommit vidare värst långt i processen. Vi vill ha namn som vi har en anknytning till på ett eller annat sätt. Vi får se vad det blir. Än så länge har vi bara en drös pöjknamn, så vi har lite att jobba på här om en säger så.
Stor kram och lycka till
emma

IMG_2908

Q: Hur går det med Sockan? Han skulle ju få ett nytt hem!
Stella
A: Åh, Sockan. Jag har så mycket längt i kroppen efter hans lurviga kattamage alltså. Denna gosboll till katt bor kvar hos mina föräldrar i Värmland tills vidare. På test. Det är optimalt på en del sätt (jag får fortsätta att ha honom i mitt liv), men jag är också inställd på att om det inte fungerar med allergier så får vi hitta ett nytt hem. Det känns som att jag får ha honom i mitt liv lite på låns. Det är skönt och smärtsamt på samma gång. Men mest skönt. Det viktiga är ju att alla mår bra.
Mest av allt är jag glad över att han trivs. När han var innekatt trodde jag att han var en komplicerad katt, men han var ju bara på fel ställe …

Kram emma

vintagefabriken-kassaapparat-1 vintage_möhippa_7041_2 IMG_3110 IMG_0732

Q: Hej Emma! Måste få börja med att säga att du är alldeles underbar, interners största glädjekälla!
Och sen har jag lite frågor gällande Vintagefabriken:

1. När har ni öppet, jag tycker att jag har letat så flitigt på eran hemsida men inte hittat något som besvarar denna fråga. Antagligen så är det jag som är otekniskt men vill så gärna besöka er lilla fabrik snart så jag frågar här. När har ni öppet?

2. När man går in på er hemsida så har ni ett antal (gudomliga) klänningar, men när jag sett bilder från butiken innefrån så ser ni ut att ha betydligt mer till försäljning. Säljer ni ”endast” det som finna på hemsidan eller finns det mer i butiken? Tacksam för svar!
Nyfiken i en strut
A: Hej Nyfiken i en strut. Vad gullig du är! Dina ord värmer. Av allt jag vill vara här i världen så slår nog ”interners största glädjekälla” det mesta tror jag. De orden ska jag rama in, sätta upp på väggen och titta på när jag tvivlar.
Så till Vintagefabriken.
1. Du är så välkommen så! Numera – när vi har webbshop – har vi öppet varje lördag mellan klockan 11-16 och även kvällsöppet någon gång ibland. Tiderna kan variera, men vi är flitiga på att uppdatera vår Insta med senaste nytt, så kika där. Om du är nyfiken på när vi har kvällsöppet så kan du signa upp dig på vårt nyhetsbrev, där vi informerar om senaste nytt – rakt ner i mejlboxen.
2. Vi har ett hav av klänningar i butiken, och några få godbitar i shoppen. Vi hinner helt enkelt inte med att plåta av alla klänningar innan de säljs i shoppen. Så om du vill ha klänningshav så kom till butiken. Där har vi även massor av barnkläder, brudklänningar (en masse!) och fina asccessoarer.
Varmt välkommen och hoppas vi ses!

basker_emma_2 kopia

Q: Har du några tips på bra frisörer i Stockholm som friserar till inte alls för höga priser? Ditt hår är ju helt fantastiskt!
Kram
A: Tusen tack! Det är den eminenta Sarah Wing, Retroella, som fixar mitt hår. Och hon är också mitt bästa tips. Prisvärd, skicklig och enormt trevlig!
Lycka till med klippet!

IMG_4682

Q: Hej Emma! Blev SÅ glad när jag läste att ni väntar barn! Fantastiskt! Jag tänker att du är väldigt miljömedveten och försöker tänka på det här med kemikalier och så och undrar därför hur du tänker med ditt hår under graviditeten? Kommer du fortsätta bleka eller leva med utväxt?
Sofia
A: Vad glad jag blir att du blir glad. Ja, alltså jag är ju väldigt orolig men hoppas att det ska gå bra. Jag har slutat att bleka mitt hår helt (som jag gjorde förut) och nu gör jag skonsammare slingvarianter i stället. Det känns inte så där superduper bra att syssla med kemikalier när man är gravid kan jag ju ärligt säga och där är min frisör helt med mig.
Nu har jag en rejäl utväxt och ska till Sarah Wing på tisdag för att råda mot på barret. Vi får se vad det blir. Antagligen kommer jag sakta men säkert att gå mer mot min naturliga hårfärg. Vi får se hur det blir. To be continued.
Kram emma

Färgnegativ0162

Q: Hej Emma! Jag har liksom du genomgått missfall, men är nu gravid (en månad efter dig tror jag). Jag blir lite ledsen över vissa kommentarer på din blogg. De som säger ojoj, vad tidigt du köper ditten och vad skaffar datten. Jag vågar själv inte hoppas att den här graviditeten kommer gå bra, även om jag är i vecka 19 (på grund av tidigare missfall), men behöver inte andra som tvivlar min graviditet. Jag har fått så många ”oj, så du har redan köpt en spjälsäng” av nära och kära runt omkring mig och blir bara ledsen. Jag vill ju bara hoppas att allt ska gå bra liksom. Hur känner du? 
Anna
A: Hej Anna. Och stort grattis till graviteten. Det gör mig så glad att göra, även om jag inte känner dig. Det känns som vi är en liten klubb här på bloggen som alla ska ha barn 2015. Många med samma erfarenheter som du och jag. Det gör mig stark.
Du anar inte hur mycket jag känner igen mig i dina ord. Jag skäms ganska ofta över mina handlingar eller att jag räknar hem den här graviditeten innan barnet är ute, för folk har så mycket åsikter. Det kan vara allt från att jag berättade på bloggen ”redan i vecka 13″ till att ”oj, har du redan köpt kläder”. För mig är det viktigt att tänka positivt, att den här graviditeten kommer gå bra. Att jag liksom du fick missfall påverkar inte våra nuvarande graviditet, annat än att vi vet vad vi kan gå miste om.
Det skulle varken ge mig eller barnet något gott om jag bara gick runt och förberedde mig på att allt skulle gå åt pipsvängen. Jag vill ju njuta. Gå bananas på barnkläder, köpa barnvagn så fort jag bara kan, för det fick jag inte sist. Och sedan vill jag köpa allt begagnat … vilket kräver tid.
Jag oroar mig tillräckligt redan, men lite av oron släpper när jag fixar sådan där praktiska saker som just kläder, spjälsäng, skötbord och barnvagn. Det blir verkligt. Och lite som terapi. Som en enorm hoppfullhet i en liten kofta. Att det här händer verkligen nu.
Mitt råd till dig är att strunta i andras tyck. Du gör det som är bäst för dig, om det så är att vänta med allt fix till vecka 38 (om du mår bra av det), berätta för hela världen att du är gravid i vecka 7 (om du mår bra av det) eller köpa en spjälsäng i vecka 19. Ingen har rätt att tycka något om dig och ditt liv. Du gör som du vill. Kom i håg det.
Stor kram, massor av pepp och lycka till
emma

Ps. Bjussar på en bild på mig själv som spädis med strumpor på händerna. Man tager vad man haver.

Hojt! Nu finns Vintagefrisyrer i Vintagefabrikens webshop!

IMG_43263

Boken Vintagefrisyrer – som jag har skapat tillsammans med övergrymma vintagefrisören Sarah Wing/Retroella och underbara fotografen Martina Ankarfyr finns numera i Vintagefabrikens webshop. Du får den givetvis signerad (om du vill) när du klickar hem den.

Som titeln avslöjar handlar boken om hur du fixar fantastiska vintagefrisyrer, med gamla knep och nya tekniker. Sarah, som har stylat alla dösnygga och supercoola modeller, delar med sin av sina hemligaste tips. De där tipsen som är avgörande om du kommer se ut som Björk i knorrhåret eller en underskön Katharine Hepburn (tanken är ju då att du ska vilja se ut som den senare då va).
Förutom fantastiska frisyrtips kan du läsa om frisyrens historia som jag har skrivit. Där berättar jag varför frisyrerna ser ut som de gör, och vad som påverkat frisyrens utveckling. Politik, ekonomi, kultur och kvinnans ställning i samhället kan läsas ur en kalufs. Frisyrer är allt annat än ytligt om du frågar mig.

Och så har jag knåpat ihop illustrationer i boken också, alla inspirerade av gamla symönster, tidningar och reklamer från förr. Hattar, klänningar, parfymflaskor, kammar och hårnålar – you name it!

Så nu ä dä bar å spring å köp boken!

Hej Kalmar! Nästa vecka ses vi!

blogg-som-jobb

Hojt, hojt alla ni som bor i eller i närheten av Kalmar! Den 3 september piper jag nedåt i Sverige, närmare bestämt till min vän Bonjour Vintage-Madeleine och hennes fantastiska butik Bonbons i Kalmer. Förutom att spana in hennes stört fina shop (man smäller ju av för mindre), så kommer jag hålla föreläsningen ”Blogg som jobb – bloggen som verktyg för att göra karriär”.
Med mig har jag även boken ”Vintagefrisyrer” (som jag har skrivit tillsammans med frisören Retroella) som jag kommer att signera på plats, i fall du vill haffa dig ett exemplar.

Biljetter finns att köpa på Bonbons, Erik & Alexander, Frank eller så skickar du ett mail till hej@bonjourvintage.se för att reservera. Det finns ett begänsat antal biljetter så det är först till kvarn som gäller!

Hoppas vi ses där!
Kram emma

En vecka full med desserter, ny hårfärg och Malmö vintagemässa

Hej svejs! Ny vecka, med bara ben, syrénknoppar under explosion och total sommarfeeling!
Hurra och äntligen. Den här veckan började storstilat med Västerbottenost-tårta (ta en kik på min instagram (emmasundh) så förstår du vad jag menar) och fir av John som fyllde år. Och den ska fortsätta med massa blogginlägg från barnkalas, klänningsfynd och så ska jag lägga upp det första inlägget där ni har valt rubrik (så många sjukt roliga förslag, heja er!)
Dessutom händer det här:

- Dagen ska spenderas med ärenden och bakning minsann. Jag ska alldeles strax hoppa upp på cykeln och trampa i väg för att handla pioner, socker och ett stycke glaskupa. Sedan ska det bakas tårtor.

-  På onsdag ska jag, Lollo och grymma Lina Eidenberg Adamo plåta en underbart dessertjobb till en finfin tidning. Jag är så peppad! Det har mest blivit skrivjobb den senaste tiden, så det ska bli underbart att styla jobb igen.

- Torsdagen börjar hos Retroella. Där ska barret fixas och jag ska få ny färg på E4:an (min utväxt). Äntligen! På eftermiddagen ska jag och Vintagefabrikens eminenta praktikant Sofia plåta ett baddräktsjobb. Ska bli fina fisken.

- I arla fredags-stund drar jag, Lollo och Linda till Vintagemässan i Malmö. Där öppnar vi upp en exklusiv liten Vintagefabriken med några godingar från vår fabrik. Vi tar även med oss ett gäng böcker som vi kommer signera. Ses vi där måntro?

Vintagebloppis, frisyrkurs och förhoppningsvis en titt på en solnedgång.

- Veckan börjar med en massa deadlines. Pust. Jag sitter hemma och skriver i en sådant takt att det låter som en uppspeedad blipp-blopp-låt.
När jag får en paus ska jag göra en spännande grej för Tidens melodi i Karlstad, boka tid hos Retroella och plåta av en klänning som kommer vara med på Vintagebloppis på söndag. Om jag hinner ska jag cykla ner till Vinterviken ikväll och titta på solnedgången.

- Tisdagen ska spenderas på Vintagefabriken. Först blir det möte om vårt 1-årskalas (hurra!) och på kvällen är det frisyrkurs (lär dig göra vintagefrisyrer) med Miriam Parkman. Ps. Det finns en plats kvar (vi fick precis ett återbud), så klicka här om du vill lära dig göra vintagefrisyrer.

- På onsdag kommer Elsa hem till mig och ska plåta. Ska bli mäkta spännande. På kvällen blir det nog grillning på innergården tror jag bestämt. Det är ju valborg och allt.

- Torsdagen ska spenderas i någon form av demostrationståg. Det är ju trots allt 1 maj. Samma dag ska jag picknicks (om vädret tillåter) med min vän Frida som jag inte träffat på år och dag.

- På söndag är det sedan ÄNTLIGEN dags för Vintagebloppis som jag och ett par grymma bloggare anordnar  i samarbete med Tradera. Du kommer väl? Jag ska sälja ut allt från klänningar, koffertar till lampor och annat jox. Det bästa?
Du har samtidigt chans att stödja Kvinna till kvinna. Hur bra är inte det?
Om du inte bor i Stockholm tycker jag att du ska ta dig en titt på de här underbara vintagefynden på vintagebloppis.tradera.com. Här säljer jag till exempel en Marc Jacobs-klänning (och hela vinsten går till Kvinna till Kvinna).

Vintagefrisyrer – spring å köp!

Tomtebloss och konfettiraketer – den är här!
Boken Vintagefrisyrer – som jag har skapat tillsammans med övergrymma vintagefrisören Sarah Wing/Retroella och underbara fotografen Martina Ankarfyr. Som titeln avslöjar handlar boken om hur du fixar fantastiska vintagefrisyrer, med gamla knep och nya tekniker. Sarah, som har stylat alla dösnygga och supercoola modeller, delar med sin av sina hemligaste tips. De där tipsen som är avgörande om du kommer se ut som Björk i knorrhåret eller en underskön Katharine Hepburn (tanken är ju då att du ska vilja se ut som den senare då va).
Förutom fantastiska frisyrtips kan du läsa om frisyrens historia som jag har skrivit. Där berättar jag varför frisyrerna ser ut som de gör, och vad som påverkat frisyrens utveckling. Politik, ekonomi, kultur och kvinnans ställning i samhället kan läsas ur en kalufs. Frisyrer är allt annat än ytligt om du frågar mig.

Och så har jag knåpat ihop illustrationer i boken också, alla inspirerade av gamla symönster, tidningar och reklamer från förr. Hattar, klänningar, parfymflaskor, kammar och hårnålar – you name it!

Så nu ä dä bar å spring å köp boken! Eller klicka hem boken härifrån.

 

Augusti 2013: Bubble-roadtrip, Garden party & Guldknappen

- retronostalgiska rosettfrisyrs-januari
- jazzande födelsedags-februari
- virvlande Vintagefabriks-mars
- ett vårvackert maj med nagg i kanten
- midsommardoppat, Paris-toppat juni.
- roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på

Virrvarriga vägar i Frankrike och Italien övergår i brummande Gotland-landsvägar i lånad bubbla. Vi springer i gång bilen i Hemse – till lokalbefolkningens tjut – och rullar längs dammiga vägar till fyren i När. Jag, Erik och Mick sitter i baksätet och skumpar, John spelar Beatles på hög nivå, Max sitter shotgun och pratar – allt medan vägarna slingrar sig fram i varma augusti.

Varje år får jag åka hit, till underbara Gotland, med några av mina allra bästa finvänner. Till min vän Micks sommarställe, med middagsberså, latdagsskugga och alldeles lagom med plats för fotboll och dunkkurragömma. Jag är evigt tacksam varendaste sekund jag är där. Och håller kvar känslan in i kallaste januari.

Torn är det bästa John vet. Fyrar i synnerhet.

Lat-eftermiddagar blir varm-kvällar, vi hoppar i plurret från piren och tävlar i vackraste seglingen ner i vattnet.

Efter bad är det dags att grilla. Det gör vi varendaste kväll och tycks aldrig tröttna. Vi turas om att cykla till bonden för att köpa grönsaker. Och just den här dagen var det min tur. Nydoppad med sommarvarmshud.

Drömmer om Gotlands-torp och vill så innerligt lantisfixa och byggardona att jag får värk i bröstet.

Guppar tillbaka till fastlandet, möter upp Volang-Linda på tågstationen och tillsammans åker vi hem till mitt Värmland. Packar upp kappsäcken och hänger upp en alldeles speciell skapelse på vädring, min 30,5-årsfestklänning.

Tillsammans med Lollo, Linda och Silversaga roddar jag pyssligt jul-jobb för Amelia jul – på årets varmaste dag. Jag skrotar runt i shorts, sjunger julvisor för att komma i stämning och känner svettpärlor i tinningen.

Värmland visar sig från sin allra vackraste sida när ett hav av vänner anländer till mitt barndomshem.

En lördag – under blixtar och dunder – firar jag nämligen min födelsedag (ett halvår senare) med ett Garden party på den bästa plats jag vet.

Vi dansar till solen går opp.

Några dagar efter festen är det dags för årets viktigaste sommartradition (jämte Gotland). Tjörn. En tradition som hållit i sig sedan jag var sju äpplen hög.

Salta morgondopp, väldoftande ljung, dammande grusvägar, Nogger från kiosken, vattenkrig med min syster, krabbor från Skärhamn och minst ett besök på Härön är kutym.

I virvlande vindar och från karga berg kastar vi oss i plurret. Flera dopp om dagen ordinerad (utöver morgondoppet) och saltet ska vara kvar på kroppen och i håret, så att man känner den där sträva känslan.

Kryper in i Johns tröja – som luktar kärlek och värme.

Härön från Kyrkesund.

Hittar nya sagovägar och jag försöker ta kort med ögonen. För det här vill jag minnas hela livet.

Åker båt över rosa hav och vinkar adjö till semester.

För snart är jag tillbaka i Stockholm. Salta hårtestar byts ut mot nytvättat hår, moringadoftande hud och elegant handväska. Badkläderna läggs i lådan och de stora strandväskorna hängs in i garderoben.

Formexar mig en sväng.

Och säljer godbitar ur min garderob på Blocket-loppisen. Eller Blockisen som jag råkar säga stup i kvarten.

Återförenas med min vapendragare Lollo, sommarcyklar in till Södermalm och besöker Swedish Hasbeens för att kika på deras höstkollektion.

Miriam och jag hittar varsina (nya) favoriter ur kollektionen (förutom våra hearts då).

Förälskar mig i en klänning på Vintagefabriken.

Mitt och Martina Ankarfyrs frukostjobb kommer ut i Aftonbladet Härligt hemma.

Jag och Bonjour vintage-Madeleine lanserar Bonjour blogs!

Smiter i väg – under stort hemlighetsmakeri – till badhus, söderhöjder och till kanaler för att jobba med boken Vintagefrisyrer tillsammans med Retroella-Sarah och Martina Ankarfyr.

Tar på mig mina nya golden shoes från Swedish hasbeens och laddar inför …

Damernas Världs Guldknappen!

Och augusti slutar lite så. Med en fantastisk gala. Jag är rysligt glad i hågen … och gravid. Men det vet jag inte om ännu.

Januari 2013: Rosettfrisyr, retronostalgi & ett snötäcka tak

rosettfrisyr by emmas vintage

Lekfulla rosettfrisyrer, trocaderofyllda pastellkök, fartfylld modevecka, en bubblande bok, snötäckta vintertak och en och annan lösmustasch. Jag ska nu ta er på en nostalgitripp genom förra året, för att se vad fasiken som hände egentligen.  Vi börjar med januari 2013.

rosettfrisyr by emmas vintage

Året började med nyårsfest hemma hos Linda och David. Denna sprakande nyårsnatt bar jag min drömklänning från vintagebutiken Lyckliga gatan (som jag fått av John) och rosettfrisyr. Tänk va? Då hade jag precis lärt känna Elin på Lyckliga gatan och visste föga om att vi skulle slå upp Vintagefabriken runt knuten.

kök inredning by emmas vintage

Detta var pre frilanskontoret på Vintagefabriken, så jag jobbade hemifrån mitt Trocadero-fyllda kök.

monopol by emmas vintage

Fyndade ett gammalt monopol på loppis.

kamera blixt by emmas vintage

Och invigde min nya flashiga kamerablixt.

monopol by emmas vintage

Tidningarna började skriva om boken Vintageparty. Först ut var Allt om mat, och därefter fullkomligt svämmade tidningarna över av Martina Ankarfyr och Anna Larssons underbara bilder …

inredning by emmas vintage

Satte upp kort i klädnypor ovanför köksbordet.

inredning by emmas vintage
tellus bio by emmas vintage

Gick promenader genom ett snötäckt Midsommarkransen. Förbi Tellusbiografen …

"/

… Alla de vackra tegelhusen …

"/

… och in på vår snöfyllda innergård.

"/

Besökte traditionsenligt modeveckan, närmare bestämt på skickliga Mes Dames visning.

"/

Hittade världens finaste paraply-skolplansch på Formex-mässan. Blev kär.
"/

"/

Hängde mycket med denna lady.

"/

Den 16 januari fyllde den här viktiga, härliga, roliga, ödmjuka och omtänksamma människan år.  Det firades med nypiffat hår hos Retroella och lunch med mig (som kastar mig in i bild) och Lisa (som tar kortet).

"/

Och januari avslutas flott med lösmustasch på mugg (som jag målat dit själv) och min sprillans nya Frankie-kalender.