Ny lampa och rosa väggar

I samarbete med BeckersLampa inredning sovrum

Hello!
Nu tänkte jag att vi ska kika på några himla flotta grejer från mitt sovrum.
Dels de rosa väggarna (!!!) som ni får en liten kik på här, intill den gräddiga kakelugnen (vad tycks???), men också världshistoriens finaste lampa som vi har fått ärva av Johns föräldrar.
Den har hängt i deras våning i Skellefteå, men nu flyttar de ner till Stockholm, så den här blev över.
Prismor och mässing i en göttig mix.

 

God morgon från torpet

torp Gotland emmasvintage sovrum

God morgon från torpet, sovrummet och sängen.
Här vaknar vi i arla morgonstund för att utbyta lite rummel i lakanen innan det blir dags att gå ner i köket för frukost. Bodil och Majken intar sängen som det vore en simbassäng, medan jag och John jonglerar barn och kastar in dem till mitten när de slänger sig över sängkanten.
Majken sover ofta mellan mig och John och lilla Bodil sussar i det egenhändigt ihopsnofsade cibbet där till vänster. Men på morgonen möts vi här – i mitten av spetsstöket.

Ps. Vad tycks om det nya bäddsetet? Hittade det på Ellos.se och föll pladask.

Loppisfyndad lampa!

Kolla in lyxigaste lampan!
Hittade den på Myrorna för ett par veckor sedan och kunde inte slita blicken från den. Nu står den i barnrummet på ett sängbord och mallar sig.
Ser kunglig ut dagstid och myslyser kvällstid.

Eftersom jag lider av kommuns starkaste respekt för el har jag också låtit lampan få en genomgång hos elektrikern. Det var minst sagt behövligt. Den har fått en guldsladd sitället för den gulnade osäkra varianten.

Visst är den pampig?

Kika in i vårt sovrummet på torpet

sovrum torp gotland inredning

Följ med in på en husesyn i vårt torp vettja!
Första anhalten på denna lilla privata visning är … fanfar … sovrummet! sovrum torp gotland inredning

Så här ser det ut när en kikar in i sovrummet från den lilla hallen på nedervåningen. Och ja, där ser ni min sida av sängen.

sovrum torp gotland byrå inredning

Byrån hittade vi för en spottstyver på en gårdsrensning i början av sommaren. Fullkomligt älskar den!inredning

Där till höger har ni min kudde och just precis här vaknar jag upp varje morgon till ljudet av fågelkvitter, löv i vinden och fårhags-hej. Och Majkens dadadada.

torp spegel sovrum inredning

Jag älskar gamla speglar och har fyllt halva sovrummet med olika varianter. Den här köpte jag på en auktion i juli. torp lampa sängbord sovrum inredningsovrum torp gotland barnrum järnsäng barnsäng barnhörna inredning

På andra sidan sängen, vid Johns sida, står den här pjäsen till barnsäng. Vi köpte den på antikbutiken Kuriåsa i Hemse. Ovanför sängen hänger en gammal skolplansch, köpt på auktion. Bredvid sängen står barnböcker och en koffert med leksaker medan fönstret har besök av två nya förmågor …sovrum torp gotland barnrum järnsäng barnsäng inredning… nämligen de här. En katt och en hund som jag roffade åt mig på underbara Körsbärsgården som ligger på södra Gotland. Blev så himla glad när jag fick syn på hunden. Förälskade mig i den när jag smattrade en bild på just en sådan på Le Bon marché i Paris (minns ni det här inlägget: 13 saker du måste göra i Paris?) och har försökt att få tag i en sådan sedan dess. Och där, i Körsbärsgårdens butik, satt den och väntade tillsammans med en kattkompis.

 

Loppisfyndad byrå till torpet

byrå loppis fynd torp gotland inredning sovrum

I förra veckan var jag på världshistoriens bästa loppis. Fyndade så himlans mycket fint ur skräphögar, bråte och lador, bland annat den här byrån som jag visade en glimt av tidigare.

Byrån behövde lite trälim, några stryk med trasa och en öm hand, men nu står den i sovrummet, glänser och sväljer hela familjens semesterkläder.
Det var exakt en sådan här byrå jag drömde om när jag satt hemma i Midsommarkransen och skrev listor på allt vi behövde till torpet. Exakt! Och så stod den där i en lada några kilometer bort. Dammig och övergiven.

Återvinning for the winn!

Önskeinlägg: Bo trångt med barn

Efter att jag skrev inlägget ”Önskeinlägg: att få barn tätt” så har det vällt in bloggönskningar. Så himla roligt! Det finns nämligen inget bättre än när ni läsare önskar inlägg. Det ger en hint om vad ni gillar att läsa om och exakt vad jag ska plocka av bland alla bloggidéer.
En önskan var att jag skulle skriva om att bo trångt med barn. Klart jag kan.

Just nu bor vi i en sekelskiftestvåa i Midsommarkransen, Stockholm. Vi bor på tre trappor utan hiss (hello, butt-träning) med takåsarna som utsikt. Lägenheten är 59 kvadratmeter stor och har en fantastisk innergård med odlingar, sandlåda och kurragömmaställen.
När familjen växer så tas det nästan för givet att rummen också ska växa istället för att jobba med det man har. Sure, det skulle ju vara göttigt att breda ut sig på kvadratmeter efter kvadratmeter, men samtidigt gillar jag tanken på att bo trångt. Inte kura i varsin ände av något enormt …

Vår tanke är att bo kvar i vår tvåa och istället köpa ett rymligare torp på landet där vi kan breda ut oss. På så sätt kan vi bo kvar i Midsommarkransen, utnyttja den underbara innergården och vara kreativa i vårt sätt att bo i stan. Och få springa av oss i en trädgård på landet helt enkelt.
Både jag och John är vana att bo trångt (började vårt förhållande på 17 kvadratmeter (med stambyte)) och har liksom aldrig vant oss av vid det. Både jag och John är förvisso uppvuxna i hus, men det är inget vi saknar värst mycket. Jag minns mest att hela familjen ändå hängde i köket …
Om det är något jag saknar så är det den obegränsade tillgången på natur.

Hur får vi plats i en tvåa då? Jo, vi har fimpat vardagsrummet. Istället så har vi ett stort sovrum och ett lite mindre barnrum (vårt gamla sovrum).

IMG_3706

Sovrummet
I vårt sovrum finns allt som ett vardagsrum har – bokhyllor, TV och fåtöljer – men också en säng, sängbord och en 20-talsgarderob. Soffan har vi sålt på Blocket, medan vårt soffbord (som bestod av två koffertar) står stiligt i sängänden. Numera kurar vi ihop oss i sängen, tittar på TV-serier och babblar. Plus att vi utnyttjar köket långt mycket mer än vad vi gjorde förut.
Det bästa med detta arrangemang är att lägenheten blev så himla mycket finare! Älskar sovrum (medan jag aldrig riktigt gillade vardagsrummet) så nu får jag liksom gotta mig i det. Plus att vi kan slänga in alla leksaker och barngrejer i ett rum.
När vi fimpade vardagsrummet så var det som att allt föll på plats. Lägenheten – och möblerna – hittade sin harmoni på något vis och varje rum utnyttjas till max.
Får vi gäster hänger vi mestadels i köket eller så hänger vi i sovrummet (där man kan sjunka ner i fåtöljer, sträcka ut sig i sängen eller sitta i ett par gamla biostolar). Det blir intimt, härligt och gemytligt. För mig och John är det inte så viktigt hur man umgås, utan ATT man umgås. Jag tror vi skulle ha lika roligt på ett slott som i en trädkoja. Förmodligen roligare i en träkoja …

Barnrummet
I barnrummet finns – förutom spjälsäng, skåp, fåtölj och leksaker – även en hel massa garderober (som rymmer hela familjens kläder) som vi ska gömma bakom tunga, vackra sammetsdraperier i petroleumgrönt. Det kommer bli effektfullt snarare än att det kommer andas F Ö R V A R I N G.
I framtiden är tanken att Majken och bebisen ska dela på barnrummet. Antingen klämmer vi in två söta retrosängar (där de kan ligga skavfötters och fnittra in på nattakröken) eller så platsbygger vi en våningsäng med smart förvaring. Jag tror att det kommer bli hur mysigt som helst! Om det gick att bo trångt förr i tiden, så borde det ju gå nu tänker jag (när jag, John och vår dåvarande katt bodde i en etta på 34 kvadratmeter i Hornstull så blev vi varse om att en hel familj hade bott på samma yta 50 år tidigare).
De begränsade förvaringsmöjligheterna gör att vi rensar titt som tätt, plus utnyttjar vindförrådet till max. Samlare som jag är tror jag faktiskt att det bara gör mig gott, haha.
Har förvisso stora förhoppningar på det där framtida torpet …

Sedan då?
Kommer det bli trångt? Det beror på hur mycket saker vi har så klart, men också vad vi ska göra i lägenheten. Sure, vi är hemmaråttor som gärna strosar hemma, men älskar också att gå ut och utnyttja staden som faktiskt breder ut sig som ett smörgåsbord utanför dörren. När vi letade lägenhet här så var det viktigt för oss att bo nära ett grönområde. Dels för att lantisen i mig skulle dö lite granna annars, men också för att det blir som ett extra vardagsrum. Att ha en bit natur runt knuten gör att jag inte känner mig så instängd. Tankarna och benen får plats liksom.

19 bortglömda november-bilder

IMG_5596

Gick igenom alla novemberbilder och tittade en hel hög opublicerade, bortglömda pics som jag tänkte skulle få se dagens ljus. November har varit en krasslig månad, så jag har inte bloggat lika mycket som jag brukar. Så här kommer en recap på november.

Var så goda!
November spenderades i mina kilklacksskor, senapsgula strumpbyxor och min vintagekappa. En hängig kropp ackompanjeras så bra av extra ärtighet!

IMG_4743

Levde i piffsviterna av Family living-plåtningen.

IMG_4876

IMG_4986

… Men det stökades ju till gaaaanska så snabbt om en säger så. Soffan rumlades runt, Majkens leksaker strösslades över mattan och laptopen fälldes upp som en kobra. IMG_5043

Fick spännande, vegetariska matbud med tzay-spett. Oerhört gott kan jag lova! Och tacksamt när en är krasslig. IMG_5690

Hängde med den här glada filuren varannan dag. IMG_5672

Testade nya hättan som Malin Bohm sytt av vintagetyger. SÅ FIN!IMG_5718

Så gölligt.
IMG_5402

IMG_5406

Kutade runt på en rad pressvisningar gjorde jag också. Besökte bland annat Lexington, där våren var framdukad.

IMG_5400

Här blandades urbant med Hamptons-lantligt, pasteller och yviga kulörter …IMG_5398

Det där skivbordet alltså. Tänk det i ett torp på Gotland. Eh!IMG_5430

Slank förbi Studio Stankt Paul som hade proppat sin studio full med grönska. IMG_5434

Lite så här såg det ut över allt. Och så finaste lampan från Konsthantverk.

IMG_5484

Bytte pressvisnings-kut-jobb mot Majken-björnen. De bästa dagarna om du frågar mig. IMG_5602

Jobbade från Koloni vid Telefonplan gjorde jag också i november. IMG_5608

Till ljudet av fågelkvitter och den här utsikten. Kändes som Abisko i café/restaurangform.

IMG_5638

Och så hade jag bloggmöte med ett helt gäng av härliga bloggers. Linda från Better bloggers var på plats och pumpade i oss massa smart info. Här tillsammans med IsabelleIMG_5631

Emmy var också där. Och Johanna, men henne lyckades jag inte fånga på bild. Så synd, för hon var så vacker i sin gravidmage.

Lite så här såg snabbversionen av november ut.

Glimtar från en inredningsplåtning

IMG_9200

I förrförra veckan möblerade jag om HELA lägenheten. Pöh!
Det nalkades nämligen inredningsjobb med tema sovrum tillsammans med Emily Dahl (resultatet får ni se inom kort i en tidning nära dig).
Eftersom jag och John har som plan att flytta sovrummet till vardagsrummet (och göra sovrummet till barnrum) så fick vi möjlighet att prova loss. Så sovrummet åkte in i vardagsrummet och så vi sov här, i vardis, för en natt.

IMG_9239

När morgon övergick i förmiddag byttes John, Majken och spetsörngott ut mot det här. Mönster, linne, fikonträd, ekologiska lampskärmar och bambu. IMG_9352

Det är en ynnest att få testa fina inredningsstilar en aldrig annars skulle ge sig på. Så här skulle det se ut om Emma Sundh gone Africa. IMG_9268

Pillade in så mycket ekologiskt och fairtrade jag kunde. Och lite Astrid Lindgren.

Apropå faitrade så startar kampanjen Fairtrade Fokus och #hejdåfattigdom i oktober. Den handlar om att handla mer medvetet och fairtrade – så bra! Hoppa på kampanjen du också vettja!IMG_9346

Här har vi stökat och möblerat om för nästa bild. Emily in action. IMG_9326

Vi fick proffshjälp av lilla Gertrude som satt under kamerastativet.

IMG_9516

Sedan fick hon härja runt i sängen tillsammans med Majken när vi plåtade ytterligare en stil. IMG_9494

Och till sist fick vi besök av underbara Maj som kröp ner bland kudden och täcken. Ska bli så himla roligt att se detta jobb tryck (där ni också kan se alla sovrum i sin helhet och även se var alla prylar kommer ifrån). Snart så, snart!

Jag vill måla om – men vilken nyans?

IMG_4777-2IMG_05041

Det pirrar av inredningspepp i kroppen min. Jag vill måla om, flytta om, göra om. I går var jag på färghandeln, förvirrade mig bland färgkoder, botaniserade i kulörter och fick med mig spackel och färgprover.

Nu är bara fråga vilken nyans väggarna ska få. Jag tänker grönt i köket (antingen en ljus grönt eller en grågrön lite dovare) och kanske smutsrosa i sovrummet?
Vad tycker du?

 

Q&A: Drömtorp, min bikini, frisyrer & drömmen om att bli gravid

IMG_1498-1

Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva?
Tack för en inspirerande blogg!
/Åsa.
A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.

Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.

Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana här kollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfat till små, små torp.

Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma

IMG_1833

Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. 
Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn?
Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. 
Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma

IMG_1465IMG_1738

IMG_9680

Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den?
Caroline
A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma

IMG_2643

vintage_möhippa_7041_2Foto: Isabelle Pedersen

 Q: Hej Emma
Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det :) Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran?
Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma

IMG_9270

Q: Hej Emma!
Jag behöver hjälp!
Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade).
Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit.
Hur ska jag ”hjälpa” henne?
Vad hade du gjort?
Väldigt tacksam för svar!
Kram
A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer ”värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.

Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John ”det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, ”då kan vi göra ditten och datten” och ”tänk när ni också får barn, DÅ … ”. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.

För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att ”om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.

En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid.  Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma

IMG_43263

Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i.
Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp?
Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram

A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.

Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.

Stort lycka till!
Kram emma