Fram med vrålåket – gör skillnad!

retro barnvagn by emmas vintage

BB-väskan är packad med after eight, tens-apparaten ligger på nattduksbordet, förlossningsbrevet är skrivet och jag är sjukt peppad på att föda fram den där cirkusen i magen. Se in i ett par alldeles nya ögon, se mina och Johns drag i ett potpurri av mjuk bebis och att få se fötterna IRL som just nu trycker på vänster sida på min mage.
Jag känner mig lugn. Trygg efter att ha läst på, gått profylaxkurs, gått på mödravårdsbesök stup i kvarten, sett barnet genom ultraljud hela tre gånger, googlat sönder internet och sitter på vetskapen om att taxin kan ta mig till Södra BB på ungefär 10 minuter. Jag vet om att jag blir omhändertagen och kommer ha superkompetenta barnmorskor vid min sida, är så enormt … lyxigt. Ja, det är precis vad det är. En lyx.
Men inte länge till om jag får bestämma.
För jag tycker att det ska vara självklarhet.

För så här är det:
Söndagen den 8 mars är inte bara Internationella kvinnodagen och beräknat födelsedatum för bebisen i min mage. Det är också dagen då vi kan påverka att den där ”lyxen” blir något annat än just lyx. Varje kvinnas rättighet.
Den 8 mars är de nämligen dags för RFSU:s barnvagnsmarsch mot mödradödlighet på en rad platser runt om i Sverige. Det är en viktig marsch för att visa för politiker att kvinnors liv ska tas på allvar. Världen över.

Varför? 
Varje dag dör 800 kvinnor på grund av graviditet. En kvinna varannan minut med andra ord. Det är inte okej.
Endast hälften av alla kvinnor som föder barn runt om i världen har tillgång till mödrahälsovård och vård för nyfödda. Varför? Kvinnor världen över har låg status och knappt någon makt att bestämma över sina egna liv.
I Sverige – ett av världens mest jämställda land – är vi privilegierade. Jag som är född här har endast haft tur. En hel jäkla massa tur. Livslotteriet gjorde att jag föddes här, i ett av världens rikaste länder, och jag kan därmed lyxa till det med att förvänta mig att överleva en graviditet.
Jag märker ju själv hur lättvindigt jag ställer mig till den kommande förlossningen, att jag blir fartblind i bland. Jag och John har planerat sommaren, bebishörnan är inredd och en resa till Frankrike bokad. Jag ska ”bara in och föda lite barn”, sedan är jag tillbaka igen. Jag har lyxen att planera och tänka så.
Men det kunde ha varit tvärtom.
I Sverige är risken 1 på 14100 att dö. I Kongo är den 1 på 13.
Det skulle gå att förhindra cirka 90 procent av alla dödsfall genom bättre förlossningsvård, fler utbildade barnmorskor, preventivmedelsrådgivning, sexualupplysning och rätt till säkra aborter. Fast mest krävs det att frågan prioriteras av politiker.
Och frågan uppmärksammas genom just den här barnvagnsmarschen den 8 mars. 

Hur? Fram med barnvagnen och gå med i barnvagnsmarschen. Mini Rodini har designat ett gult regnskydd som du får att sätta på din barnvagn. Tillsammans med andra gulklädda barnvagns-kaptener marscherar du gatorna fram och kan du visa att du inte tycker att det är okej att kvinnor dör som en följd av graviditet. Du kan visa att du inte tycker att det är okej att kvinnors liv är så lågt prioriterade bland världens ledare. 

När och var? 8 mars. Barnvagnsmarschen arrangeras i en rad olika städer och på Barnvagnsmarschen.se kan du se tid och plats för just din stad.
Min kära hemstad Karlstad har en barnvagnsmarsch (hurra och stoltobert), men exempelvis Skellefteå (där John kommer ifrån) har ingen ännu. Saknar din stad en barnvagnsmarsch? Dra i gång en (du kan anmäla din barnvagnmarsch här).

På bilden ser du Cirkus Sundhs vrålåk nummer två. Vagnen står hemma i Värmland (köpte den via blocket) i väntan på den där bebisen i magen. I väntan på hösten, en framtid och en bebis som mår prima.
Bebisen i magen som jag har lyxen att föda fram på ett sjukhus, omgiven av utbildade barnmorskor och med efterföljande, fantastisk vård. Jag har lyxen att få drömma om hösten, den välmående bebisen och den där vagnen, för risken att jag dör under en förlossning är så liten. Till skillnad från i andra länder.

Gör skillnad. Gå i marschen. Det kommer jag att göra om Cirkus Sundh behagar vara ett februaribarn.

Q&A: Drömtorp, min bikini, frisyrer & drömmen om att bli gravid

IMG_1498-1

Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva?
Tack för en inspirerande blogg!
/Åsa.
A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.

Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.

Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana här kollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfat till små, små torp.

Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma

IMG_1833

Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. 
Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn?
Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. 
Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma

IMG_1465IMG_1738

IMG_9680

Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den?
Caroline
A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma

IMG_2643

vintage_möhippa_7041_2Foto: Isabelle Pedersen

 Q: Hej Emma
Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det :) Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran?
Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma

IMG_9270

Q: Hej Emma!
Jag behöver hjälp!
Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade).
Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit.
Hur ska jag ”hjälpa” henne?
Vad hade du gjort?
Väldigt tacksam för svar!
Kram
A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer ”värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.

Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John ”det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, ”då kan vi göra ditten och datten” och ”tänk när ni också får barn, DÅ … ”. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.

För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att ”om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.

En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid.  Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma

IMG_43263

Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i.
Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp?
Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram

A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.

Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.

Stort lycka till!
Kram emma

 

 

Sötaste bebiskläderna!

barnkläder bebiskläder vintage emmasvintage.se

Låt mig presentera de absolut sötaste bebiskläderna! Ett virkat, litet set som jag hittade på Tradera häromdagen. Kan liksom inte få nog av sådana här små barnkläder.

Trots att jag ”bara” är i vecka 38, så tycker jag nog att det är dags för den där bebisen att komma snart. Jag och John har väntat länge nog nu. Jag längtar så att visa den där skutten världen, titta in i ett par helt nya ögon och få lära känna en liten miniperson som med all säkerhet kommer bli en riktig lurig prick. Och att få kila ner ett par knubbiga bebisben i den där kortbyxorna …
Komsikomsi!

Ett stycke vitt bebisset

bebiskläder vintage emmasvintage

Det här megasöta bebissetet med mössa, kofta och strumpor ramlade ner i brevlådan häromdagen. Som ni ser kan jag ju liksom inte få nog av sådana här små barnkläder. Eftersom Cirkus Sundh med all sannolikhet kommer vara en liten skalle-Per så bunkrar jag upp med söta mössor i olika storlekar, former, mönster och färger. Cirkus kommer förhoppningsvis bli lika hattgalen som mor sin (moi). Eller så börjar hen revolten på en gång – vilket också är högst troligt.

Det var urgullia bloggläsaren Gunilla (tusen tack) som hade dessa i sina gömmor och frågade om jag ville köpa för en liten slant. Klart jag ville!
Och nu ligger de vikta, högst upp i lådan, i väntan på ett litet marsbarn.

H som i Hedvig, Henning eller Håkan?

spjälsäng emmas vintage

I vårt vardagsrum står den nu. En liten spjälsäng som jag bara inte kunde motstå. I spjälsängen ligger en kudde – med ett inbroderat ”H” – som följde med på köpet.
Nu kan jag bara inte sluta tänka på vad det där H:et står för.
Kanske är det ett namn till bebisen i min mage som ligger där och lurar på kudden?
Vad tror du?
Några namnförslag på lut?

 

Basker på sned och en gravidmage vecka 34

gravidmage vecka 34 by emmas vintage

Plopp!

gravid by emmas vintage

Magen växer så att det knakar och det börjar bli bökigt för den stackars bebisen därinne. Ett hoppressad litet kanelbulle-barn på snart 2,5 kilo.

Kroppen vidgar dig på alla håll och kanter.
”Mer Emma åt folket”, som John säger.
Ingen kan heller undgå bollen på magen, folk reser sig på tunnelbanan (tackilitack, tack, tack!) och jag vaggar vidare. I dag med lätt ansträngd pennkjol från Vintagefabriken, blus från H&M, ballerinaskor och basker – även den från Vintagefabriken.

Sex-ish veckor kvar innan mage blir bebis. Jag som var ganska så cool för ett par veckor sedan (kan ha sagt ”jag tar förlossningen som den kommer”) börjar bli lite nervig. Efter att ha hållit mig borta från all form av information (för att undvika alla hemska historier) har börjat knarka … allt (tillsammans med John). Förlossnings TV-serier (som både jag och John grinar till från början till slut), sms-konversationer med min mamma, föda barn-böcker och ett stycke profylaxkurs inbokat. Puh!

gravidkläder by emmas vintage

Januari, februari, mars: Hängselbyxor, 20-talsfest, våffeldagen, Honolulu och Vintagefrisyrer

Då har det blivit dags att vinka hej då till 2014. Och det gör jag med en snabb tillbakablick över året som gått. Vi börjar med grå januari, mysiga februari och färgsprakande mars …IMG_2474-3

Förra året började i grått, mysiga latdagspromenader i Vinterviken och mitt nya paraply som jag fått av JohnIMG_28871-2

Långfrukostar i sängen, med hemmagjord hallonsylt och krispigt morgonljus. IMG_2908-2

Och gosbollen Sockan som gjorde det stört omöjligt att gå upp. IMG_2702-2

Sportade hängselbyxor som jag fått av John och julklappskofta från Emmy Design/Tidens melodiIMG_44641
Gjorde en hel del jobb för Sofis mode (som nu gett ut sitt sista nummer (vilket är så tragiskt, för roligare tidning kan man inte jobba för)). IMG_5105-2

Mycket tid i januari gick åt till att lura Lollo. Det planerades nämligen överraskningsfest för fulla muggar – med dekadent 20-talstema så klart. IMG_5170-2

Nina vid spelbordet i salongen. IMG_5199-2

Och PerIMG_39722

Trotsade vintern och bar shorts och magglipa. En outfit som inte är så där jätteaktuell så här ett år senare …IMG_5473

Ett helt gäng bloggisar, bland annat Lejonet här, träffades över en fika på Vintagefabriken och började smida planer till det som sedan skulle bli succén Vintagebloppis. IMG_5571

Smet förbi modeveckan som sig bör. IMG_3477

Och Formex så klart. page_3870_1

Den här underbara jobbade med oss på Vintagefabriken. Ett år senare – fortfarande lika saknad. IMG_6413

Det blev februari och jag bakade bröd en masse. IMG_7903

Fyllde år gjorde jag också. 31 vintrar. IMG_8806

Jag, Lollo och Emily Dahl gjorde välsmakande afternoon tea-jobb. Skoja min doja att det blev scones-fross efter plåtningen!?IMG_48271-2

Våffeldagen kom och John gjorde ungefär 100 000 våfflor. IMG_9235-2

Jag och katten Sockan var on the cover a magazine.

Minns så väl när bilden togs och Sockan sprang in i bild – HELA TIDEN.
Till slut gav fotografen upp och lät kattskrället vara med.
IMG_0983

Lämnade vintriga Sverige och for till Honolulu med John. IMG_1622

Bytte frilanskontor mot strandkontor. En helt okej omställning. IMG_9608-2

Och välförtjänt semester efter ett stup-i-kvarten-jobbhärj, bokskriveri och en fullkomligt späckad vår coming at me. IMG_3137

Det blev mars.
Efter en vecka i Honolulu åkte jag och John vidare till Maui. Vi skulle egentligen ha testat en ny ö, men vi är så jäkla Kapprischååsa att vi istället valde att åka tillbaka till Maui (som vi var på 2009). IMG_3598-2

Vi roadtrippade runt ön, åt en massa ananas och bodde på nya hotell varje natt.      IMG_3614

IMG_2765

Badade ganska så väldigt mycket i havet också. Och spejade efter valar. Såg hur många som helst. IMG_4184

Fyndade en hel massa vintage på resan, som en blommig 50-talsklänning och hårnålar som aldrig använts.

IMG_4429

Kom hem till Sverige och ville aldrig mer sporta vinter. IMG_4385

Gick på Underbara Claras inspirerande Saltå kvarn-frukostar med den lika inspirerande Idatapet-makeup-liten

Så äntligen en dag damp den ner i brevinkastet. Full med mina illustrationer, frisyrhistoria, Sarah Wings fantastiska frisyrkreationer och smarta (hemliga) tips och knep.

Och så bilden som numera är min bloggheader (fotograferad av skickliga Martina Ankarfyr). IMG_4326

Vår bok. Vintagefrisyrer, som just i detta nu håller på att översättas till engelska, för att under nästa år släppas i USA. IMG_5425

Boksläppet firade vi med Speak easy-fest med gräddan av bästa personerna. Lollo och Lisa exempelvis. IMG_5292

Och KristinEmelie och JohannaIMG_4288Kaxade mig ur mars i jeans och sailortopp.

Vinröd söndag och gravidvecka 30

gravidvecka 30 by emmas vintage

Tillbaka i vår lägenhet i Midsommarkransen, med utsikt över snöiga hustak, i en fullkomligt iskall lägenhet. Vi eldar för full muggar i kakelugnen, pälsar på oss stora koftor och lägger strumpbyxorna på uppvärmning på elementet innan de ska på.
Det är väldigt mysigt att vara hemma, med massa bebisfix, pocket-knarkande, musik-lyssnade, dokumentär-tittande och så en ståtlig julgran som står och ser stolt ut.

Denna söndag har spenderats med ”Downton Abbey” i sängen, lunkande promenad till Aspudden (i jakt efter ett öppet café), lunch på Ett skafferi i Kransen (obisouly inget öppet i Apsis), ett besök hos Lollo, Hasse och Gertrud. Och där någonstans emellan så knäpptes den här bilden.

gravidmage 30 by emmas vintageFyra nyanser av vinrött och en gravidmage vecka 30. Tio veckor to go.
Ekologisk, varm undertröja från Åhlens (ett måste i vår lägenhet just nu), kofta från Nice things, skärp från Myrorna, pennkjol från Asos, strumpbyxor från Lindex och hårspänne från bortglömd vintagebutik.

Hårspänne

hårspänne frisyr by emmas vintage

Jag har tagit en paus från snurror, victory rolls och utsläppta, lockiga frisyrer och har istället helt snöat in på hårspännen och hårkammar. Kan. Inte. Få. Nog.
Jag har samlat på mig en hel del vintage-spännen genom åren, som legat och samlat damm i sminkbordets lådor. Tills nu.

I förrigår, när jag var på Söder, smet jag in på Glitter medan jag väntade på Linda och Lollo. Förutom att jag föll pladask för tjejen bakom kassan, så kunde jag inte ta ögonen från det här hårspännet. Så det fick följa med mig hem.
Känns lite som en cocktailfest i håret.
Fint va?

IMG_2756

 

Lika fint att ha på sidan, som att sätta som prydnad i en håruppsättning tänker jag.
Älskar när saker och ting har flera användningsområden så att en kan variera i oändlighet.

Skepp å hoj!

Den populära parkasen!

blå parkas by emmas vintage

Oj, inboxen fylldes till bredden efter att jag lagt upp bilden på mig i denna luddiga, blå parkas förrigår. Vad är det för märke? Var är den köpt? Är den vintage? Går den att få tag i?
Nu ska ni få svar.
Jag har suktat efter en rejält vinterjacka att ha på mig mellan eleganta kappdagar. En parkas för Värmlands-skogen, pulkabacken, promenaderna eller när man vill mysa in i en luva i snöstormen.
Mina kriterier? Marinblå, ludd och luva.
Helst i ekologiskt material, producerad i Sverige och/eller vintage.
Efter mycket letande hittade jag den här parkasen från Twintip. Förvisso inte ekologisk (stort tyvärr), men bättre en parkas som jag tycker är smashing och använder, tänkte jag.
Finns i rostrött och grönt också.
blå parkas by emmas vintage