Vintage twins FTW – The dress

Bloggat den 10 April, 2013 by admin

The dress. Den här hallonröda vintageklänningen köpte jag på Vintagemässan Bakåt Framåt för några år sedan. Jag föll pladask, men kände samtidigt att den var lite … bekant. Inte så konstigt visade det sig. Min vän Lollo hade så klart en exakt likadan.

Nu kallar jag och Lojsan klänningen för tvillingklänningen. För vi ser ut som evil twins när vi bär den samtidigt. Blondiner, med hallonrött läppstift och mönstrad vintageklänning. Ofta vita strumpbyxor till. Som en blandning mellan The Shining och Hitchcocks svala blondiner.

Nu har klänningen blivit en … trillingklänning. Bästa Elsa Billgren har nämligen också köpt ett exemplar av denna perfekta vintageklänning – som hon för övrigt passar utmärkt i. Klänningen finns i ett begränsat antal och ibland dimper det ner bilder i min mejlbox med ämnesraden “jag har en likadan hallonröd klänning som du”.
Vi kanske helt enkelt borde ha en klänningsklubb där vi ses i vår klänningar, ser sjukt läskiga ut på håll och pratar om vår enormt goda smak för klänningar.

Vintagemässan Bakåt Framåt!

Bloggat den 9 April, 2013 by admin

emma sundh by emmas vintage

I helgen befann jag mig på Vintagemässan Bakåt Framåt. Jag och mina kompanjoner stod nämligen och signerade vår bok Vintageparty. Det var nog bland det roligaste jag gjort på länge. Det kom fram så himla många underbara bloggläsare, fulla med pepp och fina ord. Jag fick skriva små fina meddelanden till alla. Ibland blev det ett extra kapitel för jag kunde liksom inte riktigt sluta …

Alla som köpte boken fick en sådan här fin påse. Vi sålde så mycket böcker att det blev budgivning på den sista påsen minsann.

Jag hade gjort etiketter till Vintagemässan också. Med koffertar, vimplar, eiffeltorn och paraplyn.

Hittade Vintagemässans snyggaste fötter! Fia på Swedish Hasbeens.

Och så gick jag och trånade efter de här skorna. Älskar deras hålmönstrade modeller. Förra säsongen hade de ett par med rosetter (som även skymtar förbi på Lollo när hon bli skjutsad på cykel i boken Vintageparty) och jag har slängt åtråvärda blickar på de där skorna …

Alltid lika välklädda och stiliga Miriam Parkman kom och sa goddagens.

Volangen.

Karoline och Cecilia.

Vintagemässan var knökfull med underbara klänningar …

… och sköna människor. Som Ann på Tidens Melodi som ligger i min hemstad Karlstad. En av Sveriges absolut bästa vintagebutiker om du frågar mig.

Emily Dahl kom också förbi. Hon sa så mycket fina saker om boken att det tårades i ögonen på mig och jag var tvungen att kasta mig runt halsen på henne. Kunde liksom inte hejda mig. Sorry för attacken Emily.

En bit vintagekärlek i vimlet. Elsa Billgren och Pontus de Wolfe.

Vintagemässan Bakåt:Framåt – ses vi där?

Bloggat den 5 April, 2013 by admin

I morgon, lördagen den 6 april, startar Vintagemässan Bakåt Framåt. Jag och mina vintageladys kommer så klart att vara där för att signera vår bok Vintageparty och även sälja några godbitar från butik Vintagefabriken (som vi öppnar upp i slutet av april). Dessutom har vi fått förtroendet att sälja några fina klänningar från en privatperson där pengarna går till välgörenhet.

Ni kommer väl? Hoppas vi ses där! Kom gärna fram och hälsa vettja om du har vägarna förbi.

Vad? Vintagemässan Bakåt Framåt

När? Klockan 11:00-17:00 den 6-7 april 2013.

Var? Drottninggatan 81.

Några av de klänningar som jag har fyndat på Vintagemässan Bakåt Framåt genom åren.

Instaweek: Vintagedress, roadtrip and a little cat

Bloggat den 18 February, 2013 by admin

Kommentera

Nu är det dags att nostalgera sig en aning igen. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta förra veckan, sett ur min Instagram-feed. Vill du följa mig där så heter jag kort och gott emmasundh.

Now is the time to summarize last week, seen from my Instagram feed. Want to follow me on Instagram? My nickname is emmasundh.

Måndag. Det var så kallt, så kallt att jag gick med pippi-tröja och basker inomhus. Full vintermundering. Gick en långpromenad för att få upp värmen och sedan hängde jag upp mina kära vintageklänningar i sovrummet.

Tisdag. Fettisdagen. Jag hängde med Volang och Vintageprylar på Vurma och gjorde upprepade försök att fetta till denna tisdag med semla – men misslyckades. Jag har fortfarande inte ätit en enda semla. Jag skäms.

Onsdagen spenderades utan batteri i mobilen på en starta eget-kurs. Torsdagen däremot. Då var mobilen fulladdad och redo för secondhand-roadtrip. Jag var chaufför i fuskpälskrage från Rules by Mary.

Ännu en bild från torsdagens utflykt. Och sedan en försenad onsdagsbild som jag hann ta innan mobilen dog.

Fredag. Satte på mig mockaskorna trots att det slaskade rejält ute. Men man vill ju vara flott när man ska fika på Hedvigs med bästa Emily Dahl.
Lördag. Återvände till brottsplatsen, Hedvigs, för lördagsfrukost med John.

Efter lördagsfrukosten hoppade jag i min gröna 1950-talsklänning och min lila kappa och gjorde mig klar för Antikmässan. Bilden till höger föreställer mig och mina vintagedamer på scen på Antikmässan. Bilden är snodd av min kompis Lisa som satt i publiken. På kvällen skulle jag egentligen fara på överraskningsfest, men min John hade hängt på akuten hela dagen, så jag valde att vara hemma och pyssla om den stackarn.

Söndagen spenderades i hemmets lugna vrå. En storslagen dag minsann … för jag och John fick en ny familjemedlem, en katt! Lyckan!

Vintageparty at Norstedts

Bloggat den 6 February, 2013 by admin

För en vecka sedan bjöd bokförlaget Norstedts in till mingel för att presentera vårens kokböcker. Jag, Volang och Vintageprylar – som tillsammans har skrivit boken Vintageparty – hade fått äran att bjuda på välkomstdrinken till detta mingel. Eftersom det var ett vårmingel så dammade jag en av de vårigaste vintageklänningar jag äger …

Klänningen köpte jag via Etsy för ett år sedan ungefär.

Väl på Norstedts dukade vi upp ett drinkbord, satte pastelliga pompoms och skir tyll i taket och blandade i ordning fläderspritzer.

Emily Dahl – som är med i boken Vintageparty – kom för att kika på vårens böcker, däribland vår bok så klart.

På drinkbordet stod en prototyp av boken Vintageparty. Helt galet att den släpps snart.

Lite så här såg det ut när man klev in på Norstedts.

Volangen.

Minglet var himla trevligt. Vi presenterade Vintageparty, blev intervjuade på scen och fick träffa alla andra Norstedts-författare. Imponerades tusen gånger om av 15-åriga Smilla Luuk som släpper en bok som heter Smilla bakar glutenfritt. Hon gick upp på scen och presenterade glatt och elegant sig själv. Jag tappade hakan. Nu är ju jag inte glutenintolerant, men jag ska banne mig köpa Smillas bok ändå. För en sådan fröken vill man ju bara stödja.

Q&A: Sänggavel, vintageklänningar, vänner och kärlek.

Bloggat den 15 January, 2013 by admin

Nu är det dags att svara på era frågor igen. Jag har fått in mängder av frågor både per mejl och i kommentarsfälten, så nu tänkte jag beta av några som handlar om sänggavlar, inredning, Paris, vintageklänningar, jobba, kärlek, projekt, blommor, utbildning och vintagebutiker i Stockholm …

Now it’s time to answer your questions again. I have received so many questions both by email and in the comments fields, so now I thought answer a few of them …

Q: En lite lökig fråga kanske, men när går du upp om dagen? Jag är själv frilansjournalist och tenderar att gå upp framåt förmiddagen (läs: tio) och går och lägger mig vid två på natten. Jag tycker det är svårt att ha “normala arbetstider”. Hur tänker du?

A: Ja, jag måste erkänna att jag sitter med samma problematik. Dagar, kvällar och nätter flyter ihop, liksom vardagar och helger. Jag är en nattmänniska. Allt som händer efter klockan 23.00 är alltid dubbelt så roligt, så jag tenderar att sitta uppe sent på nätterna. Skillnaden mellan oss är att jag går upp halv sju, när min man John stiger upp. Det är idiotiskt. I går kom jag till en punkt då dagar av sömnbrist gjorde att kroppen var helt slut. Jag förmådde mig inte att stiga upp, och då är det bara att lyssna på kroppen och vila. Från och med i dag ska jag bli snällare mot mig själv. Inte jobba sent, inte gå och lägga mig sent, inte jobba från sängen och inte jobba i pyjamas. Mitt problem är att jag tycker att det är så roligt att jobba, men jag vill ju också att det ska fortsätta vara roligt, och för det behövs lite ramar. Så nu har jag satt upp ramar. Min plan är att jag ska gå upp halv sju och gå och lägga mig i tid på kvällen. Och vara snällare mot mig själv. Wish me luck.

Q: Hej Emma! Får jag fråga var du köpt dina strumpbyxor? Jag har letat länge efter ett par täckande vita strumpbyxor som inte är liksom grovstickade eller gulvita, och dina ser ut att stämma in på hur jag vill ha dem.
Gillar din blogg mycket förresten, även om jag inte brukar kommentera..

Lotta
A: Hej Lotta! Ja, fina strumpbyxor är extremt svårt att hitta. Antingen är de svindyra, på tok för tunna, mönstrade eller av dålig kvalité. De vita strumpbyxor som jag bär är köpta via Asos.com. De är lagom tjocka, av bra kvalité, släta och dessutom billiga. Allt i ett!

Q: Hej Emma!
Sökte runt efter sänggavel på google och snubblade in på din blog.
Fina bilder och å vilken fin sänggavel (med den tjusiga hyllan ovanför).
Får man lov att fråga om du köpt sänggaveln eller ordnat den själv?
mvh
Cecilia
A: Hej Cecilia. min mjuka sänggavel kommer faktiskt från IKEA. Jag hade världens plan på att göra en sänggavel själv, men utan bil i storstaden är det nästan omöjligt. Så himla sorgligt att det ska vara så. Denna sänggavel kördes hem till min dörr, så det var ju himla praktiskt. Om du vill ha en mjuk sänggavel så tycker jag absolut att du ska satsa på en sådan här, om du inte vill pyssla ihop en själv vill säga. Annars kan jag rekommendera en grymt fin sänggavel från Ellos. Om jag inte redan hade haft en sänggavel hade jag lugnt satsat på den här 1950-talsinspirerade sänggaveln. Jag hade nog spraymålat den i någon pastell, alternativt svart, och knipit fast klämlamor i spjärlorna som sänglampor. Ja, som du märker har jag redan en klar plan hur jag skulle göra. Om det inte hade varit beyond onödigt så hade jag lugnt haft två sänggavlar att byta mellan! Denna sänggavel kostar dessutom bara 800 spänn, och är HUR snygg som helst. Stort lycka till Cecilia!

Q: Jättefin radio!! Får man fråga vart du ( eller din man ) har köpt den någonstans?By the way, älskar din blogg!

Sofia
A: Åh, vilka fina ord! Tackartackar. Radion, som är av märket König, är en gåva från min man och jag råkar veta att han har köpt den på en liten butik på Folkungagatan i Stockholm. Men de finns även att köpa på nätet, exempelvis här. Det är en fantastisk radio – snygg, bra och extremt prisvärd.

Q: Först och främst – du är en sådan med “fin yta”-blogg som ändå alltid känns mänsklig, genuin och varm. Det gillar jag som tusan.

Sen kom jag på en fråga som jag missade att ställa när du hade frågestund! Tar den nu så får vi se om du hinner svara någon gång. =)
Jag vill så hemskt gärna hitta sådana där fina klänningar (tajta kring överkroppen och vippiga från midjan och ner) som du verkar dra till dig som en magnet – men så fort jag går in i en second handbutik blir jag typ apatisk. Det är så plottrigt och liksom kaotiskt trots att det är sorterat och jag vet aldrig var jag ska börja! Antingen hittar jag en fin modell men som är fel storlek, eller så hittar jag en i rätt size men med fult tyg osv. Sen blir jag trött och går hem. Har du något sökar-tips??
Annika
http://annikaville.blogspot.com

A: Hej Annika och tusen tack för dina enormt fina ord. Det känns otroligt viktigt för mig att ha en varm blogg, eftersom kalla människor är det värsta jag vet. Så du anar nog inte hur glad jag blir över din kommentar. Nu till din fråga.
Om du vill ha en vintageklänning, men – som du skriver – blir apatisk, så bör du nog bege dig till en välrenommerad vintagebutik. Vill du ändå ge dig in i loppis- och secondhanddjungel – med chans att göra superfynd – då är det träning som gäller. Det roligaste formen av träning. När jag går in på exempelvis Myrorna så bläddrar jag mig igenom sortimentet. Jag hoppar över mönster och färger som jag inte passar i eller tycker om. Det gör att sortimentet som av eventuellt intresse minskar rejält.
Ett tips är att testa dig fram. Hittar du en fin klänning, men är osäker på om den passar? Titta noga hur den är uppbyggd, testa den och gör sedan en utvärdering. Tids nog har du tränat upp ditt ögonmått att du knappt behöver prova klänningen för att veta hur den kommer att sitta.
Gillar du 1950-talestitiken, men känner att det här med att fynda inte är din grej? Ja, då är kanske nyproducerade klänningar din melodi. Det finns en rad skickliga designers och märken som producerar klänningar efter gamla mönster. Några av dem som jag kan rekommendera är Jumperfabriken, Maria Westerlind och Emmy design. Sedan måste jag slå ett slag för designers och sömmerskor som syr upp på beställning. Antingen som driver eget företag eller som utbildar sig i exempel sömnadskonstruktion och är sugen på uppdrag.

Q: Hello Emma! I love your blog, and the translation at the bottom is so helpful But I like to read the whole post and have to put it through Google Translate which takes a long time. If it’s possible, would you add a translate button, like the one at the bottom of Elsa Billgren’s blog posts? I would make things much easier! Have a wonderful 2013!
An Scenic World

http://anscenicworld.blogspot.se/

A: Hi! And thank you so much. I have received so many international readers the past weeks – hurray! I apologize to you all that I’ll haven’t got a translate-buttom yet.
I can imagine that it is not completely easy to keep up with my made-up swedish words, so I will write a translation text at the end of every blog post until I learn to write with real words!
So typical me to find my own words when Swedish language is not enough. I promise to get a button. Coming soon! Now have a wonderful 2013!

xx emma

Q: Hej Emma!
En sak som jag tycker är fint är att du verkar ha så härlig relation till dina vänner. Jag undrar lite hur ni lärde känna varandra och om du är bra på att skaffa nya nära vänner? Jag tycker själv att det har blivit svårare att skaffa nya vänner ju äldre man blir.
Sedan undrar jag också vilken utbildning du har och vad som driver dig när du jobbar med dina projekt? Du verkar ha sån glöd!
Nya bloggen ser jättefin ut btw!
Li
A: Hej Li! Vad gullig du är. Ja, let’s börjar med vänskapsfrågan. Nu kommer det bli många turer och många namn, så håll i dig.

Vänner. De flesta av mina vänner känner jag sedan gymnasiet i Värmland. Jag gick på Tingvallagymnasiet i Karlstad och ingick i ett stort gäng på elva-tolv personer. Många av dem är fortfarande mina vänner i dag. När jag var 19 år flyttade jag till Stockholm. Helt själv.
Efter ett halvår importerade jag två av mina bästa vänner, Nina och Åberg, till Stockholm. Tillsammans startade vi ett kollektiv i Stockholm. I takt med att åren har gått har Åberg bytt Stockholm till Göteborg, och istället har mina Värmland-vänner Fatima och Lina flyttat hit.
När jag började plugga så träffade jag Frida. Jag föll pladask för henne i Södertörns högskolas kalla korridorer. Hon var bästa kompis med Linda (Volang-Linda), så jag bekantade mig lite lätt med Linda. Men jag och Linda hade ingen sådär jättedjup relation just då, utan det var Frida som var vår gemensamma länk.
Lollo träffade jag genom min kompis Åberg. Lollo och jag var inte alls tajta då, långt ifrån. Men genom Lollo träffade jag min dåvarande pojkvän D som var bästa kompis med Lollo och en annan tjej, Lisa. Förhållandet med D tog slut efter ett halvår och vid den tidpunkten hade jag och Lisa börjat växa ihop. Så Lisa blev min kompis (förlåt D!).

För sju år sedan träffade jag John och med honom kom ett stort gäng med härliga människor, som Mick, Max och Erik till exempel. Så nu är de mina vänner också.
Därefter har bara ett fåtal kompisar kommit in i mitt liv, men jag har framförallt lärt känna de människor som redan funnits där, som exempelvis Linda, Lollo och Fridas kille Chrille.

För någon vecka sedan flyttade ytterligare kompis från gymasiet hit, Sofia, så de fortsätter att komma vilket är underbart. Sedan får vi ju inte glömma de fina vänner i Karlstad som jag fortfarande umgås med, Marie, Sara, Carro och Emma.
De personer i min närhet som jag umgås allra mest med just nu är Frida, Lollo, Linda, min syster Ellen, Mick och Max.

De nyaste bekantskaperna i mitt liv just nu är Silversaga, DV-bönorna Carin och Anna.
När det gäller att skaffa nya vänner så är jag nog ganska dålig på det. Jag är alltid intresserad av att träffa och lära känna nya människor – på den punkten vill jag aldrig förändras, för det ger så mycket till livet. Förutom att det ger enorma kickar, är intressant att lära känna nya världar, så är det också så jag växer i mig själv.
Men för mig är det framförallt en tids- och hjärtefråga. Jag vill inte – och skulle heller aldrig kunna – försumma de vänner jag redan har i jakten på nya. Jag älskar att lära känna nya människor, men jag tror att det måste få ta lite tid …
Jag har en liten klick med riktigt nära vänner, sedan ytterligare en klick med nära vänner och därefter en stor klick vänner.
Jag kan också tycka att det är svårare att träffa nya människor, för jag hamnar inte i samma situationer nu som jag gjorde exempelvis när jag började plugga. Jag har haft turen att träffa många underbara människor via mitt jobb på Damernas Värld och även via vänners vänner, men det är ju inte så att jag går ut på klubb i Stockholm och kommer hem med fem nya vänner. Det funkar ju inte så. Sedan jag började frilansa har jag däremot haft mer tid att lära känna och träffa nya människor.

Utbildning. Jag är utbildad specialreporter med inriktning samtidshistoria. Min journalistiska bana började redan på gymnasiet när jag valde inriktningen Samhällsvetenskap med journalistik. Det var en speciallinje som bara fanns på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Den innebar att man läste vanlig samhällsvetenskaplig linje det första året och sedan gick man inriktningen journalistik de två sista åren. Det var en otroligt bra utbildning som gav en stabil grund. Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm för att plugga Samtidshistoria A på Södertörns högskola. Jag har alltid varit väldigt intresserad av historia, så detta ämne läste jag av ren och skär nyfikenhet. Efter A-kursen hoppade jag på B-kursen, och sedan läste jag Stadsvetenskap A – också av ren nyfikenhet. Efter stadsvetenskapen sökte jag in till ett journalistprogram som hette “Samhällstudier med praktisk journalistik med inriktning samtidshistoria”, där jag kunde koppla ihop mina samtidshistoria-kurser med journalistik Jag kom in på programmet, kunde tillgodoräkna mig de samtidshistoria-kurser jag redan läst och läste därefter Journalistik A, Journalistik B och Journalistik C, samt Samtidshistoria C. Jag fullkomligt älskade studentlivet och kan rekommendera det för varendaste kotte.

Projekt. Driv ja. Jo, det måste jag väl erkänna att jag har. Det poppar upp idéer i mitt huvud hela tiden. Lite för ofta för mitt eget bästa tror jag bestämt – för jag vill genomföra dem alla (vilket inte är realistiskt rent tidsmässigt). John brukar säga att jag borde ha en anställd som genomförde alla mina idéer, för själv blir jag så frustrerad över att jag har 100 idéer, men har bara tiden att genomföra en enda. Det här idémakeriet har mycket att göra med min uppväxt tror jag. Min mamma har alltid peppat mig och min syster att hitta på tokigheter. Det finns inga rätt eller fel – bara en värld av spännande fantasier. Hon är en enorm förebild i sin otroliga kreativitet. Sedan ska tilläggas att jag är uppväxt på landet, flera kilometer från närmaste kompis. När jag kom hem från skolan fanns ingenting att göra. Vi hade inga TV-spel, inga kanaler på TV (om man inte tyckte att det var intressant att titta på test-TV), inga vänner i närheten – det fanns absolut ingenting serverat. Lite som att sitta i ett vitt rum utan saker och sedan försöka hitta på saker att göra. Och lite där tror jag att detta idésruteriet tog sin fart …
Drivet kommer från att jag vill genomföra allt jag kommer på och drömmer om. Det är omöjligt, men jag försöker så gott jag kan …

Q: Hur gör du och John för att hålla kärleken vid liv när ni båda verkar ha supermycket att göra? Ni är så himla gulliga ihop alltså! Kram!
Hanna
A: Ja, det är en bra fråga. Det viktigaste för oss är att skapa kvalitativ egentid. Kvällar då vi sitter vid köksbordet, äter middag och pratar. Vi vet nämligen att vi båda är experter på att dra i gång olika projekt, peppa på att se en TV-serie eller sitta i våra egna små världar. Ibland kommer vi till en punkt – när vi inser att vi fysiskt har varit i samma lägenhet flera kvällar i rad, men varit i de där små egna världarna – då vi känner att det finns en distans mellan oss. Då behöver vi prata. Massor. Sätta oss ner eller gå en promenad och få varandras 100-procentiga uppmärksamhet.

Q: Åh, så läckert!
Vart har ni fått tag på de tjusiga popcorn påsarna som ni hade på ert Vintageparty på Norstedts?
Cickan
A: Hej! Just de här popcornpåsarna har Lollo köpt på Etsy.com! Hur fina som helst, eller hur?

Q: Jag älskar att din blogg är pastellig och vacker och du verkar så himla positiv – det gör min vardag mycket roligare. Det är alltid en fröjd att klicka in här!

En fråga: Jag ska ner till storstan en helg och skulle vilja ha bra tips på härliga second hand-/vintagebutiker. Jag har inte tid att gå på så många ställen, kanske två stycken, om de inte ligger väldigt nära varandra. Så, har du några bra Stockholmstips för en norrlänning?

Eveline
A: Hej Eveline! Tack för de fina orden. Om jag vore du skulle jag antingen åka till något av Stockholms alla vintagekluster. Första alternativet är att åka till Odenplan och pricka in Old touch (Upplandsgatan 43) och Epok Antik och Kuriosa (Odengatan 83). Ett andra alternativ är Zinkensdamm där du kan pricka in Beyond retro (Brännkyrkagatan 82), Myrorna (Hornsgatan 96), Judit secondhand (Hornsgatan 75) och Brandstationen (Krukmakargatan 22). Ett tredje alternativ är SOFO där du i ett kör kan gå till Lisa Larsson (Bondegatan 48), Stadsmissionen (Skånegatan 75) och Beyond retro (Åsögatan 144). Stort lycka till!

Q: Taack för finaste bloggen! Blir alltid så peppad o glad när jag tittar in
En, kanske udda, fråga: Jag tycker det är svårt med snygga krukväxter. Har själv lite 50-talsinspirerat hemma och mycket i rött. Men får inte till det med växterna i fönstret. Vad hade du satsat på? Vad har du själv? Grönt eller färgglatt? Stort eller smått?

Tack på förhand!
Kram!
Lina
A: Kul att man kan peppa lite! Och ingen fråga är udda, tro mig! En klassiker är ju pelargoner som finns i många fina färger. Jag har själv både röda och ljusrosa pelargoner hemma hos mig. Även novemberkaktus är en vacker blomma tycker jag. Sedan är jag ett fan av Porslinsblomma, som är en klängerväxt med underbara blommor som ser ut att vara gjorda i porslin. Har ingen själv, men tycker att det är enormt vackert runt ett gammalt fönster.
I mitt hem finns inte jättemånga växter under vinterhalvåret, förutom pelargonerna. Istället satsar jag på att då och då köpa snittblommor till köksbordet. Det känns otroligt lyxigt, vackert och vårigt. När det vackas vår och sommar däremot, ja, då fyller jag köksfönstret med kryddväxter, sår spännande blommor i drivlådor och förbereder mig på ett miniträdgårdsland.

Q: Fine Emma, jeg mener å huske at jeg engang leste om dine beste Paristips på bloggen din. Men jeg finner ingenting om Paris… kan det stemme?
Nadja
http://www.unadostres.blogg.no

A: Hej Nadja! Du finner min Paris-guide här. Uppdaterad och välfylld. Trevlig läsning (och tittning)!

En ny vintageklänning till samlingen

Bloggat den 19 December, 2012 by admin

Denna godssak i vintageklännings-modell har flyttat hem till mig. Jag köpte den på underbara Tidens melodi som hade en naggande god pop-up-butik på vintagemässan Little Vintage Lover Fair som huserade på Telefonplan förra helgen. Vad tycks?
My new vintage dress from Tidens melodi. I bought it at Vintage Fair Little Vintage Lover Fair. I just love it!

Älskade hem.

Bloggat den 13 December, 2012 by admin

Kommentera

Här kommer ett rykande hett tips! Min stilsäkra, inredningstokiga vän och granne Vintageprylar är med i senaste numret av tidningen Älskade hem. Där visar hon upp sitt vackra hem som är knökat till bredden med loppisfynd, vintageklänningar, spännande böcker, art deco-pinaler och antika smycken.
Fotograf är den eminenta och underbara Jessica Silversaga.

Vintage-mässan vid Telefonplan!

Bloggat den 15 November, 2012 by admin

Den 8 december 2012 är det dags för vintagemässan Little Vintage Lover Fair, som denna gång huserar i Midsommargården vid Telefonplan. Ett stenkast från mig.
Tidens melodi är en av de butiker som kommer ställa ut.
Vad säger ni? Ska vi ses där allihopa, köpa oss en varsin vintageklänning och sedan gå hem till mig, dricka kaffe och äta drömmar?

Vem är du – egentligen? Och svaret på 5 andra frågor.

Bloggat den 6 November, 2012 by admin

I förra veckan fick ni ställa frågor till mig och nu tänkte jag svara på den första bunten. Jag tar dem i turordning, så ingen glöms bort. Om du missade frågestunden så och gärna vill ställa en fråga, mejla mig på emma@emmasvintage.se eller kommentera i kommentarsfältet nedan. Fler svar på frågor kommer senare i veckan!

Q: Äger du ett par mjukisbyxor eller liknande? Eller vad tar du på dig i de stunder när vi andra dödliga skulle ta på oss mjukisarna?
Emma
A: Klart jag gör! Det skulle vara oerhört obekvämt att inta söndagssoffan i en tajt 1950-talsklänning. Min melodi är pyjamasbrallor. Såsar runt i dem så ofta jag bara kan. Äger även en fleecedress med byxor och tröja. Den är så ful att klockorna stannar, med dödströtta fickor som hänger utanför och är oformlig som fasen. Men den är så skön att man liksom småsomnar när man tar den på sig. Morgonrock och tofflor är en annan favorit som jag släpar omkring i på mornar, kvällar och helger. Det blonda svallet är då ofta uppsatt i den klassiska “sovtofsen”.

Och bara för att klargöra en sak: Jag är gjord av bonnigt kött och blod, fylld av känslor, både jobbiga och fina, är bräcklig och stark om vartannat. Med andra ord: Jag är högst dödlig.

Q: Jag blir lite störd på dig och din blogg. Den är matad med pasteller, 1950-talsklänningar, kakelugnar, leenden och blonda lockar. Blir störd på det där perfekta livet. Är du sådär? Eller finns det en Emma utanför bloggen?
A: Åh, jag hoppas innerligt att du inte ska bli störd på mig och min blogg. Det är inte min vilja. Långt i från.
Som jag med jämna mellanrum skriver här på bloggen så är detta några procent av mitt liv, den del jag väljer att visa upp. Tills för några veckor sedan har jag bloggat vid sidan av mitt jobb (som ofta krävt 150% av min uppmärksamhet), vilket gör att det inte funnits oceaner av tid att pilla sig in under ytan.

Sedan är det så klart en gränsdragning jag i mångt och mycket gjort, som jag både hyllas och avskys för. Det sistnämnda gör mig väldigt ont. Jag har i största allmänhet svårt att ta att hantera att människor – som aldrig har träffat mig – inte tycker om mig. Det smärtar. Jag har valt att dela med mig av några procent av mitt liv. En värld där jag får vara glad, tänker framåt och “nostalgerar” över sådant som är vackert. Sedan pågår det ju en hel massa skit bakom allt det där också, precis som det gör hos alla människor. Men den världen är svårare att berätta om. Det vore ju konstigt om min värld bara var regnbågsfärgad, medan resten av världens befolkning hade gråa tisdagar. Jaghar också grå tisdagar, enda skillnaden är att jag inte låter den övermanna mig. Jag väljer att se den grå tisdagen som något vackert, acceptera att de finns och försöker sedan hantera dem. På mitt sätt.

Som jag skrev förut så jag av bonnigt kött och blod, en högst verklig människa, som framför allt tampas med mycket oro och många känslor. Det är svårare att skriva om jobbiga saker, för de innefattar ofta andra människor. När jag krisar så handlar det nästan alltid om att jag krisar i någon form av relation. Jag kanske bråkar med John, det skaver i hjärtat över något som en bekant har sagt, jag har en kris med en vän, har råkat sårat min syster eller gjort bort mig för någon kollega. Om jag skulle skriva om sådana kriser här skulle jag mangla ut människor här som inte bett om det. Människor som betyder så ofantligt mycket för mig, som jag är rädd om. Och det skulle absolut inte hjälpa situationen. Inte heller mig. Med jämna mellanrum skriver jag om saker jag tänker på, ur mitt perspektiv. Utan att nämna några namn. Men även det kan göra ont för människor i min närhet, så jag tar det lite piano och försöker känna mig fram. Det är många svåra avvägningar hela tiden.
Det kan vara oerhört svårt att göra rätt många gånger. Jag kan inte tillfredställa alla, men om jag måste välja att tillfredställa någon, så måste jag välja mina nära och kära. Att inte berätta om all skit i hörnen helt enkelt. Jag berättar istället om den kärlek som finns mellan oss, vad jag älskar med dem och höjer upp det som inspirerar mig, det jag beundrar och älskar. Det är så jag väljer att se på världen och på människorna runt omkring mig. Men: Det finns skit i hörnen.
När det gäller pastellerna, 1950-talsklänningarna och kakelugnen så är det ett intresse. Jag är en nörd, som väljer ut mina kläder, inredning och nyanser med största omsorg. Det kan – skrattretande nog – ta mig ett år att hitta ett durkslag. För att jag vill hitta det perfekta. Det handlar inte om att jag vill att allt i min omgivning ska vara perfekt, utan det handlar om ett miljö- och hållbarhetstänk. Nog för att det låter krångligt, men när jag ska köpa exempelvis ett durkslag så köper jag inte första bästa, utan jag väljer något som jag kan ha livet ut. Och det kan ta ett tag att hitta just den där prylen …
När det gäller “ett perfekt liv” så tror jag inte att de givna ingredienserna är pasteller, 1950-talsklänningar och kakelugn … Det är inte det som gör mig lycklig i alla fall, utan något helt annat.
Emma Sundh utanför bloggen, och även i bloggen hoppas jag, är en obotlig optimist, som försöker – trots att det ibland är oerhört svårt – se livet från den ljusa sidan. En spexande värmlänning, med svängig dialekt, flängiga armar och allt som ofta är ironisk. Drar pappa-skämt, är pillemarisk och kan vara rejält grov i munnen. Samtidigt en orolig själ med en djup bekymmersrynka. Jag är oerhört lösningsinriktad, vilket både är bra och dåligt, och jag ser alltid möjligheter där andra ser hinder. Ibland är det dåligt. Ibland behöver man bara lyssna och krama. Det kan jag vara dålig på, för jag vill hitta en lösning. Nu.
Min vanligaste fras är “jag har en idé” och jag hittar ofta på egna ord. Jag roar mig själv, men roar helst andra. Kan ha en häftigt temperament, men det kommer nästan bara fram med min familj. Ofta tänker jag mer på andra än mig själv, är snabbare på att hitta fel hos mig själv än hos andra och dömer hellre mig själv än människor omkring mig. Är inte alltid snäll mot mig själv, utan kan pressa mig till bristningsgränsen. Men min kropp är ofta desto snällare och säger ifrån när det blir för mycket.
Eftersom jag flyttade hemifrån när jag var 16 år har jag lärt mig att ta hand om mig själv, och kan vara uruslig att be om hjälp. Ta andras tid. Vara till besvär. Vara skyldig någon en tjänst. Även om jag behöver det. När jag är ledsen berättar jag det sällan, eller med svårighet, för de som står mig nära, utan håller det inom mig. Vill gärna lösa världsproblemen själv. Det är helt idiotiskt, för vem har någonsin lyckats lösa ett världsproblem själv? Jag jobbar på att bli bättre på att öppna mig när jag mår dåligt, men det är svårt.
Vill helst av allt vara snäll, och skulle aldrig (ALDRIG) armbåga mig fram för min egen vinnings skull. Tror på att snällhet vinner i längden.

Q: Hm… om du fick vara någon annan för en dag, vem skulle du vara och varför?
Carin
A: Oj, vilken svår fråga. Jag skulle vilja vara min man John. Först och främst för att han är underbar, snäll och fantastiskt smart, men skulle också för att jag vill kunna uppleva hans sätt att se på livet. Känna hur det känns att vakna pigg klockan 06:00 exempelvis. Kan inte riktigt tänka mig in i den känslan, morgontrött som jag är. Skulle vilja känna hans känslor. Och sedan skulle jag vilja veta hur det var att leva med Emma Sundh – det tredje världskriget.

Q: Är nyinflyttad (värmlänning) och skulle jättegärna se lite tips om loppisar och andra roliga butiker
A: Åh, så spännande! Mina bästa ställen i Värmland är Tidens melodi, Gengåvan, Solareturen, Antik och kuriosa på Kasernhöjden och Hammarö auktionsverk. På dessa ställen kan du göra kanonfynd! Lycka till.

Q: Kan du inte lägga ut en måla rutigt golv-guide? Hade varit sååå uppskattat! Annars en lite roligare fråga; kommer du ha något nyårslöfte? Vad isf?
A: Absolut! Skriver opp det på att göra-listan på stört. Angående nyårslöfte så blir det nog något i stil med att laga mer mat. Och träna mer. Jag tenderar nämligen att prioritera bort just träning när jag mest behöver det. Som nu exempelvis. När jag har suttit framför datorn hela dagen, har lite ont i ryggen och skulle behöva en paus …

Q: Vilken är din finaste klänning?
A: Oj, vad svårt. Det är nog en ny vintagepärla som jag kommer visa upp här i bloggen senare i veckan. Den är himmelskt vacker. Annars är detta en rad favoriter: