Tåget från Dalhem till Roma

Pjuu. I dag har vi haft fixardag på torpet. Det grävs gropar för kommande äppelträd, grenar från äppelträdsbeskärningen släpas i väg i väntan på en höstbrasa, grusgången får sig en omgång (ska på sikt göra om den eftersom den är fulgjord) och imorse kom snickare och elektriker hit för att kika på vårt lill torp. Efter ett år på torpet har vi bott in oss och insett vad som funkar – och inte funkar. Dessutom har det blivit dags att fixa övervåningen, bygga väggar och se över fulbyggda grejer. I ett annat liv hade vi kanske kunnat göra sådant där själva, men med små pseudotvillingar hängande och slängande i ena skjortärmen finns föga tid.

Elektrikern ska kolla över elen, sätta in jordfelsbrytare, fler uttag (vi har exempelvis bara ett enda i sovrummet – och det sitter vid sängens huvudände (ej optimalt om en inte vill plugga in huvudet i eluttaget).
Dessutom har vi fått leverans med äppelträd och rosenbuskar från vårt bästa ställe – Linds växthus i Visby. Här ska lummas till minsann.
Medan vi gör allt det där tänkte jag att vi kunde kika på en annan dag, när vi tog tåget från Dalhem (där vi bor) till Roma! Hela sju kilometer järnsvägshistoria. Och jag gillar ju historia och tåg som bekant, så jag och Majken stegade in i stationshuset …

… och löste biljett för två vuxna och två smågalningar.

Majken fick en konduktörsmössa och jag invigde mitt senaste köp från Lyckliga gården: en rosa 50-talsklänning med tillhörande bolero till.

Undrar just varför konduktörerna inte ser ut så här på SJ numera. Små äppelkindande gladfis-gullfjun med glatt humör som klipper biljett för glatta livet (gärna klippa mångamånga gånger också för säkerhets skull). 

Hesselby heter stationen i Dalhem och där finns – förutom ett rosa stationshus – ett litet café, tågmuseum och en minishop på tema tåg (tyvärr säljs ej fullskaliga tåg, utan små barnvarianter #fail).

Med två vildingar jonglerandes på brutna armar puttrade vi sedan i väg i den röda vagnen. Förvillas ej av fridfullheten i denna stilla bild – det var sju kilometer full blown kalabalik, men så sjukt mysigt. Ändå.

Halvvägs stannade vi till vid en öde station med ett urgulligt stationshus (SOM EN KUNDE HYRA OCH BO ÖVER I <– !!!) och som jag (tyvärr) inte hann plåta eftersom min friska arm var upptagen med att hålla barnen på rätt sida om tåget (alltså inte UNDER tåget även om det verkade stå på bådas Bucket list).

Efter en stund var det dags att hoppa på tåget igen och puttra mot Roma.

Vi gled in till stationen i Roma …

Och så pep John och Bodil ut på perrongen för att överraska Majken. Bodil tryckte sitt lilla fejs mot glasutan tills varje spår av drag var som en smet, och Majken gjorde likadant.

Efter vår lilla äventyr återvände vi till Dalhem.

Och tog karusellen hem till torpet. <3

1 kommentar på “Tåget från Dalhem till Roma

  1. Pingback: I bloggverdenen II - Et katteliv

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*