Den här känslan.

vintage hairstyles

Kolla vad som damp ner i brevinkastet häromdagen!?
Den amerikanska editionen av boken Vintagefrisyrer som jag skapat tillsammans med Sarah Wing/Retroella och Martina Ankarfyr. Och jojomänsan, på omslaget ligger jag och latar mig på en båt. Jag ska lata mig hela vägen över Atlanten och därefter i amerikanska bokhandlar. Det ni!

Den amerikanska versionen, Vintage hairstyles, släpps på andra sidan Atlanten hösten 2015.

Spetsklänning och lockar i håret

IMG_4252

 

Här är den! Den rosa vintageklänningen med spets som jag hittade på Beyond retro häromsistens. Den är så befriande opraktisk och … underbar.
Perfekt kontrast till thä ål majti morgonrock som ofta blir uniform nuförtiden.
IMG_4232

Bär den tillsammans med skor från Swedish hasbeens, en gammal cremefärgad kofta och svala lockar i håret. IMG_4322

Good morning ice cream dress!

vintage dress

Medicinen mot trötta måndagsmornar? Det här!
Ett stycke godisglassklänning!
IMG_4356

När jag hittade denna vintagepralin till klänning på Beyond retro var det som att ögonen höll på att ploppa ur. En gosskör, en strålkastare och en gloria kan ha swishat förbi i hjärnan vid blotta blicken. Efter veckor av höstnyanserad trikå, i mjuk preggokostym, så är det här så festligt att du anar inte. IMG_4377

Q&A: Ekologisk makeup, retroinspirerade glasögon och den perfekta barnvagnen

IMG_2606

Q: Hej Emma! Tack för en bra blogg, du är en sann inspiratör! Jag är en sådan där som sällan kommenterar utan läser varendaste dag i det fördolda. Men nu måste jag bara fråga om råd. Jag undrar om du har tips på bra ekologisk makeup? Vilket märke är bäst? 
Tack på förhand!
A: Hej och tack för din fina ord. De värmer ska jag säga dig. Vad för sorts ekologisk makeup så är du är ute efter? Foundation, puder, mascara, eyeliner – eller kanske rubbet? Mitt bästa tips just nu är Une, men jag tänkte faktiskt testa mig igenom den ekologiska makeup-djungeln och betygsätta alla produkter. Vad tror du om det? Skulle du gilla?
Om tillräckligt många läsare tycker att det är intressant (själv så är jag superpeppad) med ett test av ekologisk makeup, så kirrar jag med nöje.
Stor kram emmaIMG_4398

emmas-vintage-instagram-2
Q: Jag undrar något så enkelt som var dina dösnygga brillor kommer ifrån? Jag vill ha lika, eller så är det bara att du passar så bra i dom :)
Allt gott!
Malin
A: Hej Malin! Ja, låt oss bli glasögon-tvillingar! Mina glasögon kommer från Smarteyes. Och de bästa? De passar de flesta.
Jag köpte dem för en massa år sedan, men jag har sett att de finns i vissa butiker (utbudet skiljer sig åt mellan butikerna).
Stort lycka till!
Kram emma

15---2

Q: Hej Emma! Jag såg att er barnvagn gått sönder. Vad tråkigt. Ska ni köpa en ny, begagnad eller ska ni försöka laga den? Jag letar själv efter en fin barnvagn, gärna retroinspirerad, så jag är lite nyfiken. 
Anna
A: Hej Anna! Ja, det var hemskt synd att vår retro Brio-barnvagn gick sönder. Men det var bara en tidsfråga. Hjulet har hängt med på nåder de senaste veckorna, och nu gav ekrarna upp och hjulet föll av. Vi ska försöka få tag i begagnade hjul, men det kräver lite detektivarbete. Samtidigt är vi fullkomligt beroende av en vagn, eftersom det innebär frihet och promenader (något den här post-gravida kroppen mår otroligt bra av). Plus att Majken ÄLSKAR att åka vagn, somnar på två sekunder och sover i timtals.
Vi höll på att slita vårt hår häromdagen, visste inte riktigt vad vi skulle göra (vi vill nämligen inte köpa en ny vagn), men nu har det löst sig. Som tur är. Medan vi reloadar Blocket efter the perfect begagnade vagnen i retrostil, som enligt mig (tusen tack för alla läsare som tipsade om denna goding) är en Emmaljunga Mondial de Luxe i färgen Paris (så klart), så får vi låna en gammal retrovagn av Anna som plåtade boken Vintageparty tillsammas Martina Ankarfyr. Så himla, himla snällt!
Så snart är friheten tillbaka, HURRA!

Q: Hej Emma! Jag ska snart ha barn (jag är i vecka 38) och är nyfiken på hur kroppen mår efter förlossningen? Du har ju skrivit lite om det, men hur mår du nu? För ni har det ju ändå gått ett par veckor
Tacksam för svar. 
Lena
A: Hej Lena! Grattis till graviditeten och en stor fanfar på allt spännande du har framför dig!  Till en början kände jag mig som ett roadkill deluxe, hade ont i bäckenet och allmänt mörbultad. Konstigt vore annars, jag har ju skapat liv liksom.
Nu åtta veckor senare så känns det galet mycket bättre, men jag är fruktansvärt svag (note to my self: TRÄNA om du blir gravid igen) och lätt megamosig. Jag har fortfarande svårt att resa mig från sängen och soffan från liggande position, eftersom magmusklerna är ett minne blott. Men utöver avsaknaden av muskler så är alla krämpor borta. Däremot har jag mer att önska av den post-gravida degen som jag lever i just nu. Det bästa jag vet är att känna mig stark, och jag är allt annat än det just nu. Längtar efter att fylla ut degen med some pure muscles.
Drömmen just nu är att gå promenader med den där vagnen ovan och därefter få tag i en PT som är specialiserad på post-gravida kroppar. Jag är livrädd för att träna fel så att magmusklerna inte växer ihop eller att foglossningen kommer tillbaka. Så det står på att göra- och investeringslistan just nu! Stort lycka till med allt det fina som finns framför dig, gråt när du vill gråta och vila – mycket!
Stor kram emma

IMG_0026

Q: Hej Emma! Undrar hur det gick med förlossningsfrisyren. Blev det Magaretaflätor? Kram AnnaCarin
A: Hej AnnaCarin! Hahaha, nä, det blev ju någon form av Britney-tofs ändå. När jag gjorde de där flätorna var jag SÅ redo att föda. Men det var inte Majken. Dagarna gick. Frisyren monterades ner och ersattes av en tofs. Och när värkarna kom så ville jag inte riiiiktigt räkna hem det, så tofsen fick vara kvar.
Men det var en fin vision.
Kram emma

Q: Jag är mitt uppe i en masteruppsatskarusell (kan bäst beskrivas som kronisk pms, men det hjälper inte med glass) och det är därför det enda min hjärna är intresserad av  just nu. Därför undrar jag vad du skrev din uppsats om när du tog din examen?
Sen undrar jag också var när och hur du började blogga, alltså från allra allra första början :)

Stor kram!

A: Åh, I hear ya! Min B-uppsats i samtidshistoria skrev jag om Du-reformen (när en började du:a sina medmänniskor istället för att doktorinnan dit och överstelöjtnant Nilsson dit). Satt djupt nere i microfilmsarkivet på Kungliga biblioteket med alla skäggisar och myste. Min C-uppsats skrev jag om kvinnor i försvaret. Det var ju så intressant att en höll på att smälla av. Men. Jag fick en rest på uppsatsen vid opponeringen. När jag hade åtgärdat den hade det precis hade kommit ut en ny bok på ämnet, och jag var tvungen att göra ytterligare rester + 10 nya djupintervjuer. I samma veva fick jag fast jobb som journalist, så då stod jag inför ett val. Fokusera 120% på mitt nya jobb eller jobba i hjäl mig med både uppsats och nytt jobb. Valde det första. Så uppsatsen blev aldrig klar (eller så blev den klar två gånger, det beror på hur en ser det). Liksom alla andra genier så har jag med andra ord inte tagit ut någon examen. Så kan det också vara här i livet, och en överlever det också =)
Min första blogg startade jag 2005, precis när jag hade börjat jobba som journalist. I yrkeslivet ska en ju vara lite av en kameleont som anpassar språk efter målgrupp och tidningstitel. Någonstans mitt i det där korrekta och mallade ville jag skapa en fristad, där jag fick använda mina hittepåord, leka med språket och vara personlig. Bloggen blev min fristad. I och med att jag skulle gifta mig 2009 startade jag en ny blogg som handlade om upptakten till mitt bröllopet, min vardag och budget- och miljösmarta vintagebröllop. När jag var färdiggift fortsatte jag att blogga, men mindre om bröllop och mer om allt det där andra: min vardag, miljö och vintage (något som såsmåningom utmynnade i emmasvintage.se).
Tjing och STORT lycka till!
Emma

Vintagebloppis!

Vintagebloppis-affisch (1)
Hojt, hojt!
Den 31 maj är det dags för årets upplaga av Vintagebloppis (hurra, fanfar och tjofadderittan vad roligt).
Vill du jobba som volontär under denna vintagemässan? Och därmed få en förkik på all vintage, lyssna på spännande föreläsningar och dessutom hänga med oss under en dag? Tveka inte att skicka en ansökan med en kort beskrivning av sig själv till vintagebloppis@gmail.com.
Märk mailet Volontär.Hoppas vi ses den 31 maj!

 

Vintagefynd: Randig godisklänning

IMG_3393

 

Den här post-gravida kroppen – med gosig, halvbakad limpa på magen (går definitivt att knåda) – kommer inte i några av de gamla klänningarna. Ungefär en gång i veckan slänger jag trikån och gör jag tappra försök att knöla ner mig i en trogen kläd, men njaaa, det är väl en decimeter kvar. Och nej, tålamod är inte min starka sida.
Det här med att gravidkroppen kunde ”rinna av en”, det gällde tydligen inte mig. Och ja, jag saknar den. Kroppen alltså. Men mest av allt kläder som passar.
Med denna utgångspunkt kan ni ju bara ana lyckan när jag hittade den P E R F E K T A sommarklänningen. Eller ska jag säga den perfekta kombinationen av sommarklänning och godispåse? Den här randiga klänningen slank ner i påsen när jag var på Beyond retro i veckan. Dessutom ett riktigt kap (kostade 279 snabba kronor). Passade min nya kropp (hade definitivt inte passat min ”vanliga” kropp, så winn på den!).
Nu inväntar jag ”bara ben”-värme sedan är det godis-klänning för hela maj.

Vintage-lördag på Beyond retro

vintage beyond retro

Alla mina älskade vintageklänningar hänger retsamt i garderoben. Orörda sedan nio månader tillbaka och på tok för trånga.
Så i tisdags rullade jag och Majken in på Beyond retro Åsögatan, på jakt efter nya vintagekap. Där fick jag tjuvkika på deras enorma vintagesamling som går ut till försäljning  på deras Vintage Saturday som äger rum imorgon, lördagen den 25 april.
Lycka!
Jag knep åt mig två klänningar, bland annat den här spetsdrömmen från 1950-talet. Men alltså jag kunde ju ha bosatt mig där på lagret. Bläddrat i timtals bland brudklänningar från 1940-talet, graciösa 50-talsklänningar, poppiga 1960-talsblåsor och vilda 1970-talskreationer.

Spring dit i morgon mellan 11-17, vettja.

Ps. Vill ni se klänningen på kanske?

Vintagebloppis 2015 – fynda underbar vintage (datumet du inte får missa!)

vintagebloppis emmas vintage

Hojt, hojt!
Minns ni förra året, när jag och Sveriges bästa vintagebloggare rensade ut godbitar ur våra garderober, packade ner i koffertar och sålde loss under ett stycke Vintagebloppis? Eftersom det kom flera hundra besökare, vi sålde som smör och garderoberna trots detta buktade utåt så tänkte vi att pjaaa, vi gör väl om denna succé. Bra va?
Min post-gravida kropp kommer ju inte RIKTIGT i de gamla kläderna, så här ska minsann rensas. Bättre att de hamnar hos någon (kanske hos dig?) som de facto kan bära dessa guldklimpar till klänningar, kappor, jackor och kjolar, än att de hänger och samlar damm i Midsommarkransen.

I år har grymma teamet Jessica Silversaga och Linda Hansson (en applåd, eloge och ett fång kramar till dem) roddat ihop en MEGAFIN Vintagebloppis tillsammans med Stockholms stadsmission.
Inte nog med det. Vintagebloppisen huserar i Stadsmissionens magiska lokaler i Gamla stan, plus att du i år även kan gå på föreläsning med Elsa Billgren och delta i en vintagefrisyrer-workshop med frisören Sarah Wing (som jag har skrivit boken Vintagefrisyrer tillsammans med).

Detta ska bli så galet roligt! Boka in:

Datum: Söndagen den 31 maj
Tid: 11-16
Plats: Grillska Husets festvåning i Gamla Stan
Pris: 60 kr.

Nyfiken på vilka som kommer vara med i år? Skrolla ner …
vintagebloppis emmas vintage kristinehovs malmgårdvintagebloppis skor emmas vintage vintagebloppis klänning emmas vintage vintagebloppis isabelle pedersen emmas vintage vintagebloppis vintagebloppis elsa billgren

Annika Bäckström (Annika Bäckström)
Caroline Åsgård (Min mormors vind)
Elsa Billgren (Elsa Billgren)
Elsa Maria Axelsson (ElsaLisa Larson)
Emelie Leijon (En blommig tekopp)
Emelie Norström (Unvelo)
Emma Forsberg (Emma Forsberg)
Emma Sundh (Emmas vintage)
Flora Wiström (Flora)
Frida Salomonsson (Frida Vega Salomonsson)
Jessica Silversaga (Jessica Silversaga)
Johanna Alm (Retrolover)
Karoline Pettersson (Karolines vintage)
Linda Hansson (Volang)
Lisen Edwardsson (Absolut Lisen)
Louise Lemming (Vintageprylar)
Miriam Parkman (@miriamethel)
Old Touch
Sandra Abi-Khalil (@hobbsan)
Stadsmissionen Second Hand
REMAKE
RetroTrend (@retrotrend_cathrin)
Vintagefabriken (Vintagefabriken)

Vintagebloppis-affisch (1)

Fram med vrålåket – gör skillnad!

retro barnvagn by emmas vintage

BB-väskan är packad med after eight, tens-apparaten ligger på nattduksbordet, förlossningsbrevet är skrivet och jag är sjukt peppad på att föda fram den där cirkusen i magen. Se in i ett par alldeles nya ögon, se mina och Johns drag i ett potpurri av mjuk bebis och att få se fötterna IRL som just nu trycker på vänster sida på min mage.
Jag känner mig lugn. Trygg efter att ha läst på, gått profylaxkurs, gått på mödravårdsbesök stup i kvarten, sett barnet genom ultraljud hela tre gånger, googlat sönder internet och sitter på vetskapen om att taxin kan ta mig till Södra BB på ungefär 10 minuter. Jag vet om att jag blir omhändertagen och kommer ha superkompetenta barnmorskor vid min sida, är så enormt … lyxigt. Ja, det är precis vad det är. En lyx.
Men inte länge till om jag får bestämma.
För jag tycker att det ska vara självklarhet.

För så här är det:
Söndagen den 8 mars är inte bara Internationella kvinnodagen och beräknat födelsedatum för bebisen i min mage. Det är också dagen då vi kan påverka att den där ”lyxen” blir något annat än just lyx. Varje kvinnas rättighet.
Den 8 mars är de nämligen dags för RFSU:s barnvagnsmarsch mot mödradödlighet på en rad platser runt om i Sverige. Det är en viktig marsch för att visa för politiker att kvinnors liv ska tas på allvar. Världen över.

Varför? 
Varje dag dör 800 kvinnor på grund av graviditet. En kvinna varannan minut med andra ord. Det är inte okej.
Endast hälften av alla kvinnor som föder barn runt om i världen har tillgång till mödrahälsovård och vård för nyfödda. Varför? Kvinnor världen över har låg status och knappt någon makt att bestämma över sina egna liv.
I Sverige – ett av världens mest jämställda land – är vi privilegierade. Jag som är född här har endast haft tur. En hel jäkla massa tur. Livslotteriet gjorde att jag föddes här, i ett av världens rikaste länder, och jag kan därmed lyxa till det med att förvänta mig att överleva en graviditet.
Jag märker ju själv hur lättvindigt jag ställer mig till den kommande förlossningen, att jag blir fartblind i bland. Jag och John har planerat sommaren, bebishörnan är inredd och en resa till Frankrike bokad. Jag ska ”bara in och föda lite barn”, sedan är jag tillbaka igen. Jag har lyxen att planera och tänka så.
Men det kunde ha varit tvärtom.
I Sverige är risken 1 på 14100 att dö. I Kongo är den 1 på 13.
Det skulle gå att förhindra cirka 90 procent av alla dödsfall genom bättre förlossningsvård, fler utbildade barnmorskor, preventivmedelsrådgivning, sexualupplysning och rätt till säkra aborter. Fast mest krävs det att frågan prioriteras av politiker.
Och frågan uppmärksammas genom just den här barnvagnsmarschen den 8 mars. 

Hur? Fram med barnvagnen och gå med i barnvagnsmarschen. Mini Rodini har designat ett gult regnskydd som du får att sätta på din barnvagn. Tillsammans med andra gulklädda barnvagns-kaptener marscherar du gatorna fram och kan du visa att du inte tycker att det är okej att kvinnor dör som en följd av graviditet. Du kan visa att du inte tycker att det är okej att kvinnors liv är så lågt prioriterade bland världens ledare. 

När och var? 8 mars. Barnvagnsmarschen arrangeras i en rad olika städer och på Barnvagnsmarschen.se kan du se tid och plats för just din stad.
Min kära hemstad Karlstad har en barnvagnsmarsch (hurra och stoltobert), men exempelvis Skellefteå (där John kommer ifrån) har ingen ännu. Saknar din stad en barnvagnsmarsch? Dra i gång en (du kan anmäla din barnvagnmarsch här).

På bilden ser du Cirkus Sundhs vrålåk nummer två. Vagnen står hemma i Värmland (köpte den via blocket) i väntan på den där bebisen i magen. I väntan på hösten, en framtid och en bebis som mår prima.
Bebisen i magen som jag har lyxen att föda fram på ett sjukhus, omgiven av utbildade barnmorskor och med efterföljande, fantastisk vård. Jag har lyxen att få drömma om hösten, den välmående bebisen och den där vagnen, för risken att jag dör under en förlossning är så liten. Till skillnad från i andra länder.

Gör skillnad. Gå i marschen. Det kommer jag att göra om Cirkus Sundh behagar vara ett februaribarn.

Q&A: Drömtorp, min bikini, frisyrer & drömmen om att bli gravid

IMG_1498-1

Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva?
Tack för en inspirerande blogg!
/Åsa.
A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.

Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.

Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana här kollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfat till små, små torp.

Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma

IMG_1833

Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. 
Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn?
Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. 
Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma

IMG_1465IMG_1738

IMG_9680

Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den?
Caroline
A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma

IMG_2643

vintage_möhippa_7041_2Foto: Isabelle Pedersen

 Q: Hej Emma
Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det :) Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran?
Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma

IMG_9270

Q: Hej Emma!
Jag behöver hjälp!
Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade).
Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit.
Hur ska jag ”hjälpa” henne?
Vad hade du gjort?
Väldigt tacksam för svar!
Kram
A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer ”värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.

Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John ”det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, ”då kan vi göra ditten och datten” och ”tänk när ni också får barn, DÅ … ”. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.

För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att ”om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.

En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid.  Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma

IMG_43263

Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i.
Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp?
Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram

A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.

Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.

Stort lycka till!
Kram emma