Kom till mitt kvarter!

Hej svejs på onsdagskvällen!
Jag tänkte mest av allt pipa in här och tipsa om en fenomenal grej mitt i allt bös jag håller på med (jonglerar lägenhetsfix 3.0, redigerar video-inkik i mitt hem och sonderar bland dagens Formex-bilder).

Jo, så här är det.
Mitt emot mitt hus i Midsommarkransen ligger en dövacker lokal som nu letar efter ny ägare. Just nu huserar min kompis Svenska armaturer-Erik där med sin fina lampverkstad, men han ska flytta sin verksamhet närmare sin butik på andra sidan Midsommarkransen (på samma sida som Vintagefabriken).
Och då står ju den här pärlan i väntan på en ny famn.
Butikslokalen ligger i Gamla Midsommarkransen, på Vattenledningsvägen, i ett sekelskifteshus, alldeles intill prunkande Svandammsparken, Mimmi Staafs Möbelmakeri och snett mitt emot Tellus blommor och Tellus bio från 1920-talet. Längre bort på gatan finns ytterligare en park, inredningsbutiken 2littlespoons och Koffertmannen.
Världens gulligaste lilla småstad är det, full av härliga människor!

Jag önskar så inåt fanders mycket att den där vackra lokalen öppnas upp, börjar leva!
Så.
Om du har en dröm kanske det är här du ska förverkliga den? En butik, ett bageri eller ett litet café (tydligen får man inte steka mat därinne, men närheten till folktäta Svandammsparken och alla triljoners föräldralediga Hägerstens-flanörer kanske inbringar en dos kreativitet på den fronten).
Right?



8 klimatsmarta DIY-projekt – som är helt gratis

Hej och god morgon!
Medan januari-portponnän ekar tom och sparkontona ropar på påfyllning så tänkte jag bjuda på ett inlägg som inkorporerar tre teman som jag älskar: DIY, hållbarhet och budget.

Du behöver inte lägga ut tusentals fioler på bös utan istället skapa fenomenala prylar av sådant du har hemma. Trolla med skräp är liksom det mest kreativa jag vet, så varför inte gå loss på just det?

Riv runt i återvinningen bland kartong och papper och sätt i gång att skapa. Här kommer 8 tips på enkla grejer du kan surra ihop:

– Egna krukor av papper.  Fyll januarifönster med små odlingar som påminner att om att vi är våren på spåren. Sätt små chili- och paprikafrön i små krukor av tidningspapper. Bara att rulla ihop, vika in botten och tjoffa på med jord.

– Minidrivhus i ett kick. Har du gjort egna krukor av papper, men vill skapa ett minidrivhus. Ställ en stor glasburk över arrangemanget eller gå loss i plaståtervinningen på jakt efter genomskinlig plast att sätta över dina odlingar. Tomatförpackningar brukar vara fenomenala liksom genomskinliga plastburkar. Det finns inget kärl som fylls upp så snabbt som det för plast, så här finns mycket att hämta. Tyvärr.

– Leksaker i kartong. Mitt absolut bästa material att pyssla i är kartong. Alla gånger. Dessutom är alltid återvinningskärlen överfulla av kartong, så det är bara att gå loss!
Gör en girlang av rundlar, bygg en borg med torn, skapa ett leksakshus för småfigurer, en leksaksspis, gör en liten resväska, en kamera, ett halsband, en krona eller kanske en hatt. Eller varför inte en laptop eller mobiltelefon (Majken har alla dessa kartong-devices).

– Hej turkisk yoghurt, jag älskar dig! En lyxig favorit här hemma är ekologisk turkisk yoghurt. Vi köper det inte så ofta, men bilan så. Förutom att yoghurten är dögod i mat och frukostskålen tillsammans med granola och äppelkompott så är burken en riktig keeper. Den går att återanvända i evighet. Som matlåda, som förvaring av barnens kritor eller kärl till avfall så som batterier och lampor. Och när burken inte används längre (vilket är i princip ett omöjligt uppdrag) så landar den i plaståtervinningen igen.

– Odla chia-gott i äggkartong! Älskar du macka de luxe? Att liksom lyxa fincrisp med allsköns gött? Och toppa med nyklippta örter, örtsalt (tack kompis Fatima för att du introducerade mig) eller annat smarr? Gå loss med chiafrön i en gammal äggkartong. Lägg hushållspapper i botten, spraya med vatten och lägg fröna ovanpå. Håll fuktigt. Snart växer smörgåsgott upp ur din äggkartong – fenomenalt på mackisen!

– Odla tomat i mjölkkartong. Gör dig redo för vårens tomatplanteringar genom att samla på dig kartonger. Kapa, skölj ur, fyll med jord och sätt dina tomatplantor. När det är hög tid att skola om tomatplantorna kan du bara riva av kartongen och lägga i återvinningen för kartong.

– Nya dricksglas, någon? Spara barnmatsburkarna, diska och återanvänd! Vi använder återvunna barnmatsburkar som dricksglas och tandborstmugg för barnen.

– Se din återvinning som en nattöppen butik. Innan du går och shoppar loss förvaring för pysselgrejer, pennor, penslar, gem, hårnålar, tops – allt det där böset som en vill styra upp så här i början av året – ta en kik i återvinningen. En skokartong blir prima förvaring med en bit tapetstuv, syltburkar bli toppen till penslar och konserver blir pennställ snabbare än snabbt.

Vad är ditt bästa trolla med skräp-tips? Fyll kommentarsfältet!

Som vanligt den 17:e lägger jag upp ett hållbart inlägg här på bloggen under Sustainable society-flagg. Månadens tema är budget.
Vill du läsa mer på temat hållbart och budget?
Varsågoda:



Om en dag som kom och gick …

detta inlägg innehåller gåvor

Halloj i snöstormen!
Utanför mitt stora skyltfönster på Metargatan 11 (där mitt kontor ligger) viner snöfyllda vindar förbi. Jag bävar inför att pipa hem genom snökaoset och förhalar beslutet genom att återuppliva en förevigad dag som försvann i julhetsen. För så där är det ju varje år. December är som en virvelvind och när en spottats ut på andra sidan av det nya året så undrar en yrvaket vad som hände. Och jo, det här hände. En decemberdag kom och gick, glömdes bort och hittades den 16 januari 2018.
Jag hade margaretaflätor, Myrorna-fyndad tröja och en brosch som jag fått i tidig julklapp från Skvost.

Hängde på mitt kontor och satt i min lejongula fåtölj med frans.

Älskar ju broscher så blev gaaaanska så glad över lyxigaste klappen!

Min svärmor hade varit på Nordiska museet några dagar innan för att se den fenomenala 50-talsutställningen där. Och passat på att hämta programmet  … 

… som innehöll ett A4 värmlänning.

Det var några dagar innan jul, Söder duggade av struligt regn, men var vackert ändå.

Mötte upp Emily på Urban deli för en liten julavslutning …

Och firade det briljanta i att vi delar kontor med en bubbellunch. Pratade om allt vi ska hitta på under 2018 och pladdrade på fortare ett japanskt snabbtåg.

Jag sörplade i mig bouillabaisse, det skålades i glasen, vi planerade upp våren och så klubbade vi att det här måste vi göra oftare. Minst en gång i månaden!



Formex, årets filmer och en lägenhetsvisning

God morgon!
Ny vecka, nya upptåg. Let’s se vad jag ska göra:

måndag
Förskolan är stängd så jag, John och vår kompis Nina drar med tre kids på äventyr. Junibacken var tydligen stängt (#sorg), så det blir något annat laj.  Förmodligen Tekniska museet.

tisdag
Jag ska pipa i väg på frukost på morgonkvist och därefter ska jag förbereda en inredningsplåtning och lämna text till ett annat inredningsreportage. På kvällen blir det inför-lägenhetsvisnings-fix och så ska jag visa bilder, detaljer och berätta lite om den där lägenheten som snart är någon annans … buhuu. Här har vi upplevt så mycket, och just det tänkte jag skriva någon rad om. Eller två.

onsdag
Formex på förmiddagen, lunch hemma och sedan ska jag se om jag hinner klippa ihop filmen som jag gjort från vår lägenhet. Dessutom kommer det upp ett inlägg på tema hållbarhet och budget, passande så här i fattiga januari va?

torsdag
Pressvisning för Granit, förbereda fredagsplåtning och sedan middag med House of Rym.

fredag
Plåta med Emily! Och så tänkte jag lägga upp den årliga filmlistan: Årets mest sevärda filmer 2018 (enligt mig).

lördag
Städa och köpa sinnesjukt mycket blommor. För att inte stöka till innan visningen på söndag kommer vi förmodligen bo över någon annanstans. Oklart om vi lyxar med hotell eller om vi piper hem till någon vän.

söndag
Visning av vår lägenhet. Kan liksom inte planera längre än så här. Är så peppad och samtidigt så nervös. Kommer eventuellt kissa på mig.



Hur man överlever ett missfall

Hej vänner!
Jag har fått en del frågor kring missfall under den senare tiden och jag tänkte att jag tar det i ett ensklit inlägg istället för vanliga Q&A-sladdret. För det här är ett så himla viktigt ämne, som det fortfarande hyschas så mycket om – trots att så många graviditeter slutar i missfall.
Det vill jag ändra på. Vi måste prata om det där svåra, om sorgen, tomheten och även hoppet.
Så här kommer ett inlägg på temat missfall.

Hur överlever man ett missfall? Hur går man vidare? Hur lång tid efter missfallet blev du gravid? Känner du många som fått missfall och sedan lyckats bli gravida?
Frågorna som liksom blir kvar efter att de där förhoppningarna grusats. Det är imponerande hur snabbt hjärnan börjar spinna på när gravidtestet visar positivt. Det räknas ut BF, funderas över förlossning, namn, rings till barnmorska och drömmar valsar i väg om vem den där inneboende personen är som en eventuellt kommer ha i sitt liv FÖR ALL FRAMTID. Det är omöjligt att stoppa det där flödet, för det är så hissnande på så många plan – och samtidigt ett nödvändigt ont för att förstå vad som är i görningen.

Jag och John gick igenom ett långdraget missfall i vecka 10. I oktober 2013. Vi gick in i graviditeten i tron att vi var så himla coola, avslappnade och det-som-händer-det-händer-chilla. Vi tänkte rent intellektuellt, men hade inte kopplat in hela känslo-allsången.
Men så började jag blöda, få buksmärtor. Jag låg i sängen, kände att något var fel och ville bara stoppa blodflödet. Trodde att om jag bara fick det att sluta blöda så skulle det ordna sig. Som att stoppa tillbaka ett foster och försöka få det att leva igen. Jag fick blodhämmande tabletter som skulle få blodet att upphöra, men det där lilla påbörjade livet gick inte att rädda. Det var inte meningen att räddas. Inte ens meningen att leva. Förmodligen utsållat av kroppen eftersom det inte var levnadsdugligt.
Efter ett långdraget blödande, in och ut på SÖS och tablettknaprande, slog inte det lilla hjärtat längre. Och vi blev drabbade. Drabbade av ett missfall. Chockade över stormen av känslor som tågade in i allt det där avslappnade, förberedda, coola.
Jag bara grät. I dagar. Tog mig ut i ett höstigt Midsommarkransen för att fånga allt det vackra, men tårarna balanserade på ögonlocket.
Eftersom det tog en smärre evighet för blodflödet att avta så påmindes jag stup i kvarten. Jag hade ont och huden hade tunnats ut till knappt millimetertjock. Jag minns att en kompis frågade om jag skulle följa med på en fest ( i ett försök att muntra upp) mitt uppe i allt det här och det kändes som att jag brutit varenda ben i kroppen, men ingen märkt något. Som att det var omöjligt att gå, men jag kanske ändå förväntades göra det.
Jag drog mig undan och slickade mina sår, försökte läka. Blodet slutade att flöda och trots att vi kände oss lite vingklippta av oron och de kraschade förväntningarna så kom vi ur det. Så här i efterhand ser jag tiden efter missfallet så klart. Hur jag begravde mig i jobb, log där tårar hade runnit, lade all min vakna tid på att inte tänka på missfallet, på barn som inte blev eller på kommande barn. Jag ville bara stänga av. Göra något annat. Och som jag kanaliserade de där känslorna. Jobbade som aldrig förr och flyttade berg.
Samtidigt försökte vi bli gravida igen, men det ville sig inte. Det tog tid. Månader. Stressen ökade, barnvagnar på stan blev som ett fuck-you-finger i fejan, en mental smocka. När mensen dröjde ville jag inte ta graviditetstest. För så länge jag inte visste något så fanns det någon form av hopp. Så många graviditetstest som jag tog. Och ALLTID kom mensen som en retsticka dagen därpå. Vi sökte hjälp, fick påbörja en utredning, eftersom vi kände att vi hade svårt att fungera.
En dag i juni orkade jag inte mer. Orkade inte hoppas. Orkade inte tänka. Orkande inte låtsas att jag inte tänkte. Orkade inte vara ledsen. Orkade inte med kroppen som spelade mig spratt. Orkade inte utreda. Orkade inte.
Jag hade varit så ledsen – i månader.
Jag och John bestämde oss för att nu skulle vi leva. Dricka drinkar, resa, hänga på sommarens alla klubbar, dansa in natten. Och morgonen. Gå på efterfest.  En sista sommar innan vi började försöka bli gravida igen. Nu skulle vi skita i allt. Så det gjorde vi.
Och där någonstans blev jag gravid. Med Majken.
Min Majken.
Jag var så orolig genom hela graviditeten med Majken. Kanske framför allt för att jag hade buksmärtor genom större delen av graviditeten och påmindes hela tiden om att det när som helst skulle gå åt helvete. Men efter två fullgångna graviditer så vet jag att det är så det känns för mig att vara gravid. Lyckan var till låns på något vis. Även om jag ville påskina något annat.
Tre år senare, med två barn på meriten, önskade jag att jag hade varit lite snällare mot mig själv. Inte begravt mig utan kanske sökt hjälp tidigare. Tagit tag i sorgen, men också oron under graviditeten med Majken. Det fanns inget mysigt med graviditeten, bara ren och skär skräck att allt skulle ta slut om jag tog graviditeten för given.
Jag är i allmänhet en person som inte vill sjåpa mig. Vill vara stark, stabil, klara av. Jag har gått i terapi flera gånger i mitt liv – vilket jag rekommenderar alla – men har kommit dit på grund av att någon annan har tagit mig dit. Jag har andra att tacka. Själv lever jag i tron att jag borde klara av. Och att jag borde skärpa mig. Andra har det tusen gånger värre.
Den dummaste stolhet att besitta.
Samtidigt är jag den som har ringt terapeuter åt vänner när de varit i exakt samma situationer. Ja, inte är jag konsekvent inte. Det är ett som är säkert.

Men med facit i hand hade jag nog behövt kanalisera min sorg på annat håll. Inte på jobb. Utan kanske tagit tag i sorgen, vågat djupdyka och gå vidare. Kanske hade det funkat, jag vet inte. Svårt att vara efterklok. Men att prata med någon som kan sin sak är aldrig en dålig idé. En behöver inte fått missfall eller stå och balansera på ett broräcke för att känna att det vore skönt om hjärnans alla trådar flätades åt samma håll. Alla borde gå i terapi. Ta chansen. Skrämma bort oro, sätt ord på känslorna och få perspektiv.
Även om det är ett tidigt missfall …
De mest cementhårda människa kan bli överrumplad av känslor. Kanske är det så att de är mest utsatta, för de tror att de ska klara av

På era frågor om antalet missfall så känner jag så HIMLA många som fått missfall, men förvånande många berättar om det en tid efteråt. När de fått distans. Kanske efter att de lyckats bli gravida igen. Även om det är tungt så uppskattar jag så de som vågar berätta exakt när det händer. Det ger en chans att trösta och faktiskt förstå att alla ben i kroppen är brutna, även om det inte syns utåt. Att kunna bära, när det inte går att gå.

Vissa har blivit gravida på direkten (inte ens med en mens emellan), medan andra har kämpat. Och här vill jag prata om en annan viktig sak.
IVF.
I min bekantskapskrets pratas det väldigt öppet om IVF och det är något jag uppskatta och verkligen vill uppmuntra folk att göra.
Att prata. En tredjedel (om inte fler) av alla jag känner (som har barn) har gjort en fertilitetsutredning eller genomgått IVF.  I dagens samhälle är det inget ovanligt. Tvärtom.
Det är okej att ta hjälp. Få ta emot hjälp. Söka svar om det tar lång tid innan graviditetstestet visar plus.  Inte lämnas ensam i ett hav av trassliga känslor – oförmögna att lindas ut.

Jag har själv skämts så mycket över den sorg jag kände, eftersom det finns de som fått missfall mycket senare i sin graviditet eller till och med förlorat ett barn. Vad har jag att sörja i jämförelse? Vad har jag för rätt att fälla en ynka liten tår när andra har det värre?
Men jag tycker att varje känsla måste få ta sin plats. Få kännas. Tillåtas. Vissa händelser är en bagatell för vissa, en tragedi för andra. Vi är olika rustade. Vissa målar fan på väggen från första början, andra drar penseldrag av förhoppningar och faller djupt och hårt när stafflit rasar samman.
Så är det. Och så måste det få vara. Vissa har varit med om värre, men en måste få sörja sina egna sorger – ändå. Och också.
Sorgen är viktigt för den betyder att det är okej för nästa att sörja något som inte blev. Och att bearbeta. Och sedan gå vidare. Och det ska tilläggas att det är få saker som är så mindfucking som att försöka bli gravid. Som att försiktigt skala av hudlager efter hudlager.

Graviditet, missfall och få barn är sådana stora ämnen eftersom de inte går att påverka. Vi kan ju påverka det mesta i våra liv – men detta rår vi inte på. Så mycket frustration att hälften vore nog.

Men det finns hjälp att få. Och ta emot.
Stort lycka till och till er som kämpar, skriver till mig och slits mellan hopp och förtvivlan: Jag tänker och känner med er.

<3



Vegetariska middagsklubben: Ellens krämiga jordärtskockssoppa

Fanfar! Mitt i rungande sälja-lägenhet-kaos kommer här premiären av vegetariska middagsklubben. Alltså tänk i framtiden, då kanske jag gör MAT-TV av det här, hehehe.
Vore det inte skoj så säg?

Nåväl, kanske ska kliva ner från vego-hästarna och fokusera på veckans vegetariska recept som är tipsat av härliga Ellen (följtips!). Ett stycke jordärtskockssoppa!
Den här söndagen gick i rugg så det passade utmärkt med krämig soppa, med Johns nybakta bröd till. Dessutom ÄLSKAR timjan.
Ellen har delat sitt recept här, men eftersom John surfar veganuary (äta vegansk hela januari) så valde jag att göra soppan med växtbaserad grädde istället för matlagningsgrädde.

Du behöver:
Ca. 450 gram jordärtskocka
3 potatis (mjöliga)
1 scharlottenlök
1 stor vitlöksklyfta
1 dl växtbaserad grädde
8 dl grönsaksbuljong (jag tog åtta dl vatten och två buljongtärningar)
timjan

Gör så här: 

▸ skala jordärtskocka och potatis och skär i mindre bitar
▸ lägg bitarna i en skål med kallt vatten och ha i ett par droppar citron (så blir bitarna inte bruna).
▸ skär scharlottenlök och fräs i olivolja i en kastrull (lagom stor att rymma soppan)
▸ pressa ner en stor klyfta vitlök
▸ häll av citronvattnet och hiva ner jordärtskocka + potatis i kastrullen
▸ tillsätt grönsaksbuljongen (Ellen har den här och använder då 8dl vatten + 2 msk buljong, medan jag körde 2 buljongtärningar till lika mycket vatten)
▸ låt koka i ca. 12 minuter, bitarna ska bli lagom mjuka
▸ när timern ringt och bitarna känns bra ska allt mixas, vi kör tills soppan blir slät
▸ ner med allt i kastrullen igen och blanda i grädde och eventuellt lite vin, låt koka upp försiktigt
▸ klipp i lite timjan och krydda nu med salt och peppar

▸ taaaada!

vegetarisk mat vegetariskt recept soppa

Tusen tack Ellen för ett underbar recept!

Jag strödde lite flingsalt över soppan (pga love) och tog rejält med timjan. Soppan blev pang-god, barnen sörplade i sig glatt och jag ska LÄTT testa soppan med vanlig grädde efter veganuarys slut.

Har du ett veganskt eller vegetariskt recept på lut – som jag kan få testa? Läs mer här!



Kom å köp prima lägenhet!

Kom å köp kommuns härligaste sekelskiftestvåa – med utsikt över taknockarna – i gamla Midsommarkransen!
Nu finns – Ä N T L I G E N – vår lägenhet ute på Hemnet för allmän beskådan.

Älskar varenda vrå av den här lägenheten: utsikten över den (prunkande) innergården, de djupa fönsternischerna där vi så ofta sitter och spanar ut, de två kakelugnarna, spegeldörrarna, tapeterna, den söta biografen från 1920-talet som är inhyst i samma hus, köket som blev så bra efter att vi målat om det.

Och inte minst: innergården och grannarna  (världens härligaste människor och fenomenal gemenskap kan jag lova!). När sommaren kommer kan en äta frukost i syrénbersån och när det nalkas höst finns det äpplen att plocka här. Bara en sådan sak.
Och den som köper får mig som granne, hehehe.

Förutom mäklarfotona som du kan se på Hemnet så har jag gått loss med kameran själv. Mina bilder, en massa detaljer och EN FILM (!) kommer inom kort.
Tills dess: KOM Å KÖP!

Foto: Johan Spinnell



Q&A: Franska tröjor, basker för barn, vintagelampor & semestra med tåg

Halloj! Först och främst: Tack för alla frågor som ramlat in. Jag tycker alltid att det är lika spännande att se vad ni funderar över. Och svarar så gärna. Och det ska jag göra nu!

Som utlovat kommer här en hel drös med Q&A. Som vanligt är det bara att kommentera i fall ni har en fråga, så svarar jag snart igen.
KRAM på er gullisar!

Q: Spjälsängsskyddet som ni har i växasängen, var har du köpt det? Så tjockt o fint o precis vad jag vill ha till min vårbebis ✨
Malin
A: Hej Malin! Spjälsängsskyddet kommer från svenska NG Baby. Sys upp i Emmaljunga minsann. Det är verkligen härligt och ger den där ombonade känslan som en själv skulle vilja ha i sängen, hehehe.
Kram Emma

Q: Var hittar en sådana där härliga randiga tröjor i tjock fin kvalitet om en inte kan åka till Frankrike tro? Några tips? 🙂
Linn
A: Hej Linn! Mitt bästa tips är Jumperfabriken. De gör randiga, parisiska tröjor att bära och älska en livstid. De är just så där lagom tjocka. Stort lycka till!
Kram emma

Q: Den ljusstaken var något av det finaste jag sett! Är den loppis-fynd eller nyköpt och i så fall var!
Också vackra amaryllis-vaser, funkar de? Jag skulle vara rädd för att tyngden kan välta dem.
Lisa
A: Hello Lisa! Ljusstaken är från Ferm living. Så himla fin och kan ju användas året runt. Dessutom har den ju hål på sidorna så den går att hänga upp också i fall en vill ha en ljuskrona över bordet eller i fönstret. Användingsområdena äro oändliga, hahaha.
Angående amaryllisvaserna så fungerar de utmärkt! Det enda som händer om amaryllisen är för tung är att amaryllisen välter (inte vasen), eftersom löken sitter lös (inte nedstoppad i själva vasen). Men tycker att de står förvånansvärt stabilt.
Kram emma

Q: Så fina inlägg och vilken fin basker du har! Går det att hitta en liknande någonstans? Är rätt så ny här och är så förälskad i din blogg! 🙂
Hannah
A: Hej Hannah! Och smälter lite av dina ord. Gullis! Jag fyndar många av mina baskrar på loppis, men är också helt förälskad i Laulhère. In å kika vettja.
Kram emma

Q: Åh Emma! Nu har jag tänkt på det så länge, VAR kommer barnens gulliga baskrar från? De är min barnklädesdröm nu till våren eller till nästa höst… Kram Michaela
A: Hej Michaela! Baskrarna har jag hittat på loppis och secondhand. Men den rosa kommer från Lindex från början. Hoppas de gör fler sådana baskrar, för det är ju något visst med basker-klädda barn, inte sant? Även Laulhère har barnmodeller som är sådana där varianter som kan få i arv hur länge som helst.
Kram emma

Q: Var lämnar du dina lampor på reparation på Söder. Är det dyrt att byta gamla elledningar i dem? Och tack för en jättetrevlig blogg med fint innehåll!
Gunilla
A: Hej Gunilla! Jag lämnar in alla mina loppisfyndade lampor till Elektriska Svea på Hornsgatan. De går över hela lampan, kollar så att den är säker, byter ut knappar, uttag, sätter i tidsenliga sladdar och rustar upp detaljer som är svåra att få till själv. Jag har en enorm respekt för el och tycker det är given investering till hemmet. Både som härlig inredningsdetalj (inget går upp mot gamla lampor), men också en bra försäkring om att allt är fackmannamässigt gjort och det inte finns något som leder ström inne i lampan (hemska tanke).
Det är ju lite av en investering (tror de tar i runda slängar 500 spänn för varje ljuskälla), men så värt det tycker jag. Särskilt med tanke på att jag har små barn som har som hobby att tända och släcka lampor, men också för att jag köpt de flesta lampor för en spottstyver.
Kram emma

Q: Har helt missat själva skadandes av din brutna arm. När var hur? Och varför fick du inget gips? Har man slutat med sånt?
Kerstin
A: Hej Kerstin! Ja, inte så konstigt att du missade. Det hände mitt i sommaren och eftersom jag inte behövde gips så syntes det inte att min arm var bruten.  Jag ramlade ju pladask efter att ha trampat snett på en trottoarkant (ja, det kan ha varit så att jag tittade på mobilen istället för att se var jag satte mina fötter). Det var kulmen på några riktiga otursdagar kan jag lova. Jag hade precis lämnat in min vattenskadade laptop och drog en lättnadens suck. Tog ett kliv, trampade snett på trottoarkanten och föll huvudstupa. Mitt bland människor som bara gick förbi.
Jag stukade foten och trodde att jag stukat armen på något vis (har aldrig brutit något så jag vet inte hur det känns). Linkade i väg mot bilen och körde hem. Men hade lite svårt att svänga, hehehe. Armbågen var rätt avdomnad och det var svårt att lokalisera var det gjorde som ondast. Smärtan blev bara värre och värre och när jag kom in till akuten (efter ett par timmar med tankar om att jag bara sjåpade mig), så fick jag svar att jag brutit ett ben i armbågen. Men eftersom benet låg så inbäddat inne i armen så behövde jag inget gips.
Om man tittar noga på bilderna efter den lilla olyckan så märker en att jag har vänsterarmen lite lätt böjd (gick inte att ha den uträckt pga smärta) och den ligger längs med kroppen som en död ål.  Det fanns liksom ett enda läge att ha armen så att det inte skulle göra ont.
Kram emma

Q: Hej Emma och god fortsättning på det nya året!
Jag bara älskar din manual till din hjärna, såå roligt! Stor igenkänning också då jag själv har en något av en hsp-hjärna och tänker att jag med skulle vilja ge en till min nyblivna man. Om du känner för det, skulle du vilja visa lite mer vad som står i den? Jag tycker så mycket om när bloggare visar humor och vågar vara personliga. Tack för fin och läsvärd sida!
Vänligen Ida
Ida
A: Hej Ida! Och vad härligt att min person lyser igenom mellan textrader och bilder. Jag är rätt skev i hövve, på ren (eller ja, kanske inte så ren pga:) värmländska. Förr skrev jag en hel del rubbade grejer som jag gav till när och kära. Har en hel pärm full med brev som jag skickat i hemlighet, ofta undertecknade med myndigheters namn.  Det handlade om allt från oron över skitighetsnivån av vatten som kommit från berörd lägenhet (undertecknad av Stockholms vatten) till obskyra reklamutskick som jag skickade ut på bred front till några väl valda.
Jag hade roligt på min kammare kan jag lova.
Innan jag träffade John så var jag en typisk tremånaders-förhållande-person. Blev döförälskad och sedan avtog det efter tre månader (även om snubbarna många gånger var kap). Tycktes aldrig hitta rätt. Jag hade till och med tagit fram ett formulär som mina dejter fick fylla i. Eftersom jag vet att jag är rätt rubbad i huvet, så kändes det liksom fair att de fick veta det från början. Här i den sundhianska hjärnan hymlas det inte så mycket.
Manualen till John var en förlängning av år av studier på detjtingfronten. Kändes som en bra grej för att undvika missförstånd. En snabbguide till hur jag fungerar och reagerar. Jag är ingen särskilt privat person och låter gärna med mina tillkortakommanden vara till allmän beskådan som synes.
Lång utläggning. Men visst ska jag visa mer ur manualen. Just nu är den nedpackad LÅNGT nere i förrådet, men efter flytten ska jag se om jag kan hitta den.
Kram emma

Q: Är det stora röda huset det du är uppvuxen i?
C
A: Hej C!
Nej, men min mamma är uppvuxen där. Just nu är min kusin som äger det och jag är uppvuxen ett stenkast därifrån.
Kram emma

Q: Så mysig jul! Varifrån kommer Majkens söta nattskjorta?
Sandra
A: Hej Sandra! Majkens nattskjorta kommer från Newbie, inhandlad på Emmaus secondhand om jag inte minns fel.
Kram emma

Q: Hej! Såg att det var frågestund på gång!
Jag är så sugen på en semester på varmare breddgrader i sommar men väääldigt otaggad på att flyga, därför har jag börjat fundera på att tågsemestra, och vet ju att du gjort det tidigare och även går i liknande planer.
Därför undrar jag om du har några tips? Hur planerar man sin tågsemester bäst, vilka ställen MÅSTE en bara se och annat bra att tänka på.
Tänker mig att det vore roligt att se lite städer i exempelvis Danmark, Tyskland eller Frankrike på vägen ner och sen bara glida runt på en solig strand några dagar. 🙂
Linn
A: Hej Linn! Ja, bara gört! Om en gillar att resa så ska en resa med tåg. Då ser en sig om och träffar massa spännande människor. Plus miljöaspekten då. Eftersom själva resan tar tid så skulle jag lägga krut på att vara borta länge och faktiskt ta vara på stoppen.
Vi pumpade ju ner till Frankrike med några korta stopp på i Köpenhamn och Frankfurt (på ditvägen) och Hamburg (på hemvägen (för övernattning)), men nu, när vi planerar att åka igen, så tänker jag mer i tågluff-tankar. och nattåg! Att faktiskt låta resan ta tid och stanna ett dygn i några utvalda städer. Köpenhamn och Berlin till exempel, och sedan åka nattåg ner till Frankrike. Har varit ganska mycket i Tyskland redan och har ju en fabless för Frankrike, så jag skulle lägga mest tid på det senare. Sakta leta mig ner mot Provence och franska rivieran och sedan ta sig vidare till Italien. Och som du säger: planera in lång tid på en plats innan det är dags att åka tillbaka till Sverige.
Bra saker att tänka på: Packa lätt och smart i stor ryggsäck. Har du barn kan kan jag rekommendera bärsele för de små och paraplyvagn för de lite större. Perfekt när en ska byta tåg och behöver ta allt i ett grepp.
Och ta med yatsy-tärningar, men glöm för guds skull inte att titta ut. SÅ vackert!
För alla som är skeptiska till tåg säger jag bara att världen är mer än SJ (även om jag älskar SJ). På de supermoderna tågen i Frankrike finns det bar, serveras champagne och du susar fram snabbt som ögat. Dessutom är det så himla socialt (om en vill alltså). Så fort en kommer utanför Sveriges gränser tittar folk upp från sina skärmar och språkar och möts.
Stor kram och lycka till!
Emma

julklapp ryggsäck emmasvintage

Q: Fin väska 🙂 vad är det för märke?
Jessica
A: Hej Jessica! Ryggsäcken kommer från Etsy, finns här.
Kram emma



Rapport från ett städat kaos

Hej på er!
Här kommer en rapport från mitt liv, som ändå kan sammanfattas som ett städat kaos.
I onsdags – efter veckor av rens, fix och trix (och jonglerande av barn som konkurrerade om uppmärksamheten) – plåtades lägenheten av en mäklarfotograf.
Vår lägenhet har aldrig varit vackrare, och det är med dubbla känslor som jag släpper taget om den här pärlan. Det ska bli underbart med en större lägenhet, men nu, när den kromar sig så här fint, undrar känner jag ändå att jag är ganska så nöjd just här.
Men det är ju ändå fint att jag och lägenheten slutar på topp känner jag.

Jag har plåtat av varenda hörn nu när den är så fin och till och med gjort en liten film som jag kommer lägga upp här. Kul va?

Innan vi drog i gång det här sälja-lägenhet-kaoset så funderade jag varför folk säljer innan visning. Nu förstår jag varför. Jag är totalt slutkörd och igår fick jag ett bryt som efterträtt på den här veckan. Hade sovit fyra timmar på natten (efter stöknatt med barnen) och hade plåtning hela dagen igår. Såg fram emot en harmonisk eftermiddag med barnen som jag liksom längtat efter under alla de här kaos-veckorna när lägenheten fått så mycket prioritet. Men det blev liksom inte riktigt så. Började så fint med att jag och ett av barnen lade ett pussel. Sedan, när det blev dags att gå hem. Då började det. Härjet. Ett av barnen vägrade lämna förskolan, sprang i väg så fort jag hade burit henne till ytterdörren och gallskrek så fort jag pratade. Fick inte öppna munnen. Det andra barnet sprang åt ett annat håll när jag älgade efter den första. Och så där höll det på. I en evighet. Ett plagg i taget, sedan stack något barn i väg. Det ena barnet fullt påklädd,  svettandes och redo att gå och det andra barnet som började ta av sig alla kläder som jag precis fått på. Önskade hundra armar och en aldrig sinande kreativitetsbank för hur jag skulle få med barnen på ett gemensamt spår.
Men var helt slut.
Det tog en timme att ta sig utanför förskolan. EN TIMME. Barnen sprang åt olika håll i kapprummet med ytterskorna på, och jag älgande efter med de där blå skoskydden prasslande över golvet och försökte fånga in dem. Någon ur personalen yppade något om skogräns och jag höll på riktigt på att smälta ihop till en blöt fläck.

Väl hemma så satt jag mest som en ihopkrupen filifjonka och kände mig som världens sämsta mamma. Men så somnade jag och ett av barnen i varandras armar när kvällen kom. Läkte lite där.

Och nu ska jag försöka ta tag i allt det där som har hamnat efter.
Först och främst ska jag svara på alla frågor som kommit in via kommentarsfält och mejl, och sedan ska jag ta mig an alla inlägg som jag utlovat den här veckan, men inte hunnit med. Jag hoppas att ni har överseende med att min fina veckoplan sprack.
Ni är alltid top of mind, och jag vill alltid vara en person som håller vad den lovar, så alla inlägg kommer. Men med en liten fördröjning.

Nu hoppas jag att ni får en underbar fredag och helg. Själv ska jag äta semla, krama om mina ungar och försöka blogga ikapp så gott det går. Laga vegetarisk mat, äta hemgjord pizza och hänga med kompisar ska jag också göra.
Hur ser din helg ut?



Kom å köp blommig hätta

Tjingtjong och god morgon!
Inför plåtning och kommande flytt har jag rensat så sinnessjukt mycket bland mina grejer och hittat så mycket fint. Men jag kan ju inte lägga allt på hög, så jag tänkte om ni vill ha?
Så den närmaste tiden kommer en hel drös med bloppis-inlägg med grejer som söker ny ägare. Är ni peppade?

Först ut är den här urgulliga blommiga hättan. Passar upp till 1,5 år (sitter som gjuten på Bodil).
Pris: Så svårt att sätta ett pris. 120? Eller bud?

Vid intresse, mejla sundh.emma@gmail.com <3
Kram!

Uppdatering: Jag har blivit HELT nermejad kring denna hätta. Eftersom jag det nog skrev bud så har det blivit lite budgivning. Just nu är summan uppe i 250. Stänger budgivningen imorgon bitti klockan 9.00 tänkte jag.
När det gäller kommande bloppis-annonser är det först till kvar som gäller tänker jag.
Låter väl fair va?
KRAM på er gullisar!