Vallmofält, junihimlar och nya vänner

En sak som jag drömt om hela långa våren på tre trappor utan hiss är att ta långa kvällspromenader. Se sommarsolen gå ner över vallmofälten, småprata och bara andas in kompotten av juni.
Skippa läggningar, jox, bös, trots och härj, ner med barnen i vagnen och sedan gå. Gå. Gå. Gå. Låta barnen somna till skaket av grusväg. Upptäcka avkrokar och titta på hus (äääälskar att titta på hus).
Så jag och John stoppade ner Majken och Bodil i varsin pyjamas och gav oss ut med dubbelvagnen.
Dagdrömmen överensstämnde inte riktigt med verkligheten. Bodil drog i Majkens hår, det snoddes nappar snabbare än JO Waldner spelar pingis och det var full konsert av skrik.
Men ni kan gärna tro att jag poserar med Majken i famnen bara för att det var så himla mysigt, inte alls att jag har särat på två vilddjur som bytt framtänder med varandra.

Så Bodil fick ligga i vagnen och jag och John turades om att bära Majken. Vi dök ner i vallmofält …

Och letade oss fram på vägar vi aldrig gått på tidigare. Majken babblade på om mamma Enna och pappa John, om katter, hundar och bäää. Och pippifågel. Och modäää så klart (napp).

Snart fick vi span på kvällens gölligaste (näst efter Majken och Bodil bakom deras vilddjurs-attacker).

Titta!

Ett gäng kor som betade i kvällsolen, i en hage full av äppelträd. En skulle vart ko alltså.

Såg en ko med två rövar.

Och hälsade på de här nya vännerna. Hur vackra är de inte?

Min Majken och jag. Eller Nene som hon kallar sig själv.

Lunkade vidare längs med kohagen och såg att det låg ett hus i själva kohagen, som verkade stå öde. 

Hur vackert? Undrar så hur det ser ut inuti. Om det liksom är helt öde? Eller om det är shabby chic gone too far?

Det var som att det knakade av grönska överallt vi gick. Precis som det ska vara i juni.

Vi vände om och gick hemåt, och Majken babblade vidare, med stora tröttögon tittandes på mig.

Gömde nappar i behån.

Och tog upp dem igen. Bra förvaring.

Gick förbi det fina lanthandelsmuseet i Dalhem och då:

Tadaa! Två knoppande gullisar i dubbelvagnen.
Uppdrag avklarat.

ommentarer på “Vallmofält, junihimlar och nya vänner

  1. Älskar dina beskrivningar av dina göllisar!! Dels för att det får mig att inte känna mig så ensma i mtt härj med mina göllisar och dels för att jag får mig ett dagens skratt 🙂 <3

    Jag blev nyfiken på det där ödehuset!! Kan du inte efterforska lite vad det är för ett hus? Ser väldigt ståtligt ut för att ligga mitt ute i Dalhem…Gammalt sjukhus? Institution?

    • Åh, vad fint! Ledsen för megasent svar men det har använts som snickeri tills för ett tag sedan. Nu är det någon somköpt det, men inte verkar göra något med det. Enligt rykte ett ”impulsköp”.

  2. Älskar dina ”behind the scenes”-kommentarer. Precis så ÄR det ju! 🙂 Ha en underbar sommar!!
    *kram*

  3. Det där lanthandelsmuseet är så mysigt och förestås av en lika mysig farbror. Det har däremot en fullständigt livsfarlig trappa på insidan. Jag antar att du redan har besökt dem?

Lämna en kommentar

Din email kommer inte publiceras.

*

*