Honolulu (dag 5): Hawaii-skjorta, acai-lunch och Swedish hasbeens

Hawaii-skjorta och Magnum P.I.-brillor på. Det är bara en baseballkeps, en mustasch, en sportbil och en hårig bringa som saknas. Sedan är jag kittad och klar att bli Tom Selleck.
Hawaii-skjortan hittade jag på en secondhandbutik på Maui för fem år sedan, och imorgon ska jag leta efter ännu en. Har nosat upp en rad vintage- och secondhandbutiker som jag ska bläddra igenom. Men tills dess få denna duga.

honolulu by emmas vintage

Här börjar jag min morgon. Med morgonrpromenad mellan rosa, turkosa och gula hus som minner som svunna tider.

Och en liten tur längs stranden innan förmiddagsjobbet framför datorn. Jag jobbar i en rasande fart, allt för att jag så fort som möjligt ska få komma ut i igen.

När bilder till ett jobb är lämnade, ett blogginlägg skrivet och mejlboxen tom drar jag ner till en ananansdoftande juicebar. Härinne serveras smoothies, färskpressad juice och frukt från Hawaii.

Jag beställer en acai bowl (stört gott och stört nyttigt) och smaskar i mig rubbet nere på stranden. Där hänger jag sedan – uppslukad av min bok – tills solen börjar svalna.

På hotellet ligger de här på kylning.

Byter Hawaii-skjorta mot min favoritklänning, möter upp John och kapsylar upp en wave.

swedish hasbeens by emmas vintage

Tar på min finaste skorna från Swedish hasbeens, tar John under armen och går ut från hotellet.

Det börjar skymma på Honolulus gator och vi flyr tutande bilar för ett kvällsbesök i Waialae.

Oktober 2013: London, smilbandskreationer och en bitter sweet symphony

Tänkte fortsätta på 2013-hej-då:et, genom att plocka upp min lilla nostalgitripp genom månaderna.  2013 års sammanfattning – hittills – hittar du här:

- retronostalgiska rosettfrisyrs-januari
- jazzande födelsedags-februari
- virvlande Vintagefabriks-mars
- boksläpps-april med nattlinnesfotografering
- ett vårvackert maj med nagg i kanten
- midsommardoppat, Paris-toppat juni.
- roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
- salta augusti med gryningsfester och guldskor
- höstlängtande dim-september

Med trång klänning, vita strumpbyxor och sommarfyndade skor traskar jag in i bitterljuva oktober. Det är fortfarande så där varmt ute, och jag liksom längtar efter att svepa stora kappor om mig och vira in knoppen i en halsduk.

Några dagar in i oktober sticker jag till London, tillsammans med några vänner. När den första drinken ska beställas in – redan på flygplatsen – droppar jag nyheten att det liksom inte blir så mycket ölsvepning för min del på den här resan. Jag är nämligen gravid.
Möts av ett skrik.

I London är det sensommarvackert och jag sitter fast med ena ögat i kamerans kikhål.

Fatima och jag bor tillsammans på hotellet, dansar framför spegeln varje kväll, undersöker min putande mage och klär oss i matchande skinnjackor.

Bär peplum och hemligheter.

Går på klubb.

Hamnar ständigt på efterkälken, men fångar varje vrå av vackra London.

Besöker varendaste vintagebutik och skriver en guide till Londons bästa vintagebutiker (psst. reportaget finns ute i butik nu).

Landar i Sverige med nytt hatt och ny höstjacka. All vintage så klart.

Jag ska precis ut för att fånga den vackra oktober-konfettin när jag och John får missfall. Jag är i 10:onde veckan av min graviditet. Tidigt, absolut. Men alla de där veckorna fyllde jag så noggrant med drömmar och förväntningar.
En vidunderligt vacker höstdag går de i krasch.

Gräver ner mig med den här lurvbollen och är ömsom tacksam för att det jobbiga är (nästintill) över (nåja, blöder i 18 dagar efteråt), ömsom ledsen för det som aldrig blev.

Vägrar att nedslås, så jag tar på mig min gladaste minibasker, mina dansande brogues-skor och en telefon-brosch och går till Vintagefabriken. Världens bästa ställe – med de underbaraste av kollegor. Tillsammans fyller vi spruckna drömmars tomrum och målar upp vackra visioner, tusenfalt med pepp och odlar tanken om att i morgon, då kanske tårarna känns lättare att hantera. Och dagen efter det kanske ännu lättare.

Och så blir det ju, även om det inte går över en natt. Jag fortsätter att sondera garderoben efter smilbandskreationer och finurliga små accessoarer. Det blir mitt lyckopiller.

Jag och John spenderar all vår tid hemma. Träffar knappt en kotte, men mår på något konstigt vis bra av det. Vi – som alltid har haft en karusell av människor omkring oss – låser in oss, målar möbler, äter långfrukostar, pratar och bearbetar. Det är fint.
Frankie Daily journal dimper ner på Vintagefabriken och jag nallar förväntansfullt ett exemplar. 2014 ska bli mitt år.

Fyller sidorna med nya förväntningar och gör storslagna planer. Mitt bästa.

Får fina presenter av omtänksamma läsare.

Listar mina bästa böcker och säljer vår matta. Det är utrensning på hög nivå hemma.

Är med i Elle tillsammans med Lollo, där vi pratar vintagefrisyrer.

Bär hatt nästan dagligen. Tycker det är oerhört flott.

Behöver förändring och sportar old school.

Köper mig ett par högst opraktiska skor för hösten.

Bläddrar fram till vårt fina juljobb i Amelia jul och längtar efter knastersnö, Värmlands-jul och pepparkaksbak.

Ready for the little christmas

dress by emmas vintage

Så här såg jag ut för någon vecka sedan när jag skulle fira Lilla julafton tillsammans med mina vänner. En härlig tradition för vår lilla stjärnfamilj. Fler bilder från julefirandet kommer inom kort.

Halsband från Topshop, klänning från H&M:s samarbete med Lanvin, prickiga strumpbyxor från Swedish stocknings och skor från Röda korset i Ekshärad.

Mint skirt and flower earrings

mint skirt by emmas vintage

Vintervit novembertorsdag med mintgrön kjol och dimmig grådask utanför köksfönstret. Nu vill jag ha snö på taken! Knaster under fötterna och så vill jag hänga upp adventsstjärnan.

mint skirt by emmas vintage

Loppisfyndad kofta, vinrött skärp från Myrorna, mintgrön H&M-kjol som jag fått av min kompis Nina, vita strumpbyxor från Asos.com och svarta skor med hålmönster från Röda korset i Ekshärad.

mint skirt by emmas vintage

Och inte att förglömma: Gråvita blomörhängen från The Wild Rose (de var de som låg i det lilla paketet).

emmas vintage

 

Pink shoes on checkered floor

pink shoes by emmas vintage

Volia! När det är dags att köpa höstkängor och spikskor inför vintern, ja, då går jag (tydligen) och köper mig ett par pastellrosa skor. Helt fruktansvärt opraktiskt, och underbart fint (om du frågar mig). Dessa ska kuta järnet över schackrutigt golv i dag!
100 mejl väntar på svar i mejlboxen, en deadline som nås och övervinnas och så ska jag och Lollo förbereda inför en spännande grej som händer på Vintagefabriken ikväll. Dessutom är det så här: Vintagefabriken har fått äran att sälja av en hel garderob med kläder från en urtrevlig lady. Ni anar inte vilken skatt det är! Vackra klänningar från 1950-talet, flotta handskar, svepande aftonkappor, rediga trenchcoats. Och 35 stycken baskrar – i alla kulörter du kan tänka dig! Denna skatt ska jag plåta av så ni kan kika in på Vintagefabriken.se. Peppen på det?

Blommig klänning från Paris!

vintage dress by emmas vintage

Ni som följer mig på Instagram vet att jag tredan är hemma från min långa resa (ligger lite lätt efter med uppdateringarna). Just nu är jag hemma i Stockholm, jobbar med ett nytt spännande projekt (som jag snart ska avslöja) och laddar inför den årliga Gotlands-semestern. I morgon far jag på en snabbvisit till Värmland för att sitta i min skrivarstuga en sväng (ljuva frilansliv).
Men innan dess måste jag ju visa upp min nya (gamla) klänning som jag köpte i Paris. En blommig vintageklänning som jag köpte för 10 euro. Jag kallar den min Nina-klänning för den påminner mig om min vän Nina. Till min klänning bär jag gult skärp och gula hearts-skor från Swedish Hasbeens.

Q&A: Randiga skor, vad jag jobbar med & klänningar

skor by emmas vintage

Q: Har sett några rödrandiga skor swischa förbi på Instagram. Var kommer de ifrån? Är de vintage?
A:  Hej! Nej, skorna är inte vintage. De är sprillans nya och kommer från Deichmann. Mitt nya fyndarställe! De perfekta sommarskorna. Randiga kilklackssandaler med peep toe.

väska vintagefabriken by emmas vintagefrisyrer

vintageparty

vintagefabriken

Q: Hej! Jag har precis börjat läsa din blogg! Älskar den! Nu undrar jag: Vad livnär du dig på?
A:  Välkommen hit! Jag livnär mig på flera saker. I första hand jobbar jag som frilansjournalist och stylist och bloggar här på emmasvintage.se om vintage. Sedan är jag delägare i det kreativa kollektivet Vintagefabriken (frilanskontor och vintagebutik) och är även en av författarna bakom boken Vintageparty som kom ut i våras (och släpps i Amerika i höst). Däremellan formger jag allt från loggor till etiketter, jobbar som webbstrateg och illustrerar mode, skönhet och allt därimellan. Vi skulle ju lugnt kunna säga att det är lite av varje.

kappa by emmas vintage

Q: Din lila  kappan är så himla fin.. vart har du hittat den..?
Nina
A: Min kappa fyndade jag när jag var i Brighton förra sommaren. Jag föll pladask för den, trots att det var juli och potthett. Kappan inhandlades på Brightons egna Beyond retro minsann.

klossar by emmas vintage

klossar by emmas vintage

Q: Var kan man köpa den fina klossarna någonstans, de är ju verkligen underbara! :)
Katarina
A: Klossarna har jag gjort själv. Jag köpte en fyrkantig regel på ett byggvaruhus (50 mm bred) och sedan sågade jag itu den i 50 mm stor bitar så att varje bit blev kvadratisk. Därefter sandpapprade jag dem så att de inte skulle få några vassa hörn. Sedan målade jag dem med giftfri färg, och pillade dit bokstäver. Det var lite pilligt, men jag tänker att de håller hur länge som helst. Det är ju inget plastskit som går sönder, utan detta är byggt för en livstid. Eller två.

kappa varberg by emmas vintage

Q: Åh kappan alltså, den med ränder nedtill, vart kommer den ifrån?
A: Den kommer från min vän Lisa. Den har jag fått av henne. Hon i sin tur har fyndat den på en vintagebutik för en herrans massa år sedan.

hemmajobb by emmas vintage

morgonrock by emmas vintage

hemmajobb frukost  by emmas vintage

Q: Hej och tack för den bästa bloggen! Du jobbade ju hemifrån mycket i alla fall förut.. Hur lade du upp dina dagar för att få mycket gjort? Jag pluggar juridik så det är mycket eget jobb, men har fasansfullt svårt för att få något vettigt gjort på eftermiddagarna.
Lisen
A: Hej Lisen! Ja herregud, det kan vara väldigt svårt att jobba hemifrån vissa dagar. När jag pluggade var jag rena katastrofen –  bakade bröd, anordnade fester, skickade brev till vänner från hemlig avsändare, sydde och laminerade lappar (eh, ja)  – ALLT för att inte plugga. Men jag har bättrat mig.
Steg ett i den effektiva “jobba hemifrån-skolan” är att klä på sig kläder som om en skulle jobba på lokal. Morgonrocks-jobbande är aldrig särskilt lyckat. Då är det som att vägen till soffan liksom halveras. Vips så ligger man där och tittar på gamla avsnitt av Top model.
Nä minsann. Ju piffigare jag är klädd desto bättre jobbar jag.

Steg två är att göra en lista på vad du ska göra under dagen. Jag är “att göra”-listornas drottning. Jag har en lista för varje dag. En måndags-lista, en tisdags-lista och så vidare. Det gör att jag slipper ha allt i huvudet och kan pränta ner det och få en översikt. Annars blir det krumilurigt kaos i huvudet på moi.  Inte att förglömma – det är få saker som går upp mot belöningen att stryka avklarade saker på listan.

Jag skriver upp både små och stora saker, roliga som tråkiga, och även ting som inte alls har med jobb att göra. “Promenad” och “drick ett glas vatten” finns med på alla mina “att göra”-listor. Även “kolla instagram”. På det sättet kan jag ta tag i surdegar och när det känns tungt så dricker en ett glas vatten eller kikar på Instagram. Som en paus. Och när det är gjort får jag stryka den från listan. Love it! Sedan kan man ta tag i den där surdegen igen. För dig är det mycket läsande kan jag tänka mig. Då är det viktigt med pauser, så att du håller koncentrationen uppe. Planera in att ta pauser då och då. Exempelvis vid 10, 12, 14 och 16.  Lägg sedan upp tiden för vad du ska få gjort mellan dessa pauser. Det gör att du jobbar i sjok, snarare som att dagen är ett enda lång never-ending jobb.
Jag gör alltid lite för optimistiska “att göra”-listor och det är helt klart en konst att inte planera in för mycket. De saker jag inte hinner med flyttar jag över till nästa dags lista.
Steg tre är att sätta en sluttid för när det ska vara klart. Är jobbdagen slut klockan 17.00 eller 18.00 – bestäm det tidigt! Annars är det lätt att hamna i “ska bara”-träsket. Där har jag varit och krälat många gånger om man säger så …
Steg fyra är att inte ha för många punkter på måndagslistan. Man ska vara snäll mot sig själv, så ge dig själv en mjukstart på veckan.
Steg fem. Gör det nu så har du det gjort. Det är min devis. Istället för att traggla med surdegar – bit i hop och gör det så har du det gjort. Det är mitt bästa. Dessutom spar en mängder av energi som annars skulle ha gått åt till att åma och åja sig över att en måste göra ditten och datten. Ge dig själv belöningen att slippa det.
Steg sex. Du är bra ändå. Även om jag är en effektivitetsråtta som älskar att få saker gjort, så tränar jag ständigt på att rycka på axlarna. Går inte dagen som du har tänkt? Ja, du är banne mig bra ändå. Du är inte dina prestationer. Sedan att det är göttigt att stryka saker på listan är en annan sak. Men grunden är att du är bra även om inte “att göra”-listan blir full av överstrykningar. Kanske är du bättre på att jobba dagen därpå?
Det var nog alla punkter i jobba hemma-skolan. Kortfattat: jobbuniform,  dela upp dagen i sjok, ta pauser, skapa att göra-listor, skippa måndagar, skjut inte upp saker och var snäll mot dig själv.

maria westerlind dress umbrella bag by emmas vintage

Q:  Skulle vilja ha den där Maria Westerlind-klänningen som du har, men har sett att den är fodrad. Är den för varm på sommaren tro?
Maria
A:  Ja, denna Maria Westerlind-klänning är helt underbar! Och yes, den är fodrad. Men den är inte obehagligt varm, tvärtom. Lite lagom så där.

rutigt golv vintagefabriken by emmas vintage

rutigt golv rifle by emmas vintage

Q: Jag läste en artikel om dig i DN där det stod att du ska måla golvet schackrutigt i en färg som håller i hundra år. Vad är det för färg och vad behövs det för förarbete?
Tacksam för svar!

/Linda
http://www.wallinskaya.com

A: Hej Linda! Ja, jag vettekatten om färgen kommer att hålla i hundra år, men färgen är extra tålig.  Mor och far min – som har målat golvet – har lagt på lack ovanpå, så att det ska bli extra slitstarkt. Men eftersom det är en butikslokal får man nog räkna med att det slits. Men jag tänker att det kommer att slitas vackert. Eftersom jag får så många frågor om just rutiga golv så tänkte jag göra en måla rutigt golv-guide så småning om. Där får du svar på alla dina måla golv-frågor. Var så säker.

sprayfärg by emmas vintage

Q: Var köper du sprayfärg?
A: Jag köper min sprayfärg på Highlights i Stockholm. Antingen på Södermalm eller vid S:t Eriksplan. Jag har aldrig köpt färg via nätet faktiskt, även om jag är en trogen nätshoppare.

emmas vintage

Q: Hur gör man för att hålla sådan bra kvalité på håret?
A: För det första så har jag väldigt bra grundkvalité på håret. Jag har ganska tjockt hår och grova hårstrån, så mitt hår lämpar sig nog lite extra för en sådan ruff behandling som blondering faktiskt är. Men även mitt hår – som är starkt – tar rejält med stryk. Nu när det har varit lite stressigt med bok och butik så har nog håret tagit lite extra mycket stryk, så några hårstrån har faktiskt gått av. Buhuuu. Men annars så försöker jag vara snäll mot håret, tvätta det varsamt och inte för ofta, använda hårolja och värmeskydd. Och inte locka det för ofta.

Q:  Har du några vintageguldkorn i Köpenhamn du vill dela med dig av? (om du har koll på stan å så förstås).  Tack på förhand och tack för all inspiration du ger!
A: Hejsvejs. Tyvärr är jag dålig på Köpenhamns vintagebestånd. Jag älskar stan, men har aldrig varit där i fyndarsyfte. Än. Däremot så vet jag någon som är expert på området. Nämligen bästa Pia Storm!

Instaweek: Jag som mörkhårig och min fjärde bröllopsdag

Måndag och ny vecka. Det betyder en summering av den förra. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.

Vecka 23 började med ett besök hos  Polisen. Jag skulle nämligen säga adjö till den mörkhåriga ladyn som frontat mitt pass sedan 2003. Så här såg jag alltså ut då. För exakt 10 år sedan. Jag var 20 år, hade bott i Stockholm i ett år, hade mörkt hår i en fläta på sidan. En snedbena som var uppsatt med hårnål om dagen och släpptes ut till en indie-rullgardin om kvällen. Skrammliga örhängen hade jag i öronen och en massa sjalar runt halsen. Det skulle man ha.

Veckan lunkade på och jag instagrammade en underbar smaragdgrön klänning. Jag hade köpt den till mig själv, men jag fyllde liksom inte ut den i tuttarna så jag gav den till butiken istället. Den kommer hitta sin rätta ägare, just den rätta ägaren var tyvärr inte jag.

En kväll for jag till Östermalm och hälsade på en man vid namn Bengt.
Bengt var en ytterst trevlig man som hade läst om mig i Dagens Nyheter och nu ville skänka mig en Singer-symaskin och gamla mönster från 1950- och 1960-talen. Alltså Bengt. I love you.

Onsdag morgon spenderades på ett tak inne i Stockholm. Närmare bestämt på World trade center. Anledningen till detta besök var ingen mindre än Emma Wiklund som lanserade sin första doft. Den heter Rue de Varenne och är inspirerad av kvarteren där hon hade sin första egna bostad. I Paris. Underbart! Tycker verkligen om Emma så himla mycket. Hon är så varm och härlig varendaste gång man träffar henne.

När jag kom tillbaka till kontoret slog värmen till. Och jag som bar byxor och täta skor. Inte okej. Så jag testade en fantastisk blommig klänning från Vintagefabriken som jag sneglat på … Och köpte den! Kunde inte motstå.

6 juni. Min och Johns bröllopsdag. Ett himla bra datum, för vi kommer alltid vara lediga denna dag så att vi kan göra det vi alltid gör: Picknick under det här trädet.
Det är faktiskt samma träd som är med i kapitlet Picknickparty i boken Vintageparty (och just detta kapitel plåtades – fanfar – den 6 juni 2012).
Jag och John slöade i skuggan, drack champagne, småpratade och höll om varandra. På eftermiddagen anslöt några av våra vänner för brännboll och rosévin.

Fredagen kom och det stod Trädgården under bron på agendan. Äntligen! En sommar är inte komplett utan Trädgården.

När lördagens seglade in åkte jag och John på en miniroadtrip till Sigtuna. Där hade vi nämligen aldrig varit. En liten stad som är söt som socker. Vi kom lagom tills allt stängde, vilket var himla skönt, då fick vi nämligen alla gator för oss själva.
Och jag passade på att inviga min nya klänning och blå ballerinaskor.

Besökte några loppisar på vägen och köpte bland annat en ny bil. Visst är den himlans fin?

 

Blåbär och hallon med grädde och socker

shorts by emmas vintage

I dag hänger jag på Vintagefabriken. Ungefär precis här. Jag har nämligen plåtat av några av alla klänningar, kappor, shorts, byxor, koffertar, glas (och gud vet vad) till Vintagefabriken.se.

Mellan plåtar varven trippar jag runt i min nya topp som jag fyndat på loppis i Värmland. 40 spänn kostade den. Jag tycker att den ser ut som blåbär och hallon i grädde. Med socker på. Bär denna goda topp tillsammans med mina vintageshorts från Ralph Lauren, vita strumpbyxor och blå ballerinaskor (som man kan skutta i (kriterie ett bland mina skor)).

 

Vintage Marc Jacobs – och en loppis-väska!

skor by emmas vintage

randig klänning marc jacobs by emmas vintage

Denna mulna tisdag blandar jag högt och lågt. Marc Jacobs med loppis.  Ränder med rund väska. Och så låtsas jag att det är lite varmare än vad det är …

Randig klänning från Marc Jacobs som jag fyndade på en vintagebutik i New York. Rund väska som jag hittade på Röda korsets secondhand i Umeå. Randiga sandaletter från mitt nya favorit-fyndarställe, Deichmann. 149 spänn! Det finns mycket som inte är fint där, men det finns himla bra guldkorn.

randig klänning dress marc jacobs by emmas vintage